MiaMarias blogg

Sömnlöshet

2010-12-07T04:13:00.001+01:00

Det är mystiskt det där med sömnlöshet. Det kan dyka upp från ingenstans och försvinna lika snabbt igen.

I natt är jag vaken och verkar inte komma somna om. Jag ligger inte och vrider mig och har tankar som gnager. Nej, jag sover bara inte. Jag funderar inte, bara svävar i tankarna.

Jag har egentligen mycket att tänka på men de tankarna är så hopade att de trängs och har bökat ihop sig så hårt att de inte längre kan röra sig och trycka sig fram.

Kanske somnar jag om. Kanske ligger jag vaken. Jag är så vanligt vid det här så jag vet att oavsett vad så klarar jag dsgen.

Published with Blogger-droid v1.6.2

Långpass

2010-10-10T21:22:00.001+02:00

Idag sprang jag ett långpass för första gången på länge. Jag hade nästan glömt hur härligt det är. Jag hade också glömt hur hemskt jobbiga de sista kilometerna kan vara.

Dagens pass blev en halvmaraton, alltså drygt 21 kilometer. Det var härligt i sisådär 13 kilometer sen var det mest jobbigt en kilometer för att bli härligt igen och sedan jobbigt och härligt och jobbigt och.... Sista två kilometerna var det bara jobbigt. Nu efteråt mår jag såklart ruskigt bra och njuter rejält.

Långpass är ett perfekt slut på veckan och jag gissar att jag kommer sova otroligt bra i natt.

Published with Blogger-droid v1.6.2

Att tänka positivt

2010-10-04T21:11:00.001+02:00

Idag gjorde vi armband på jobbet. Det är meningen att varje gång man säger eller tänker något negativt så ska man flytta armbandet till motsatt arm.

I början flyttade jag armbandet hit och dit. Det var nog för att det var en sån stund då jag tog tag i lite trista saker. Under resten av dagen har armbandet inte hoppat runt särskilt mycket. Jag är inte förvånad, mitt liv är ju väldigt bra så det borde inte finnas utrymme för så mycket negativt.

Den här måndagen har varit riktigt bra. Måndagar kan vara rätt tuffa men denna höll sig på en riktigt skön nivå. Nu blir det "lite sällskap" på tv och sedan sängen. Jag tror på en riktigt bra vecka efter denna härliga start.

Published with Blogger-droid v1.6.2

Mobilblogg

2010-10-03T21:35:00.001+02:00

Idag, precis nu, verkar det vara dags att prova att blogga från mobilen för första gången. Förmodligen kommer jag inte hålla på med det så ofta men det kan ju vara skoj att prova.

Jag är nog faktiskt dökär i min mobil förresten. Jag fattar inte hur jag klarade mig innan jag hade den. Man kan ju faktiskt använda mobilen till nästan allt. Nu tänker jag trycka på posta och hoppas på att detta funkar.

Published with Blogger-droid v1.6.2

Höst

2010-10-03T21:14:00.002+02:00

Det var mörkt och det var riktigt blåsigt. Luften var fylld av lätt regn, fallande virvlande löv, dofter från våt jord och övermogen frukt, av höst helt enkelt. Benen var lätta, andningen lätt. Lugorna fylldes av höstluft, kroppen av höstkänsla och det var som om jag hörde ihop med luften och hösten och som att jag liksom löven dansade i vinden.

Jag försvann inåt i tankarna men utåt i sinnet. Stegen var så lätta, världen var faktiskt min och jag tillhörde världen. Jag var på precis rätt ställe i precis rätt liv. Jag hade inga negativa tankar att rensa bort, jag hade ingen stress att bli av med, jag hade ingen frustration att bränna. Det här var enbart en runda för min njutning och för att få känna av den alldeles underbara hösten i hela kroppen.

Hösten är fantastisk.

Ja, det var länge sedan jag bloggade. Livet har rullat på, fort och härligt.
Kanske blir det skärpning framöver, kanske inte....

