[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 483: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 483: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 483: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 483: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 483: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 483: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 483: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 483: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 483: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 483: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 483: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 483: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 483: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 483: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 483: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 483: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 483: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 483: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 483: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 483: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 483: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 483: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 483: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 483: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 483: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 483: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 112: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 112: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 112: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 112: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 379: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 379: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/includes/bbcode.php on line 112: preg_replace(): The /e modifier is no longer supported, use preg_replace_callback instead
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/feed.php on line 173: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at [ROOT]/includes/functions.php:3868)
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/feed.php on line 174: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at [ROOT]/includes/functions.php:3868)
[phpBB Debug] PHP Warning: in file [ROOT]/feed.php on line 179: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at [ROOT]/includes/functions.php:3868)
Forum för Vuxna Barn till Narcissistiska Föräldrar Ett vattenhål på nätet för dig som har vuxit upp med en personlighetsstörd förälder 2015-08-30T08:51:26+01:00 http://vuxnabarn.nu/forum/feed.php?f&t&mode=topics 2015-08-30T08:51:26+01:00 2015-08-30T08:51:26+01:00 http://vuxnabarn.nu/forum/viewtopic.php?t=7915&p=92648#p92648 <![CDATA[Litteratur och länkar • Mellan Stolarna - poddradio om barn i utsatta situationer]]>
Så här skriver de själva:

Vi försöker ge särskild uppmärksamhet till utsatta barn som av olika anledningar inte kan få den hjälp de behöver av samhället.

Här är ett avsnitt om våldsutsatta barn:

http://www.raddabarnen.se/vad-vi-gor/me ... atta-barn/

Statistik: Postat av moonchild — sön 30 aug 2015, 08:51 — Svar 2 — Visningar 1864


]]>
2015-08-28T18:35:29+01:00 2015-08-28T18:35:29+01:00 http://vuxnabarn.nu/forum/viewtopic.php?t=7913&p=92614#p92614 <![CDATA[Off topic • Fakta om PMD/PMDD]]>
Begreppet PMS skiljer inte mellan lätta symtom och svåra besvär. Istället används ofta termen “premenstruell dysfori” (PMD) när humörväxlingar som irritation och nedstämdhet är uttalade och när tillståndet påverkar kvinnans sociala liv, förhållande till familjen och andra människor. PMDD (premenstrual dysphoric disorder) är en svårare typ av PMS som kan uppträda vid vissa tidpunkter under menstruationscykeln. Antingen kan det vara som en del av ett premenstruellt syndrom (PMS) eller som ett symtom i sig. PMDD påverkar mellan 3 – 8 % av alla kvinnor. Kvinnor med PMDD har många av de fysiska symtom som finns vid PMS fast starkare. Framförallt är de emotionella symtomen som känslor hopplöshet, isolering, och extrema humörsvängningar.

Många av symtomen vid PMDD påminner om vanlig depression men skiljer sig genom det cykliska mönstret. Symtomen varar mellan 10 och 14 dagar varje månad och uppträder direkt efter ägglossningen. Fem till sju dagar före mensblödningen kulminerar besvären för att sedan klinga av när blödningen börjar och helt försvinna inom tre till fyra dagar. Sjukdomen kan vara mycket handikappande för de kvinnor som drabbas och innebär ofta att både familjeliv och jobb blir lidande. Livskvaliteten blir allvarligt sänkt och en del kvinnor, dock inte en majoritet, har så svåra PMDD-besvär före mens att de plågas av självmordstankar. Vanligast är dock plötsligt kraftig aggressivitet och en oförmåga att rationellt sortera sina känslor vilket resulterar i konflikter och en påföljande ångestkänsla då dessa utbrott är oerhört svåra att hejda.

Syndromet har varit medicinskt dokumenterat sedan 1920-talet. Cirka 3–5 % av alla kvinnor i fertil ålder beräknas vara drabbade. Nära hälften av dessa har en annan kvinnlig anhörig som också är drabbad. Symtomen inträder ofta i övre tonåren för att sedan följa upp i vuxen ålder. Kvinnor över 30 år och oftast de som fött barn, är mer drabbade och symtomen tydligare. Det är inte ovanligt att PMDD kan leda till depression eller utveckling av andra ångestrelaterade sjukdomar som social ångest (fobi).

Vad är skillnaden mellan PMS och PMDD?

De fysiska symtomen är samma för PMS som för PMDD men när det handlar om PMDD, är symtomen ofta mer psykiska än fysiska. Vid PMS kan det finnas känslor av tomhet som påminner om en mild depression. Vid PMDD är känslorna så starka att det i en del extrema fall kan leda till självmordstankar. Kvinnor som har en historia av depression har en ökad risk för att utveckla PMDD. För att beskriva skillnaden mellan PMS och PMDD kan vi använda en metafor. Om PMS är som en förkylning så är PMDD som att få lunginflammation.

Symtom och diagnostik

För att underlätta diagnosen är det bra om du för dagbok under några månader över dina symtom

känslan av att vara intensivt olycklig
svårighet att se framtiden som positiv
värdelöshetskänslor
överkänslighet om man blir avvisad eller kritiserad
plötsliga attacker av sorgsenhet eller gråt utan uppenbar anledning
påtaglig ängslighet eller spänningar – känsla av att vara nervös eller uppjagad
varaktig och påtaglig ilska, irritation eller ökade konflikter med andra människor
svårighet att umgås med andra människor
intresseförlust för vardagliga aktiviteter, t ex arbete, skola eller vänner
koncentrationssvårigheter
ständig trötthetskänsla eller energilöshet
ökad aptit eller tröstätande – särskilt salta eller söta livsmedel/ minskad aptit
ökat sömnbehov eller sömnlöshet
känsla av vanmakt eller kontrollöshet
självmordstankar
ömmande bröst, svullnader och muskelvärk.
huvudvärk och eller migrän

Närvaron av ett eller flera symtom behöver inte betyda att du har PMDD. Allt beror på hur mycket symtomen stör ditt beteende, tänkande eller liv. Om du känner att dina symtom är svåra och att du inte kommer ur sängen, att du missar ditt arbete, ditt sociala engagemang blir till noll, då kan det vara ett tecken på att du har PMDD. Om symtomen dessutom börjar 10 dagar till 14 dagar innan mensen ja då kan du vara ganska säker. Om du känner att du har ett eller flera av dessa symtom 10 till 14 dagar innan menstruationen kan det vara värt att kontakta en kompetent psykolog eller psykiatriker för att undersöka om du lider av PMDD. Fullständig diagnos ska ställas av läkare, gynekolog eller psykiater.

Orsak

Det går inte att säga exakt vad det är som orsakar PMDD. Generellt kan vi säga att det finns två huvudsakliga orsaker, biologiska och psykologiska. Det är viktigt att komma ihåg att orsakerna oftast är individuella och att det inte sällan är en kombination av biologiska och psykologiska faktorer. En teori tar fasta på att hjärnan hos en kvinna med PMS och PMDD är känsligare för dessa hormonsvängningar. Detta beror på att fluktuationerna av östrogen och progesteron som normalt uppkommer i samband vid menstruationen, orsakar att serotoninbalansen förskjuts för en del kvinnor. Vi vet inte idag varför vissa kvinnor drabbas hårdare. Vad vi vet är att det är könshormonerna östrogen och gulkroppshormon som startar processen.

Behandlingsalternativ hittar du under fliken “behandlingsalternativ”.


Källhänvisning:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Premenstr ... C3%B6rning

http://www.comunicera.se/fragor/1-comun ... #fraga_281"

Från Katastrofvården.se http://www.katastrofsjukvarden.se/okate ... -storning/

Statistik: Postat av Bokstav — fre 28 aug 2015, 18:35 — Svar 0 — Visningar 1441


]]>
2015-08-26T17:32:29+01:00 2015-08-26T17:32:29+01:00 http://vuxnabarn.nu/forum/viewtopic.php?t=7906&p=92565#p92565 <![CDATA[Off topic • Krönika: Vår värld är inte frisk, den är sjuk]]>
– Vad fan glor du på, ditt jävla luderansikte, ryter mannen åt mig, går mot mig, med blicken låst i min.

Mitt leende fastnar. Pulsen slår.

Ett ögonblick är jag övertygad om att han ska ge mig en rak höger. Slå mig blodig, rätt i mitt luderansikte.

Medan mitt lilla barn sitter i baksätet och ser på.

Men han viker av. Nöjer sig med att spänna ögonen i mig. Skrämma mig. Han lyckas. Jag är rädd. Hjärtat dunkar, högt i den fridfulla landsbygden.

Hans beteende är inte friskt. Det är sjukt.

19-åriga Agnes Hedengård har ett BMI som säger att hon är underviktig. Men modellagenturerna säger att hon är för stor, för tjock. Men hon är ju inte tjock, hon är mager. Hon spelar in en film i underkläderna, i spegeln, och berättar för oss om det uppenbara.

Modevärldens bild av hur en kvinna får se ut är inte frisk. Den är sjuk.

Mona Walter, valde att konvertera från islam till kristendomen, för att slippa höra sina landsmäns rop om att hon inte var en ärbar kvinna som täckte sig. I dag lever hon med skyddad identitet och blir kallad hora mitt framför SVT:s kameror, när hon visar sig på gatan i Rinkeby.

– Det här är inte Sverige, ropar en av männen efter Mona.

Men det är Sverige, 2015. Och att män hotar kvinnor, kallar henne för hora, är inget problem isolerat till förorten. Det är ett sjukdomstillstånd som syns i hela vårt land.

Från norr till söder, i de exklusivaste kretsar, såväl som i de fattigaste. I landsbygd och i stad.

I ett land där det inte räcker att en 19-årig ung kvinna redan är mager, för att duga på bild. I ett Sverige där hon måste svälta sig själv för att bli än mer utmärglad, innan hon passar framför kameran.

Det är inte friskt. Det är sjukt.

I Frankrike är modeller med ett BMI under 18 förbjudna sedan i början av året. Men i Sverige fortsätter vi att hylla det sjukligt utmärglade idealet. Agnes har ett BMI på 17,5. Men det räcker inte. Hon tar fortfarande för mycket plats.

Det är inte friskt. Det är sjukt.

Sverige 2015 är också ett land där Mona inte själv får välja den religion hon vill, där hon inte får välja att ha håret i tofs och gå klädd i en vanlig höstkappa i Rinkeby, utan att män kallar henne för hora.

