Johan Sundström

Relationship Constancy

2018-05-05T12:48:00.003+02:00

I have (developed?) an amazing-grade level of relationship constancy over the past two decades. I really value people, love, intimacy, openness, honesty, and forthrightness, people in ownership, of themselves, their feelings, choices, and expressions, and I value utility, being of utility, others mutually benefiting from / with me, and me with them. I know that I won’t get to keep you all, and I know a majority of people will intelligently, and wisely, see me for who and what I am / can be to them, and get to be kindly or usefully kept in their stables when that serves them (or indeed us), and also as kindly discarded, when there is discord of some sort, preventing that.

And I very much embrace all that, as long as you don’t feel the need to have some big anxious-ambivalent scrape with me about it, to draw more of your pain out of my energy pool to get a larger slice of my attention onto the tasks of feeding your ego or reconnecting the relationship for you in some way that feeds you more and reconfigures me as a better provider for you. Because I might be overjoyed to play a larger part in your life under other circumstances, with prompting that asks rather than tasks me to, and offers me the kindness, compassion, and love of making my own choices, from what feeds me and feels lovely to me, but absent that, I have learned the need for protection and boundaries of my own, to maintain my needs for very highly mutualistic, dual-skilled and dual-tooled love pairings, or, in the not yet very common (but so delicious) n-tuple-bonded relationship, n-tuple-skilled and -tooled relationship, where all parties bring gear to the potluck, and make one hell of a meal together.

This means I get to do my own work on me, and have you as my witnesses and mentors, lovers and partners, creative, multi-faceted professionals of a zillion walks of life, and happy, wise amateurs — all rolling into and out of my weird or wonderful lufe, wherever it takes me, to the extent that serves both, and never draw into my earlier predisposition for overfunctionality at my own expense, being tasked to take ownership of you and doing all your self-work for you, as all relationships will take responsibility for themselves exactly to the degree they self-develop, when you and I join our bags in it, and do whatever kinds of maintenance and development on them that feeds us.

This can be called many things, and a wounded person might pick “isn’t that convenient?” over an impressed other person’s “isn’t that zen?”. I personally find it rather beautiful that I don’t need to dump all my own baggage onto you with an attached note saying “plz fix, kthx”, as the under-resourced, scared and abandoned kid I once might have been, or felt, or certainly acted, before I grew into whom and what I am today. I can be in these life-spanning relations today under the north star I described above, pull my weight and own my stuff, and let you join me in the work you want to take active part in and that I trust you for, and that’s worth a lot.

I can gently put you down and walk away too, when we don’t cooperate or hear or treat each other well, and don’t need to battle it out with you or keep a you-shaped grudge to harm myself on after I’ve let you go.

And it all seems to come down to having a well-developed sense of relationship constancy. I know that I am amazing, and don’t fear losing you, as I trust you to be an amazing, intelligent, self-serving, self-interestedindividual who picks the best of tools and makes all the best choices for you, and if I am not one among them, it sounds like you help keep the investment in what we be to each other healthily in integrity better without me, and under pretty much every other circumstance, of COURSE we’ll get to keep reaping the benefits of having each other in our lives, whatever that works out to.

You might not feel me all the time, as my attention wanders wherever it goes — and I won’t always have yours, but I also couldn’t possibly sustain if we all always pair-bonded everything and got engaged in every moment of all things always. That relationship even seems too all-consuming for ONE person to be in with themselves, to be perfectly frank, let alone two or more people. I’d hate to be that enmeshed, even with just myself. We all need to limit our attention, focus, energy, and other precious resources to what we can chew on, and detach from the rest to not shut down from overwhelm.

I really like this way of being an adult in my own life and in that of others, and have yet to take on the responsibility of another person who can not do that for themselves and should not be held to that, like an infant, who won’t get there until decades later, or maybe never will, if they are really unlucky. Maybe I will at some point take on that journey, maybe not. I really don’t know, today. I needed to build my current life, first, to have all this for my own growth and healing.

Relationship constancy, and its deep rooted ties to delayed reward and gratification, trust, and gratitude, is seriously amazeballs things. I very much recommend developing them. It’s a long haul practice, probably full of loss and grief, but also precious gems. Some of the losses show up again, much later in life, as a happy smile that meets yours on a plane aftet you lift down your luggage from the luggage rack, and have the power to carry the heft of it yourself, or join hands for a bit, sharing the weight. And that is a pretty sweet discovery, too.

Brunsamhet

2016-01-11T11:04:00.001+01:00

Guillou föredrar bögar framför sverigedemokrater. En vettigare omformulering: För att älska, måste storhjärnan vara påslagen. För hat och rädsla räcker det med limbiska systemet, eller rentav lillhjärnan.

Det här är inte snusförnuftiga nedlåtenheter, utan en central del av vad som gör att brun demagogi vinner mark. Storhjärnor är väldigt lätta att stänga av, och svåra att få liv i igen. När människor får det svårt – lever i stress, rädsla, allsköns bekymmer – är storhjärnan det första som ryker. Inte permanent – det är mer som när en smartphone stänger av allt som drar mycket batteri, för att överleva litet till, och blir mer och mer dumbphone, tills batteriet dör, och enheten somnar in totalt.

Vi behöver ett samhälle som laddar allas batterier. Värdegrunden att älska, bry oss om och ta hand om alla. Lära alla att be om hjälp, uttrycka sina icke mötta behov, och bjuda in andra att älska dem. I brist på kärlek, sexualitet, intimitet, sammanhang, och att bli sedda, sjunker livsbatterierna till brunt.

Och sedan går allt åt pipsvängen. Lär man sig aldrig älska sig själv, och att bjuda in andra att också göra det, är man nästan dömd till evig brunsamhet.

Kärlek är frihet

2015-06-19T10:22:00.000+02:00

När blir – och vad är det som gör – förmedlade ord och tankar till komplimanger, och upplevd kärlek – och när blir det bara kladdigt och jobbigt?

Frihet.

Låt mig förklara närmare. Först och främst: det handlar mottagarens frihet. Ingen annans. Detta är viktigt!

Eftersom vi söker upplevelsen, och inte uppsåtet av handlingen, har mottagaren tolkningsföreträde. Nästan oavsett vad du säger eller gör: kan du inte ge mig den friheten, är du bara en kladdig, jobbig typ.

Så det första du behöver bli bekväm med, om du vill ge kärlek, beröm, komplimanger eller inviter, är att går det fel, är det du som bär det.

Hitta alltså ansvaret i dig själv, inte bara för att förmedla orden, utan också för att de skapar frihet. Lyckas du inte luska ut hur du gör bådadera, är det inte en komplimang, eller kärlek, utan din alldeles egen, oönskade agenda.

Friheten att inte behöva ta över ansvaret, till att börja med: om det du säger, eller hur, när, och var du säger det, skapar krav på en mothandling, redan i så litet format som att välja något i nuet, begår du ett frihetsberövande.

Kom ihåg: du har inte tolkningsföreträde här. Det är min upplevelse du söker formge. Öppnar du en dörr för mig, ska du låta mig titta in genom den, utan att tvinga mig till handling: vare sig att stänga den igen, eller gå in genom den – och minst av allt på stående fot.

Står din dörr och slår, glappar, läcker och bär sig åt, så jag känner att den måste stängas, eller att jag måste sätta mig själv i säkerhet, så är din dörr inte ditt ansvar längre, utan mitt problem – och du har misslyckats ge mig frihet, och i stället stulit energi från mig.

Det berövar mig friheten att göra ingenting, och likafullt åtnjuta friheten från oönskade konsekvenser. Och därmed friheten att ta din handling, och känna dina ord, som en komplimang. Lager på lager av frihetsberövanden.

Vidgar eller begränsar du min handlingsfrihet? Det är svårt att veta, om du inte förstår mig. Om du älskar mig, ser, hör och förstår, samt vill ge mig friheter, i stället för att ta dem från mig, blir det lätt att ge mig komplimanger som känns som kärlek för mig.

Om det du säger bjuder på dig själv, och ger mig vägar in i dig att vandra, om jag känner mig lockad, vill, vågar, och annars bara vet står öppna för mig, i alla fall nu, ger du mig en komplimang, och visar hur vacker du är.

Om det du säger tvingar på mig dig själv, forcerar min hand att ta emot eller mota bort dig, kräver att jag tackar ja eller nej, tvingar mig till beslut, i nuet, eller kanske tvingar mig att döma dig, resa murar i mig själv att stänga dig ute, tränger du dig bara på mig, och visar hur ful du är.

Det kan underlätta att ge komplimanger i sammanhang där det bara är vi två, vilket ger mig friheten att inte tänka på mer än hur du och jag upplever detta. Att räkna bort alla sociala konsekvenser av hur andra runt omkring upplever det. Vad de tycker, tänker och känner, både inför dina ord och handlingar, och hur jag själv väljer att reagera på dem, och sedan handla.

Men en skicklig, kärleksfull frihetsgivare kan ge de mest underlivsstormande komplimanger med miljontals människor som publik i direktsändning av kungliga bröllop. Rak i ryggen och stadig på rösten, blickarna låsta, avklätt förtälja att han vill älska henne, begeistrat, lidelsefullt, köttsligt, besinnelselöst och outtröttligt, läppja och lapa hennes njutning, hjälpa till att hålla den vid evigt liv, med allt underbart hon önskar och bejakar sig, av honom, av livet självt, och allt och alla de ger sig själva och varann, så länge de båda lever.

Om det verkar troligt att det du säger, och hur du säger det till mig, kan tas emot med ett lyckligt "oj!" och blomma ut i ett själsligt rodnande, medan värmen sprider sig i mitt inre, för att inga av mina mentala resurser sattes i arbete för att försvara mig, vare sig från dig eller komplimangen, är din komplimang vuxen att levereras.

Behåll den annars hellre för dig själv, och arbeta litet mer på den först – eller dig själv – så ni skapar frihet.

Kärlek.

Det är samma sak.

Tillit är valuta

2015-05-12T10:13:00.003+02:00

Din tillit är en alldeles egen valuta. Den är helt och hållet din, och du är din tillits centralbank. Det är inte alltid så lätt att vara centralbank. På pappret heter det kanske att du styr och ställer, mäter och reglerar, för att beskydda och ta hand om, och förvalta din tillit väl, så den skapar så stora upplevda värden som möjligt, och i första hand för dig själv. I praktiken handlar det ofta mer om rolling with the punches. Ingen valuta existerar i ett vakuum, utan alla existerar i en ständigt pågående, föränderlig, dynamisk relation med alla andra valutor, eller åtminstone sådana man står i någon slags relation till. Och indirekt, hänger de oftast ihop allesammans, via andra bankers andra band till de övriga.

Fast här går jämförelsen tyst sönder, eftersom världsvalutor tvingas på varann långt mer än vår egen tillit tvingas para sig med precis alla andra människors. Och tur är väl det, för det visar sig att ett av tillitens värden är just en effekt av att den inte är en anonym, situations- och sammanhangs-oberoende handelsvara som vilken som helst. Tilliten mellan två människor är unik för dem, och en funktion av vilka de två människorna är, vilka erfarenheter de har av tidigare kontakter med andra människor, hur de presenterade sig, hur de då läste varann, vad som hände, och hur summan av interaktionen avspeglade sig i hur det gick. Ett dynamiskt förlopp med massor av faktorer och nyanser: vilken grad av nyfikenhet, öppenhet och tillit man själv visade, hur mycket de gjorde detsamma, vilken kompetens och vilket förtroende de och man själv uppvisade, och en massa mer slumpmässiga externa faktorer som inverkar för att göra livet lättare eller svårare för var och en, samt rädslor, sår och gamla effekter och strategier av desamma som gärna dyker upp och spelar in, de med. För somliga är alltsammans djupaste allvar, för andra är det ett spel och för ytterligare andra mer av en slags participatorisk konstform. Oavsett vilket, finns det vårdslösa aktörer och fingertoppskänsliga, abrupta och följsamma, bryska och milda, och många, många andra skalor med dessa.

Innan någon drar alltför djupa växlar av perspektivet, förresten: jag är vare sig ekonom eller autist, bara autodidakt på tillit och fältets egen alkemi. Allt som gäller i det ena sammanhanget gäller inte i det andra, men eftertänksamhetens utforskande blick kan hitta intressanta paralleller som ibland kan engagera vår storhjärna, när den för en gångs skull får vara med och förstå känslans logik och förutsättningar, litet grand, och göra oss mer eller mindre benägna att göra si eller så, beroende på om vi har för vana att vara litet onödigt vårdslösa, eller överdrivet försiktiga, med oss själva eller andra, jämfört med vad vi sen får ut av våra val och handlingar, som resultat, hur, och varför. Vet du med dig att du ofta tolkar andra litet väl bokstavligt, och sedan hamnar i trångmål, fråga gärna en vän, eller mig, innan du ger dig in på alltför riskabla experiment.

Själv ser jag på tillit som något mitt mellan en konstform, en dans, ett äventyr, och en jämviktsreaktion: ett skapande, sammanvävt medium att spinna in guld, kärlek och livsglädje i, en slags nyckel för hur man skapar, investerar och förvaltar levnadskapital, för sig själv och sina kära. Den som inget tillit visar eller visas, förblir fattig, den som investerar mer än mediet, människan och förutsättningarna i sammanhanget bär och besvarar, kan ruinera sig, det finns massor av positiva och negativa spiraler att lära känna, att ta till hjälp, eller undvika. Om man bara visar tillit utan att mäta på hur befogad den är, försätter man sig oftast i skuld till sig själv, och om man aldrig visar tillit, ens när den är befogad, får man ett ensamt och innehållslöst liv med täta skott mot världen, såväl som gentemot ens egna djupt kända känslobehov av närhet.

Ett övermått tillit brukar ofta kallas naivitet, något som redan i ordet ofta associeras med skam och barnslighet som något dåligt. Den automatiska kopplingen vill jag radera och i stället problematisera litet, eftersom den, ur i alla fall mitt perspektiv, i sig är en naiv – eller cynisk! – överförenkling. Tillit är en förutsättning för fantastiska värden. Ständig vaksamhet kostar väldigt mycket, och är på ett sätt en motsats till tillit, men på ett annat sätt, dess förutsättning: tillit som inte förankras och berättigas av att andra faktiskt visar sig förtjänta av den och är villiga och kompetenta att förvalta den väl, gör dig bara destruktivt sårbar, det vill säga den exponerar dig för smärtsamma och kostsamma misstag, som det kanske varit bättre att skydda sig mot. Tillit som kontinuerligt kalibreras av vad du själv märker faktiskt fungerar, är hållbarare, i att den både öppnar för smärtsamma, men också dyrbara upplevelser. Helt utan risk blir man fortfarande inte, men avvägningen och riskbenägenheten är bäst i proportion till vad man visar sig kunna förvänta sig av varann.

Har man bränt sig illa förr, eller växt upp i en hård miljö det varit svårt att känna trygghet, visa eller visas tillit i, är det lätt att tro att tillit måste föregås av att andra visar sig välvilliga, kärleksfulla och tillförlitliga. Vi skulle kunna kalla det en motsats till naivitet, en slags stark risk-medvetenhet och av rädsla och dåliga erfarenheter grundad utgångspunkt av viss skepsis mot andra, eller sig själv och sin egen förmåga att välja sammanhang, och människor, på ett säkert sätt. Det går långsamt, eller väldigt långsamt, stilla eller ibland bakåt, och skickar en slags implicit signal till omvärlden av att man inte litar på den och/eller sig själv, vilket lätt får samma effekt på andra sidan: försiktigheten och skepsisen multipliceras med varann, och avstånd uppstår eller bibehålls.

Den mindre erfarenhetsgrundade tilliten jag tillät mig kalla naivitet ovan är litet av en genväg: att plantera en grundtillit på någon viss nivå, och bestämma sig för att den här graden tillit visar jag gärna, vare sig den sedan visar sig välgrundad eller inte, för att jag tror att det sätter ett bättre klimat, och för att jag litar på att känslan av att visas den tilliten kommer skapa en öppnare hållning sinsemellan oss två – och tar du för dig av min tillit på min bekostnad, utan att jag får uppleva att det var värt att visa dig den tilliten, kan jag justera nivån, samt kanske rentav bestämma mig för att du var mig en fummelhänt klåpare eller trist självkär skitstövel jag kanske inte vill ha i mitt liv alls, i värsta fall.

Men att visa andra människor tillit och montera ner så mycket skyddande murar, vallgravar, omgivande minfält och obstruktioner som möjligt för att sen låta tillit och kärlek flöda friare, kan sätta ett fantastiskt klimat för att leva, älska och ömsesidigt utvecklas, och håller det, utan den ständiga kostnaden för vaksamhet överallt, lever man ett långt lyckligare liv samtidigt som man inte betalar ett kognitivt överpris som hela tiden dränerar en. Så var försiktig med vad du kallar naivitet, och döm inte i förtid, vare sig dig själv eller någon annan. Kostnar och värden i riskbedömningar, och deras praktiska nytta, givet vad du vet om dig själv, dina nära och kära, är alla faktorer att väga in i hur du förvaltar din tillit och ditt hjärta, vem du visar eller släpper in kärlek från, och hur, och vad du låter det betyda för dig själv. Det kanske är väldigt viktigt för dig att få leva helt fritt från rädsla – i närhet, intimitet och kärlek, eller att leva i en trygghet baserad mer på att visa ganska liten tillit och ha ganska stora avstånd till andra människor.

