Tidningen Cosmopolitan ringde och bad mig berätta om tysta män. Normalt tycker jag om att bli intervjuad men jag var tvungen att säga nej. Ämnet släppte jag däremot inte.

Journalistens skickligt målade bild av tysta män som håller saker inom sig och kvinnorna som frustrerat vill nå dem, bet sig fast. Cosmopolitan hittade säkert en annan relationsexpert, men jag skriver ändå.

Först, en brasklapp. Jag föredrar att se människor som individer. Det finns skillnader mellan män och kvinnor som grupp, men på individnivå kan man inte förutsätta att en man eller kvinna är på ett visst sätt. När jag skriver om kvinnor och män kan rollerna alltså likaväl vara ombytta. Det gör bara texten mer läsvänlig.

Åter till ämnet. Jag tänker mig att det finns några olika skäl till att män är tysta.

Bättre fly än illa fäkta

Kvinnor är generellt sett mer verbala än män. De är helt enkelt bättre på att prata på det sätt man förväntas göra i en relation. I samtal, diskussioner och gräl är det en stor maktfaktor.

I bästa fall är samtal i en relation ett samarbete för att förstå varandra och göra båda parterna nöjda. Då spelar det ingen roll om en är bättre på att samtala. Handen på hjärtat har jag dock aldrig träffat ett par, professionellt eller privat, som alltid samarbetar. Istället är samtal, diskussioner och gräl ofta en tävling om vem som har rätt, vem som blir lyssnad på, vems känslor och behov som är viktigast. Den som är skickligast på att samtala har mycket makt.

Om kvinnan ständigt vinner striden om att bli lyssnad på, om hon får bestämma vad som är viktiga problem och får vad hon vill. Då är det naturligt att mannen flyr samtal. Det är t.ex. rätt vanligt att män blir arga och aggressiva för att de inte klarar att göra sig hörda på andra sätt.

Råd: Goda konstruktiva samtal och konflikter handlar om att tillsammans förändra en situation på ett sätt som gör båda till vinnare. Sluta kämpa mot varandra. Ansträng er för att båda ska bli hörda och få sina behov respekterade. Det utjämnar maktbalansen. Om du är mer verbal, utnyttja inte övertaget för att vinna utan för att hjälpa din partner.

Saknar ord för sitt inre

Något som förvånade mig när jag började som terapeut var skillnaderna i hur mycket människor sätter ord på vad som händer i livet. En del människor reflekterar och berättar fritt om både vad som händer dem och om deras inre. Andra berättar utförligt om vad som händer men knappt något alls om vad de tänker och känner. Det kan mycket väl vara så att du är tillsammans med någon som inte sätter ord på känslor och upplevelser i samma utsträckning som du gör.

Om en man är tyst och har svårt att svara på frågor kan det alltså bero på att han helt enkelt inte sätter ord på sina känslor och upplevelser i lika hög grad som du. Är han intresserad går det förstås att lära sig. Annars är det troligare att du kan förstå honom genom hans handlingar än genom hans ord.

Råd: Fundera på om du har en partner som är mer för att agera än för att prata. Vad kan du i så fall göra för att närma dig din partners sätt att kommunicera?

Känn inte efter, agera!

Den traditionella bilden av män är att de inte känner efter, de agerar. Att vara handlingskraftig är en styrka. Kvinnor däremot förväntas vara sociala och upprätthålla nätverk. Även om tiderna förändras lever sådana föreställningar kvar. Män förväntas vara handlingskraftiga och många kvinnor väljer män för att de är det. Samtidigt har bilden av relationer förändrats. I relationen förväntas män ha både en manlig och en kvinnlig sida. De ska vara en stark stoisk klippa när det är tufft och kunna öppna sig och vara känslosamma när det passar.

Jag säger inte att det är omöjligt att kombinera dessa roller, men fråga dig själv vilken typ av man du valt? Om du valt någon för hans traditionellt manliga drag är det kanske orättvist att förvänta dig att han ska vara lika bra på traditionellt kvinnliga drag som dina väninnor.

Det är måhända raljerande, men vad jag vill komma fram till är att många män får lära sig att de förväntas agera, inte dela känslor.

Råd: Reflektera över vad du gör för att upprätthålla förväntningarna på honom om att vara tyst och stark. På vilket sätt är det positivt för honom i er relation när han är öppen med känslor och behov, särskilt känslor och behov som inte passar dig?

Bygg tillit

Kommunikation bygger på tillit. Tillit växer långsamt men kan raseras blixtsnabbt. Om du vill få din man att öppna sig är det bästa du kan göra att långsiktigt stärka hans tillit till att det är en god idé att vara öppen och tala om problem. Skapa ett samtalsklimat där ni båda tas på allvar. Där både du och han får vad ni vill i lika hög grad. Försök framförallt förstå varandra. Det är grunden till god kommunikation.

Målet med förståelse är att du ska få samma bild som den du lyssnar på. Det är enkelt att testa. Om du kan återberätta för din man vad han tycker, tänker och känner innerst inne så att han tycker att du har förstått, då har du förstått. Tänk på att förståelse är mer än att upprepa ord. Det är att få med allt den andra vill uttrycka, även det som inte sägs. Det är han som är facit så fråga om du har lyckats förstå och nöj dig inte förrän du har lyckats.

Att återberätta vad du tror dig förstå om den andra är något du kan göra även med någon som inte säger så mycket. Berätta vad du tror att de har inom sig och fråga om det stämmer. Tänk på att om den andra inte är så pratsam är det extra viktigt att du verkligen anstränger dig så att de upplever sig förstådda.

Ta hand om dig själv

Jag har sparat det viktigaste till sist, du själv. Det är förstås bra att anstränga sig för att förstå sin partner och att bry sig om när han eller hon mår dåligt. I första hand har du dock ansvar för dig själv.

Fastna inte i funderingar över vad din man vill så att ditt liv går i stå medan du väntar på besked. Ansträng dig inte så mycket att förstå honom att du glömmer att göra dig förstådd eller ännu värre, glömmer vad du själv behöver.

Fördelen med god kommunikation är att man kan lösa saker tillsammans. Om ni inte har det behöver du fundera på hur du kan skapa en situation som får dig att må bra även om du inte kan kommunicera med din partner och även om du inte vet vad han känner och tänker. För många är det oerhört svårt men det är det enda sättet du kan behålla makten över ditt liv.

Om du har läst min text om vad stress är så har du lärt dig att stress är kroppens kamp eller flyktreaktion. Stress är förenklat när kroppen trimmar sin funktion för att agera sig ur en situation.

