Kunden har (inte alltid) rätt!

Det ska ändå blandas i magen

emmy — Mon, 06 Sep 2010 07:00:30 +0000

Jag jobbar i en liten matbutik och idag när jag satt i kassan var det två kvinnor i 25-30 års-åldern som köpte en flaska vatten och en flaska med Fun Light-saft.

När dom har betalat öppnar den ena kvinnan flaskan med Fun Light och dricker ur den, men börjar spotta och fräsa och frågar: ”Vad f-n är det för rävgift ni säljer egentligen!?”

/Sissin

Liknande: Fyra nyanser av.. vad? | Sockerkick | Av barn och dårar |

”Jag ska ändå inte prata med den!”

emmy — Mon, 30 Aug 2010 07:00:05 +0000

Jag jobbade tidigare med butiksdemo. En långhelg skulle jag stå i en liten butik i Vingåker och dema frukt. Hade ett litet bord med uppskuren frukt på några tallrikar. Ricos äpplen och päron var temat den här gången. Folk kom och provsmakade, frågade lite och var glada och trevliga.
Alla utom en.
Det kom en äldre krokryggad dam in, hon ställde sej vid bordet och tog en äppelklyfta och väste surt:
- Är den här god!?
- Alla har olika smak, sa jag med ett leende, därför får man provsmaka.
- Har du ett papper jag kan spotta i, gurglade hon surt och rullade omkring den trasiga äppelbiten och löständerna med öppen mun.
Jag kände mej som ett allmänt frågetecken men gav henne ett papper.
Hon spottade och fräste i pappret och satte det bredvid en tallrik på bordet. Folk såg det och passerade förbi med en rynkad näsa och ruskade på huvudet. Hon tog en päronbit, och det var samma procedur…
- Ja, vad heter det här päronet då, sa hon.
- Det heter Conference, sa jag. Det fick sitt namn efter en päronkonferens i London.
- Det kan det väl inte göra, skrek hon ilsket. Man kan väl inte döpa päron till conference heller! Och för den delen vill inte jag ha utländsk frukt, den är giftig, den besprutas med massor av gift! Jag ska ha svensk frukt!
Folk stod med ögonen stora bakom hyllorna och smygstirrade åt denna fina tragikomiska situation.
Damen vred sej runt hörnet med sin krökta rygg och gick mot den stora fruktdisken.
Häxa, tänkte jag.
Hon plockar till min stora förvåning upp en klase bananer och lägger i sin korg…
Jag kunde bara inte hålla mej!
Jag småspringer fram till henne och säger medvetet med hög röst;
- Snälla damen, det där är bananer, dom växer inte i Sverige, dom är besprutade, väldigt giftiga.

Jag plockar ur bananklasen och sätter tillbaka den i fruktdisken, samtidigt som jag sätter hennes äckelpapper i hennes korg.
Jag har aldrig sett en så gammal dam bli så röd i ansiktet och promenera så fort ut genom butikskassorna.

/Susann

Liknande: Och ändå gör ni så här mot mig? | Irriterad möter Elak | Den som inte frågar, får heller inget veta…? |

Dumheten ligger i betraktarens ögon

emmy — Fri, 20 Aug 2010 14:49:53 +0000

Jobbade som spårvagnsförare i Gbg några år. En historia här påminde mig om följande:

Jag hade kommit fram till Östra Sjukhuset och gått av vagnen för att skylta om. Det står en vagn framför mig som inväntar avgångstiden. En ung tjej kommer fram till mig och frågar: ”Vilken av vagnarna går först?”

Jag jobbade också på Västtrafiks telefonupplysning. Där fick man så många skumma samtal att man skulle kunna skriva en hel bok! Ett par stycken minns man fortfarande…

Det ringde en tant och ville veta när planet gick från Landvetter till London. Jag påpekade att detta var Västtrafik, vi svarar bara på trafikfrågor INOM Västra Götaland.
Tanten: Ja men Landvetter ligger väl i Västra Götaland.
Jag: Ja men det gör inte London.
Tanten: Jag trodde det här var personlig service…

En gång ringde en ung tjej:
Tjejen: Går det en buss kvart över tio?
Jag: Eh jaa…
Tjejen: OK tack och hej.

