Partistaten - av Sandro Wennberg

Höst = omprövning. Partistaten gör uppehåll.

2011-10-19T17:48:00.000+02:00

Det är höst. En av de vackraste men också en av de tuffaste årstiderna. Hösten är en årstid då livets åldrande gör sig påmint. Hösten är naturens vackra sätt att ge uttryck för att allt har sitt slut. Att livet går i cykler.

Foto: Lady-bug

Höstlövet får i dag stå som symbol för Socialdemokratins situation. Två katastrofala riksdagsval, ett cirkusliknande förspel till partikongress och en medial vansinnesfärd för partiledaren. Man behöver inte vara Einstein för att begripa att Socialdemokratin står inför enorma problem. Vill det sig upplever Socialdemokratin en ny vår. Vill det sig illa ersätts partiet av något annat.

Höstlövet står i dag också som symbol för mitt eget behov av att ompröva mina prioriteringar i livet. Att blogga är svårt och tar tid. Mest tid tar inte själva skrivprocessen, utan allt tankearbete och all blogg- och mediekonsumtion däremellan.

Jag har ett jobb. Och jag har familj. Under hösten 2011 kommer jag att göra ett uppehåll i bloggandet för att prioritera det som är viktigast i mitt liv. Kanske hittar jag andra sätt att ge uttryck för mina värderingar och åsikter. Kanske återupptar jag bloggandet. Kanske inte.

Ligger verkligen Juholts alla kort på bordet?

2011-10-09T17:38:00.001+02:00

Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt har ansökt om fullt bidrag till hans boende, trots att han flyttat in i sin flickväns lägenhet.

Till en början såg krishanteringen ut att följa regelboken. Strax efter den pressträff som Juholt hade hållit blev jag uppringd av Svenska Dagbladets journalist Olof Björnsson. Jag hade knappt följt rapporteringen eftersom jag var ledig denna fredag. SvD intervjuade mig om hur jag såg på hans krishantering. Jag uttalade mig i generella termer eftersom jag inte sett hela Juholts pressträff.

Min kommentar till SvD var att Juholts snabba agerande – att anordna en pressträff direkt efter avslöjandet – visade på att han följde krishanteringens ABC. Jag gav liknande kommentarer till Dagens Media och Makthavare.se. Initialt visade Juholt empati, erkände och var beredd att åtgärda felet direkt. Han gjorde sig snabbt tillgänglig för media och man fick intryck av att han lade alla korten på bordet. Nu skulle Juholt också visa att han agerar så att han inte missar saker framöver.

Det som har hänt därefter är mindre smickrande ur krishanteringssynpunkt. Juholt trodde kanske att frågan var utagerad. Men det var den inte. Och det beror inte på journalisterna. Det beror på att man får en känsla av att Juholt inte riktigt talar sanning. Att inte alla korten hamnade på bordet.

I DN just nu rapporterar TT att Juholt sagt att han talar 100% sanning. Att han – så fort han fått information från riksdagsförvaltningen om problemet med boendet i slutet av augusti – försökte åtgärda felet. Ändå sökte han några veckor senare nya bidrag med full ersättning.

Håkan Juholt. Foto: SAP.

Oavsett om du heter Steinman eller Birro: tajming är allt

2011-10-03T21:39:00.002+02:00

Strax före mötet med Nobelkommittén avled den tilltänkte Nobelpristagaren. Om detta visste kommittén ingenting. Nu är det inte säkert att Ralph Steinman kan gå till historien som Nobelpristagare eftersom avlidna inte kan få Nobelpris.

Allt handlar om tajming. Det har även Marcus Birro fått känna på idag. Han kandiderade till partiledare för Kristdemokraterna. Fråga mig inte varför han kandiderar. Jag kan bara se två förklaringar till han ville bli partiledare för KD. Den ena förklaringen kan vara att KD ligger honom varmt om hjärtat och att han vill leda partiet mot valseger. Den andra skulle kunna vara att han har bedömt det som lättare att bli partiledare i ett litet parti som KD än i ett större.

Foto: Citizen Media Watch

Hur som helst. Så fort Birro hade annonserat sin kandidatur så fick han sparken av TV4 som programledare för programmet Kvällsöppet. Och då hade han redan hunnit tacka nej till att kandidera.

Media: DN, DN2, DN3, EX, EX2 EX3, SvD, SvD2, SvD3

Bloggar: Röda berget, Peace Love Capitalism, Svensson.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, tajming, Partistaten.

Håkan bråkan i ombytt roll

2011-09-30T18:11:00.000+02:00

I berättelsen har Sune en lillebror som heter Håkan. När han har varit lite jobbig brukar Sune kalla honom Håkan bråkan. I veckan hamnade Håkan i bråk. Men den här gången är det Håkan Juholt som är storebror och småsyskonen i riksdagsgruppen som tar Håkan i örat. Och det rejält.

Håkan Juholt och Tommy Waidelich tycks ha fått kraftig kritik för sitt budgetförslag. En hel del i partiet internt, men även en del bloggare, är upprörda över att ett mejl från gruppledaren Carina Moberg har läckt till medierna.

Jag är inte förvånad. Det är mer än 100 personer som får ett mejl som tycks vara formulerat utan någon större eftertanke. Grundregeln måste vara att all mejlkonversation som omfattar ett helt riksdagskansli måste kunna hålla för det klassiska löpsedelstestet: Kan avsändaren stå för innehållet i mejlet om det hamnar på Expressens löpsedel?