Tyvärr är kroppen dålig på att skilja på när vi behöver slåss för livet och när vi oroar oss för hur vi ska hinna skjutsa barnen till alla träningspass, båda behandlas som högsta kroppsliga beredskap. Att ofta eller under lång tid vara i sådan beredskap är en stor påfrestning för kroppen och kan leda till många olika typer av allvarliga fysiska och psykiska problem.

Inre och yttre stressorer

Det som gör oss stressade kallas stressorer. För att förstå dem bör man acceptera att stress orsakas av en kombination av yttre omständigheter och vår inre upplevelse, dvs. vad vi tänker och känner. Tänk dig att du är utsatt för en mycket påfrestande miljö med intensivt ljus och kraftigt buller. Det är en yttre stressor. En vanlig inre stressor är att förknippa sin självkänsla med prestationer eller vad man gör för andra.

I de flesta fall skapas stress i ett samspel mellan inre och yttre faktorer. Det är din tolkning av omvärlden som avgör hur stressad du blir. En nybörjare i en skidbacke blir stressad av barnbacken medan en van åkare blir uttråkad. En viss mängd arbete är oerhört stressande för någon men en energigivande utmaning för någon annan.

Situationsberoende stressreaktion

Hur du reagerar på stress är situationsberoende. Stressorer läggs ihop så när du har hög stressnivå är det svårare att hantera ytterligare påfrestningar. Många små stresskällor kan orsaka kraftig total stress. Du känner säkert igen dig. Du kommer hem efter en ovanlig pressande dag och är lättirriterad och snarstucken till skillnad mot en harmonisk dag då inget tycks kunna få dig ur balans. Ännu allvarligare är att långvarig stress kan öka din stresskänslighet, i värsta fall permanent.

Friskfaktorer

Långvarig stress kan alltså göra dig mer stresskänslig med det finns några faktorer som förbättrar din förmåga att hantera stress också. Friskfaktorerna är sömn och tid för återhämtning, motion samt socialt stöd. Tyvärr sådant som ofta prioriteras bort av stressade när de egentligen borde göra tvärtom. Observera förresten att enbart sömn inte är tillräckligt, du behöver tid för återhämtning i vaket tillstånd också.

Behovet av socialt stöd har bland annat visats på apor. Studier har visat att apungar som plågas av forskarassistenter visar mindre stress om de är tillsammans med apor de känner, mer om de är ensamma och mest med okända apor. Bäst mår de kanske om de inte forskas på men vi kan inte alltid välja vad vi utsätts för.

Kanske gör behovet av socialt stöd att man är särskilt utsatt när stressen är förknippad med ens sociala nätverk. Konflikter i äktenskap, med släktingar, barn och på arbetsplatser brukar orsaka mycket stress. För många är också stress i samband med exempelvis arbetslöshet och skilsmässor starkt förknippad med att det sliter dem ur deras sociala sammanhang.

Positiv och negativ stress

Stress kan för all del upplevas både som positiv och negativ. En intensiv arbetssituation får ofta skulden för stressen i vårt liv, ibland oförskyllt för många gör sin fritid minst lika kravfylld. Samtidigt njuter många av den ökade energi, motivation och känsla av värde som de förknippar med att ha mycket att göra. Andra dukar under av ständig arbetsstress, inte sällan är det samma människor i olika livssituationer. De njuter av att ha mycket att göra tills situationen oförutsett förändras och de plötsligt finner att de inte längre förmår hantera situationen.

All stress behöver tas på allvar

Stress kan vara en positiv upplevelse men positiv och negativ stress är samma kroppsliga reaktion. Ofta förekommande eller långvarig stress tär på kroppen även när du njuter av den. Du behöver fortfarande tid för återhämtning. Även hög stress som upplevs som positiv lämnar dig utan marginaler för oförutsedda händelser.

Exempel på vanliga stressorer:

• Inre som prestationskrav, kontrollbehov, att inte kunna förlåta, självkritik
• Livsstilsval som att inte sova, ett pressat schema på fritiden, att inte få ihop livspusslet
• Sociala som konflikter, skilsmässor, olycklig kärlek, andras aggressivitet
• Livskriser som att skiljas, dödsfall, att bli uppsagd, få barn
• Miljö som att utsättas för otrevliga människor, sitta i bilköer, att inte komma ifrån sin bostad

Vilka är stressorerna i ditt liv?

Alla har en bild av vad stress är. Ingen kan undgå att vara stressad ibland och eftersom stressjukdomar är så tragiskt vanliga idag känner de flesta någon som på ett eller annat sätt drabbats av allvarliga stressrelaterade problem.

Frågan är vad stress egentligen är. Enligt socialstyrelsen kan man definiera det som ”en obalans mellan omgivningens krav och den enskildes resurser”. Det vill säga vi blir stressade när vi inte klarar att hantera omgivningens krav. Att förstå stressens syfte och historia kan bidra till att förklara vad det egentligen innebär och varför det leder till så allvarliga problem.

Anpassad till ett annat liv

Ur ett evolutionärt perspektiv är det en mycket liten del, om någon, av vår biologi som är anpassad till det liv vi lever idag. Människosläktet började utvecklas för 2 miljoner år sedan i Afrika. Vi är på många sätt fortfarande anpassade till de levnadsförhållanden vi hade då.

För ett par hundratusen år sedan började människorna mycket sakta sprida sig från Centralafrika. Först i samband med att vi började odla grödor och blev bofasta bildades små samhällen. Det skedde för åttatusen år sedan, mycket kort tid i evolutionen. Innan dess levde i vi i kringflyttande storfamiljer.

Bara de senaste århundraden har vi haft maskiner och i ca 20 år har vi haft mobiltelefoner och internet. Kort sagt är vi biologiskt anpassade för att klara det liv människan har levt i 2.000.000 år och inte det liv som sakta vuxit fram de senaste 7-8.000 åren, ännu mindre det högteknologiska liv som vi lever i nu.

Stress är en förberedelse på kamp eller flykt

Var kommer då stressen in? Jo, vår kropp är sinnrikt konstruerad för att prestera effektivt. Särskilt grundläggande mänskliga beteenden som varit viktiga för vår överlevnad förbereds av kroppen. Den trimmar sig för att göra oss effektiva. Du kanske har hört talas om hormonförändringar som hjälper förbereda nyblivna mammor ta hand om sina nyfödda? Har du lagt märke till hur kroppen genomgår en förändring när den tror vi ska fortplanta oss?

