Låt mig kort tipsa om den nya distansutbildningen — vid en snabb anblick verkar upplägget intressant. Kicki som är kursansvarig vet vad hon gör. De har dessutom haft det goda omdömet att göra min Webbredaktörens handbok till en del av kurslitteraturen. Så utbildningen måste rimligen vara bra

Mer seriöst: 30 högskolepoäng är inte tillräckligt för att skapa en fullfjädrad webbredaktör. Men det är heller inte syftet. De som ska läsa kursen måste ha relevant utbildning eller arbetslivserfarenhet. Med den förutsättningen kan utbildningen bli värdefull.

Själv har jag länge hävdat att webbredaktörsrollen måste utvecklas. Allt för många ”redaktörer” är endast skribenter. Och det är ok. Men någon måste ha ansvaret för att innehållet — webbplatsen eller intranätet i sin helhet — skapar rätt effekter. Sajten ska göra sitt jobb för både besökare och organisation.

Det kräver mer än att skriva flyhänt och lättläst. Men det är ett arbete som inte går att frikoppla från innehållet. Därför måste redaktörsrollen utvecklas.

Ur pressmeddelandet om kursen:

Att jobba med webben innebär att du måste behärska både kommunikation, marknadsföring men också till viss del teknik och juridik. Det har tagits fasta på i denna webbredaktörsutbildning som erbjuder kurser inom alla dessa områden. Ambition är att ligga i framkant med de senaste rönen både från forskning och från branschen.

Jag skriver inte jätteofta om mina projekt och affärer här, men eventuellt har du snappat upp att jag är senior partner och ansvarig för Sverige inom nätverket Customer Carewords. Jag arbetar där tillsammans med Gerry McGovern som refereras av Jared M. Spool:

To meet the needs of the users, the team needs to make task completion their #1 objective. ”Don’t manage the technology; don’t manage the content; don’t manage the information; and don’t manage the graphics,” Gerry says, ”Manage the tasks.”

Kunde lika gärna sagt det själv
Mer på svenska om Behovsanalys — fakta, inte åsikter.

Detta är egentligen ingen nyhet. Väl testade — och lååånga — sajter som exempelvis Aftonbladet borde ha övertygat de flesta. Men rädslan för att besökare inte scrollar är fortfarande en av de vanligaste jag möter hos webbredaktörer.

Cxpartners redogör för sina erfarenheter från användbarhetstester:

People tell us that they don’t mind scrolling and the behaviour we see in user testing backs that up. We see that people are more than comfortable scrolling long, long pages to find what they are looking for.

Självklart får detta inte bli ett alibi för att skapa dåliga sidor. Du måste alltid prioritera innehåll. Det som flest behöver oftast ska vara lättast att nå, och därmed överst. Och cxpartners ger också tre viktiga tips för hur du ska undvika att skapa en situation där människor undviker att scrolla.

Less is more – don’t be tempted to cram everything above the fold. Good use of whitespace and imagery encourages exploration.

Stark, horizontal lines discourage scrolling - this doesn’t mean stop using horizontal full width elements. Have a small amount of content just visible, poking up above the fold to encourage scrolling.

Avoid the use of in-page scroll bars - the browser scrollbar is an indicator of the amount of content on the page. iFrames and other elements with scroll bars in the page can break this convention and may lead to content not being seen.

Redaktionell organisation (eller Intranet Governance som det brukar kallas) är högintressant. Väldigt många funderar, väldigt många har definierat svårigheter i det egna arbetssättet. Jag samlar material för att så småningom skriva en omfattande genomgång, men Jane McConnells principer är är värda att kika på direkt.

1. Definiera ansvar på lägsta möjliga nivå i organisationen men inte lägre än att ansvar kan utkrävas.
2. Blanda inte samman innehållsägare med vem som publicerar innehåll.
3. Gör det tydligt på sidorna vem som äger innehållet.
4. Låt funktioner och enheter specificera sitt eget innehåll och process för godkännande.
5. Undvik komplexa godkännanderutiner.
6. Låt inte bara innehållsägare avgöra vilket innehåll som krävs. Involvera användarna.
7. Undvika ”svarta hål”, se till att hela organisationen är med på intranätet.

Flera av principerna är rimliga. 2, 3 och 5 är utmärkta. Men jag har två invändningar.