Själv började jag rätt långt till höger på den skalan, kände mig väldigt ensam, och längtade längre vänsterut. I förlängningen lade jag mig till med en massa attityder och insikter om hur jag kan bygga små trygga kokonger för mig själv och andra människor att mötas i, och så småningom, hur jag kan vidga dem och leva allt mer av mitt liv i snarare än utanför dessa containers, med de människor och attityder jag tycker om, och isolera bort allt mer av de människor och attityder jag inte tycker om.

Och en väldigt stor del av de värden jag skapar i mitt liv, stammar ur hur väl min egen centralbank skapar och förvaltar tillit, i mig själv, med och i mina älskade, och nya människor, och för all del idéer, jag möter i världen. Det är väldigt fint att visa tillit. Det kan vara väldigt ömtåligt, och är väldigt dyrbart. Välj människor som förstår det. Och framför allt, min varmaste rekommendation till alla: välj att vara en människa som agerar utifrån den här förståelsen.

Missförstådd polyamouri

2015-04-05T14:07:00.000+02:00

"Men tänk på Mimmi?!"

Det här tror jag är den vanligaste bilden av hur polyamouri fungerar i praktiken bland allmänheten. Man kanske vet om att paraply-termen polyamouri i sig bara betyder flera kärlekar (en fulblandning av grekiska poly- för flera, och latinska språkfamiljens amare/amour/amor för kärlek), och i teorin kan se ut på olika sätt – bra eller dåliga, för inblandade parter – men att det, när det kommer till kritan, nog ändå alltid blir litet som med andra idéer som kan se bra ut på pappret, som kommunism: omsättningen av idén i praktiken skapar en väldig massa lidande i kontakten med den mänskliga naturen, och den helt vanliga mänskliga bräcklighet vi alla i slutändan lever i och med. Något luktar litet unket, och det känns som att någon far illa. I Lindsey Stirlings skämtbild ovan: Musse och hon har en fin stund, och någonstans i den just för stunden osedda bakgrunden anar vi att Mimmi, Musses förmodat monogama partner, inte direkt gillar läget. Och, outtalat men viktigt – att Musses, Mimmis och kanske biet Lindseys världsbilder förmodligen alla är samförstådda om att det vi ser på bilden är regelbrott i relationsbalken av vår kulturs perspektiv på hur kärlek får och bör utbytas mellan älskande eller attraherade parter, där Musse och Mimmi har en Relation, och Lindsey och Musse i sin tur kanske attraheras av varann, men inte har en Relation.

Jag säger tror i första meningen och stycket ovan, för det är nu väldigt länge sedan jag själv omfattades av den där tron, men jag vet bestämt att det var så jag också såg på polyamouri i början, fram till kanske 20-25-årsåldern, innan jag hade kommit närmre dess egna värld, och (helt!) annorlunda perspektiv på kärlek, relationer, öppenhet, tillit, intimitet och en hel mängd andra intressanta saker, som tar tid och en smula ansträngning att byta bas till. Innan jag själv approprierat de annorlunda fundament polyamouri bygger på, var den kontakt jag hade med polyamouri huvudsakligen begränsad till alla dessa skärvor av utfallet av Lindsey-Musse-polyamouri, som det faller ut mellan en eller flera människor som utgår från monogama, västkulturella själv- och omvärldsförståelser, vänstrar, och sedan hamnar i svartsjukedramor av diverse slag, att någon far illa och någon annan, typiskt en privilegierad part, inte tar något eget ansvar för övriga inblandades välmående, för resten av världen och kanske de inblandade, bortförklarar sin egen skuld i dramat med att hen är polyamourös, som om det skulle ge någon slags självdeklarativ syndaförlåtelse.

I det här sammanhanget är alltså polyamouri en slags etikett, som för talaren betyder att hen självdeklarerat som "någon som vänstrar, och tycker att vänstrande är bra", i en värld där relationer egentligen fortfarande är för två, och brukar förstås precis så som större delen av resten av västvärlden förstår relationer och ansvarsförhållanden för känslor, med mera, där en typisk outtalad, men basal huvudkomponent, är att den som bär ansvaret för en sårad eller utsatt parts känslor, oftast inte är den som känner känslorna, utan den som agerat på något vis som den andra parten sårats av. Nu låter det ganska uppstyltat och akademiskt, men det här är viktigt, och ungefär den vätskedelare som skiljer världarna åt så kolossalt – känsloansvar är ett koncept som det pratas litet för litet om, och varom det brukar underförstås att alla är överens om fundament som vem som har ansvar för vad. Till exempel kan det verka naturligt rimligt att en ömtålig part som såras, inte bör vara den som själv bör bära ansvaret för sin reaktion, utan att omgivande förmodat starkare människor bör utgå från att beskydda denna svagare part från att uppleva den rädsla, otrygghet, eller skada hen skulle känna om/när övriga parter gör si eller så. Att det, så att säga, blir så att de övrigas handlingar är nästan entydigt samma sak som att den sårade parten blir sårad.

Om vi går tillbaka till bilden: det är entydigt samma sak att Mimmis känsloreaktion inför att Lindsey kysser Musse är att hennes känslor såras. Ingen ens ifrågasätter det: Lindsey och Musse bedrar Mimmi genom att kyssas, trots att Musse och Mimmi har en exklusiv relation, som ska stå som garant för att bara Mimmi får kyssa Musse, under allt utom mycket extraordinära förhållanden (som om de spelar teater, och det står i manus att Musses rollkaraktär kysser Lindseys dito). Bildtexten skulle lika gärna kunna vara "Lindsey och Musse bedrar Mimmi" som "Lindsey kysser Musse", och det sitter ett osynligt kulturellt likhetstecken mellan de två påståendena, som ingen som vuxit upp i vår kulturella världsbild direkt skulle ifrågasätta. Bildens tolkning är entydig utifrån förtecknen vår världsförståelse och vad vi tror att vi vet om de inblandade parternas kanske oskrivna eller självklara relationskontrakt med varann, enligt gängse norm.

Det "normala" är alltså att vi ser (relations)brottslingar i en kärlekshandling som normen föreskriver inte får förekomma med annan part, än den som har ensamrätt på Musses kyssar och affektion, och att detta är till för att skydda Mimmis känslor från att ta stryk, i självskadebeteenden som att (självklart) jämföra sig med Lindsey, tro att Musse inte längre älskar henne, eller att hennes egen kärlek och hennes egna kyssar inte skulle vara tillräckliga, att hon inte möter alla Musses behov av kärlek, erotik, kvinnlig bekräftelse och så vidare, som normen säger att det är hennes ansvar i relationen att möta, och Musses ansvar att, om de ändå inte möts, välja att leva utan eller att lämna henne över. Men, förstås, helst att evigt förbli hennes, och hon hans – och att ingen annan ska blanda sig i och konkurrera med Mimmi.

Det jag minns från innan jag approprierade polyamouri och den världssyn som får polyamourösa relationer att fungera lika bra eller dåligt som monogama relationer gör, var huvudsakligen att läsa om sårade känslor i tjejers öppna dagboksbloggar där något svin (deras eller min term; svårt att avgöra så här i efterhand) bedragit dem med tredje part, att det var okej för att han var polyamourös, och att hon led av att ha blivit kär i ett sådant rötägg och fick ta smällen själv – precis som vanligt – medan han fortsatt levde loppan och frotterade sig i sin popularitet. Med den här utgångsvinkeln, blev just ordet polyamouri från början associerat med något rätt motsatt: förnekelse av känsloansvar, och en etikett svin tog till, som att falskdeklarera som extra kärleksfull, att sedan ta till som frikort från ansvar för partnern, för att sällan eller aldrig behöva ta ansvar för konsekvenser av hedonistiska impulsval. Så jag förstår om andra tänker ungefär så på termen, eller människor och relationer som kallar sig polyamourösa – det ligger en hund begraven någonstans; iakttag vaksamhet.

Idag har jag en inifrån-förståelse av polyamouri, kärlek i inklusiva i stället för exklusiva relationer, och hur ansvar, integritet, omsorg om sig själv och varandra fördelas och fungerar, utifrån helt annorlunda förtecken, som tillsammans fungerar mycket bättre för i alla fall mig, och dem jag är i relation med, och där det blir svårare att någons behov trampas på eller ses mellan figrarna, faller mellan stolarna och tappas bort. Och i hopp om att undvika alla former av svartvitt tänkande vill jag be alla som läser att redan från början lägga tanken att om det finns olika sätt att vara, måste ett vara rätt eller bättre, och ett fel eller sämre. Det som funkar bättre för mig och mina kära, funkar inte bättre som handlingsmönster för någon som rör sig i andra sfärer med andra trosförtecken och inte tar med sig människorna i den världen in i den jag ska teckna härnäst. Minns Lindsey, Musse, Mimmi och allt jag skrivit ovan: utan förståelsehatt på, och samförstånd om en hel del, är praktiserad polyamouri, ett ganska garanterat recept på att utmärka dig som rötägg, skitstövel, rövhatt eller dylikt, i din omgivnings ögon. Alla som känner eller känner till dig, men inte förstår ditt liv, och inte förstår polyamouri, ser bara den här rövhatten, emotionellt egenmäktiga förfaranden, fula normbrytande beteenden, självisk hedonism och tänker sig en strid ström krossade hjärtan och självbilder i ditt kölvatten.

Till och med kärleksfulla skitkloka fyrtitalistföräldrar till polyamourösa människor inräknas i den skaran. Avståndet från förståelsehorisont till förståelsehorisont ska inte underskattas: det är lika långt som mellan en normal-svensk förståelse av rondellhundar, och en normal-arabs förståelse av Lars Vilks' rondellhund Muhammed. Jag har pratat litet grand med de äldre i min familj (storasyster, mor, far, fars särbo) och förvisso inte mött så värst mycket förståelse för hur eller varför det fungerar för mig, men heller inte så mycket motstånd: de känner och litar på mig och min inre kompass, känner jag, att jag kanske går litet udda vägar men så småningom väl hittar rätt, vad nu rätt kan vara för mig. Litet är det här förstås en skiss av hur jag själv ser på mig själv som jag mest inte fått motbevisad i mina interaktioner med dem. Det är nästan lika korrekt att säga att vi inte pratar så väldigt mycket om känslor och världsbilder i min familj, även om jag för egen del nördat in en del på ämnet. Vi är rätt introverta, känslokommunikation har inte varit något vi modellerat så mycket alls, och säkert litet av den anledningen blev jag så förtjust i det själv, när jag väl hittade dit på egen hand. Så när jag nyligen begrep att fars särbo, som vi båda finner urbra, lät litet orolig över mitt livs konfiguration, tänkte jag att det kunde vara dags att rådda litet i ämnet, som här.

Låt oss återvända till Lindsey och Musse, utifrån hur samma bild skulle kunna se ut i ett fint, kärleksfullt polyamouröst förhållande som de jag själv lever i. Låt mig hållas, med att låtsas vara Mimmi i den här situationen, att den partner jag umgås och bor mest med för närvarande, Johanna, är Musse på bilden – och att bildens Lindsey är någon tredje part hon har någon slags flirt, kärleks- och/eller sexuellt förhållande med, utöver det hon har med mig. Det spelar inte så stor roll för just mig om bildens kyss är deras första kontakt eller en pågående relation av något slag (mer om det litet senare), men låt oss säga att de upptäckt varann redan tidigare, så Johanna hunnit dela med sig av sin förtjusning för detta nya härliga hjärtflimmer i hennes liv med mig, så jag alltså redan vet om att hon hittat ett litet gulligt bi som kysser bra och ger henne fjärilar i magen. I synnerhet om din första reaktion på det är: är hon inte riktigt klok? Blanda sin glädje med stackars Johans trauma? Var är empatin? – läs vidare.

Det är nämligen precis så där, det här hade sett ut i min relation med Johanna. I vår gemensamma värld, är kärlek en helt oändlig, förnybar resurs, som får människor att må bra, känna lycka, uppskattning, närhet, intimitet, trygghet, att komma i djupare kontakt med oss själva, och ofta olika delar av oss själva som vi tycker om och vill bejaka, med olika människor som på något sätt harmonierar eller kontrasterar med någon sida av oss. Jag älskar henne, hon älskar mig och vi vill och mår bra av delvis samma saker (på ett abstrakt plan: kärlek, sexualitet, intimitet, till exempel), delvis olika saker (hur våra behov yttrar sig i praktiken, varierar en smula, bland annat). Men vi vill båda att den andra ska känna lycka, kärlek och harmoni, inte ha så mycket ångest att dras med, och att unna varann och oss själva alla våra behov och önskemål, i vad mån vi kan ta för oss och ta hand om dem, utan att kompromissa bort annat som är ännu viktigare. Vi är båda ganska trygga över vårt eget värde, och väldigt trygga i att vi vill ha varann, känner oss älskade, sedda och förstådda med varann, helt oavsett vilka andra människor vi omger oss med, och om vi kysser dem eller inte.

Så tänker vi oss bildens Mimmi promenera förbi, som i inledningens utrop, hade väl någon slags min av fasa, förebråelse, ångest eller andra obehag spelat över hennes mimik. Hade det varit jag som spatserat förbi och fått syn på Johanna i ett tillstånd någonstans mellan generad eufori och kåtslag, hade jag tvärtom blivit glad – och genomfarits av den betydligt trevligare känslan medkärlek, det vill säga mina spegelneuroner hade pejlat in mig i hennes lycka och inre känslor, och jag hade känt samma lycka, över att min älskling ger sig själv kärlek och intar ett hoppeligen också sensuellt och kanske sexuellt dragläge med detta förmodligen rätt trevliga bi (eftersom hon har så god smak, och gissningsvis valt situationen med någon bra part som är bra för henne på något vis – detaljerna är må vara viktiga, men jag utgår från att hon gjort ett bra jobb, eftersom det brukar vara så i vår relation).

Givet det här, hade det alltså egentligen inte spelat så stor roll om samma situation utspelat sig med någon ny människa hon inte hunnit förfluffa sig kring och prata öronen av mig om än; jag hade känt ungefär samma sak, fast kanske blandat med en liten smula mer nyfikenhet på vem människan är – eftersom jag gjort ungefär samma slutledning: Johanna ser lycklig ut och idkar aktiviteter som man mår bra av med någon som också ser ut att vara bra på det. Hurra! Den där lyckokänslan är kopplad inte bara till att hon själv mår bra, utan att det här är ett ömsesidigt fundament i vår jämlika relation, där hon känner och reagerar på samma sätt inför att jag är lika mycket jag själv i min kontakt med kvinnor jag harmonierar med på samma sätt. Jag är lycklig över att ha en relation där detta är självklart och okomplicerat, något som hon inte bara ser mellan fingrarna med och trumpet accepterar, utan, liksom jag, känner lycka och samhörighet kring. Det här är Johanna, som tar väl hand om sig själv, min älskling Johanna. Och i en motsvarande omvänd situation där jag är Musse: där här är Johan, som tar väl hand om sig själv, hennes älskling Johan.

När polyamouri först dyker upp på människors radar är en vanlig ryggmärgsreaktion att undra om det inte blir massa problem med svartsjuka om man häver de facto-monopolet på partnerns känslomässiga eller sexuella kontakter. Jag tycker det är en bra fråga, kanske mest för att den vittnar om en litet utilistisk syn på vad monogami är till för – att skydda oss från någonting vi inte vill ha, säg ångest, otrygghet och rädsla, och, och i stället försöka skapa någon slags trygghet, kring att få behålla en partner vi trivs tillsammans med och älskar, säg – eller en rent praktisk: att det är mindre smittorisk för sexuella sjukdomar om vi bara har sex med en partner.

En av de klokaste tankar jag tycker hör hemma ungefär här är att svartsjuka är ett helt eget kapitel, orelaterat monogami eller polyamouri. Känslan och dess stimuli är olika saker, och det dyker upp litet varstans, när omötta behov uppdagas. Svartsjuka är, som jag ser det, helt enkelt bara budbäraren. Don't shoot the messenger! Känslan svartsjuka säger, i alla fall i min värld, att jag hittat ett av mina behov, som jag för närvarande inte möter upp. Om jag är svartsjuk på min älsklings jobb, för att hon ger det så mycket av sin tid, energi och uppmärksamhet, är det lätt att läsa känslan baklänges och upptäcka att jag känner att jag får mindre tid och uppmärksamhet av henne än jag känner behov av. Det är min känsla, och min sak att antingen ta upp med henne och prata om (att jag saknar henne), eller bara observera och ta intryck av: kanske är det rentav bättre att ta mig en funderare över om min förstareaktion, att vilja ha mer av hennes tid och energi nödvändigtvis är det bästa sättet att möta mitt omötta behov – kan det vara ett eget slukhål, som jag försöker täcka upp med en annan människas omsorg? Om jag i stället ser svartsjuka som en indikator på att min partner beter sig fel mot mig i vår relation, tar jag vare sig ansvar för mig själv, mina behov, mina känslor, eller visar min partner särskilt mycket integritet eller mognad, som jag ser det.

