Jag tog tillfället i akt och nyttjade bänken som fanns för att ge mer liv åt bilden. En person kan göra väldigt mycket. Bilden är sammansatt av flertalet bilder för att ge ett bredare perspektiv. Mer som jag såg det med mina ögon snarare än vad objektivet såg. 

Jag och min fru var ute och gick i de norra delarna av Söderåsen en vacker höstdag i Oktober. När vi gått en bit nådde vi denna magiska plats. Överallt fanns den en glöd från löven som med hjälp av solen fick platsen att lysa upp. 

En redan rörig bild fick bli än mer komplex genom att jobba med en längre slutartid. Detta mjukade upp bilden som är lugn och rörig på samma gång. 

Tagen sent en vårdag i April när solen höll på att gå ner. Vi kom till ett björkparti vars mönster lockade mig att ta den här bilden. 

Ett panorama för att försöka fånga den mäktiga storhetskänslan som infinner sig när man klättrat upp högst upp och ser ut över dalen. Solen var jobbig så jag fick skugga den med handen för att inte få reflexer i objektivet. Jag fastnade för de två nyanserna och skiljelinjen mellan dem. Det kalla vita och det varma vita. 

En magisk vacker dag när jag äntligen fick fånga Söderåsen i dess vinterskrud. Jag hann precis ta denna bilden innan solen gick ner bakom åsen. 

Jag tycker om kontrasten mellan de mörka stammarna och det vita från snön. Vintersolen ger en viss glöd till det hela som bryter av på ett snyggt sett. 

En magisk dag på Söderåsen då snön låg tätt. Jag hade tidigare försökt ta samma bild utan att riktigt få till den rätta känslan. 

Den klassiska lövbilden som vi alla har sett tusen gånger skulle inte gå att ta ens om jag ville. Istället fick det bli en bild med lite mystisk känsla där det dova ljuset fick spela huvudrollen. Fastnade för linjerna som kullarna skapar vilket ger lite vila till en annars rörig bild. 

Det är egentligen inte så svårt att tajma in när löven skiftar färg på Söderåsen. Det svåra är att tajma in väder, ledigheter och lust. Dan och jag hade precis börjat klättra upp på den högra kammen när jag upptäckte hur vackert solen sken mellan träden. Tror ofta man tänker att man måste gå långt för att "hitta" bilderna men ibland är de närmre än man tror.  

Jag tycker om det korta skärpedjupet i bilden och den romantiska känslan som skapas av blommorna. Väldigt klassisk placering i gyllene snittet men den funkar ändå tycker jag. 

I brist på andra motiv så kan fjärilar vara tacksamma att fotografera. Just den här bilden tog jag en solig Septemberdag när jag var ute och letade efter motiv. 

Jag älskar kontrasterna i den här bilden. Från det ljus i stenarna, till det lite mörkare i vattnet och det helt mörka i skogen. Jag får en frisk känsla när jag ser den, nästan som att jag står där igen och försöker fånga allt det vackra. 

Under min och Dan's fotoresa till Norge så blev det mycket körande och inte så många bra fototillfällen. Ett undantag var på vägen hem då vi stannade till längs vägkanten för att ta några bilder på den här vackra sjön, precis vad vi hade letat efter hela resan. 

Jag tycker om hur det bildas två bryggor. En för människor och en för fåglar. Att göra om den till svart och vit gör linjerna renare och förstärker symmetrin i bilden. 

I mitten av Juli brukar det till och med vara varmt i Sverige. Sådana dagar är det härligt att gå längs ribban när solen precis gått ner och lugnet lägger sig över vattnet. 

Jag tycker om när motivet inte är helt uppenbart och man får använda fantasin lite grann. Det är samma sak med filmer och böcker, det är bäst när man får lista ut själv. Det var väldigt svårt att välja bara en av de bilder jag tog då varje bild hade något unikt. Se denna som en representation av en serie. 

En promenad på Österlen resulterade i denna abstrakta bild. Jag har tagit en liknande tidigare, men inte med björkar tidigare. Färgskalan blev helt annorlunda. 

Vulkanerna har en särskild betydelse för innvånarna på Hawaii. De lever i dess skugga och mycket styrs utifrån dess temperament, en oerhörd naturkraft som inte går att styra. Här är en bild på en av vulkanerna som du ser när du kör genom passet som korsar ön, otroligt vackert. 

Hawaii är så mycket mer än palmer och sandstrand. Faktum är att på "Big Island" där vi var så fanns det enbart enstaka sandstränder. Istället finns där ett oerhört varierande landskap med alltifrån vulkaner till regnskog.  

Det storslagna är alltid svårt att göra rättvisa, här hade jag tur nog att få en bild precis när fiskmåsarna flög upp tillsammans. En rolig detalj är den lilla flickan som lyckligt sträcker ut händerna mot himlen. 

En kväll åkte vi ut till en jättevacker ö som heter Phillip Island i Australien, en ö där tusentals små pingviner häckar. Runt om hela ön fanns förutom en stor mängd fiskmåsar även små pingvinbon vars små ludna inneboende väntade på sina föräldrars hemkomst. 

Att ta en bild som tusentals människor har tagit innan är svårt. Jag lekte först med bilder i svart och vitt, men det kändes inte helt rätt. Beslutade mig därför att göra en någon nedtonad bild med extra skärpa som gav ett mer lugnt intryck. 

Den här bilden är tagen på Nya Zeeland på en plats som är kända för sina stenformationer. Pancake rocks som de kallas är något av ett mysterium och väldigt vackra att titta på. 

Det finns något i den här bilden som tilltalar mig. Jag tror det är proptionerna mellan den främre vassen och den bakre blomman, och det mörka utrymme som bildas mellan dem. Säkert inte för alla, men vad är. 

Jag minns inte specifikt dagen jag tog den här bilden, men jag minns känslan. Bra bilder känns på ett speciellt sätt och det gäller att knäppa tills den känslan infinner sig. Att ge den ett namn syntes mig alldeles för svårt. 

Det var nästan att jag gick förbi den här platsen. Det svåra med att fotografera natur är att hitta en motiv som sticker ut. Här fick trädet med de ljus gula bladen stå i centrum. Jag gillar hur man leds in i bilden av strömmarna i vattnet som bildar spår, en riktigt höstig bild.

För att vara 1 November så var det ovanligt varmt idag och Söderåsens stod i full höstblom i väntan på kallare tider. Jag var ute på en härlig runda med Dan och David och längst hela dalen fanns vackra motiv. Tyvärr var inte solen framme, men dimman skapade lite mystik som gav ett väldigt mjukt ljus med långa slutartider. 

Harmoni i kaos var känslan jag försökte skapa. Gräset i förgrunden skapar lite djup och den blå bakgrunden lyfter motivet och den vackra ljungen. En bild som kanske inte säger så mycket men som ändå får en att bli lite gladare och piggare. 

Det var en förfärligt trist och grå dag när jag tog den här bilden uppe vid Kullens fyr. Det givna motivet med vattnet och klipporna kändes därför inte så lockande men om man tittade mellan klipporna så öppnade en helt annan värld upp sig. 

Jag ville fånga skenet från det vackra samhället som låg inbäddat djupt ner i ravinen som fyllts med vatten. En svår bild att ta där jag inte lyckas få fram det storslagna helt och hållet, man måste helt enkelt se det. Att ligga på marken och blicka uppåt var en helt otrolig upplevelse, att det finns så många stjärnor. 

Jag och Dan gjorde en fotoresa till Geirangerfjorden i Norge, en väldigt vacker plats. Eftersom det är långt till närmsta stora stad beslöt vi oss för att köra uppför berget när solen gått ner för att fånga den stjärnklara himmeln. Det var otroligt kallt och varje bild 30 sekunder att exponera. 

En typisk Niklas bild, varm i tonen med en lite romantisk känsla. Jag började med att fokusera på att ta bilder på bara rötterna, men detta blev lite platt. Då insåg jag att jag kunde göra ett panorama av det istället och här är resultatet. 

Det är alltid trevligt att gå längs med kanalerna i parken. Ljuset reflekteras på ett vackert sätt och grenarna blir upplysta och vackert gröna. Det jag fastnade för den här gången var mönstret i marken och rötterna som stack ut. 

Jag kom att tänka på elementen när jag såg den här bilden. Vatten, jord och luft finns med, det enda som saknas är eld. Enkel och harmonisk att titta på. 

Jag har inte sett den här bilden på länge, men det var härligt att få återupptäcka den igen. En glad överraskning bland alla de tusentals bilder jag har. Jag minns att jag gick en vanlig runda, men att jag tog bron vid casinot istället för den vanliga vägen hem. Molnen speglade så vackert i vattenytan och den här bilden kom till. 

Klassiskt utsnitt där jag placerade katten i gyllene snittet. Jag fick en där katten traskar på grinden också men den här hade lite mer spänning i sig. 

När jag var på Aquaponics kurs i Summerset UK så bodde jag på ett mysigt ställe som hette Poplar farm. Förutom en väldigt envis hund som hela tiden ville att jag skulle kasta stenar som hon kunde hämta så fanns där även andra djur som den här katten. De gillade att klättra och precis innan den hoppade ner lyckades jag ta den här bilden. 

Det var knappt några träd som hade börjat få löv så skogen kändes fortfarande lite bar och livlös. Det var först när ljuset började sjunka vid horisonten som magin från Söderåsen gjorde sig till känna. 

Det var årets första riktigt varma vårdag när jag och Erika var ute och vandrade på söderåsen. Det blev en rejäl runda som inte resulterade i speciellt många bilder tills jag kom till den här platsen, djupt in i skogen. 

Jag gillar perspektivet i bilden. Formatet är noga valt då jag ville få med den lila blomman som syns lite ur fokus högst upp i bilden. Den bildar en bra koppling till den främre blomman och fjärilen. 

Jag sprang runt en eftermiddag och fotograferade fjärilar. De fanns överallt just denna dag och det syntes mig vara ett lika gott motiv som någonting annan. Det blev en serie som jag kommer publicera vid senare tillfälle, men den har stack ut och jag hade inte hjärta nog "kill my darling". 

Naturen är ofta rörig och komplex, men i det komplexa så finns också skönheten. Jag komponerade denna bild med eftertanke för att få med så mycket detaljer som möjligt utan att det blev för rörigt. 

Avstånden är långa i Norge vilket innebar att man spenderade mycket tid i bilen letandes efter bilder längs vägkanten. Det kan låta banalt men några av de bästa bilderna från resan blev tagna precis utmed vägkanten och de jag blev minst nöjda med är efter en heldag på ett berg. I slutändan handlade den dagen mer om vilja och mindre om bilder. Huvudsaken är att en vacker plats kan komma i många skepnader oavsett var den ligger. 

Ett motiv behöver inte vara storslaget eller fyllt med action för att vara intressant för mig. Jag tycker om att hitta de små tingen. De där magiska sakerna i naturen, i vardagen som inte alla märker men som alltid finns där. 

Den var en riktigt kylig höstmorgon i Norge. Vi var på väg hemåt men spanade längs vägkanten efter motiv. Vi fick syn på en sjö längs med vägen som bjöd på många vackra motiv. 

Min drömbild i Norge var höstträd runt en fjord och speglingar. Det var inte helt lätt att få alla de elementen att passa ihop men det här känns som det näst bästa. Detta var en klurig bild att ta och det var först när jag fick syn på stenen i vattnet och kunde använda den som motiv som allt föll på plats. 

Vi var på väg hemåt mot Oslo på under förmiddagen efter att ha tillbringat ett par dagar Geiranger i nordvästra Norge. Vi hade redan stannat en gång den morgonen, men när vi fick syn på träden som speglade sig i vattnet så var vi tvugna att köra åt sidan. 

