Nej, jag ville ha något enkelt som genom en knapptryckning kan skicka ut en tweet om vad som för tillfället spelas. I stället för att göra viktiga saker som stod på dagordningen knåpade jag med inspiration från ett blogginlägg av W. Thomas Leroux ihop ett eget AppleScript för att klara skivan.

För att köra min variant krävs att du har TTYtter installerat. Men det har du väl redan, för vem vill inte ha en textbaserad Twitter-klient i sin arsenal? Jag har skaffat TTYtter genom den eminenta pakethanteraren Homebrew men programmet (som egentligen bara är ett Perl-skript) går även att ladda hem från TTYtter-sajten.

Spara nedanstående AppleScript som något vettigt och placera det i ~/Library/iTunes/Scripts så kommer det att finnas tillgängligt i AppleScript-menyn (mellan ”Fönster” och ”Hjälp”) i iTunes. Eller också kan du förstås använda Spark eller FastScripts för att koppla det till ett tangentbordskommando.

tell application "System Events"
    if exists process "iTunes" then
        tell application "iTunes"
            if player state is playing then
                set currentSong to (name of current track) as Unicode text
                set currentArtist to (artist of current track) as Unicode text
                if currentArtist is equal to "" then set currentArtist to "Unknown artist"
                set nowPlaying to quoted form of ("#nowplaying " & currentSong & " with " & currentArtist)
                if button returned of (display dialog "About to tweet " & nowPlaying buttons {"OK", "Abort"}) is "OK" then
                    set twitterResults to do shell script "/usr/local/bin/ttytter -status=" & nowPlaying
                    display dialog twitterResults buttons {"OK"}
                end if
            end if
        end tell
    end if
end tell

Jag skaffade mitt konto på Evernote för ganska exakt tre år sedan, då applikationen fortfarande var i betastadiet och man fick köa för att få tillgång till den. Sedan dess har jag i omgångar försökt att verkligen lära mig tycka om programmet. Senaste seriösa försöket gjorde jag i höstas i samband med att jag skaffade min första Mac och ville testa Mac-versionen. Jag kämpade i ett par månader innan jag tvingades ge upp.

I teorin är det en väldigt bra idé. En slasktratt (eng. everything bucket) där man kan dumpa saker som man kan komma att behöva senare. Text, bild, ljud – ja, allting kan man lägga där. Själva idén är så bra att jag periodvis trott det var något fel på mig som inte gillade det. För att testa teorin att det bara var Evernotes gränssnitt jag ogillade (det är faktiskt ganska rörigt) använde jag under en period Yojimbo i stället men inte heller det fick mig på fall.

Vad är det då som gjort att jag haft så svårt att lära mig älska dessa slasktrattar? Det jag har kommit fram till är att jag är en textmänniska. Ren text. ASCII-tecken. Resultatet när man kokar ned vartenda Word- eller RTF-dokument är just ren text och textfiler är något jag personligen använt mig av i drygt tjugo år för att spara information. Så varför krångla till det?¹

Jag hatade hur Evernote behöll textformat (typsnitt, grad och så vidare) när jag klistrade in från ett annat dokument. Varje gång var det samma sak: jag klistrade in, upptäckte att all denna onödiga metadata följt med och tvingades ångra och klistra in på nytt men se till att behålla måldokumentets textformat. Om det jag vill spara är text, varför inte spara det som text? Att behålla information om till exempel typsnitt är lika idiotiskt som att bifoga ett Word-dokument i ett e-brev i stället för att skriva texten i själva brevet.²

En annan insikt jag kom till var att det i princip bara var text jag sparade i Evernote. Bilder hamnar antingen i iPhoto (om jag tagit dem själv) eller i lämplig mapp på datorn. PDF-filer hamnar också i mappar på datorn och med hjälp av Spotlight kan man söka efter dem via såväl deras namn som deras innehåll. Det enda som jag saknar sedan jag slutade med Evernote är textigenkänningen som faktiskt fungerade riktigt bra men som jag inte använde tillräckligt ofta för att göra mig beroende av.

Den slasktratt jag använder i dag är Notational Velocity³. Det låter mig spara ren text och eftersom jag ställt in att varje text i programmet ska motsvara en egen textfil på hårddisken blir de automatiskt sökbara med Spotlight. Och till skillnad från Evernote ligger filerna i ett standardformat på min egen hårddisk vilket gör det enkelt att redigera dem i vilken textredigerare som helst. Som grädde på moset kan jag genom den inbydda synkroniseringen med Simplenote både läsa och redigera mina filer på min iPhone, och behöver jag komma åt annat än textfiler ser jag till att ha filen i min Dropbox.