Medvind

2010-05-09T20:04:00.002+02:00

Kan alla bitar i livet bara falla på plats? Det verkar nästan så. Livet leker just nu och allt det där jag kämpat för finns hos mig. Det verkar otroligt men är faktiskt sant.

Jag jobbar igen och jobbet verkar riktigt bra. Jag tror jag kommer trivas galant. Jag har min nya kropp som jag trivs med och jag har ett underbart liv.

Det blåser medvind nu!

Pigg!

2010-04-06T21:41:00.002+02:00

Tre och en halv vecka in i det nya hälsosammare livet kan jag konstatera att energin är på topp. Jag känner mig pigg, vital och kroppen funkar som den ska. Vad härligt!

Vikten rasar och kläderna växer. Det är så här det ska vara.

Nya hälsosamma tider

2010-03-30T12:01:00.002+02:00

16 dagar har nu passerat i mina nya hälsosammare tider. Jag har ätit nyttigt, inte för mycket. Jag har hållit mig till att dricka vatten eller te. Vid tre tillfällen har jag tagit ett glas rödvin men inte något annat. Kaffe har förbjudits.

Kaffe -> magkatarr = hungerkänslor dygnet runt

Jag har tränat mycket, när jag inte tränat extra mycket har jag promenerat den tiden istället. Så vad är resultatet av dessa 16 dagar? Jo en pigg Maria med massa energi och en våg som visar 5 kilo mindre. Kläderna har växt ;) Trevligt. Visst finns det frestelser men jag har kommit långt och vill må så här bra så det blir till att bita ihop. Det finns massa nyttiga och goda saker men kan unna sig.

Nyttigare

2010-03-19T19:23:00.003+01:00

I söndags tog jag ett beslut. Beslut tar man för jämnan, detta beslut handlade om att bli nyttigare, leva nyttigare snarare.

Det finns många saker som kan åtgärdas i mitt liv, ändå lever jag nog hyfsat väl från början. Just nu känns det som ett viktigt och roligt projekt.

Pluggis

2010-03-03T19:26:00.002+01:00

I väntan på bättre tider jobbmässigt har jag bestämt mig för att plugga. Hur länge jag blir tvungen att plugga är ju svårt att veta så det är väl bara att anmäla sig till kurser allt eftersom.

På grund av detta var jag idag på stadsbiblioteket. Det är så härligt där, lugnt, skönt och massor med bra böcker. Jag lånade hem lite skönlitteratur och en enda kurslitteratur. Det var en pocket, rätt ovant för mig med den sortens kurslitteratur. Imorgon kanske jag tar och öppnar den.

Ut ur väggen

2010-03-01T11:54:00.002+01:00

Jag har gått in i väggen ett par gånger. Det är ingen rolig känsla alls. Men igår provade jag något nytt. Jag började i väggen.

Jag kände direkt när vi började staka iväg från startplatsen utanför Sälen att något inte var som det skulle. Jag fixade inte att ta i, kroppen ville inte svara. När vi började kliva uppför backen blev jag rätt orolig för det snurrade i huvudet, ögonen tårades och jag kände mig illamående. Jag bet ihop, tänkte att jag tar det lugnt så blir det säkert bra bara jag kommer igång.

Efter de första kilometerna blir det ju lätt åkning, men inget kändes lätt då. Föret var riktigt dåligt, det fanns knappt några spår men framförallt var det min kropp som inte var som den skulle. Vid minsta ansträngning snurrade det till i huvudet och illamåendet satte in. Det värsta var nog ändå när det gick nerför och jag skulle luta mig framåt, när jag reste mig efteråt snurrade det till i huvudet så att jag trodde jag skulle falla ihop. Dessutom var jag sömnig, väldigt sömnig. Det var ingen skoj situation.

I Smågan funderade jag på vad jag skulle ta mig till. Så här var det inte kul alls att åka. Mitt beslut blev att försöka åka så långt som möjligt, ta det lugnt, bara hasa fram på ett sätt som inte var det minsta ansträngande och se till att njuta av dagen, av naturen och att ha trevligt med människorna i spåret. Kanske skulle dessutom detta ge sig.