Jag tycker om den tydliga uppdelningen mellan sten, hav och himmel. Det är alltid klurigt hur mycket himmel man ska ha med mot förgrunden men här tycker jag det blir en harmoni som fungerar. 

Dan och jag möttes upp efter jobbet och hoppade in i bilen för en lång resa upp till Mölle och dess fyr. Av någon anledning lyckas vi alltid pricka in mulna dagar men det gjorde inte jättemycket då frihetskänslan man får av att sitta ute på en klippa och se ut över havet är enorm. Den här bilden tog jag när solen var på ner bakom molnen och jag riggat uppe ute bland de mångfärgade klipporna. 

Det var mitt på dagen så solen stod lite för högt för att jag skulle kunna fånga platsen från dess bästa sida, men bara att gå där var fantastiskt. Det gröna gräset var täckt av vita blommor och de fortfarande nakna trädgrenarna skapade intrikata mönster. Jag valde den här bilden för att jag tycker om hur stigen leder en in i bilden och hur skuggorna från träden skapar mer spänning. 

Jag tycker om att läsa fantasyböcker och i dem finns det oftast skogsgläntor. Dessa är stilla öppna platser djupt inne i skogen som är fyllda av vilda djur och lugn. När jag såg den här "gläntan" precis längs vägen upp mot mölle fick jag samma känsla och gjorde därför ett oväntat stopp. 

Jag älskar kontrasterna och den enkla färgskalan som finns i den här bilden. Grenarna skapar en spänning med sitt kaosartade mönster och löven ger liv. 

Jag har sagt det förut och jag säger det gärna igen, varje ögonblick är unikt. Just denna dag låg ljuset precis rätt och skotten hade precis kommit fram på grenarna. Ett ögonblick snabbt fångat och som man får vänta länge på för att det ska komma igen. 

En svår bild att göra intressant. Det som jag fastnade för var kontrasten mellan stammarna och löven där stammarna blir som grova rötter som leder en in i bilden mot ljuset. Det blev många varianter men detta är en av favoriterna. 

Jag älskar känslan av att gå i en nyutslagen lövskog om våren. Den gröna färgen är annorlunda än mitt i sommaren och man kan känna hur allting börjar om på nytt. Ännu mer speciellt är det om man tittar upp i bland trädkronorna och ser hur de sakta vajar i vinden upplysta av solens strålar. 

Det var lätt hänt att de vita blommorna blev utfrätta och att kontrasten blev för hård. För att undvika detta väntade jag tills solen stod mycket lägre och så fotograferade jag mot solen. Detta gjort att blommorna blev lite mer varma i tonen. 

Detta var en fantastiskt dag som jag sent kommer glömma. Känslan av att lämna staden och komma ut till en så fridfull och vacker plats var överväldigande. Det hela slutade med att jag satte mig i havet av blommor och bara njöt av frihetskänslan. Givetvis fick jag några bilder också.  

Jag fastnade för det vackra landskapet och försökte fånga detta på bästa sätt innan solen gick ner helt. Det var då jag såg den lilla sothönan komma simmandes och detta gav lite mer liv till bilden. Jag hade verkligen tur med fågeln som flyger vid horisonten också. 

Jag hade stannat för att tanka och slänga i mig lite mat utanför Malmö när jag fick syn på den här vackra solen. Jag var helt slut och verkligen inte sugen på att ta en enda bild till, men jag tänkte "va fan" sprang över vägen och knäppte av några stycken.

Att ta en intressant bild på blommor är inte det lättaste. Jag försöker alltid komma så nära jag kan och jobbar ofta från en väldigt låg vinkel så att jag kommer i samma höjd som blommorna. Det förstärker känslan av att kliva in i en annan värld vilket ofta är den känsla jag vill förmedla. 

Det är svårt att inte gå ut på vårkvällarna när solen skiner, det är varmt i luften och fåglarna kvittrar. Så länge det inte är dis vid horisonten så blir ljuset väldigt vackert sådär en timme innan solnedgång. Enda nackdelen när man tar samma runda hela tiden är att det är svårt att hitta nya motiv ibland, men som tur var bjuder naturen på nya vyer varje vecka. 

När man har spenderat flera dagar i otroligt vackra miljöer så blir man snart "fartblind", man ser inte allt det vackra omkring sig. Här tänkte jag inte så mycket utan försökte bara fånga panoramat på bästa sätt. 

Efter 10 timmars vandrande i franska pyreneerna så nådde vi äntligen toppen på det sista berget för dagen. Vi var helt utmattade men vilken underbar utsikt när molnen kom in i dalen. 

Ett gammalt fotograftrick är att slänga in skit i förgrunden så blir den en bättre bild. Exakt så tänkte jag här och som tur var lyckades kameran hitta skärpan innan svanen hann simma iväg. Jag älskar hur svanen har en inbjudande hållning och hur dess kropp reflekteras i vattenytan. 

Nu på vårkanten har svanarna börjat vakna vilket är jättekul för mig som älskar att fotografera dessa vackra varelser. Det är något med deras krökta halsar och snövita fjäderdräkt som är majestätiskt, ingen skulle få för sig att ta samma bild på en grågås. Den hade ändå bara fräst på en och bitit sönder kameran. 

Vi var där tidigt på morgonen innan alla turerna började och jag passade på att ta lite bilder medan de åt sin frukost. Det är en häftig känsla att komma så nära ett så stort djur, men man blev aldrig rädd, titta hur lugna och morgontrötta de ögonen är. 

Den här elefanten är nog närmare 70 år gammal och får verkligen räknas som en gammal trotjänare. Detta var dock inget de kunde berätta för turisterna då de snart skulle räkna ut att han inte hade så lång tid kvar och bli ledsna, konstig sak att bli ledsen över kan jag tycka. 

Jag gick fram och tillbaka längs kanten och försökte hitta en bra vinkel när jag plötsligt såg den här bilden. Jag hann inte tänka utan tog snabbt upp kameran och hann knäppa en bild innan ögonblicket var över. 

Vädret hade varit riktigt vårhärligt de senaste dagarna vilket alltid får mig att vilja ta en fotopromenad. Under min tur  kom fram till dammarna som går längs ribban och då fick jag syn på den här svanen. Han var väldigt aggressiv mot de andra fåglarna och snart nog såg jag varför när jag upptäckte svanhonan i boet. 

Så här i efterhand önskar jag att jag riggat upp stativet då jag hade kunnat få lite mindre rörelse i vattnet på så sätt. Motivet fick bli ett gult träd som stack ut mot de röda löven och som speglades snyggt i vattenytan. 

Hösten på söderåsen kan vara magiskt vacker eller väldigt intetsägande. Är man där en vecka försent så blir man mött av kala träd, men lyckas man pricka timingen så är lövskogen som vackrast. Den här bilden är tagen vid den anlagda dammen precis vid ingången en sen höstdag i slutet av Oktober. 

Oavsett hur mycket jag pillar med den här bilden är det i stort sett omöjligt att göra den vackra skogen rättvisa. Att fotografera en skog är inte alltid det lättaste men den förtjänar att bli förevigad. Nu när det äntligen skotten börjar komma så sakteliga är det dags att besöka min gamle vän igen.

Jag kommer tydligt ihåg den här dagen. Först trodde jag att det var en vårdag men när jag tittar när den är tagen så ser jag den 11 Augusti. Då var det en tid när man förberedde sig på den kalla och långa vintern, och nu är det äntligen en tid när man inväntar värmen och solen med glädje. 

Det är fantastiskt vilka underbara detaljer man kan hitta om man letar på rätt ställe. Som jag ofta skriver så följer jag ljuset men även om ljuset är vackert så behövs även ett motiv, som i det här fallet fick bli det stora vackra bladet. 

Tidigt på morgonen gick vi i den täta thailändska djungeln. Överallt hördes liv och allting runtomkring oss lystes upp av ett grönt kimmer då solen sken genom bladverket. Allt utom flodbädden, den sken av kopparröda toner. 

Ofta när man fotograferar havet tenderar allting att bli väldigt blått. Här lyckades jag fånga solen i en sådan vinkel att det blev en varm toning på det. Mitt motiv fick bli en man som paddlade runt i en kanot, ensam på havet. 

Varje kväll gick jag ner till stranden, satte upp stativet bland klipporna och fotograferade till solen gick ner. Efteråt åt jag middag på restaurangen bara några meter därifrån. Ett bättre sätt att fotografera på är något svårt att hitta. 

Det finns en stor uppsjö av olika bladväxter på Thailand och de flesta används till något praktiskt. En del blad används traditionellt som hustak medan en del andra används som band eller till korgar. 

När allting är grått och i vissa fall vitt hemma, men för det mesta grått så är det alltid grönt i Thailand. Det är inte så konstigt att vi vill fly dit. Jag är helt övertygad om att våra avlägsta släktingar kom till Sverige under sommaren när allt var grönt och skönt, och när vintern sen kom var det försent att vända om. Som tur är finns det flyg nuförtiden. 

Eftersom ljuset var svagt så blev slutartiderna långa. Istället för att dra upp ISO och få en korning och trist bild så lekte jag med lite panoreringar istället. Det blev en väldigt suggestiv känsla med härliga linjer i havet. 

Vi satt på en restaurang med härlig havsutsikt och strategiskt nog hade jag kameran med mig, Dock inte stativet då det kändes lite overkill att släpa in det, vilket gjorde att jag fick vara lite kreativ istället. 

Jag hade gått ner i vattnet och försökte få lite bra bilder när jag såg hur hon tog sats, för vad visste jag inte förrän jag blev helt nerstänkt. Jag älskar verkligen hennes uppsyn som är så otroligt full av bus, fantastiskt att se! 

En av de bästa upplevelserna i Thailand var att få bada med den lilla elefantungen Noi. Noi betyder liten på Thailändska har jag för mig och det var hon absolut i jämförelse med de vuxna elefanterna. Elefanterna har en inrutad vardag där morgondopp står först på schemat. Hon var inte jättesugen på att bada men efter lite övertalande så rullade hon förnöjt i det leriga vattnet. 

Det var många detaljer som jag störde mig på så jag försökte hitta motiv som var lite mer rena. Här kom solen väldigt snyggt bakom elefantryttaren när han förbereder sin elefant för dagens turer. 

Erika är väldigt förtjust i elefanter så när vi var på semester i Thailand var vi givetvis tvugna att träffa dessa fantastiska djur. Efter att ha frågat runt lite så hittade vi ett ställe som hade en bra ekoprofil och där vi kände att djuren behandlades på ett schysst sätt. Vi tyckte så mycket om vårt första möte att vi kom tillbaka senare men det här gången tidigt så att vi skulle hinna vara med på morgonen. 

Det svåra börjar när du får in dryga 30 billder i bildprogrammet och ska välja ut en. Detta är egentligen hyffsat enkelt om man jämför med det svåra i att hitta rätt färger, kontrast och mättnad. Till slut efter ibland någon timme börjar något komma fram och efter ytterligare slit får du fram en bild som fångar känslan du var ute efter. 

Ibland ser man någonting och vill fånga känslan i det men motivet i sig kan vara rätt så otydligt, exakt så var det här. Jag såg det höga gräset längs gången, satte mig på huk och letade vinklar och jobbade med olika slutartider. Det hela var över på ett par minuter men sedan började det jobbiga, efterarbetet.

Jag hade verkligen tur för den här häftiga stranden låg precis i närheten från där vi bodde. Varje kväll gick jag ner och prövade lite nya vinklar. Jag hade ingen mer tanke än att försöka hitta en intressant vinkel, sen fick vågorna och slutartiden bästämma resten. 