Om inte The Unofficial Apple Weblog upplyst mig hade jag kankse helt missat att det är World Backup Day i dag. Jag tar tillfället i akt och tipsar om det fiffiga Mac-programmet Arq från Haystack Software som automatiskt säkerhetskopierar valda delar av din hårddisk till en Amazon S3-hink.

Arq är ett 29-dollarsprogram som likt Time Machine kör inkrementell säkerhetskopiering med valda intervall, till exempel en gång i timmen. Du måste ha ett Amazon S3-konto och sedan är det bara att välja vilka mappar du vill att Arq ska bevaka. Programmet kan med fördel användas tillsammans med Time Machine som en extra säkerhet till vardags och som enda säkerhet när du inte befinner dig vid din Time Machine-hårddisk.

Vilka mappar du ska välja är helt upp till dig men själv har jag valt följande mappar under min hemkatalog: Documents, Library, Music och Pictures (och Projects som innehåller lite olika projekt jag sysslar med). Tänk på att det tar en stund att ladda upp filerna första gången. Jag använder Amazons servrar på Irland och det tog ett par dagar att ladda upp de runt 60 GB jag hade valt.

Om du väljer att säkerhetskopiera Library bör du undanta vissa mappar för att spara tid och pengar. Följande mappar är exempel på vad jag valt att undanta:

• Caches (eftersom det är en … cache)
• Mail (eftersom jag använder Gmail finns mina mejl redan på två ställen: Googles servrar och Time Machine)
• Application Support/MobileSync (iPhone-säkerhetskopian, tar stor plats och ändras ofta eftersom jag ofta synkroniserar telefonen med datorn)

Nu har jag gjort min plikt på World Backup Day. Lycka till med säkerhetskopieringen!

I de flesta OS X-program som hanterar dokument kan man genom att högerklicka i titelraden öppna ett Finder-fönster i valfri mapp högre upp i filsystemet än den aktuella filen. Men det visste ni väl redan?

1. Jetpack by WordPress.com. Nytt WordPress-tillägg från Automattic som ger oss som är våra egna bloggvärdar tillgång till en del av de funktioner som tidigare varit reserverade för WordPress.com-bloggar. Statistik, Twitter-widget, Sharedaddy och många andra godsaker i ett och samma paket.
2. Placekitten. Behöver du snabbt fylla en yta med godtycklig bild som en platshållare för att se hur designen ser ut? Här kan du få en söt kattunge i valfri storlek som garanterat får din klients hjärta att smälta. (Via Web Resources Depot.)
3. Easy WebSocket. En enkel webbsockel för att skicka meddelanden till alla anslutna klienter. (Via Web Resources Depot.)
4. CSSWARP – CSS Text to Path Generator. Ett slags proof-of-concept som kan visa text längs en bana med enbart CSS och HTML. Den använder en en massa transform och det hela är väl inget man bör använda på en produktionssajt men det är ganska häftigt. (Via WebAppers.)
5. httpstat.us. En webbplats som genererar olika HTTP-statuskoder. Bra om du vill testa hur din applikation beter sig när den får ett 404, 500 eller vad du nu vill förbereda dig för. Glöm för allt i världen inte att hantera 418-fel om du råkat anropa en kaffebryggare. (Via One Thing Well.)

Bonuslänk: Media Queries: a collection of responsive web designs. Länkar till sajter som använder sig av responsive design genom media queries, dvs. som anpassar layouten till bredden på webbläsaren. Du har väl inte missat att den här bloggen gör det? Testa att göra webbläsarfönstret större eller mindre! (Via SimpleBits.)

Hinder 1: Adobe Air

Det första hindret jag stötte på var att Wimp kräver att Adobe Air är installerat på datorn. För något halvår sedan, i samband med att jag prövade Voddler, hade jag Adobe Air installerat men tog bort det både för att jag tyckte det krävde för mycket processorkraft och för att jag är principiellt skeptisk till den sortens universallösningar som Adobe Air utgör ett exempel på.

Det tog någon veckas vankelmod innan jag inte kunde stå emot suget längre utan bestämde mig för att upplåta lite hårddiskutrymme åt Adobe Air. Själva installationen av såväl Air som Wimp gick smidigt men när jag skulle skapa ett användarkonto stötte jag ånyo på patrull.

Hinder 2: Mobiltelefonnummer

Nu visade dig sig att man var tvungen att ange sitt mobiltelefonnummer för att kunna skapa ett användarkonto. Jag försöker i möjligaste mån undvika att lämna ut mitt mobiltelefonnummer till olika tjänster eftersom jag fortfarande ser telefonidelen av telefonen (dvs. samtal och SMS) som en fredad zon där jag inte vill bli bombarderad med reklam eller annan oönskad information. Eftersom jag ändå ville ge Wimp en chans tänkte jag se vad deras integritetspolicy säger om vad de kan göra med mina användaruppgifter.

