I går var min svåger på söndagsmiddag och då käkade vi det här. Receptet kan vara en mix av två av de godaste grejerna som finns, bönchili och quesedillas och igår fick jag till en riktigt schysst version. Det är fräscht, gott och somrigt, tycker jag iaf. Testa och be the judge!

Bilderna är ifrån en gång tidigare i våras då jag lagade samma sak, så bönröran har majs i sig och ser inte riktigt lika snygg ut som den blev igår, men det hjälper till att få en liten feeling av hela grejen. Jag serverade den dessutom med en grönsallad och gräddfil till igår.

Det här blir ungefär mitt femte recept på bönchili på bloggen. Jag har ett här, ett här, här och här, men som man brukar säga kärt barn har många namn. Och i mitt fall då, många variationer. Det här är en snabb och smakrik version. Receptet påminner lite om det med chilifyllda enchiladas, men är ju quesedillas istället – så det är en helt annan grej.

Quesedillas är ju en riktig hit i sig och går att laga i många varianter. Det här receptet är jag ganska säker på i stor utsträckning liknar det man får på de flesta genomsnittliga tapasrestauranger och är supergott. Det går lika bra att göra det utan några grönsaker, med bara ost och lite salt eller med mer rejäl fyllning, men det kommer som ett senare recept för sig.

Quesedillas 16 bitar

8 st tortillabröd orginalstorlek
300 g herrgårdsost
1 liten rödlök
1 röd paprika
1/2 kruka koriander
1 stor tomat
salt, peppar och ev kryddor som oregano och paprikapulver

Snabb och enkel bönchili 3-4 portioner

1 stor gul lök
2 morötter
2 klyftor vitlök
1 burk krossade tomater (gärna så bra som möjligt, rekommenderar de här om du hittar dem)
2 burkar bönor (jag körde 1 burk svarta bönor och en burk blandade bönor)
1 rågad msk spiskummin
1 rågad msk paprikapulver
1/2 msk korianderpulver
1 msk torkad oregano
1 torkad chipotlechili (variera mängd efter styrka)
1/2 kruka färsk koriander
salt och peppar

Börja med att förbereda chilin. Hacka eller skiva löken och vitlöken. Bryn tills de får färg i olja eller smör. Tärna fint eller riv morötterna på den grova sidan av rivjärnet och ha i dem. Stek någon minut till. Blanda ner alla kryddor och en liten skvätt vatten så att de får steka med utan att de bränner fast i några sekunder. Slå i tomaterna, salt och peppar och låt koka på låg värme under lock i ca 20 minuter.

Förbered under tiden quesedillaserna. Börja med att finskiva löken och grönsakerna så tunt som möjligt. Lägg en tortilla på en tallrik, hyvla ett lager ost underst och lägg på grönsakerna jämt över utan att de ligger ovanpå varandra. Toppa dem med salt, peppar, ev kryddor och koriander. Lägg på ett par skivor ost till och till sist en till tortilla så det blir som en dubbel pizza typ. Upprepa med de andra tortillaserna. Stek dem därefter på medelhög värme i en stekpanna eller om du vill på ett grillgaller tills de blir gyllenbruna på varje sida. Klipp dem i fyrkanter. Klart!

När los quesedillas nästan är klara slår du i bönorna i grytan, låter dem koka i tio minuter till, smakar av med salt och peppar och rör därefter ner den färska koriandern. Låt locket ligga av de sista minuterna så att grytan tjockar till och blir fin i konsistensen.

Servera med grönsallad och gräddfil.

Länge sen sist nu. Måste verkligen säga att det senaste året inte varit Jävligt gotts starkaste. Det var fem månader sedan mitt senaste inlägg och dess för innan var det väldigt glest mellan posterna. Trots detta har ni fortsatt komma tillbaks och nyåret satte ett besökarrekord, kul men känns lite smått oförtjänt.