Jag var lite skeptiskt innan jag åkte till Thailand då jag såg framför mig milslånga paradisstränder fyllda med barnfamiljer och läskförsäljare. Men som tur var lyckades vi hitta en underbar bortglömd plats där man bara kunde koppla av. 

Jag har sagt det förr och säger det gärna igen; Jag älskar reflektioner! De ger en spänning till en bild och skapar ofta ett djup. Den här bilden är tagen från en bro över kanalen och är tre bilder sammansatta till en som jag sedan har roterat. Det blev en härlig drömmande känsla i bilden som jag tycker om. 

På vintern så blir jag för det mesta förvisad till studion, inte för att jag inte skulle klara av den skånska vinterkylan, utan för att solen nästan aldrig skiner! Mulet mulet mulet! När det väl gör det (några få timmar) så måste man passa på och sticka ut direkt. Närmast till hands för mig är parken som bjöd på 1h mysig vinterfotografering. 

Även om man har en storslagen vy framför sig så är det inte det lättaste att få den till en snygg bild. Här fick jag klättra runt en hel del i sluttningen innan jag hittade den vinkel jag ville ha. Underbart vackra Söderåsen i höstprakt. 

De gånger jag är ute i naturen så är jag det på riktigt. Jag tror inte jag enbart har följt stigen en enda gång utan måste alltid klättra där det inte är meningen att man ska klättra. Detta har lett till mer eller mindre farliga situationer men vad gör man inte för att hitta nya vinklar. 

Fotografering handlar om så mycket mer än att bara dokumentera verkligheten omkring oss, det handlar om att göra vår egen tolkning av den. Med dessa bilder ville jag skapa en känsla av att falla från toppen. Att se världen rusa förbi och slås av dess skönhet innan jordens sista omfamning. 

Så har första snön lagt sig över taken här i Malmö, passande då det är den första December. Detta fick mig att längta tillbaka till hösten som är en av mina favoritårstider. En tid då dagarna var längre, temperaturerna högre och färgerna varmare. Dessa bilder togs under en av de sista höstdagarna i vackra Söderåsen.

Motljuset denna kväll var enormt vackert och jag försökte göra mitt bästa för att fånga det. Jag fastnade speciellt för detaljerna i bladet och inramningen som de större bladen ger till huvudmotivet. Zoomar man in kan man dessutom se "ådrorna" på bladet, underbar detalj.

Det var en underbar sensommardag när det fortfarande var ljust vid halv sju på kvällen, en tid när man fortfarande kunde gå utan jacka och njuta av all sista grönska. Jag traskade omkring på kyrkogården vid Gustav adolfs torg när jag fick se det här trädet sträcka ut sin gröna tunga.

Även om löven är vackra så måste man hitta ett motiv. Här försökte jag bygga upp bilden i lager genom att placera stenen i förgrunden och sen låta stockarna över bäcken leda blicken vidare. 

Det kändes verkligen som att jag hann tajma hösten på Söderåsen den här gången innan vinden kom och blåste bort alla löv. Även om det var mulet denna dag så sken höstlöven med bjärta färger, underbart att se. 

Det blev en del bilder med de vackra träden i bakgrunden men fjäderdräkten var det som lockade mig mest. Jag försökte därför fokusera på att fånga detaljerna i denna och här är en av bilderna. 

Utställningen med BioFoto tog slut i Söndags och givetvis passade jag och Dan på att fotografera när vi ändå tagit oss ut. Tyvärr var det lite mulet denna dag men detta kompenserades fint av alla färggranna löv. Jag fick höra att svanhonan gått bort och mycket riktigt såg vi bara en svan med fyra ungar när vi kom fram till sjön, inte lätt att vara småbarnspappa. 

Man brukar säga att man inte ser skogen för alla träden och det är verkligen sant. En skog är ofta rörig med grenar och buskage överallt vilket gör det svårt att renodla bilden och hitta ett tydligt motiv. Den här bilden tyckte jag dock om då björkträden bildar en trevlig förgrund med sjön som en trevlig bakgrund. Att bygga upp sina naturbilder är väldigt viktigt för att undvika platta bilder. Tidigt på morgonen är vatten oftast mysigt blått vilket ger en trevlig kontrast mot de gula löven.

Det var dags att pröva en ny plats och efter att ha tittat på den skånska kartan tyckte David och jag att Arriesjön lät som en bra plats, den ligger betydligt närmre än Söderåsen också för den delen. Problemet med en ny plats är att man inte vet hur där ser ut, så det är svårt att planera var man ska ta bilden. På morgonen har man max 1h innan ljuset förlorar sin charm. Vi var dock ute i god tid men precis runt sjön fanns inga intressanta motiv så vi gick längre upp i skogen, du skymtar dock sjön mellan träden.

Jag prövade först att ta bilden med normalzoomen som jag hade på huset men kom inte tillräckligt nära. Tyvärr har jag ingen macrolins men favoritlinsen 70-200 4L räddade mig som vanligt. Jag hade inte stativ med mig så för att få lite bättre skärpedjup så stackade jag två bilder. Jag älskar verkligen den gröngula tonen från gräset som lyfter hela bilden, får tacka kyrogården för att de håller efter gräsmattorna.

Jag har suttit och suktat i flera dagar och längstansfullt tittat ut genom fönstret i hopp om att både väder och förkylning ska bli bättre. Det kändes därför väldigt segt när det regnade hela eftermiddagen, men efter regn kommer solsken och det med besked. Istället för att ta den vanliga rundan så tog jag vägen om kyrkogården vid torget. Ljuset var underbart vackert och allting glittrade av regnet som nyss vräkt ner. Jag gick runt och letade motiv när jag fick syn på de här svamparna som växte på ett träd. 

Jag satt och lekte lite med bilden i lightroom när jag i ett blandningsläge såg att dropparna på bladet blev väldigt mörka. Detta gav mig idén om att göra en rätt så mörk bild. Det känns nästan som att bladet blöder eller gråter.

Det var en skön höstdag idag så jag och Erika beslutade oss för att ta en liten promenad. Jag hann inte mer än ner för trappan till gårdsplanen förrän jag upptäckte de här löven som hade en underbar struktur. 

Solen stod lågt större delen av dagen och tog sig knappt igenom träden. I en glänta lystes det här trädet upp och detaljerna blev knivskarpa. Motivmässigt är inte bilden jätteintressant men jag tycker om krispigheten i stammen och snön där man tydligt kan se hur kallt det är ute. 

Det här är en bild som jag tog för många år sedan utanför Skabersjö. Det var mitt i vintern och jag lånade pappas bil för att köra ut i skogen och fånga det magiska vinterlandskapet. Tro det eller ej så kommer faktiskt vintern till Skåne ibland. Jag kommer ihåg att jag var ordentligt påpälsad och att det var minst 15 minus ute. Det blev en hel del bilder men den som jag sparat genom åren är den här. 

Jag kommer ihåg att jag nyss köpt mina nya filter och var verkligen sugen på att testa dem på riktigt. Här använde jag ett graderat ND filter för att få teckning i himlen. Eftersom solen var på väg ner lyckades jag få en exponering på 8 sekunder vilket gav en mjuk ton i vattnet.

Haväng är en plats som man gärna återkommer till. Det är en plats inte likt någon annan och visar på den otroliga mångfald som finns i Skåne. Det här bilden är en annan variant på en tidigare bild med samma motiv men med en helt annan känsla. 

Den här bilden gör mig nyfiken, nyfiken på vad som finns på andra sidan. Lite av en gräset är grönare på andra sidan känsla. Komiskt nog så var den inte alls lika intressant när man väl kommit upp, men så är det ofta. 

För det mesta avskyr jag att fotografera mitt på dagen. Ljuset är oftast stenhårt och allting känns väldigt platt och trist. Den här helgen hade dock David och jag bestämt att vi skulle ta lite bilder och då fick ljuset vara hur det ville. Den här kullen hittade vi på en plats som jag inte kommer ihåg namnet på men iaf platsen, den gjorde sig bra även i hårt ljus.

Det är svårt att göra blommor intressanta. För mig är det den oskarpa blomman som är ofokuserad som gör bilden för mig. Det skapar en balans och jämvikt som leder en vidare in i bilden. Det kunde ha varit lite mer skärpa på den främre blomman men jag tycker helheten överväger i det här fallet. 

Tursamt nog har jag en undebar blomsterträdgård i parken precis utanför lägenheten. När jag känner för att fotografera lite blommor så är det alltid dit jag går då variationen är enorm. 

Löven satt lite "fel" så jag rättade till den en aning. När jag gjorde detta såg det ut som en fjäril som satt uppsatt på en liten gren. Jag testade några varianter i liggande format men jag fastnade för den här stående där man leds in i bilden av grenen.

Jag hade varit ute ett tag och kände mig rätt med dagens fotografering. Jag stod stilla och bara betraktade allting runtomkring mig, hur ljuset föll på olika ting. Det var då jag upptäckte det här lövet som lyste klart i mörkret.

Jag fastnade för det redan abstrakta i bilden, de hårda kontrasterna mellan det mörka och det vita. För det mesta är naturen i sig inte så kontrastrik men i det här fallet kändes bilden redan redigerad. Det enda jag har gjort med den är att omvandla till svart och vit vilket den nästan ändå var ändå och beskära den i 1 x 1. 

Det blåste en hel del idag som det ofta gör när hösten närmar sig. Vattnenytan längs vägen krusades och var i stort sett helt monokrom. 

Jag ville få med lutningen och så mycket av stenarna som möjligt. Lösningen blev en sammansättning av två liggande bilder på höjden. För att få en mer korrekt exponeringen på himlen använde jag ett graderat densitetsfilter.

Söderåsen är den plats jag återkommer mest till när jag vill ut i naturen. En av de största fördelarna med platsen är just dess variation. Den här bilden är tagen en härlig sensommardag när Dan och jag gick i dalgången och letade lite bilder. 

De första bilderna jag tog var mer i gräset men då försvann nätet bland alla grässtrå och det blev mest rörigt. Som tur var fanns det en jättevacker stenmur som fick agera bakgrund åt nätet och gjorde att nätet kom fram mycket bättre. Jag stör mig verkligen på grässtrået bakom nätet som gör det lite rörigt men bortsett från det så tycker jag om den.

Att vara naturfotograf är oftast ett väldigt lugnt nöje, man strosar runt och hittar trevliga vyer, och har för det mesta väldigt gott om tid på sig. I det här fallet var det raka motsatsen. Jag och Erika var ute i en russhage på Gotland i gryningen för att fotografera hästarna och jag hade redan dragit över tiden till vår nästa plåtning när jag fick syn på spindelnäten i gräset. Här fanns det ingen tid till eftertanke utan jag knäppte på allt vad jag kunde i några få minuter.

Jag ville göra skogen en del av miljön och inte bara fokusera på mossan. Jag riggade upp stativet och använde minsta bländare vilket gav mig en exponering på hela 6 sekunder. Sommaren är ofta lite för grön för naturbilder men i det här fallet tycker jag det funkar. 

Dan och jag var ute och letade vackra miljöer på smultronstället Söderåsen en skön eftermiddag i Augusti när jag hittade dessa härliga mosstäckta stenar. Eftersom det tidigare betade kor på markerna så är det ofta man stöter på dessa små murar av sten som med åren blivit underbart gröna. 

Jag fastnade för molnen och trädet som fick bli mitt huvudmotiv. Vägen leder in en i bilden på ett bra sätt och den svart och vita konverteringen ger mycket detaljer. 

Dan och jag hade precis hängt upp min utställning på Röstånga turistbyrå och var på väg genom Nackarpsdalen på väg till Odensjön när jag tog den här bilden. Vanligtvis tycker jag inte alls om att fotografera i skarpt ljus men om man konverterar dem till svart och vit och det finns lite detaljer som moln så kan det bli riktigt bra.