Det är inte friskt. Det är sjukt.

Jag undrar: När ska Sverige bli ett land, där kvinnor får ta plats. Där hon får göra egna val, får ha en egen röst, eller rentav ha bröst på bild, och fortfarande anses vacker.

Få byta religion om hon vill, utan att behöva leva under dödshot. Få förespråka jämställdhet utan hot om att hon bör våldtas. Få le i solen, utan att bli kallad för luder.

Ni män, som tror att ni har rätt att förvägra kvinnor att se ut som de vill, ni män som tror att ni har rätt att tysta kvinnor, tvinga kvinnor, hota kvinnor med våld - snälla, tänk om.

För ni har fel. Ni har ingen sådan rätt. Det ni gör är inte friskt. Det är sjukt.

Och ni män, som redan lärt era nioåriga söner att kalla våra döttrar för hora i skolan, det ni gjort, det är inte friskt.

Det är sjukt. Bottenlöst sjukt.

Jag längtar efter ett fritt land. En fri värld. Där både kvinnor och män får le i solen.

Utan hot, utan hat. Tillsammans.

I en värld som är frisk, inte sjuk."

Text: Frida Boisen
http://www.expressen.se/gt/kronikorer/f ... n-ar-sjuk/

Statistik: Postat av Bokstav — ons 26 aug 2015, 17:32 — Svar 4 — Visningar 1763


]]>
2015-08-25T17:59:53+01:00 2015-08-25T17:59:53+01:00 http://vuxnabarn.nu/forum/viewtopic.php?t=7905&p=92560#p92560 <![CDATA[Off topic • Metro: Haft PMS i 10 år: “Mina förhållande har tagit slut"]]> Statistik: Postat av Bokstav — tis 25 aug 2015, 17:59 — Svar 0 — Visningar 1169


]]>
2015-08-23T17:53:42+01:00 2015-08-23T17:53:42+01:00 http://vuxnabarn.nu/forum/viewtopic.php?t=7903&p=92533#p92533 <![CDATA[Off topic • Sydsv: Inför döden ångrar få att de inte simmat med delfiner]]> Statistik: Postat av Bokstav — sön 23 aug 2015, 17:53 — Svar 4 — Visningar 1852


]]>
2015-08-22T12:12:13+01:00 2015-08-22T12:12:13+01:00 http://vuxnabarn.nu/forum/viewtopic.php?t=7902&p=92524#p92524 <![CDATA[Off topic • Tips: Epilepsiforum]]> Statistik: Postat av Bokstav — lör 22 aug 2015, 12:12 — Svar 0 — Visningar 1292


]]>
2015-08-17T21:55:37+01:00 2015-08-17T21:55:37+01:00 http://vuxnabarn.nu/forum/viewtopic.php?t=7898&p=92448#p92448 <![CDATA[Off topic • Det är okej att inte vara så förbannat peppad hela tiden]]> Statistik: Postat av Bokstav — mån 17 aug 2015, 21:55 — Svar 2 — Visningar 1508


]]>
2015-08-16T20:13:30+01:00 2015-08-16T20:13:30+01:00 http://vuxnabarn.nu/forum/viewtopic.php?t=7896&p=92403#p92403 <![CDATA[Litteratur och länkar • Aftonbladet: V vill satsa 287 miljoner på psykiatrin]]>
– Vi har precis inlett budgetförhandlingar och en av de saker vi kommer ge allra mest tyngd åt är stora satsningar för att möta psykisk ohälsa hos unga vuxna, säger Jonas Sjöstedt partiledare för Vänsterpartiet.

Vänsterpartiet vill satsa stort på att möta den psykiska ohälsan bland unga berättar partiledare Jonas Sjöstedt och Ung Vänsters förbundsordförande Hanna Cederin i en presskonferens på söndagen.

– Vi vill göra det enkelt att söka hjälp, säger Jonas Sjöstedt.

Särskilda mottagningar för unga vuxna

Det vill Vänsterpartiet göra med två satsningar, en satsning på 130 miljoner kronor från staten på ungdomsmottagningar och 25 procents medfinansiering från de berörda kommunerna. Den andra satsningen handlar om att öppna specifika psykiatrimottagningar för unga vuxna.

– Då tror vi att steget blir mindre att söka hjälp, säger Jonas Sjöstedt.

Total satsning på 287 miljoner

Till de särskilda mottagningarna vill partiet att regeringen ska gå in med 100 miljoner kronor, även där ska berörda kommuner och landsting stå för medfinansiering. Totalt ligger satsningen på 287 miljoner kronor säger Jonas Sjöstedt. För att finansiera förslaget föreslår man bland annat att sänka rutavdraget från 50 procent till 30 procent.

– Det är viktigare att unga tjejer får stöd än att man får dra av för städning i hemmet, säger Jonas Sjöstedt.

Inga reaktioner på förslagen

Förslaget är en del i den pågående budgetförhandlingen. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har fått ta del av satsningsförslagen.

– Ja de har fått se idéerna men jag har ännu inte fått någon reaktion, säger Jonas Sjöstedt.

Nyheten presenterades två timmar innan Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt ska hålla sitt sommartal i Umeå."

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21263003.ab

Statistik: Postat av Bokstav — sön 16 aug 2015, 20:13 — Svar 0 — Visningar 1380


]]>
2015-08-14T22:07:21+01:00 2015-08-14T22:07:21+01:00 http://vuxnabarn.nu/forum/viewtopic.php?t=7892&p=92351#p92351 <![CDATA[Litteratur och länkar • Metro: Psykologen: Så vet du att du blir manipulerad]]> Kanske har du upplevt det själv. Kanske har du sett en vän bli utsatt, eller utsätta någon annan för det. Säkert är i alla fall att många blir manipulerade, och det kan hända dig också.

Den som blir manipulerad upptäcker det sannolikt inte, åtminstone inte förrän det redan har pågått ett långt tag. Håkan Järvå är psykolog med expertis inom påverkan och manipulation. Men innan han skolade om sig var han själv medlem i scientologikyrkan i 14 år.

– Det var det som fick mig att intressera mig för ämnet, och vad det är som kan få oss att göra så knäppa saker. Om någon hade sagt det innan jag gick med, att jag skulle göra det jag gjorde, hade jag bara skrattat, säger han.

I Håkans fall skedde manipulationen gradvis, precis som i de flesta fall. Han var glad och nyfiken när han gick med, och att ansluta sig till en sekt handlar i de flesta fall mindre om personlighetsdrag, och mer om avsaknaden av starka sociala närverk, menar han.

Men manipulation är inte isolerat till stora grupper och sekter, det sker dagligen i parrelationer, ofta utan att den drabbade är medveten om vad som händer.

– Dåliga parrelationer har samma typ av dynamik som en dysfunktionell grupp. Manipulationen sker gradvis och en relation kan fungera mer eller mindre dåligt. Men det är samma typ av maktstruktur, det handlar om en person som har svårt att ha en ömsesidig relation med andra.

Någon som manipulerar andra, i synnerhet sektledare, är ofta narcissistiska psykopater, med personlighetsstörningar som till exempel paranoia, säger Håkan Järvå. Och i ett förhållande där någon manipulerar den andra parten liknar det mer en diktatur än ett ömsesidigt förhållande.

– Det handlar inte om kärlek, det handlar om makt. Man vill ha makten över den andra personen i en totalitär relation.

Finns det några varningstecken?

– Det här kan drabba i princip vem som helst. När man blir kär blir man blind, så det är omöjligt att veta. Personer som är duktiga på att manipulera är duktiga på att få andra personer att lita på dem. De kan knepen som gör att man snabbt tycker om dem så man märker inget i början, det finns inga kännetecken.

Däremot kan det vara ett varningstecken att ett förhållande går för fort fram, och att den ena personer börjar föreslå eller kräva att den andra ska ändra på sig på något sätt.

– Att bli lurad handlar mer om kontext och otur. Personer som är duktiga på att bedra och manipulera smyger fram i samma skepnad som normala, och det är först när man har blivit lurad en gång som man börjar utveckla ett sjätte sinne för det. Man blir allergisk mot när den andra försöker kontrollera en.

Tecken på att du blir manipulerad

Ofta sker manipulation gradvis och kan därför vara svårt att upptäcka. Men det kan ändå finnas vissa varningsklockor på att någon försöker utnyttja dig.

• Om ett förhållande går väldigt fort fram, och din partner snabbt börjar föreslå eller kräva att du ska ändra på dig eller göra saker för honom/henne.

• Så kallade sol-och-vårare är ofta intresserade av din ekonomi, och ber förr eller senare om ekonomiska tjänster.

• Kärleken är blind, och gör dig blind. Gör du saker som du egentligen inte vill, bara för din partners skull? Det kan vara ett tecken.

• Saknar du tryggheten av starka sociala nätverk? Det kan göra dig extra utsatt för någon som vill manipulera dig, menar psykologen Håkan Järvå.

Text: Joel Linde

http://www.metro.se/nyheter/psykologen- ... yrrsyfjfY/

Statistik: Postat av moonchild — fre 14 aug 2015, 22:07 — Svar 1 — Visningar 1222


]]>
2015-08-11T22:30:10+01:00 2015-08-11T22:30:10+01:00 http://vuxnabarn.nu/forum/viewtopic.php?t=7889&p=92303#p92303 <![CDATA[Litteratur och länkar • Mycket informativ hemsida om PTSD]]> http://www.posttraumatiskstress.com

Där finns massor av information om ptsd och trauman och just nu även ett gratis självhjälpsprogram som man kan anmäla sig till.

Rekommenderas! :)

Statistik: Postat av moonchild — tis 11 aug 2015, 22:30 — Svar 3 — Visningar 1509


]]>
2015-08-11T16:30:29+01:00 2015-08-11T16:30:29+01:00 http://vuxnabarn.nu/forum/viewtopic.php?t=7888&p=92287#p92287 <![CDATA[Forumet kommer att stängas den 31 augusti 2015]]> Statistik: Postat av SvartaKatten — tis 11 aug 2015, 16:30 — Svar 83 — Visningar 16250


]]>
2015-08-10T14:59:51+01:00 2015-08-10T14:59:51+01:00 http://vuxnabarn.nu/forum/viewtopic.php?t=7886&p=92272#p92272 <![CDATA[Litteratur och länkar • Faktum: Den osynliga patienten]]> Osynliga, bortglömda, försvunna. Det är bilden av psykiatrin som patienter, anhöriga och anställda vittnar om. Det handlar om brister som kostar liv.
– Jag vill inte tillbaka till psyket. De skulle inte ens märka om jag hänger död på toaletten förrän städerskorna kommer på morgonen, säger Eva som just nu är på permission från slutenvården.