Stress är kroppens kamp och flyktreaktion. När vi utsätts för fara ställer kroppen in sig på att fly eller kämpa mot faran. För att vi ska kunna agera snabbt och kraftfullt börjar hjärtat slå snabbare, blodtrycket ökar, andningen blir snabbare, grundspänningen i musklerna höjs och reaktionsförmågan skärps. För att kunna fokusera på hotet höjs koncentrationen och vakenheten, vår uppmärksamhet snävas av och vi får ett mentalt tunnelseende. Immunförsvaret stärks för att vara förberett på eventuella skador.

Stressreaktionen är en missriktad nödreaktion

All denna kroppsliga aktivering är funktionell om du blir påhoppad av en sabeltandad tiger. Den är till och med funktionell, men överdriven, när du behöver vara extra fokuserad för att göra en bra budgetpresentation inför VD:n. Det är däremot inte funktionellt att dra igång hela kroppen för att slåss eller att fly för livet när du oroar dig för villalånen eller klimatförändringar. Tyvärr gör inte kroppen skillnad på de aktiviteterna.

Stressreaktionen är alltså en form av nödreaktion. Precis som ett brandlarm tjänar den sitt syfte om den går igång vid rätt tillfälle. Precis som ett brandlarm är det bättre om det inte är igång hela tiden eller sätter igång för ofta. Till skillnad mot ett brandlarm så orsakar långvarigt eller frekvent stresspåslag ofta högst påtagliga fysiska och psykiska skador.

Symptom på stress och anpassning

Problem som uppstår i samband med stress är förknippade med sådant som kroppen prioriterar bort i hotfulla situationer som sexualitet, matsmältning och omtanke. Alternativt sådant som kroppen prioriterar under hot som immunförsvar, ökad hjärtaktivitet, koncentrationsförmåga, muskelberedskap och vakenhet.

Att magen tar en paus, sexlusten sjunker, hjärtat slår snabbare, koncentrationen höjs och immunförsvaret förstärks gör kanske inte så mycket när vi är tillfälligt stressade för att vi har mycket att göra. Däremot orsakar det mycket oreda i kroppen om det sker ofta eller är långvarigt.

Exempel på vanliga symptom på stress:

• Fysiska som trötthet, huvudvärk, sömnproblem, muskelsmärtor, bröstsmärtor, magsmärtor, illamående, förkylningar (eftersom immunförsvaret försvagas kraftigt efter den initiala förbättringen), sexuella problem (minskad sexlust, erektionsproblem) osv.
• Psykiska som koncentrationsproblem, sämre minne, svårighet att fatta beslut, svårt att hantera krav, apati, ångest, depression, lättretlighet, ilska, otålighet osv.

Stress är alltså kortfattat en omställning av kroppsfunktioner för att vi ska kunna hantera obalanser eller hot i tillvaron. I grunden är det ett positivt försök av kroppen att trimma sin funktion för det den tror vi tänker göra. Det kan hjälpa oss i rätt sammanhang. För kraftig och i synnerhet långvarig stress är däremot skadligt. På lång sikt bryter stress ned kroppen och ökar risken för tidig död.

Min erfarenhet är att det är nyttigt att reflektera över vilka värderingar man har om sin egen roll i förhållande till andra människor. Balansen mellan att bry sig om andras behov i en relation och att bry sig om sina egna behov är svår nog utan att man är oklar över sina egna värderingar. Ofta kolliderar värderingarna i en härva av måsten och borden.

En härva av måsten och borden

Ett vanligt hinder är värderingar som uppmanar oss att först och främst se till andras behov. Det går nämligen inte att förneka dina egna behov hur länge som helst. På ett eller annat sätt kommer de påverka dig och dina relationer. Risken är stor att det orsakar lidande om du inte har förmågan att ta ansvar för vad du känner och behöver, förmågan till självhävdande. Själv är jag dessutom av uppfattningen att alla människor förtjänar att må bra och för det behöver man åtminstone en grundläggande förmåga att ta hand om sig själv.

Vilka rättigheter och skyldigheter har du i relation till andra? Det finns en lång tradition av att filosofera kring det. Sedan psykologin började intressera sig för självhävdande på 50-60-talet har åtskilliga författare producerat listor med rättigheter. FN:s mänskliga rättigheter är översatt till 300 språk och präglar lagstiftningen i många länder. Ändå tycks de flesta av oss vara mer uppfyllda över vilka skyldigheter än vilka rättigheter vi har.

Att tänka i termer av rättigheter ger en unik möjlighet att skapa jämlika relationer

Att tänka i termer av rättigheter ger oss en unik möjlighet att skapa jämlika relationer. Det spelar ingen roll om det är en kärleksrelation, en kollegial relation, en släktrelation, vänskap o.s.v. Om du och den andra har samma rättigheter och känner er fria att använda dem kommer relationen vara jämlik.

Detta är individens okränkbara rättigheter som FN uttryckt dem i ett urval av de mänskliga rättigheterna (länk ):

• Artikel 1 – Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.
• Artikel 2 – Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationell eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. …
• Artikel 3 – Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet
• Artikel 18 – Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. …
• Artikel 19 – Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.
• Artikel 20 – Var och en har rätt till frihet i fråga om fredliga möten och sammanslutningar. Ingen får tvingas att tillhöra en sammanslutning.
• Artikel 30 – Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för … en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen.

Det är inte bara att vi har samma rättigheter. Som individer har vi en absolut rätt att försöka tillgodose våra egna behov så länge vi inte begränsar andras. Vi har rätt och möjlighet att ta ansvar för vår egen lycka. Liksom andra har rätt att ta ansvar för deras lycka. Det kräver en förmåga att respektera och ta ansvar för sig själv som är en utmaning för de flesta av oss. För vissa utgör svårigheter med att hävda sina egna behov ett hinder för ett lyckligt liv.

