Jag älskade Christian. Det gjorde alla. Han var en sådan som man gillar, och han gillade att skapa relationer. Man kan nog säga att han var en samlare av mänskliga relationer.

Han var också en samlare av sköna ting, livets goda, fina viner och memorabilia. Inte en hoarder, verkligen inte det, men en samlare av stora mått. Han samlade bland annat på böcker. Många böcker, dyra böcker, sällsynta böcker utgivna i små upplagor. Där fanns böcker om böcker, böcker om vin, böcker om konst, filosofi, semiotik… Och inte en billig pocket bland dem heller. Och så lämnade han efter sig frukten av sitt sent väckta, men ihärdiga och fullt utblommade vinintresse: en fruktansvärt massa fina viner. Vi packade och bar, packade och bar. Och drack en och annan verkligt fantastisk flaska också. I veckan ringde syrran och meddelade att vinauktionsfirman hade varit och hämtat 75 % av flaskorna, och att hon har en fin peng att vänta sig i februari/mars nästa år.  Good for her!

Allteftersom helgen gick så blev jag allt säkrare på mitt beslut från i somras att sluta köpa saker, utan istället börja göra mig av med dem.

Försök till levnadsregler:

• Köp inte grejer.
• Om du verkligen måste ha en grej, försök att köpa den begagnad.
• Gör dig av med saker som du inte har använt på ett år.
• Sträva efter att inte äga fler saker än vad du kan bära med dig själv.
• Ha förståelse för att andra inte har fattat samma beslut ännu, men påminn dem om möjligheten och peka på alternativen

Det är svårt, och det ska det nog också vara. Och ändå är det nog lättare för mig. Jag har ju, under åren hunnit bygga upp mitt basförråd av prylar. Men det gör ju å andra sidan att de två sista punkterna är i stort sett oöverkomliga (vilket jag har berört tidigare, och inte kommit mycket längre med).

Jag såg, idag en annan sorts uppmaning, som jag gärna delar vidare.

1. ät inte kött från Brasilien (eller alls)
1. ät inte produkter med palmolja
1. konsumera mindre
1. ställ bilen.
1. flyg inte
1. Avfölj alla influencers som ej lever enligt punkterna.
1. organisera dig.
1. ge inte upp, dina val betyder visst något.
1. var jobbig och ställ krav. https://t.co/CeOUupTl9l

— Cilla Jackert (@CillaJackert) November 3, 2018

Köttet är numera avpolletterat och jag försöker verkligen att handla resten så lokalt jag kan.

Bilen används inte alls dagligdags, men är ”nödvändig” för att kunna leva delar av mitt liv i lugnare och mer koncentrerad miljö på landsbygden ibland. Kanske är även detta en lyx som borde strykas så småningom, men det är jag långtifrån redo för ännu.

Däremot är lägenheten i Berlin nu uppsagd, och de resor jag gör dit framöver kommer att ske med tåg eller buss eller en kombination därav, och vara färre.

Slutet då? Ja, vi måste nog bli jobbigare, vi som har börjat tänka i de här banorna. Och även om jag har ett svårt motstånd mot att organisera mig, så måste nog även jag gå den vägen så småningom.

Ett av sätten man kan hålla reda på att Google fyller år på, är att min server går ner varje gång det händer. Så även i år. Det är lite evil faktiskt, och en av de mest uppmärksammade sakerna som har hänt med Google under året, är nog att företaget släppte sitt gamla mission statement som var ”Don’t be evil”.

Grattis Google, ändå!

Till att börja med tyckte vi att den var rätt snygg. Någonting nytt att vila ögonen på innan horisonten tog vid.

Men redan på måndag morgon började vi undra hur länge den skulle ligga där. Inte för att den störde eller så, mest bara för att den fanns där. En ensam figur hade synts på däck, ta reda på tampar och segel just efter att den kom, efter det hade ingen setts till på båten. Jollen låg fortfarande och flöt i aktern, så vi var hyfsat säkra på att den, eller de, som hörde till segelbåten fortfarande var kvar där ute.

Det kändes inte helt rätt att paddla ut till båten, men jag gjorde ändå en lov runt den med SUP-brädan i kvällningen. Jag paddlade extra fokuserat och i en vid lov för att det inte skulle vara för uppenbart att jag spionerade. Ingen syntes till på däck eller i sittbrunnen, men det såg ut att ligga lite kläder framme. En röd flytväst hängde över rorkulten, och jag tyckte mig se en tröja på toften. Luckan ner till ruffen såg ut att stå på glänt.

När det skymde på måndagskvällen försvann segelbåten, så smångingom i mörkret.

På tisdag morgon låg segelbåten fortfarande kvar. Jag spanade mot den under frukosten utan att se några som helst livstecken. Idag gick morgonturen på SUPen direkt ut mot segelbåten. Flytvästen hängde kvar men jag kunde inte se till någon tröja. Lyckan ner till hytten var stängd.

Jag knackade på skrovet och ropade ett frejdigt ”hallå”. När rösten skar sig, kanske av nervositet över att komma och störa eller av att jag ännu inte sagt någonting högt den här morgonen, så lade jag till ”Godmorgon! Är allt bra?” Inget svar kom.

Jag paddlade hem, gjorde nytt kaffe, väckte hustrun och berättade om min morgonutflykt. Hon blev lite sur över att jag inte väckt henne innan, och ställde sedan alla de utmärkta frågor som jag själv borde ha ställt mig där ute. Försökte jag titta in? Gick jag ombord? Såg allting i övrigt ut att vara i ordning på båten?

Vi gick igenom läget. Det låg en främmande segelbåt något hundratal meter utanför ”vår” strand. Den var förankrad, jollen låg och flöt i aktern. Vi hade sett någon göra iordning båten, men vi visste inte om eller hur denna någon sedan hade kommit iland, eller om hen faktiskt ändå var kvar på båten.

Men var det ens vår sak att oroa oss? Luften är fri, och havet är fritt, och nog ska en båtägare få ankra i en vik ett par dagar utan att det ska komma folk och vända upp och ner på båten?

Samtidigt – nog var det väl konstigt?

På dagen åkte vi på utflykt, stannade borta till långt in på kvällen, och i alla fall jag glömde bort allt vad gästande segelbåtar hette. Men när vi kom tillbaka så låg den ju fortfarande där. Fortfarande helt nersläckt. Inte ens en ankarlanterna som lyste.