Solen lyser in i konferensrummet. Patienter, personal och anhöriga har samlats. Alla riktar sina blickar mot tavlan längst fram. Där står en fråga som alla vill ha svar på:

”Vad är det som händer inom psykiatrin?”

– Välkomna, kul att se att så många är här – även om det är sorgligt att det här mötet behövs, säger Anna Karin Bergström, som är personligt ombud.

Hon är en av dem som arbetar med att stödja personer med psykisk ohälsa, helt enkelt se till att deras röster blir hörda och att de får den vård de har laglig rätt till. En ung tjej räcker upp handen:

– Jag såg att politiker bjudits in. Jag undrar bara om ni kan räcka upp handen så vi vet vilka som är här?

En obekväm tystnad sprider sig över lokalen. Huvuden vrider på sig. Alla spanar över rummet. Men inte en enda hand sträcks upp.

– Jag är inte förvånad, muttrar en medelålders kvinna när hon går förbi med sin rullator.

Hon heter Marianne och har haft kontakt med psykiatrin sedan hon var åtta år. Åkt in och ut. Från barnpsykiatri till familjehem till slutenvård.

– Det är ingen som ser dig när du ligger inne på ”förvaringen”.

Personalen sitter bakom ett glas och det är inte ovanligt att det bara är vi patienter på avdelningen, säger Marianne, som menar att personalen hade bättre uppsyn över patienterna för 15 år sedan.

DÖDSTYST I LUREN
Faktum har granskat vad som händer när personalen inte har uppsikt över patienterna. Inom psykiatrivården i Malmö finns det bland annat en rapporterad incident där en make ringer avdelningen och söker sin fru. Personalen kan inte hitta henne. På kvällen ringer han igen och är väldigt arg: frun har varit inlåst på toaletten i två timmar utan att någon vetat om det. Men alla anhöriga har inte samma “tur”. För “Karins” syster slutade det så illa det kan gå.

– Jag ringde som vanligt till avdelningen för att prata med min syster, vi skulle planera inför julafton. Sjuksköterskan gick i väg för att hämta henne. Sedan blev
det tyst.

– Jag satt där i luren och varje minut kändes som en timme, säger Karin.

När hon lägger på för att ringa upp igen är det upptaget. En lång stund senare ringer telefonen.

– Min syster hade hängt sig på toaletten. Och de hade uppenbarligen inte tittat till henne förrän jag ringde, säger Karin, som än i dag inte har fått något svar på hur länge systern lämnats ensam.

Karin, från Göteborg, berättar att det sällan var någon i personalen på plats när hon var på besök. Systern berättade också hur orolig hon var över att lämnas ensam
i flera timmar. Efter dödsfallet krävde de anhöriga att få se dokumentation med tidpunkter för tillsyn.

– De sa bara att det inte finns några sådana papper. Jag skulle lita på att de tittat till min syster. Hur ska jag kunna lita på dem när de inte ens märker att någon hänger död på deras egen avdelning? Hängd i en datakabel I Sahlgrenskas interna dokumentation för negativa händelser, det så kallade avvikelsesystemet, hittar vi ett liknande fall
ett år innan Karins syster dog. Runt klockan 18 en sensommarkväll ringer det på avdelningens dörr. Det är en make som har kommit för att besöka sin hustru. Personalen följer honom till hennes rum, men hon är inte där. Toalettdörren är låst. De öppnar omedelbart och hittar kvinnan – hängd i en datakabel.

Maken får hjälpa till att bära ut sin döende fru från det trånga utrymmet. Under en timme försöker de rädda henne, men syrgasen tar slut efter fem minuter. Personalen springer fram och tillbaka och hämtar fler tuber, men efter en timmes försök – inför makens ögon – dödförklaras hon. I Sahlgrenskas rapportering står det: “Konsekvens för organisationen: Ökad arbetsinsats. Konsekvens för patienten: Dödsfall.”

HEMLÖS GLÖMD I ETT DYGN
I flera av de handlingar som Faktum har begärt ut är det omöjligt att se om tillsynen av patienten har fungerat. Det saknas dokumentation kring vad som har gjorts och när.
– Det händer att vi brister i vår dokumentation. Problemet är att vi då inte kan gå tillbaka och se hur vi kan förhindra att det händer igen, säger Stefan Lund, chef för psykakuten i Göteborg.

I februari 2014 är det just dokumentationen som brister på Stefan Lunds akutavdelning. En underläkare rapporterar att en bostadslös man blir liggande i ett dygn, utan bedömning.
Ingen vet om han har fått mat eller vatten. När läkaren går in i rummet är patienten okontaktbar. I avvikelserapporteringen går det att läsa underläkarens kommentarer: “Ingen vet hur patienten mår överhuvudtaget???? (…) Man bodde kolla ju HUR PATIENT MÅR I RUMMET!!!! (…) Såhär är inte ok!”

Ansvarig chef, Stefan Lund, har i den interna utredningen konstaterar att ”personalen har försummat omvårdnaden av patienten”.

– Jag förde samtal med personalen. De som var med hävdar att de har tittat till patienten minst en gång i timmen. Men det finns ingen dokumentation som styrker det, säger Stefan
Lund, som ibland får känslan av att medarbetare ljuger för honom. Dock inte i det här fallet, hävdar han.

En av dem som varit på såväl psykakuten som på andra avdelningar inom psykiatrin är Eva, 47, som lider av bipolär sjukdom – med maniska psykoser. Hon befinner sig på permission
från slutenvården.

– Där jag är nu kan jag ligga flera timmar och gråta på mitt rum. De hade inte ens märkt om jag försvann, säger hon.

FÖRSVUNNA PATIENTER
En sommardag 2013 hittar en sjuksköterska en handväska på en av Sahlgrenskas psykiatriska akutavdelningar. När sjuksköterskan kollar patientens journal ser de att patienten varit död i två dygn – utan att någon berättat det för de anhöriga. Och patienter försvinner – ibland utan att personalen märker att de är borta. Det handlar om vårdare som
sitter och spelar schack på datorn, när grannavdelningen ringer och upplyser dem om att deras patient är på vift. Det handlar också om föräldrar som ringer för att få tala med sina inlagda barn – bara för att få reda på att de är “borta”.

– Jag visste precis var min son var, han var ju för fan hemma hos oss. Men jag ville höra dem svettas, säger en pappa som har fått nog.

Föräldrarna bor över en timmes bilfärd från avdelningen och sonen var djupt psykotisk när han dök upp i hallen i sitt barndomshem. Han hade hoppat ut genom ett öppet fönster.

– Det hördes genom luren att ansvarig sjuksköterska skämdes. Jag undrar vad det är för koll de har egentligen? Jag hoppas det handlar om att det är för lite personal, säger pappan, som betonar att han också träffat många eldsjälar inom psykiatrin.

Efter händelsen bestämde den aktuella psykosavdelningen att göra en översyn av samtliga fönster, så att patienter inte kan hoppa ut.

– Tydligen har vi brustit. Inga fönster ska gå att öppna där patienterna vistas. Vi hade glömt att låsa ett samtalsrum, något vi borde ha upptäckt på vår säkerhetsrond, säger Pia Ram, kvalitetsansvarig för den aktuella avdelningen.

PATIENTER PÅ TAKET
I Malmö har vårdpersonal inom psykiatrin rapporterat flera incidenter när fönster står öppna, hos patienter som behöver skydd från sig själva. I år lyckades en patient hoppa från femte våningen, men incidentrapporten är kortfattad och utredning pågår. Det står bara att patienten förts till intensiven med svåra skador. Andra gånger är det dörrar till
taket som står öppna. En självmordsbenägen patient hittade en sådan öppen dörr och satte sig på takkanten för att hoppa. Men ångrade sig.

I Göteborg befann sig ännu en patient på taket. Men personalen på hans avdelning reagerade inte. Efter några minuter hoppade han och landade på entrétaket. Personal från
grannavdelningen kastade papper till honom för att stoppa blödningarna. Det tog 50 minuter innan personalen från avdelningen var på plats. Den ansvariga avdelningen skriver i sin incidentrapport: “Viss rörighet uppstod på avdelningen”.

– Den här patienten var dessutom på så kallat x-vak, som innebär att man inte får släppa honom med blicken för en sekund.

Om de inte ens märker om en sådan patient försvinner kan man ju verkligen fråga sig vilken koll de har på alla andra patienter, säger en skötare som jobbar på grannavdelningen.
Faktums granskning visar också att patienter försvinner på grund av rent slarv. I Malmö psykiatri råkade de skriva ut fel patient, två patienter hade “liknande namn”. En annan gång släpps en självmordsbenägen ut eftersom personalen inte kan läsa läkarens handstil. Men oavsett hur patienterna försvinner ska det finnas rutiner för att hitta dem igen.

EFTERLYSNING 4 DAGAR SENARE
När en patient försvinner kan psykiatrin få hjälp av polisen. I Göteborg faxas efterlysningar, eller så kallade handräckningar, genom psykakuten och sedan vidare med fax till polisen.

– Vi litar inte på mejl för känsliga patientuppgifter, det är inte intrångssäkert, säger psykakutens chef, Stefan Lund.

Men förra sommaren gick något väldigt fel. En patient från rättspsykiatrin försvann och avdelningen faxade som vanligt till psykakuten. Men sen hände – ingenting. “Av en slump”
hittas efterlysningen på expeditionen. Faxet skickades sedan till polisen – fyra dagar för sent.

– Ja, det var urdåligt. Det ska inte få hända. Som tur var hände inget allvarligt med patienten, säger Stefan Lund.

Kan det hända igen?
– Jag ljuger om jag säger att det inte kan hända igen, vi har ju hand om 29 avdelningars handräckningar.

STRUNTAR I ATT EFTERLYSA
Men förutom att efterlysningar av patienter kan försvinna händer det också att försvunna patienter inte ens blir efterlysta.

– Vi hade en patient hos oss som led av schizofreni. Om jag ska vara helt ärlig var det ingen i personalen som ville ha honom där. Det är hemskt att säga, men om du blir slagen och spottad på varje dag av en patient är det svårt att inte ta det personligt, säger en skötare.