Svårigheter att hävda sina egna behov är ett hinder för ett lyckligt liv

Genom att bejaka varandras rättigheter kan vi möta varandra som vuxna och jämlika individer, vilket i längden är befriande. Ett förslag på tydligare formulerade rättigheter:

-  Jag har rätt att behandlas med respekt
-  Jag har rätt att tydligt tala om vad jag vill, känner och behöver
-  Jag har rätt att ändra åsikt och att vänta med att fatta beslut
-  Jag har rätt att göra misstag
-  Jag har rätt att säga nej och prioritera vad jag behöver framför andras behov
-  Jag har rätt att be om vad jag önskar.
-  Jag har rätt att bli hörd
-  Jag har rätt att lyssna på mina känslor och min kropps signaler
-  Jag har rätt till mina egna åsikter
-  Jag har rätt att ha fel
-  Jag har rätt att erkänna okunskap
-  Jag har rätt att uttrycka ilska.
-  Jag har rätt att vara självhävdande
-  Jag har rätt att inte ta ansvar för andra
-  Jag har rätt att sätta upp mina egna mål och sträva efter att nå dem

Att kräva sin rätt och låta andra få tillgodose sina rättigheter är sunt och jämlikt självhävdande. Eftersom alla har samma rättigheter skapar det jämlika relationer och hjälper oss komma till rätta med maktobalanser.

Reflektera gärna över listan av rättigheter. Upplever du att du tillåter dig dessa rättigheter? Vad begränsar dina rättigheter? Hur känns det att tänka sig att andra som din partner, vänner, släktingar och kollegor också har dessa rättigheter?

Vill du lägga till eller förtydliga något i listan?

Jag arbetar med psykodynamisk terapi och tar regelbundet emot nya klienter i centrala Göteborg. Behöver du stöd och hjälp för att ta dig vidare, genomföra förändringar, eller psykoterapi för problem som:

• Depression
• Låg självkänsla
• Stress
• Social fobi
• Svårigheter att sätta gränser
• Oro och ångest
• Relationsproblem

Jag tar löpande emot klienter för långa och korta terapier.

Utforska gärna min hemsida. Här finner du artiklar om olika ämnen. Den mest populära är en artikel om självhjälp för deprimerade, andra populära artiklar finner du till höger.

Rådgivning och tidsbokning

Vill du ha mer information om terapi eller boka en tid? Du kan nå mig på mail, info@johanydren.se, telefon 073-150 65 56 eller använda kontaktformuläret här nedanför.

Mottagningen finns i centrala Göteborg, nära Valands hållplats på Avenyn, Kristinelundsgatan 16.

Konflikthantering och kommunikation

Jag arbetar också med företag, framförallt med konflikthantering och kommunikationsfrågor. Vill du veta mer om det kan du besöka www.hanterakonflikter.se eller kontakta mig på samma sätt som ovan.

Kontaktformulär

Den 24:e kommer jag vara med i P1:s Kropp & Själ i ett program om ilska. Jag kommer bland annat vara med i en panel och svara på lyssnarfrågor. Lyssna gärna då!

Uppdatering: Om du vill lyssna på programmet går det att höra via Sveriges Radios hemsida, här.

Sen jag skrev inlägget "Är du för snäll?" har jag fått brev av män och kvinnor som bett mig skriva mer om snällhet och konflikter. En intressant liten bok, ”Från konflikt till samverkan” , får utgöra grunden för det.

Boken börjar med ett experiment. En professor i statsvetenskap bjuder in experter från olika vetenskapliga fält för att tävla mot varandra i ett spel, Fångarnas dilemma, som trots sin enkelhet väl speglar aspekter av verkliga relationer (spelet beskrivs i en separat ruta i slutet av artikeln).

De inbjudna professorerna i ekonomi, psykologi, sociologi, statsvetenskap och matematik fick skapa strategier som tävlade om att vinna så mycket som möjligt av varandra. Resultatet förvånade, det bästa sättet att maximera sin vinst i relationer med andra som också vill maximera sin vinst är att vara snäll och försöka samverka.

Experterna strategier prövade olika vägar till framgång. Det fanns listiga strategier som manipulerade och lurade de andra, det fanns helt igenom egoistiska strategier och det fanns snälla strategier av olika slag. Den bästa strategin visade sig vara den minst komplicerade, lika för lika. När du stöter på en ny individ, börja med att försöka samarbeta för ömsesidig nytta, när du sett hur de beter sig, besvara den andras beteende. Om de samarbetar, samarbeta, om de försöker vinna på din bekostnad, gör likadant.

Robert Axelrod, författaren, sammanfattar resultaten av tävlingen i 4 råd. De är värda att reflektera över i sin enkelhet:

1. Var inte avundsjuk
2. Var inte först med att vara egoistisk
3. Återgälda både samarbete och egoism
4. Var inte alltför listig

Var inte avundsjuk

En uppmärksam läsare undrar kanske hur det kan vara bäst att samarbeta när den som samarbetar alltid vinner lite mindre än den som är egoistisk. Det Axelrod upptäckte under tävlingen var att den som är snäll och samverkar inte vinner i enskilda relationer men de vinner när man räknar ut vad de tjänat i alla relationer.

Faktum är att snälla aldrig vinner i någon enskild relation eftersom de som är egoistiska drar nytta av de som försöker samarbeta och de som samarbetar för bådas bästa får lika mycket.

Anledningen till att de snälla vinner i längden är att de vinner så mycket när de har relationer med andra som också är snälla. De egoistiska kan tjäna lite på att utnyttja de som försöker samarbeta med dem men om de snälla sätter stopp vinner de inte så mycket. Och tillsammans med andra egoister vinner de nästan ingenting medan de snälla får mycket i sina relationer med andra snälla.

Så var inte avundsjuk på de som vinner på din bekostnad. När du har en bra ömsesidigt givande relation får du så mycket mer än de får med de som behandlar dem som de behandlar andra.

Var inte först med att vara egoistisk

Axelrods definition på snälla strategier är de som börjar med försök till samarbete. De som när de träffar någon ny inleder med en attityd av strävan mot ömsesidig vinning.

I spelet och förmodligen i livet kan det ibland tyckas befogat att vara försiktig i mötet med andra. Men i spelet och förmodligen även i livet gör det att du går miste om goda relationer med de som misstar din försiktighet för avståndstagande. Då går du miste om många av de långvariga ömsesidigt gynnsamma relationer som i spelet visade sig så värdefulla.

Du förlorar alltså mer än du tjänar på att sluta dig gentemot andra. I det långa loppet är det bättre att ta en liten förlust mot de som försöker utnyttja dig och släppa in de som vill vara dina vänner än att riskera att förlora båda sorterna.

Återgälda både samverkan och egoism

Som Axelrod uttrycker det ”utöva reciprocitet”, med andra ord bete dig mot andra som de beter sig mot dig. Om de försöker samverka, försök samverka med dem, även om de tidigare betett sig dumt. Men om de försöker utnyttja dina försök till samverkan, sluta samverka och bemöt dem med samma mynt tills de ändrar sig.