Intranätet bör inte följa organisationen
En klassiker. Alla organisationer omorganiseras. Men ett så tydligt organisatoriskt uppbyggt intranät som punkt 4 antyder bygger man i praktiken in behovet att strukturera om intranätet mest hela tiden.

Jag tycker tvärtom. Utgå inte från organisationen. Utgå från behoven — vilket leder till nästa invändning.

Utgå från användarna. Involvera innehållsägarna.
Punkten 6 tar upp rätt spelare i matchen. Men det är fel hemmalag. Faktum är att intranätet skapar värden (höjd produktivitet osv.) först när det används. Alltså måste utgångspunkten vara vad medarbetarna vill och behöver göra.

För mig är innehållsägarna leverantörer, inte chefer. De tillhandahåller det som behövs, inte det de vill förmedla.

Wired skriver att en majoritet företag väljer att blockera tillgången till sociala sajter. Andelen gäller visserligen företag i USA men oron för produktivitetsminskning och läckor är på inget sätt unik för USA. Oron finns även på företag och organisationer i Sverige.

Shel Holtz betraktar detta fenomen i ljuset av att investeringarna i sociala medier samtidigt spås öka. Dessa sajter blir alltså allt intressantare och samtidigt allt ”farligare”. Shel fångar på ett bra sätt kärnan i den logiska kullerbytta dessa företag gör. De vill vara i interaktiva miljöer men stoppar sig själva från att interagera.

If companies block their employees from engaging, who do they think their fan pages and Twitter accounts are attracting? Think about it. If every company prohibited employees from visiting Facebook, then the only time anybody could visit the company Facebook fan page would be when they’re not at work. Given the hours most companies require of their employees, that’s not a heck of a lot of time to interact with customers.

James Robertson berättar om ett företag som bestämde sig för att någorlunda rejält minska omfånget på sitt intranät. 50.000 sidor — 10 procent av sidorna — togs bort efter en process på några månader.

Kommunikations- och IT-avdelningarna stålsatte sig för den storm av klagomål som skulle komma. Men stormen blåste aldrig upp.

That day, they received 3 emails and two calls. That was it. After the first day, no complaints. Six months later, people are still thanking them for cleaning up so much rubbish out of the intranet.

Detta är inget unikt fall. Alla jag någonsin träffat som genomfört samma typ av rensning berättar samma historia. Om intranätet vuxit sig jättelikt är det alltid en god idé att minska det.

McKinsey har frågat 1 700 chefer på företag i varierande branscher och storlekar om sociala medier/social webbteknik. Slutsatsen är tydlig. På intranäten är genomslaget stort — och ökande. 53 procent var igång 2007 och i år är andelen 65 procent.

The largest components of growth have come from using Web 2.0 to develop new products / services internally, to manage internal knowledge and to reinforce the company culture via tools such as internal social networking applications.

Procentsatserna kan jämföras med 58 procent som använder webben 2.0 för att öka utbytet med kunder och ”bara” 40 procent som riktar sig till partners och leverantörer.

Utan att ha gjort någon egen undersökning tycker jag att siffrorna är höga ut ett svenskt perspektiv, framförallt de som gäller externa aktiviteter. Men den ungefärliga relationen mellan områdena känns rimlig också för Sverige.

Med tanke på hur liknande ombyggnader totalt floppat ska Socialstyrelsen i grunden ha beröm, tycker jag. Webben handlar ju så mycket om att våga fokusera, om att våga ställa sig frågan ”vad vill folk egentligen när de kommer hit” och sen prioritera efter den insikten. Och det gör den nya sajten.

Allra tydligast syns detta på förstasidan där de översta 50 procenten ägnas åt att så fort som möjligt leda besökaren rätt. De fem ämnesingångarna är bland de tydligaste uppgiftsbaserade (”task based”) ingångar jag sett. De är en förädlad version av till exempel Stockholm.se:s ”Hitta direkt”.

Nya socialstyrelsen.se

Precis som Tommy Sundström noterar har detta en annan effekt. Den ofta löjeväckande koncentrationen på nyheter har försvunnit och det är bra. Sen behöver ju inte nedprioritering betyda bortprioritering som hos Socialstyrelsen men det innebär givetvis en renodling som förenklar första intrycket.

