…inte helt lätt när man är kort i rocken!

Och om ni undrar….. jag har fortfarande inte gjort mig av med Dockan.

Jo just ja, vid det Willys jag av en slump hamnade på låg Lager 157!
Så när jag storhandlat färdigt tänkte jag belöna mig med att gå in där och se om det fanns något fint i klädväg.
Det var ännu värre än att gå på Willys med barnen. För där fanns ingen kundvagn som jag ens kunde försöka hålla Telma fängslad i och inte heller någon form av apbur eller annan barnförvaring. Bara jättestora roliga ytor att springa på och ställ med märkeskläder att gömma sig i. Herregud vilken pärs!
Och som vanligt hittar jag inget till mig själv.
Men jag hittade ett jättefint set till Telma av märket Svea. Byxor och tunika i randigt marinblått. Ett fynd, 150 kronor.
Jag tog med mig apbarnen för att betala.
-Var det bra så? Det blir 350 kronor, sa kassörskan.
-Vad sa du sa du?
-350 kronor.
-…350…. Hur då?
-Ja, 200 för tröjan och 150 för byxorna? sa kassörskan och tog isär tunikan och byxorna.
Jag blev så där lite kall i kroppen, de hörde visst inte ihop i ett set, det var bara ihopsnurrat vid prislapparna så jag trodde det var ihopsatt och jag såg bara den ena prislappen.
Typiskt mig. Typiskt stress. Men jag är inte den som är den. Jag är den som skulle skämmas ihjäl mig om jag skulle erkänna att jag sett fel och hänga tillbaka kläderna, så jag log och betalade.
Kläderna var säkert absolut värda det priset, jag blev bara så paff.

Samma känsla som jag fick en gång när jag var barn och hade fått 50 kronor av mamma och pappa och skulle få handla något helt själv på leksaksaffären. På den tiden var det poppis med såna där tusingfotingar som mjukisdjur.
Jag hittade en som jag så gärna ville ha, och när jag tittade på prislappen såg jag att mina pengar räckte!! Den kostade bara 22 kronor!
Jag skyndade till kassan för att köpa den och tänkte att mamma och pappa skulle bli glada när jag fick så mycket pengar kvar!
Bara det att jag hade läst fel på prislappen, den kostade 220 kronor, och det hade jag inte. Snopen fick jag lägga tillbaka tusenfotingen i hyllan igen.
Kommer ni ihåg tußenfotingarna? De måste ha varit poppis samtidigt som Poppels!

Så här ser i alla fall kläderna jag köpte till Telma ut:

(texten på byxorna är i bak)
Storlek 74-80 och hon drunknar i dem! Tur att jag inte tog 86-92 som jag tänkte göra!

Hem ljuva hem!

Jag har varit inne i stan och lämnat in mannens Ipad, håll tummarna för att det går på garantin, annars kan det bli dyrt eftersom man då tydligen måste kvittera ut en ny, för Apple håller inte på och lagar saker. Ipaden tar ingen laddning.
Jag lämnade in den på Digital Inn, det låg vid Uppsala Science Park, himlarns vackert är det där!

När vi var färdiga där tänkte jag åka till Willys och storhandla. Det är fantastiskt att jag som vanligt kör fel och vilse och hamnar vid ett annat Willys än det jag tänkt från början! Men det gick ju lika bra det!

Jag överdriver inte om jag säger att det vore lättare att storhandla med två apor, än med mina två små barn.
Telma KAN inte sitta i en kundvagn. Toksvettig har jag fått sätta tillbaka lock på burkar hon har öppnat, hon har klättrat runt i vagnen och låtsats att en stor laxsida var en festis.
Jo men det blev en del handlat i alla fall och nu är det skönt att vara hemma och ha frysen och skafferiet fullt ett tag framöver.

Jag har precis tagit mig en kopp kaffe, jag blir helt slut av en sån här utflykt och sen bära alla tunga pappkassar på det blir pricken över i liksom!