Sahlgrenskas internutredning vittnar om hur patienten gång på gång avviker och efterlyses.

– Så när han försvann igen kunde vi inte bry oss mindre, det var inte slarv. Vi ville bara inte ha tillbaka honom, så vi väntade till dagen efter innan vi faxade om handräckning. Gud vad jag ångrar det, jag tänker på det varje kväll innan jag somnar, säger skötaren. Två månader senare hittas patienten utomhus. Död.

Sahlgrenskas internutredning slår fast att patientens våldsamhet mot personalen “kan ha bidragit till att man inte följde rutiner som man annars skulle ha gjort”. Rapporten avslutas med att det är ”liten sannolikhet” att det händer igen.

– Vadå liten risk att det händer igen? Det händer ju hela tiden att personal både omedvetet och medvetet totalt ignorerar patienterna. Jag kommer få leva med att jag kanske ligger bakom en psykiskt sjuk patients död, men det här kommer fortsätta så länge som det finns personal som inte känner sig trygga på jobbet, säger skötaren.

Text: Josephine Freje
http://faktum.se/2014/07/den-osynliga-patienten/

Statistik: Postat av moonchild — mån 10 aug 2015, 14:59 — Svar 2 — Visningar 1257


]]>
2015-08-10T14:57:33+01:00 2015-08-10T14:57:33+01:00 http://vuxnabarn.nu/forum/viewtopic.php?t=7885&p=92271#p92271 <![CDATA[Litteratur och länkar • Faktum: Döden på psyket]]> För tio år sedan tog den folkkäre brottaren Mikael Ljungberg sitt liv inne på psyket. Den sjukhusvård som skulle skydda världsmästaren räckte inte till.
– Jag trodde han skulle vara trygg där inne, säger brodern Jonas Ljungberg.

Faktum har granskat om det i dag, tio år senare, går att lita på säkerhetsrutinerna, som ska skydda både psykiatripersonalen och vårdens kanske mest utsatta patienter.

– Min bror var världens bästa brottare, men Mikael hade ett mörker inom sig. Efter två självmordsförsök sökte han frivilligt vård, han ville skyddas från sig själv, säger Jonas Ljungberg.

Väl inne på avdelningen, som tillhör Sahlgrenska universitetssjukhuset, frågade brodern om de visiterat Mikael. Frivilligt inlagda patienter får bara visiteras efter att de gett sitt medgivande, men brodern var osäker på om vårdpersonalen ens hade ställt frågan.

– Jag tänkte främst på bältet och annat han skulle kunna skada sig med. Men personalen idiotförklarade mig. “Det förstår du väl att vi har koll på.” Jag ville också försäkra mig om att han hade extra tillsyn och de lovade att titta till honom minst var femtonde minut, säger Jonas Ljungberg.

Efter tre dagar kom dödsbeskedet. Jonas var hemma när telefonen ringde.

– Det första jag frågade var vad han använt. De sa att det var ett lakan. Det kändes nästan som en lättnad i all sorg. Men med den bristande visiteringen kunde han lika gärna haft en kniv. Jag förstår inte heller hur Mikael hann hänga sig om de nu tittade till honom hela tiden, säger Jonas Ljungberg.

Vad brodern inte känner till är att Mikael Ljungbergs tillsyn hade ändrats kvällen innan, till en gång i halvtimmen. Det framgår av Sahlgrenskas internutredning.

– Det är första gången jag får reda på det, de lovade ju att titta till honom hela tiden? De snackade dock om att de måste “värna den personliga integriteten”. Men vad ska Mikael med den till när han är död?

Efter Mikael Ljungbergs självmord skickar Sahlgrenska en faktura till familjen för vårdkostnader. Något som Socialstyrelsen kritiserar i sin utredning av fallet. Där står det också klart att de rutiner som ska skydda patientens säkerhet har brustit. Bland annat lät de en läkare utan legitimation göra den viktiga bedömningen om risken för självmord och tvångsvård. “I efterhand kan man fundera över om utgången hade blivit en annan”, skriver Socialstyrelsen. Sahlgrenska hade inte ens rutiner för att bedöma självmordspatienter. Däremot hade de rutiner för att ta hand om sin personal om någon patient tar livet av sig. Socialstyrelsen konstaterar att “tillsynen inte varit tillräcklig” och avslutar med att man “förutsätter att berörda chefer beaktar vad som framkommit i Socialstyrelsens bedömning”.

När Faktum berättar för Mikael Ljungbergs bror att vi tio år senare har hittat över 160 incidenter som vittnar om att säkerhet, visitation och tillsyn fortfarande brister blir han förbannad.

– Det är skrämmande. Det snackas om nolltolerans i trafiken, men på psyket verkar vad som helst vara okej. Vi i familjen vet fortfarande inte vad som har hänt, det enda jag vet är att det är något som är fetfel inom psykiatrin, säger Jonas Ljungberg – som inte vet hur rätt han har.

RÄDD FÖR LIVET – PÅ PSYKET
Totalt finns fler än 8 000 negativa händelser, som vårdpersonal inom psykiatrin i Göteborg och Malmö har rapporterat de senaste tre åren. Vi har valt att koncentrera oss på de fall där människor kommit till skada – och till och med dött – när säkerhetsrutinerna brister. En av dem som vet hur det är på psyket i dag är 27-åriga Maria. Hon har vid flera tillfällen försökt ta sitt liv, men mår just nu relativt bra. Vi träffar henne på ett café vid Järntorget i Göteborg. Medan hon sträcker sig efter juiceglaset blottas hennes ärr.

– När jag vill dö tystar jag tankarna genom att skada mig, säger Maria som bland annat tömt en behållare skållhett vatten över sig själv.

Det gjorde hon med en vattenkokare på patientallrummet i Sahlgrenskas slutenvård.

– Jag förstår inte hur de tänker, det fanns flera självskadande patienter där. På flera avdelningar finns det dessutom duschslangar. Ibland får man låna en slang, men personalen har ingen koll på hur länge den är borta. En inlagd kompis till Maria fick låna ett måttband av personalen för att “mäta sina lår”. Hon hade tidigare haft ätstörningar.

– Det tog inte lång tid, hon försökte hänga sig i duschen med måttbandet, säger Maria som berättar att det inte bara slarvas med utlånade föremål, utan även med visiteringen. När hon varit inlagd efter allvarliga självmordsförsök har hon utan problem fått med sig rakblad. Andra patienter går runt med knivar.

– När jag vill dö är jag väldigt splittrad till vård. En del av mig vill läggas in och “räddas”, den andra vill bara dö.

Det första jag brukar tänka när jag blir inlagd är: “Vad kan jag döda mig med?”. Forskning visar att mellan 85-90 procent av de som överlevt ett allvarligt självmordsförsök inte dör av självmord.

– Det finns en myt om att den som vill ta sitt liv inte kan hindras. Jag vet utifrån mig själv och de patientkompisar jag träffat att det visst går att hindra självmord, men vården gör det svårt för oss att stå emot när vi blir lämnade ensamma med rakblad och duschslang, säger Maria.

Hon är alltid rädd när hon ligger inne på psyket, eftersom hon inte anser att det är en trygg miljö. Allt hon behöver för att ta livet av sig finns till hands och ibland har hon undrat om de vill att hon ska dö. En annan ung tjej, som vi kan kalla Frida, har liknande erfarenhet från Malmös psykiatri:

– På den avdelning jag var på efter mitt sista självmordsförsök lät de kökskniven ligga framme. Det var som att kniven kallade på mig, jag hann dock inte skära mig så djupt den gången, säger Frida som också berättar att hennes rumskompis försökte hänga sig i en utlånad duschslang.

Fridas och Marias upplevelser bekräftas av många liknande händelser.

DÖDLIGA DUSCHSLANGAR
I september 2012 hittas en kvinna hängande i en duschslang på en psykiatrisk akutavdelning på Sahlgrenska. Hon förs till intensiven efter att personalen klippt av slangen i sista stund. Vårdpersonalen ger ett förslag till åtgärd: “Inga duschslangar eller annan utrustning som patienten kan skada sig med.” Avdelningens chef noterar att det är “liten sannolikhet” att det händer igen. Nästa månad, i oktober 2012, ska det visa sig att informationen inte nått grannavdelningen. En man i 25-årsåldern hänger sig från sänggaveln. Personalen kan inte hitta den livsavgörande hjärtstartaren och syrgasslangen är borta. Det tar flera minuter från att patienten hittas till att vårdpersonalen får igång pulsen – men då är det för sent. Han avlider fyra dagar senare. Det är först efter den här händelsen som grannavdelningen får upp ögonen för att även de har duschslangar – de bestämmer att de ska bytas ut och ger sig själva sex månader för att åtgärda problemet.

När tillsynsmyndigheten kommer på besök, fem månader och 20 dagar senare, har de fortfarande inte lyckats få bort alla duschslangar. Men det slutar inte där, slangarna är fortfarande kvar på andra avdelningar med självmordsbenägna patienter. I augusti 2013 försöker en kvinna, som skulle ha haft så kallad x-vak, konstant tillsyn, hänga sig med en duschslang på Sahlgrenska.

En av psykiatrins viktigaste och kanske svåraste uppgifter är att bedöma vem som riskerar att ta livet av sig. Om en läkare bedömer att självmordsrisken är hög kan en rad åtgärder sättas in. Det kan handla om extra tillsyn, tvångsvård eller att ta bort farliga föremål som bälten och sladdar. När brottaren Mikael Ljungberg hängde sig för tio år sedan hade tillsynen minskat, en bedömning som senare fick kritik av Socialstyrelsen. Men än i dag, då rutiner ska finnas på plats, hittar Faktum allvarliga brister. Bland annat lämnas en man med flera tidigare självmordsförsök ensam, trots att han samma morgon förlorat en nära anhörig och dessutom precis fått reda på att han är hemlös. Han hänger sig med ett bälte. Ansvarig sjuksköterska skriver i den interna utredningen att hon tror händelserna under morgonen kan ha “påverkat patienten” men “det fanns inget där och då som jag kunde eller borde ha gjort annorlunda”.

En tvångsinlagd kvinna har “självmordsbeteende på grund av vantrivsel i boendet”. Dagen innan hon ska skrivas ut till boendet lämnas hon utan extra tillsyn. Hon hänger sig med “en sjal som ej skulle finnas på avdelningen”. Ansvarig chef avslutar rättspykiatrins rapportering med: “Förslag till förbättring: Tyvärr inte”. Vi bestämmer oss för att åka bort till Sahlgrenskas rättspsykiatri för få ett svar på hur de tänker.