Svartsjuka inför partnerns andra partners, handlar det om hur de behandlar mig som någon slags utgrupp? Det kanske handlar mer om mobbing eller förtryck, men känns som svartsjuka för att vi är så tränade att se vår partner som en slags ägodel vi har ensamrätt till, på en massa olika vis (en litet otidsenlig, ganska märklig tanke), och utgår från att alla problem som hux flux skulle försvinna, om partnern bara betedde sig som en foglig, stillsam ägodel utan egna initiativ, känslor, andra älsklingar, och så vidare – måste vara svartsjuka. Så är det förstås inte.

Ett annat perspektiv på svartsjuka som jag tog upp för tio år sedan, innan jag haft några polyamourösa relationer (på den tiden var jag polyamourös men seriellt monogam, i brist på att ha hittat andra former som passade mig bättre), är att det finns två sorters kärlek: den litet mer egoistiska, att vilja lägga beslag på något eller någon för egen del, utan att dela med sig till andra – och en kanske mer abstrakt, eller altruistisk, som handlar mer om älskandet som i att vilja någon det absolut bästa som kan tillkomma henne, litet så där som jag tänker mig att ungefär all föräldrakärlek väl borde fungera. Den förra är förenlig med svartsjuka, den senare inte. Jag har mycket lättare för att känna den senare och gräver gärna nyfiket i den förra, om eller när den dyker upp, för att jag alltid misstänker en smula förnekelse av någonting i trakterna kring den. (Att komma ur denial är något av en hobby för mig; det tar aldrig slut, och hittills har sådana här utgrävningar alltid visat att det handlade om rädsla, inte kärlek, i den första typen. Och det hade jag aldrig märkt, om jag inte synat känslan i sömmarna.)

Allt jag skrivit här om att den som känner sig litet svagare eller mer utsatt i en relation "bör" beskyddas genom att den andra partnern tar bort all hotande stimuli genom att göra andra val (välja bort att agera på känslor för andra människor, säg), är en slags institutionaliserat medberoende-kontrakt. Jag tror vår kultur har färdiga standardiserade sådana i just monogamins stöpform, och ifrågasätter för egen del behovet över huvud taget. Om jag bestämmer mig för att min partner inte kan hantera sina känslor kring mina andra älsklingar, är det, vare sig det är sant eller inte, rätt sannolikt att det blir precis så i praktiken: att jag axlar hennes känsloansvar för att ta upp känslor hon tampas med åt henne (vare sig hon vill det eller inte), att vi båda får för oss att hon inte har ett sådant ansvar för sig själv, och förstås, kanske värst: att vi på så vis undviker att ha eller ta känslomässigt sårbara diskussioner, där vi blottar oss för varann och visar oss som vi är och som vi känner: vackra, sårbara, ömtåliga, berörda, i behov av något vi kan be om, men kanske inte vet att vi får i slutändan. Den sortens närhet, sann intimitet, är något jag vill ha mer, inte mindre av, i mina relationer, för att det utvecklar både mig och relationens djup, som helhet. Det vore snarare skadligt att arbeta bort behovet av nakenhet, tycker jag. Det som är så ömtåligt att vi inte ens vågar hamna i diskussion kring det, är en slags bräcklighet jag i alla fall själv skulle vilja öva mig på att bli bättre på att hantera. Men vi har en kultur där kanske i synnerhet män förväntas inte vara sårbara, och kanske besparas situationen, genom att i stället kontrollera "sin" kvinnas beteende. Spekulerar jag själv, i alla fall. Det finns otaliga exempel från förr som vi hunnit göra oss av med, men med största säkerhet massor kvar som ingen riktigt kommit på att ifrågasätta och åtgärda än, och jag tycker det här kan kvalificera.

Det finns ett i min mening snarlikt intressant parallelt modefenomen i vår syn på kränkningar av olika slag, om vi till exempel återknyter till Lars Vilks och rondellhunds-Muhammed. Att anse att det är ett samhälles ansvar att hålla rasister och deras yttringar i styr med censur, lagar, påföljder och andra former av auktoritärt förtryck, är att inte hålla honom för en vuxen person med eget ansvar för sina handlingar. Vi behöver heller inte gilla allt Lars Vilks gör: det är helt i hans fulla rätt att bete sig som en skitstövel som banaliserar en annan kulturs djupt kända tabun, oavsett om vi själva finner dem rimliga. Ståuppkomikern Steve Hughes har en rätt kul monolog om kränkthet (ett par minuter lång), som om vi förflyttar den till Lars och vad vi bör göra med sådana, i all korthet konstaterar: "Don't worry about'im! He's a dick!". Att i stället välja att bli kränkt – och att Någon Annan™ är ansvarig för att hålla mig icke-kränkt, är en märklig, och inte särskilt hälsosam tanke. Jag kan ju bli kränkt, eller svartsjuk, för precis vad som helst – det är väl orimligt att hålla någon annan ansvarig för det? Om det placerar mig i en svagare sits än den som "kränkt" eller "svartsjukat" mig (om vi konstruerar ett sådant ord – jag är glad över att det inte anses finnas som begrepp, då det, precis som kränkning, tar fel på subjekt och objekt: det är jag som blir svartsjuk, inte du som genom dina handlingar gör mig svartsjuk), är det ju för att jag valt att förstå världen så. Inte ditt fel.

Om monogama relationer har ett primärmål att beskydda deltagarna från att mista varann, är det i min egen värld snarare en finess med att bristen på strukturella bindande garantier för att min partner "inte ska lämna mig", om hon känner att hon far illa i relationen. För mig är det viktigare att de människor jag älskar mår bra av sina liv och sina val, än att de är intimt sammanlänkade i en relation med mig. Jag vill inte att kontakten med mig ska vara dem till last, om de inte själva väljer att ta svårigheter med mig för att de vill ta ett sådant ansvar både för mig, sig själva, och relationen, om jag, säg, skulle bli våldsam alkoholist, och dra ned dem som en bojsten. Visst är det fint att ha det stöd man behöver, av nära och kära som bryr sig om oss, men för mig är det viktigt att det inte är något min relationsform i sig ålägger den som delar den med mig. Det är ett val jag tycker bör finnas med och kontinuerligt omvärderas i alla relationer, för att ta hand om oss alla efter bästa förmåga. Omvänt: jag ser det som en starkare trygghet att min partner älskar mig och vill ha mig kvar i sitt liv, för att hon så lätt skulle kunna bryta upp, om hon inte kände så. Har hon sex och/eller känslor för andra män, men fortsatt vill ha mig kvar i den relation vi byggt upp tillsammans och trivs med, är det ju för att vi båda mår bra av precis hur vi har det, snarare än för att jag inte skulle vara tillräcklig för att möta hennes alla behov. Jag ser på hennes andra älsklingar som tillgångar, som hjälper oss balansera våra liv och få mer av det vi mår bra av, allihop – för att det fungerar så i mina relationer. Själv är jag rätt starkt introvert, medan Johanna lutar rätt mycket mer åt en extrovert hållning. Det är bra att hon får en massa människor att utverka hela sitt sociala behov med. Om hon får torka på sådant på jobbet, och inte levde så här, skulle jag ju vara mer av en last i hennes liv, om hon vore tvungen att hålla sig undan från andra män, säg, för att nöja sig med bara mig. Och jag vinner inget på att lägga beslag på all hennes sociala energi; tvärtom, skulle jag nog krascha rätt snart av ren överbelastning. Men vi har det rätt fint, och mina andra älskade möter andra behov hos mig och ger mig litet andra roller, än de jag har med Johanna.

Allt det här är i någon mening skrivet på formatet utredande essä, inte egentligen för att göra ett sätt att se på saker rätt och ett annat fel, utan mer för att belysa fundamentala inställningsskillnader till kärlek, känslor och känsloansvar, som ofta skiljer en polyamourös, väl fungerande värld och relationskultur, från en monogam dito. Det är litet som hur helt olika sorters kosthållning kan fungera och hålla människor vid ypperlig hälsa: en traditionell japansk kost som i mycket är baserad på ris och stärkelse, litet protein, samt nästan inget fett eller socker – håller folk vid god hälsa och triggar inte fetmaepidemier, och en inuits kost baserad på inälvsmat och fisk, nästan bara protein, fett, och helt utan kolhydrater, likaså. Och båda kraschar totalt och leder till fetmaepidemi, när man varvar in lika delar av båda två för att samverkanseffekten i kroppen av stora mängder socker och fett – munkar, till exempel – triggar enorma mängder socker i blodet, insulin att kompensera det med, som gör oss trötta, sätter igång fettinlagring, och en del annat rätt obehagligt.

Ungefär så ser jag på den vanliga konflikten mellan monogami och polyamouri: när man betraktar polyamouri som "monogami plus", där "plus" är att man vänstrar och har sex med vem som helst hur som helst, men i övrigt lever kvar i vår monogama kulturs världsbild kring vem som har ansvar för vad, hur relationer fungerar och vad som är kärlek, trygghet, integritet, tillit, och så vidare, går det typiskt åt skogen, förr eller senare – och folk lär sig att det var polyamourins fel, inte vilken världsbild, vilka förtecken och så vidare, som ledde till problemen. Monogami, om inte annat så för att det är så mycket vanligare än polyamouri som relationsform, orsakar långt större problem, men får inte lika mycket "dålig press" för det. Eftersom det är normen allt annat jämförs med.

Lindsay, Musse och Mimmi är kanske jättebra för varann, precis i den konstellation de valt. Är alla medvetna om varann och trivs med sina val, skulle jag kalla det för ett fungerande polyamouröst eller inklusivt förhållande. Om något av dem inte är uppfyllt skulle jag kalla det för ett inte fungerande, förmodligen monogamt och exklusivt förhållande med brutna löften och kanske inte så mycket tid kvar, då monogaminormen oftast brukar kräva svartvita antingen-eller-ställningstagande. Men det finns väldigt många åsikter om ord och deras innebörder. Debatter om rätt och fel betydelse undanbedes.

Kolhydratåldern

2014-12-16T23:21:00.001+01:00

Ju mer avståndet till observatören närmar sig noll, dess högre skjuter navelskåderiet i höjden.

Jag brukar väl inte skriva så mycket om historia, men att avtäcka viktiga perspektiv ligger mig varmt om hjärtat.

Fram till stenåldern har vi inte så mycket navelsynska data om saker och ting, så det vi vet är av mer geologiska tidsskalor, och förstås de stora evolutionära långsamt växande, sakta grenande trädet av livsutveckling i allsköns olika riktningar, med arter ute i löven och släkten, familjer, ordningar, klasser, stammar, riken och domäner mer mot roten av livsträdet. Så här långt fram är det rätt lätt att hålla blicken högt och se de stora dragen.

Men sedan inträffar jordbruksrevolutionen. Vi börjar odla, blir mer bofasta, klipper oss, och skaffar ett jobb. Och stenålder blir bronsålder blir järnålder, medeltid, vikingatid, och allt möjligt allt mer lokalpolitiskt och navelskådat närsynt. Ju mer tiden går dess mer levande data och artefakter sprider vi omkring oss överallt, och ju mer sådan data vi försöker hålla reda på, dess svårare blir det för oss att se de stora dragen. Man tappar perspektivbredden mer, ju fler detaljer man tillskansar sig och trycker in i huvudet, och villospåren saker man kan intressera sig för och fundera kring grenar av sig fortare och oftare än man riktigt kan föreställa sig. Inte villospår som i att det är fel att intressera sig för hur olika släktträd självidentifierat sig, interagerat med varann, hittat på märkliga figurer att dela in världens geografi i, för att på så vis skilja på var "vi" och "inte vi" hör hemma, eller vilken slags raffiga kläder någon särskilt åtråvärd kulturellt avbildad man eller kvinna vi sett, visar sig i på sin fritid. Det står var och en fritt att grotta in sig i sådant riktigt ordentligt, förstås, och det gör vi med en bravur utan like.

Men det blir väldigt svårt att hålla reda på relevanta, (för oss) viktiga saker som fortfarande går väldigt långsamt. Alla evolutionära förlopp som går precis lika långsamt idag som de gjorde när våra förfäder inte kunde stava, och än mindre kunde prata. Det vill säga inte för tio, hundra, tusen eller tio tusen år sedan, utan förändringar som vi kanske kan tippa tar i storleksordningen hundra tusen år eller så att ändra på. Jordbruksrevolutionen för ungefär tio tusen år sedan var något jag som liten och dum lärde mig var en fantastisk innovation: man sår frön, hänger i trakten länge nog, och sen skördar man en massa nya frön man kan baka bröd av. Sen bakar man sina scones, dricker sin earl gray, med honing och mjölk, och har det rätt gôtt. (Och talar om nittiotalet som guldåldern all fin Brit-pop dök upp, som om man helt tappat koncepterna för vad en ålder är.)

Riktigt så funkade det inte. Jordbruksrevolutionen var förvisso en revolution i regelrätt mening, precis som en av alla de här populärkulturella händelserna vi samlat på oss om vad jeppar och jäntor i olika befolkningsrutor hittat på och gjort tillsammans under åren vi skrivit, fotat och bloggat; säg, i slakten då den socialistiska revolutionen övergår i proletariatets diktatur. Och när jag säger precis, ljuger jag så näsan blir blå, för det var rätt annorlunda, faktiskt: jordbrukarna slaktade inte nomaderna. På sätt och vis var det faktiskt tvärtom – de nya samhällsformer som uppstod kring jordbruket var som från en annan planet, inte bara kulturellt och livsstilsomvälvande – det var en total katastrof, kostmässigt. Mitt lågstadiejag, invänder nu, att jordbruket ju i alla fall vann? Att bröd är något gott och bra? Vad fåglarna pratar jag om nu? Och vad hände med nomaderna?

Nomaderna hade det rätt bra. De åt som de alltid ätit, levde som de alltid levat, och ett ynka fåtal lever ungefär så, än idag. Liv deras fysiologi, matsmältning, kroppsbyggnad, med mera, anpassats till under miljontals år som tickat förbi rätt oberört, medan fotledsvinklar sakta optimerats litet grand, näringsupptag, blodsyresättning och långtidsuthållighet, svälttålighet med mera så sakta förbättrats av det successiva avdöendet av biologiska smärre slumpmässiga experiment som inte slagit fullt så väl ut som andra slumpmässiga genetiska förändringar.

Det som gjorde att allt det här Axa- och Kungsörnen-grynätandet blev en sådan grej, var inte att det gjorde att grynfrossarna mådde så mycket bättre, blev starkare och friskare än sina kringströvande nomadkompisar. Tvärt om, utbredde sig en hel del farsoter när man slog sig ned och slutade röra på sig på samma sätt som förr, med de sanitetsproblem, alla plötsliga bolånekostnader man drog på sig, och påhälsande fältherrar som plötsligt hade möjlighet att tillskansa sig centralstyrd makt över massa människor på en gång. (Okej, inte så mycket bolån först – men problem fanns det gott om.) Grejen med att käka massproducerade frön, som gjorde att trenden "vann", var att det var långt mycket lättare att mätta många munnar med i stor skala nu än förr – trots att kostkvalitén, jämfört med vad vi som art hade evolutionärt anpassat matsmältningsstöd för – i samma slag gick käpprätt åt helsicke. Det var för-tio-tusen-år-sedan-talets motsvarighet till amerikanernas dopp i kolsyrad fruktsockerdryck: allmän misär på bred front. Troligen inte fetmaepidemier, som deras resultat, men oerhörda mängder sjukdomar deras färre nomadkusiner inte åkte på.

Skillnaden var alltså inte att bönderna mådde bättre, utan att de eldade på med mer avkomma än nomaderna – där ohyggligt många visserligen dog av, men ännu många fler, överlevde. Spola fram tio tusen år, och nästan varenda käft som lever idag har anfäder bland bönderna. Som när VHS vinner över ett tekniskt överlägset Betamax, någon annan gång i den lyckligt begravda forntiden. "Worse is better" är en slags sanningslögn, som förklarar att dessa fenomen slår, trots att det vore i allas bästa intresse att de inte gör det, av ett eller tusen skäl – men något som händer, som får sig själv att hända igen, och oftare än det hände förut, gånger en massa tid, har en enastående förmåga att konkurrera bort annat som är bättre.