Den här regeln är svår ur flera aspekter. Om man alltid utövar ”öga för öga, tand för tand” riskerar man skapa eviga hämndspiraler. Om man å andra sidan är för förlåtande mot de som betett sig illa riskerar man att utnyttjas.

I verkligheten behöver det inte finnas samma motsättning som i spelet för vi har större möjligheter att skilja mellan att sätta gränser och ren hämnd. Men rådet kvarstår, om någon beter sig illa, sätt stopp för det, se till att det inte lönar sig för dem. Om de försöker bete sig bra, var förlåtande, ge dem en chans.

Var inte alltför listig

I spelet var det tydligt att de snälla strategierna var bäst av skäl som nämnts ovan, främst att de kunde skapa samverkan med andra snälla vilket kompenserade förlusterna mot de som försökte utnyttja dem. Givetvis försökte några utnyttja detta och låtsas vara snälla för att luras.

I spelet var problemet med list att även om det gick att tjäna på att lura vissa förlorade man mer på att inte kunna skapa bra relationer med de som var snälla men inte tillät sig bli manipulerade.

En annan form av strategi som författaren kallar listig är att vara snäll och försöka samarbeta men vara oförlåtande mot de som beter sig illa och sen ångrar sig. Självklart hjälper det till att sålla bort alla som bara försöker lura in en i samverkan för att kunna lura en igen. Tyvärr stänger det också ut alla som genuint vill bättra sig och som man skulle kunna skapa en god relation med. Totalt är det en mycket olycklig strategi.

Ytterligare en reflektion författaren har efter detta tämligen enkla spel är att förståelse är viktigt. I en miljö där vissa vill en väl, vissa är gränsfall men kan bli goda relationer om man visar att man inte tänker låta sig bli utnyttjad och andra är oförbätterliga egoister så är det naturligt att vara misstänksam. Därför är det viktigt med förståelse mellan parterna för att kunna skapa samverkan, så att inte misstänksamheten gör att man stänger ute även de som egentligen vill väl men är otydliga.

Reflektioner

Jag har försökt minimera mina egna reflektioner för att jag tycker parallellen mellan resultatet av det här banalt enkla spelet och hur vi lever och skapar relationer med andra är så vackert. Men en sak slog mig särskilt. Många av de som skrivit till mig om snällhet, och det är en hel del, uttrycker en önskan om att det trots allt ska vara något positivt, trots att det allmänt tycks omnämnas som något negativt.

Att vara snäll och försöka göra det bra för båda inblandade i en relation är något positivt, detta enkla spel och den återföljande diskussionen visar det väldigt väl. I den fortsatta studien som jag inte återger beskriver författaren också hur en liten grupp av snälla människor kan vinna även i en värld där alla andra är egoister. Det tycker jag själv känns hoppingivande. Förutsättningen är att man träffar de andra snälla tillräckligt ofta.

Men att vara snäll är inte att vara snäll oavsett hur andra beter sig. Det är att sträva efter att båda i en relation ska vinna lika många poäng och att vara förlåtande om den andra gör misstag men försöker bättra sig. De strategierna som försökte samverka oavsett hur de andra betedde sig gick det inte så bra för.

Om det är svårt att föreställa sig hur detta kan översättas till verkliga relationer har jag två paralleller som kan hjälpa:

• Kärleksrelationer Tänk spelet som en tävling om att få höga poäng i behov som kärlek, respekt, lycka o.s.v. Det bästa sättet att få det är att samverka med andra. Man kan få kortsiktiga vinster genom att utnyttja andra men aldrig nå samma höjder som människor som samverkar för att ge varandra så mycket som möjligt kan få.
• Affärslivet Det är samma sak. Tänk att du är på en arbetsplats där alla vill göra karriär. Det är lätt att se att man kan tjäna på att ”gå över lik” som det heter, att trampa på andra för att ta sig fram. Men den som gör det kan aldrig åstadkomma lika mycket som en grupp som ömsesidigt samverkar.

Fångarnas dilemma

Fångarnas dilemma är ett klassiskt problem. Det är ett spel med två deltagare. Båda deltagarna väljer utan kontakt med andra om de vill samarbeta eller vara egoistiska men vad de väljer påverkar även den andra parten.

Säg att du är spelare 1. Om du väljer att samarbeta och den andra också samarbetar får ni båda 3 poäng. Om du samarbetar och den andra är egoistisk så får du 0 poäng och den andra får 5 poäng. Om både du och den andra väljer att vara egoistiska får ni 1 poäng var och om du är egoistisk och den andra samverkar får du 5 poäng och den andra 0 poäng.

Med andra ord så får man mest poäng om den andra samverkar och man själv är egoistisk, man får bra poäng om båda samverkar, dåliga poäng om båda är egoistiska och inga poäng om man själv samverkar och den andra är egoistisk.

Om du tävlar för att få höga poäng mot en okänd person en gång är den allra bästa strategin att vara egoistisk. På så sätt garanterar du att du antingen vinner eller kommer lika. Om du väljer att samverka kan du som bäst bli lika men du kan också förlora. Man kan också visa att samma sak, det är bättre att vara egoistisk, gäller så länge man vet hur många gånger spelet ska pågå.

Men spelet förändras om du inte vet när spelet tar slut. Om du försöker att vara egoistisk är det osannolikt att den andra fortsätter försöka samverka, vilket betyder att ni båda kommer få låga poäng genom hela spelet, när ni istället skulle kunna fått höga tillsammans om ni samarbetade.

Det här är ett enkelt spel men det kan lätt jämföras med den komplicerade verkligheten. Det är lätt att hitta exempel från sin omgivning, arbetsliv eller privatliv, som stämmer med spelet. I en kortvarig relation kan man tjäna på att utnyttja någon. Den som blir utnyttjad mår bara dåligt. Hade båda parterna samverkat hade båda mått bra men förmodligen inte fått lika mycket som den som utnyttjade den andra fick, kortsiktigt.

Precis som i spelet förändras situationen om relationen mellan kollegorna eller partnerna fortsätter. Ett långt stabilt samverkande förhållande ger båda parterna mycket positivt. Att en part under lång tid lyckas utnyttja den andra ger den utnyttjande mycket och den andra inget alls. Ett långt förhållande där båda beter sig egoistiskt mot varandra är kanske bättre än att bli utnyttjad men inte i närheten så givande som om båda anstränger sig för varandra.