I morse när klockan ringde hade jag gett mycket för att bara få stänga av och somna om. Men med en Telma som är sig själv igen och därmed pigg som en lärka så finns det ingen risk att jag försover mig!
Det är i alla fall himla skönt att Telma är sitt vanliga jag igen och prickarna kan inte vara vattkoppor för ingen har torkat in och ingen ny har kommit.

Telma har haft fullt sjå med att laga frukost till Makka Pakka nu på morgonen. Det är så roligt att se när hon leker så fint!

Idag tror jag att jag måste åka till stan, mannens Ipad har gått sönder, den laddar inte, eller bara pyttelite, så den ska lämnas in på en appleverkstad.

När min energi rann av mig efter middagen kom Telmas energi tillbaka!
Jag begriper inte vad det har varit med henne idag, först helt loj ända till eftermiddagen och sen pigg som vanligt på kvällen.
Jag undrar jag om de där prickarna hon har verkligen kan vara vattkoppor? De sitter bara på händerna, + en på magen och en på armen. Men de första kom redan i söndags och då borde ju de ha torkat in om det vore vattkoppor?
Fan, jag borde ju vara expert på barnsjukdomar, jag har ju fyra barn! Men jag glömmer uppenbarligen allt mellan varje barn.

Medan Telma har härjat vilt under kvällen har jag passat på att städa och först nu har jag fått sätta mig ner i soffan. Telma har äntligen somnat med sin Makka Pakka och snutte i famnen <3

Det är när man är ute i allt för god tid som det kan bli riktigt stressigt.
Jag lastade in barnen i mannens bil som jag skulle besikta och åkte, var framme i Sala nästan en timme för tidigt. Ja, det är lite si och så med min bedömningsförmåga.
Men jag hann då gott och väl kila in på Jysk och köpa en sovsäck som mannen skulle ha ( nej, vi är inte osams, han får sova hemma men kommer bli tvungen att sova någon natt i lastbilen då och då), och så köpte jag två fina lapptäcksplädar i USA-stil ( jag äskar plädar) och en stuv vaxduk med ryska dockor på (vad ska jag ha den till?).

20 minuter kvar innan jag skulle på Bilprovningen…. jag hinner lätt åka till andra sidan stan och handla på Willys också!

5 minuter kvar, jag står jävligt stressad i kassan på Willys och svär över en pensionär som tjafsar om ett extrapris.
Jag springer ut till bilen när jag fått betala och skyndar iväg, fastnar i ett vägarbete, dör ihjäl mig av stress och så…

1 minut kvar knappar jag in bilens regnummer på Bilprovningen.

Medan en tant undersöker bilen och sätter några jobbiga tvåor står jag med Telma i famnen och inser att hon absolut kan ha fått vattkoppor! Det kanske är därför hon är så hängig?

Jobbigt, både med bilen som inte gick igenom och Telmas eventuella vattkoppor…

Ja, sen åkte jag hem och hämtade upp de stora barnen som hängde lite här och lite där, herregud jag är inte redo att bli tonårsförälder än.

Nu ska jag laga mat och städa. Telma är piggare, hon är uppe och rör på sig i alla fall, det kan bli en intressant kväll, Telma har praktiskt taget sovit från kvällen igår till klockan halv två idag!

Alltså vad är det med min lilla skrutta?
Hon kräktes en gång igår kväll, men inget mer.
Sen har hon vilat och sovit på soffan om vartannat hela dagen. Hon verkar inte ha ont någonstans, hon är inte ledsen och tempen visar på 37,6.
Hon är bara loj och nu sover hon djupt.
Jag blir så orolig så jag hade föredragit en riktig sjuka som magsjuka eller nåt, så man vet vad det är.

Hon får åka med och besikta bilen, sen får jag se hur hon mår och hur pigg hon är, kanske jag ska ringa sjukvårdsrådgivningen?
Jag vet, jag är en hönsmamma big time.