Vi försökte fånga vattnet på ett snyggt sätt men det var klurigt då reflektionerna skapade väldigt starka kontraser. Jag började därför leta efter andra motiv och fick syn på det här trädet. Solen försökte jag placera bakom grenverket men det var väldigt svårt, tyvärr blev det en liten reflex men inget som stör jättemycket. En bild med mycket detaljer och härligt ljus. 

Efter att jag och Dan satt upp tavlorna på Röstånga turistbyrå till uställningen så passade vi på att ta en fototur i det fina vädret. Först gick vi genom Nackarpsdalen till Odensjön som är en väldigt mysig sjö inbäddad i skogen och efteråt körde vi vidare till Skäralid. Det var mitt på dagen så ljuset var alldeles för skarpt egentligen för någon fotografering men om man går i dalgången kan man ändå få till några snygga bilder om man har tur. 

Jag drogs mycket till formerna hos blommorna, de påminner en del om svampar med sina knoppar. Att det också var månha humlor som gav lite mer substans till motivet var en klar fördel. Jag valde mellan denna bilden och en där humlan sitter på blomman men tycker denna har lite mer spänning i sig. 

I slottsträdgården finns en avdelning som är till för alla flygande varelser och där surrar det otroligt mycket från alla humlor. Jag gick först dit med mitt normalzoom men kände mig inte helt bekväm med att gå så nära då det började surra väldigt mycket runt huvudet. Jag återvände därför lite senare med mitt tele och kunde hålla mig på behörigt avstånd.

Solen var bakom molnen så ljuset var väldigt mjukt och jämt vilket fungerade bra för den känsla jag ville skapa som var "sommardröm". Genom att använda telet och kort skärpedjup så försvann detaljerna och blev otydliga, precis som i en dröm. Jag behövde dock ändå någon fast punkt vilket fick bli knoppen. 

Dagen innan hade jag sett en hel del blommor i vackra slottsparken när jag var ute och gick med Erika. Som alla fotografer vet så uppskattas det aldrig när man stannar och tar bilder "hela tiden" så jag lade platsen på minnen och återkom dagen efter. 

Jag tycker om när macrobilder är lite mer abstrakta, gärna med mycket kort skärpedjup och har en drömmande ton. Här jobbade jag medvetet med en lite längre slutartid för att få lite rörelseoskärpa och oskärpa. Bilden blev lite för blå när den kom ut så jag tonade den i en lite varmare ton i de ljusa partierna. 

Jag hade varit sugen på att ta lite mer macrobilder efter att ha fått lite inspiration från Tammy Bergström som verkligen får till en drömmande ton i sina bilder som jag tyckte om. Eftersom slottsträdgården bara är runt hörnet hade jag mycket flora at välja mellan. 

Jag jobbade med olika vinklar men fastnade till sist för den här. Trädets diagonala placering leder in en i bilden på ett bra sätt till den vackra horisonten. Trädet kom också till liv på ett helt annat sätt när det fick vatten på sig. 

Jag ville fånga havet men kunde inte hitta någon snygg förgrund eller något motiv att jobba med. Därför tog vi och placerade det här döda trädet som låg längs stranden lite närmare vattnet. Lite manipulation kanske men ibland får man fixa till verkligheten.

Det var väldigt mörkt vilket passade mig utmärkt då jag kunde exponera på längre slutartiden och verkligen få vattnet helt stilla. Just känslan av lugn och stillhet är det jag vill förmedla här.

Vi hade plåtat en stund på stranden i Haväng och var på väg tillbaka. Jag borde egentligen ha packat ner stativet men jag kände att det fanns mer att hämta i det lilla ljus som fanns kvar. Vi gick över bron när jag fick syn på trädet som reflekterades perfekt i den lilla viken. 

Jag tyckte verkligen om hur trädet avtecknades mot horisoten och ville fånga detta på något sätt. Tidigare hade jag kört uteslutande med 20mm men här satte jag på telet och fick ett mycket bättre perspektiv. Bilden är inte manipulerad på något sätt utan himlen var verkligen så här färgsprakande.

När man kommer till en plats som Haväng så blir man förundrad över hur skiftande det skånska landskapet är. Haväng gör verkligen skäl för sitt namn då det är en fröjd att se alla ängsblommor som sträcker ut sig i flera kilometer. Den här var den sista bilden för dagen och en som jag var tvungen att ta då himlen bjöd på ett otroligt vacker scen.

Jag hade ingen aning vad som väntade mig när jag gick ifrån tältet och jag gjorde det bästa av det som erbjöds. Jag tycker om hur solen reflekteras i vattnet, de röda små stugorna längs strandlinjen och de vackra molnformationerna. 

Jag tältade i en liten fiskeort på Gotland och hade bestämt mig för att gå upp tidigt för att ta lite bilder i gryningen. Jag gick längs stranden och njöt av den friska luften och de första strålarna när jag kände hur det började droppa. Jag hann precis komma tillbaka till tältet innan himlen öppnade sig.

Jag ville ge en övernaturlig känsla till scenen. Grundbitarna fanns där redan tack vare ljuset och det enda jag gjorde var att beskära bilden kvadratiskt och förstärka det som redan fanns. 

Varje gång jag återvänt till Söderåsen har jag försökt komponera en ny bild från samma plats som jag tog den här, men jag har aldrig lyckats. Ljuset denna förmiddag i slutet av September var magiskt helt enkelt och det går inte att återskapa.

Tyvärr hade jag inga filter med mig för att dämpa det skarpa solljuset och ge lite rörelse i vattnet vilket hade varit optimalt. Det fick istället bli en klassisk landskapsbild som för mig visar vad som är typisk Pyrenéerna. 

Den här bilden är tagen under andra dagen i min vandring i Pyrenéerna. Stigen gick längs en bred flod i ett otroligt vacker landskap, man blev lätt blind och det var ofta svårt att komma ihåg att stanna upp och ta en bild. 

Istället för att försöka få med allting som bara hade blivit rörigt så valde jag att fokusera på en enskild blomma. Jag valde en stor bländare så att jag fick snyggt kort skärpedjup. Kanske inte den mest intressanta bilden i världen men ändå en somrig och söt bild. Kan någon säga vilken träd som har denna blomma?

Den tidiga sommaren är underbar, träden slår ut och blir som gigantiska blommor i sig själva. Jag fick syn på det här trädet på min vanliga runda och försökte göra något intressant av det hela. 

Jag ville ge bilden en lite mer drömmande känsla så jag fotograferade stammen genom ett bladverk, detta gav snygga små prickar i förgrunden. I övrigt har jag inte gjort något med bilden utan ville bevara känslan från kvällen.

Det var en underbart klar och frisk kväll. Överallt såg man människor som njöt av det vackra vädret, och jag givetvis genom att gå en fotorunda. Jag gick runt och letade motiv och följde väldigt mycket känslan jag fick från ljuset.

Jag gillade de mörka stenarna och ville få fram en dimmig känsla på vattnet runtomkring. Eftersom jag bara hade 10 stegs filtret så tog jag ett par exponeringar, en för vattnet och en för himlen och satte sedan samman dem. Bilden är inte riktigt där, motivet är lite för trist och himlen är lite för platt, men det var ett bra första försök med de nya filtren.

Häromdagen fick jag mina nya fina Lee filters och tänkte att jag var tvungen att pröva dem in action. Vädret var inte alls så dramatiskt som det varit på sistone utan solen sken och inte moln fanns, suck... Jag letade upp en bra plats ute på stenarna och prövade mig fram. Jag testade att använda min "big stopper" som gör att man kan få mycket längre exponeringar, men när det fortfarande var underexponerat efter 3min gav jag upp det försöker för den här gången.

Storslagna vyer fångas bäst med panorama så det fick bli ett sådant. Ljuset var sämsta möjliga mitt på dagen men jag försökte göra det bästa av den och andra en så liten bländare som möjligt men ändå behålla skärpan. 

Denna bilden är tagen i La Palud Sur Verdon i Frankrike längs vägkanten. Det är ett otroligt häftigt kuperat landskap och jag hade gärna spenderat mer tid där och utforskat området runtomkring. 

Jag tycker verkligen ballongerna lyfter en annars rätt så vacker men trist bild. De ger en extra liten klick i landskapet. Färgerna var verkligen svåra att få till på ett bra sätt och jag har försökt göra dem så naturtrogna som möjligt. 

Jag var på väg hem när jag tog vägen förbi vattnet ute vid Bökebergs gård. Solen skapade härliga färger i vattnet och vid horisonten syntes ballonger, det måste varit en underbar utsikt därifrån.

Jag tycker om hur segelbåten och barnfamiljen ger lite liv åt den annars så livlösa Rauken. Bilder från Gotland blir väldigt lätt idylliska därför att det är en underbart vacker plats. Vad man inte ser är alla myggen som hela tiden försöker äta upp en.

Det var en solig sommardag och jag var på väg mot Lickershamn för lite välförtjänst mat och husrum när jag passerade den berömda Rauken Jungfrun. Den var betydligt större än jag trott så det fick bli ett panorama för att få plats med allting. 

Bilden är ett sammansatt panorama av en tre-fyra bilder. Jag tycker om de milda färgerna i bilden, och ljuset som kommer mellan träden. För att ge lite mer djup valde jag att placera buskarna i förgrunden.

Den här bilden är tagen under en härlig tur min favoritskog i Skåne, Söderåsen. Vi hade kört uppför västra åsen och letade bilder när jag kände mig dragen till ljuset (nej inte gud den här gången heller). 

Mönster finns runomkring oss hela tiden och gör sig verkligen bra på bild. Här ville jag få en abstrakt och renodlad bild med få element. Bilden känns skarp tack vare solen som ger hårda kontraster mot vattnet, och fick därför ett namn därefter. 

Det var sent på kvällen och de sista strålarna fick vassen att skina mot det blå vattnet. 

Jag har alltid gillat Macrofotografering, och ett bättre objektiv för detta står högt på önskelistan. Tanken på världar inom världen tilltalar mig och det finns så otroligt mycket detaljer om man bara ser efter. Denna blomma stack tydligt ut från alla ormbunkar som växte kring vattenfallet. 

Om man befinner sig på en plats som har ett uppenbart motiv, som t.ex vattenfallet i Forsakar där bilden är tagen, så är det alltid bra att se sig om. Ofta finner man detaljer som är lätta att missa, men värdiga att föreviga, som denna lilla blomma.

Den här gången var jag förbered och hade stativet med mig. Det svåra med den här bilden är att förmedla djupet och höjdskillnaden. Tog jag bilden på höjden kändes den för långsmal och tog jag den på bredden så blev den för låg. Det fick bli en kombination i ett panorama. 

Vi var på väg till Hallamölla för att fotografera vattenfallet där men körde lite vilse och hamnade först i Degeberga. Det gjorde inte speciellt mycket utan det blev ett kärt återbesök i Forsakar och vattenfallet där. 

Vi var där vid sämsta tänkbara tillfälle när solen stod som högst, men jag ville ändå föreviga bilden på något sätt. Jag valde att göra den som ett panorama med tre bilder för att få med så mycket som möjligt av landskapet. Länge har jag haft denna på datorn men inte riktigt fått till färgerna som jag vill. Ljuset är för skarpt helt enkelt men det kändes synd att bara ha den liggandes. 

Under min tågluff så åkte vi runt några dagar i södra Frankrike och blandannat till den här vackra platsen som heter La palud sur verdon. Ett enormt berg delas av en azurblå flod som är iskall pga bergsvattnet. Floden mynnar ut i en jättestor sjö som var betydligt skönare att bada i. 