Och jag, liksom mitt lågstadiejag, gillar väl egentligen bröd och en hel del annat ur den tiotusenåriga kulturella tradition som följde, även om jag på något plan gärna hade sett mig leva rätt långt in i framtiden, evolutionärt anpassad till det där experimentet med att äta särskilda gräsfrön man odlat och bearbetat en smula, som vi förr eller senare kommer lämna bakom oss, åtminstone om de av vår avkomma som funkar bäst på bröd lyckas bli med överlevande och fortplantande barn en liten smula oftare än resten av arten överlag.

Vi lever definitivt i kolhydratåldern idag. Jag vet inte om det är riktigt rätt och juste att dra gränsen för tio tusen år sedan eller för mindre än hundra år sedan, men nästan hela vår värld är djupt insjunken i skick och bruk som handlar om att stoppa i oss kolhydrater, tro som att äta kolhydrater handlar om att "tanka energi", och med rent ohyggligt dålig förståelse för hur kost och hälsa hör ihop, vad vi behöver av kött, ägg, fisk och liknande för att må bra och inte leva i den slags normaliserade ohälsa man typiskt växer upp i idag i västvärlden.

Jag skriver inte det här så mycket för att missionera, som för att sörja litet att det är så oerhört många saker som slår, för att det har en enastående förmåga att slå alldeles utan att det för något bra med sig. Riktigt långt in i navelskådningsvortexen till exempel nyliga framsteg för intolerans, segregation och främlingsfientlighet i planetytsegmentet av planeten lokalborna kallar Europa, till exempel, redan hundra år efter att man engagerat nästan hela planeten i två hejdundrande världskrig som visade hur jäkla dumt de är. Det är ett snarlikt fenomen.

Att vi varannan generation slår om kappan från samarbete, kärlek och uppbygglig gemenskap till krig, ond bråd död och makten och handlingsföreträde till de makthungrigaste och våldsammaste påminner om den slags inre obalans min bakvända kikare känner igen i kolhydratålderns anda. Jag har också den senaste tiden spekulerat i att jag kanske är och alltid själv levat som bipolär typ två, det vill säga i den här sortens faser, ömsom hög och ömsom låg, med en del drivande otålighet som jag har litet svårt att veta om jag förankrar i min personlighet, i en eventuell sådan diagnos, i den kosthållning av brännbar skitmat jag liksom stora delar av min omvärld växt upp med och länge konsumerat, eller kanske i min familj, i min manlighet, art, släkte, familj, ordning, ...

Det är så knepigt att göra A/B-tester mellan sig själv och andra där man varierar sina parametrar och mäter upp utfallet. Men det här med kolhydratåldern har jag kika på länge, med en hel hög inte riktigt sammanhängande pusselbitar sakta trillandes på plats, en efter annan, i hur mänskligheten som helhet fungerar på makronivå som funktion av vad vi äter, vad vi tror på och hur våra allsköns sinnrika självförstärkande system fungerar och samverkar. Militärindustrikomplex, jordbruksindustriella koncerner, multinationella företag med djupa kassakistor och dignande egenintressen i att hälla i oss dyrt socker och allsköns annat vi inte mår så bra av (allra helst utan god innehållsdeklaration, i de delar av världen där man kan lagstifta bort sådana krav), och en massa andra rätt korrumperade intressen som inte skapar mer välstånd och harmoni i världen.

Nästan knepigast är allting som är så allmänt etablerat och oförstått i de breda folklagren att nästan ingen finner något problem i det; att Gunde är så där litet svenskt charmig när han pratar havregrynsgröt för stora pengar. Vi förstår att han är köpt, men likaså kan vi kanske med visst fog anta att han i alla fall själv tror på att gröt är bra, både för honom och hans publik idag, snarare än oherrans många generationer i rakt nedstigande led, som lurat ut matsmältningsfunktioner som harmonierar lika bra med spannmål som allsköns gräsätare, eller som kusinerna i många led bakåt som fortfarande promenerar lättskodda på prärier någonstans, nedlägger bytesdjur och månne inte har samma regelbundet bekväma tillgång till godtycklig mat som vi, men heller inte samma ständigt närvarande möjligheter till miljarder kassa kostval. Så vi köper Gunde, vi köper gröt, vi äter gröt, och vi mår litet så där dåligt till mans som vi gjort sedan jordbruksrevolutionen, för att vi inte vet så mycket bättre.

Och, när man blandar in socker i bilden, för att vi har en massa gammal usel programmering om att socker finns i saker som är bra att äta, vilket stämde fram tills för ett par hundra år sedan, men inte kunde vara mer fel idag, urvalsmässighetsstatistiskt sett. Smakar något du stoppar i munnen sött idag, är det en rätt bra indikator på att det är litet smågiftigt. Kroniska gifter som inte dödar idag, men sätter dig en smula ur spel, och på decenniers sikt skapar diabetes, samt flertalet västvärldssjukdomar (som inte direkt kommer sig av nutida högre dödsålder).

Vi har en massa teoretisk-praktisk valfrihet idag, som att backa ur kolhydratåldern och inrätta sig en liten bubbla av kött, ägg, fisk, rotsaker och annat gott vi funkar riktigt fint med. Det går, men kostar en massa energi, och ju fler fält man upptäcker är köpta och koloniserade av skadliga ekonomiska eller samhälleliga intressen ställda över ens egna, dess mer både isolerar man sig och läcker energi åt olika håll för att motverka strömmens ständigt närvarande mittfåra.

Jag var nyligen på en fantastiskt bra föreläsning om kost, hälsa och träning med Jonas Colting, en föreläsningsturné (och bok) han kallat "Den nakna hälsan" (reklam-pdf). Jag rekommenderar den nästan mest för att han har så oerhört bra perspektiv: kost före träning, hälsa före prestation, perspektiv före skenande utopiska idéer. Ohyggligt klokt och välbalanserat, och inte alls vad jag väntat mig från en självlärd extremsportsäventyrare.

Har du tid och råd (strax under 700:-, medtag Swisch eller kontanter), passa på när han kommer till någon ort i din närhet nästa år. Jag funderar nästan på att hälsa på i Göteborg för att åhöra igen den fjortonde januari, och träffa trevliga Göteborgare, förstås.

Främlingsfientlighet

2014-12-04T22:16:00.001+01:00

Ur nutiden: det utmärkande för SD:s väljare är främlingsfientlighet. Piratpartiets partiledare Anna Troberg avgår, efter att först ha höjt partiet från ett rätt tekniskt orienterat frihetsparti till ett humanistiskt parti med en imponerande helhetssyn på inte bara integritet, utan mellanmänsklighet i största allmänhet, som i somras toppade RFSL:s HBTQ-politik-test. Anledning? Inre motstånd till sitt progressiva arbete med dylika frågor.

I ett litet större perspektiv är det här två sidor av samma mynt: den rätt vanliga svenska självbilden av oss som ett progressivt land fyllt av människor med en stor grad av uppskattning, acceptans och tolerans för annorlunda människor än oss själva är inte riktigt sann – det är jättegott om människor som är rädda för och ogillar den utvecklingen. I SD har de en gemenskap i sin fientlighet. Men också i andra led, som Piratpartiets styrelse, är de representerade, eftersom folk i allmänhet ofta bär på de här känslorna och åsikterna, helt oavsett politisk hemvist. Vi har inte den stora breda trygghet med hjärterum och stjärterum som vi vill tro runt omkring oss. Var åttonde svensk röstade SD i årets riksdagsval.

Själv tycker jag kärleks- och gemenskapsfrågor är viktiga, men att föga åstadkoms genom att prata om dem. Mässa, tjata och åsiktsbilda är säkert nyttigt, men jag tror inte att det gör så mycket till eller från när vi snackar en miljon människor som inte ser något värde i folk de inte förstår eller har någon positiv kontakt med. Det som fattas är att skapa positiv och åtråvärd kontakt mellan människor, av helt olika bakgrund och med helt olika förtecken, där de får lära känna varann och känna sig själva hemma i en gemenskap och värme, som slätar ut olikheterna, och breddar alla inblandade.

Jag har sett en del sådana miljöer som bjuder in breda folklager, och lyckas dra samman en del människor som kan vara rätt annorlunda varann, med någon gemensam intressenämnare, som att söka närhet, kärlek, religiösa, intellektuella eller emotionella band. Vi har för få sådana miljöer idag. Vi behöver nya, som når den typiske hemmasittande, navelpillande, ofta trötta, deprimerade, eller rädda lilla individen i vårt samhälle. Tror jag. Vi har väl både två och fem miljoner som kan känna igen sig en smula i det; definitivt jag själv.

Det är svårt att få med oss någonstans. Det behövs förmodligen extern startenergi och uppsökande verksamhet för att nå ut till oss och dra med oss in i gemenskapen vi inte sökt eller inkluderat oss själva i. Och tills den når oss röstar vi bort den, för att inte behöva lära oss något nytt eller vidga våra hjärtan. Det är enklare att stänga dörren och låtsas som att det regnar. I kylan och snålblåsten.

Farliga skämt

2014-11-06T20:37:00.001+01:00

Risken med att skämta om saker som tevebonader (pryder teven när den är avstängd), matbordsöverkast (täcker matbordet när du inte nyttjar det för att äta) och datorprydnadskuddar (ligger på tangentbordet och ser fina ut) är att någon kanske tycker att det är en fenomenal idé, och uppfinner dem. Och då står man där med sitt sinne för humor och önskar att man kunnat knipa käft.

Jämställda bröst

2014-07-26T08:31:00.000+02:00

Hörrni, hudprivilegier bör inte vara förbehållet män, va? Hjälp Elin och alla oss andra som känner likadant att visa vägen till en bättre värld:

Bralien – A Brave Nude World

Om du vill hjälpa till att pyssla med filmen, kan jag ge god renommé – det är kul att delta i Elins projekt; jag förarbetade, satte ihop och höll ett par beröringsworkshops med henne tidigare i år, och det här är ett ännu bättre projekt med potential att nå ännu många fler människor.

Seså, iväg med er och se den fina kampanjfilmen; hon presenterar så mycket bättre och aptitligare än jag, och föregår med gott exempel. (Det gills inte att jag skriver den här noten helt naken, för eventuell manlig fägring figurerar inte i slutresultatet du tar del av.)

Artriktig

2014-07-06T21:19:00.001+02:00

“Date your species” är ett rätt bra tips ur Reid Mihalkos sortiment – vare sig jag är monogam, relationsanarkist, polyamourös eller något annat särartligt, är det en bra riktlinje för att leva lyckligt och ömsesidigt i relationer.

Och likafullt har jag har, fram till 2014, nästan aldrig följt det tipset, i mitt eget kärleksliv. Det kommer sig nog litet indirekt av att jag är introvert och sällan umgås mycket i miljö och sammanhang där jag automatiskt kommer i kontakt med människor av min egen art, så att urvalet kvinnor jag kommer i kontakt med och intresserar mig för skulle dra mer åt relationsanarkister, polyamourösa och dylikt. Detta i kombination med ett litet kluster egna föreställningar och vanföreställningar som brister i självkänsla och att de sorters intelligens jag dras till är sällsynta nog redan innan jag filtrerar på art också, och att en relation med fel art men rätt människa likafullt är en guldgruva.

Sistnämnda är nog ingen vanföreställning, men det är inte heller ett liv. Med min ganska välkalibrerade känsla för människor, blir det dock en enda lång serie fleråriga relationer som mynnar i nästa lektion av nästan samma karaktär.

Det är med artriktig kärlek som det är med artriktig föda: det går att leva utan den, och den är gissningsvis också vanligare – i direkt proportion till hur sällsynt insikten är.

Vi har flera hundra år av icke artriktig föda bakom oss, i djupt invävd konstellation med vår kulturella identitet; djupt förankrade spannmålsbaserade institutioner som bröd, och mjölkprodukter samt, litet mer nyligen, socker – och våra normer är så stenhårt ingrodda i våra inre att det är sjujäkla svårt att ens föreställa sig att bana en ny födoväg i sitt eget liv där man skalar bort sådant. Blotta tanken tornar upp sig som ett berg att bestiga varje dag resten av livet ut, omgiven av oändligt tillgängliga outs, överallt vi rör oss i den omgivande värld som oftast inte vet – eller, i vad mån den faktist vet, blundat och vaggat sig till ro i lugnande denialdimmor.

Det är klart det är svårt – vi är människor, och det kostar att staka ut sin egen väg i en miljö som inte stödjer den. Det kostar att erkänna det som en addiction, och känns så orättvist för att vi inte valt den, för att den valt oss; att vår kultur valt åt oss och att, ställda inför valet då, första gången vi fick upp ögonen för hur det ligger till, vi redan levt hela livet tills nu i vårt beroende, berövade det slags utifrånperspektiv på droger man behöver för att kunna se nyktert på dem. En helsvenssonsk tjackpundarkultur, helt normaliserad, en liten bubbla folk lever hyfsade liv i, runt den breda mitten av normalfördelningskurvan, med några litet känsligare strödda efter vänsterkanten, som, om de drivits upp utan knark, levt minst lika hyfsade liv som alla normisarna som inte bryts ned nämnvärt av allt de stoppar i sig, men i stället lever jävligt jobbiga liv och inte får mer stöd av sjukvård och dylikt än “vill du ha litet dämpande preparat, lilla vän?”, när verkligheten inte inverkar på dem som på normiserna.

Ända sedan jag härom året gick Bitten Jonssons kurs i sockeraddiction och hjärnbiokemisk reparation och på så vis fick det där fina utifrånperspektivet på den värld jag vaknade i, fann mina vägar framåt och inåt i livet, har förståelsen varit samtidigt en stor lättnad och en lika stor sorg, för jag vet inte riktigt vad jag ska göra av den. Jag har någon slags livslång hobby i att identifiera och resa mig ur denial, som må vara hjälper mig själv, men jag är sorgsen över att så många trygghetsinstitutioner i mitt sociala arv är må vara inte livshotande, men knyter an till en livsföring det vore sunt att klippa alla band till.

Jag sörjer det enklare liv det vore om det inte förhöll sig så här, eller om jag levde femtio generationer senare, i en fantasivärld som skulle kunna bli verklighet en dag, om vi uns för uns bröt ned alla traditionella ekonomiska egenintressen för att bibehålla vår konsumtion och vår världsförståelse intakt och oberoende av vetenskapliga rön om hur människokroppen fungerar. Om kulturer var mer referensgranskade, och rörde sig i riktning mot vad som är bra för mänskligheten, mer än vad som givet en massa ekonomiskt starka nuvarande institutioner råkar vara profitabelt idag, och vad som är bekvämt eller ger kortsiktiga lustupplevelser i våra kollektiva nervsystem.

Det här blev inte alls den not jag hade tänkt, om kärlek – det kom en sådan plötslig massa känslor jag behövde arbeta ut att det fick brista och handla om det i stället, för jag har tydligen inte ens börjat sörja eller känsloarbeta med det här sedan jag vaknade själv. Jag hoppas återkomma om kärleken i senare not.

Om du vill försvara eller invända mot något här, men själv aldrig varit i tolvstegsprogram, saknar djupare insyn i addiction, och inte kan eller vill föreställa dig att rätt stora delar av din egen världsbild är hälsofientliga, skriv det annorstädes. Av hänsyn, för att det kostar massor att upprätthålla en motarbetad världsbild och alla “men det är väl ändå inte så farligt att” fräter på den. På mig. Don’t be that dealer.

Namngivning och spillblindhet

2014-03-29T20:31:00.002+01:00

En riktigt skicklig programmerare har en sak gemensamt med en riktigt skicklig författare eller talare: en djup empatisk förståelse för människor, och att skapa effektiva begrepp och koncept som behövs, intuitivt motsvarar ordets lexikaliska innebörd, samt att överge dem och skapa nya, när deras sammanhang eller innebörd förr eller senare glidit isär från dess ursprungliga träffsäkerhet.

Det finns inga genvägar eller facit med rätt och fel här, och det är svårt att mäta framgång och färdighet på det här planet, eftersom det som syns är misslyckandena: när sådant här fungerar perfekt är det helt och hållet osynligt. Det är när man inte har bra namn på saker, som friktion, missförstånd och andra problem uppstår och underhållskostnader, falangsplittringar, eller hur problemen artar sig, skjuter i höjden.

Så det är lättare att känna igen brister i den här kompetensen, då de är faktiska mätbara problem, om än oftast luddiga, och svåra att känna igen innan man förstått mönstret. I ett programmeringssammanhang, är ett sätt att mäta (som också det är knivigt att kvantifiera) hur mycket tid och energi man lägger på att faktiskt åstadkomma någonting och hur mycket som går till spillo i missförstånd, behövd kommunikation, nedlagt arbete på att slå upp saker i historik, dokumentation, och så vidare. När kvoten är hög (det vill säga nästan all energi är nyttoenergi) gör du bra ifrån dig, och när kvoten är låg (en stor proportion av insatsen är lagd på att bara lista ut vad som ska göras eller hur), används ofta dåliga namn, begrepp, och verktyg. Eller, vilket inte heller ska underskattas men gärna ifrågasättas, så är det man åstadkommer i sig inte bra, och svårt att begripa sig på av den anledningen.

Spill, med andra ord, kvantifierar oskicklighet.