En medelålders-äldre man:
”Jo jag undrar om hållplatsen X, jag vet att den ligger vid den där mjölkpallen när jag ska gå av, men var finns hållplatsen när jag ska gå på?”

Tjej: När går det en 4a från Domkyrkan mellan 9 och 10 på morgonen?
Jag: 9.03 och var 10e minut efter det.
Tjej: När går nästa då?
Jag: Eh… 10 minuter senare.
Tjej: Ja hur dags är det då?
Jag: 9.13…
Tjej: Och när går nästa?
Så höll det på fram till 9.53…

/Mattias

Liknande: Undersåtarna börjar bryta sig loss | Att äta kakan och ha den kvar | Konkurrenskraft? |

Kafka hade inte heller så roligt

emmy — Wed, 18 Aug 2010 07:00:30 +0000

Jag jobbar på en företagskundtjänst hos en mobiloperatör sedan några år tillbaka. Till mig ringer våra företagskunder som har frågor om sina fakturor eller några ändringar gällande deras telefonabonnemang.

För ett tag sen så ringde en lärare från ett välkänt universitet in till mig och ville ändra faktureringsadress. Jag förklarade för honom att han inte hade behörighet att utföra denna ändringen och att han skulle be sin chef kontakta oss för att ända adressen.

Kunden blev irriterad och började skrika om att han är professor i det ämnet och har en magister i ett annat. Jag berättade lugnt och stillsamt för honom att jag kan maila ut en fullmaktsblankett till honom om han vill så att han och hans chef kan fylla i så att han kan göra såna här ändringar i framtiden. Och det var när jag sa detta som kunden blev totalt rosenrasande och började skrika om att han inte ville hålla på med några pappersarbeten för att byta faktureringsadressen.

Kund: Vet du vad jag känner mig just nu som?
Jag: (Tyst någon sekund)Nä?
Kund: Jag känner mig som KAFKA!
Kund: VET DU VEM KAFKA ÄR?
Jag: Jo, jag känner till honom, föddes i Prag.
Kund: Då vet du EXAKT HUR JAG KÄNNER MIG!

Jag tänker efter en sekund och kommer på ett bra svar och känner att jag måste bara säga det, man får bara en sån här chans i livet.

Jag: En skalbagge?
Kund: Va? (med lugn röst)
Jag: Ja en skalbagge.
Kund: NEJ FÖR FAN! JAG SYFTAR PÅ HANS BOK PROCESSEN!
Jag: Jaha…Tänkte inte på den. Är den bra? Har inte läst den än.
Kund: VA? JO DEN ÄR BRA! MEN DET HJÄLPER INTE MIG ATT BYTA ADRESS.
Jag: Som sagt jag kan maila dig en fullmaktbla…
Kund: JAG SKITER I DEN BLANKETTEN.
Jag: Okej.

Jag hör hur kunden letar efter knappen för att lägga på samtalet och hör att han samtidigt mumlar, ”skalbagge, va fan.”

/Jonas

Liknande: Sjukligt svartsjuk | Är det inte intressant? | Batteriproblem |

Det man inte har i kudden får man ha i huvudet

emmy — Mon, 16 Aug 2010 07:00:50 +0000

Jag till kund: Behöver ni hjälp med något?
Kunden: Ja jag letar efter runda innerkuddar.
Jag: Tyvärr har vi inte det, vi har bara fyrkantiga 50×50. Du får sy en egen innerkudde och köpa stoppning till kudden.
Kunden: Ja vad smart! Har ni sån där stoppning?
Jag: Nej, tyvärr har vi ju inte det heller.
Kunden: Men vart kan man köpa det då?
Jag: Ja du, ingen aning vart du kan hitta det faktiskt.
Kunden: Va!? Men det borde väl DU veta som jobbar på IKEA!
Jag: Jaa, nä, men det vet jag faktiskt inte…
Kunden: Men herregud, dom måste ju UTBILDA personalen!

Liknande: Försöka duger | Proppfull | Glad som en lax…? |