Vårens torka har berott på många olika saker. Dels har jag dragits med mjukvaruproblem som vida översteg något som mina patetiska små kodarskills kunde knäcka och dels har jag haft fullt upp på hemmafronten. Vi väntar nämligen barn! Om två veckor smäller det, så vänta er en hel del recept på barnmat framöver;)

Lilltjejen, som ju nu då snart blir stortjejen, har dessutom blivit vegetarian under våren (helt på eget bevåg, jag är såååå stolt:)) så jag har fått fila ganska mycket på mina barnvänliga recept. Lyckligtvis är hon betydligt mycket mer förtjust i quorn och sojaprodukter än hennes köttätarmamma, men vi jobbar nu bägge två stenhårt på en kampanj för att vända henne till den ljusa sidan.

Jag har dock inte slutat laga mat, och den här pausen har om någonting gjort att jag blivit än mer peppad på bloggandet och att fortsätta utvecklas i köket. Just nu är det italienskt som är the big thing, och för två veckor sedan var jag och min svåger på en fantastisk kurs hos Al Dente Stockholm i färsk pasta där jag lärde mig följande recept på durumvete orecchiette (öronpasta).

Det är sjukt gott, jättenkelt och roligt att laga, har gjort det två gånger till sedan dess – senast idag med hela min avdelning från jobbet på en sommarträff vi hade. Därav den jättelika skålen på bilden.

Pasta Orecchiette med pesto genovese, 4 personer

En sats pesto. Gör den för guds skull bara i mortel. Blir så sjukt mkt bättre än i mixer.

Pasta

6 dl durumvete (ca 1,5 dl per person)
ca 3 dl vatten (ca 0,5 dl vatten per person)

Salt

Frivilligt

Körsbärstomater, fakeon, halloumi eller whatever du vill äta till.

Börja med att blanda peston i en mortel, se receptet för instruktioner. Häll ner den i botten på en stor skål som du ska servera pastan i.

För att göra pastadegen så behöver du en stor och ren bordsyta, helst i trä, som du kan arbeta på. Värm vattnet i en kastrull tills det är precis så varmt så att det nästan inte längre går att röra vid det med fingrarna.

Lägg mjölet i en hög och arbeta in vattnet en liten mängd i taget. Du vill ha en ganska torr deg, men som håller ihop och inte spricker för lätt. Knåda den i ca 10 minuter så den blir fin och jämn. Om du vill se hur proffsen gör det så kan du kolla på den här videon. Hon har dock gjort det här typ hela sitt liv, så känn dig inte modstulen om det inte går riktigt lika fort.

När det är dags att forma pastan så delar du först degen i mindre hanterbara bitar och rullar dem till ca 1 cm tjocka korvar. Skär därefter av ca 1 cm tjocka bitar, en i taget, och (här kommer the tricky part) tryck en knivsudd mot kanten på biten samtidigt som du drar kniven mot dig. Det ska vara ungefär på samma sätt som du gör med ett paketsnöre för att få det att snurra ihop sig. Tryck hårt, först nedåt och sedan dra emot dig. Det tar några gånger att få in snitsen. När du dragit kniven och fått en snäckliknande pastabit som resultat så vänder du ”snäckan” ut och in på tummen och formar den till en liten hatt. Klar! För en illustration, se den här videon. Återupprepa tills degen är slut.

Anledningen till att det är viktigt att degen är ganska torr är att det blir mycket enklare att dels göra rätt rörelse med pastan, men också att den då blir räfflad i mitten som på bilderna här. Det bidrar till att pastan senare kan fånga upp mer sås.

Låt pastan ligga och torka på en plåt tills alla bitar är klara och koka därefter i rikligt saltat vatten ca 3 minuter. De ska bli rejält al dente och får ganska mycket tuggmotstånd, dock utan att vara råa. Häll av pastan och slå den direkt ner i skålen med pesto, rykande varm. Rör om, blanda med ev. andra ingredienser du vill ha (jag gillar att ha i körsbärstomat) och servera!

Någon gång skulle det väl hända. Jag har ingått mitt första sponsringsavtal för Jävligt gott. Och det kommer visa sig, hoppas jag, vara jävligt fördelaktigt för mig. Jag har fått en slow cooker och som tack för det ska jag testa den i ett antal recept. Det är en riktig värsting, 5,7 liter – timer och värmehållning. Kostar som en mindre matberedare, och ser ut som ett rymdskepp.