Läs gärna mer om psykoterapi hos mig under tjänster eller kontakta mig på mail (info@johanydren.se) eller telefon (0731-50 65 56) för rådgivning och tidsbokning. Mer om mig och min bakgrund finner du under om.

Här på min hemsida kan du läsa artiklar och inlägg jag skriver med ojämna mellanrum. Till höger har jag listat de populäraste, i arkivet finner du hela samlingen och nedanför kan du se det senaste.

Utöver psykoterapi arbetar jag mycket med konflikthantering och kommunikationsfrågor. Vill du veta mer om det är du välkommen till www.hanterakonflikter.se eller kontakta mig på samma sätt som ovan.

Välkommen!

I våras skrev jag en om hur självhjälp kan hjälpa deprimerade. Det var innan jag hade fått särskilt många läsare och jag skrev det utifrån att jag blev upprörd över hur dåliga råd jag hittade när jag sökte på nätet.

För en vecka sen gick jag in och såg i statistiken att väldigt många läsare plötsligt hittat vad jag skrev. Det är kul, jag älskar att få läsare, men mitt inlägg var inte riktigt så bra som ni förtjänar, så jag skrev om det.

Nu är finns det alltså en rykande färsk artikel om depression och självhjälp. Den är mycket mer omfattande och det finns fler länkar för den som vill ha ännu mer råd.

Enligt Dr. Robert A. Glover författare till ”No More Mr. Nice Guy” finns det antal egenskaper som karakteriserar det han kallar ”Nice guys”. Det här är en kategori av människor som jag tycker mycket om att arbeta med. Själv skulle jag säga att det är egenskaper som även delas av många kvinnor som är för snälla för sitt eget bästa, men de är skrivna för män. Glover menar att snälla män har flera av följande egenskaper, de:

• Är givare – de säger att de mår bra av att ge till andra. De tror att andras generositet ska få andra att tycka om dem.
• Är fixare – de tar hand om och löser andras problem, ofta utan att blivit tillfrågade.
• Söker bekräftelse från andra – snälla män har särskilt stort behov av att bli bekräftade av kvinnor.
• Undviker konflikter – de störs av konflikter och vill ha harmoni, därför undviker de att ta upp sådant som kan uppröra någon.
• Döljer misstag och brister – de är rädda för att andra ska bli arga på dem, lämna dem eller skämma ut dem om de avslöjar sina svagheter.
• Söker efter det rätta sättet – de tror att om de bara kan komma på hur man ska vara eller vad man ska göra hade de kunna leva problemfritt.
• Förtränger känslor – de analyserar istället för att känner. Ibland ser de känslor som bortkastad tid och energi, ofta har de dålig kontakt med sina känslor.
• Försöker vara annorlunda än sina fäder– många snälla killar uppger att de har haft otillgängliga, frånvarande, passiva, ilskna, otrogna eller alkoholiserade pappor. Det är inte ovanligt att de tagit ett aktivt beslut att försöka vara tvärtom.
• Är bättre på att relatera till kvinnor än andra män – de har ofta få manliga vänner. De söker bekräftelse från kvinnor och anser sig vara annorlunda än andra män.
• Har svårt att prioritera sina egna behov. De tycker att det är själviskt att sätta sina egna behov i första rummet. De tror att det är en dygd att sätta andras behov före sina egna.
• Gör ofta sin partner till sitt känslomässiga centrum – snälla killar säger ofta att de bara är lyckliga om deras partner är lycklig.

En del av dessa egenskaper är nästan alltid ett problem, som att förtränga sina känslor eller att göra sitt känslomässiga välbefinnande beroende av hur ens partner mår. Andra egenskaper är positiva i rätt sammanhang som att vara givmild och hjälpsam. Problemet är att sammanlagt ger det bilden av en person som har ett sätt att bete sig som gör det svårt att leva ett lyckligt liv.

Om de beter sig tillräckligt bra kommer de bli älskade och få vad de behöver

Glover menar att det finns något som styr de han kallar ”Nice guys”. De tror att om det bara är tillräckligt snälla, goda, omtänksamma, om de bara beter sig tillräckligt bra mot andra kommer de bli älskade och få vad de behöver. Det är en vacker tanke men inte en särskilt välfungerande strategi. Vare sig kvinnor eller män som beter sig på det sätter blir i slutändan lyckliga.

Alternativet är inte som många tror att bete sig värre, att bete sig illa. Det är att både vara omtänksam mot andra och mot sig själv. Det gör en inte bara lyckligare och skapar bättre relationer. Det gör andra lyckligare och man har fortfarande möjligheten att vara genuint snäll, när man vill.

Känner du igen dig eller någon i din närhet? Skriv gärna en kommentar och berätta.

Jag tycker om professionella bloggare som skriver innehållsrika inlägg, särskilt om psykologi och terapi. Tyvärr är det en bloggtrend som inte är så stor i Sverige. Just därför vill jag passa på och sprida de jag hittat.

Ambitiösast bland psykologibloggarna är Abrams. Där hittar ni välgrundade inlägg om de mest skilda ämnen. Jag hittar inte uppgifter om honom nu men om jag minns rätt är han doktorand i psykologi.

Jonas Mosskin skriver intressanta och analyserande inlägg i sin flitigt uppdaterade blogg om psykologi och kultur. Han är även omtalad för att ha startat föreningen psykologer tittar på film.

I bloggen Psykiatern delar en läkare under vidareutbildning i psykiatri med sig av sina tankar. Den har inte funnits så länge än men jag är förtjust i sättet han skriver. För mig är det särskilt intressant att han väver in läkarperspektivet som psykologer, psykoterapeuter och andra terapeuter saknar.

Jag tar gärna emot förslag på andra bloggar som skriver reflekterat om psykologi eller terapi.

Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar har skrivit en krönika som tycks få skit från alla håll, oförtjänt tycker jag.

Aftonbladet citerar ”När vågar vi erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen? Och hur kan vi hjälpa misshandlade kvinnor, om vi hymlar med den magnifika kraften i ett försoningsknull?” ur deras krönika och slår upp det som om det vore hela budskapet. Föga förvånande får detta citat många att se rött, tyvärr tycker jag, för de har ju rätt. Det finns ömhet i slag och försoningsknull har en magnifik kraft, ibland och för vissa. Det de säger är att man inte kan förstå någon om man inte vill se deras verklighet och så är det.

Det oroar mig att så många som kommenterat inte tycks skilja på verkligheten som den är och som vi önskar att den vore. Ett slag kan uppfattas som ett ömhetsbevis, ett försoningsknull kan ha en magnifik kraft. Det jag tror författarna menar, och som jag håller med om, är att det är svårt att hjälpa de misshandlade kvinnor som upplever det så om vi inte vågar förstå hur de känner.