Vi bestämde oss för att ta itu med den ordentligt nästa morgon. Gå ombord, försöka öppna luckan. Någon kunde ju ligga sjuk eller skadad i hytten. Om vi åtminstone hade kontrollerat det, så kunde vi sedan strunta i den, men man vill ju inte att någon ska ligga och dö något hundratal meter från sommarstugan, utan att man har gjort något.

Det kändes bättre, men det var ändå svårt att somna den natten och mina drömmar var fulla av katastrofer och jag inbillade mig att jag hörde underliga ljud i natten.

Nästa morgon försov jag mig. Vaknade inte förrän efter nio.

Då var segelbåten borta.

Nu har jag faktiskt, jämfört med de flesta av mina jämnåriga manliga vänner och bekanta, inte varit någon stor samlare av saker, kanske för att ekonomin aldrig tillät att jag skaffade alla prylar som jag skulle ha velat ha, och att boendesituationen under rätt många år (mellan 1984 och 1997) antingen var kringflackande eller minimalistisk eller både och.

Ändå. Det känns som om man skulle kunna rensa rätt bra, eller, åtminstone, i Agenda 2030-anda, åtminstone inte skaffa särskilt många fler grejer, utan i lugnt och fint tempo börja städa ut onödigt bagage och påbörja en inventering av vad man verkligen måste ha, och vad som kan fasas ut.

Detta är i mångt och mycket en tankeprocess, och vad passar bättre än att skriva sig igenom processen. Dels som förberedelse, dels som annonsplattform när saker ska säljas eller skänkas bort, och kanske också som bearbetning när suget efter nya prylar blir för stort.

Några exempel att börja med (och jag kommer nog att återvända till dessa längre fram hoppas jag):

• Jag har sju kostymer som jag aldrig använder, en som jag använt varje gång som kostym har varit påkallat de senaste 3 åren och en lågbudget-begravningskostym. Jag borde enkelt kunna skala ner dessa till två, och förhoppningsvis till slut en enda.
• Jag verkar ha drygt 30 skjortor, men använder fem av dem.
• Jag har sju par jeans (det kommer att bli sjukt svårt att skiljas från något enda par av dem, men jag behöver i alla fall inga nya).
• Jag har en hel byrålåda full av kalsonger och långkalsonger. Bra! Man kan faktiskt aldrig ha för många kalsonger. Eller?
• Jag har olidligt mycket böcker, trots att jag så gott som aldrig läser pappersböcker längre.
• Trots att jag (på Gotland, där hustrun tillsammans med en kompis äger ett hus vid havet) har jag tillgång till en SUP. Just nu skulle jag oändligt gärna vilja ha en i stan också. Det är fantastisk motion, och det är också meditativt och lugnande för själen. Jag försöker hindra mig själv från att köpa en, åtminstone inte att köpa en ny, för det är väldigt många kilo saker som ingår i hela SUP-konceptet.
• Paddla havskajak verkar fett najs. Kan man göra det utan att äga en?
• Jag har i ett år gått och varit sugen på att köpa ett par riktigt bra vandringskängor. Det kommer jag nog att göra också, men innan jag gör det måste jag göra mig av med alla gamla halvtrasiga skor och kängor.
• Jag har, tillsammans med hustrung ett stort hus i Bergslagen, met tillhörande förråd som är helt smockfullt av skräp. Vi funderar ofta på att sälja huset, och är knappt där under sommarhalvåret, då Gotland  (och historiskt, innan flygångesten slog till, huset vi hyrt så många gånger på Mallorca) lockar så mycket mer. Det är däremot fantastiskt under höst, vinter och tidig vår.
• Jag äger inte längre någon dator eller telefon. De tillhör jobbet. Det känns bra.
• Hur många korkskruvar behöver man?
• Hur många köksknivar?

Det här kommer att bli ett långt projekt.

After complaing to my tech colleagues in Berlin, there turned out to be an incredibly fast way to do it on a Mac.

This is how to do it:

1. Just save the list in a .txt file on your local drive. I saved it as UnsortedLongList.txt
2. Open the Terminal.
3. Go to the directory where you saved the file. In my case in Documents, so cd Documents took me there.
4. Type the following command into Terminal: sort UnsortedLongList.txt| uniq > NoDupes.txt
5. That’s it!

Now you have a txt document with a much shorter list consisting of the unique values only.

Thanks Jon! You saved me a lot of time in the future. I have to remember to ask stuff more often.

2015: Google fyller 17. Nästan stor, eller åtminstone så stor att man blivit för stor för familjehemmet. Under året har Alphabet startas av Googles föräldrar, för att lättare kunna sörja för Googles syskon.

2013: Google fyller 15 men det blir ingen moppe utan snarare karameller. Vi andra sitter och grunnar över hur vi ska omforma förståelsen för hur den organiska söktrafiken konverterar till affärer i en situation där vi inte längre har absolut kontroll över vilka sökfraser som konverterar för varje enskild sida på sajten. Men det ordnar sig nog. Det brukar ju vara lite problem med 15-åringar. Det går över.

2012: Idag fyller Google 14 år. Det första året som tonåring innebar ordentliga förändringar och jag ser med viss bävan fram emot Google som fjortis.

2011: Google fyller 13 och börjar man inte ana ett tonårsrum någonstans i bakgrunden. Grattis! (Jag undrar så vad som kan finnas i paketen.)

2010: Google fyller 12 år idag!

2009: En lika enkel som genial 11-årslogga.

2008: Tioårsjubiletet firas med den klassika logotypen och tårta. Det är fint. Jag har också skrivit ett brev till Google i år. Tioårsjubileet måste ju firas ordentligt!

2007:

2006:

2005:

2004: Google genomförde sin IPO, Orkut, GMail såg dagens ljus…

2003:

En del av det nya är rätt spännande faktiskt, som att det nu blir tydligt att vi alla måste gå över till HTTPS. Den mest genomgripande förändringen skrev jag om i onsdags. Rent allmänt tolkar jag det som att Google nu verkligen vill puffa för on-site, och on-page-faktorer. Det finns, förutom intresset för ”click to read”-text, en hel del emfas på horungesidor (sidor utan länkar) och rent allmänt på intern länkstruktur. Som jag ser det är det viktigare än någonsin att ha en bra kategorilänkning uppifrån och en lika tydlig länkning underifrån, till underkategorier eller andra typer av samlingssidor.

Hur som helst. Det mest upprörande med den svenska versionen av Googles nya riktlinjer var översättningen. Vid en nära läsning och jämförelse rad för rad med det engelska originalet, är det tydligt att den som har gjort översättningen inte helt förstod vad som står i originaltexten. Det är några småsaker (så små att bara riktiga googliologer kan se dem, men det finns en bjässe där i också.

