Idag hittar man bland annat ett tips om ett test som går ut på att man ska namnge så många som möjligt av världens länder på fem minuter. Själva testet gick sådär - det är inte alldeles enkelt att göra det på engelska - men den riktiga underhållningen hittar man bland kommentarerna:

fjaradvax 20 poäng 3 timmar ago[-]
Yemen, it's not easy!

kryoptor 17 poäng 2 timmar ago[-]
Oman, I know

fjaradvax 21 poäng 2 timmar ago[-]
Iran into difficulties after the first forty or so.

Dawbs89 16 poäng 2 timmar ago[-]
Iraq'd my brain for five whole minutes.

radohead 16 poäng 1 timme ago[-]
I'm Ghana try this again.

optional22 12 poäng 1 timme ago[-]
Kenya feel the pressure?

funpolice 23 poäng 56 minuter ago[-]
Niger please, it was easy.

prozachary 9 poäng 42 minuter ago[-]
Not fair. Egypt me out of Yugoslavia.

daeatenone 9 poäng 36 minuter ago[-]
I dont think I Congo any faster than I did... mahn

deadapostle 6 poäng 29 minuter ago[-]
Don't feel bad. Jamaica better test taker than I do.

prozachary 4 poäng 33 minuter ago[-]
Naming countries is fine, but how many have you actually Benin?

bojancho 1 poäng 24 minuter ago[-]
Yugoslavia no longer exists. I thought Guinea that.

5thEye 3 poäng 55 minuter ago[-]
Yeah, you really have Togo fast with this test.

cunnilinguslover 11 poäng 1 timme ago[-]
Sorry, didn't mean to Russia.

Hör av dig till pierre.andersson@me.com om du är intresserad av något.

Uppdatering: Har tagit bort en del grejor som blivit sålda. Kommer att lägga ut lite fler prylar inom kort.

Sigma DG 12-24/4.5-5.6

Extrem vidvinkelzoom med Canonfattning. Perfekt för en kamera med lite mindre sensor. Om du har en brännviddsförlängning på 1,6 blir det brännvidden 20-38 mm i praktiken. Objektivet är i bra skick, lite skavt på kanten av motljusskyddet bara. Nypris omkring 6 000 kronor (inköpt i Hong Kong för några år sedan). Nu 3 500 kr.

Canon EOS 1Ds

Byggd som en stridsvagn. En riktig proffskamera med fullformatssensor som trots några år på nacken är riktigt skön att plåta med. Innan jag ägde kameran fanns den hos en skolfotograf och har extra stödlinjer i sökaren sedan dess (det är inget som stör). Välskött. Säljs med momskvitto. Du får den för 6000 kr.

Canon HV 20

Väldigt prisvärd HDV-kamera från Canon. Har använt den för dokumentärfilmande med gott resultat. Skickar också med en vidvinkeladapter (WD-H43) och två högkapacitetsbatterier (Canon original 1400 mAh). Nypris totalt 12600 kr. Säljes med momskvitto. Nu: 8000 kr.

Beachtek DXA-2S

Ger professionell ljudkontroll även för enklare DV-kameror (som den ovan). Dosan fäster man under kameran och får då såväl två XLR-ingångar och rattar för inställning av ljudnivåerna från båda kanalerna. Från dosan går en vanligt 3,5 mm-kontakt in i kameran. Klockren lösning! Mer info. Säljs med momskvitto. Pris: 2900 kr.

Sony Playstation Portable

Bärbar spelmaskin! Inköpt i USA men spel inköpta i Sverige fungerar utmärkt. Tre spel (Colin Mcrae, Fifa 06 och Winning Eleven 6) följer med. Pris 950 kr.

Mer prylar kommer när jag hinner lägga upp dem. Bland annat en gammal Powermac G4 med 17-tumsskärm från Samsung och lite blandade klättergrejor.

Greta är ledsen. Jag försöker säga att det kan vara kul att spela mot Degerfors också men hon håller inte med.

Läs Tom Gates berättelse om hur han nekades inträde i Storbritannien utan anledning. Säkerhetshetsen har blivit ett större hot mot vår frihet än terrorismen.

Det här är självlysande journalistik, 140 tecken i taget. Mycket fascinerande och mycket talande. Han hinner inte bara referera det som sägs i talarstolen och under avbrotten för kaffe, han serverar också fakta, fördjupning och analys.

Niklas Orrenius är journalist på Sydsvenskan. Att han är duktig visste jag redan men det här är... lysande. Som sagt: Kolla in Niklas twitterflöde.

Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, politik, twitter, Sydsvenskan, Niklas Orrenius

De här extra dagarna på Huddinge har fört med sig positiva saker. En av dem är att vi har haft kontakt dygnet runt med superproffsig och erfaren personal - vi har samlat på oss mycket tips och råd som skulle ha tagit lång tid att få annars.

***

När personalen på K78 möter en ny förälder säger de alltid ett "grattis". Alltid. Och det funkar! Med ett för tidigt fött barn eller som i vårt fall misstänkt sjukdom är det lätt att oroskänslorna tar över. Ett enkelt grattis får en att se det positiva i sammanhanget - vi har ju fått ett barn! Banalt kanske, och visst ser man igenom det efter ett tag, men ändå: Det hjälper.

***

Över hundra personer jobbar på K78, personalstyrkan är lika stor dygnet runt. Jag satt på akutsal fyra i två dygn med Greta och såg hur de jobbar med barnen i kuvöserna och med föräldrarna och när jag tänker på det så kommer nästan tårarna igen. Hjältar är vad de är, inget mindre.

***

Jag ser fram emot första promenaden med Greta i barnvagnen.

Sen blev det jobbigt.

Samma dag som vi skulle åka hem från BB såg barnmorskan något som fick henne att rusa ut och hämta läkaren. Det visade sig att du krampade lite med högra armen och handen. Jag är inte säker på att jag ens hade sett det om de inte sagt något.

Efter det gick det snabbt. Någon timma senare var vi flyttade till K78, neonatalavdelningen på Huddinge, och doktor Martino stod där med en stor apparat och gjorde en ultraljudsundersökning av ditt huvud. Han letade efter blödningar och andra förändringar men fann ingenting konstigt.

Du kopplades upp till monitorer som visade puls, andning och hjärnverksamhet. Lite senare gjordes ett riktigt EEG, inte heller det visade något avvikande. Först efter en magnetkameraundersökning ett par dagar senare fick vi besked om vad som egentligen var fel. Också här drog det ut på tiden, ditt fall är tydligen ovanligt och Karolinskas främsta experter kallades in för att titta på bilderna.

I förmiddags kom doktor Martino in på vårt rum. Du låg i mammas knä och ammade, jag satt i sängen med datorn i knät. Jag förstod att det var nu vi skulle få veta. Sedan den där förmiddagen var kramperna borta, visst skulle väl doktorn säga att nu var du frisk och varsågod och åk hem?

Nej. Bilderna visade några små vita prickar på båda sidorna i hjärnan, något fler på vänster. Små, små områden som inte fått tillräckligt med syre, troligen dagarna innan förlossningen.

Fan heller, inte mitt barn, inte Greta. Kolla på henne, hon är ju helt perfekt.

Så här är det: Det finns en god chans att varken du eller någon annan kommer att märka av de här prickarna. De sitter i ett område som skulle kunna påverka din motorik framöver, men ett barns hjärna är utvecklingsbar på ett helt annat sätt än en vuxens. Signalerna hittar nya vägar och kommer fram ändå.

Det finns också en chans att du kommer att märka av dem. Läkarna vet inte, vi kommer att märka det i takt med att du växer, utvecklas och blir större.

Greta, du är speciell. Oavsett vad det här kommer att föra med sig i framtiden så är det en bra sak. Jag älskar dig mer än något annat och kommer att göra allt, precis allt som står i min makt, för att du ska få ett fantastiskt liv.

Vi ska upptäcka världen tillsammans, du och jag och mamma. Det kommer att bli bra det här.

Pappa

Fördelen med att gå istället för att löpträna är förstås att det inte sliter på kroppen i alls samma utsträckning. Eftersom behovet av att vila och återhämta minskar kan man utan problem gå varje dag - med lite tempo under promenaderna blir det ganska okej träning.

Sen finns det såklart nackdelar. Det är svårare att få upp pulsen och det tar betydligt längre tid. Sedan några veckor tillbaka går jag en långpromenad (mellan 45 och 90 minuter) varje dag. Det är lätt nu när jag är ledig, utmaningen blir att hålla igång det här när jag är heltidsarbetande småbarnsfarsa om några veckor.

Dagens promenad:

View Morgonpromenader i Mjölby in a larger map

***

Semesterkänslan vill inte riktigt infinna sig. Inte så konstigt när jag sedan tidigare tagit på mig ett par deadlines mitt i ledigheten. Dumt, men som vanligt tänkte jag att jag skulle hinna klart tidigare.