Du nästan hör hur jag står upp och applåderar? Nåväl, dags att sätta sig. För jag är inte lika övertygad om navigationens enkelhet när vi talar om sajten i sin helhet.

Parallella strukturer blandar begrepp

Den globala (alltid närvarande) navigationen består av A-Ö. Detta har Fredrik Ohlin kommenterat träffsäkert: ”Gutenberg ringde och ville ha tillbaka sina navigationsmetoder”. Han har en poäng — särskilt med tanke på att den övriga navigationen inte heller erbjuder överblick eller upptäckt.

Navigationen varierar nämligen lite märkligt. Säg att du tittar på ingången ”Regler & vägledning” och där väljer att klicka på ”Handböcker”. Du ser snabbt att du kommit till en avdelning på sajten som heter ”Regelverk” — vilket är väldigt likt ”Regler & vägledning” men inte samma sak. ”Regler & vägledning” är större och innehåller uppgifter från flera avdelningar.

Det finns alltså en sammanblandning av begrepp som jag spontant inte tycker är helt lycklig. Det finns också två parallella strukturer. Dels den som inleds med ingångarna på förstasidan (där Regler & vägledning ingår), dels en annan dold struktur som jag aldrig får se i sin helhet (där Regelverk ingår).

Tydliga effekter att vänta

Nu ska jag omedelbart säga att jag inte har facit. Att jag gillar förstasidan skarpt eller är skeptisk till den djupare navigationen betyder inget. Vad Socialstyrelsen tycker betyder heller inget. Den enda som räknas är vad besökarna tycker.

Jag har genomfört många projekt i syfte att skapa mer uppgiftsbaserade webbplatser och intranät. Min erfarenhet är att det snabbt går att se effekten av en omläggning.

• Attityd: Besökarna blir mer nöjda med servicen på sajten. Det kan uttryckas på olika sätt men brukar vara att fler håller med om påståenden som att sajten ”är snabb och enkel” eller ”låter mig göra det jag kom för”.
• Användning: Navigationsvägarna blir rakare. Fler besökare bör gå rakt från förstasidan till en innehållssida och sen försvinna från sajten eftersom de slutfört sin uppgift. Färre sidvisningar per besökare, eventuellt längre genomsnittlig visningstid per sida.
• Resultat: En högre andel besökare som påbörjar en snitslad bana agerar genom att ladda ned, prenumerera, etc. Fler eller färre (beroende på vad det handlar om) väljer att ta kontakt. Och så vidare. Detta måste utgå från vad Socialstyrelsen vill ska hända.

Poängen är förstås att alla punkterna är mätbara och jag hoppas att Socialstyrelsen väljer att mäta effekterna. Med tanke på deras mod att utmana existerande navigationsdoktriner hoppas jag att de också redovisar resultaten (kanske i deras blogg). Det är vi garanterat många som hade uppskattat.

Jag hade ingen aning i varje fall, men statistiken ovan är två exempel från en ny Google-tjänst som samlar uppgifter om internetanvändning. Källorna är av varierande karaktär och spänner från massmedia till enstaka webbplatser själva.

Än så länge är statistiksamlingen ganska tom. Den ger ingen komplett bild utan snarare korta, koncentrerade exempel på hur nätet används. Just nu är sajten alltså inget du kan använda för research. Men som lite kul blixtbelysning av intressanta områden, varför inte?

Tips från Steve Rubel.

Användbarhetsboken borde finnas i bokhyllan hos alla som jobbar med webb, skrev jag i en recension när boken kom ut. Min uppfattning kvarstår. Den är ett lysande hjälpmedel för exempelvis arbetet med en kravspecifikation.

Men ok, vill du inte ha den i bokhyllan kan du nu få den på nätet. Ett avsnitt om dagen kommer Tommy att lägga ut och han började i dag.

Hans förhoppning är att fler ska vilja ha den i bokhyllan just eftersom de får en chans att upptäcka den gratis.

Huvudanledningen till att jag tror på att lägga ut Användbarhetsboken är ändå en annan. Vi lever i en uppmärksamhetsekonomi. Det svåra är inte att framställa produkter, det svåra är att sälja dem. Det finns så många böcker om webbutveckling. Hur ska jag få läsare att uppmärksamma min bok, och förstå att det är just den de behöver?