I den svenska översättningen skriver Google att rekommenderar Google Wix och WordPress som publiceringssystem!

Så här skriver Google på engelska:

When using a content management system (for example, Wix or WordPress), make sure that it creates pages and links that search engines can crawl.

För mig står det att man, (även) om man använder ett publiceringssystem (som t.ex Wix eller WordPress) bör säkerställa att det skapar sidor och länkar som sökmotorer kan indexera.

Men i den svenska översättningen har det blivit:

Om du använder ett innehållshanteringssystem (t.ex. Wix eller WordPress) ser du till att det skapar sidor och länkar som kan genomsökas av sökmotorer.

Vi tar ett bildbevis på det va?

Google råkar rekommendera Wix och WordPress i samma mening

Tänk vad ett litet r kan göra ändå i kombination med ett utelämnat kommatecken.

Om hen bara hade skrivit så här istället:

”Om du använder ett innehållshanteringssystem (t.ex Wix eller WordPress), se till att det skapar sidor och länkar som kan genomsökas av sökmotorer.”

Vad mycket bättre det hade blivit! Och så är det i hela texten. Värdeladdade ord och uttryck har tonats ner, förvrängts eller helt tappats bort. Det gör det ju inte precis lättare för den som vill leva bokstavstroget enligt Googles riktlinjer.

Och vad är Wix?

Nu kommer jag att bli tvungen att utvärdera detta CMS som jag aldrig har stött på någon som använder på allvar. WordPress har jag järnkoll på, på gott och på ont. Mest gott, men dåliga implementationer av WordPress och klantigt kodade teman kan göra WordPress lika dåligt som Episerver out-of-the-box.

Jag frågade Twitter om Wix, och det enda svar jag har fått hittilss var detta:

@nikkelin kanske funkar bra för en lättare blogg eller så men inte mer än så i mina ögon

— Lukas N Sivermark (@LukasNSivermark) February 4, 2016

Har du andra erfarenheter så får du gärna höra av dig i kommentarsfältet, eller på Twitter eller så.

Och är du den som översatte riktlinjerna, så hoppas jag att det finns en chans att göra några smärre ändringar.

Men. Google gillar inte att lista rena resultatsidor i sökresultaten. Det har många webbsajter fått känna på, och enda sättet att få dem att placera sig någotsånär är att ge dem ett eget värde. Alltså att ge dem ett eget innehåll, vilket alltså innebär att fylla dem med text.

Motståndet mot att lägga en massa text överst på kategorisidor i en webbutik, på en avdelning på en tidning, eller innan en listning på en receptsajt är minst sagt stort, och därför har olika system med flikar och läs mer-länkar (dvs textblock som bara visas efter att man klickat på en javascript-länk) blivit alltmer vanliga. Det har också fungerat, så länge som innehållet har funnits med i den renderade koden, och därtill fungerat bra. Hittills har det bara blivit problem på sajter som visar sådant innehåll via AJAX. Det lär det nog bli ändring på nu.

Dags att se över alternativen till flikar och utfällt innehåll

Om du använder dig av den här metoden, så börjar det bli hög tid att tänka på alternativa lösningar, och jag återkommer ännu en gång till mitt motstånd mot utfallande textytor och avsaknaden mot vänsterspalter i modern webbdesign. Allting skulle vara så mycket lättare om vi gjorde som tyskarna.

Det vi vet att Google har förändrat, är ett stycke som är tillagt i Googles riktlinjer för webbplatsägare. Och det är ett väldigt viktigt stycke, som kan komma att få stor påverkan på väldigt många sajter:

”Make your site’s important content visible by default. Google is able to crawl HTML content hidden inside navigational elements such as tabs or expanding sections, however we consider this content less accessible to users, and believe that you should make your most important information visible in the default page view.”

Eller på svenska:

”Gör det viktiga innehållet på webbplatsen synligt som standard. Google kan genomsöka HTML-innehåll som gömmer sig i navigeringsobjekt som flikar eller expanderbara avsnitt, men vi anser att sådant innehåll är mindre lättillgängligt för användarna och att den viktigaste informationen bör vara synlig i sidans standardvy.”

Det har alltså blivit viktigare att du verkligen visar upp text som är viktig för sidan. Det duger inte längre att visa 150 tecken och en Läs mer-länk eller att lägga all relevant text i en flik på sidan och bara visa de konverterande elementen i default-vyn. Den ytliga analysen blir alltså att synlighet i sökmotorerna ställs mot konvertering med Googles nya sätt att hantera innehåll som man måste interagera med innan det syns.

Det har förstås funnits tecken på att Google redan har hanterat halv-dold text på det här sättet. Jag har lyft varnande fingrar mot Läs mer-länkar ända sedan Google, sommaren 2014 gick ut och varnade för att dölja css-script och javascript bakom robots.txt. Men det är först nu vi får en bekräftelse på att Google har gått mot att jämställa Läs mer-text och text i flikar med dold text på sidan.

Varför har det då inte blivit mer oväsen kring detta i SEO-världen? Jo, troligen för att modern SEO i så himla hög grad har handlat om att sitta och grotta i olika verktyg, och följa de stora SEO-bloggarna på de stora marknaderna. Och flik-problemet har faktiskt aldrig varit särskilt stort i USA. I Tyskland är det i det närmaste obefintligt.

Lösningen – visa dina kategoritexter

Tysk webbdesign ser ju fortfarande ut som på Zalando, med massor av synlig text på samtliga kategorisidor. Och just Zalando är faktiskt ett talande exempel på att texten inte behöver vara placerad så att den dominerar den synliga vyn. Det räcker med att den inte är dold på sidan. Paradexemplet på det är en sökning på tyska på Google.de efter frasen [schwarze jeans] där Zalando toppar med damkategorin för svarta jeans och ligger tvåa med herrkategorin.

Zalando toppar de tyska sökresultaten efter svarta jeans med två texttunga resultatsidor

Nu måste man, som vän av ordning, och med modern webb och modernt webbeteende i tankarna ställa sig frågan om hur Google gör med mobila sajter. Och då blir det faktiskt återigen aktuellt att gå till Zalando-exemplet. Zalando har nämligen, fortfarande, någonting så omodernt som en mobilsajt. Och där syns inte de långa texterna alls på sidorna.

