En film som jag hade bestämt mig för att se på förhand var den allmänt sågade ”Dracula 3D” av Dario Argento. Alltid kul att se filmer som har sågats längs fotknölarna. Jag gick in i salongen med öppet sinne och blev faktiskt smått positivt överraskad. Filmen får en tvåa i betyg. Recensionen av filmen kommer inom kort.

Ken Loach är en av mina favoritregissörer tack vare den fantastiska ”Frihetens pris” (The Wind That Shakes the Barley). Här tar han som vanligt fram det tragiska ur det verkliga livet och gör något intressant av det. Han är grym på att leka med det påtagliga som vi alla i någon form kan relatera till. Betyget blir en trea.

Den sista filmen i Cannes blev min stora favorit David Cronenbergs ”Cosmopolis”. Men ack vad man blev sur och besviken när man klev ur biografen Lumiere. ”Killing Them Softly” hade väligt mycket dialog, men ”Cosmoolis” hade till och med mer dialog och det behöver inte vara något negativt med det. Men här blev det dessvärre väldigt tradigt i längden. Det explicita våldet som Cronenberg gärna visar upp saknade jag här. Det smärta mig verkligen att racka ner på en film av Cronenberg, men detta var banne mig inte bra! Betyget blir en tvåa.

Idag blir det ”Killing Them Softly” och några möten som står på schemat.

I Cannes kan allt hända sägs det och visst är det så. Den första Cannes-filmen Alexander och jag såg blev ”Antiviral” som tävlar i sektionen Un Certain Regard, där nya regissörer tävlar mot varandra.

”Antiviral” regisseras av Brandon Cronenberg. Känns efternamnet bekant? Jajamen, det är David Cronenbergs son. Vi valde att se den sena visningen i biografen Salle Debussy och där hade man i vanlig ordningen reserverat platser för de som på något sätt är involverade i filmen. Dock hade vi inte förväntat oss att ingen mindre än David Cronenberg skulle sätta sig några meter ifrån oss.. Cronenberg är ju en stor favorit och att få sitta i samma biosalong och se film ”med” honom kändes väldigt surrealistiskt. Kul!

När han presenterades så kunde jag faktiskt för ovanlighetens skull inte hålla mig utan gav honom en stor värmande applåd. Det var han definitivt värd!

Är det någonting många år av biobesök har lärt mig, och om det är något jag lärt mig utnyttja under fyra eller fem års filmfestivalande, är det hur ogärna folk sätter sig bredvid varandra. Detta lilla drag av feghet är till min fördel, ty det även om jag ränner in i sista minuten till någon populär visning, kan jag ge mig tusan på att det finns en bra tom plats någonstans.

Det gäller bara att hålla utkik och inte vara rädd för främlingar.

Då var skräck- och fantasyfestivalen i Sitges över och det har varit några hektiska, roliga och spännande dagar med mycket intressant film. Avslutade gårdagen med en timme försenad nattvisning av remaken (som egentligen är mer av en prequel) av ”The Thing”. Publiken verkade smått besviken (bu-rop hördes under eftertexterna) men filmen var hyfsat spännande med snygga, blodiga effekter – precis som John Carpenters föregångare, vilket också gör filmen smått poänglös.

Däremot var det kul att norrmännen (som dyker upp som hastigast i filmen från 1982) hade så pass stora roller och fick tacksamt prata sitt modersmål flertal gånger (även om den största nordiska stjärnan, Ulrich Thomsen, faktiskt är dansk…). Det är kul att se en nordisk spridning på festivalen där även svenska MyAnna Buring (från bl.a. ”Instängd” och kommande ”Breaking Dawn”-filmerna) fick prata svenska i en scen i ”Kill List”. Sen har vi såklart danska Nicolas Winding Refn som med ”Drive” tar ett ordentligt kliv in på Hollywoods karta.

För att summera festivalen citerar jag en italiensk journalist som jag träffade: ”inget var jättebra men inte heller jättedåligt, allt var lite lagom”. Stämmer ganska bra, med vissa undantag som stack ur (främst ”Drive”). Det jag minns mest publikens härliga engagemang där det ska applåderas åt allt – festivalloggan, filmbolagsloggor, förtexter, skådespelare, regissörer… Smått störigt stundtals men ändå fint att känna publikens kärlek och närvaro.

Sett kvällens näst sista film, ”The Artist”, en härlig hyllning till stumfilmen och hur en filmstjärna dalar när ljudfilmen införs. Av en händelse andra filmen idag med John Goodman (även med i ”Red State”) som fick högst applåder under förtexterna.