Jag försökte jobba med så långa slutartider som det gick. Den här bilden är exponerad 2,5 sekunder vilket var precis tillräckligt för att få den underbara känslan på vattnet som påminner jättemycket om grönt silke. 

Jag hade begett mig ut till Söderåsen för att fotografera bäcken i dalgången. Det var en solig och härlig dag i början av Juni och allting var helt grönt vilket visar sig tydligt i den gröna vattenytan.

Jag får verkligen en meningen med livet känsla över fiskmåsens blick. En fiskmås som ser sin reflektion i isen och undrar över dess mening i det hela. 

Jag kommer ihåg den som en kall vinterdag men som ändå bjöd på en del solsken. Jag fastnade för mönstret i isen när plötsligt en fiskmås dök upp och började spankulera. 

Jag ville skapa en så abstrakt bild som möjligt med få element som står i stark kontrast mot varandra. Detta för mig är ett typiskt skånskt landskap, om än tolkat på ett minimalistiskt sätt. 

Fredag var klämdag vilket öppnade upp schemat för en fototur. Jag förslog åt Skuruphållet och att vi skulle plåta rapsfälten som just nu breder ut sig över landsbygden. Jag fick syn på det här fältet ur ögonvrån och det som tilltalade mig var den härliga kontrasten mot träden. Som tur var hade jag telet med mig och kunde zooma in för att få rätt vinkel. 

Det var mitt på dagen och solen låg på ordentligt så jag visste att alla bilderna skulle bli rätt platta och trista i ljuset. Jag valde därför att göra om bilden till svart/vit vilket jag tycker funkar mycket bättre. Det blev lite IR känsla över bilden även om den är exponerad som vanligt. Jag fastnade för det enkla i den här bilden, en klassisk landskapsbild men en liten twist.

Vi körde runt och letade rapsfält när vi hittade ett riktigt smultronställe mellan Sturup och Svedala. Terrängen ändrade verkligen karaktär och blev helt plötsligt kuperad och lövskogen bredde ut sig överallt. Det var i denna härliga miljö som detta underbara träd i backen helt plötsligt uppenbarade sig. 

Jag tycker om djupet i den här bilden och hur inbäddad i skogen den här vägen är. Ljuset bidrar till en känsla av mystik och man undrar vad som väntar runt hörnet. 

Tagen vid samma tillfälle som Dimskogen. Detta är vägen som leder upp till utkiktsplatsen på östra sidan av Söderåsens nationalpark. Dimman låg tät och bäddade in träden i ett vackert sken.

Jag försökte många olika vinklar men fastnade mest för den här. Det var så här jag såg trädet när jag gick förbi det och exakt så här jag vill minnas det. Ett exempel på ett underbart ögonblick i naturen när allting faller på plats. Jag valde att tona bilden lite för att få fram dropparna på ett tydligare sätt. 

Jag och David vandrade runt på Söderåsen en magisk morgon och var på väg tillbaka till bilen när jag när fick syn på det här trädet. Solen hade precis börjat bryta sig igenom dimman och lyste upp dropparna på trädet i ett glittrande skådespel.

En väldigt spontan bild som inte alls var så genomtänkt. Jag tycker om hur löven i förgrunden ramar in knölsvanen och gör honom en del av miljön.

Den här knölsvanen höll noga uppsikt över sin hona som ruvade på deras ägg. Jag var främst där för att fotografera honan men så såg jag hanen genom grenverket och knäppte av en bild. 

Jag försökte gå i förväg och placera mig lite strategiskt så att jag skulle kunna få några bra närbilder. Jag hade riktig tur när den plötsligt stannade upp och gick upp exakt där jag satt. Ett par bilder hann jag klicka av innan den snabbt pilade iväg igen. Det är förvånadsvärt hur långt dessa små ankungar vågar ta sig från sin mamma och hur snabbt de blir självständiga. Katten gav verkligen en extra dimension till händelserna och det är verkligen facinerande att se hur mycket som händer mitt framför ögonen på en om man bara tittar.

Jag hörde något pipa i vassen vid dammen och fick syn på en söt liten ankunge. Den simmade så fort dess små ben tillät och var långt ifrån sin mamma. Jag följde den längs kanten på dammen och undrade om den någongång skulle hitta tillbaka då jag på avstånd hörde "kvack kvack kvack", en hona som ropade på sin unge. Faran var dock inte över för längs katten vankade en katt med girig blick. Plöstligt gör katten ett utfall mot mamman, ett stort plask hörs men honan klarade sig den här gången. Den lilla ankungen möter upp sin mamma och sagan får ett lyckligt slut.

Jag använde telet för att jag ville komma så nära som möjligt. Min ursprungstanke var att försöka få en så isolerad närbild som möjligt, men så här i efterhand är jag glad att jag fick den här kontakten mellan sothönan och dess unge. Vattnet var rätt så trist i färgen så jag valde att konvertera till svartvit med lite toning. 

Det var en kväll fylld av värme och liv. Överallt man tittade såg man antingen fåglar som uppvaktade varandra eller tog hand om sina ägg/ungar. Man brukar säga att alla djur är söta som ungar, men jag är beredd att göra ett undantag när det gäller sothönans. De är verkligen riktigt fulsöta och jag ville verkligen få till en bild på en, här hade jag tur som fick en när mamman matade ungen. 

Det känns som att man skulle kunna skriva en hel barnbok om den lilla blomman som inte var som alla andra, precis som den fula ankungen. 

Jag brukar försöka hålla mig borta från bilder på blommor då de ofta är trevliga att titta på men ointressanta som motiv. Den här blomman drog dock min blick till sig, äntligen någon som vågar sticka ut. 

Det var kanske tur att vi inte tvättat fönstren då det gav härlig bakgrund mot pelargonen. Det jag fastnade för var den kalla känslan från fönstret som påminner om is och den varma från pelargonens kronblad som står i härlig kontrast. Det är precis som att den har vaknat ur sin vinterdvala. 

Har egentligen ingen kategori för den här bilden då den är tagen hemma i lägenheten. Jag låg i soffan och kände mig lite eländig med en förkylning i kroppen när jag såg hur mårbackan i fönstret lystes upp av solen. 

Det är så underbart att gå runt i lövskogar när de första löven precis slagit ut. Allting är ljusgrönt och lyser verkligen upp tillvaron, här är ett försök att fånga den känslan.

Jag var tvungen att inviga min nya Canon 5D Mark II och eftersom David ändå skulle iväg tänkte jag att jag hakar på. Det blev en trevlig runda till Dalby, Bosjökloster och till sist Söderåsen (förstås). Det var varmt och skönt hela dagen förutom en kall vind. Tyvärr var ljuset lite för skarpt men ett par trevliga bilder blev det iaf.

Det är verkligen mitt på dagen så ljuset är som sämst. Jag har lagt mycket tid på att försöka hitta en balans mellan färgerna och softat bilden en aning för att ta bort den värsta skärpan från bilden. 

En liknande bild som "Vattenfall i Kuba" fast tagen från en annan vinkel och i färg. Historien är densamma. Vi var på en guidad tur i "djungeln" och fick då möjlighet att bada på den här underbart vackra platsen.

Bilden är ett panorama som är sammansatt av två bilder. För att få bra teckning i högdagrarna tog jag dessutom två exponeringar på varje bild, en för trädet och en för himlen som jag sen satte samman i Photoshop. Jag ville försöka få fram det vackra i de gröna rötterna och hur de ger liv åt de höga träden. På Söderåsen finns några av de högsta träden Sverige. 

Jag tog den här bilden under en tur till Söderåsen. Dimman låg fortfarande tät och vi hade begett oss till en backe för att se om vi kunde hitta några motiv. När jag gick ner en bit så fick jag syn på ett träd vars rötter stack ut på ett tydligt sätt.

Jag får en mysig Tim Burton känsla av bilderna, lite övernaturligt men ändå på riktigt. Bilden är sammansatt av en tre-fyra bilder som jag tog liggande för att få till perspektivet bra. Jag efterbelyste lite på kanterna och ljusade upp i mitten för att leda betraktaren in i bilden. 

Det var mitt i vintern, det var kallt som tusen men solen hade varit på bra humör och jag hade riktig fotoabstinens. Det blev en lång men snabb runda i parken och sen ner mot ribban där jag hittade de här häftiga träden. 

Här ville jag göra skatan en del av grenverket och fånga den i dess rätta natur. Jag älskar hur drömmande den ser ut där den sitter uppflugen på grenen. Sepiatoningen är mest till för att tona bakgrundens inverkan och lyfta fram motivet bättre. 

Jag hade tagit med mig teleobjektivet för ovanlighetens skull när det första jag får se på min vanliga runda är den här skatan som är uppflugen i trädet. Jag minns att den satt ännu bättre till innan, men denna funkar bra ändå tycker jag. 

Jag ville få fram den underbart blåa och klara tonen från vattnet. Bilden är ett panorama vilket förklarar det udda formatet, tyvärr fick jag inte med hela viken men jag känner inte riktigt för att åka tillbaka om ta om bilden.

Den här bilden är tagen under den tredje dagen på min vandring i Pyreneerna. Sjön ligger på ett par tusen meters höjd och det var riktigt kämpigt att ta sig dit med all utrustning. Även om vattnet ser lockande ut så var det iskallt!

Solen var på väg ner och jag ville fånga hur vassen fångade upp dess strålar på ett fint sätt. Jag jobbade med ett kort skärpedjup och långt tele för att få till en snygg bokeh i bakgrunden.

Detta är en ny tolkning av en tidigare bild som jag aldrig riktigt blev helt nöjd med. Den förra bilden kändes för prydligt mot den här som har ett mer drömmande inslag. Tagen vid dammarna vid Ribban mot förra som var tagen längs kanalen i kungsparken.

Här ville jag försöka fånga ögonblicket så mycket som möjligt och verkligen ge känslan av att de sjunger. Fotot var rätt svårexponerat då det är lätt att fjädrarna antingen försvinner eller så blir allt grådaskigt, men jag tror jag lyckades rätt bra här. 

Den här bilden är tagen när David försöker klappa svanarna. Vi hade begett oss ut tidigt för att fånga det första ljuset på Söderåsen (läs dimma) och svanarna var snälla nog att bjuda på en sång, eller snarare trumpetande. Man kanske borde kalla dem för trumpetsvanar istället för sångsvanar.

Jag fastnade för grenarna i förgrunden och ville få med dem på något sätt. Det var rätt mörkt ute och för att få ett vettigt skärpedjup fick jag sätta slutaretiden på 2 sek. Detta gjorde att svanarna för det mesta blev oskarpa men som tur var lyckades den ena av dem vara still i ett par sekunder, precis som när man tog foton förr. För er som följer bloggen så kanske ni har sett ett liknande motiv tidigare, den gången hade svanarna svarta svanungar, se fotot.

David hade aldrig varit ute på Söderåsen och som inbiten entusiast kände jag mig tvungen att visa honom denna underbara del av Skåne. Ambitionen var som många gånger förr att fånga första ljuset men dimman var jättetätt just denna morgon. Som tur var så var sångsvanarna på plats och ställde gärna upp på bild. 

Korna gav den detaljen jag hade letat efter till ett annars vackert men lite intetsägande landskap. Jag valde dock att inte fokusera för mycket på själva korna utan låta dem bli en del av landskapet för att förhöja bilden.

Det var dag två när vi satt och njöt i solen vid Refuge Wallon, en alpinstuga uppe i franska delen av Pyreneerna när korna kom in i dalen. 

Jag fastnade för känslan av djup som bubblorna ger. Bilden var lite varmare i verkligheten men jag tyckte att en kallare blåare ton passade bättre med isen.

Tagen under en av mina många promenader i parken. Lutade mig så mycket jag vågade över kanten tlll dammen och tog den här bilden.