Däremot canonicaliseras mobilsidorna mot desktop-versioinen av sidorna, och desktopt-sajten innehåller en (tyskt) noggrann referens om var innehållet presenteras för mobila enheter med skärmar mindre än 640 pixlar:

<link rel=”alternate” media=”only screen and (max-width: 640px)” href=”https://m.zalando.de/damenbekleidung-jeans/_schwarz/” />

Flikar kan fortfarande vara bra ur SEO-perspektiv

I de fall det finns mycket delad text på många sidor på sajten, så kan förstås flikar vara ett extra bra alternativ med Googles nya sätt att hantera denna form av nästan-dold text. Lägg den delade informationen, som riskerar att dra ner sidans unikitet i en flik, så slipper du risken för att Google värderar denna text för högt.

Dölja länkar – ett ännu sämre alternativ

Såvitt jag kan se, så har Google redan börjat tillämpa de nya riktlinjerna. Och allra tydligast blev det på en sajt som jag arbetar med och som har en sorts breadcrumb-baserad meny som tidigare visades högst upp på alla sidor, men som har ändrat till att visa detta objekt först när man börjar scrolla nedåt på sidorna. Den lägsta nivån i denna meny består av länkar till kategorier som ligger såpass långt ner i sajtens hierarki att det inte finns några andra menylänkar till dessa kategorier. Den enda gången sidorna fick länkar var därför från breadcrumb-blocket från de produkter som ligger i dessa kategorier. Ungefär samtidigt som sajten började dölja dessa länkar så försvann de djupast liggande kategorierna från sökresultaten. Jag kan inte tolka detta på annat sätt än att Google plötsligt slutade bry sig om de, som de uppfattades, dolda länkarna till dessa sidor.

Och det är ju förstås bara logiskt. Om Google ser ner på innehåll som måste klickas fram, så torde menyer som måste klickas fram vara ännu sämre. Och då infinner sig frågan om hur Google kommer att hantera menyer som måste klickas fram. Troligen är det inte lika illa, särskilt inte om det finns fungerande breadcrumb-länkar, men det kommer absolut att vara ett bevakningsområde framöver.

Det Facebook-historiska svaret

Poke – Puff

I Facebooks barndom fanns inte öppna Facebook-profiler. Allas profiler var lika hemliga som bara de mest foliehattsförsedda är idag. Men, man kunde, genom att puffa en annan användare (fast då fanns inte Facebook på svenska, så det hette poka), om denne puffade tillbaka, under sju dagar få se den puffades alla Facebook-inlägg. På så sätt kunde man komma underfund om det var så att man kände varandra, eller om man hade lust att vara Facebook-kompisar.

Denna funktionalitet försvann i och med att Facebook införde de olika nivåerna av öppenhet, men funktionen att puffa blev kvar. Och vi är några som gillar den just på grund av dess meningslöshet.

Det pubertala svaret

Personen som puffar vill ha sex med dig.

Mycket möjligt. Eller också vill den bara få lite uppmärksamhet.

Mitt svar

Att puffa är som att peta till någon lite lätt på axeln. Ett ordlöst hejsan, tjena, hej, läget.

Den uppmärksamhetstörstandes svar

Kom och kolla på min profilsida och alla de coola grejer som jag postar där.

Det puffanatiska svaret

Det här skulle kunna vara mitt svar också. Jag har en uppsättning människor som jag har puffat uppemot 500 gånger, och med tanke på att man inte kan puffa någon två gånger utan att den andre puffar tillbaka, så har denne faktiskt puffat mig 500 gånger också. Rekordet för en sådan serie tror jag ligger på 5000 puffar. Det är en himla massa puffar faktiskt.

Har du någon annan anledning att puffa? Svara gärna med en kommentar.

Så, när jag, för första gången på länge, googlar mitt eget namn blir jag extra sur över att upptäcka att ”lindqvist konditori” har tagit sig in bland de sökningar som är relaterade till mitt namn.

Visst, ”lindqvist bygg”, ”lindquist heating” och ”lundqvist” känns ju också lite sådär, men de retar mig inte lika mycket som det där konditoriet.

Jag har även tidigare haft väldigt märkliga relaterade sökningar, som inte på något sätt har stämt överens med verkligheten. De som finns där just nu är, förutom lindqvist konditori då, faktiskt inte så märkliga när man tänker på det.

Proportionerna blir ofta felaktiga om man inte har tillräcklig kunskap om sina data.

Webbanalys går ut på att genom tolkningar av data beskriva en verklighet som man bara delvis har en klar bild av. Man ritar alltså en karta av en terräng som man bara delvis kan se. Men precis som när man ritar kartor så måste kartan anpassa sig till verkligheten. Och när verkligheten förändras så måste kartan ritas om. Annars går man vilse. Och enda sättet att märka att verkligheten förändras är att inte stirra allför mycket på kartan, utan att faktiskt då och då titta upp och även studera terrängen.

Det är förstås när terrängen förändras som det är som viktigast. Under 2015 bestod de största förändringarna i ett förändrat surfbetéende. Dels blev mobilanvändandet ännu vanligare, dels stärktes Facebook ännu mer som trafikkälla till många av de sajter som jag har arbetat med. De data vi har fått oss till livs har förändrats eftersom förutsättningarna har förändrats. Under tiden blev ännu fler sajter responsiva.

Jag har främst sett fyra stora förändringar som har slagit igenom i Analytics-datat som en följd av dessa tre förändringar:

1. Högre avvisningsfrekvens
   Detta är allra tydligast på sajter som har satsat stort på Facebook-annonsering. För den som följer en länk på Facebook, och särskilt då en länk till viralt material, den genererar väldigt sällan mer än en sidvisning. Samma beteende märks från Twitter, men förstås i lägre utsträckning eftersom plattformen används så mycket mindre.
2. Färre sidvisningar/besök
   Har förstås med första punkten att göra, men även om man räknar bort de som omedelbart backar, så ser vi färre sidvisningar, och det särskilt på sajter som främst leder besökarna in på undersidor. Beteendet kan ofta spåras till sämre menysystem för mobila enheter, och den förhatliga hamburgermenyn har ofta fått skulden för detta under året. De sajter som aktivt har arbetat med relaterat-länkar av olika slag eller som aktivt leder besökarna till samlingssidor har ofta klarat sig bättre.
3. Dyrare AdWords-trafik med färre annonsvisningar
   Återigen en effekt av ökat mobilsurfande. Främst för att det finns färre annonsplatser i mobilen, men också för att man tydligt kan se ett annorlunda sökbeteende från mobiler, där mobilanvändare är mer benägna att söka efter de där konversationsdödande sakerna som vikten på en struts, åldern på en galapagos-sköldpadda, medan de action-inriktade sökningarna i högre grad görs från en dator.
4. Sämre konvertering – i värsta fall minskad försäljning
   I många fall som en direkt följd av den dyrare AdWords-trafiken och det faktum att vi fortfarande är mindre benägna att faktiskt köpa saker från mobilen. Men också en följd av att sajtägare har bytt till responsiva sajter, för att öka konverteringen från mobiler, men då försämrat konverteringen från större skärmar. Här kan man också skylla på bankerna. Det är närmast skandal att det är så mycket enklare att köpa via tjänster som Klarna, Paypal eller PayEx än via system byggda på bankernas inlösentjänster.