Ni har säkert sett reklamen på TV – den är ganska töntig och går ut på att någon glassig kontorssnubbe säger till sin fru att han fixat maten medan han var på jobbet ”-Hoppas du gillar helstekt kyckling, höhö”. Crock-Pot heter märket och det är tydligen de som ursprungligen lanserade slow cookern i USA på 70talet eller nåt. Själva apparaten består av ett enkelt stengodskärl som sänks ned i en aluminiumform som värmer kärlet både underifrån och ifrån sidorna samtidigt. Tillsammans med ett lufttätt lock så nära på bastubadas maten långsamt med i stort sett ingen vätskeförlust och med tydligen väldigt bra kokegenskaper. Den drivs via eluttag och ska tydligen vara energisnålare än en spis (if they say so… jag är inte den som springer runt med elmätare i bakfickan).

Jag har inte hunnit testa den så mycket ännu. Bara använt den en gång för att göra quornfärsås. Det blev helt okej, mustigt men quornfärsen blev ganska överkokt, så den kanske man borde lägga i senare i receptet istället för att låta den koka med ända från början nästa gång. Efter att ha räckt för rejäla middagsportioner till tre så blev den matlådor i två veckor. Inte illa för typ en halvtimmes jobb!

Så – nu vill jag ha era tips eller förslag. Vilka recept borde jag testa? Har ni använt en slow cooker någon gång? Vad tror ni vore spännande att försöka sig på? Vilken blir nästa veckas matlåda? Kommentarsfältet gött folk!

I lördags, två dagar innan nyårsafton hade jag besökarrekord på bloggen än så länge. Hela 1280 personer var inne å gluttade (även om vissa visst var väldigt snabba att vända på klacken, så icke desto mindre). Hur kul som helst, och hej hej ni som inte vart här tidigare!

Jag vill också passa på att säga att jag är väldigt glad åt er som också återkommer lite då och då, det gör mig gott att kunna bidra till lite mer vegetarisk vällust i stugorna;)

Lördagens besökartopp klämde också upp mig till hela plats nummer 39 av 999 på Hittarecept.se:s matbloggstopp. Inte illa pinkat för någon som skriver typ tre inlägg om året…

För att fira så bjussar jag på två Barbies som badar bubbelbad i min le creusetgryta. Tack och hej tartexpastej!

Årets nyårsafton firade vi ganska lugnt med en av Sarahs barndomskompisar som bjöd på knytismiddag. Jag fick förrätten tilldelad mig och informationen att barndomskompisens kille tydligen skulle försöka sig på konststycket att laga ”något uzbekiskt” till huvudrätt.

Vad fan är uzbekisk mat var min första fråga, och min andra – vad gör man till det? Efter en kvälls googlande och funderade gav jag totalt upp på att komma på något som kändes gott och började fundera på att göra palt istället – om nu ryssen tänker köra lokalt så kan väl jag med?

Den idén dödades dock kvickt av min stockholmare till flamma. Vi skulle laga bruschettas. Jag försökte halvhjärtat övertyga henne om att palt visst var supergott – det är ju potatis, och mjöl och så kokar man och… eh.. ja, låt säga att det inte riktigt gick superenkelt. Bruschetta fick det bli.

Väl på affären insåg jag dock att det här med tomater i slutet på december inte riktigt är som tomater i juli. De är asdyra och smakar papper. Däremot fanns det fina ekologiska rödbetor för en spottstyver och vad är väl mer ryskt/svenskt än rödbetor? Lite funderande och vips så föddes den här crossovermackan. Lite italienskt, lite svenskt och med lite god vilja, lite ryskt. Vilket visade sig passa bra, för det uzbekiska köket visade sig vara lite svårare än planerat så det serverades lasagne med aubergine till huvudrätt istället.

