Jag: Välkommen till (företag) det går bra att beställa.
Kund: Har ni något vegetariskt mål?
Jag: Ja, vi har två olika sallader och ett hamburgarmål.
Kund: Är det bacon på den hamburgaren?

/P

Tanten – Hej, jag skulle vilja ha en ny dator och skärm och undrar ifall ni kan hjälpa mig.
Jag  – Självklart kan jag hjälpa dig, vad för typ av dator har du tänkt dig?
Tanten – Problemet är att jag är allergisk mot elektricitet.
Jag – Okej… (Pekar ut en dator)
Tanten – Hur mycket strålning ger den ut?
Jag – Du behöver inte oroa dig du kommer inte få några strålningar.
Tanten (skriker) – JO JAG MÅSTE VETA EXAKT HUR MYCKET STRÅLNING DEN GER!
Jag – Nej de lämnar inte ut exakt sån information.
Tanten (börjar skrika och svära) – Kan ni inte utbilda er personal, jag är sjuk och ni kan inget, vad är ni för amatörer. JAG VILL VETA EXAKT!
Jag – Prova elgiganten de kanske vet…
Tanten – Jag kommer ALDRIG komma tillbaka.

/MrUnited

Det var mer än en gång det kom någon och lutade sig över disken, förbi den stora “Kassan stängd, nästa kassa”-skylten, och frågade när jag tänkte öppna kassan. Vid två tillfällen hände det även att de petade på mig när jag låg inne i disken och försökte reda ut kabelhärvor.

Vad väntar de sig? Att jag ska koppla in de sladdar jag lyckats få loss och märkt upp, starta datorn på någon sekund istället för på en kvart (ja, de gamla datorerna var riktigt slöa), låta dem handla och sen göra om kopieringen av kassa-loggarna, vilket oftast tog uppemot en timme?

En gång hade jag precis lyckats koppla ur alla sladdar och satt på golvet och drog ut en damm-täckt datorburk när ett huvud sköt fram över kanten på disken:

“När öppnar du den här kassan?”

Utan att tänka håller jag fram datorn och säger

“Vad tror du?”.

Kunden blir rosenrasande och står och öppnar och stänger munnen och ser ut som en fisk.

“Det var det värsta…” börjar han och andas in för att släppa lös helvetet.

“Jag jobbar inte här”

Kunden kommer av sig och tittar frågande på mig.

“Tekniker” säger jag och pekar på logotypen på min tröja.

Bredvid mig står mack-chefen och försöker hålla sig för skratt.

/M

Summan slutar på 162 kr och då frågar han om det räcker att han ger mig en hundring. Jag, som hört detta “skämt” oräkneliga gånger, säger inte vad jag tänker, biter ihop, ler och säger:

– Nej tyvärr, det är prutat och klart för 162 kr.

Han börjar gräva i sin plånbok och säger:

-Du är ju helt värdelös!

Jag tappar hakan, tar emot de två hundringarna han ger mig och gör allt för att inte börja gråta. Mycket påhopp kan jag ta från kunder, men inte när de går mot personangrepp. Han säger att han har två kronor till mig och gräver i myntfacket.

När han inte hittar dom och väntar på att få alla mynt av mig istället, ger jag dom till honom med ett leende och säger:

– Du är ju helt värdelös.

Han börjar bli förbannad på min kommentar men kommer snabbt på sig och mumlar någt om att den förtjänade han… packade snabbt ihop sina varor och försvann.

Han väljer aldrig min kassa efter detta.

/annika

Kund: Det här är fel!
Jag: Är det?
Kund: Det kostade ju mycket mer än såhär!

Jag blir ställd och undrar vad snubben snackar om.

Kund (i högst nedlåtande tonläge): Det kostade ju X kronor att köpa två backar läsk. Du gav mig bara X kronor tillbaka.
Jag: Men det är ju panten på flaskorna…
Kund (avbryter argt): Jag betalade X kronor och det är det du skall ge mig tillbaka också!
Jag (försöker vara lugn): Men du har ju druckit upp läsken i flaskorna? Du kan ju inte få tillbaka hela summan du betalade för drickbackarna- då får du ju läsken gratis?

Kunden fortsätter hävda att han skall ha mer pengar, i allt högre tonläge. Kön växer bakom honom och jag ser inget annat alternativ än att ropa på förstärkning.

En av butikens gamla härdade veteraner lyckas slutligen få honom att ge sig med orden:
“Men är du komplett galen människa?!”

/Linnéa

Det är en äldre dam som kommer in och handlar av mig, och hon skulle få en krona i växel. Den här dagen har vi bara de nya enkronorna i kassan så jag ger henne en sådan. Damen synar den misstänksamt och utbrister sedan:

”Det här är inte en krona, det är en euro”

Jag svarar lugnt att det är en av de nya kronorna som vi fått in.

”Nej det är en euro, sådana som du försöker bara lura oss stackars pensionärer”

Jag svarar fortfarande lugnt att det är en av de nya enkronorna som vi fått in och att vi inte har några andra enkronor i dagens kassa.