Så jag stakade iväg från Smågan mot Mångsbodarna och det är ju en otroligt lättåkt sträcka. Förmodligen borde man kunna svischa fram där men jag hade ingen koll på mina muskler alls. Det gick inte bara långsamt, jag hade noll teknik också. Jag bestämde mig för att inte tänka på det. Istället tänkte jag på att snöfallet övergått till solsken och pratade med några grabbar som tydligen hade som mål att orka till Evertsberg.

Jag passerade Mångsbodarna, åkte vidare mot Risberg och någonstans runt trettionde kilometern märkte jag något intressant, jag kunde ta i lite, inte mycket men lite och det gan en positiv känsla. I Risberg hävde jag i mig ett par muggar blåbärssoppa, jag hade fått för mig att mitt mående hade med blodsockernivån att göra och tänkte att blåbärssoppa kunde göra susen. Jag hade tagit någon mugg i Mångsbodarna och det verkade ju funka.

Det var först här som jag kom att tänka på Repet. Repet skulle aldrig ha varit ett problem om vi inte fastnat i en bilkö i över en och en halv timma. Men med hastempo och start framåt nio så blev det ett problem. När jag åkte vidare visste jag att nästa ställe, Evertsberg kunde bli min slutstation, eftersom repet snart skulle dras där.

Kroppen började piggna till, det gick att styra lite över musklerna, jag klarade av att anstränga mig lite mer och förmodligen kom lite av tekniken tillbaka. Visst det var långt ifrån att åka som vanligt men det var bra mycket bättre än hasandet de tre första milen. Jag minns att vid skylten som visade att jag kört 40 kilometer så tänkte jag att nu börjar jag äntligen kunna åka skidor.

Eftersom jag nu kunde njuta lite av själva åkningen också så kändes det riktigt trist om jag skulle bli avplockad i Evertsberg. Nu hade det ju börjat bli riktigt roligt. Jag hade tur, när jag kom till Evertsberg frågade en man om jag ville fortsätta för då fick jag skynda mig, han tänkte dra repet om strax. Det var bara att häva i sig ett par muggar blåbärssoppa till och åka vidare mot Oxberg, nu ordentligt jagad av repet. I Evertsberg hade de förlängt reptiden ett tag men man visste ju inte hur det skulle bli i på nästa ställe.

När jag kom in i Oxberg hade de ställt upp ett staket mitt i vätskekontrollen. Jag var säker på att nu var det kört. Jag blev väldigt besviken. Jag hade det så trevligt i spåret. Kroppen var pigg även om den inte var så pigg som en vanlig dag. När jag kom fram till staketet trodde jag att jag skulle bli avplockad men fick veta att skyndade jag mig fick jag köra vidare. Jag fick också veta att jag kunde räkna med att bli avplockad i Hökberg för det skulle bli väldigt svårt att hinna med den reptiden. Även i Oxberg hade de förlängt tiden lite men i Hökberg skulle det nog vara en annan sak för då började det skymma.

Det hade varit lätt att kliva iväg mot brytarbussen, men jag tänkte att finns det minsta lilla chans att jag kan få åka vidare så måste jag ta den. Jag drack därför lite blåbärssoppa och stakade på. Det var lite jobbigt att veta att detta förmodligen var den sista biten av loppet för mig. Efter 36 kilometers kamp mot repet verkade det som om jag skulle få ge upp. Dock hade jag sedan jag orkade börja åka någorlunda hela tiden passerat folk. Det var peppande och så fortsatte det mellan Oxberg och Hökberg.

När jag gled in på kontrollen kastade jag mig över första bästa funktionär och frågade om jag fick fortsätta. Jag fick veta att jag skulle bli ivägsläppt om jag åkte på direkten. Skymningen föll och det var svårt att se spåren i de första backarna efter kontrollen. Snart blev det mörkt och i skogarna mellan Hökberg och Eldris såg jag nästan ingenting. Det syntes om man var nära någon i spåret och träden avtecknade sig lite mot snön. Det var mörkt, kroppen var pigg men det var lite klurigt att åka när man inte såg spåren, om det fanns spår och det var helt omöjligt att se om det gick upp, ner eller var platt.