Bilden är lite suddig och gör inte det hela rättvisa, men hoppas ni får en känsla. Om ni har mer cash än vad jag hade så skulle jag också rekommendera att ungsgratinera brödet med ett par skivor chevré istället för att steka dem i smör. Det borde bli göttans.

Rödbetsbruchettas för 4-10 personer (beroende på antal brödskivor per person)

2 kg rödbetor
2 citroner
ca 1 dl olivolja
1 dl pumpakärnor
1 knippe persilja
i knippe färsk timjan
ca 2 dl riven parmesan (minska mängden om du också använder chevré
1 surdegslimpa
salt och svartpeppar
+ om ni vill en rulle med chevréost

Börja med att koka rödbetorna med skalet på. När de kokt klart lägger du ner rödbetorna i ett bad med isvatten och skållar dem. Då går skalet enkelt att dra av. Lägg dem i en bunke och låt svalna. Riv undertiden parmesanen, rosta pumpakärnorna i en torr stekpanna och hacka persiljan.

När rödbetorna svalnat så skivar du dem tunt eller hackar dem (det är helt upp till dig, jag skivade för jag tycker att det blir snyggast). Blanda dem sedan i en stor bunke med pumpakärnorna, persiljan och citron samt ungefär hälften av olivoljan och så mycket citronsaft som du tycker smakar gott. Jag använde bägge.

Skiva brödet i ca 1,5-2 cm tjocka skivor och smöra det på ena sidan. Stek brödskivorna gyllenbruna på bägge sidor. ELLER om du nu kör med chevré i ugn så strunta i att smöra brödskivorna. Skiva istället chevré i ca 1 cm tjocka skivor och lägg på brödet och gratinera på 200 grader i några minuter i ugn så att osten smälter och får lite färg.

Servera bröden direkt ifrån stekpannan/ugnen på tallrik, häv över så mycket rödbetssallad som du tycker passar och toppa med parmesan och lite mer olivolja. Ät direkt!

2012 har åtta timmar kvar på nacken och jag ska precis till att börja preppa rödbetorna inför kvällens nyårsmiddag. Innan jag ger mig in i köket vill jag dock ta en chans att skriva några snabba rader här på bloggen och tacka era alla för att ni läst, kommenterat och framför allt följt mig och Jävligt Gott under året. 2012 har inte varit det mest aktiva i bloggens tvååriga historia, men ni vet hur det är. Livet liksom.

Under hösten har jag börjat på ett nytt jobb, engagerat mig mycket ideellt i initativet Soppkök Stockholm (där jag fått chansen att använda ett par av mina kontakter jag fått genom bloggen, tack och bock!:)) och tyvärr har detta tagit alldeles för mycket tid ifrån både matlagningen och skrivandet. Det betyder inte att jag har lagt av. Som ett litet bevis på detta får ni här min julklapp till min kära bror och så också till er kära läsare!

Chilipickles – a.k.a. knark på burk (blir nog för att fylla en 2 liters burk till bredden)

ca 800 g (25-30 st) stora gröna chilifrukter. Gärna så fasta och stora som möjligt. Går också att varva med röda eller mindre chilifrukter, men då blir det mindre att tugga i.
5 st citroner
5 msk korianderfrön
2 tsk svarta senapsfrön
ev 1 msk fänkålsfrön (om man gillar anis, jag skulle nog skippa dem)
1 tsk mald gurkmeja
1,5 tsk mald bockhornsklöver
1 tsk vitlökspulver
4 tsk salt
4 msk neutral olja

Receptet är väldigt enkelt när man väl skaffat sig alla kryddorna. Börja med att skölja av, torka och skiva chilin i ca 1-2 cm stora diagonala bitar. Mortla eller mixa korianderfröna, fänkålsfröna och senapsfröna grovt. Blanda dem med de övriga kryddorna i en tallrik.

Pressa citronerna och spara saften i ett glas. Värm upp oljan så den är rejält het i en kastrull och häll den direkt över kryddorna i tallriken. Det kommer börja fräsa och en doft av kryddorna stiger upp. Rör om så att allt blandar sig och alla kryddorna täcks. Blanda därefter ned citronen i kryddorna och rör om. Vänd chilin i kryddröran i en bunke och häll därefter ned chilin i en ren glas eller plastburk. Se till att få ned varje liten droppe av kryddröran i burken. Skaka om så allt täcks och låt stå i kylskåpet några dagar. Det går att äta direkt men blir godare när det fått götta sig lite. Den borde hålla i ett gäng månader.