I vart och ett av dessa fall så behövs kunskap om omvärlden för att förstå hur man ska anpassa sätten att läsa och tolka datat. Det krävs att man tittar specifikt på olika typer av trafikslag vad gäller enhetsanvändning, kanal och medium för att kunna dra korrekta slutsatser och i förlängningen avgöra vilka förändringar man ska testa.

En av mina starkaste insikter från det gångna året, var att organiskt sök fortfarande är den mest underutvecklade kanalen, men att den minskar som sista källa när den kommer till konvertering, undantaget rena varumärkessökningar. Det har i sin tur lett till att företag som har en svag varumärkesposition, eller inte tillhör den lilla minoritet som har sajter som lyckas sälja till mobilanvändare, förlorar försäljning även när de har bra synlighet.

Därför skulle jag hävda att kanalintegration, äkta webbnärvaro, ökat konverteringsarbete – baserat på verkliga insikter  – samt faktiskt även gammalt hederligt varumärkesarbete kommer att bli viktigare under 2016. Sökmotoroptimering har förstås fortfarande en roll här, men kanske kan vi äntligen prata om holistisk webbmarknadsföring nu, och sluta stirra på det nya svarta, varje gång någonting nytt och svartare dyker upp på radarn?

Så här exporterar du blocklistan

Instruktionerna fungerar bara på en dator. Från mobilen kan du blocka, men inte importera eller exportera blocklistan.

1. Öppna Inställningar
   Klicka på din profilbild högst upp till höger på Twitter och välj Inställningar från menyn. (Menyalternativet heter Settings om du, som jag, envisas med att använda Twitter på engelska.)
   
   Nu visas en lista över alla konton du har blockat. Det är härifrån du kan leta upp och avblocka någon som har råkat hamna i listan av misstag.
2. Välj Blockerade konton från undermenyn till vänster på sidan. 
   Menyalternativet heter Blocked accounts på engelska.
   
3. Välj Exportera din lista från popupmenyn Avancerade alternativ till höger på sidan.
   
   
4. Bekräfta att du vill exportera hela blocklistan (eller avmarkera vissa om du kanske blockerar av helt privata anledningar), och klicka sedan på Exportera.
   

Nu är exporten klar. Blocklistan sparas i din nedladdningsmapp på datorn. (Hos mig, som använder Mac idag, i mappen Hämtade filer. Exportfilen namnges med ditt Twitternamn, ett understreck och dagens datum och med filändelsen .csv. Min exportfil heter alltså idag nikkelin_20160103.csv.

I nästa steg kanske du vill dela blocklistan med andra. Jag tänkte föreslå två sätt.

Dela blocklistan med mig.

Enklaste sättet att dela blocklistan är att maila den till mig. Jag kommer att kontrollera den och eventuellt tvätta den en smula, och sedan importera den till min egen blocklista, som jag sedan delar med den som vill ha ett lugnare Twitter med bättre samtalsklimat. Min blocklista hittar du på den här länken:
http://www.lindqvist.com/nikkelin-twitter-blocklist.csv.zip (hämta den, zippa upp den, och importera den till din egen blocklista).

Om du ogillar mail, kan du ladda upp din egen blocklista någonstans på webben, och dela med dig av adressen till den via kommentarsfältet. Jag kommer, att inspektera och tvätta även dessa listor och utan vidare spisning radera oseriösa länkar från kommentarerna.

Blocka på!

Carnaby.se

De två första posterna tar upp min absolut största käpphäst sedan länge: resultatsidor, och hur många svenska sajter misshandlar dessa, genom att inte ta dem på tillräckligt stort allvar. Det temat kommer att rulla vidare ett tag, parallellt med tankar kring det mobila surfandet, som hos flera av våra kunder nu har blivit större än besöken från stationära och bärbara datorer.

Läs gärna de två första posterna. Själv tycker jag att de är rätt bra:

• Resultatsidor – har vi pratat om dem?
• Tysk webbdesign #ftw

Ett annat som jag är sugen på att ge mig i kast med under hösten är tankarna om schematisk taggning, som ju ger stort genomslag i hur sajter presenteras hos Google och framför allt kan ge stora skillnader geografiskt vad gäller lokala sökresultat. Men gör de någon egentlig skillnad för placeringarna i övrigt? Just nu? I framtiden?

Ett fjärde tema handlar om användandet av modern webbteknik för att åstadkomma bästa UX-upplevelse i kombination med riktigt bra SEO-signaler. Ajax är fortfarande mest ett störningsmoment för oss som arbetar med SEO, men när man gör det på rätt sätt, genom att hijacka äkta länkar, genom att använda funktioner som URL History Push i kombination med Ajax eller gammal hederlig overlay-teknik, så kan det bli riktigt, riktigt bra. Det är inte minst Politism.se (som kollegan Christian Bolstad varit djupt inblandad i), SVT Nyheter och nya sättet som Booli.se visar upp sina objektssidor på.

Det femte, och svåraste ämnet för hösten, är frågan om hur väl Google tolkar de semantiska fält som en sökfras ingår i. Det finns uppenbara bevis för att Google använder sig av relaterade sökfraser som rankningfaktor, troligen i kombination med ord som är flitigt förekommande på övriga sidor som vill synas i ett sökresultat. Men i hur stor grad? Och, behöver de ”förstå” orden som vägs in i denna del av algoritmen, eller går de helt enkelt på någon sorts frekvensanalys?

Det blir, som vanligt, en spännande vinter. Stay tuned.

I första steget började Google att visa upp sökrutor bland webbplatslänkarna i sökresultatet för fler sajter, men framför allt för starka varumärken (tänk Svenska Kyrkan, Skatteverket, Booli, Hemnet).