Tyvärr fanns ingen fullfjädrad integritetspolicy att tillgå. Det finns dock en punkt i deras allmänna villkor:

Leverantören behandlar personuppgifter i enlighet med svensk lag. Som utgångspunkt inhämtar och lagrar Leverantören endast information om Kunden som är nödvändig för att uppfylla avtalsförpliktelserna i avtalen med Kunden. Kundens personuppgifter lämnas endast ut till andra när det är nödvändigt för säljaren att möjliggöra avtalsslut med Kunden, eller annars i enlighet med lag.

Kanhända oroar jag mig i onödan och verkar väl motsträvig men jag vill inte ta några risker. När jag därefter läste följande i deras FAQ blev jag bara irriterad:

Ett fungerande svenskt mobilnummer krävs för att säkra en viss grad av autentisering av WiMP-användarna. Dessutom är det ett smidigt, säkert sätt för oss att kommunicera med våra användare.

Smidigt för Aspiro, visst. Irriterande för mig.

Det hade varit festligt att provköra Wimp men av detta blev intet. Kanske lika bra det, risken är att jag efter prövotidens slut tvingats göra ett svårt val mellan Wimp och mitt premiumkonto på Spotify. Och det är alltid jobbigt att tvingas välja.

Tillbaka vid ritbordet kom jag fram till en mycket enklare lösning. Jag valde att inleda med ett simpelt reguljärt uttryck som bara kontrollerar att datumet är på rätt form vad gäller siffror och bindestreck. Därefter går jag vidare med den inbyggda PHP-funktionen checkdate.

Den färdiga funktionen:

function validDate($date) {
    // Kontrollera form (NNNN-NN-NN)
    if(!preg_match('/^(\d{4})-(\d{2})-(\d{2})$/', $date, $matches))
        return false;
    // Kontrollera att datumet är giltigt
    if(!checkdate($matches[2], $matches[3], $matches[1]))
        return false;
    return true;
}

Veckans länkar riktade till alla webbutvecklare där ute:

1. Edit Your Head (Styles). Eric Meyer visar hur man kan låta ett style-element ha attributet contenteditable och därigenom kunna redigeras, även om det är i head-delen av sidan. Fiffigt!
2. HTML5 Tutorials and Techniques That Will Keep You Busy. En lista med ett gäng olika HTML5-handledningar att ta sig an någon regnig dag. (Via Brett Terpstra.)
3. Supersized – Full Screen Background/Slideshow jQuery Plugin. Ett jQuery-tillägg för att visa bildspel i helskärmsformat. Snyggt gjort och det finns också i en variant som hämtar bilder från Flickr.
4. Notes Blog Public Beta. Det svenskutvecklade WordPress-temat Notes är släppt i en publik beta-version. Ett stiligt, smart och modernt tema som jag förmodligen lär testa som grund i någon kommande bloggdesign.
5. QapTcha. Jag förespråkar egentligen inte användningen av CAPTCHA-funktioner (även om jag inte alltid lever som jag lär), det är bättre att göra säkra formulär och ha bra filter för skräppost. Med det sagt är QapTcha ett snyggt och nyskapande jQuery-tillägg som låter användaren dra i ett reglage för att bevisa sin mänsklighet. (Via WebAppers.)

FidoNet-nod 2:204/711, det var jag.

Benägen som jag är på att pröva nya saker föll det sig naturligt att börja utforska det nya mediet world wide web som slog igenom vid den här tiden. Modemet började användas mot Telias modempool i stället för de lokala BBS:erna och jag bytte filarkiv och ASCII-konst mot hippa sajter som Z Central, Torget och Spray. År 1996 gjorde jag min första hemsida, lagrad på Passagen. ”Best viewed in Netscape Navigator 3.0″ gick den i tidens moderiktiga fyra nyanser av grått.

Det var en rolig tid. Men inte tusan var sidorna snyggare.

1. HTML5 — Edition for Web Developers. Snygg, sökbar HTML5-specifikation riktad till webbutvecklare.
2. The Difference Between jQuery’s .bind(), .live(), and .delegate(). Bra genomgång av skillnaden mellan tre olika sätt att koppla funktioner till händelser i jQuery. Sammanfattning: använd .delegate() eftersom den är effektivare än .live() och hanterar, till skillnad från .bind(), automatiskt nya element som läggs till i DOM:en.
3. jQuery Waypoints. jQuery-plugin för att underlätta funktioner som aktiveras när man förflyttar sig i en webbsida, t.ex. infinite scrolling och sticky elements.
4. Web Cryptography: Salted Hash and Other Tasty Dishes. En artikel på A List Apart om kryptering. Nyttig läsning – du använder väl inte fortfarande MD5 för att lagra lösenord i din webbapplikation?
5. Pure CSS Slideshow. Exempel på hur man kan göra en slideshow med enkel HTML och CSS, helt utan Javascript.