Ibland kunde man skymta en kilometerskylt men det gick inte att se vad det stod på dom. Så plötsligt fick jag se ett upplyst område i skogen. Stora ljusslingor hängde i luften och öppna eldar brann. Jag fick känslan av att vara på väg till en julmarknad, men det var Eldris. Vilken vacker syn, mitt i mörkret fanns denna upplysta mysiga plats. Jag var faktiskt bara några få minuter efter den egentliga Reptiden, alltså hade jag hela tiden tagit in på de tider som varit utsatta från början. Här var det mer självklart att jag skulle få åka vidare, nu skulle det ju snart bli elljus, fram dit var spåret ”upplyst” av marschaller.

Sista milen var otroligt lätt, jag åkte fortfarande förbi folk och jag kände mig pigg. Jag bestämde mig för att se till att åka i en sådan fart att jag skulle nå målet innan klockan åtta när det egentligen skulle stänga. Igår hade det nog öppet längre, det fick aldrig jag veta. Efter en mycket lätt och härlig sista mil med riktigt skidåkning och en pigg kropp gled jag i mål utan att ha slitit ut mig. Jag hade vunnit över det där dumma måendet i början av loppet, jag hade vunnit över repet och framförallt hade jag fått ha en riktigt trevlig och rolig dag. Det bästa av allt var ändå att Robert stod där och tog emot mig. Han hade också tagit sig i mål och på motsatt sätt mot mig. Han startade pigg och fick sedan kämpa i väggen de sista milen. Rätt många mil dessutom. Den grabben har tydligen mycket mer pannben än någon av oss trott. Vad härligt!

Fredagsmys

2010-02-26T10:02:00.002+01:00

Fredagsmys har blivit ett nytt ord i mitt liv. Jag hade aldrig hört talas om det innan chipsreklamen. Förmodligen för att fredagsmys känns typiskt barnfamiljsaktigt.

Dock är fredagsmys något som passar oss gifta barnbefriade också. Det är inte lika ofta som fredagarna ägnas åt våta fester och kvällar på krogen längre. Ordet fredagsmys liksom lyser av löjlighet men ändå använder jag mig av det. Känns riktigt löjligt.

Dagens fredagsmys måste nog planeras nu medan Robban fortfarande sover. Jag gissar att packning ett är ett av inslagen.

Tjingeling

2010-02-25T23:27:00.001+01:00

Det var inte igår jag skrev en blogg.
Det var ju nästan ett år sedan. Var tar all tid vägen?
Ett år äldre, ett år piggare och numera fru.

Kanske blir det lite uppdateringar framöver.

Ännu en kanonvecka

2009-04-05T23:35:00.002+02:00

Ännu en vecka har gått, en vecka som varit riktigt bra. Jag känner mig piggare, orkar mer och dagarna fylls med fler och fler aktiviteter.

Jag har suttit och skrivit texter, raderat, skrivit igen, raderat osv. problemet är att jag inte vet hur jag ska få en bra text om veckan. Det finns för mycket tankar så jag låter det vara.

Nya däck

2009-04-04T12:14:00.004+02:00

Igår när jag var på cykelaffären hade mina nya däck kommit. De var billigare än vad jag räknat med, precis lika snygga som vanligt och nu skulle det vara rätt skönt om sopbilarna kom så jag fick plocka ut racern.

För mig är utseende på cykeln viktig och därför valde jag samma däck som fanns på från början. Eftersom jag har en kanonaffär här tog de hem däcken till mig snabbt. Sånt uppskattas.

Simning

2009-03-30T13:28:00.002+02:00

Jag drömde i natt att jag simmade. Inte hur som helst utan crawl och jag kunde tekniken. Det var en härlig känsla.