Ät antingen som de är rätt upp och ned som ett tillbehör eller använd för att smaksätta grytor, röror eller sallader. Jag har till exempel ofta fått liknande på indiska restauranger när de snabbt ska göra en gryta starkare. Jag har själv också finhackat dem och blandat med avocado för en helt jävla awesome röra till till exempel en burgare eller tillsammans med tomatsås för en lite annorlunda pizzasås.

Gott nytt år, hoppas det blir jävligt gott !

Förra våren skrev jag ett inlägg om hur innerligt jag kommit att hata pasta med grönsaker i tomatsås. Denna olidliga standardrätt på lunchrestauranger Stockholm över som inte för sitt liv kan tänka utanför sin sin fyrkant av fläsk, nöt, fisk och fågel. Vad kan vegetarianer äta? Ehh… grönsaker. Pasta kan man väl äta med bara sås va? Det har jag hört att de gör nere i Italien. Då är väl pasta med grönsaker och lite sås okej?

Jo visst. Jag fattar grejen. Men ni är ju fan kockar. Ni JOBBAR med att laga mat. Lite mer kreativitet tycker jag väl att man kan be om? Pasta med grönsaker i tomatsås får mig att känna mig som en andra klassens kund. Lite som romen som väl får nöja sig med att låna polarens bil, för inte BEHÖVER de väl låna bil på Statoil?

Well, well. Riktigt så mycket hat förtjänar väl inte rätten om den görs rätt och serveras i rätt sammanhang. Den kan ju också vara riktigt vacker, god och järnrik. Typ så här:

Pasta med grönsaker i tomatsås 2-3 portioner

1 gul lök
1 knippe broccoli
1 stor morot
1 röd paprika
2 klyftor vitlök
80 gram bladspenat
1 burk körsbärstomater
1 burk stora vita bönor
1/2 dl pumpakärnor
300 g fullkornspasta
1 kruka basilika
Salt och peppar

Börja med att rosta pumpakärnorna i en torr stekpanna. Ställ åt sidan.

Skiva sedan löken och vitlöken fint. Stek mjuka i lite olja i en panna (gärna gjutgärn för extra järnkick), slå i körsbärstomaterna och låt koka i ca 15 minuter tills tomaterna kokat ned lite. Smaka av med salt, peppar och basilika och låt koka vidare på svag värme.  Sätt på pastavatten och börja koka pastan.

Skär undertiden broccolin i små buketter och skiva moroten och paprikan i smala stänger. Woka dem i lite olja i en stor wok tills de får små mörka fläckar.

När pastan kokat klart blandar du ner bönorna, pumpakärnorna, mer basilikablad och spenaten i woken med grönsakerna. Slå över tomatsåsen och rör runt tills allt blandat sig. Smaka av med mer salt och peppar om nödvändigt. Avsluta med att ha i pastan och blanda väl.

Servera med parmesan och extra basilika.

När jag lagade det här förra veckan så var jag nästan övertygad om att jag redan hade skrivit om det på bloggen, men jag märkte nu när jag satte mig ner och kollade igenom recepten att jag faktiskt lyckats gå nästan två hela år utan att skriva om denna kungliga rätt. Nå – rätt ska vara rätt, så här kommer mitt recept på hur man gör en fett god bruschetta.

Btw, brödet var väldigt mörkt i skorpan, det är inte jag som har bränt vid det..;)

Bruschetta, en lätt middag för 2 personer

2 tjocka skivor surdegsbröd
ca 500 g färska tomater, så mogna som möjligt.
2 klyftor vitlök
ett knippe färsk basilika
1/2 dl olivolja
Smör att steka i (frivilligt, olja funkar också)
2 paket mozzarella á 125 g st
Salt och svartpeppar

Börja med att skiva eller tärna tomaterna i valfri storlek. Jag gillar dem grovhackade, men det är helt upp till dig hur du vill ha dem. Lägg tomaterna i ett durkslag tillsammans med lite basilika och salt och låt dem dra i ca 10-15 minuter så att lite av vätskan drar ut och smakerna koncentreras.