Bilden är ett panorama sammansatt av några bilder, jag ville försöka få med så mycket av poolen som möjligt för att göra platsen rättvisa. En längre slutaretid hade varit att föredra men jag hade tyvärr inget stativ med mig och verkligen inte tiden.

När vi hade vandrat i ett par timmar i den kubanska djungeln kom vi fram till slutdestinationen som var den här underbara poolen. Vattnet var härligt uppfriskande och som en extra bonus gick det att simma in under vattenfallet, helt magiskt. 

Löv är underbart vackra, deras många former och färger är verkligen ett av naturens små underverk. Det var för svårt att välja ut en bild så det fick bli en kollektion som för tankarna till årstidernas skiftningar.

Jag var ute på helgen i kungsparken och letade motiv när jag fick syn löven som låg under isen. Jag fastnade för deras färger och hur de bevarats under isen under hela vintern för att nu komma till ytan igen med våren. 

Det är svårt att göra något unikt med ett motiv som har blivit fotograferat gång på gång. Här har jag jobbat en del med färgerna för att förstärka det gula från stenen och få fram den härligt gröna från löven.

Jag har varit ute vid Forsakar många gånger, det är ett trevligt utflyktsmål om man har vägarna förbi Degeberga. Den här gången var jag lite mer förbered och hade stativet med mig. 

Jag brukar inte jobba så mycket med rörelse i mina bilder så det här blev ett första experiment. Jag ställde in kameran på lite längre slutaretid och gjorde en rörelse nedåt och upp, det tog några försök men till slut fick jag fram känslan jag var ute efter; drömmande.

David och jag hade gått upp väldigt tidigt för att fånga gryningsljuset på Söderåsen, det hade gått en tid sedan mitt senaste besök och jag såg fram emot ett nytt. När vi kom fram låg dimman tät som den ofta gör på våren och grusade våra planer på att fånga det första ljuset. Vi lät oss dock inte nedslås av detta och gjorde det bästa av situationen. Vi var på väg upp till utsikten på östra sidan när vi stannde längs vägkanten, dimman låg tät mellan träden och ljuset var som ur en dröm.

Vad gör man när man står inför något som är otroligt vackert och som man här hemma hade blivit lyrisk av och tagit jättemycket tid till. Här försökte jag göra det bästa av situationen och få till ett utsnitt som funkar.

Jag hade kameran med mig under en av våra många utflykter på Kuba, här utanför Trinidad. Tiden var knapp då gruppen rörde sig hela tiden och det var inte tal om att försöka rigga upp något som tog tid.  

Den här bilden gör sig väldigt bra i färg, men jag älskar den komplexa skalan av nyanser som kom fram i svart och vitt. Det är kan vara svårt att få fram skalan på skärmar med för hög kontrast, och bilden gör sig bäst som printad. Bilden är ett panorama sammansatt av fem bilder på höjden,  och jag var noga att få med klipporna i förgrunden för att få till djupet i bilden.

Jag och Erika besökte Kuba i tre härliga veckor, en resa som bjöd på många härliga upplevelser. Den här bilden är tagen uppe i bergen utanför Trinidad, en underbar liten stad längs kusten. Vattenfallet var otroligt vackert och som en extra bonus gick det att bada i poolerna som bildades längst ner.

Jag fastnade för det komplexa i landskapet och hur man leds in i bilden med hjälp av stigen. Desto mer man tittar på den, desto mer upptäcker man. Har kämpat mycket med tonen som lätt blir för grön, men tycker den funkar ok nu. 

Tagen under andra dagen på min vandring i Pyreneerna. När man är omgiven av vackra vyer hela tiden så glömmer man ofta bort att föreviga dem. Här stannade jag upp mitt på stigen och tog en panoramaserie.

Utan båten hade bilden varit väldigt trist så jag valde att lägga fokus på den genom att göra om bilden till svart/vit samt beskära den 1x1. Klipporna i förgrunden ger ett trevligt djup i bilden. 

Min vandring längs den Gotländska kusten var stundvis (hela tiden) väldigt kämpig men helt klart värt mödan, Gotland bjuder på otroligt vacker natur. Jag valde att gå uppe bland klipporna och fick en vacker vy över havet och segelbåten som sakta tog sig fram. 

Jag gillar abstrakta och "motivlösa" bilder. Här hade jag verkligen tur som fick en dramatiskt himmeln som jag tycker väger upp tomheten från sanden. En drömmande bild. 

Vi cyklade i en nationalpark i Holland när denna vy plötsligt uppenbarade sig, mitt bland alla träden låg en öken. Detta var verkligen det sista jag hade räknat att få se i Holland, en oväntat överraskning.

Jag tycker om symmentrin i raderna av hö och hur det vägs upp att det lite mer kaotiska från stolparna. 

Jag bodde på gård en period i mitt liv och hoppas kunna göra det igen en dag, att öppna fönstret och få se en så här härligt syn borde vara alla förunnat.

Det är svårt att fånga det mäktiga i ett landskap så här valde jag att låta klippan utgöra en bas i motivet så att det inte bara skulle vara träd. Det som tilltalar mig med den här bilden är de vackra färgerna och speciellt björkträden som står överst på klippan.

Detta är andra försöket på en bild som är taget uppe på den västra sidan av kammen i Söderåsens nationalpark. Första försöket blev lite oskarpt så det var bara att ge sig iväg igen. Bilden är tagen i slutet av Oktober när det sista ljuset fångas i trädkronorna. 

Jag ville bädda in boet och svanen i grönska så jag placerade mig bakom ett träd och lät några grenar hänga i förgrunden. Tyckte färgerna i svanboet var lite tråkiga så jag valde att konvertera till sepia istället vilket jag tycker ger en mer harmonisk bild. 

Just nu har jag sett tre svanar som ruvar på sina ägg varav två stycken är i parken längs med ribban i Malmö. Det här boet ligger precis intill kanten av dammen så man kan komma riktigt nära. Jag hoppas verkligen ingenting händer med svanen, och att vi får se många svanungar snart. 

Jag älskar hur någonting så vardagligt som is kan se så främmande ut, hur formationerna retar fantasin och skapar sitt eget landskap, ett landskap som snart smälter bort till sitt forna jag. 

Det kändes varmare i luften även om det var tydligt att vintern ännu inte släppt sitt grepp. Platsen för dagens fotografering var kajplatsen vid gamla kockums, dit jag skyndat mig för att fånga isen i det sista solljuet.

Ljus är fantastiskt då det kan få vilket objekt som helst att bli magiskt. Här bjuder naturen på ett ögonblick av magi och jag har bara turen att vara där. 

Det är alltid skönt att komma ut i naturen och helst till Söderåsen som är en av mina favoritplatser i Skåne. Att få med sig en bra bild hem är förstås trevligt men absolut inte ett måste då man får tillbaka mycket energi. Dagen hade inte bjudit på några bilder alls och det sista ljuset började falla, det var då jag fick syn på den här ormbunken. 

Jag älskar hur de klumpar ihop sig och gör allting tillsammans, men ändå inte långt ifrån mamman vars vakande skugga man ser uppe i vänstra hörnet. 

Jag har tur som bor nära parken vilket ger mig många tillfällen att se alla små fågelungar av olika sorter. En dag fick jag syn på ett svanpar som nyss hade fått ungar rätt sent på året, väldigt söta. 

En rätt så klassisk bild som inte är jätteunik på något sätt men som ändå är trevlig att titta på. Mönstret är det som tilltalar mig mest med bilden. Konverteringen till svartvit var en utmaning men en rolig sådan. 

Under min resa i Camargue så stötte vi på stora mängder torkad lera. Förutom att det bildade ett vackert mönster så var det väldigt roligt att gå på, det sviktade och kändes nästan som gummi. 

Först låg sångsvanen bara ner och var inte jätteintressant, men sedan började den resa sig för att sträcka ut sig och bilden blev betydligt bättre. Tyvärr missade jag lite på brännvidden och bilden hade blivit bättre om jag fått med allt av vingarna, de var mycket större än jag räknat med. 

Det bästa med våren är att allting vaknar till liv igen. Det är konstigt att det inte finns mer blomsterträd i städerna då de är så otroligt vackra, om man dessutom sätter en sångsvan framför dem så gör det inte saken sämre. 

Om man ska vara ett träd någonstans så varför inte vara det med en vacker havsutsikt. Det som tilltalade mig här var den enkla färgskalan och stillheten. 

Det är en speciell färgskala på Gotland som är svår att finna på andra platser. Det är något med ljuset som gör att det känns naturligare på något sätt. I bergmans kungarike känns det passande att ha med en bild om döden, som i det här fallet får representeras av ett träd. 

Att få fram känslan av djup och det vackra lövverket på ett bra sätt var min tanke här. Detta gjorde jag genom att sätta samman tre stående bilder till ett större panorama. Här även softat bilden något för att dra ner den skarpa kontrasten som gärna infinner sig mitt på dagen.

Maj månad är verkligen underbart vacker nere i Skåne. Löven har börjat slå ut, det är varmt i luften och man känner hur allting vaknat ur vinterdvalan. För att njuta av det på bästa sätt så åkte jag och Dan ut till det vanliga vattenhålet Söderåsen. 

Här lekte jag lite med färgerna och förstärkte både den varma skalan från gräset och den kalla från bergskedjan. Så här i efterhand hade jag nog placerat trappan lite mer till höger i bilden men känslan finns ändå kvar tycker jag. 

Den här bilden är tagen under en vandring i Chamonix. Det var en mäktig utsikt men nästan ännu mer mäktigt är att något har bemödat dig att anlägga en stentrappa på denna väldigt höga höjd. 

Jag ville försöka komma så nära som möjligt för att fånga deras rätt så brutala kamp. Älskar hur vattnet skvätter åt alla håll. 

Det hade varit en rätt så händelselös fototur på Söderåsen och vi var på väg hemåt när dessa änder drog igång en riktig fight. Jag drog snabbt upp teleobjektivet för att fånga deras minnesvärda kamp.

Jag har alltid fått en tydlig känsla av Vattnadal från Sagan om ringen när jag ser den här bilden. Stenbron är otroligt vacker och ett helt enastående byggnadsverk helst med tanke på höjden.

Den här bilden tog jag i Pyreneerna under första dagen på vår vandring. Vi kunde höra vattenfallet på långt håll och när vi kom fram möttes vi av denna vackra vy.

Lite sommarglädje när det är trist och mörkt ute. En annan vinkel på ett vanligt motiv.

Dagen innan så hade jag fått syn på det här fältet med blommor och tänkte då att det här måste jag ta en bild på, sagt och gjort återkom jag dagen efter. Att fotografera blommor är dock väldigt svårt då det lätt ser ut som ett vykort. Jag prövade lite olika vinklar och fastnade för denna.

Här ville jag få bort alla stadselement så att när man tittar på bilden lika gärna kan tro att den är tagen i en djungel som mitt i stan. Tycker om de vackra färgerna och månen som står i centrum.

Tro det eller ej så är den här bilden tagen vid Ribban i Malmö. Kvällen bjöd på en osedvandligt vacker solnedgång och månen ville inte vara sämre den.

Här fokuserade jag på djupet då jag ville förmedla känslan av en väg som fortsätter utan ände. Sepiatonen ger ett mjukare, mer övernaturligt sken och hjälper dessutom till att lätta upp de mörka partierna på ett bra sätt. 

Denna allé är helt underbar och förekommer ofta bland mina bilder. Tagen en tidig morgon utanför Bökeberg när dimman låg tät över marken. 

Har försökte jag skapa lite djup i bilden genom att låta stenarna i vara med i förgrunden. Molnen bidrar mycket till bilden och ger verkligen en verkligen känslan av att vara högt upp. 