”LÄKANDE MILJÖ”
Vi åker förbi Hjällbo ut på en landsväg. Ett vitt komplex, som ser ut som ett hotell på Solkusten, tornar upp sig. Skillnaden är att fönstren påstås stå emot 70 yxhugg och att ett högt stängsel gömmer sig på baksidan. I handväskan har vi rakblad, bara för att testa om det går att smuggla in farliga föremål även här. Men väskan får låsas in. Här finns brottslingar som anses för sjuka för att dömas till fängelse. Men det är inte den bilden de ansvariga vill ge av rättspsykiatrin. I nära en timme sitter vi och kollar på en powerpointpresentation med bilder på fina lokaler och blommor.

I presentationen står: “läkande miljö”.

Varför lämnades kvinnan ensam med sjal när ni vet att hon ska skrivas ut till boendet som är orsaken till hennes självmordstankar?

– Den bedömningen gjordes då, säger Sanna Richter som är verksamhetssamordnare för rättspsykiatrin.

Säkerhetsansvarige Peter Nilsson sitter också med i rummet. De spelar in allt vi säger.

– Det är en tragisk händelse och ett misslyckande. Helt uppenbarligen var det fel bedömning, säger Peter Nilsson som inte kan svara på varför.

I timmar sitter vi i rummet utan att få konkreta svar. De svarar på hur det ska gå till och vi undrar hur det går till i verkligheten. Det senaste året har närmare 40 tillbud med farliga föremål rapporterats på rättspsyk och under de senaste tre åren har personal skadats vid 52 tillfällen på grund av våld. Ska man tro powerpointpresentationen är rättspsykiatrin inte alls så illa, närmast riktigt trevlig. Här finns roliga aktiviteter: musikstudio, trädgårdsarbete, hundrehab och ett “träningsbad” på 12,5 meter – som de inte vill att vi kallar pool.

En mentalskötare som vi kallar Patrik är inte lika glad över rättspsykiatrins “läkande miljö”. Han anser att det är farligt med skrymslen utan uppsikt och möbler som inte skruvas fast.

– Allt ska vara fint, men det kan det ju vara utan att jag som anställd ska behöva få ett bord i nacken, säger Patrik.

Faktum har pratat med flera, som jobbar eller har jobbat inom rättspsykiatrin, som instämmer i Patriks kritik. Samma sak gäller för personal som jobbar på Sahlgrenskas psykakut, en av de modernaste i Sverige.

Ljuset från innergården speglar sig mot de pastellfärgade väggarna. Psykakutens chef visar stolt runt oss medan vi rör oss från expeditionen till ett väntrum där de mest utagerande patienterna får vara. Jag puttar lite på ett bord och en stor kruka – de sitter inte fast i golvet. Trots att Faktum har hittat dokument som visar att personal redan 2011 rapporterat att hotfulla patienter har kastat bord och krukor.

– Vi jobbar inte med att skruva fast. Däremot har vi tagit bort krukan med cementbotten, det var ett jättemisstag att ställa in en cementklump, men huvudfokus är att vi vill ha en miljö som inte provocerar patienterna, säger psykakutens chef Stefan Lund.

Maria, som flera gånger försökt ta sitt liv, blir dock provocerad av Sahlgrenskas nya lokaler.

– Ironiskt nog kände jag mig betydligt tryggare i de gamla och skabbiga lokalerna. Personalen var mer närvarande och det fanns färre saker att skada sig med, säger Maria som berättar att hon kunnat försvinna in på små rum och skära sig.

SMUGGLADE IN JAKTKNIV
Förutom att det finns föremål på psykakuten som patienterna kan skada sig själva och andra med, händer det att patienter har med sig farliga föremål, som knivar. För att förstå hur det är möjligt måste man veta att vårdpersonal inte har någon laglig rätt att visitera patienter som kommer in frivilligt. De kan fråga om patienten vill låsa in sin väska och tömma sina fickor.

Metalldetektor räknas också som visitering. Däremot kan personalen be polisen att göra en visitering. Vid tvångsvård får skötare dock gå igenom kläder och väskor utan medgivande – men de får inte röra kroppen. Men även när det finns möjligheter att visitera brister det.

Om vi börjar 2011: en patient kommer in med polis, men trots att visitering var möjlig görs det inte. Patienten drar fram en stor jaktkniv och hotar de andra patienterna. Han riktar kniven mot en patients buk. Personalen skriver i rapporten: “situationen är okontrollerbar och hotfull”.

– Ja, där gjorde vi två misstag. Vi borde ha låst in väskan och vi borde ha kollat med polisen om patienten var visiterad. Vi har rätt att be polisen att göra det om det inte är gjort, säger Stefan Lund.

Men trots att misstaget är dokumenterat, och psykakutens chef är medveten om händelsen, sker en liknande händelse 2013. En patient går “bärsärk” med en 40 centimeter lång kniv på psykakuten. En skötare försöker skydda sig med en stol, medan patienten hugger. Polisen lyckas avväpna mannen, efter att de använt pepparspray och dragna vapen.

Händelsen får stora rubriker i media, där verksamhetschefen svarar att “handlingsplanen varit god”.

Hur kunde det hända igen?

– Ja, om patienter inte vill att vi går genom väskor och kläder har vi ju möjlighet att begära det av polisen. Efter händelsen satte vi upp en lapp på dörren “obs visitera”, säger Stefan Lund.

Men varför satt det inte redan en lapp där? En patient hade ju jaktkniv redan 2011?

– Jag har inte någon jättebra förklaring på det.

Har du någon förklaring? Du ansvarar ju för säkerheten och rutinerna här?

– Ja, men farliga föremål kommer alltid in. Vi hade en kvinna för ett tag sedan som hade en kniv gömd i underlivet. Vissa inom psykiatrin vill ha tuffare tag med metalldetektorer, men en termoskanna kan ju också vara farlig, säger Stefan Lund.

Chefen för Malmös psykiatri är dock av en annan åsikt:

– Det hade varit avsevärt bättre om vi fick en lagändring, så vi kunde ha metalldetektorer. Vi har i sällsynta fall även pistoler i omlopp. Det handlar ju om patientsäkerheten och säkerheten för vår personal, säger Sven-Erik Andersson, verksamhetschef för vuxenpsykiatrin i Malmö.

Faktum har sökt sjukvårdsminister Göran Hägglund för en kommentar, men pressavdelningen svarar att han först är upptagen med Almedalen och sedan med “valarbetet”.

LÄMNAD ENSAM MED KNIV
De fall som Faktum har tittat närmare på hade dock, utan lagändring, kunnat förhindrats – om psykiatrin följt sina egna rutiner. Bland annat kommer en patient in till psykakuten med polistransport, efter att ha hotat ta sitt eget liv med kniv.

Patienten hittar ett läkarrum som – trots rutinerna – är olåst. Han får med sig en matkniv och en hammare. Patienten hotar personalen och “sparkar hejvilt i rummet”. En månad senare, i januari 2013, kommer en kvinna in som anses så sjuk att personalen sätter in x-vak. Personalen får inte släppa henne med blicken för en sekund. Trots det lämnas hon ensam och lyckats skära upp båda handledarna med en kniv. Personalen noterar: “Man borde haft bättre uppsikt över vilka tillhörigheter patienten har med sig”.

– Jag ljuger om jag säger att det inte kommer att hända igen. På andra psykakutmottagningar skiter de i lagen och visiterar och kör med metallbåge, jag vill inte ha det så, säger psykakutens chef Stefan Lund.

Men det här handlar om fall där ni inte följt era egna rutiner. Varför?

– Det är olyckligt, men med tanke på hur många patienter vi har och hur lite avvikande negativa händelser som sker, tycker jag ändå att vi gör ett bra jobb.

Efter knivattacken förra året skaffade ni sköldar. Var är de?

– Ja, det är lite pinsamt. Vi blev lite skärrade och beställde dem på nätet, direkt efter händelsen. Tror de kostade närmare 3 000 kronor styck, men vi köpte bara två. Vi slängde sköldarna. Polisen sa att det kunde vara farligt att använda sådant för outbildade, säger Stefan Lund. Det är inte bara på psykakuten som patienter kunnat komma över knivar och andra farliga föremål. Till och med inom rättspsykiatrin ligger köksknivar och bestick framme – trots rådande säkerhetsrutiner.

KNIVAR LIGGER FRAMME
Exempelvis dokumenterades i mars förra året att en patient drar kniv mot personalen. Senare samma år står ett sjukvårdsbiträde i köket då en rättspsykpatient plötsligt vänder sig mot henne med en “förskärare” i handen. Hon blir rädd, men patienten ser ännu räddare ut. Kniven låses in och ordinarie personal kommenterar: “Oj, var inte lådan låst?”
Sjukvårdsbiträdet skriver ner en reflektion: “Om man rycker till lite går lådan upp oavsett om den är låst eller inte”.

Tjugo dagar senare skrivs en ny händelse ner av personalen på rättspsyk. När de ska öppna knivskåpet är det redan öppet. En patient upplyser personalen att det varit öppet sedan igår kväll. Och 2014 fortsätter det: i mars har personalen rapporterat att ”knivlådan är olåst”. Förslag: ” följa rutinen att den som låser upp också låser”. I april, en
månad senare, rapporteras samma sak på nytt: “knivlådan i köket var öppen och flera bestick ligger i diskhon utan att vara inlåsta – besticken var inte kontrollräknande och de hade kunnat användas som vapen”.

Vad är det för poäng med säkerhetsrutiner om ni inte följer dem?

– Vi har brustit i våra rutiner. De knivar som varit lösa hade tagits med från våra gamla lokaler av misstag. Alla knivar sitter nu i skåp, med vajrar, säger säkerhetsansvarige Peter Nilsson.

Flera källor inom rättspsykiatrin säger att besticken inte kontrollräknas efter varje måltid. En av dem är Patrik:

– Ingen säger till om det fattas bestick. Vi konstaterar bara att det fattades knivar. Det har hänt flera gånger att det kommit timvikarier till mig och sagt “snälla, säg ingenting”.

De är rädda för att rapportera fel och brister, för det har ju hänt på deras skift, säger Patrik, vars kollega för övrigt blev huggen i halsen av en patient, och då räckte det med en penna.