Man kan önska sig att varje slagen människa skulle uppleva slaget som en sådan kränkning att de genast måste lämna relationen. Men så är det inte och för att förstå de som stannar får man försöka sätta sig in i hur de känner. De båda författarna tycks leta lösningen i att vi lockas av biologiska könsroller och att aggressiviteten hos en misshandlande man förväxlas som passion av offret. Jag vet inte om det är korrekt men jag uppskattar att de vågar rota bland människor obekväma känslor. Oavsett vad som är tillåtet att spegla i media utan att det ska bli folkstorm är vårt själsliv vare sig korrekt eller logiskt. Vi bär med oss de mest märkliga känslor och reaktioner och vågar vi inte se det kan vi aldrig förändra något.

De lyfter också konflikten mellan könsroller, som skapar erotisk spänning, och jämställdhet i relationen, som likställer våra möjligheter utanför relationen. Det är en konflikt som jag uppfattar som i högsta grad levande idag. För många är det en konflikt som de inte reder ut. Det är kanske inte så konstigt. Ser man på psykoterapins historia har alla perioder präglats av samhällsförändringar som fått enskilda individer att hamna i kläm.

Jag träffar både män och kvinnor som blir lidande av att de inte reder ut hur de ska få dessa normer att gå ihop. Jag tycker det är bra att någon tar upp det. Vi är alldeles för bra på att trycka ner ämnen som inte anses riktigt korrekta. Det är många som är förvirrade av att vilja leva ut både normerna för hur kvinnor ska vara kvinnor och män ska vara män samtidigt som de önskar sig jämställdhet. Kanske är det ännu fler som blir förvirrade när de kämpar för att vara den jämställda idealbilden och upptäcker att världen inte var redo för dem.

Jag läser regelbundet artiklar om kvinnor som gör karriär och tagit till sig de s.k. manliga utåtriktade attributen och sedan frustrerat märker att de inte hittar någon man. En något mer anonym tillvaro lever alla de män som anammat s.k. kvinnliga beteenden och står där i all sin självuppoffrande mjukhet och inser att det var nog inte det kvinnor ville ha ändå.

Det sista understryks med en ironisk tvist på en kommentar från Åsa Mattson i Aftonbladet. Hon spyr galla över författarna ända till sista stycket. Där avslöjar hon att hon själv inte tänder på jämställda män utan alltid faller för ”alfahannetypen”. På det sättet belyser hon vår tids konflikt mellan den intellektuella normen om jämställdhet och känslorna som sliter oss åt ett annat håll och lämnar många i diket i kampen mellan de två.

Skilda åsikter från bloggvärlden: Författaren Unni Drougge och kvinnovåld (en kritisk röst), Det finns ömhet… (antifeminism), Manlighet i Sverige och Latinamerika (apropå att författarna skriver om de latinska länderna), Puckla på mig … (en kvinna som uppskattar fina pappor), Bibeln talar om riktiga män och kvinnor (något så ovanligt i svensk debatt som bibelcitat), Dumma våp (en arg kvinna slår tillbaka)

Tankeläsning har ett oförtjänt dåligt rykte i relationsråd. Det dåliga ryktet kommer sig av att människor förväntar sig att deras partner kan läsa deras tankar och blir irriterade när de inte gör det. Självklart ska man inte förvänta sig att någon annan kan läsa ens tankar. Det leder bara till besvär eftersom de inte kan det. Dessutom är det ofta ett symptom på att man inte kan ta för sig och berätta vad man behöver och det är inte heller bra. Det är helt enkelt mycket bättre att berätta för sin älskade vad man vill ha än att lita på att hon eller han vet det ändå. Jag själv föreslår exempelvis ”jag-budskap” som ett sätt att uttrycka vad man vill.

Samtidigt är tankeläsning både möjligt och en nödvändig del av vår kommunikationsförmåga. Tänk dig ett spädbarn. Det har ingen förmåga att tydligt formulera och kommunicera vad det behöver. Det kan bara uttrycka sina känslor med mimik och skrik. Det är fullständigt beroende av att andra anstränger sig för att förstå och ger det vad det behöver. De flesta föräldrar klarar också det galant. Den som tar hand om barnet lär sig att tolka barnens signaler trots att barnet inte klarar att vara tydligt. Det är precis det man önskar sig när man önskar att partnern kunde läsa tankar, att man som ett barn ska kunna skrika ut sin frustration och att någon annan ska förstå vad den beror på och ta hand om den. Man vill att någon annan ska ta hjälpa en förstå vad som är problemet och ta över ansvaret för att lösa det åt en.

Som vuxen har man bättre möjligheter att uttrycka sig än ett småbarn. Man har tillgång till ord i både tal och text. Vuxna har inre tankevärld som gör det möjligt att förstå vad den egna frustrationen beror på. Att berätta vad man behöver för att lösa sina problem är mycket bättre än att bara uttrycka sina känslor och hoppas att någon annan förstår dem. Ändå får experter ständigt säga till människor att de inte ska hoppas på tankeläsning.

Jag tror inte att människors önskan om tankeläsning bara beror på att vi är dåliga på att uttrycka oss tydligt eller är för lata för att göra det. Många av oss har brister i förmågan att förstå vad som verkligen är fel när det känns dåligt. Vi kan vara som små barn som märker att vi är stressade, irriterade eller sura utan att veta vad som egentligen är problemet. Tvingas vi till att säga något slänger vi ur oss en anklagelse men vi vet inte vad det är vi behöver som vi inte får. Ytterligare komplicerat blir det av att det är svårt att prata om våra behov utan att det leder till gräl och bråk. Vi har inte lärt oss sätt att tala på som gör att vi får bra kontakt med våra närmaste.

Både förmågan att uttrycka vad man behöver utan att skapa komplikationer i förhållandet och lära sig formulera vad man behöver från ens luddiga känslor går att lära sig. Jag förslår exempelvis boken NVC av Marshall Rosenberg för att lära sig uttrycka sig tydligare, åtminstone tills jag själv har skrivit mer om det här. Men tankeläsning har en plats i förhållandet också. Man kan behöva hjälpa sin partner genom att gissa sig fram till hans eller hennes behov. Det är mycket möjligt att din partner helt enkelt vet han eller hon behöver eller att de inte vet hur de ska prata om det de behöver. De kan behöva din hjälp med det.

