Liiiite kan man ju skratta åt sig själv här. Men ack så sant.

Som många redan vet, är jag mycket intresserad av allt som kan leda till utveckling. En av de mest effektiva metoderna som jag stött på är just coachning. Och på vägen till professionell coach har jag mött många likasinnade personer, som alla delar intresset för vikten av personlig utveckling.

Så nu är vi några personer som vill sprida ordet vidare, och därför drar vi igång Effekt. Såhär skriver jag om satsningen på den nya samlingsbloggen som hade smygpremiär härom dagen:

"Vi tror att det är många som är intresserade av samma ämne och vi vill dela tankar och praktiska tips tillsammans med er. Målet är att utvecklas och få ut det bästa möjliga av det liv vi lever – såväl privat som i jobbet. Vi är övertygade om att vi människor kan uppnå mycket mer av vår potential!

Vi bjuder därför in till:
- En samlingsblogg med olika skribenter och gästbloggare.
- Månatliga temaluncher på olika håll i Sverige, till att börja med i Umeå, Stockholm och Örnsköldsvik. Fritt inträde (maten betalar du själv). Vi bjuder på intressanta samtal eller föredrag.
- Diskussioner på vår Facebooksida.

Det vi tar upp kommer att vara så konkret och realistiskt som möjligt. Inget flum, inga klämkäcka floskler, utan effektivt och tillgängligt. Praktiska tips och tänkvärda tankar som varken väjer för mörkret eller ljuset i tillvaron.

Välkommen att delta du med!

/Jenny Eklund, initiativtagare och redaktör för Effekt."

PS: Hör av dig om du vill bidra med innehåll i samlingsbloggen! Tillsammans ger mer.

Adress: http://mereffekt.nu

Att få bestämma själv, att bli duktigare på något och att känna mening och syfte med det vi gör - är våra viktigaste drivkrafter. Se filmen och fundera gärna på vad vi skulle kunna förändra i våra liv och jobb med dessa utgångspunkter?

Tipstack till @klura.

Men en avslutningsträff med Social Media Club Umeå har vi kvar (pubkväll den 23:e  juni, info och anmälan via FB) så jag sparar mina reflektioner över året som gått tills dess.

Det här är en text jag dragit mig för att skriva. Helt enkelt för att ämnet inte går att formulera på ett rättvisande sätt.

I fredags tog jag "examen" som diplomerad coach. En utbildning jag påbörjade hösten 2008, då mest för att ha som ett arbetsverktyg. Under perioden har dock upplevelsen av coachningen fördjupats, och jag valde att gå vidare på vägen mot professionell coach.

Utbildningen har varit processbaserad, och innehåller både teori och konkreta övningar, som egen coachning och egna provklienter.

Alla som känner mig vet att journalisten i mig har ett mycket kritiskt förhållningssätt till allt som andas "flum" och pådyvlade sanningar, så mina kära kurskamrater och kursledare på Shift education (Anna Åberg och Ingrid Lindelöw Berntsson) har inte haft ett lätt jobb... Men jag upptäckte sakta men säkert att coachningen är så mycket mer än den amerikanska halleluja-framgångs-framtoningen som ibland skymtar i medierna och i folks föreställningar.

Jag skulle kunna berätta om den inre resa som alla deltagare gör under utbildningsperioden. Som jag har gjort. Upplevelsen av mening och mål, och att ha hittat en metod för utveckling som verkligen fungerar.

Jag skulle också kunna berätta om alla de viktiga aha-insikter som kommit på köpet under de här åren, och om hur coachningen verkligen hjälper människor att nå sin inneboende potential.

Men det är precis som med religion eller kärlek - det går inte riktigt att beskriva för andra utan att det låter banalt eller platt! Så jag ska nog inte ens försöka.

Däremot kan jag konstatera att coachning är ett förvånansvärt effektivt verktyg för att kommunicera och komma fram till lösningar, och som funkar på i princip vilket ämne som helst. Arbetsliv som privatliv.

Och det finns ingenting jag tydligare kan rekommendera till alla människor; som vill utvecklas, bli stärkta, har ett dilemma eller vill lära känna sig själv bättre.

Själv kommer jag att ingå i ett stall av coacher hos Coach Adventure, men fortsätter också jobba i det egna företaget Konkret med både gamla och nya kommunikationsinsatser och utbildningar. Hör gärna av dig med ett mejl om du vill veta mer om coachning eller är sugen på att prova!

Här kan du läsa mer om coachning och vad det innebär.

Här finns också lite bilder från Shift 2, påbyggnadsutbildningen som jag gick under våren 2010.