– Problemet är inte att det händer en gång, problemet är att det bara fortsätter. Till och med när vi skriver avvikelser på farliga incidenter upprepas de, det känns som att cheferna inte tar vår och patienternas säkerhet på allvar, säger en kvinna som jobbar inom rättspsykiatrin i dag.

FÅR LÅNA RAKBLAD
För den patient som inte får tag i lösa knivar – eller lyckats ta med sig rakblad genom bristande visitation – finns det alltid möjlighet att låna farliga föremål, av personalen. Upprepade gånger glöms det bort att det lånats ut rakhyvlar, rakblad och saxar. Egentligen ska sådana föremål vara tillbaka inom högst en timme, men det kan ta upp till ett dygn innan det upptäcks.

Ibland kan det räcka med kortare tid än så. I september 2013 lånas en rakhyvel ut till en kvinna som “inte ska ha någon rakhyvel över huvud taget”. Patienten kommer tillbaka efter en timme och tre kvart, blodig – med djupa skärsår.

Varför funkar inte era rutiner med att ta tillbaka farliga föremål?

– Jag tycker våra rutiner fungerar, vi har ju hittat rakbladen – även om det så klart är fel att det sker först ett dygn senare. Det är dock väldigt många rakhyvlar som lånas ut på en sådan här avdelning, säger säkerhetsansvarige Peter Nilsson.

Det behöver ju inte vara svårare än att ni sätter en äggklocka, så kommer alla ihåg att ett rakblad är ute på vift?

– Många äggklockor blir det, säger verksamhetssamordnare Sanna Richter, som sitter med i rummet.

Patienter som dör, efter bristande tillsyn. Duschslangar som lämnas med självmordspatienter. En ung man är döende, men hjärtstartaren är borta. Fina lokaler, som skrämmer personal och patienter. Människor blir knivhotade. Patienter kommer till skada. En förskärare hos en patient. Och utlånade föremål som glöms bort, tills blodvite uppstår.

En viktig fråga kvarstår – vad händer när larmet går?

– Han attackerade mig med knytnävarna, det var en stor man och min kollega, som stod och skrek, var jätteliten och tunn. Några slag hade kunnat döda henne. Så vi tryckte på våra larm, säger Patrik som jobbat som mentalskötare. Men ingen hjälp kom.

– Det tog över ett år tills larmen fungerade. Jag hoppas att det inte är för att ledningen skiter i det, jag tror det snarare handlar om pengar, säger Patrik.

För några månader sedan hittade en sjuksköterska i Göteborg en kvinna som hängt sig på toaletten, med hjälp av sina tights. Hon skars snabbt ner, men andades inte. Sjuksköterskan fick igång andningen och försökte kalla på hjälp. Men larmet krånglade och hon fick springa ut på avdelningen, medan patienten låg ensam på golvet. Patienten fördes till intensiven. Våldtagen försökte larma Inom Malmös psykiatrivård hittar Faktum samma problem, trots att det ska finnas säkerhetsrutiner för att kontrollera larmen. Förra sommaren hängde en patient i duschen – blå i ansiktet. Personalen försökte larma, men ingen hjälp kom. Samma helg slängde en patient upp en olåst balkongdörr för att hoppa. Inte heller då gick det att larma. Personalen fick inget svar på när larmen skulle lagas.

LARM UR FUNKTION – VÅLDTAS

Det är inte bara personalens larm som inte fungerar. I september förra året blev en tvångsinlagd kvinna våldtagen, inne på Malmös psykiatriska intensivvårdsavdelning. En manlig patient drog in henne till sitt rum. Ingen såg, eftersom avdelningen – mot alla rutiner – var helt tom på personal.

Kvinnan försökte ropa på hjälp, men ingen hörde henne. Medan mannen försökte penetrera henne tryckte hon upprepade gånger på patientlarmet på väggen – som inte fungerade.
Efter ett tag kom en skötare tillbaka till avdelningen, under den pågående våldtäkten. I Malmöpsykiatrins händelseanalys står: “Om man hade följt sina egna rutiner hade man med stor sannolikhet kunnat förhindra övergreppet”. Skötaren vittnar senare under ed i domstolen om att “personal ville tysta ner händelsen, för att det inte var bra för avdelningen”. Våldtäktsmannen döms till rättspsykiatrisk vård. Sven-Erik Andersson är verksamhetschef för psykiatrin i Malmö.

– Det var inte ett larm, det var en ringklocka, svarar han när Faktum frågar om bristerna i säkerheten.

Han vill inte “kommentera enskilda fall”, utan bara vad man ska kalla den knapp som den våldtagna kvinnan tryckte på upprepade gånger för att kalla på hjälp. Sven-Erik Andersson verkar irriterad över att sjukhusets interna händelseanalys, ansvarig chefsläkare, tingsrätten, hovrätten, media och den vittnande skötaren kallar det för “larm”.
Det viktiga är ju varför ingen kom när hon tryckte på knappen?

– All personals larm ska kontrolleras en gång per dag enligt vår rutin, vi har bara haft tekniskt fel på larm en gång, säger Sven-Erik Andersson.

Men det stämmer inte. Redan 2011 rapporterar anställda inom vuxenpsykiatrin Malmö att deras larm inte fungerat på fem månader. Och två månader innan våldtäkten inträffar två allvarliga självmordsförsök på en helg, utan att larmen fungerar. Bara tio dagar efter våldtäkten är larmen ut funktion i tre timmar. Så sent som i april 2014 rapporteras fyra larmfel.

Det fanns larmfel både före och efter våldtäkten. Menar du att personalen ljuger om de rapporterade felen?

– Det finns bara ett större tekniskt fel. Det ligger på varje enskild att testa sitt larm innan de går på sitt pass.

Har ni rutiner för att kontrollera att patienternas larm, knappar, ringklockor – eller vad du nu vill kalla det – fungerar?

– Nej, bara när vi får in en ny patient, inte kontinuerligt. De används ju varje dag av patienterna, för att få vatten eller vad som helst. Så vi märker om larmet inte fungerar när de trycker och ingen kommer, säger Sven-Erik Andersson som är huvudansvarig för vuxenpsykiatrin i Malmö.

LIVSFARLIGA BRANDLARM
Det är inte bara patienternas och personalens larm som brister. I augusti 2013 brinner det på psyket i Malmö, men larmet på den närliggande avdelningen går aldrig igång.
I mars 2014 händer samma sak, och kraftig rök sprider sig i byggnaden. När personal ringer för att få ett brandlarm som fungerar får de svaret “kan det inte vänta till måndag?”. Vid de tillfällen då brandlarmet väl fungerar uppstår andra livsfarliga säkerhetsbrister. En natt 2011 försöker en patient tända eld på sig själv i en brinnande säng. Personalen försöker få tag i patientens arm och får ner honom på golvet. Då går brandlarmet. Brandörrarna låser sig, så att kollegor på grannavdelningen inte kan hjälpa dem.

– Det kan ju börja brinna vilken natt som helst, säger Margareta från Skåne.

Hon har jobbat inom psykiatrin i flera år.

– Senaste gången brandlarmet gick blev mina kollegor fast bakom branddörrarna. Det är livsfarligt, de kunde lika gärna ha brunnit inne, säger Margareta.

Beskedet som cheferna gav efter incidenten var att de ska ha ett möte om två veckor. På varje vårdavdelning ska det göras regelbundna brandronder. Bland annat ska man se till att det går att öppna dörrar i nödsituationer. I Göteborg 2012 går dock allt väldigt fel, på en psykosavdelning. Det brinner på toaletten och en patient är där inne. Personalen hittar inte den “livsavgörande paniknyckeln”. Det hittar inte heller nyckeln för att låsa upp fönstren för att få ut röken. Situationen beskrivs som “panikslagen”.
Brandsläckare saknas dessutom och anställda får rökskador.

– Vi hade väldigt mycket ny personal just då, de kände inte till var allt fanns, säger Pia Ram som är kvalitetsansvarig för avdelningen.

Så det är personalens fel? Varför har inte alla var sin paniknyckel?

– Det har de nu, efter den här händelsen. Och så har vi haft extra utbildning.

Trots det har Faktum hittat en rapport från samma avdelning ett år senare, 2013. En patient är inlåst på toaletten och “stor oro” uppstår då personalens nycklar inte fungerar.

Testar ni nu att alla nycklar fungerar?

– Nej, det gör vi visserligen inte. Vi tar för givet att nycklarna fungerar i alla lås, säger Pia Ram

Ni tar för givet? Trots två allvarliga incidenter?

– Ja, nu när du säger det… vi borde nog testa alla nycklar ja. Vi har tydligen brustit.

Text: Josephine Freje
http://faktum.se/2014/07/doden-pa-psyket/

Statistik: Postat av moonchild — mån 10 aug 2015, 14:57 — Svar 0 — Visningar 965


]]>
2015-08-10T14:53:43+01:00 2015-08-10T14:53:43+01:00 http://vuxnabarn.nu/forum/viewtopic.php?t=7884&p=92270#p92270 <![CDATA[Litteratur och länkar • Faktum: Larmkaos på psyket]]> En tvångsinlagd kvinna försökte larma när hon blev våldtagen, men ingen hjälp kom. Nu tio månader senare visar Faktums granskning att Malmö psykiatri fortfarande inte har koll på sina larm:
– Vi märker om larmet inte fungerar när de trycker och ingen kommer, säger Sven-Erik Andersson, huvudansvarig för vuxenpsykiatrin i Malmö.

I september förra året blev en tvångsinlagd kvinna våldtagen inne på Malmös psykiatriska intensivvårdsavdelning. En manlig patient drog in henne på sitt rum. Ingen såg, eftersom avdelningen – mot alla rutiner – var helt tom på personal.

Kvinnan försökte ropa på hjälp, men ingen hörde henne. Medan mannen försökte penetrera henne tryckte hon upprepade gånger på patientlarmet på väggen. Till ingen nytta. Larmet var ur funktion.

En stund senare kom en skötare tillbaka till avdelningen, under den pågående våldtäkten.

I Malmöpsykiatrins händelseanalys står: “Om man hade följt sina egna rutiner hade man med stor sannolikhet kunnat förhindra övergreppet.” Skötaren vittnar senare under ed i domstolen om att ”personal ville tysta ner händelsen, för att det inte var bra för avdelningen”. Våldtäktsmannen döms senare till rättspsykiatrisk vård.