Den här bilden är tagen när jag vandrade i Chamonix. Efter en lång strapats hade vi äntligen kommit så högt upp att man nästan kunde ta på molnen. 

Jag fastnade för reflektionen i vattnet och andens position, det känns verkligen som att han poserar för kameran.

Jag såg den här gräsanden när jag var på väg hem genom parken. Han var väldigt upptagen med att putsa sig själv och göra sig stilig för damerna, troligen skulle han ut senare på kvällen.

Den här bilden skiljer sig rätt mycket från min vanliga stil men jag tycker ändå om den. Det finns ett skönt kaos som förstärks mycket av det korta skärpedjupet. 

Jag tror vi alla har trampat på dem när vi varit små, dessa vita små bär som smäller så underbart. Den här bilden tog jag under en promenad i parken, en av de få soliga dagarna mellan allt grått. 

Detta är så mycket svensk sommar som det kan bli. Små stugor, blå himmel, hav och en sol som värmer precis lagom. Tanken var att fånga just denna svenska sommaridyll. 

Den här bilden tog jag uppe på en hög kulle när jag åt min lunch. Det var riktigt skönt att vila fötterna och njuta av den vackra utsikten.

Här ville jag försöka få fram den röda tonen på klipporna och visa den vackra lav som finns överallt. Det är häftigt att se de vackra formationer som naturen har skapat.

Dan och jag hade bestämt en dag för en fototur och platsen fick bli Kullaberg som ligger i Skånes nordvästra spets. Trots att vädret var riktigt trist så hittade jag några motiv som jag blev nöjd med. 

Jag älskar hur djur i vissa lägen kan förmedla känslor tydligt precis som vi människor. I det här fallet är missnöjet väldigt tydligt.

Jag och Dan hade hyrt en eka för att ro runt lite i sjön vid slottet Versailles. I mitten så stannade vi och tog lite bilder på omgivningarna när vi plötsligt märke att båten hade glidit emot ett svanpar med nya ungar. Vi försökte hålla oss stilla mellan skrattattackerna och rädslan på att bli attackerade av en ilsken svan.

När jag tittar på bilden så finns det en del detaljer jag stör mig på men om man ser bortom det så tycker jag bilden förmedlar känslan jag är ute efter. Vilket är liv, Skåne och sommar. 

Den här bilden är tagen på ett fält utanför Skurup i Skåne. Den var sent på kvällen och fältet gav ifrån sig en vacker guldfärg när solen var på väg ner. 

Jag tycker om den monokroma färgskalan och hur solen är på väg ner bakom kullen. Det är svårt att förmedla samma känsla som när fotot togs men när jag tittar kan jag känna de friska skogsdofterna igen.

Vår tripp till Söderåsen blev mindre lyckad den här gången. Vi hade hoppats komma fram till en färgsprakande skog, men möttes istället av kala träd. På vägen tillbaka hittade jag den här platsen som var otroligt stillsam och fyllde mig med ett lugn.

Med den här bilden ville jag försöka få fram den den blå färgskalan som jag tycker står i trevlig konstrast med snön. 

Den här bilden tog jag på en bergstopp i Pyreneerna. Vi var väldigt dåligt uttrustade och hade inte riktigt räknat med att det skulle vara så här mycket snö! Vi tog följe med några danskar och följde i deras fotsteg vilket kändes betydligt bättre. Vattnet i sjön var helt otroligt blått men tyvärr var större delen frusen, det hade varit riktigt häftigt om en större del varit tinad. 

Jag tycker om hur solens sista strålar lyser upp regnet vid horisonten och den enkla färgskalan. Jag får också idén av att regnet fyller på havet. 

En kväll när jag vandrade på Gotland så satte jag upp tältet på en av de största klintarna. Den låg högt och vackert beläget med en enastående havsutsikt. Det var en underlig känsla av att veta att det inte fanns någon annan på flera kilometers avstånd. 

Här ville jag få fram en lite mer dramatisk känsla. Jag ljusade upp stigen som leder fram till trädet lite grann och mörkade ner buskarna för att leda in besökaren i bilden. Molnen bildar en snygg kontrast mot grenarna som spretar på ett effektfullt sätt. Färgerna var lite röriga så jag valde att tona i sepia för att få ett renare motiv.

Jag tog den här bilden när jag var i Vinjales på Kuba. Vi var ute på en vandring bland de höga Mogoterna när vi fick syn på det här trädet. Det syntes på långt håll då det stod på en hög kulle. Vår guide berättade att det hade speciell betydelse för de som bodde där och man lämnade små gåvor som sattes i den ihåliga stammen. 

En komisk ögonblicksbild som plötsligt dök upp. Jag visste att hundar hälsade så här men inte grisar.

Tjejen och jag tog några dagars avkoppling på Österlen sommaren 2011. Verkligen jätteskönt och fridfullt även om det var lite väl kallt för att vara i mitten av Juli! En kväll tog vi en cykeltur i trakterna kring Brösarp och stötte på dessa grisar som lever väldigt naturligt och bra. Jag tror jag aldrig sett grisar böka så mycket.

Att fånga stillheten och lugnet som låg över platsen den tidiga morgonen. Jag älskar hur svanarna bildar kontraster mot varandra och hur trädet växer upp ur dammen i horisonten.

Jag hade stigit upp i gryningen för att fånga det första ljuset på Söderåsen. Bilden jag hade i huvudet var en panoramavy över dalen men när jag kom fram låg dimman jättevackert över dammen. Jag tog snabbt fram kameran och tog några foton på svanarna och deras unge.

Jag drog ner färgskalan något för att förstärka känslan av mystik vilket var det jag ville fånga i den här bilden. Jag älskar även hur grenarna sträcker ut sig åt alla håll och känns väldigt levande.

Att fotografera är att fånga ljuset och ibland är detta ljus väldigt påtagligt. Den här bilden är tagen en tidig morgon i Oktober när ljuset delade sig på ett väldigt häftigt sätt i grenarna. Detta är helt klart en av fördelarna med att bo nära naturen, att kunna ta en morgonpromenad och bli tagen av all skönhet.

Att fånga det magiska med en skön sommarkväll. Allting tycks glittra och man kan nästan känna dofterna i sommarbrisen.

Det bästa med sommaren att man kan vara ute sent och det är fortfarande ljust! Denna bilden är tagen en skön sommarkväll i mitten av juni. Klockan var runt nio på kvällen och solen var på väg ner. Jag såg dessa vackra blommor och placerade solen bakom dem.

Det var jättesvårt att regissera korna, alltid var det någon som skulle fjanta sig, men till slut fick jag alla att ställa upp fint med bergen i bakgrunden. Bilden får mig onekligen att tänka på Bregott reklamen, antar att detta blir den franska varianten. 

Tog den här bilden andra dagen när jag vandrade i Pyrenéerna. Dalgångarna användes som betesmarker för korna och förutom alla flugorna så måste det var en av de bästa platserna att vara ko på. 

Genom att inte ha ett abstrakt motiv vill jag låta betraktaren själv lägga till något som betyder något för den. Vad tänker/känner du när du ser ett stort blått hav och inget annat? Kommentera gärna. 

Jag och Erika var på Skiathos, Grekland sommaren 2011 och tog en tur med en segelbåt. Tog den här bilden när vi var mitt ute på havet. När jag ser det är det blandade känslor då jag dels blir lite sjösjuk, dels tänker på hur varmt och skönt det var.

Det är väldigt svårt att fånga en mäktig panoramavy. Det jag tycker om med den här bilden är djupet och hur vattnet leder en inåt i bilden. Jag prövade först att köra den i svartvit men tyckte den gjorde sig bättre i färg. 

Det var dag två på vår vandring i Pyerneerna. Vi hade gått hela dagen och var riktigt trötta men ville ändå gå en extra runda av någon anledning. Vi klättrade uppåt på ena sidan från dalen där vår stuga var och kom fram till ett vackert vattenfall, här är utsikten från toppen.

Jag försökte verkligen skala bort så mycket detaljer som det bara gick så att fokus enbart hamnar på trädet. Jag valde dock att behålla lite av horisonten så att det inte skulle kännas som om trädet var frilagt.

Jag hade begett mig ut till Dalby mitt i vintern för att försöka få några bra bilder och lite frisk luft när jag fick syn på detta träd. Visserligen en väldigt klassisk bild som man har sett många av, men inte desto mindre vacker i sin enkelhet.

Jag hade inte tid att sätta upp stativet eftersom solen sjunker så jäkla fort på vinterhalvåret så det fick bli på frihand. Jag centrerade solen så att den fick bli det huvudsakliga motivet och försökte fånga så många fåglar på en gång. Bilden kanske hade vunnit på att vara lite mer inzoomad men då hade man förlorat lite av landskapskänslan. Färgerna är inte direkt förstärkta utan har bara justerat nivåerna lite.

Jag och min vän Dan hade varit och gjort en session med en modell i Ystad och var på väg hem. Vi hade stannat på McDonalds på vägen (som alla gör när de åker från Ystad) och åkte mot Malmö när vi plötsligt fick syn på denna underbara solnedgång. Vi tänkte att det var kört eftersom det är svårt att svänga av på en 90 väg då vi plötsligt får syn på en avfart. Sagt och gjort så bromsar vi in lite snyggt, springer över vägen, sätter oss i diket och börjar knäppa. Allt var över på fem minuter och vi fick en bonus med oss hem. Det var en lyckad fotodag!

Anledningen till att jag valde denna bilden idag är för att den ger mig lugn, och det är exakt den känslan jag vill förmedla. Det finns inget direkt motiv utan den "bara är". Naturen i sin enkelhet och skönhet.

Jag stannade i Mont St Michel en natt för att fotografera den enormt vackra byggnaden, när jag gick över detta fältet. Det som slog mig var hur stillsamt allting var och mäktigt i sin enkelhet. Bilden är en panorama med tre bilder.

Det är väldigt spännande att titta på dimman på avstånd (eller molnen) men en helt annan sak när man går i det. Man ser knappt något framför sig och jag blev väldigt förvånad när dessa får dök upp. Jag hade inte mycket tid eftersom det var rätt kallt men jag ville försöka fånga känslan av liv som var väldigt påtaglig.

Denna bilden tog jag efter att ha vandrat flera dagar i sträck i pyreneerna. Jag var fullständigt slut och väldigt dåligt klädd. Strax efter denna bilden är tagen börjar det ösregna och gör så i många timmar, det var väl runt 10 grader varmt och jag blev kraftigt underkyld och dessutom sjuk dagen efter.

Jag tycker om kontrasten mellan de mörka molnen och det ensamma trädet på stäppen. Jag ville ge känslan av att vara ensam mot naturens alla krafter.

Denna bilden togs under min resa till Amsterdam. Vi var i nationalparken "De Hoge Veluwe" (ingen aning vad det betyder) när vi stötte på en öken mitt bland all skog. Något förvånade hoppade vi av och tog lite ökenbilder när jag såg ljuset falla på detta ensamma träd.

Det är svårt att fånga ett mäktigt naturlandskap så här tog jag flera bilder och satte samman till ett panorama, tycker ofta det blir bättre då. Tycker om hur man leds in i bilden och den skarpa kontrasten mellan snön och berget.

En rolig historia bakom denna bilden, eller iaf vägen till den. Bilden är av en glaciär tagen från en berömd utkiksplats högt upp i Chamonix. Det går en trevlig linbana större delen av vägen men eftersom vi tågluffade så ville vi spara 10 euro. Bara att komma till rätt höjd tog 4 timmars vandring rakt uppför och då hade vi bara kommit halvvägs. Att äta hade vi en limpa bröd att dela på och när vi väl kom fram till glaciären var vi helt utmattade. Vi tog några bilder och ville fortfarande inte spendera pengar på vägen ner så efter totalt 11 timmars vandring så var vi nere och stapplade in på McDonalds.