***

Om en vecka är jag på Ullevi och kollar U2. Peppad.

Jag gör det inte för vilket jobb som helst så klart. Från och med årsskiftet efterträder jag Eva Åhlström som chefredaktör på tidningen Accent. I dealen ingår att jag redan nu i september går in på 75 procent för att vi ska ha gott om tid för överlämning och en del organisatoriska detaljer som behöver fixas. (Bland annat behöver två tjänster tillsättas innan året är slut).

Det känns otroligt bra - inte minst med tanke på alla positiva reaktioner och gratulationer jag fått. Att få chansen att leda och utveckla en så stor och viktig tidning är fantastiskt kul och knappast något man tackar nej till.

Som medlemstidning för IOGT-NTO har Accent en upplaga på närmare 50 000 exemplar. Tidningen har flera viktiga roller att spela: Vi ska bevaka (och helst vara nyhetsledande inom) alkohol- och narkotikaområdet. Vi ska granska och spegla organisationens verksamhet och vi ska göra en tidning som är ett slags kitt mellan medlemmarna.

Här finns flera utmaningar. En av dem är att balansera de olika rollerna. En annan är att att göra redaktionella val fristående från organisationens ledning. Strukturen är glasklar: Chefredaktören är ansvarig utgivare och avgör vad som ska stå i tidningen, men att granska kollegornas arbete är lättare sagt än gjort. Samtidigt är det förstås helt avgörande att tidningen samspelar och går i hyfsad takt med resten av organisationen. Nej, det är inte någon stor del av jobbet men dynamiken finns där.

Ja, jag är väldigt glad för den här chansen. Samtidigt är det förstås lite trist att behöva avsluta alla roliga frilanssamarbeten. Har redan tackat nej till ett spännande jobb som hade tagit mig ett par veckor till Kambodja och Thailand.

Särskilt trist är det att inte kunna jobba med Internetworld längre. De senaste åren har de knutit ett gäng frilansare allt tajtare till redaktionen, jag har haft förmånen att vara en av dem. (Måste särskilt nämna Ulrika Halvarsson - världens bästa redaktionschef. Beställningarna från IW är alltid tydliga och jag har alltid fått bra feedback på de texter jag lämnat. Jag har lärt mig mycket om konsten att vara en bra beställare av dig.)

Men som sagt: Det är inte vilket jobb som helst jag går till. Ser fram emot både hösten och kommande år!

I morgon förmiddag sätter jag mig på tåget till Göteborg för att bevaka IOGT-NTO-rörelsens kongresser för Accents räkning. Tanken är att vi ska testa videoformatet grundligare de här dagarna. Ska bli kul!

***

Morgonpromenaden kändes seg . Min iPhone shufflade upp så bra musik att det gick bra ändå - det blir fart under fötterna med Amanda Jenssens Amarula Tree i öronen. Övrigt: Laura Pausini, Eldkvarn och ett par spår från GRP Live in session.

***

Almedalen var kul. Långa arbetsdagar - flera dagar började åtta och slutade efter midnatt - ofta med avbrott för middag med trevliga kollegor förstås. Med över tusen programpunkter på programmet kommer man alltid att missa det mesta, frågan är om det inte vore värt att vara på plats hela veckan nästa år.

Jag vet inte hur många gånger den här typen av undersökningar som har presenterats de senaste åren. Alla får de stor uppmärksamhet i media medan undersökningar som visar andra resultat knappast blir mer än notiser.

I de här undersökningarna tittar man på ett tvärsnitt av befolkningen, studerar deras matvanor, hälsa och livslängd och drar slutsatser av det. Oftast blir resultatet att de som dricker lite alkohol varje dag lever längre.

Det finns ett viktigt metodfel här. Att de som dricker måttligt lever längre kan ju lika gärna bero på att de tillhör en välmående grupp av befolkningen. Bland de som dricker mindre eller inget alls (och som i undersökningarna visar sig ha sämre hälsa) finns ofta sjuka, före detta missbrukare och andra som dricker mindre för att de mår dåligt.

Medias texter om de här undersökningarna innehåller sällan eller aldrig den kritiken. Det framgår inte om forskarna ens försökt kompensera för metodfelet (vilket inte är alldeles enkelt). I stället för man okritiskt fram resultaten som vore de sanning.

Ett undantag är den här artikeln i New York Times. Där har man tittat närmare på den här typen av undersökningar och visar bland annat hur en del av forskningen är direkt finansierad av alkoholindustrin. När gör DN något liknande?

Läs även andra bloggares åsikter om alkohol, vin, DN, media