Den här noten hette i ett larvstadium inledningsvis "Ännu en text som inte handlar om feminism", och var exempel på just retoriskt spill, av precis det slag som ovan omnämnts som missförståndsskapande. Den signalerar förvisso vad jag kände i ögonblicket jag började skriva – att den borde, men faktiskt inte, handlar om feminism – och etablerar ett särskilt läge i läsaren redan från början, som uppviglar till återkoppling på den känslan och det ämnet, snarare än vad texten nu kanske kom att faktiskt handla om. Vi har genast delat läsekretsen i, i bästa fall, hälfter: en som fastnade i en tanke, redan innan de läst textens innebörd, och en annan som läst på, fattat intresse för det avhandlade ämnet, och vill engagera sig i den frågan. Utfallet grumlas av oskickligheten att inte förena form och substans.

Jag misslyckas oerhört ofta själv.

Upprinnelsen till den här noten var en metadiskussion om feminism, den vare sig första eller sista, och det gnagde mig i vanlig ordning, att något så bra är så utsatt för den här sortens spill. Jag tycker det är så sorgligt att ett uttalat inklusivt allomfattande ord som jämställdhet fallit till föga för ett polariserande – även om jag förstår semiotiken, psykologin och evolutionen som får det att bli så.

Om man som ciderfabrikant har som mål att få till stånd en värld med lika förutsättningar för äppel- och päron-cidrar i en miljö som (av historiska skäl sedan hundratals år eller kanske alltid) premierat äppelcider, visar man större empati och människokärlek om man förstår hur hjärnan fungerar, och väljer ett ord som inte behöver en tolk, eller en skärmfull som förklarar det och som förstås inte alltid vidhänger ordet i alla de sammanhang där det dyker upp.

I inkluciderismens led är det litet lättare att enas om vad man vill och arbetar för, då den inte drar en militantpäronciderism-falang till sig. En sådan här diskussion har över huvud taget aldrig förts inom inkluciderismens led, för den behövs inte, och metadiskussioner blir inget nödvändigt förspel till att faktiskt göra någonting.

Samma fabrikant, med samma ambitioner och idéer, som väljer päronciderism som ledord, spär därigenom ut sina led med en samling ensidiga päronciderister – som dels drar åt sitt helt eget håll, dels syns i media under en rubrik som stämmer helt överens med deras plattform, och sålunda får extra synlighet för alla som inte läst pamfletten och vet att översätta "päronciderism" till "lika förutsättningar för alla cidrar, utan strukturella orättvisor och bias".

Det må vara ett litet larvigt exempel (och inget särskilt kompetent namnsnideri heller), men det är litet lättare att se spill i sammanhang där man själv redan övat upp sin egen spillkompensationstabell med så mycket övning att man själv har blivit spillblind. Den spillblinde personen ser över huvud taget inte resten av världen, och utesluter den som ena jäkla köttskallar som i alla fall inte skulle fatta vad det är frågan om, och så förblir världen delad i de som redan vet, och de som ingen brydde sig om, och de spillblinda fortsätter predika för varann om sådant de alla redan vet.

Det är litet extra sorgligt när det händer när sammanhanget är strukturell uteslutning eller orättvisa, men vi människor är är ganska dåliga på att lära oss på bredden och tillämpa en förståelse inte bara i sitt eget sammanhang, utan också i alla andra sammanhang där samma principer kan appliceras. Ord, precis som idéer och företeelser, skapar en in-grupp, för de som får vara med och förstå, och en ut-grupp, för alla andra. Och oavsett vilken av grupperna man befinner sig i, är det väldigt svårt att veta hur stora de är jämfört med varandra, och faktiskt vilken av grupperna man själv befinner sig i.

Inom en illa döpt grupp, bor med lätthet tusentals konkurrerande grupper, som kan stå för tusen ömsesidigt uteslutande saker och svartsjukt göra anspråk på att fanan är deras mer än någon annans. Det är bland annat av det här skälet vi har lagrum för varumärkesskydd i den kommersiella världen, för att låta multinationella företag pumpa in en given innebörd i sina egna namn, och med stöd av polis och domstolar beskydda dem från grumling.

Namngivning är svårt. Det är inte ens så lätt som jag antyder, att feminism idag är ett dåligt namn: nätverkseffekten av stora antal människor med en delvis överlappande gemensam tolkningsmodell kan faktiskt överväga vinsterna i ett namn som på något fantastiskt pedagogiskt, koncist och hjälpsamt vis förmedlar essensen av begreppet, utan att klyva världen i en stor ut-grupp och en liten in-grupp. I synnerhet när man är inne på så abstrakta, och för många ut-groupies osynliga, fenomen som vad feminism strävar efter att belysa och, i bästa fall, sedan utsläcka.

Hud/tyg-harmoni

2014-02-27T09:34:00.001+01:00

Jag är i vanliga fall inte särskilt begiven på shopping, och i synnerhet kläd-dito, men i vintras när jag satt och mekade med någonting på jobbet (jag är sedan bortåt ett år en av de som driver Groupons flytt från urgammal webteknik till modern dito), snavade jag på det här fina alstret som jag omedelbart kände att jag ville se (och, mer specifikt, känna) Katla i:

...och så blev det. Vi har ungefär samma smak i kläder och texturer, hon och jag, och det blev ett oerhört bra köp i största allmänhet. Vi ångrar bara litet i efterhand att vi inte köpte flera, medan erbjudandet fanns att tillgå (den ovanstående länken är inte lönt att följa – dels går den till amerikanska Groupon, dels tog det som sagt slut, och de tiger som muren om var man kan komma i kontakt med företaget som sålde dem). Så när jag idag hittar den här på Svenska groupon (under tiden jag höll på att se mig om i andra jobbärenden :-), känns det rätt lockande att slå till igen:

Jag hoppas någon av storlekarna kan passa henne; det är rätt hög vilja-slita-av-faktor på den här. Den som vill passa på att hugga en egen: länken är bäst före andra mars, då erbjudandet går ut, så skynda fynda! ^_^

Svartsjuka

2014-02-08T12:24:00.000+01:00

Svartsjuka är i första hand en indikator på att dess bärare har ouppfyllda behov. Jag har aldrig stött på svartsjuka som inte platsat under sådan rubricering, men skulle gärna vilja höra talas om det från någon med nog språk och känsloförståelse för att kunna brodera ut någon annan sort.

På litet högre abstraktionsnivå och kulturellt sett, är svartsjuka ett smit-koncept, släkting med prokrastination i så mening att man smiter ifrån ett att fullfölja och ta ansvar om man inte följer upp känslan. Hade vi inte haft ett välkänt etablerat begrepp för svartsjuka, och en kulturell förståelse för det som ett känslotillstånd som någon annan är skyldig eller delskyldig till, vill jag tro att vi skulle vara mycket bättre på att ta hand om våra egna behov (och, för all del, stödja varann i arbetet och ansvaret att göra detsamma).

När jag säger smit-koncept, är jag inte ute efter att stämpla och underkänna någon – det jag vill påtala är att den som nöjer sig med "svartsjuka" som självdiagnos, för att det råkar finnas ett ord för den, överger sig själv. Det är en kapitulation – att inte ta ansvaret för att känna sina känslor, söka upp varifrån de härstammar, ställa sig frågan vad som är på tok, och vad jag kan göra för att ta bättre hand om det behov jag inte uppfyller. Ofta mer än ett, må vara, men principen är densamma: om vi inte tar fram luppen och kikar efter var och varför det gör ont, när det gör ont, blir såret infekterat, varigt, växer och förvärras, och tar sig en massa ännu konstigare former än den redan luddiga "svartsjukan" själv.

Svartsjuka är bästa vän med medberoende och curling. En medberoende-relation är typiskt inrättad så att en person outsource:ar ansvaret för en eller flera delar av sina egna behov, till någon annan, som tar vid där han eller hon själv inte tar hand om vad det nu vara månde. Curling är mer samma sak fast bak och fram: en ofta närastående person X tycker, känner och agerar som om X inte är vuxen att ta ansvaret Y för sig själv, så X i stället sköter om Y innan vederbörande ställts inför Y för egen del, hunnit känna behovet eller någonsin lärt sig någonting om Y i förstone. Säg, en litet mer välment än klok mamma som sköter om sonens tvätt och matlagning medan han bor hemma (i tron att alla kan tvätta och laga mat och ta eget ansvar för det), och att han gott kan ägna sig åt annat, då hon själv finner sig så mycket bättre på det, och sålunda tar hand om båda åt honom. Sen flyttar han ut ur hemmet utan egen relation till och färdighet i tvätt och matlagning, och börjar livet på bar backe i någon mening, med massor av saker att lära sig samtidigt med universitetsstudier eller vad det vara månde, som hade varit smutt att redan vara flytande i, och så går det som det går både med livet och studierna. Kanske funkar det, kanske återetableras medberoende-relationen i ny skepnad, nu med en flickvän som av någon anledning motas in i stödmammarollen utan att någondera parten begriper riktigt vad som gick snett – men något skaver.

Vad svartsjuka beträffar, är min uppfattning att det vanligare medberoendesyndromet är att ena parten är litet bättre på att känna känsloansvar, processa och ta hand om än den andra, och en osynlig arbetsfördelning uppstår där det är X som "sköter relationen" och icke-X "blir svartsjuk" när icke-X plötsligt känner något ouppfyllt behov – ofta genom att se X (eller någon annan) i någon situation som när X, på det sätt icke-X själv svälter. "Svartsjuka" uppstår, X görs ansvarig i ett skuldöverskrivande – "du / ditt beteende / det du tillåter andra göra med dig, gör mig svartsjuk". "Sluta upp med det, eller nå't!" "Inte mitt fel; jag utsätter inte dig för att känna svartsjuka genom att göra som du!"

En slags vansklig dikotomi uppstår gärna här, där den underförstådda rättvisan är att ingen känner sig svartsjuk och ingen möter sina egna behov för vad det nu månde vara – gärna kärlek och att bli älskad på sitt eget / sina egna kärleksspråk, i monogama relationer där partnern inte råkar prata de språken (tid tillsammans, beröm, gåvor, sex, tjänster, mentorskap, djupa utvecklande samtal, och allt vad det kan tänkas handla om) och någon annan dyker upp i deras liv som tillför en eller flera av de saknade ingredienserna.

Jag tror att det är lättare att trilla in i svartsjuka om ens egen relationssyn är att man har någon slags ägandeanspråk på partnern, kanske ofta i utbyte mot att själv ha överlåtit samma slags ägandeandel i sig själv, och att bura in sina egna beteenden enligt något givet (men gärna oskrivet, underförstått) regelverk om "hur man beter sig [när man är i en/vår relation]". Och den världsbilden tror jag vanligen är till för att beskydda båda (eller kanske bara den känsligare eller otryggare partnern) från svåra vuxenroller som att känna igen sina behov och ta ansvar för att möta dem, se och ta ansvar för att kommunicera sinsemellan om vad man vill ha och att det man vill ha är någonting som partnern själv kanske inte har att ge. En hel kaskad känslokomplikationer och bryderier följer i sviterna av det här, som i slutändan ruckar på fundament som idén att en relation är funktionell och bra bara om båda parternas alla behov är mötta inom relationen och utan inblandning av någon annan människa alls, åtminstone i någonting som rör känslor, sexualitet, sensualitet eller andra djupa inre behov involverandes människor.

Samt det nästan aldrig omtalade behovet av enkelhet: att inte behöva arbeta eller kommunicera så mycket; defaultkompromissen att endast involvera en enda annan part, och automatiskt kapa en massa besvär med säker-sex-spörsmål och så vidare.

Jag har litet svårt att hålla mig till urämnet, men jag tycker det är ett rätt bra broderi av hur saker och ting hänger ihop kring svartsjuka, sett i ett delvis antropologiskt, delvis blott känslointresserat perspektiv. Jag har lyxen att ha vandrat omkring i det här perspektivet ganska många år redan, vilket förmodligen är varför jag själv inte känner mig svartsjuk i mitt eget liv – när något skaver, är jag för otålig med att följa känslan till roten för att kunna följa upp och kanske be om hjälp eller stöd för att stanna upp och känna mig svartsjuk över någonting. Jag omger mig med så många jag kan som är bättre än jag på att identifiera och möta sina egna behov, och reagerar mer med uppskattning eller vördnad inför mentorer som gör mig uppmärksam på saker jag själv inte gör för mig själv. I alla fall tror jag att det är så här mitt liv hänger ihop, och varför jag själv inte hamnar i svartsjukefällan: att jag har en annan attityd till mina egna ouppfyllda behov, och vill lära mig äga dem och uppfylla dem.

Förmodligen är den känsla jag har i stället för svartsjuka antingen sorg, över att inte ha byggt in mättnad för ett saknat / identifierat behov i mitt liv än, eller måhända en smula hjälplöshet för att inte ha listat ut hur än, eller något åt samma håll. Jag hoppar själv över pinnhålet svartsjuka för att jag inte har någon sådan pinne att landa på, då jag inte tror på svartsjuka som koncept, ungefär som en ateist inte klurar över guds avsikt när något sorgligt inträffat. Det skulle bara kännas intellektuellt oärligt för mig att lasta av alla obehagliga känslor som svartsjuka, att springa ifrån de ansvar för mig själv jag vill bli vuxen att ta. Jag har en mamma som sprungit iväg från saker hela sitt liv att brås på och lära av, och svartsjuka är må vara inte en av de ting jag sett henne gömma sig för, men i min bok känns det som samma slags strutsbeteende jag velat undvika att hamna i själv. Jag kommer i bättre kontakt med mig själv genom att inte leva i en världsbild där svartsjuka existerar.

Och jag känner för och med andra som inte lever i samma värld, och kan stödja dem i deras egen svartsjuka, så gott och kärleksfullt jag kan – det här är inte en tävling i att ha rätt – jag kan kanske dela med mig av insikten och perspektivet till andra som vill tänka och handla som jag – men det är inte rätt läge att ge sig in på djupet på det här ämnet när någon tampas med känslotrassel, om de inte själva vill påta i det. Känslor behöver kärlek och lyhördhet, vare sig de är grundkänslor, fantomkänslor eller, hm, kompositkänslor bestående av litet av varje som klumpat ihop sig till en stor svårsmält boll.

Om du har eller just fick några intressanta svartsjuketankar att brodera vidare på, skriv gärna en egen liten dagboksessä, och länka in den från en kommentar på den här noten – eller om det är små reflexioner, för all del direkt i kommentaren. Det är nog tredje gången jag skriver om ungefär det här ämnet, och det tycks bli litet bättre och rikare varje gång.

Strategisk naturresurs: SIGINT

2013-09-07T21:10:00.002+02:00

Sverige förr – primära strategiska naturresurser: timmer, vattenkraft, järnmalm.

Sverige idag – primär strategisk naturresurs: Balkan-kabeln / vårt signalspaningsläge i allmänhet.

Minns ni integritetsdebatten för fem år sedan när FRA-lagen infördes? Piratpartiet jobbade hårt för att lobba mot den nya lagen, som lagförde massövervakning på bred front, och slutligen med skenheliga löften om att endast gälla kommunikation över landets gränser och aldrig omfatta oss svenskar, så småningom drevs genom av på varandra följande S- och M-regeringar (förarbeten respektive faktiskt genomförande - ett såväl blocköverskridande som – primärt – nationsgränsöverskridande samarbete). Motargumenten handlade om att verktyget skulle missbrukas och att FRA skulle göra övertramp trots de heliga löftena om att inte göra intrång i svenska privatliv.

Vad ingen hade fantasi och skamlöshet nog att gissa då, var att FRA tekniskt sett hade just den inriktningen – att själva bara spana på vad som korsar landsgränsen för att kunna kabla allt godis vi hittar där att skicka västerut till USA:s säkerhetstjänst NSA med flera samarbetspartners. Inte för att de inte vill spana på svenskar med, utan för att de inte behöver göra det och sålunda göra lagöverträdelser hemma och hamna i dålig dager. Det fiffiga med internationella säkerhetstjänstsamarbeten, är att man kan överlåta spanandet hemma till ett annat land, vars lagar inte omfattar att det är fult att spana på svenskar. Vi kan byteshandla med resultaten över landsgränserna, och sålunda låta vem som helst spana på vem annars som helst, helt tekniskt sett lagligt (och – i värsta fall – under sekretessavtal som döljer verksamheten från offentlighetsprincipen, insyn, kritik och yttre påverkan i allmänhet).

SVT gjorde en oerhört bra intervju med Duncan Campbell (4m39s; den här aspekten är tre minuter in i samtalet) som belyser behovet av en femte genèvekonvention för att skriva internationell lag om mänskliga rättigheter om privatlivets helgd anpassad till internetåldern.

Ett minnesvärt 2012

2013-01-13T08:37:00.002+01:00

Det var ganska länge sedan jag skrev årskrönikor, men 2012 blev ett ganska bra år, allt som allt – och det kan ju vara kul att komma ihåg.