Jag ville försöka fånga det dramatiska i hur solstrålarna får kämpa för att ta sig igenom dimman. Trädkronorna har jag efterbelyst rätt rejält för att förstärka effekten. Det är inte ofta man får se sådant här magiskt ljus, och jag är glad att jag var vid rätt plats och tillfälle. 

Vi hade åkt ut en tidig morgon för att fotografera soluppgången i Söderåsens nationalpark. Vi klättrade upp för en lång backe, påpackade med utrustning och när vi kom fram till utkiksplatsen såg vi bara dimma. Vi funderade först på att vänta ut dimman men bestämde oss istället för att klättra ner och försöka i dalen. Jag är glad att vi gjorde det för det ledde till det här fotot.

Jag älskar verkligen mystik och naturens skönhet som ständigt förnyar sig. Det jag tycker om med denna bilden är hur man leds in i den och undrar vad som finns bakom den öppna grinden, någonting större än oss själva måhända? Sepiatonen tycker jag bidrar och ljusstrålarna blir väldigt tacksamma i den toningen.

När jag bodde på hästgård hade jag den stora förmånen att vara nära vacker natur hela tiden vilket ledde till en del spontana bilder. Jag fick ett telefonsamtal från min dåvarande flickvän om att jag var tvungen att komma för ljuset var helt magiskt, sagt och gjort sprang jag iväg med kameran i högsta hugg och knäppte denna bilden bland flera.

Från den här utsiktsplatsen så tycker jag man får den bästa vyn av Söderåsen. Tycker om sagokänslan som bilden ger och det stora djupet. Helt otroligt att Skåne har den här naturen.

Söderåsen är ett kärt motiv som jag gärna hittar tillbaka till. Mina ursprungstanke var att försöka fånga löven som jag trodde skulle börjat skifta i September, men här var det bara grönt. Känslan blev en annan men ändå en trevlig bild.

Bilden är rätt så bearbetad. Jag ville skapa en känsla av ett äldre foto. Som bild betraktat så är motivet rätt så trist men jag finner ändå ett stillsamt lugn i att titta på den.

Jag hade bestämt mig för att jag inte tänka sitta hemma utan ge mig ut och försöka ta lite bilder. Efter att ha planlöst åkt runt i ett par timmar utan att hitta några som helst motiv körde jag förbi detta fält med trädet. Eftersom man ofta ser en bild fort åka förbi när man är ute och kör så tänkte jag att jag var tvungen att ta tillfälligt i akt. Jag parkerade längre fram och gick tillbaka och tog denna bild.

Tack och lov så hade jag telet på så jag behövde inte komma för nära. Jag ville få en rätt kort skärpedjup så att svanen hamnade mer i fokus. Tycker om höjd formatet då vattnet ramar inte på ett fint sätt.

Det var en hel vanlig sommarkväll när jag råkade ha kameran med mig. Jag var lite fotosugen men letade inte jätteaktivt motiv när jag fick syn på denna svan. Först stod den mest och putsade sig själv men sen började den göra mer och mer avancerade rörelsen.

Ville försöka få uttrycket i hur skööönt det är att klia sig mot favoritstubben.

Det var en rätt kylig dag i April när jag tog den här bilden. I en av hagarna fanns det boskap med lång päls, någon får gärna säga exakt vad de heter :) Även om den hjälpte till att värma så kliade den också uppenbarligen.

Hade verkligen svårt att välja bild, har både med och utan rörelse i vattnet, med och utan stenar i bakgrunden. Tyckte dock att det blev lite mer liv i den så här. Prövade både liggande och stående men fastnade för detta formatet.

Det var en av de dagarna när jag hade kameran med mig. Hade egentligen tänkt fota lite på stranden när jag såg hägern sitta (blixtstilla) som de gör i parken. Jag har aldrig varit med om mer tacksamt objekt, satt väldigt stilla hela sessionen medan jag sprang runt och knäppte ur olika vinklar.

Jag har två varianter på denna bilden och detta är min favorit. Jag tycker om att fokus ligger på rosorna och att man endast ser konturen på katten. Jag har ändrat om färgtonen så att den blir mer varm och dragit på lite korn.

Ibland faller saker och ting bara på plats. Några vackra rosor skickade i försoning, en svart katt som beslutar sig för att hoppa upp i ett fönster, en bild. 

Jag tycker om lummigheten och allt det gröna. Ville ge känslan av att vara där mitt i skogen på stigen.

Detta är en ögonblicksbild tro det eller ej. Jag var på Gotland och fick springa igenom skogen för att bli kvitt alla myggen. Jag stannade upp två sekunder knäppte bilden och sprang vidare, svettig av alla kläder och stinkandes myggmedel :)

Jag gillar bilder som inte har något motiv utan bara är, detta tycker jag väcker frågor såsom. Vad händer om jag går ut i denna någonting? Kommer det någonting och vad isåfall och när?

Denna bilden är tagen runt omkring Mont St Michel där en stor tomhet sträcker ut sig. 

Det är kul att se hur liv kan skapas trots väldigt svåra förutsättningar. Jag försökte betona kontrastskillnaden mellan det gröna levande och den "döda" marken.

Jag och en vän var nere i Camargue i södra Frankrike och letade vilda hästar som skulle springa genom vattnet, detta var dock lättare sagt en gjort. Vi hittade en del Flamingos och så denna torra jorden. 

Ville försöka få en snygg inramning mellan stolparna och fokusera enbart på daggen som bilder små små pärlor överallt.

Var ute med kameran en väldigt tidig morgon. Det var dagg överallt och solens sken gjorde allting lite magiskt. Såg det här spindelnätet mellan ett par stolpar i hästhagen och tänkte där har vi en bild.

Solen stod verkligen så fel som den kunde och det enda jag kunde göra var att försöka få något snyggt utsnitt. Har beskurit den lite för att göra bilden lite mer tight.

Det var mitt i sommaren och stekhett i en bil utan luftkonditionering när vi parkerade på en grusväg mitt i Camargue. Vi smög oss så nära fåglarna vi kunde och tog några bilder.

Ville ge en detaljkänsla mitt i allt det mäktiga. Hur liv växer på alla möjliga platser. Att så länge det finns förutsättningar så kommer gräset växa.

Tog denna bilden när jag vandrade i Pyreenerna. Vi hade kommit fram till vattenfallen och det var otroligt mycket fukt. Solen höll på att gå ner och jag lyckades fånga de sista strålarna på gräset.

Ville ge känslan av en sagoskog. Drog på lite extra gultoning för att förstärka effekten från motljuset.

Tagen en kall dag några dagar innan julafton. Jag var ute och gick en sväng och tyckte att dessa träden såg väldigt tuffa ut i motljuset.

Svår bild eftersom det är så mycket detaljer i den. Tycker om djupet i den och människan som går på bron. Funderade länge om jag skulle köra den i sv/vit eller färg, fick bli färg.

Tog denna bilden under min andra dag i pyreneerna. Första dagen kom vi fram lite sent till vattenfallet så vi stack ut på morgonen och tog lite bilder, här är en av dem.

Solstrålar får mig alltid att tänka på gudomlighet. Här ville jag förmedla en känsla av en större makt som sträcker ut sina fingrar och ger liv till allt det rör vid.

Jag har en viss förkärlek för motljusbilder med träd, älskar när man kan se strålarna. Tagen en tidig morgon i Oktober.

Fastnade verkligen för mönstret i lövet samt hur grenen vibrerar. Drog ner skärpedjupet så att lövet skulle framhävas mer. Tycker bilden ger en härlig höstkänsla.

Var ute och tog en promenad i det underbara vädret när jag fick syn på några löv i motljuset.

Det är svårt att fånga vattenfall på ett bra sätt. Troligen så hade det blivit bättre om jag tagit på lite längre slutartid men det blev inte så av någon anledning. Gillar verkligen gråskalan i den här bilden.

Tagen på morgonen i Pyreneerna precis bredvid ett av de större vattenfallen. Det dånade en hel del och var en väldigt mäktig syn.

Ville fånga det stilla vattnet och ljuset som är väldigt spännande så här års.

Det är tidig vår och solen går ner väldigt väldigt fort! Jag fick springa ner till vattnet, snabbt ställa in kameran och plåta allt vad jag kunde. Allt var över på fem minuter men det blev en helt okej bild.

Tycker om kontrasten mellan det mörka vattnet och de ljusa svanarna. Ett porträtt på de minsta i familjen.

En perfekt sommardag i en eka i Frankrike. Några söta små svanungar följer tätt i mammas spår.

Svår bild eftersom den är väldigt plottrig. Hade den först i sv/vit men valde sedan att tona den lite för att ge den en mer mjuk framtoning. På vissa ställen där man vandrar är stenrös en vägvisare, i det här fallet var det bara någon som tröttnat på alla dessa stenar tror jag.

Jag vandrade längs den Gotländska kusten. För att undvika myggorna i skogen var man ofta tvungen att gå nära vattnet och det var sällan det var någonting annat än sten sten och åter sten. Till slut började det kännas en hel del i fötterna.

Visa hur liten man är i förhållande till naturens storhet. Visa Gotland från en av dess många bra sidor.

Vandrade längs kusten på Gotland förra sommaren igen och fick då se dessa underbara klintar som sträckte upp sig från havet. Samma kväll tältade jag på den största av dem, mäktigt.

Att visa att trots att det ibland kan kännas hopplöst så löser det sig alltid på något sätt, kanske inte på det sättet som det här fröet hade tänkt sig från början men slutet gott, allting gott.

Liv har verkligen en förmåga att dyka upp på de mest oväntade platser och på de mest oväntade sätt. Fick syn på det här trädet när jag vandrade i Chamonix en sommardag och förundrades verkligen över hur trädet klamrade sig fast på berget och hur rötterna sökte sin näring betydligt längre bort och åt sidan.

Får en känsla av att stenarna lever när de ryker, känns som om någonting föds ut marken. En känsla av kaos.

Traskade på söderåsen och hoppades få fånga det mäktiga skådespelet när hela lövskogen skiftar färg. Konstaterade dock väldigt fort att jag kommit dit ett par veckor för sent då alla  löven redan låg på marken :( Upptäckte dock dessa stenar som ångade som i en bastu och tänkte att det kanske blir en bra bild.

En lek med färgerna som är så starka när allting nyss har slagit ut, ett enkelt porträtt i dess rätta miljö.

Jag hade fått syn på den här svanen kvällen innan och tänkte att jag måste ta en bild när jag ljuset var lite bättre. Sagt och gjort åkte jag ut på morgonen därpå och tog den här bilden. Får en att längta till våren igen.

Gillar den guldgula tonen på vattnet i kontrast mot det blåa och ville fånga detta på ett intressant sätt.

Det var en väldigt kall och klar dag som jag hade telet med mig. Letade motiv och fick syn på de här fiskmåsarna.

Ibland känner jag för att göra med abstrakta bilder och denna tycker jag passar som det. En fågel och en sten, inget mer.

Tog den här bilden på Gotland där en väldigt speciellt svart fågel håller till. Vet inte vad den heter men tycker att den är intressant.

Jag ville få med så mycket som möjligt av deltat som var framför berget då jag tyckte att det gav en rikare bild. Hade verkligen tur i att solen tittade fram mellan molnen som ramade in hela scenen på ett rätt så bra sätt.

Efter nio timmars vandring i väldigt tuff miljö så kom vi äntligen fram till den här underbara platsen som egentligen var tänkt att vi skulle vara framme vid redan vid lunch. Hade inte riktigt räknat med att det kom ett par berg i vägen. Underbar utsikt och fika samt några snygga panoramabilder.