Sven-Erik Andersson är verksamhetschef för psykiatrin i Malmö.

– Det var inte ett larm, det var en ringklocka, svarar han när Faktum frågar om bristerna i säkerheten.

Han vill inte “kommentera enskilda fall”, utan bara vad man ska kalla den knapp som den våldtagna kvinnan tryckte på upprepade gånger för att kalla på hjälp. Sven-Erik Andersson verkar irriterad över att sjukhusets interna händelseanalys, ansvarig chefsläkare, tingsrätten, hovrätten, media och den vittnande skötaren kallar det för “larm”.

Det viktiga är ju varför ingen kom när hon tryckte på knappen?

– All personals larm ska kontrolleras en gång per dag enligt vår rutin, vi har bara haft tekniskt fel på larm en gång, säger Sven-Erik Andersson.

Men det stämmer inte. Redan 2011 rapporterar anställda inom vuxenpsykiatrin Malmö att deras larm inte fungerat på fem månader. Och två månader innan våldtäkten inträffar två allvarliga självmordsförsök på en helg, utan att larmen fungerar. En patient hängde i duschen – blå i ansiktet.

En annan slängde upp en olåst balkongdörr för att hoppa, inte heller då kunde personalen larma för hjälp. Och bara tio dagar efter våldtäkten är larmen ut funktion i tre timmar. Så sent som i april 2014 rapporteras fyra larmfel.

Det fanns larmfel både före och efter våldtäkten. Menar du att personalen ljuger om de rapporterade felen?

– Det finns bara ett större tekniskt fel. Det ligger på varje enskild att testa sitt larm innan de går på sitt pass.

Har ni rutiner för att kontrollera att patienternas larm, knappar, ringklockor – eller vad du nu vill kalla det – fungerar?

– Nej, bara när vi får in en ny patient, inte kontinuerligt. De används ju varje dag av patienterna, för att få vatten eller vad som helst. Så vi märker om larmet inte fungerar när de trycker och ingen kommer, säger Sven-Erik Andersson som är huvudansvarig för vuxenpsykiatrin i Malmö.

Text: Josephine Freje
http://faktum.se/2014/07/larmkaos-pa-psyket/

Statistik: Postat av moonchild — mån 10 aug 2015, 14:53 — Svar 0 — Visningar 953


]]>
2015-08-10T14:51:08+01:00 2015-08-10T14:51:08+01:00 http://vuxnabarn.nu/forum/viewtopic.php?t=7883&p=92269#p92269 <![CDATA[Litteratur och länkar • Faktum: Vem vaktar vårdaren?]]> Anställda som skrattar åt en överviktigs krampanfall. Skötare som utsätter bältade kvinnor för sexuella övergrepp. Detta är några av de missförhållanden som rapporterats inom Göteborgs och Malmös psykiatri. Faktums granskning visar att kontrollen av olämplig personal brister – och det är patienterna som får betala priset.

Tänk dig att du är inlagd på psyket efter ett allvarligt självmordsförsök. Du sitter i en rullstol och gråter. Under tiden står personalen – och skrattar. De säger att de också hade velat ta livet av sig om de var du. De säger att de kanske kan hjälpa dig på traven.

Den här händelsen bygger på två sjuksköterskestudenters vittnesmål och har rapporterats som en så kallad “avvikelse”, inom vuxenpsykiatrin i Malmö. Alla negativa händelser och risker ska det skrivas avvikelser på. Rapporteringen är enligt tillsynsmyndigheterna ett av de viktigaste verktygen för vården. Det ska hjälpa dem att lära av sina misstag. Men Faktums granskning visar att avvikelserna som gäller olämplig personal faller mellan stolarna.

– Vi skriver inte upp namn på misstänkt personal i avvikelserna, det är inte relevant, säger Sven-Erik Andersson, chef för psykiatrin i Malmö.

Det här gäller inte bara Malmö och Göteborg – all vård i Sverige går under samma princip: det är inte individens fel, utan organisationens. Sedan den 1 januari 2011 kan inte heller vårdpersonal “prickas”, med varningar och erinringar. Ansvaret har gått från Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN), via Socialstyrelsen till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) – och dess fokus är “systemfel”, inte personligt ansvarsutkrävande. Just nu använder dessutom över 100 000 anställda inom vård och omsorg samma datasystem, för att hålla koll på sina namnlösa avvikelser. Det är landstingen i Västra Götaland, Uppsala och Stockholm samt Jönköpings kommun.

RÄDSLA FÖR ATT BERÄTTA

“Anna” är en av de sjuksköterskestudenter som blev vittne till bemötandet av den gråtande kvinnan i rullstolen:

– Det var fruktansvärt, vi kunde inte förstå hur personalen kunde behandla psykiskt sjuka patienter så omänskligt. Det var som att de inte ens reflekterade över att de gjorde fel, säger Anna, som menar att hon – och hennes klasskompis som var med – inte har något egenintresse av att rapportera de missförhållanden de har sett, snarare tvärtom.

– Första chefen vi kontaktade ville inte ens skriva en avvikelse, trots att sådant här så klart måste dokumenteras. Jag fick senare höra att det skulle skada min framtid inom vården – att jag kunde glömma att få jobb, säger Anna som känner sig särskilt sårbar som timvikarie.

Hon är inte ensam om sin oro. Faktum har talat med ett tjugotal personer som jobbar inom psykiatrin i Malmö och Göteborg och alla vittnar om en rädsla att öppet berätta om de missförhållanden de ser. Speciellt när det gäller olämpliga kollegor.

Det var inte bara händelsen med kvinnan i rullstolen som Anna och hennes klasskompis rapporterade. När de närvarade under en elbehandling hände något hon aldrig kommer att glömma.

– Patienten var kraftigt överviktig och medan hon låg där och krampade gjorde anestesiläkaren vågrörelser med handen. Som någon jäkla discorörelse. Personalen skrattade, jag ville bara skrika, säger Anna.

Vad hon inte vet är att det redan två år tidigare skrivits en liknande avvikelse. En anställd rapporterar att en läkare under en elbehandling ”uttryckt sig nedlåtande, oförskämt och oprofessionellt inför en sövd patient samt flera kollegor.” Och även efter studenternas vittnesmål skriver en annan anställd om hur en frivilligt inlagd patient utsatts för obefogat tvång under en elbehandling. När Faktum vill ta reda på om samma anställda är ansvarig för de tre övergreppen får vi svaret att det inte går: “Det finns inte några namn nämnda i avvikelserna”. En och samma vårdare kan alltså rapporteras gång på gång, men det går inte att spåra.

– Rapporteringen är inte till för sånt, det är ett system för att värna om patientsäkerheten, säger Sven-Erik Andersson, chef för psykiatrin i Malmö.

Han ser inte att patientsäkerheten är beroende av ett system som också kan kontrollera negativa händelser som beror på enskildas fel och misstag.

– Om det finns någon som är olämplig uppmärksammar den närmsta enhetschefen det, säger Sven-Erik Andersson.

Enhetschefen avslutar det aktuella ärendet med: “Det vore bättre att lära studenterna att kommunicera, i stället för att skicka en avvikelse. Att kommunicera med sina kollegor är en bra egenskap i fortsatt arbete inom vården (…) som en följd av avvikelsen bestämde jag att göra ett uppehåll i mottagandet av studenter (…) Belastningen kan, om man ser i backspegeln, ha blivit för stor”.

– Det enda som hände var att vi sjuksköterskestudenter fick en kollektiv bestraffning. De flesta inom vården är både proffsiga och vänliga, men problemet är när någon inte är det, säger Anna.

”MR. AVVIKELSE JOBBAR KVAR”

En som har sett konsekvenserna av att den bristande kontrollen av olämplig personal är en sjuksköterska som vi kallar Elisabeth. Hon har i flera års tid jobbat inom Göteborgs psykiatri och är van vid patienter som hotar och spottar.

– Det är en hård miljö, så det blir extra allvarligt om det är fel person på fel plats, säger Elisabeth, som är orolig för sina patienters säkerhet.

Förra året vikarierade en mentalskötare på avdelningen. Elisabeth kände igen honom. De hade jobbat ihop på en annan mottagning för något år sedan. Där var han känd som “Mr. Avvikelse”. Kollegorna hade upprepade gånger rapporterat hur han varit nedlåtande och använt övervåld mot patienterna. Elisabeths nuvarande chef visste ingenting om det.

Just nu jobbar Elisabeth med en manlig sjuksköterska som också har flera allvarliga avvikelser mot sig.

– Han är en direkt fara för patienterna, men det där avvikelsesystemet är ett skämt. Vi får ingen återkoppling och i verkligheten blir det bara pappersarbete, säger Elisabeth.

FEM ALLVARLIGA HÄNDELSER

Faktum har fått exklusiv tillgång till Sahlgrenskas databas. Genom att skriva på ett avtal om att inte röja sekretessbelagda uppgifter fick vi komma in i sjukhusets lokaler och skriva ner vilka handlingar vi vill begära ut. Vi såg dock inga namn på patienter, däremot fann vi att en och samma sjuksköterska fått fem avvikelser mot sig – inom loppet av tre månader. Enligt Elisabeth och en skötare på den aktuella avdelningen ska det finnas ännu fler händelser, men det är först den senaste tiden som kollegorna “råkat” skriva ner hans namn.

Första händelsen (som Faktum har hittat) skedde i oktober 2013. En specialistläkare rapporterar att en vårdskada uppkommit. Sjuksköterskan, som vi kan kalla Erik, ska enligt avvikelsen helt oprovocerat ha rusat mot en patient och brottat ner honom på golvet. Två skötare, varav ett skyddsombud, bevittnar händelsen. Det står att sjuksköterskan Erik har en “personlig vendetta” mot patienten och avvikelsen antyder att det inte är första gången: “Igen har [Eriks] bristande omdöme lett till en farlig situation som är helt onödig, det viktigaste är patientens säkerhet (…) [Detta] ter sig som ett personärende som måste tas på allvar, utredas och hanteras vidare på enheten”.

Vad som i stället händer är att patienten hastigt skrivs ut från avdelningen. Enligt dokumentationen kontaktas inte patientens anhöriga. Under rubriken “åtgärd” står bara: –”diskussion med berörd person”.

– Det var som att han bara såg svart, det är inte första gången den här sjuksköterskan ger sig på patienter. Han hatar dem, säger skötaren från avdelningen.