Vid årets början är jag på semester i Sverige med Katla, som för första gången träffar min släkt, över jul och nyår. God nyårsmiddag på Skansen, en tur upp till folkmassan för litet hutter och frys framåt midnatt och ett par dagar tillsammans efter det, innan hon far hem till Kalifornien igen. Ursprungsplanen var att fara tillbaka tillsammans – vilket hade gått mycket bättre om vi fullföljt en hel hög inresetillståndsrelaterade ärenden när vi förnyade mitt amerikanska arbetstillstånd några månader tidigare.

Det tog bara ett par månader att få pli på alla myndigheter, papper och ärenden som ska klaras av för att få till ett nytt H1B-visum den här gången (mot ett par år när jag skulle flytta ut i förstone), och så här i efterhand hade jag rakt inte velat ha det nämnvärt annorlunda. Dels tipsade Anna om Bitten Jonssons bok Sockerbomben, dels bokade jag in mig på en intressant fysiologi-internat-helgkurs med samma gigant, träffade vänner jag inte mött förut – och kanske bäst av allt, nappade jag på ett GroupOn-erbjudande om lätt rabatterad Lasik-kirurgi hos Globen Ögonklinik.

Det känns fortfarande trivsamt futuristiskt att korrigera en lätt astigmatism in situ med litet laserkorrigering av själva linsen – i stället för att byta livsstil till en med externa tillbehör att slabba med morgon och kväll dag ut och dag in, eller slarva bort, trampa eller sätta mig på glasögon om och om igen. Det är lyxigt att kunna vara kräsen, och, som i mitt fall, göra om och göra rätt i stället. Tack, Globen! Första försöket (i mars) gick hyggligt bra - perfekt syn på ena ögat och måttligt bättre på det andra samt oförändrat mörkerseende och inga biverkningar jag lagt märke till efter läkningen, och efter återbesöket nu i julas, när jag var hemma igen för efterkontroll och korrigering av det andra, tror jag det blev riktigt bra på det andra med. Jag har nästan suttit ut månaden efter operation då man inte ska gnugga sig i ögonen (lättare den här gången, när jag bara behöver tänka på det vänstra) och inte gjort någon mer formell optikerkontroll än, men det ser rätt bra ut, såvitt jag har märkt själv. Fliklyftet verkade gå alldeles utmärkt – jag var igång ungefär som vanligt redan dagen efter och har inte haft några bekymmer alls sedan dess. Wi!

I juli prickade jag av ett annat Borde som hängt i luften utan uppmärksamhet sedan jag flyttade dit, och tog till slut amerikanskt körkort, så jag har en liten plastbit att visa för viktiga personer (bibliotekarier, poliser, banker och så där) med adress, hårfärg och namn på. Mycket smidigare än att ha med sig pass, poststämplade brev till mig som visar att jag bor där jag bor, och vad annat klåpigt de hittar på i brist på Statens Person- och Adress-Register, faktiska id-handlingar som fungerar, och annat framtidsmässigt vi i Sverige hittade på för väldigt länge sedan, medan staten var en någorlunda pålitlig historia.

Framåt årsslutet, blev jag med en framtidsmässig bank jag tycker om, vilket är snudd på första gången i mitt liv (jag hade en kortare period under vilken jag gillade Skandiabanken med, men det höll inte i sig i längden – de är litet för förtjusta i att ta ut allsköns avgifter på saker och ting för min smak): Simple - en bank som bara har mänskliga kunder, bara finansieras genom skillnaden mellan in- och utlåningsränta, och som i övrigt fungerar som ett startup när startups är som bäst: de jobbar hårt på att eliminera precis allt som är enerverande, trasigt eller besvärligt, och att sköta allting annat med glans. Tänk Apple, men utan företagsmåttot att tömma dina fickor på pengar, så hamnar du i närheten.

I USA är behovet av en sådan bank mer skriande än i Sverige (även om det vore en trevlig sak där med om något snarlikt hände till slut), för här ägnar man sig åt att leka nittonhundrafemtiotal eller tidigare så fort någon överför pengar från X till Y; mellan människor, företag, hyresbetalningar, och allt vad det är – vips är någon där och kladdar på ett papper, som man sedan måste gå till en bank eller bankomat med eller i bästa fall fota med en smartphone, trilskas med en bank-app en stund för att faktiskt få in på sitt konto. Störtlöjligt.

De här jepparna huserar i Portland och är lika kompetenta (eller bättre) på att bygga webtjänster / appar som jag och mina jobbarkompisar, de har outsource:at bankdelen till någon annan bank åt dem, och de gör ett ljuvligt jobb av alltsammans med sina tjugo tusen betakunder, mig själv inräknad. Wi!

Jobb, ja – det var ett litet blandat år: vid dess början byggde vi web-böcker, litet senare stuvade vi om i konceptet och provade bygga visuellt orienterad frågestund för (huvudsakligen nyblivna) föräldrar, och framåt slutet på året visuella bokmärken för bra idéer man snavar på på nätet. Det är oerhört sannolikt att alla tre strax går ur tiden, på samma sätt som vi nu i veckan varvade ned BetterLinks, en webläsar-utökning vi byggde för några år sedan, som läste websidor över axeln på dig och upptäckte koncept, namn på saker och så vidare som saknade länkar i texten – och länkade dem till Wikipedia (framför allt - ibland diverse andra rimliga källor), så man snabbt och enkelt kunde hitta referenser till saker och ting utan att drista sig söka för hand.

Det har varit rätt roligt att jobba i startup de senaste åren, och är förmodligen bara några veckor kvar till vi blir uppköpta av ett publikt noterat företag och på pappret slutar vara ett startup, även om deras kultur internt fortfarande har en hel del startup-känsla, inkapslat i litet fler behändiga stödsystem av olika slag. Jag har haft härliga jobbarkompisar och får behålla de bästa, som det ser ut – och närmaste tiden blir en förmodligen rätt lugn övergångsperiod med litet organisatorisk inventering, städning av webtjänster och kodbaser, avprickande av ditt och datt, och kanske litet fler promenader och småevents än vi gitt ägna oss åt på ganska länge.

Gott nytt 2013, allesamman!

Elite: procedurellt genererad psykologi?

2013-01-04T13:07:00.002+01:00

Om du inte sett, hört eller läst Ray Kurzweil förklara hur vissa grova drag av framtiden och teknikutecklingen är oerhört förutsägbara, ta en titt på det TED talk där han förklarar exponentiell utveckling pedagogiskt bra - tenikens, människans och hela biologiska evolutionens gång följer precis samma mönster, vilket är rätt fascinerande, men helt begripligt när man förstår varför - varje nytt steg följer i de tidigares fotspår.

Jag sponsrade just kickstarterprojektet Elite: Dangerous (tolv timmar kvar i skrivande stund, om du vill vara med), som är ett annat, lika talande exempel på samma trend - här, vad en riktigt kompetent programmerare kan åstadkomma i rymddataspelsväg med den tekniknivå datorer hunnit uppnå först 1984, sedan '93, '95 och nu 2012. Kika gärna på videon på samma sida där David Braben pratar om hur han använt tekniken procedurell generering hela tiden, och hur varje version grott fram världar ur fler perspektiv och utifrån nya aspekter han inte förr gett sig in på; det är en fascinerande och ganska enkel princip som kan ge oerhört komplexa och rika resultat, när man odlat fram dem.

Evolutionen är i sig ett exempel på samma sak: läran embryologi befattar sig med hur DNA styr fosterutvecklingen, enligt små lokala regler för hur celler ska växa, dö och gro – och i slutändan har en fullvuxen människa, varan eller isranunkel utecklats, ur inte så mycket mer än ett enormt pseudoslumptalsfrö (du kan se en DNA-uppsättning som ett gigantiskt tal skrivet i bas fyra med bokstäverna A, T, C och G i stället för siffror), och god tillgång till rätt kemiska byggstenar att bygga av. Principen är exakt densamma: ur skitelementära regler och mekanismer, uppstår en ohyggligt komplicerad varelse som just nu läser eller skriver den här meningen och fascinerat reflekterar över hur mycket komplexitet som kan uppstå då man skapat rätt förutsättningar för att gro fram dem som man tänkt sig det hela.

Skillnaden mellan David Brabens alster och du och jag, är att vi två är framavlade genom naturligt urval (allt som inte levde tills det fortplantat sig den senaste årmiljarden filtrerades bort ur genpoolen) och David Brabens Elite är odlat efter hans artificiella urval av alster som han själv har varit nöjd med; allt annat har han kastat bort. Men principen är, som sagt, på det stora hela, densamma i övrigt.

Jag satt och funderade litet på var vi befinner oss om några år eller årtionden, när datorkraft, nätverk, minne med mera blivit några miljoner gånger billigare, snabbare, och kapacitetsmässigt större än de är idag, och vilka slags effekter man torde kunna meka med under kommande generationer. Jag tror att det kan bli intressant att se framodlade personligheter. Och, ännu intressantare: vad, säg, google under samma era torde försöka sig på: att leta rätt på sådana man är intresserad av, nyfiken på och vill lära känna närmare. De har, som du kanske vet, redan börjat bygga en stor och fin Skinner-låda modell Facebook, som man kan mäta litet på oss i, och i alla fall få en liten inblick i, utefter vad vi tycker, tänker, säger och gör, kallad Google+.

Det kommer vara ganska spännande att följa den här utvecklingen, och vi sitter alla på första parkett. Det är en intressant tid att leva under.

En värmebölja i oktober

2012-10-05T07:56:00.000+02:00

Oktober, härikring pumpsäsongens början, började högst atypiskt: i måndags morse, sa en liten nätplatta vid min säng att i eftermiddag blir det 35° varmt här, och vi lär inte se några temperaturer under 18° på flera dygn. Och så blev det så. Utomhus, i alla fall. Folk härikring är litet knasiga på det viset: när det är tokigt fint väder, får folk ett helt annat slags fnatt jämfört med hur svenskar beter sig. I Kalifornien beter sig en del helt tvärtom - och slår på en massa luftkonditionering i stället, så vi med vett att klä oss för vädret halvt förfryser inomhus. Min chef till exempel. Aldrig under de månader som gått sedan mitt jobb flyttade in i ett litet hus precis intill Stanford har jag frusit som den här veckan; vi har haft något mer åt vinkällartemperatur inomhus, så jag har fått ha en uppsättning kläder för att knata till och från jobbet, och sedan dra på mig en massa överdragskläder på arbetstid. Men det var i vilket fall trivsamt, härom kvällen, att låsa och larma, spatsera ut i kvällsmörkret och känna ett varmt hölje sluta sig omkring en, ungefär som när man en varm sommardag ibland märker att luften ovanför varm asfalt har en rörlig struktur. Lugnt promenera mina tio minuter till tågstationen, och sedan sitta där och vänta ett slag på tåget, medan kroppen känner sig förflyttad till en medelhavsafton strax före middagsdags.

Bång! Jens Bång!

2012-09-05T06:06:00.000+02:00

Jag har nog nämnt att jag bor i USA någon gång, ett land i väst där företagare varannan vecka skriver checkar till sina anställda, som om det vore 1955. Ett annat typiskt amerikanskt fenomen är OS, eller bristen därpå – i en monopolitisk bravur som imponerar på någon som liksom undertecknad växt upp med Systembolaget – är videala media helt fria från olympiadtäckning, om man inte först häller pengar på ett företag som heter NBC (en förkortning som bland annat står för särskilt åbäkig och obehaglig militär skyddsmundering mot ohyggliga stridsmedel: Nuclear, Biological & Chemical), för att få ta del av alla dessa svettiga flåsbälgar som väntat klart på nästa OS.

Själva bälgarna i sig är jag rätt glad att slippa, men då jag var en smula nyfniken på britternas allsköns påhitt före och efter, så tog jag mig en slug titt i piratbukten, där det, i vanlig ordning, fanns gott om kultur till låns. Och efter att själv ha kikat på invigningen och konstaterat att det vore kul att se det igen med Katla, insåg jag att hon borde få stifta bekantskap med herr Bång först. Jens, skakad men oberörd.

Så under helgen, tog vi en tur till ett litet mysigt bibliotek ganska nära Berkeley, som påstod sig ha ett exemplar av The Spy who Loved Me – vilket också visade sig vara fallet, för utlåning. Kvällen innan hade vi tillsammans tittat genom "From Russia with Love", vilken stod sig ganska hyggligt även 2012 – och jag hade inte riktigt brytt mig om att fråga mig varför det enda jag mindes av förstnämnda var öppningssekvensen i alperna som årets OS flirtade med en smula.

Jag kan avslöja hemligheten, så ni slipper forska själva: resten av filmen är ohyggligt usel! :-D Den var så platt, tam, genant och tråkig att vi nödgades bryta mitt i och byta film (till Mr. & Mrs. Smith, som i sammanhanget tog an ett sken av god kvalitet och kompetent skådespeleri från två hjältar, i stället för noll). Det var definitivt inte den Rååger Måååår Hasse Alfredsson glappade imponerat om i Spiken i Foten, som spelade bonntölpen i Älskade Spion. Däremot gav superskurken i toppen av Spectre prov på en hel scens (aldrig förr och aldrig senare skådat) emotionell kompetens i en liten monolog om en just avliden rysk agent och ex-älskare till den här filmens litet extra korkade bonnbrud, någonstans i början. Sedan bar det raskt utför.

Om jag ska välja en till Bång att värma upp Katla med före OS, med nuvarande Daniel Craig, vilket borde jag välja? Fritt fram för frispråkiga ogenerande kritikutfall mot konkurrensen i stil med mina ovan; munhuggeri uppmuntras! :-)

En barndomsdysfantasi

2012-02-14T12:18:00.004+01:00

Någon gång på lågstadiet var jag på födelsedagskalas hos min klasskompis Rickard, ett av klassens litet mer ostyriga busfrön jag idag kan tänka mig levde på en diet av rätt mycket socker, vitt mjöl, snabbmat och läsk (redan då, på mittre åttiotalet, innan sådant blev "mainstream"). Idag hade han kanske lämpats in under någon bokstavsrubrik, på ren slentrian, om någon vuxen litet trött gett sig till att sucka över honom, för det är väl ungefär det rådande läget av "diagnos" där vi har nöjt oss sluta leta orsakssamband i Sverige, snarare än att titta på vilket bränsle som gick in i hjärnan på honom att förbränna.

Men nog om Rickard: vi var på motsatta energinivåer – som tapetblomma hade jag inte så mycket kontakt och samröre med honom då, och jag vill minnas att familjen flyttade redan innan vi kom in i mellanstadiet. Såvitt jag vet har vi aldrig råkats sedan dess.

Den här noten handlar om det jag minns av det barnkalas som utspelade sig hemma hos honom, i huset intill min bästis Martin. De serverade någon sorts snabbmatshamburgare, ett fenomen jag då hart när stött på, och det satte tydligen igång min fantasi, för jag minns mig berätta om den där märkliga kosten för mina föräldrar när jag kom hem, med de alla fantasierna skenande för fulla segel i hård vind, som fast i någon slags loop jag litet olyckligt längtade efter att bryta mig loss ur, så jag kunde få stänga mun igen och glömma bort alltsammans.

Men det gjorde jag ju inte.

Eller, ja, till slut fick jag förstås stopp på allt fantiserandet när ämnet föll åt sidan eller andra räddande omständigheter tog vid – men jag minns starkt att jag hade bränt genom all sanning om kalaset och fortsatt skena på tom tank, med fantasin som villigt fyllde i resten, och hade tydligen redan då en rätt stark etik som sade att så gör man inte, men jag var så i gasen att jag inte visste hur man slutade heller. Det gnagde mig inuti, men jag hade väl spikat min överdos socker för dagen och visste inte hur man förbrände allt det där och fick ur sig överloppsenergin (jag hade inte varit en av ungarna som började slåss eller hamnade framför en sådan snyting och satt och grät i något hörn), och tydligen var det tungan som gick på mig i stället, under tiden jag någonstans inuti kände mig obehaglig till mods över kontrollförlusten, utan att begripa vad något handlade om alls. När jag sneglar på situationen idag, är det slående hur likt alkohol det hela låter – något jag förmodligen inte skulle ha kopplat före veckoslutets intensivkurs.

Det riktigt fascinerande är dock inte känslorna jag erfor, hur jag kände om beteendet eller ens fysiologin som låg bakom, utan vad mina fantasier skenade om – för även om jag knappast kan ha snappat upp någonting av det som vällde ur min mun någonstans på den tiden, eller hade några som helst belägg för det som sprudlade fram ur min sensationalistiskt lagda ådra, är de fantasier jag så frikostigt delade med mig av påfallande i fas med vad idag folk som Robert Lustig (ledande endokrinolog och barnläkare vid UCSF) säger idag (köa gärna upp och se hans 90 minuters föreläsning "Sugar: The Bitter Truth" på youtube någon gång när du har tid – han tar upp och fördjupar sig i en hel del jag lärde mig under helgen) om snabbmat.