”Jag ser ju att det är en euro, du försöker bara lura mig på pengar. Sådana som du ska inte stå i kassan och lura folk på pengar. Jag vill prata med din chef!”

“Visst det kan du få göra, säger jag, om du väntar lite så är hon strax klar med kunden” (pekar ut vem chefen är)

Kunden går ilsket bort till chefen som förvånat förklarar för henne att det är en krona.
Damen blir knallröd i ansiktet och smiter snabbt ut från apoteket.

/Katze

Kund: Kvitto…
Jag: Ursäkta?
Kund: Jag ska ha KVITTO.
Jag: Jaha, på vadå?
Kund: Den här…

Kunden drar upp ett tillknycklat engångskort för lokaltrafiken ur fickan.

Jag: Okej, har du köpt kortet här?
Kund: Näej…
Jag: Ja, jag kan tyvärr inte ge dig ett kvitto på något du inte köpt i den här butiken.
Kund: (rösten stiger en oktav): Joooo!
Jag: Nej, tyvärr.
Kund (höjer rösten ytterligare): Men det spelar ingen rooooll!
Jag: Jo, det gör det faktiskt.
Kund (vrål-snyft-tjuter för full hals): NEJ DET GÖR DET FÖR FAAAN INTE!

Kunden vänder sig om och rusar mot utgången och kastar sig mot dörren med en duns innan han fattar att den är stängd. Han sliter upp dörren, snubblar ut och springer med rasande fart därifrån.

Några dagar senare:

Jag och min kollega står vid kassan när ovan nämnda kund kommer in på nytt. Han stegar fram till kassadisken med triumferande blick och viftar med någonting han har i handen.

Kund (uppspelt): Nu ska jag ha kvitto, titta här vad det står!

Han visar fram vad som visar sig vara en tummad tidtabell för lokaltrafiken och pekar med ett darrande pekfinger på en paragraf i tabellens första del, som beskriver hur kollektivtrafiken fungerar. Där står följande:

“Kunden skall vid anmodan kunna uppvisa kvitto på kortladdning.”

Jag: Jaha, men det här betyder ju bara att du ska kunna visa upp laddningskvittot om en biljettkontrollant ber om det. Det har ingenting med kassakvittot att göra.
Kund (förtvivlad): NI SKA GE MIG KVITTO! INTE HÅLLA PÅ SÅ HÄR!

Han rycker tillbaka tidtabellen, tar sats och kastar den mot mig så hårt han kan (och missar). Sedan vänder han på klacken och stegar ut, utropandes vilda svordomar.

/Windwhistler

Håller mig för skratt och förklarar lugnt för kunden att detta är vad trådlöst innebär då det gäller fast bredband och att de flesta av våra kunder vet det och skulle känna sig idiotförklarade om vi alltid påpekade att modemet behövde ström.

Cred: Carro

Har under en längre tid haft en riktigt svår en som spelar för ganska höga belopp, betalar oftast med jämna pengar (spelar för 500 och betalar 500), men har visst aldrig pengar till avgiften, han säger ofta “jag kommer tillbaks med mynt senare”. Problemet är att han inte alltid gör det, och till slut fick jag nog. Under samma dag hade han smitit från flera avgifter och när beloppet var nästan 50 kronor så vägrade jag låta honom spela mer innan han betalar för tidigare spel. Det lät ungefär såhär:

Jag: Hör du, mitt pass slutar om en halvtimma och du måste betala för avgifterna innan dess så att jag vet att det är betalt.
Han: Ja men du ska få det, jag ska spela den här (kupongen) bara.
Jag: Då har du ju pengar på dig, så betala bara avgiften så kan du spela vidare sen.
Han (väldigt lättretad, går direkt i taket): Var inte så jävla tjafsig, du ska få pengar sen, jag ska spela den här nu.
Jag: Jag ser gärna att du betalar nu eftersom jag inte kan se till att avgiften blir betald efter att jag har gått, och jag vet att du har undvikit att betala tidigare (här blir jag avbruten innan jag hunnit säga klart meningen)
Han: DU ÄR HELT DUM I HUVUDET, JÄVLA ORM. JAG BETALAR NÄR JAG VILL OCH DU SKA INTE SÄGA ETT SKIT TILL MIG!!!

Han är numera portad.

Cred: Calvinball

En ganska sunkig, högljudd smålänning dyker in med sin router som tydligen strular.

“Jag köpplade in att enligt konstens alla regler, och så står det att jag är ansluten där nere, 100 MEGABAJS! Men jag kommer inte ut på internet!”

Trots att jag klart hörde honom säga “100 megabajs” så ville jag ändå kolla en gång till, samtidigt som jag verkligen anstränger mig för att inte skratta. Jag frågar honom efter hans utläggning om problemet;

“Men hur snabbt var själva nätverket?”

“100 MEGABAJS!“