Efter nattens dröm är jag sugen på att ta mig till badhuset och simma lite trots att jag inte mår så bra av klor. Jag tycker ju egentligen om att simma så då kan det vara värt det. Det skulle vara kanon att komma iväg nån gång i veckan, jag tror jag ska ha det som mål. Jag ska i alla fall ta mig iväg idag och ge det en chans.

Måndag morgon

2009-03-23T10:32:00.005+01:00

Måndagsmornar är viktiga för mig. Då finns chansen att lägga grunden för en bra vecka. Man kan planera lite och planera är något jag gillar.

Förra veckan var verkligen en kanonvecka. Träningsmässigt blev den extra bra. Jag fick cykla med sällskap tre dagar och det är verkligen bra mycket mer än man kan begära. Det var riktigt underbart att orka hänga med hela rundan med Solsta igår.

Veckan avslutades med att jag vann en cykeltröja, en jag tycker är riktigt snygg. Själv skulle jag inte ha råd att betala 700 kronor för en tröja så det gör det hela extra kul. Kläderna jag vann förra gången kom ju nu i veckan och de är riktigt snygga.

Jackan var riktigt snygg, byxorna är matchande, men var svårfotade.

Nu ska jag göra en fin plan för den här veckan. Det är ju bra att veta ungefär vad man tänker syssla med.

Vår i luften

2009-03-17T12:28:00.003+01:00

Det börjar kännas som om det är vår i luften. I söndags och idag har jag fått cykla i solsken och plusgrader.Snön börjar sakta smälta bort. Än finns det visserligen mycket kvar men varje dag försvinner lite.

På balkongen är det städat och vi har ställt ut lökväxter, när solen skiner blir det så varmt att det går att sitta i kortärmat. Det är skönt, jag har börjat längta till våren.

Och ett nerslag från fotbollsvärlden....

2009-03-12T15:18:00.002+01:00

Många av dom som gillar fotboll har väl en favoritliga, min är helt klart den engelska. Det är bara den engelska jag följer, där jag har en stor favorit, vissa lag jag smågillar och vissa som jag bara vill ska få stryk. Jag gillar det spel som spelas i Premier League. Det kan få gå lite hårt till ibland och oftast slänger sig inte folk på marken för minsta lilla hårfina knuff.

På grund av min kärlek för sättet fotbollen spelas i den engelska ligan tycker jag det är otroligt kul att fyra av de åtta lag som nu är kvar i Champions League är engelska. Inte nog med att engelsk fotboll är kul, den har även hög klass!

Nu är det såklart så att ett av dessa fyra lag är MITT lag, övriga tre är de tre lag som jag oftast hoppas ska åka på storstyrk (det händer allt för sällan). Tyvärr har denna säsongen inneburit ganska många dåliga matcher från mina pojkar, visst de glänser till ibland men ofta tycker jag det varit tamt och avskalat. Det har fattats en spets, en udd, någonting extra. Skadeläget har som vanligt varait dåligt men det är inte något att skylla på. De måste kunna ge mer än såhär.

Igår spelade älskade Arsenal uddlöst igen med många småtabbar, felpassningar, bortkastade avslut och man kan tro att matchen sög totalt. Nu gjorde den inte det eftersom det var återmöte i Champions League och därmed fanns det en stor spänningsfaktor. Matchen gick till förlängning, straffar och sedan suddenstraffar. Det var skoningslöst spännande på slutet, jag bet ihop käkarna hårt för att inte skrika och väcka grannarna, jag höll tummarna så underarmarna krampade och jag fick gå och lägga mig med ett leede på läpparna. Arsenal är kvar i CL-leken i alla fall, men det måste till något mer än det de gav under gårdagen.

Nya böcker

2009-03-10T13:16:00.005+01:00

Jag har beställt böcker från internet. Det har sällan hänt förut men nu fanns det böcker i lite olika ämnen som jag ville ha.

Jag har beställt böcker om konditionsträning, balansboll, bröllop, cykelmekande, styrketräning och sedan skönlitteratur.

Bröllopsboken har jag redan läst. Den är väldigt vägledande vad gäller etiketten kring bröllopet. Boken är liten och knallrosa och gör sig som en prydnad på soffbordet.