I januari 2014 är det dags igen – fyra gånger. Bland annat rapporterar en läkare att sjuksköterskan Erik utsätter en tvångsinlagd patient för livsfara. Patienten är bältad på mage, alltså den typ av fastspänning som endast används i extremfall. Patienten skriker eftersom han inte vill medicineras. En sjuksköterska, en läkare och en sektionsledare blir enligt avvikelsen vittnen till hur Erik, “som är en kraftig man”, lägger sig hårt på den bältade patientens bröstrygg.

Kollegorna skriker gång på gång att han ska sluta. “Sedan nästan beord-rade [sektionsledaren] honom att lämna positionen som är så livsfarlig att patienter tidigare har dött av sådana ingrepp.” Avvikelserapporten hänvisar till det uppmärksammade Osmo Vallo-fallet och fortsätter:

“[Erik] har för det mesta visat bristande omdöme och använder mycket våld, han tar vissa konflikter med patienter som ett personligt problem”.

Än en gång har inte patientens närstående informerats. Åtgärd: “diskussion med berörd person”.

– Han hade kunnat ta död på en patient och så får han ett samtal? Det är ett hån mot patienten, säger sjuksköterskan Elisabeth.

En vecka senare rapporteras att Erik orsakat ännu en vårdskada. Då gäller det att han ger en patient en överdos. Tre dagar senare ska Erik, enligt avvikelsen, ha slarvat med en livsfarlig injicering. Och i slutet av januari rapporteras den femte händelsen – då han ska ha släppt i väg en mycket förvirrad kvinna, trots att hon fått medicin med livsfarliga biverkningar. Polisen får leta efter henne – hon hittas fyra -timmar senare.

En läkare skriver: ”Sjuksköterskan [Erik] har upprepade gånger haft slarvigt beteende vad det gäller livsfarliga mediciner och situationer (…) Han har inte tagit till sig alla försök att hålla sig till sina uppgifter och lära sig av sina misstag.”

– Jag tycker ändå det är ett bra tecken att personalen rapporterat och att de skrek när han satt på den bältade patientens rygg. Det vittnar om en om bra attityd, säger Pia Ram, som är kvalitetsansvarig för avdelningen där sjuksköterskan jobbar.

Vad hjälper “bra attityd” när sjuksköterskan jobbar kvar?

– Det hjälper så klart inte. Enhetschefen är på semester så vi kan inte störa henne, men sådant här ska inte falla mellan stolarna, säger Pia Ram som dock själv får alla avdelningens avvikelser i sin hand.

Varför har du inte reagerat på det här?

– Jag kontrollerar mönster för att hitta organisationsfel. Baktanken med hela systemet är att ta bort fokus från individen och i stället se systemfelen.

Är det inte ett mönster om en och samma personal har flera allvarliga avvikelser på sig?

– Jo, det är det visserligen. Jag skulle dock säga att 80 procent av det som blir fel beror på systemfel.

Och 20 procent på individer då?

– Ja, jag kan hålla med om att det säkert finns en brist här. Vi har inte tänkt i de banorna. När jag ser en avvikelse som rör en person gör jag ingenting. Jag utgår från att enhetschefen sköter det, säger Pia Ram, kvalitetsansvarig.

Faktum har försökt nå enhetschefen, trots att denna är på semester, men utan resultat. Sjuksköterskan Erik har fått möjlighet att bemöta, men vill inte kommentera händelserna. Det finns dock ett ställe på Sahlgrenska där allvarliga personalärenden ska hamna. På HR-chefen Jerker Gussmos bord.

– Nej, den här sjuksköterskan har inte fått någon disciplinär åtgärd, men det har startats en utredning. Sjuksköterskan har fått stödsamtal.

Patienterna då?

– Jag kan inte svara på det. Men enhetschefen har haft allvarliga samtal med sjuksköterskan och utredning pågår.

Trots att Jerker Gussmo är chef för den avdelning som jobbar med att utreda olämplig personal har inte ens han möjlighet att gå in i något system för att kolla namn på rapporterad personal.

– Vi vet inte om det finns andra som också har flera avvikelser på sig. Det går inte att kolla upp.

Faktum har granskat ett femtiotal händelser där personal rapporterats för allvarliga brister. Det finns dock ingen statistik som säkert kan säga hur vanligt detta är.

I Malmö är indelningen av avvikelserna gjord på ett sätt så att det inte går att utläsa. Inom Göteborgs psykiatri finns det 1 449 avvikelser de senaste tre åren, som klassats som “bemötande” och/eller “bristande kompetens”.

– Det handlar inte om att jag vill “hänga ut” personal, det handlar om att ha ett ordentligt skydd för samhällets kanske mest utsatta människor. De här patienterna blir ju inte hörda och inte trodda om något händer, säger sjuksköterskan Elisabeth.

RUNKANDE SKÖTARE

Vid sexuella övergrepp står ofta ord mot ord. En allvarligt psykiskt sjuk kvinna ligger bältad i ett rum. Hon kämpar för att komma loss – med baken i vädret. På en stol vid dörren sitter en manlig skötare.

Enligt Sahlgrenskas rapportering berättar kvinnan: “Jag hörde hur hans andning blev tyngre och tyngre. Jag kunde inte se honom”. Patienten frågar då skötaren om han onanerar. “Hans svar var ett läte, typ ‘hmpfff’”.

Stefan Lund är chef på psykakuten – där skötaren uppges ha onanerat bakom en fastbunden kvinna.

– Bipolära patienter, som kan vara sexuellt utagerande i sin maniska fas, ligger mig närmast om hjärtat, säger psykakutens chef Stefan Lund. De är särskilt sårbara.

Men vad hände?

– Det har vi inte utrett, det var bara en patient och en skötare i ett rum. Därför har vi efter den här händelsen sett över våra rutiner så att vi alltid är två personer som sitter med den bältade patienten.

Jag har pratat med flera anställda inom psykiatrin som säger att de inte är två vid bältning. Har ni verkligen resurser till det?

– Ja, vi har alltid två personer. Fast uppenbarligen inte vid händelsen 2012.

2012? Jag pratar om en händelse 2013. Har detta alltså hänt förut?

– Eh… ja, det har hänt en liknande händelse… innan… jag vet inte hur mycket jag kan säga. Det är sekretess som du vet.

Nej, bara på patientuppgifter, inte på händelsen. Vad har hänt?

– Det var också sexuellt, jag får återkomma med svar på det, säger psykakutens chef Stefan Lund.

Efter intervjun får vi ett mejl där det står att polisen och Socialstyrelsen inte kommit fram till något. När Faktum vill kontrollera uppgifterna genom att begära ut offentliga handlingar får vi svaret av Sahlgrenska att de “strimlat alla papper”. Och trots att det gällde något så allvarligt som ett sexuellt ofredande har inte någon avvikelse skrivits. Den psykiskt sjuka patientens vittnesmål ansågs inte “trovärdigt”. Till slut får vi dock ett diarienummer som tar oss till polisens handlingar. Och där upptäcker vi något intressant.

Kvinnan uppger att en skötare pussat henne på kinden när hon ligger bältad. Att han rättat till hennes bh och kommenterat att det var en push-up. “[Jag] är säker på att det var sexuellt för honom, [jag] såg det i hans ögon]”. Hon är drogad och fastspänd och tar illa vid sig. Hon känner sig utsatt. Efteråt börjar hon darra och skriker att ”det inte är klokt att han får jobba kvar”. Kvinnan berättar för polisen att hon vill anmäla honom för sexuellt övergrepp, för att: “förhindra att han kan utsätta någon annan”.

Men det mest intressanta är inte att händelsen liknar den incident vi känner till från 2013. Utan att psykakutens chef – som fått läsa sina citat innan publicering – påstår att det ska ha skett 2012. Polisanmälan är nämligen från 2010.

PROLOG

När psykakutens chef får sina citat skickade till sig på nytt, med en fråga om varför han sa ”vid händelsen 2012” när det hände 2010 svarar han att det var då tillsynsmyndigheten ”avslutade ärendet”.

Plötsligt hör HR-chefen Jerker Gussmo av sig till redaktionen. Han är orolig att han har sagt för mycket.

I nästa andetag får vi reda på att sjuksköterskan Erik, som rapporterats för en rad allvarliga händelser, inte längre jobbar inom psykiatrin. Han har “flyttat” till en annan avdelning inom Sahlgrenska – dagen efter Faktums intervju.

EXEMPEL PÅ ANONYMA VÅRDARE:

Göteborg: En kvinna på psykosavdelningen rapporterar två manliga skötare. Vårdenhetschefen dokumenterar att ”patient klagar på att hon blivit sexuellt hotad av -personal”. De två manliga skötarna utreds inte.

Malmö: En skötare har konstant extra vak av en patient med starka självmordstankar. Skötaren somnar och patienten virar sitt bh-band runt sin hals. Efter 30 minuter vaknar vaket och klipper av bandet. Konsekvens för personal: Samtal.

Göteborg: En tvångsinlagd patient blir avklädd och genomsökt av två manliga skötare i jakt på droger. Trots att det strider mot lagen tar de av honom kläderna och visiterar honom analt. De två skötarna utreds inte.

Malmö: Personal på psykiatrin härmar en läkares brytning framför honom. Läkaren lämnar expeditionen och personal fortsätter att skoja om att de ska slänga griskött på honom. Personalen utreds inte.

Göteborg: En kvinna säger att en i personalen gett henne blåmärken på armarna och halsen. När hon börjar gråta blir hon kallad för lipsill. Hon nekas att gå på toaletten och får ligga i sitt eget kiss till morgonen. Patienten flyttas. Den hårdhänta personalen utreds inte.

Göteborg: På samma avdelning som fallet ovan är det en annan – eller samma anonyma – vårdare som kallar en gråtande patient för “barnrumpa”. Sahlgrenska kan inte svara på om det är samma person. Men det finns en mentalskötare som jobbat vid båda tillfällena. Händelsen utreds inte.

Malmö: En skötare ska ha konstant tillsyn på en patient och får inte släppa denna med blicken. Istället släcker skötaren ljuset och sover vid tre tillfällen under vaket. Konsekvens för personal: Samtal.

Text: Josephine Freje

http://faktum.se/2014/09/vem-vaktar-vardaren/

Statistik: Postat av moonchild — mån 10 aug 2015, 14:51 — Svar 1 — Visningar 1096


]]>