God morgon onsdag!
Det blev ingen magsjuka för Telma i natt. Inga mera kräkor, det var bara en gång, och hon har sovit lugnt hela natten.
Men sen vi gick upp vid sjutiden har hon varit så himla trött! Legat på soffan under täcket hela morgonen och nu somnade hon.
Konstigt, hon som brukar vara så pigg på morgonen!

Hoppas hon inte håller på att bli sjuk, jag ska åka och besikta bilen i eftermiddag och storhandla.

Jag hoppas-hoppas JÄTTEMYCKET att det är hur vanligt som helst att ett och etthalvtåringar kräks upp allt de ätit under dagen utan att det för den sakens skull måste betyda magsjuka?
För det var precis vad Telma gjorde efter att hon fått pyjamas och druckit sin kvällsvälling. Satte sig upp och kräktes ner hela soffan med dess filtar och kuddar och hela mig.
Det blev kollektiv dusch och en full tvättmaskin.
En tvättmaskin som nu på sluttampen av programmet började gnissla och skrapa helt hysteriskt.
Jag orkar inte ens tänka tanken ”tvättmaskinen har gått sönder. Säkert skurit. Köp en ny för en jävla massa pengar” så jag tryckte på off och gick därifrån istället.

Att ta itu med i morgon.

Håll några tummar för att vi inte har fått magsjuka i huset. Hon sover så lugnt och fint nu så…

Han säger att det inte var han som målade lite med nagellack på soffbordet… men OM det skulle ha varit det så var det nog för att han trodde att det skulle bli fint, men det blev det inte riktigt, tillägger han. Fast nu var det ju inte han… och dessutom trodde han ju att det skulle gå att torka bort efteråt… sa’tt… jorrå…

Det är väldigt svårt att förklara hur det är att leva med en sådan sjukdom som jag har (som egentligen inte är en sjukdom utan en genetisk medfödd defekt, ett syndrom).
Det är många olika mindre eller större symtom som kan verka diffusa eller normala var för sig hos vilken människa som helst, men tillsammans är det inte normalt.
Man kan inte begära att omgivningen ska förstå hur det är eller varför man mår som man mår, men man kan önska att det kan respekteras.

En tjej som jag har lite kontakt med via Facebook har även hon Ehlers Danlos syndrom (överrörlighetstypen) och hon håller på att skapa en mycket bra hemsida om syndromet!
Sidan där hon beskriver hur syndromet påverkar just henne är nästan läskig att läsa, för det är som om att jag skulle ha skrivit en stor del av det själv, om mina problem.

Så vill ni veta mer om den ”sjukdomen” som jag nyligen fått veta att jag har så klicka er in och läs!
Ulrikas hemsida är fortfarande under uppbyggnad och mer information och sidor kommer vartefter. Hon har lagt ner ett stort jobb på detta och jag tycker att det är fantastiskt för det finns så få svenska sidor med information!

Jag och Loke ska göra rabarberpaj, så vi har suttit ute i gräset och skalat rabarber.

Loke tyckte att det smakade lite surt…. -Är du säker på att det här är rabarber så att du inte har tagit fel mamma?
Han har så höga tankar om mig.

Det gick såklart bra för Loke på inskolningen, han och Svante hade suttit med armarna om varandra som två gamla polare

När jag hämtat Loke åkte vi hem och åt lunch och sen gick vi ut en stund i det fina men kyliga vädret.
Telma är cool idag och har sin ”pli-pli” som hon kallar den, kepsen hon fick i julklapp!

Nu somnade hon precis till Drömmarnas trädgård med sin kära Makka-Pakka i famnen, och jag tänkte faktiskt göra Telma sällskap en stund på soffan!

Hemma och vänder en snabbis.
Jag lämnade Loke på skolan idag. Vi var som vanligt ute i alldeles för god tid, så jag hann både tanka bilen och handla innan klockan blivit nästan kvart över och inskolningen skulle börja.
Därför blev jag så förvånad när skolgården var tom och det var några minuter kvar innan start.
Men det visade sig att alla hans blivande klasskompisar redan hade samling med fröknarna inne i klassrummet så Loke fick skynda sig av med skorna och in. Dumt att börja före utsatt klockslag innan alla har kommit? Eller har jag missuppfattat hela grejen, det kanske bara ÄR de som redan går på dagis tillsammans som ska få komma på inskolning? Så kommer vi och tränger oss på liksom?