I korta ordalag gick min fantasi ut på att det var något medel i hamburgarna som gjorde att man inte blev mätt på dem och bara ville ha mer för att man fortfarande var hungrig, och faktiskt kände sig mer hungrig, och i ännu kortare ordalag hade jag rätt, sånär som på att huvuddelen av det där medlet var i coca colan vi nog fick till, och att livsmedelsindustrin forskat på sådant där och filat på hur man driver upp konsumtion, utan att först behöva ändra på konsumenternas biologiska behov av mat.

Robert förklarar det fint sin demaskering, och jag gör nog klokt i att skaka av mig de där skamkänslorna om att inte kunna få tyst på min skenande dystofantasi, som ju nu bevisats sann. För nu är det dags att se till att vända på skutan och göra den falsk igen, som världen bör vara stadd för nästa generation barnkalas.

Bittens Addiction: dag 0

2012-02-08T23:44:00.000+01:00

Tåg till Hudiksvall (som jag alltid trott hette Hudriksvall, tills jag köpte biljetten härom veckan), där jag och en liten skara med mig (fyra?) blev upphämtade med bil av Bitten med systerdotter och körda till Frägsta Kulturgård – genom ett vackert norrländskt snölandskap, prickat av små röda bondgårdar.

Jag har tecknat mig för är en fyradagars intensivkurs i "Sockerberoende och biokemisk reparation" (en av diverse olika temakurser som går av stapeln ungefär en gång i månaden hos Bittens Addiction), initialt mest för att lära mig litet mer än det matiga jag läst i boken "Sockerbomben" sedan i julas, men nu kanske också litet om beroenden, för den händelse jag har anlagen själv. Samt att jag kände igen mig starkt i det Bitten kallar "racing brain" i en liten filmintro och ville veta mer. Hon är klok och lärd, och inriktad på ortomolekylär medicin, vilket är en helhetssynsorienterad systemsyn på kroppen, som menar att det är viktigt vad vi stoppar i oss för hur vi mår – och att vi alla är biokemiskt unika och sålunda har olika behov, rent näringsmässigt.

Vi är nio allt som allt, det här veckoslutet, och har mest bekantat oss med varann litet, ätit middag och gjort en rätt grundläggande orientering av programmet de närmaste dagarna, och det var en fantastisk italiensk middag (lamm-, bacon- och broccoli-gryta med kalkonsalami, hemgjort majonnäs, ägg och sallad till), hittills.

En sak jag plockar med mig från te-och-kaffe-stunden medan vi inväntade bilresenärer och middag, var kokosfett som både hunger-stillare (det fanns någon fin aspekt jag redan glömt i stil med att sätta igång betaendorfiner men utan att ge någonting i stil med en sockerkrasch efteråt, efteråt) och te-komponent (varmt vatten + litet kokosfett = inte dumt alls!). Jag ska allt skaffa själv med, när jag kommer tillbaka. Viss varning utfärdades för lätt laxerande verkan, och att man om man inte är van att processa fett, kan behöva tillskott av de enzymer som bryter ned fett åt en (för en del påbörjas produktionen automatisk på något dygn, för andra inte – och man känner igen bristen på att få gaser, rapa och så).

Vi fick varsin pärm material, och skrev på en liten moraliskt (om inte lagligt) bindande lapp om att inte sprida några personuppgifter så folk får bibehålla sina privatangelägenheter, men samtidigt vara fria att dela med sig av allt, och så fick vi en liten avstressande kläm-hjärna, tillika företagets logotyp. :-)

Tydligen ligger svensk sjukvård 20 år efter amerikansk på det här fältet: sockerberoendet trillar mellan massa stolar i landstinget, och så får folk inte sin behandling betald, så det behandlingshem Bitten ett tag försökte driva fick slå igen trots 375 patienter väntandes på kö för att få komma in för att välfärdssystemets finansieringsled inte fungerat. Bedrövligt, men inte förvånande. Jag är glad att jag kan finansiera min kurs själv, och glad att två av kursens övriga deltagare är här på fortbildning från någon föredömligt framsynt vårdenhet någonstans i landet. Bitten är luttrad av erfarenheten men inte bitter: hon är övertygad om att insikterna är på väg, och ställer gärna upp på att coacha sina framtida eftergångare, när nya hem börjar dyka upp, med tänker vid 60 inte driva dem själv. Klokskap.

Det här ska bli spännande och intressant!

Quest för visum, lasik, banker med mera

2012-01-17T00:25:00.000+01:00

Vilken dag!

Litet bakgrund: jag hade tänkt jul-nyårs-semestra i Sverige, så jag inte behövde planera eller packa så mycket – hälsa på släkten, och att visa Katla runt litet grand – hon jobbade till litet senare än jag, men kunde dyka upp strax efter jul, och så kunde vi flyga tillbaka tillsammans strax efter nyår, och ha rätt mycket trevligare på flyget än när man åker själv.

Det blev inte riktigt så – semestrandet gick fint, men den gemensamma återresan brann inne, när mitt inrese-visum inte hade förlängts med arbetstillståndet vi lyckats lägga på en visumperiod på. Så jag fick vinka av Katla på Arlanda den andra, och har hattat omkring och visum-questat sedan dess: förnya pass (för säkerhets skull), skaffa porträttfoton utformade på nutton olika vis och dussinet andra bekymmer ur beroendelistan för en DS-160-blankett, och idag kulminerade en del av de aktiviteterna när byråkratins vågform slutligen kollapsade och min råddiga tillvaro med ens fick en minsta givna tidshorisont:

Den 15:e februari har jag min andra visumintervju på amerikanska ambassaden. Japp: en månads kötid från bokning till första lediga bokbara tillfälle – bara fyra gånger så länge som de publikt estimerade då jag först läste på om processen. Så, gott och ont på samma gång: nu har jag en massa tid jag kan disponera och planera för, i stället för att slita hårt på för många fronter samtidigt utan att ha ett hum om var när hur oväntade oplanerade ting trillar in, så jag måste hålla mig i Stockholm.

Bakgrund lagd: till dagens innehåll. I fredags klockan 15:26 pep polisen glatt i min telefon att jag nu kunde komma och hämta mitt pass. (Se på våra öppettider på polisen.se.) Jag var klok nog att inte ta dem på orden, och polisen.se berättade glatt att kontoret är stängt från 15, och öppnar igen om måndag, 09:00. Spexigt SMS, men måndag klockan nio började min dag sålunda på poliskontoret, där jag fick ut ett nytt finfint pass fullt av nya stiliga förfalskningsförsvårarfunktioner. Man får rätt mycket av den varan för sina 350 kronor, måste jag förvånat konstatera: de är jättestiliga! :-)

Näst, hade jag en dryg timmes lucka, som jag fyllde med att knata till Skattemyndighetens servicekontor i city för att höra mig för om de fått in några skattepengar från Marginalen bank, där jag haft besparingar en tid. De har nämligen glatt fortsatt dra av skatt efter att min skattehemvist blivit USA, och tyckte jag skulle fråga farbror Skatteverket, ergo besöket. (Deras nya datasystem de höll på att flytta till skulle hoppeligen bli litet bättre på att inte stjäla skatt av exilsvenskar, bedyrade de varmt.) Skatteverket hade inte fått riktigt de siffrorna på sin sida, så ärendet är fortfarande inte riktigt färdigkollapsat: katten kanske lever ännu, om den inte är död, förstås. Vi får se.

Jag hade ett till ärende åt dem, dock, då jag med mycken möda arbetat och slitit sedan i julas med att bli kund hos Danske Bank, och Ikano Bank, som bådadera rankade högt i Privata Affärers bankgenomgång härom sistens på kriterier jag prioriterar: bra nätbank, hygglig ränta och inga avgifter, i korta ordalag – ens på att ha ett visa-kort knutet till kontot. Så bra banker behöver belönas, tänkte jag, och skred till verket. Men de är mer rutinerade på icke-exil-svenskar: det visar sig att om man inte är folkbokförd i Sverige, ja, då kan man inte bli kund i deras internetbank, utan bara på bankkontoren som kostar en massa pengar att vara kund hos varje kvartal. En slags hjärnsläppslogik, som enbart blir logisk om man är en bank som minimerar schlep – för är det en sak utlandssvenskar inte kan, så är det att själv besöka deras bankkontor, och är det något vi inte vill finansiera, är det följaktligen deras driftkostnader.

Så jag tänkte fråga om det var lätt eller svårt att folkbokföra om sig här i Sverige, så man kan bli kund i en svensk bank om man skulle vilja, även på nätet, i synnerhet som jag inte får åka hem igen just nu, på grund av annan redan nämnd catch-22 (som, till exempel, att jag när som helst kan åka hem på ett fint turistvisum man som svensk turist har rätt till, och fyller i på planet, och att jag har arbetstillstånd i USA om jag teleporterar mig dit – men att jag skulle bli utvisad och inte få komma tillbaka om jag for dit på ett dylikt turistvisum, och återupptar min jobbvardag, väl där). Och det gick bra att folkbokföra mig här igen. Efter ett år, vill säga.

Sen knatade jag vidare mot nästa ärende, via Vetekatten, där jag högg en juste macka min mage ropade efter, men som jag inte hade så många minuter kvar, bar det bums vidare till dagens andra huvudärende: en synundersökning hos Globen Ögonklinik på Kungsgatan, från vilka jag nyss impulsköpt en intralase lasik-operation via GroupOn för att kanske bli av med min astigmatism. Dagens undersökning skulle utröna huruvida vi var en bra match för varann, mina ögon och operationen som sådan. Om så vore fallet, skulle det förmodligen bespara mig några tusen tillfällen i framtiden då jag undrade var jag lagt mina glasögon, de där nesliga åtta gångerna jag satt mig eller trampat på dem, glömt dem på hotellet i Långtbortistan och tiotusentals dagar av synfältsinskränkt leverne, linsvätskeslabb och/eller andra ting som livsomställningen optiska hjälpmedel hade inneburit, och som jag sålunda skjutit framför mig en tid sedan jag begrep att jag var astigmatisk och gärna skulle göra någonting åt det men inte riktigt lurat ut vad. Lasik lät som precis min sorts lösning: lös problemet, i stället för att köpa och underhålla dagliga externa patchar. Det kunde jag gott ha råd med att sköta på mitt eget favoritsätt.

Rådd av Ida att fråga mycket (sådant här kan ju gå snett med), tjattrade jag ganska mycket med min part i målet, Cecilia, och fick svar på det mesta jag undrade över, samt råddes fråga min läkare om resten när hon till slut konstaterade att jag var en alldeles utmärkt kandidat för deras undersökningskriterier. Jag har aldrig varit på en så angenäm och intressant synundersökning (må vara att jag bara minns tre: en i en amerikansk dussin-affär "Site for sore eyes" i somras, en inför lumpen, och den här :-), men det är kanske heller inte att förvånas över när hon gjort det här i tio år, inte har 80% av sin tjänst definierad som att sälja dyra bågar, och kliniken är bland de främsta i landet, om inte rentav dess superlativ. Det gick på i rask takt, bland roliga maskiner som lyste och mätte och surrade och spottade ut fina bilder, och den maskin som mätte ögontryck och påstods kunna kännas litet grand när den vidrörde ögat var ingenting jag lyckades registrera med känseln alls det ögonblick vi var i kontakt med varann, till min förvåning. För att verifiera att min nuvarande synnivå inte är någonting jag uppnår genom att spänna ögonmusklerna för att kompensera för min synsvaghet fick jag någon slags ögondroppar som tillfälligt (för dagen, eller kanske veckan) vidgade mina pupiller till max (…så de bildar, öhm, nä), och jag som bieffekt skulle få prova på hur det är att ha ungefär en sextioårings synnivå i termer av mer ögonstelhet.

Vilket var ruskigt intressant. Text på nära håll blev bums jättesuddig och omöjlig att läsa, och om jag sträckte på armarna och höll den på långt håll kunde jag läsa en del, men mitt nya fina pass' finstilta små rubriker för "Utfärdande myndighet" var omöjliga att läsa utan att först ta kort på dem med min telefon, och sedan zooma i bilden. :-) Mobiltelefoner kan vara mer än en protes för hjärnan, med andra ord. ^_^

Jag hade inte riktigt väntat mig att undersökningen i sig skulle vara en minnasvärd upplevelse, men den blev klart dagens höjdpunkt, alla kategorier. Att sitta och läsa mer och mer finstilta bokstäver från andra sidan rummet på en vägg kanske åtta meter bort eller så, medan vi provade ut mitt synfels personlighet, var också rätt kul: betydligt mer superhjältekänsla än det mesta jag kan dra mig till minnes, i synnerhet som det gick fort, och var en rappt itererad serie frågor bättre/sämre?, lins 1/2/ingendera linsen ger bäst skärpa. Jag fick titta på och känna igen fina figurer på en laminerad random dot stereogram, för att se att mina ögon samarbetade bra redan, och titta på en liten tärning-på-en-pinne hon förde fram och tillbaka i mitt synfält, medan hon höll för först ena, sedan andra, och dels ingetdera ögat och såg hur mina ögon betedde sig kring det, och förstås en del lysande med små lampor och tittandes med en liten kikartub. Det var en fröjd att se henne arbeta, och de två varv olika sorters ögondroppar jag fick idroppade som skulle sticka litet i ögonen stack litet i ögonen, men var inte värre än så.

Sedan gick vi så småningom till entrén och bokade in mig först på måndag morgon klockan 08:29 hos en Carlos, om jag minns rätt, efter massor av bra information jag i efterhand önskar att jag kommit på idén att spela in – mitt hörselåtergivningsminne är mycket sämre än mitt lästa och skrivna minne, tyvärr. Men jag fick med mig en liten hög papper jag för stunden inte längre kunde läsa (övergående catch-22), och ålades att se till att ha någon som hjälper mig ta mig hem och komma mörkt i säng efter operationen (då jag inte lär se just någonting alls, eller vilja använda ögonen på grund av ljuskänslighet, samma dag, dagen ut – och kanske att det skulle stickas, klia och/eller svida i dem likaså, om jag minns rätt). Jag får kanske anlita pappa, mamma, syster eller någon god vän i trakten att hjälpa mig ut ur taxi och in i pappas fina blivande lägenhet han själv flyttar in i till sommaren på måndag förmiddag – jag har haft så fullt upp hela dagen att jag inte kommit mig för att arrangera och be om hjälp än.

När jag glatt lämnade kliniken, var min mage vrålhungrig, så jag gick in nästdörrs på den irish pub som praktiskt skyltade med jägarbiffar med svampsås (jag tror att det var stor text nog att läsa, men jag hörde också något annat gäng beställa desamma före mig, och det lät illa gott – och höll vad det lovade), och sen, som nästdörrs igen landade mig hos Skandiabanken, där jag redan är kund, passade jag på att fråga dem om de hade lyckats bättre än Danske Bank och grabbarna att göra mig till kund hos dem, om jag i min exilsvensksbelägenhet inte redan varit det. Veckorna dessförinnan hade de hjälpt mig förnya mitt svenska visa-kort genom att skicka det till sagda kontor, där jag så småningom (efter sju resor och åtta bedrövelser till slut) kunde hämta ut det efter att ha identifierat mig i egen hög person.

De påstod sig ha rutin på sådant, och jag tror att de förmodligen inte ljög, som de mig veterligen aldrig haft några andra sätt att vara kund hos sig, och följaktligen haft bättre incitament att fila bort alla processbuggar för udda specialfallskunder som oss utlandssvenskar. Så viss heder åt Skandiabanken, även om de tar betalt för sina tjänster som en hel bank, och inte är såpass måna om oss USA-boende att de publicerat sin iPhone-app i annat än Apples svenska app-store, som man inte har tillträde till om ens iPhone är knutet till ett amerikanskt kreditkort. Vilket faktiskt var uranledningen till att jag tänkte ge mig till att byta bank nu. (Så det är allt deras smala lycka att det inte går att byta nätbank som exilsvensk, om man inte kommit på att öppna konto i alla banker man kan komma på redan innan man folkbokförde bort sig utom landets gränser!)

Promenaden hem gick också via Danske Banks kontor på Fleminggatan, där jag förra och förrförra veckan först försökt att bli kund, först på deras föreslagna vis via nätet, och sedan de nekat det på grund av min utrikiska adress och några slappa ord om nekanden på grund av att på ett eller annat vis ha svarat fel på pengatvättslagens kontrollfrågor om hur jag tänkt och får använda mitt konto (troligen på grund av att rutinerna hellre skiter i udda specialfall som borde vara tillåtna än att det skulle vara olagligt att ha svenskt bankkonto man nästan bara använder på semestern), och sedan på deras kontor där som kundtjänst hänvisade till, var jag väl inte så värst hoppfull egentligen. Även dagens kassörska kom fram till att de inte kunde hjälpa någon med utrikisk adress, inte, och inte skicka något kreditkort till deras kontor och verifiera min identitet där, inte.

Och sen gick jag hem.

Och fullbordade mitt DS-160-formulär, skickade in det och bokade tid på amerikanska ambassaden.