I steg två så fick vissa sajter ett erbjudande om att själva ta hand om sökresultaten från de sökningar som görs i sökrutan. Och idag har Mathem, som en av de första svenska sajterna fått till denna förändring i Google.

Om du skriver någonting i sökrutan så hamnar du inte i Googles sökresultat (vilket händer om det står ”Resultat från” i sökrutan, utan direkt ner i Mathems sökresultat.

Den första förändringen (som är gäller för många stora sajter) innebär ju att många gör en extra sökning på Google, som alltså får ytterligare en chans att visa annonser, och då inte bara annonser på ett varumärke.

Men den andra förändringen, innebär ju i princip att Google förlorar sidvisningar.

Jag tror i och för sig att de tjänar kunskap på två plan. Dels kunskap om vilka ord som är de mest sökta i kombination med ett varumärke. Men även kunskap om vilka som är de egentliga sökresultaten på en sajt, och hur de fungerar. Den som studsar tillbaka till Google efter en sökning, kan ju knappast anses vara nöjd, kan man tänka.

Den som vill ha samma funktion, behöver dels implementera lite json-kod på sin sajt, motsvarande den som Mathem har lagt in:

<script type=”application/ld+json”>
{
”@context”: ”http://schema.org”,
”@type”: ”WebSite”,
”url”: ”http://www.mathem.se/”,
”potentialAction”: {
”@type”: ”SearchAction”,
”target”: ”http://www.mathem.se/sok?q={search_term}”,
”query-input”: ”required name=search_term”
}
}
</script>

Där url är urlen till huvudsidan och där target är urlen till sajtens sökresultatsida, med variablen {search_term} för sökfrasen.

Men detta räcker inte till som signal. De som har fått till denna förändring har tydligt valts ut av Google som varumärken som är tillräckligt relevanta för att få funktionen.

Jag är heller inte säker på att jag skulle rekommendera alla typer av sajter att implementera detta rakt av. Inte om man t.ex försöker ranka med sina sökresultatsidor, och dessa är s.k. tomma sökresultat, utan någon extra, fokuserad info. I Mathems fall är det inte så. Sökresultaten där är t.o.m blockade från Google.

Som alltid. Vi lever i spännande tider.

Prisjakt är en annan sajt som idag har fått det sajtspecifika söket. Känner du till några fler?

Men just det här mailet, som Owe Nilsson tipsade om idag, tror jag inte så många blev lurade av.

Tack Carolyn, som praktiserar hos oss på Carnaby just nu, som övertygade mig om att det, återigen, är Google Translate som har gjort den fantastiska översättningen, och därmed lurat bedragarna.

Samtidigt. Det hade ju varit lika roligt om scammarna hade adresserat mottagaren med ”Bäste herre/lillgammal flicka”.

Google vet vem Svennis är, och översätter, helt korrekt, hans namn till Eriksson.

Google Translate har överlag blivit bättre på att känna igen namn, och försöker i vanliga fall, inte längre översätta dem. Ulf Lundell är inte längre Various Artists, och Lasse Berghagen översätts inte längre till Oprah Winfrey. Det är ju bra, men det verkligt imponerande är att Google, numera gör rätt, när de ändå gör en översättning av ett namn.

Och det är många svenskar som har begärt borttagning. Det märks, om inte annat på den lilla friskrivningstexten som visas längst ner på sidan när man söker från Google-domäner som ligger inom EU.

Fram till nu, har denna friskrivning, varit nog för att jag har avrått folk från att använda formuläret för borttagning av sökresulat. För texten signalerar ju, att här finns det sökresultat som kan synas någon annan stans. T.ex från Google.no eller Google.com, två länder som inte berörs av EU-lagstiftningen.

Men sedan några veckor tillbaka visas friskrivningstexten på snart sagt varje namnsökning som jag gör, inklusive min egen, och jag har verkligen inte begärt borttagning av några sökträffar.

Jag tror att detta beror på att det, i mitt sökresultat, finns sidor, som någon annan har begärt borttagning av, men inte för just mitt namn. Det kan t.ex röra sig om en sida med många kommentarer, där även jag kommenterat, men där någon, nu, kanske flera år efteråt har ångrat sin kommentar, som pga ett alltför svagt digitalt fotavtryck, ändå syns alltför bra i den personens sökresultat.

Sedan finns det förstås även exempel på namn som inte har någon friskrivningstext. Det rör sig vanligen om otroligt vanliga namn, som t.ex Anna Johansson.

Tryggheten i anonymiteten har därmed fått ett namn i min bok. Hon heter Anna Johansson.

Här begär du borttagning av sökresultat du inte gillar. Det är fortfarande ingenting jag rekommenderar, men om du står ut med att resultatet försvinner från europeiska sökningar, om än inte från amerikanska, och dessutom kan leva med att att det ändå syns att sökresultat har tagits bort, så kör.

En snabb titt på sajten höjer inte direkt trovärdighet för Löntagarna. Det är föga seriöst. Ser ni länken där uppe till vänster?

Vi förstorar och markerar den, då att det blir tydligare.

SD-förbundet Löntagarna har alltså, som första länk på sin sajt, en länk till onlinecasino-games.com! Det känns ungefär så oseriöst som det kan bli tycker jag.

Och jag är ju glad att jag snabbt tog skärmdumparna, för innan jag hade hunnit skriva klart inlägget fick jag rapporter om att  länkarna var borta. Jag ser dem dock fortfarande, och de finns ännu så länge kvar i Google-cachen.

Min fråga till er som känner till online casino-världen är nu denna: Är onlinecasino-games.com kända som länkköpare, länkbytare eller som svarthatthackers? Jag har en känsla av att representanter för Löntagarna kommer att hävda det sista.

2014-09-04 Uppdatering: Det har nu snart gått två månader utan att Löntagarna har uppdaterat sin sajt, och städat bort den här casinolänken. Det får mig att tro att den inte finns där av misstag, utan att någon på Löntagarna faktiskt har placerat den där med flit.

Alltså sitter jag nu och grunnar över ordet satsommar. Kanske ska man inte tänka att satsommar är besläktat med ordet satunge, utan kanske snarare med ordet sattyg? En satunge ställer till sattyg under satsommaren. Ja, så måste det ju vara.