Hoppas det går bra för honom nu, hönsmamman känner sig orolig över att ha lämnat honom! Men det är ju bara en och en halv timme och idag var ju Lokes bästis Svante där också!

Telma var inte glad över att åka hem, hon ropade efter skolan hela vägen hem i bilen

God morgon och FY FAN rent ut sagt!
Jag kan inte gapa.
Jag hade inte alls räknat med sviter från tandläkarbesöket igår eftersom det var en sån liten lagning som skulle fixas. Och jag hade verkligen inte räknat med att sviterna skulle visa sig i käkleden! Jag har alltså fått gapa för länge. Klenis.

Idag ska Loke på inskolning i förskoleklassen igen, så jag ska få i mig kaffet och sen göra oss i ordning och åka!

Det blev nödvändigt att klippa luggen på Telma. Det är inte så himla lätt att få det bra ska jag ska er!
Och alltid blir det den där lite dalmaskänslan.
Men det gör ingenting, för Telma är alltid fin och nu slipper hon irritera sig på att luggen hamnar i ögonen!

…man får muta lite med russin för att hon ska sitta still när man klipper… Och efteråt skulle såklart Makka-Pakka få smaka

Till och från så blir jag så förbannad och frustrerad över min kropp.
Och på ”dom”.

Liksom, nu får det fanimej vara nog! Nu får dom fixa det här! Mina fingrar funkar så dåligt, nu får dom faktiskt ta och lyssna och göra nånting åt det?
Nu jävlar ska jag drämma näven i bordet och säga åt dom, fingrarna, axeln, höfterna, ryggen, GÖR NÅGOT!!!

Vilka dom??
Vad ska dom göra??
-Jag vet inte?

Det gör nog inte ”dom” heller…

Det är lite tråkigt tycker jag.

Jag bar en lite för tung hink med vatten igår, jag kände hur armen liksom blev en halvmeter längre och det gjorde skrikigt jävla ont. Nu skimrar axeln vackert i blått under solbrännan.
Därför tänkte jag låta den få vila idag, men jag blir så rastlös, jag ska virka lite, jag ska gem mig fasen på att jag ska virka lite och mina händer har bara till att lyda.
Så det så.

Hemma från tandläkaren igen, lite fattigare.

Jag hade med mig ellen som barnvakt, hemska jag som utnyttjar mina barn så, hon fick roa Telma i väntrummet medan jag blev lagad.
Jag har en himla bra tandläkare, och så finns det ett akvarium i väntrummet hos min tandläkare, det är också bra för det tycker Telma är spännande.

Telma hade sin kära Makka-Pakka med och andra leksaker fanns i väntrummet så det hade gått så bra där.

Inne hos tandläkaren fick jag först en massa bedövning. Jag fattade egentligen inte varför man gjorde sig det besväret eftersom det var en liten lagning i ett litet hål som skulle bytas ut och jag var bergis på att det bara var rotfyllningar som gjorde ont.
Oj så fel jag hade. Trots en extra stor dos med bedövning fick tandläkaren avbryta ett par gånger och fylla på med mer bedövning.
Och ont gjorde det ändå!
När det var klart sa tandläkaren att jag kunde se fram emot att vara bedövad nästan hela kvällen, men redan på hemvägen släppte det mesta och nu är jag bara lite pirrig i kinden.

Och det är ju bra eftersom jag håller på att laga kycklingfilé med vildris till!

Shit vilken grå dag och herregud vad jag inte har lust att åka till tandläkaren i eftermiddag.
Jag är så trött så att jag håller på att somna. En timme innan jag måste få in barnen i bilen, kanske jag hinner en powernap?