Så nu har jag en vecka jag kan disponera litet som jag vill, och det lockar att åka ned till Göteborg för att hälsa på Fredrik, och kanske Ida, och med största sannolikhet det bra thaimassagestället Klipphugget är känt för i min värld, om jag minns namnet rätt. Och sen, efter att min syn tagit sig litet (troligtvis dagen efter min operation), sannolikt en litet längre tur till Linköping också, om jag lyckas lösa husrum, och kan lyckas jobba därifrån med under dag- och tidig kvällstid, som jag gjort sedan Katla for, när jag inte varit ute och questat visum, banker, polis, skattmas, middag och dylikt.

Det känns som att saker börjat falla på plats litet grand, även om jag inte riktigt fått fason på hur min ordinarie arbetsdag bör se ut och gå till för att bli beräknelig och fullt hanterbar. Men det ger sig.

Guldstjärna till Telenors online-kundservice!

2011-12-22T09:11:00.003+01:00

Senast jag bemötts lika effektivt av ett företag per chat var på nittiotalet, från dåvarande Idonex (nuvarande Roxen Internet Software). Den gången (klockan var efter midnatt, sannolikt fredag eller helg, och jag hade påpekat att deras produkt var litet svag på att räkna på franska, och föreslagit en fix) blev jag så impad att jag tog anställning hos dem illa kvickt. Jag vill minnas att fick ett snabbt tack för påtalandet, följt av en not, någon minut senare, om att det var fixat i cvs och skulle dyka upp i nästa release. Just den biten låter jag nog bli den här gången – men ändå! :-)

Då som nu är det den goda exekveringen som lyser, inte att deras datasystem är helt i sin ordning. Det ser ut som att de köpt sig något icke svensk-anpassat verktyg som översätter menyval till svenska-utan-prickar, och som inte vet hur man skriver datum och tid, men det syns först när man får konversationen skickad till sig per elpost. Hoppas det fortsätter lika smidigt när jag anländer i Sverige - så här bra kan det i alla fall gå hos kundtjänst:

Tid	Detaljer
12/22/2011 08:34:17AM	System: “Tips! Du vet väl att du kan se dina fakturakopior på Mina sidor?”
12/22/2011 08:34:22AM	Sessionen har påbörjats med (Terese)
12/22/2011 08:34:22AM	System: “Hej och välkommen till Kundservice du pratar med Terese. Vad kan jag hjälpa dig med?”
12/22/2011 08:34:22AM	Johan Sundström: "Ovrigt"
12/22/2011 08:35:03AM	Johan Sundström: "Hej! Jag är utlandssvensk och anländer till Arlanda i morgon fredag. Kan jag köpa ett kontantkort och börja använda det direkt på något vis, eller måste det skickas till min folkbokföringsadress?"
12/22/2011 08:36:20AM	Kundservice (Terese): “Hej! Du kan gå in i en butik och köpa ett kortdirekt.”
12/22/2011 08:37:05AM	Johan Sundström: "Så bra! Kan min flickvän, som inte är svensk (och alltså saknar både folkbokföringsadress och personnummer) göra detsamma?"
12/22/2011 08:38:37AM	Kundservice (Terese): “Ja vbisst, ett kontantkort går alltid bra. Säkerställ bara att era telefoner inte är operatörslåsta.”
12/22/2011 08:39:31AM	Johan Sundström: "Japp, den biten är lyckligtvis redan avklarad. :-) Kommer vi (hon och/eller jag) att kunna använda våra kontantkort till att köpa bussbiljetter och dylikt, eller är det fortfarande strul med pengatvättlagen, som det var så en massa mediaprat om i somras?"
12/22/2011 08:39:49AM	Johan Sundström: "Det vill säga räcker det med att vi kan identifiera oss som oss själva vid köp, med pass eller dylikt?"
12/22/2011 08:40:55AM	Kundservice (Terese): “Det den nya lagen kräver är att kontantkorten måste vara registrerade med personnummer och namn för att man skakunna använda dom till betaltjänster. Så ni kan be dom i butiken att registrera kontantkortet i exempelvis då ditt namn och kommer det fungera utmärkt.
12/22/2011 08:41:28AM	Johan Sundström: "Ah, så bra. Och det går bra att båda är registrerade på mig, även om hon kommer använda det ena kortet, med andra ord?"
12/22/2011 08:41:53AM	Johan Sundström: "(Jag har inte grävt så djupt i licensavtal, men de brukar vara ganska fientligt skrivna kring sådant enligt min erfarenhet.)"
12/22/2011 08:42:09AM	Johan Sundström: "Eller tjänsteavtal, kanske snarare."
12/22/2011 08:43:37AM	Kundservice (Terese): “Ne jdu får i princip ha så många kontantkort du vill.”
12/22/2011 08:43:40AM	Kundservice (Terese): “Nej du*”
12/22/2011 08:43:46AM	Johan Sundström: "Utmärkt. Avser "fri mobilsurf" fri datatrafik, så vi inte behöver bekymra oss om hur våra iPhones pratar med ert nätet?"
12/22/2011 08:43:54AM	Johan Sundström: "Uj, ert nät. :)"
12/22/2011 08:44:11AM	Johan Sundström: "Klipp-och-klistra-trollet orsakar knasigt språk ibland."
12/22/2011 08:46:09AM	Johan Sundström: "(De första 30 dagarna, vill säga – vi är införstådda med att det är ett tillfälligt erbjudande.)"
12/22/2011 08:47:28AM	Kundservice (Terese): “Ja, det är alltid så att fri surf ingår i 30 dagar fårn laddningstillfälle.”
12/22/2011 08:47:37AM	Johan Sundström: "Jättevarmt tack för all hjälp, Terese - ha en finfin jul! Så här smidigt har en kundtjänstkontakt aldrig varit för min del. ^_^"
12/22/2011 08:47:58AM	Sessionen avslutad

Adjö, stayfriends

2011-12-17T15:24:00.000+01:00

Jag har glömt detaljerna kring hur och varför jag skapade en profil på klasskompis-siten stayfriends.se, men förmodar att det var ett utslag av nyfikenhet över sociala webtjänster, ett fält jag varit intresserad av sedan '95, höll någorlunda koll på till kanske '05, och senare haft tid och intresse för i omvänd proportion till hur utbudet utvecklats sedan dess. Med andra ord: idag är utbudet av sociala webtjänster så stort att det är rent slöseri med tid och intresse att bry sig om alla tjänster man inte finner en personlig förankring i, och trivs med.

Stayfriends är inte en sådan site, och efter något nyhetsbrev de just skickade, tog jag en titt på siten, greps av den särskilda form av vämjelse associerad med hallick-webtjänster (som rejält handikappar sina obetalande medlemmar, men säljer fri åtkomst till andra medlemmar för dyra abonnemangspengar till lättutnyttjade medlemmar drabbade av ensamhet och/eller ett svagt sinne för ekonomi), och avregistrerade mig prompt. Proceduren för det senare såg idag ut så här (om länken har bäst-före-datum):

Klicka på "Hjälp och kontakt" längst till höger i sidfoten, en stor orange länk
Klicka på rubriken "Medlemskap"
Under rubriken "Uppsägning av medlemskap", välj "Hur raderar jag mina uppgifter från StayFriends?"
Följ länken "Gå ur StayFriends"
Under rubriken "Radera registreringen", hitta knappen "Radera registreringen"
Fyll gärna i enkäten om varför – det är god form att låta andra lära sig av sina misstag, om de faktiskt vill
Klicka på knappen "Radera definitivt"
Klar!

Då jag själv är webutvecklare, kan jag intyga att enkätpunkten är viktig: det här är din tratt in i örat på dem som utvecklar tjänsten. De kanske inte gjort bra ifrån sig hittills, men de kommer inte göra bättre ifrån sig om de inte får veta vad de gjort fel. De kommer inte nödvändigtvis göra bättre ifrån sig när de fått massa kritik – men fortsätter de göra fel även sedan de fått höra det, är det för att de gör dåliga val, och inte för att de har dåliga användare som inte berättar vad som är dåligt.

Så här såg min enkät ut:

Stayfriends beter sig slemmigt, mot mig och mina vänner.
Droppen som övertygade mig var sidan "Besökare på min profil"s länk "Visa namn och anledning till besök" till en "Förmåner av Guldmedlemskapet"-annons, där samtliga(!) listade funktioner för "enbart guld-medlemmar" är en inlåsningsripoff som bör vara tillgängliga till alla medlemmar, vare sig de betalar eller ej.
Jag vill inte vara en del av er produkt som lurar mina fattiga gamla skolkamrater att betala dyra abonnemang för ett sämre och gränssnittsmässigt slemmigare Facebook, och raderar mitt konto för att inte ha del i det.

Om man ska tro siten själv, har de 1 954 800 medlemmar och 53 743 skolfoton i skrivande stund.

För framtida referens: så här såg sidan som övertygade mig ut, exklusive allsköns omgivande sidkrom:

Kommunikation och valfrihetsgenerositet

2011-06-05T11:43:00.002+02:00

Det gick just upp för mig att min epostkorrespondens-modell saknar en del element jag nog gärna skulle införliva i den.

En av hörnstenarna av HAI (the Human Awareness Institute) är idén "being at choice", utifrån massor av sinsemellan kompatibla perspektiv som inte nödvändigtvis slår en, när man bara smakar på ordet. Det är en kraftfull idé, inte bara i hur man ser på sig själv, och de valmöjligheter man är medveten om och föreställer sig - ...bunden av, till exempel, eller ...står en oändligt rikligt till buds - utan också, sett till vad man ger andra.

I morgon, eller om sex-åtta timmar, närmare bestämt, provar jag på min första HAI-assistent-kurs, som spänner över hela söndagen från tio på morgonen till någon gång framåt kvällskvisten, i Santa Cruz-trakten (några mil söderöver mot kusten härifrån, fast troligen mer ute i bergsvildmarken på vägen någonstans) - med 26 andra ännu-inte-assistenter-eller-interns, varav någon eller några månde vara där mer för att repetera (jag är inte säker på hur många som är lika nybakade som jag; det ger sig). Jag plöjer just genom de bitar av studiematerialet jag inte nosat mig genom än, och intressanta saker dyker upp inuti.

När jag skriver epost till folk jag inte känner, det vill säga när jag tar kontakt med någon, kanske i syfte att kanske lyckas befrända dem, eller föreslå någon idé som slagit mig och jag vill dela med mig av, eller (rätt vanligt i sammanhanget öppen källkod och mjukvara) fråga om råd och tips kring något projekt eller ändamål jag föresatt mig, är det oftast med en slags ekonomisk effektivitet på temat "jag vill få allting sagt, så det blir en atomisk enhet som inte fordrar X extra utbyten innan den blir aktionabel", i någon mening. En felrapport ska innehålla allt en ingenjör på andra sidan behöver (och helst inte en massa annat skräp, men det är viktigare att få med alla detaljer än det är dåligt att få med några irrelevanta; ofta är det sannolikt att jag vet mindre av vad som är viktigt än motparten).

Det funkar ofta fint i just mjukvarusammanhang, men det funkar inte lika bra i mjukare sammanhang, såvida inte rätt stora delar av det jag råkar vilja säga är ruskigt intressant, relevant, påpassligt, et cetera, för den som råkar ta emot det. Det är en strategi född ur min emotionella relation till medier med höga svarstider, i kombination med mitt eget tålamod med (och jag menar nog mer brist på tålamod) att följa och följa upp ett tankeutbyte över en längre tid så det landar någonstans i det härad jag hade i åtanke. Är jag delaktig i ett utbyte för själva glädjen att delta i en pågående långvarig process, är det här ingen faktor, men ofta (kanske oftast?) är det någon slags riktad verkan-ambition som driver på, och min modell följer helt enkelt mina egna kognitiva ramar för hur min uppmärksamhet distribueras över tid, hur troligt det är att jag kan tänkas komma tillbaka till en stundens tanke X dagar senare och återuppta just det projektet eller vid det laget ha tappat intresset helt och hållet, med mera.

Så min strategi är på sätt och vis genomarbetad (åratal av inarbetad och evolverad vana), på sätt och vis obearbetad, oreflekterad och full av luckor, gropar och slukhål (ett brev som aldrig etablerade ett utbyte, utan dog ut bums).

Med litet mer generositet kring deras valfrihet att själva välja väg i utbytet; volym, substans, format, frekvens, med mer, hamnar resultat nog i någon helt annan härad. Det är inte givet att de metoder och varianter jag själv intuitivt väljer är de enda som kan fungera för mig med, och det är tänkbart att, med rätt stöd- och hjälp-systematik i mediet själv (säg, en epost-klient som låter mig bygga upp ett material när jag har idén färsk, utan att fordra att jag även skickar iväg alltsammans som kontext till framtida utbyten), en hel massa andra metoder också kan fungera, där en mer givmild handskakning med bortre part etablerar någon ideal ad-hoc-harmoni sinsemellan.

En digital eras variant på social kompetens, kommunikativ färdighet och väloljade sambandsmönster.

Det känns som ett rätt stort och långtgående projekt på begränsad budget, men med obegränsat potentiellt värde; fullt av dels lärdom om mig själv, dels förbättringar i resultat, effektivitet, och måhända luddigare bjussord (ny spin på gammalt begrepp, avsiktligen divergent) som livskvalitet, framgångsrikhet med mera. Hur ser du på dina egna strategier och rådande begränsningar i kommunikationssammanhang som intresserar dig?

Hjärngymnastik och kvällsgenetik

2011-03-31T07:34:00.000+02:00

Den senaste veckan eller två har jag jobbat mycket mer än vanligt. I termer av synliga resultat av allt slitet, hittills, avsevärt mindre. Huvudsakligen för att jag åtagit mig fixa en hög saker jag aldrig petat på - i programmeringsspråk jag heller inte brukar meka med. För det mesta håller jag mig till javascript, eller pike (om än rätt mycket mer sällan sedan jag lämnade mina svenska sociala kretsar). Tidvis lisp. Ruby, i högst sällsynta fall. Python, perl, php och så vidare: aldrig. Men via diverse anledningar har det nu varit en hel massa av alla tre - och, för den delen, ruby. Det är vilsammare att plita ihop ruby och python; de tär inte lika hårt på mitt sinne för estetik. Och jag bör inflika att det handlat om högst väldoftande kodbaser jag påtat i - tursamt nog är min kollega David både kompetent och begåvad med god smak, så det har varit lindriga strapatser.

Men det är skönt när man väl fått till något hack, så man kan börja använda det. Greppa ihop en tsv-fil över en drös olika matchmönster från apacheloggar, till exempel; en kolumn per mönster, en rad per fil, och mönstren angivna i en liten återanvändbar JSON-blobb. Vi har haft en massa instrumentering för att logga saker som pajar ihop, men då det varit för mycket meck att ta reda på vad som loggats har det gjort rätt minimal nytta, hittills. Så nu bygger jag ihop webbsidor som ska visualisera allt sevärt på lättöverskådliga vis, utan att kosta en massa besvär när man vill kika.

Extra trivsamt ska det bli att integrera apache-serverloggen med github, så jag kan gå från felöversikten med felmeddelanden och antal förekomster, till källkodsvyn, och sen beströssla den senare med markeringar för var vilka sorters fel händer, och hur ofta. HTTP fetch failed: och en liten tårtgraf över fördelningen saker som inträffat idag, kanske med blädderbar historik för nuvarande kodrelease vi kör uppe i Amazons datacenter, någonstans.

Det är sådant som är kul att hacka ihop; system som inte jobbar ihop, men som borde.

Och just nu promenerar jag hem i beckmörk (men rätt väl gatubelyst) kväll i bekväma 21 grader, årets första riktigt medelhavsklimatliga utekväll, såvitt jag märkt. Jag åtnjöt den genom att lunka nedför Castro Street här i Mountain View med sikte på en lagom utomhusmiddag, på någon restaurang som kläckts sedan senast (jag gjorde ungefär detsamma igår kväll, fast inomhus, på The Kitchen Table, som jag varmt kan rekommendera). Min gom landade dock till slut vid Café Baklava, en liten turkisk restaurang som fastnat mest i minnet som platsen jag först träffade och dinerade med Seas, för nu ganska länge sedan. Ett ganska anspråkslöst mål mat idag - en lammkebab från kolgrillen med ris och grönt, men mysig stämning i mörkret vid de små inhägnade borden ute på gatan, mellan gångtrottoar och bilfil. Man kan ha det värre.

Och strax, är det nog dags för en ny djupdykning i Richard Dawkins utmärkta hjärngodis "the selfish gene", en bok vars kanske enda fläck är att titeln får icke-läsare att tro att de redan förstår dess budskap och innehåll. Jag önskar att jag snavat på den här i högstadiet eller gymnasiet; biologiundervisningen hade blivit oerhört mycket roligare och intressantare i ljuset av det här materialet, och min redan eminente gymnasiebiologilärare hade blivit ännu intressantare att leda in på kul stickspår inom sin breda ämnesbildning.