Skär undertiden tjocka skivor av brödet och smöra dem eller olja in dem på bägge sidor. Skiva mozarellan i ca 1 cm tjocka skivor. Finhacka vitlöken. Blanda tomaterna med mer basilika, olivolja, vitlök, svartpeppar och lite mer salt i en skål och låt dra i några minuter till.

Stek brödskivorna knapriga i en stekpanna på bägge sidorna och lägg upp på en tallrik. Lägg mozarellaskivorna direkt på och toppa med tomatsalladen. Toppa med en basilikakvist for looks. Servera genast.

Om du vill göra det ännu mer fancy så kan du använda receptet till den här sjukt goda tomatsalladen istället för att göra en enkel som jag beskriver här. Det blir lite överkurs, men det är det värt!

Sedan ungefär två månader tillbaks har jag börjat engagera mig i ett initiativ mot hemlöshet som heter Soppkök Stockholm. Vi är en grupp människor som vill uppmärksamma fler på det stora problem som hemlösheten är och försöka engagera fler människor i frågan.

Bland annat gör vi detta genom att arrangera soppkök ungefär en gång i månaden. På soppköken får människor som aldrig annars kanske möts en chans att träffas, prata och dela erfarenheter med varandra. Soppköken är också aktioner för att väcka uppmärksamhet. I går, då vi arrangerade det senaste kom kanske uppåt fem, sex hundra personer förbi och åt soppa, fick varma kläder och stannade ett tag och umgicks. På sikt vill vi försöka väcka frågan och få politiker och allmänhet att göra mer mot hemlösheten, kanske till och med göra den till en valfråga i Stockholm till 2014.

Soppköket drivs helt och hållet ideellt. Alla vi som arrangerar det är privatpersoner och allting, både soppa, hygienprodukter, arbetskraft och kläder doneras eller erbjuds av frivilliga. Soppan brukar komma ifrån restauranger eller privatpersoner som vi kontaktar i förväg och som hjälper till. I går kokade till exempel en kock på ett dagis på Södermalm 20 liter grönsakssoppa på sin fritid. Ingredienserna samlade vi ihop pengar till via facebook och så handlade jag dem och levererade till dagiset.

Själv så hjälper jag till bland annat genom att hjälpa med de kontakter och kunskaper jag fått genom att vara involverad i olika ideella organisationer tidigare, men också genom att på olika sätt försöka styra upp soppa och mat till soppköken. Självklart lagade jag också lite egen soppa, även om mitt kök inte riktigt kan stoltsera med några överdrivna volymer…

Om ni också vill hjälpa till på något sätt så får ni gärna kontakta mig på kontakt@gustavjohansson.se eller via Soppkök Stockholms facebooksida. Det finns soppkök som har startat upp i Gbg, Malmö, Umeå och ett par andra städer också. Det finns alltid plats för fler som vill engagera sig, vara volontärer eller som kan hjälpa till med soppa. Vi är främst ute efter restauranger eller storkökskapacitet som kan laga mycket!

Här är mitt sopprecept. Ingredienserna är ungefärliga. Kryddorna och grönsakerna går att byta ut, men så här gjorde jag och det blev sjukt gott. Allt fett kan ha bidragit till den biten;)

Soppa för hemlösa, ca 8 liter 

1 kg kålrot
1 kg morot
300 g rotselleri
300 g palsternacka
1/2 blomkålshuvud
1,5 kg potatis
2-3 stora gula lökar
8 vitlöksklyftor
8 grönsaksbuljongtärningar
1-2 msk sambal olek
3 msk blandade örtkryddor (timjan, oregano, basilika)
3 msk spiskummin
3 msk paprikapulver
4 lagerblad
300 g smör (som sagt, för hemlösa. De behöver lite mer kött på benen än oss andra)
5 dl vispgrädde
4 l vatten
1/2 kruka koriander
Salt och peppar

Börja med att skiva vitlök och gullök grovt. Skala och tärna alla andra grönsaker i ca 1,5 cm stora tärningar. Stek löken och vitlöken mjuk i en stor kastrull eller stekpanna i ungefär hälften av smöret. När löken börjat bli mjuk så har du i alla torra kryddor samt sambal och steker med någon minut till.