Och då är det ju verkligen inte konstigt att Rasmus så gärna vill få ordet acceterat som ett riktigt ord, först i Google och så smångingom i SAOL. Och jag måste ju säga att det har kommit en bra bit på vägen. Om man stavar fel, och nämner en hyfsat känd gymkedja ihop med ordet sommar, så försöker Google att rätta, och undrar artigt om det inte var satsommar man ville söka efter:

Det är ett bra tecken. I övrigt verkar Google ha hittat ungefär 3 650 omnämnanden av ordet nu, och det verkar som om redaktionens mål är att komma upp i samma antal som för ordet satunge, dvs över 44 000 omnämnanden.

Redaktionens strategi har hittills varit att be lyssnarna tagga Instagram-bilder med hashtaggen #satsommar och det är ju klurigt. Men om man verkligetn vill spamma ner nätet med så mycket innehåll som möjligt så gäller det att ta till spammigare innehållsfarmsmetoder än så.

Rädda Dalarna från inaveln. Öka invandringen!

Här (eller på Sveriges Radio Dalarnas webbplats) kan du höra det 11 minuter långa ljudklippet.

Det är inte många svar han har Robin, de flesta frågor vill han inte svara på över huvud taget, som t.ex frågan om han var i Jönköping på första maj. Det var han. Han fastnade nämligen på bild, och så här såg han ut då:

I övrigt är de vanligaste svaren han ger i intervjun dessa:

• Jag har inga konkreta siffror på det
• Nej
• Därför
• Det får du fråga riks om
•            (långa tystnader)

Några exempel:

Hur mycket utav socialnämndens budget går till äldreomsorgen varje år?

– Jag har inga konkreta siffor i huvudet men vi vet att det är en ekonomisk fråga, men vi måste hitta lösningar, säger Robin Olsén.

Ni vill öka anslagen, med hur mycket?

– Det får vi titta på när vi kommer in i kommunen.

Vad har ni för flera viktiga frågor?

– Det är att vi ska vara pådrivande om att stoppa och avveckla avtalet med migrationsverket. Idag är Mora förskonat från mångkulturen.

Hur många flyktingar tar Mora emot på ett år?

– Det har jag inte riktigt någon konkret siffra på.

Politism har varit vänliga nog att transkribera hela intervjun. Det ska de ha all respekt för.

]]> http://www.lindqvist.com/svenskarnas-parti-partiet-med-alla-svaren/feed/ 2 12425 http://www.lindqvist.com/css-naked-day-2014/ http://www.lindqvist.com/css-naked-day-2014/#respond Tue, 08 Apr 2014 22:36:29 +0000 http://www.lindqvist.com/?p=12409 Jag vet inte om någon annan fortfarande orkar fira de människor som via CSS ser till att webben har en form, men jag gör det fortfarande, och det är därför bloggen idag, återigen är så naken.

De som hänger på, tar under dagen bort sin CSS-fil, och vips så uppträder sajten på ett sätt som den egentligen ser ut. Jag tycker att det är hälsosamt.

Jag har tidigare år beskrivit vad det handlat om, och länkat till några andra bloggare som brukar hänga på.  I år orkar jag inte göra någon stor grej av CSS Naked Day, jag bara klär av bloggen formen, och den som inte står ut, får väl komma tillbaka en annan dag.

Den som vill titta på något roligare, rekommenderas ett befriande besök på Tumblr-bloggen Jimmie Åkesson besöker saker.

Här är mitt bidrag, inskickat men inte framsläppt. En bild på hur det såg ut när Jimmie Åkesson besökte Rålambshovsparken.

]]> http://www.lindqvist.com/css-naked-day-2014/feed/ 0 12409 http://www.lindqvist.com/sprakforbistringar-i-kopenhamn/ http://www.lindqvist.com/sprakforbistringar-i-kopenhamn/#comments Fri, 14 Mar 2014 13:57:02 +0000 http://www.lindqvist.com/?p=12369 Jag är i Köpenhamn för att kickstarta Ticmates  senaste medarbetare – Kathrine Lorentzen – vår första communications officer. För första gången har vi en textredaktör på plats, som kan uttrycka sig lika bra på engelska som på danska.

Igår hade vi workhop hela långa dagen och både jag och Kathrine var rätt slut efter att ha försökt förstå varandras respektive språk hela dagen. Det är dock förvånande hur snabbt man kommer in i att förstå varandra. Jag tycker att det är en ren prestigeförlust varje gång jag måste byta till engelska i samtal med en dansk. Vi borde förstå varandra ändå. Och det gör vi, utom när danskar använder ord som anbefalt och vi svenskar vill träffas och bolla (idéer) eller när jag säger att arbetet är roligt eller danskarna rabblar fullkomligt obegripliga siffror (jag kan dem, men måste tänka efter varje gång jag hör halvtres, halvfjärs och halvfems).

Jag är här i Köpenhamn för att ge Kathrine en första duvning i SEO-tänk – förklara vår SEO-strategi och ge henne de verktyg som hon behöver för att få oss att synas så bra som möjligt. Många av dem finns ju redan inbyggda i hur vi har byggt publiceringssystemet för sajterna, men det kommer ju till sist an på vad vi skriver på sidorna och hur vi skriver det.

Vi har tidigare oftast skapat  den första sajten inom en nisch på danska, arbetat vidare på den på svenska och först därefter tagit itu med den första engelska varianten (av flera, vi verkar ju inom flera olika marknader). Nu har vi möjlighet att ändra den processen och först släppa en sajt inriktad på amerikansk engelska, strax därefter den danska och svenska sajten och sedan, nästan simultant, kunna släppa sajter på alla andra språk.

Och många språk blir det!

Jag har bloggat om utmaningen med dessa 20 olika nischer som säljer evenemang i 12 olika städer på 19 olika språk på Ticmate-bloggen, och om den stora omställning som vi nu går igenom när vi parallellt börjar sälja alla våra biljetter på samma ställe, på Ticmate.tld-sajterna.

Att gå från specialicerade nischer till breda one-stop-shopping-sajter ställer, bitvis, nya krav på texterna. Vi ju samma evenemang på www.ticmate.dk/city/london/hold/ som www.londonfodbold.dk men vi har nu fått möjligheten att skruva på texterna. Dels för att vi behöver ha olika texter för att undvika duplicate content, men också för att kunna fånga upp olika avskter hos de som söker. Den som har sökt sig till någon av våra London-fotbollssajter har med all säkerhet, redan från början bestämt sig för att hen vill gå på fotboll i London. På Ticmate-sajterna har vi en möjlighet att se till att hen som är ute efter andra evenemang i London också köper en fotbollsbiljett.