Just nu är jag igång med balansbollsboken och kör igenom övning efter övning för att prova på dom. Senare kommer jag säkert hitta vissa favoriter men först ska jag prova alla. Jag vill inte påstå att jag är överdrivet fager när jag håller på med bollen. Säkert ser jag väldigt osmidig ut och det är skönt att jag gör detta hemma och inte på ett gym.

Jag får se vilken bok som kommer näst i tur. Förhoppningsvis lite skönlitteratur för jag är sugen på att slappa. Visst ger facktaböckerna inspiration men det räcker med en viss dos åt gången.

Social träning

2009-03-01T19:55:00.002+01:00

Igår var vi på fest och efteråt var vi ute på krogen en sväng. Det är inget som händer ofta. Till stor del beror det på min utmattning, jag har inte orkat.

Det var jättekul att komma ut och jag hade en kanonkväll. Roligt var också att mitt korta hår gick att sätta upp och det ger mig stora förhoppningar om att kunna åstadkomma något riktigt bra när den där stora dagen kommer. Planeringen inför bröllopet har påbörjats och jag inser att det är en djungel. Samtidigt ser jag det som ett kul projekt.

Idag har jag varit lite ur form och jag har ägnat en hel del tid åt att slappa och ta hand om mig själv. Det är ett mycket bra sätt att avsluta helgen på tycker jag.

Min första Klassiker

2009-02-28T08:36:00.007+01:00

"Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen som är mödan värd"

Dessa rader av Karin Boye skrev min högstadielärare i svenska som kommentar till en av mina uppsatser. Jag minns inte längre vad uppsatsen handlade om men jag minns de där raderna. Det var första gången jag stötte på dom men under åren har de dykt upp många gånger. Det är trots alla ett par kända rader och jag tror inte många går fria från dom.

Egentligen är jag inte särskilt förtjust i Boye, inte i de där raderna heller eftersom de känns otroligt uttjatade. Trots detta var det precis de raderna som dök upp hos mig i måndags, sisådär fem sex kilometer från målet i Mora. Det finns förmodligen en orsak till att raderna används ofta och blir uttjatdade, de stämmer helt enkelt.

Jag skulle snart komma i mål på Öppet spår och därmed också ha genomfört min första klassiker. Hade någon sagt det till mig för ett och ett halvt år sedan, precis innan jag började träna eller i maj när jag inte visste om att jag skulle börja med klassikern hade det nog känts otroligt stort. Jag skulle nog bli förvånad över att jag skulle genomföra de loppen.

På väg mot Mora insåg jag däremot att även om jag slitit under vissa av loppen så var det träningen inför dom, planeringen, fantasierna, drömmarna och att våga gå utanför ramarna som var det stora med att genomföra klassikern. Att komma i mål är inte den stora grejen. Det viktiga är alla minnen under de månader som jag hållt på med klassikern. Det är att driva projektet som är det roliga, att ta sig över hinder, lösa problem, njuta av medgångar och att ha så pass mycket is i magen att man inte står där med en skada eller två.

För mig har målen att genomföra de olika loppen betytt att jag förmodligen gått långt utanför de gränser som jag kanske annars satt för mig själv. Som exempel har jag gett mig ut och sprungit backpass i ösande regn. Pass som förmodligen inte annars blivit av, men som visat sig vara njutningsfulla på sitt sätt. Nya saker har tillförts livet. Hade det inte varit för klassikern hade jag sannolikt inte badat så mycket som jag gjorde i somras, något jag upptäckte att jag gillade. Att gå ner till älven på kvällen och simma en stund är faktiskt helt underbart.

Målgången i Mora betydde inget extremt känslosvall för att jag var i mål. Däremot fylldes jag av en enorm tacksamhet till mig själv för att jag hoppade på det hela i Juni förra året. Att genomföra klassikern har gett mig otroligt mycket under en lång tid. En svensk klassiker handlar inte om fyra lopp på ett år, den handlar om nästan varenda dag.