Om du har en stor kastrull som rymmer uppåt tio liter så fortsätter du i en och samma, annars gör som jag och dela upp lök och kryddblandningen i två olika kastruller. Fördela därefter grönsakerna på de två kastrullerna, slå i ca 2 liter vatten och 4 buljongtärningar i varje kastrull (eller 4+8 i en enda) och koka upp. Vattnet ska täcka grönsakerna och lite till, så ös inte i supermycket vatten. Slå i resten av smöret fördelat på de två kastrullerna. Salta och peppra lite.

Låt koka tills grönsakerna är klara. De ska inte koka sönder utan ha lite konsistens kvar. Ha därefter i grädden, finhackad koriander och mixa soppan fint med en stavmixer. Smaka av med salt och peppar och späd ev. med mer vatten om soppan är för tjock. Du vill ha en krämig konsistens och en ganska hög men inte för hög salthet.

Som sagt, fett men gott! Och, ja… jag vet att jag måste städa spisen.

Under min uppväxt var min farsa en stor vurmare för svensk husmanskost och det stod ofta storkok av olika slag på vår spis. En rätt jag särskilt kommer ihåg var alla kött och grönsakssoppor som han brukade göra, med buljong som bas och grönsaker i stora bitar simmandes runt i en ångande och aromatisk bassäng. En doft av lagerblad, timjan och rosmarin som sprider sig i huset.

Det var vad jag tänkte på när jag lagade den här rätten i lördags. Köttet bytte jag ut mot skogssvamp, men in my book gjorde det det hela bara så mycket bättre. Jag tyckte dock att jag saknade lite botten i soppan, är det någon som har något tips på vad man kan göra för att göra den mustigare utan kött eller grädde?

Höstsoppa med rotsaker och skogssvamp för 4 personer

En stor eller två vanliga morötter
Fyra stycken medelstora palsternackor
100 g rotselleri, ca 5x5x5 cm stor bit
1/2 butternutsquasch,
1 stor gul lök
2 klyftor vitlök
ca 2 dl torkad skogssvamp (kantarell, trattkantarell, svart trumpetsvamp, karl johan eller liknande), höfta på hur mycket som känns rätt
1 burk stora vita bönor
ca 1,2 liter vatten
ett knippe bladpersilja
2 tsk torkad timjan
1 tsk torkad rosmarin
2 lagerblad
2 buljongtärningar av bra grönsaksbuljong
ca 2 msk Smör eller olja
salt och svartpeppar

Skala och hacka rotsakerna och pumpan i ca 1,5×1,5 cm stora tärningar. Lägg svampen i blöt i en tallrik. Tärna löken grovt och finhacka vitlöken. Fräs löken mjuk i smör eller olja i en stor kastrull eller gryta. Ta upp svampen ur vattnet och krama ur den så mycket det går. Spara svampspadet. Fräs med svampen i grytan i några minuter så den får lite färg. Ha därefter i rotsakerna och låt steka i några minuter till så att allt blir genomvarmt och får lite yta. Var försiktig så det inte bränns.

Slå nu i kryddorna, persiljestjälkarna (ihopknutna med ett snöre så går de lättare att få ur senare), peppar, buljongtärningarna och vattnet och låt koka i ca 20 minuter tills rotsakerna är mjuka med lite tuggmotstånd kvar. De ska inte vara sönderkokta! Strax innan det är klart har du i bönorna och låter dem värmas upp. Ta ur persiljestjälkarna och smaka av med salt och peppar. Avsluta med att röra ner finhackad persilja.

Servera med vitlöksbröd och ev. en klyfta citron.