Hela gänget samlat. Från vänster, bakre raden: Kenneth Kalberg, Ingrid Lindelöw Berntsson, Alain Juslain, Claus Jochheim, Anna Åberg, Lars-Göran Halvdansson. Främre raden: Gunilla Hägglund Sjöström, Anna Nordström, Katarina Sjögren, Lena Lundquist och Jenny Eklund.

Våra fina lärare, Ingrid Lindelöw Berntsson och Anna Åberg. Dags för examensdiplom och present!

Sir Ken Robinson talar om att vi måste förändra hela "tänket" kring utbildning - för att kunna ta tillvara på människors (särskilt barns) talanger, drömmar och det de verkligen älskar att göra.

Talet är en fortsättning på hans tidigare tal från 2006, om att skolan dödar kreativitet.

Simon Sinek har en enkel men kraftfull förklaring till framgång: det handlar om att förmedla en känsla för varför man gör saker. Att utgå ifrån missionen, inte fakta, planer eller traditionella säljargument. Se hans intressanta och engagerande 20-minuterstal via TED! Tankeväckande och peppande.

- Presentationskonst: halvdagskurs med kreatörer i Krenovas regi.

- Skriv ditt liv: inspirationsföreläsning för personal inom äldreomsorgen runtom i landet, som hade samlats på en temadag om social dokumentation i Stockholm. (Efter viss oro för askmolnet gick det till sist att resa iväg över dagen)

- Artikeln om Bokjuryn är levererad och klar i två versioner, men det dröjer ända till hösten innan text och bilder kommer på webben och i Bokjurykatalogen. Äntligen fick jag göra ett jobb tillsammans med "den andra" Jenny Eklund i Umeå! Problemet är att artikeln kan bli lite lustig, när Jenny Eklund skriver om Jenny Eklund. ;o)

- Webbwebbwebb: intensivkursen i Säljande webb (som vi utför och Företagarna arrangerar)  har haft två workshops och enskilda samtal med deltagarna efter den första kursdagen, och vi har gått igenom alltifrån egosökningar till navigering och struktur på sin webbplats, bilder, rss, och att skriva för webben. Det är spännande att följa deltagarnas utveckling, på några veckor har redan mycket hänt!

(Har brottats en hel del med Adobe Connect för kontakt med de finländska företagen, men har nu gått över till Skype, som i alla fall är enklare att hantera och inte tappar uppkopplingen hela tiden...)

- Sociala medier var temat för föreläsningen jag höll för informationschefer och personal från Länsstyrelser i hela Sverige, som hade möte i Umeå i slutet på april. Ett otroligt intresserat och engagerat gäng, som verkligen var inne på att försöka förändra sättet att kommunicera mellan myndigheter och omvärld.

- Coachning: min utbildning till professionell coach är nästan slutförd, under våren har jag coachat "provklienter" och blir lika lycklig och peppad efter varje gång. Nu är det bara en kursträff kvar - sedan är jag diplomerad. Det här är något som verkligen gett mersmak!

- Konferenser och evenemang. Littfest: pappersarbete för avslut, och spånande om framtiden. Ska vi vara med och bilda förening, företag eller någon annan slags organisation för att driva festivalen vidare? Brainstorming pågår i arrangörsgruppen och efter succén med 2010 års Littfest (jo det törst jag faktiskt tänka att det blev) så känns det lockande att göra ett nytt försök att göra festivalen ännu bättre nästa år. Dessutom finns det två andra intressanta konferenser inför hösten, som vi kanske blir medarrangörer till.

- Företagslokal. Vi har olika lösningar på gång, men frågan är vad som behövs och är rimligt i ett företag där de som jobbar nästan jämt är på språng?

För mycket av det goda?

Men trots alla roliga uppdrag på sistone (eller kanske på grund av) så börjar jag mer och fundera på om det inte är dags att smalna av verksamheten lite. För att citera en bekant till mig: "Man kan inte springa på alla bollar. Det är väldigt utmattande."*

Så nu grunnar jag för fullt på på vilken av våra verksamhetsgrenar, nya som gamla, som är mest intressant och givande att satsa på i framtiden - och vad vi faktiskt borde prioritera bort. Eller borde vi tvärt om expandera, och anställa?

Hur som helst är det dags för en förändring nu.

Foto: Anja Säker

* Om någon undrat så är det alltså därför som jag nu ganska snabbt avgått som ordförande för Norrlitt. Ett första steg att prioritera min tid lite bättre. Jag önskar föreningen allt gott och fortsätter stödja den, men behövde bromsa mina åtaganden.