Cykling i Februarisol

2009-02-27T15:01:00.003+01:00

I förmiddags sken solen över Karlstad och det verkade kriminellt att hålla sig inomhus. Som den otroligt laglydiga människan jag är drog jag därför på mig cykelkläderna, lyfte ner hybriden från sin krok och gav mig ut på en runda.

Det var någon minusgrad ute och på sina håll fick jag cykla över is, men vad gör det när man har dubbdäck. Jag följde älven, njöt av solen som sken över snön och tackade mig själv för att i sista sekunden kommit ihåg att ta på mig solglasögonen.

I Skåre lämnade jag cykelvägarna och gav mig ut på Djupdalsvägen. Nu märktes det hur lite jag cyklat senaste månaderna. Motluten fick mig att flåsa som om jag körde riktigt snabba löpintervaller, det var nära att humöret sjönk. Tanken att jag faktiskt var ute nu istället för att ligga i soffan och lata fick mig lite piggare igen och när jag svängde ner mot Stockfallet och fick nedförsbackar var humöret på topp igen.

Mot slutet rundade jag Orrholmen och fick en underbar vy över Mariebergsviken där folk åkte skridskor, skidor, promenerade och byggde snöskulpturer. Det var en äkta vinterbild jag fick framför mig och jag njöt lite extra.

Väl hemma kunde jag konstatera att det är tungt att komma igång igen men att det fortfarande är skönt att cykla. Jag hann smida en del planer under vägen med såklart.

Valfrids och träning

2009-02-26T18:31:00.002+01:00

Igår kväll var vi till Valfrids för att fira klassikern. Jag älskar verkligen deras delis. Igår provade jag en ny; Italiensk skaldjust och olivröra. Den var riktigt god. Övriga två blev som vanligt vitlöksbröd och revben.

Vi var inte på Valfrids särskilt länge utan gick efter maten och två öl. Just nu är jag ganska trött på kvällarna och det är skönt att komma hem i tid. Lite roliga som vi var valde vi att gå hem, efter bara några minuter började det regna rätt rejält. Trots det slapp jag en förkylning.

När jag vaknade i morse var jag ganska pigg och vi åkte till Skutberget på förmiddagen för att träna. Det blev roddmaskin och styrka, mest ben. På eftermiddagen blev det ett pass hemma med trainer och bålstabilitet på den nya balansbollen. Just nu är jag otroligt träningssugen och motiverad och det är kul.

Mina skavsår på fötterna har ännu inte läkt och därför går jag som en pingvin. Jag har dock förhoppningar om att de till helgen blir bättre. Det är kul att ha ett mål med träningen. Var orolig att det skulle bli för tomt när klassikern var klar.

Ledbruten, nedbruten... nej då!

2009-02-25T14:02:00.003+01:00

När jag hade kommit i mål efter Öppet spår var jag aningen ledbruten. Det rörde sig i huvudsak av skavsår och kramp. Stel var jag också för den delen. Hade det varit ett tillfälle som det varit skoj att ha filmkameran framme så var det nog då.

En höjdare var när jag duschat och skulle sätta på mig byxorna. Jag var extremt stel och det var jobbigt att böja på ryggen för att hålla i byxorna, samtidigt var det jobbigt att böja på benet för att komma upp till nivån jag höll byxorna i. När jag väl satte i foten i byxbenet fick jag kramp i ljumsken vilket ledde till att jag föll ihop i en hög på golvet. Det tog lång tid på sig att få på sig kläderna kan jag lova.

Igår var jag fortfarande stel i ryggen och öm i axlar och nacke med lite huvudvärk som påföljd. Grejen är att jag inte alls var så stel som jag trott och trött var jag bara i huvudet, vilket säkert berodde på att det hänt mycket de sista dagarna.

Idag känner jag fortfarande av nacke och axlar, är lite trött i huvudet men annars är jag ganska pigg. Är sugen på att träna för att få lite blodgenomströmning. Det är härligt att känna träningssug, motivation och allt det där. Det trodde jag faktiskt inte att jag skulle så nära inpå Öppet spår.