Det är fantastiskt att befinna sig i den framstormande sajtfabriken på Ticmate. Kathrine sitter nu och skriver texter till nästa nisch, som förhoppningsvis ska lanseras redan om en vecka. Och i Stockholm sitter en av medarbetarna och skriver på ett nytt språk som vi hittills inte har haft, och jag har haft möte om nästa nisch, som inte kommer att bli en nisch, utan mer en portal i stil med Ticmates Formel 1-sajter. För vår strategi med nischade sajter och vertikaler ger vi inte upp. Det finns så många idéer kvar att utveckla.

Nu ska jag iväg och träffa min syster och hennes familj, och öva mig i äkta danskt hygge.

]]> http://www.lindqvist.com/sprakforbistringar-i-kopenhamn/feed/ 2 12369 http://www.lindqvist.com/hur-mycket-ljuger-partiledarna/ http://www.lindqvist.com/hur-mycket-ljuger-partiledarna/#comments Wed, 12 Mar 2014 19:04:34 +0000 http://www.lindqvist.com/?p=12353 Så här några veckor efter att Jimmie Åkesson tilläts sitta och ljuga helt oemotsagd i Nyfiken på partiledaren, så kan man ju enkelt konstatera att han inte fick vara oemotsagd i efterspelet till programmet, och att sökningarna kring Jimmie Åkesson lögn tyder på att många har intresserat sig för hans lögner. Sökförslagen tyder på ett riktigt brett intresse för området.

Det här fick mig att undra om det bara är Jimmie Åkessons ljugande som  väcker ett sådant intresse bland väljarna. Alla de övriga pratiledarna har ju suttit i terapifåtöljen de också.

Vi tar och tittar efter om det finns några andra spår efter partiledare som ljuger i sökförslagen.  Vi tar dem i storleksordning (efter partiets storlek alltså).

Stefan Löfven (S)

Stefan Löfven har inga som helst sökförlag som antyder att han brukar ägna sig åt att ljuga.

Fredrik Reinfeldt (M)

Jodå. Sökbeteendet på Google tyder på att det finns väljare som misstänker att Fredrik Reinfeldt inte alltid talar sanning.

Åsa Romson och Gustav Fridolin (MP)

Varken Åsa Romson eller Gustav Fridolin verkar ägna sig åt att ljuga, men det finns tydliga tecken på att grupper med fascistiska kopplingar kampanjar för att försöka få de båda språkrören att framstå som drogmissbrukare.

Jan Björklund (Fp)

Folkpartiledaren Jan Björklund misstänks slira lite på sanningen. Kan det vara Sveriges samlade lärarkår som googlar?

Jonas Sjöstedt (V)

Liksom de alla de andra partiledarna och språkrören för de tidigare rödgröna partierna, så verkar bilden av Jonas Sjöstedt vara att han talar sanning.

Annie Lööf (C)

Ajdå. Annie Lööf både ljuger och ljög. Jag vet inte riktigt vad det betyder att centerledaren har två konjugationer av verbet ljuga i sina sökförslag, men det antyder en viss misstänksamhet hos väljarna.

Göran Hägglund (Kd)

Det var väl för väl att åtminstone en av partiledarna inom alliansen anses hålla sig till sanningen.

Anna Troberg (Pp)

Anna Troberg må vara en hård debattör, men ljuger, det gör hon inte.

Gudrun Schyman (Fi)

Det finns massor av tecken på att olka grupper försöker trolla Gudryn Schymans sökresultat, men hon framstår fortfarande som sanningsenlig i väljarnas ögon.

Bonusmaterial – Flashback om Jimmie Åkesson och sanningen

Om man faktiskt gör sökningen jimmie åkesson ljuger flashback, så visar det sig att det finns häpnadsväckande många trådar i ämnet. Och här gick jag och trodde att Flashback var ett stödforum för Avpixlat.

]]> http://www.lindqvist.com/hur-mycket-ljuger-partiledarna/feed/ 1 12353 http://www.lindqvist.com/hundar-vs-katter/ http://www.lindqvist.com/hundar-vs-katter/#comments Tue, 11 Mar 2014 22:57:49 +0000 http://www.lindqvist.com/?p=12348 Det sägs att internet uppfanns för att spida kattbilder, och att det framför allt är katter som gäller på webben. Man skulle lätt kunna tro att hundar inte har någonting på webben att göra. Men ingenting kunde vara mer fel. Hundarna regerar fortfarande, åtminstone när det kommer till sökfrekvensen.

Faktum är att det söks nästan dubbelt så mycket efter hundar som efter katter.

Fast, å andra sidan, katterna behöver man ju knappast leta efter, åtminstone inte i mitt Google+-flöde på lördagarna. Kolla bara en sökning efter caturday. Är hundbilderna så infrekventa att behovet av en särskild dag aldrig har uppkommit?

Skämt åsido. Jag har idag suttit och letat efter bra hundbloggar, som faktiskt har någonting bra att komma med, eller, i brist på det, som postar snygga hundbilder, eller som åtminstone kretsar kring temat hund, och jag måste säga att jag tycker att utbudet är rätt magert. Jag har ju Tigertaxan Allan i flödet, men där verkar matte Lena helt ha lagt ner bloggandet och helt ha gått över till Flickr och Instagram.

Har du tips på bra hundbloggar (av alla sorter)? Tveka inte att använda kommentarsfunktionen här under.

 

 

 

]]> http://www.lindqvist.com/hundar-vs-katter/feed/ 6 12348 http://www.lindqvist.com/vi-ar-inte-ni-aiks-kampanj-infor-2014/ http://www.lindqvist.com/vi-ar-inte-ni-aiks-kampanj-infor-2014/#respond Mon, 10 Mar 2014 22:48:33 +0000 http://www.lindqvist.com/?p=12341

Så kom den då, AIK-kampanjen inför 2014, som det har viskats om och som så många tecken har tytt på. Och den är riktigt bra.

Det är vi som är AIK. Det är inte ni. Ni är inte AIK och vi är inte ni.

Upplägget är perfekt, och riktigt snyggt genomfört. Se bara hur det ser ut på AIKs spelschema inför säsongen. AIK möter inget annat lag än Inte AIK i år.

Festligt nog har representanter för andra lag (särskilt Inte AIK och Inte AIK) trott att de har kidnappat hashtaggen #inteaik på Twitter, när de i själva verket spelar med i AIKs kampanj genom att gång på gång signalera att de är just Inte AIK. Nej just det. Vi är inte ni.

 

]]> http://www.lindqvist.com/vi-ar-inte-ni-aiks-kampanj-infor-2014/feed/ 0 12341