Ett sätt att hjälpa någon är att göra precis som man gör med barn. Man gissar och försöker göra det man tror behövs för att de ska må bättre. Det är tankeläsningen, att gissa sig fram med hjälp av sin empati och den erfarenhet man har av sin partner. Berätta hur du uppfattade att din partner mådde och fråga om du gissade deras behov rätt. Det är ungefär så man hjälper barn bli bättre på att hantera sina behov. Man lyssnar på dem, försöker förstå och visar acceptans för deras behov. Vuxna är ofta inte färdiga med den processen och kan också behöva hjälp att få sina behov tillfredställda och att man visar att man förstår och accepterar dem.

Om du är den som önskar att din partner var tankeläsare. Det obligatoriska expertrådet är att dina behov är ditt ansvar. Både för din skull och för din partner borde du öva dig på att uttrycka dem. Jag kan rekommendera NVC boken för det också. För många sitter dock oförmågan djupare. Kanske borde du uppsöka en terapeut, som mig, för att få hjälp att ta kontakt med dina behov. Men det går att försöka hemma med hjälp av en ovanligt klok partner som är villig att lägga mycket energi på dig. Oförmåga att uttryckas sina behov bottnar ofta i att man hindrats att ta plats eller inte fått hjälpa att göra det när man var liten och borde fått hjälp av omgivningen. Att ta plats och uttrycka sina behov är helt enkelt något man lär sig men det är aldrig för sent. Din partner kan stötta dig genom att hjälpa dig formulera vad han eller hon tror du behöver och visa att dina behov är viktiga. Målet är förstås att du själv ska bli mer medveten om vad du behöver och bli bättre på att lösa det själv.

Det är inte schysst att kräva att ens partner ska vara tankeläsare. Däremot går det att fråga om de vill hjälpa dig bli bättre på att förstå och formulera vad du behöver.

Det är sommar och semester, åtminstone för mig. Jag har fått några kommentarer om att det varit dåligt med nytt material på bloggen så jag tänkte visa att jag fortfarande finns. Under hösten tänkte jag återkomma med större aktivitet igen.

För mig liksom många andra innebär sommaren besök på Apoteket för att köpa något mot pollenallergi. Jag är lyckligt lottad och har inte så stora besvär men vill gärna ha några piller hemma för säkerhets skull. När jag satt och väntade kastade jag ett öga på Apotekstidningen, utan någon större förhoppning. Mina fördomar grusades av en härlig artikel om Karl Otto ”Reino” Andersson. För oss som inte kände till det är han en världsberömd cirkusartist, mest känd för att ha cyklat en enhjuling över slak lina, stående på händer. Det som fångade mig var inte de svårgreppbara balansakterna utan att den numera 86-åriga mannen varje dag står på händer. Inte är det vanligt handstående heller, han står på en hand med kroppen parallellt med marken, balanserandes på en mur. Bilden på Reino stående på en hand finns i artikeln, Reino – en riktig balanskonstnär. Jag drar mig till minnes min mormors bror som lärde sig vindsurfa när han var 70 och tänker att jag ska försöka minnas det nästa gång jag tänker på hur åren går.

För många innebär sommar konflikter. Som alltid med konflikter är det både av godo och av ondo. Vi har förväntningar på sommaren, vi umgås mer med de som är oss nära. Att konflikter skapas när vi försöker skapa något gemensamt är naturligt och om vi hanterar det väl, positivt. Något som jag själv haft i huvudet under sommaren är just hur man hanterar konflikter. I synnerhet hur vi kan mötas och få våra personliga behov tillgodosedda genom att hantera konflikter väl. Jag använder ordet behov för att jag vridit och vänt på hur våra egentliga behov förhåller sig till det vi tror oss behöva. En författare som skriver om det är Marshall Rosenberg. Han menar, liksom många andra, att i konflikter med andra presenterar vi snarare våra strategier för att tillfredsställa våra behov än de egentliga behoven. Om vi kunde presentera vad vi egentligen behöver hade det varit enklare att få det tillgodosett.

Marshall Rosenberg går så långt att han hävdar att han kan lösa alla konflikter mellan människor om han bara lyckas få dem att presentera sina behov för varandra. Företaget Friare Liv ger ut svenska översättningar av Marshall Rosenbergs böcker om kommunikation. Där kan man finna ett häfte som en gratis pdf under namnet ”Vi kan reda ut det”. Jag vill inte länka direkt till häftet eftersom Friare Liv förtjänar besök men jag rekommenderar häftet för en genomläsning för alla som tycker att de själva och människor omkring dem förtjänar att få sina behov tillgodosedda. Ni hittar häftet på deras artikelsida.

Om man vill utvecklas som person är det nyttigt att testa sina gränser och pröva nya förhållningssätt till livet ibland. På bloggen ImprovedLives kan man hitta en lista med 112 förslag på hur man gör det. Förslagen är utvalda för att stimulera sidor hos oss själva som är viktiga för att vi ska må bra. Själv tycker jag listan var inspirerande, särskilt intressant var det att se vilka förslag som väckte mest motstånd hos mig. Får se om jag vågar utmana mig själv framöver.

Psykoterapi har genom dess historia haft ett komplicerat förhållande till föräldrar. Föräldrar påvekar barn positivt och negativt och ofta är de som påverkats negativt som behövt en terapeut. Därför har terapeuter anklagats för att bara skylla allt på föräldrarna och skuldbelägga redan hårt prövade föräldrar. Så slog pendeln över åt andra hållet och istället började man diagnostisera barn som om föräldrarna och andra vuxna inte hade något alls att göra med deras beteende.

Man sa att vi påverkas både av det sociala och biologiska men barnen var de som diagnostiserades, medicinerades och uppfattas som felaktiga. Det tycks mig som att pendeln började svänga tillbaka lite i och med nannyprogram och det växande intresset för föräldraskap. Det ska bli spännande att se vart pendeln svänger nästa gång. En terapeut som funderat över föräldraskap och hur det påverkar barnen som han arbetar med skriver om olika föräldrastilar i ”Parenting Styles: Do Some Mess Kids Up?”

Den som läst ett tag på min blogg vet att jag brottas med hur man ska se på terapi respektive medicin som behandling mot depression och ångest. En ny blogg som jag följer och uppskattar har följande att skriva om ämnet, ”Psychotherapy vs. Medication Management”. Han menar att psykoterapi lär en något för framtiden medan medicin bara tar bort det besvärliga med livet för ett tag.