Jag är snarare förvånad över att gruppledaren Carina Moberg tycks vara förvånad över budgetförslaget från partiledaren och den ekonomisk-politiske talespersonen. En gruppledares roll är just att förankra förslag från ledningen och sy ihop olika delar av riksdagsgruppens positioner.

Jag kan inte föreställa mig att gruppledaren inte haft någon som helst information om vad Juholt och Waidelich skulle presentera för S-riksdagsgruppen på tisdagskvällen. Skulle så vara fallet skulle det vara en unik situation. En gruppledare bör vara involverad i diskussioner om politiska kursändringar för att kunna avgöra om den ändrade politiken har stöd i riksdagsgruppen.

Så till själva innehållet i den politik som vållade sådana diskussioner vid den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Enligt uppgifter i medierna prioriterar duon Juholt och Waidelich ner en höjning av a-kassan till förmån för stora investeringar i infrastruktur, utbildning och bostäder, inte minst i Sveriges mer urbana miljöer.

Det kanske inte är så många som kommer ihåg det. Men Göran Perssons devis som också har diskuterats på flera socialdemokratiska partikongresser handlade om att sätta verksamhet för transfereringar. Det innebär att Socialdemokraterna i varje läge bör pröva om en skattekrona kan göra mer nytta i välfärdens verksamheter än i människors plånbok.

Det är ett klokt förhållningssätt. Mot den bakgrunden bör den socialdemokratiska riksdagsgruppen verkligen fundera ett varv till på det kloka i att prioritera en bättre fungerande välfärd och fler jobb genom investeringar i infrastruktur, utbildning och bostäder.

Det finns ingen bättre illustration av begreppet investering. Det är att man satsar pengar på något som i framtiden kan ge avkastning i form av ett Sverige med fler jobb och bättre välfärd. Att fokusera på “plånboksfrågor” – och dit räknar jag delvis a-kassan är i likhet med borgerlighetens mantra om sänkt skatt ett kortsiktigt sätt att tillfredsställa vissa väljargrupper.

Jag är medveten om att a-kassan inte är vad den har varit. Och jag har inget emot att den så småningom höjs. Men i det ekonomiska läge som Sverige kan befinna sig inom kort tror jag att det är betydligt klokare att göra investeringar för framtiden.

Sjukförsäkringen är däremot en annan sak. Den är i vissa delar ett skämt och inte värdig den välfärdsstat som borgerligheten ibland talar sig varma om. Sjukförsäkringen behöver fungera och då krävs pengar.

Jag hoppas verkligen att Socialdemokraterna har modet att tänka mer långsiktigt. Prioritera verksamhet före plånboksfrågor.

Bloggat: Johan Westerholm, Peter Högberg, Olas tankar, Martin Moberg, Tord Oscarsson och sist men inte minst den alltid så hjärtligt raljante Tokmoderaten.

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, ekonomi, budget.

M-promemorian som kanske fanns

2011-09-23T22:50:00.000+02:00

Partistaten har i två inlägg publicerat texter ur en promemoria som beskriver delar av en moderat strategi för hur partiet ska förhålla sig till andra partier. En del har nog frågat sig om det verkligen är så att Moderaterna har författat texterna. Och nej. Promemorian är inte författad av Moderaterna. Inte denna promemoria i alla fall.

Nästan alla politiska partier har politiska tjänstemän som skriver ett stort antal papper. En del av dessa papper är av sådan karaktär att det är olämpligt om de får fötter. Till dessa dokument hör sådant som hör den politiska taktiken och omvärldsbevakningen till.

Att arbeta politiskt och bilda opinion är med andra ord inte bara en fråga om att fördjupa sig i partiprogram och slaviskt följa kongressbeslut. Att arbeta politiskt är att hela tiden förhålla sig till omvärlden.

Moderaterna arbetar kanske mer än något annat parti med strategiska överväganden särskilt i förhållande till andra partier. För att nå dithän har Moderata partistrateger skrivit ett stort antal dokument. Något av dessa dokument kan mycket väl ha liknat de texter som Partistaten har publicerat.

Foto: Ranil

Sedan kan man fråga sig om det på sikt verkligen lönar sig att hela tiden förhålla sig till sin politiska motståndare. Ibland kan man få intryck av att Moderaterna är fångar i sin egen framgång.

Detta övertaktiserande drabbade Socialdemokraterna under förra mandatperioden. Det kan lika väl drabba Moderaterna denna mandatperiod. För om ett parti mer och mer förhåller sig till andra partier slutar det så småningom att förhålla sig till samhällsproblemen. Fingertoppskänslan gentemot de yttersta uppdragsgivarna - väljarna - kan gå förlorad. Och det kan stå ett politiskt parti dyrt.

Annarkia uttrycker det där väl i ett inlägg. När det överordnade målet blir att få vara med vid köttgrytorna "ställs före vad som gynnar människor och samhälle blir politiken ett smutsigt hantverk som spär på politikerföraktet".

Den som alltså vill veta mer om innehållet i Moderaternas strategiska dokument får dock vända sig till Moderaternas partihögkvarter på Schönfeldts gränd i Stockholm.

Läs även andra bloggares åsikter om moderaterna, politik, taktiserande, Partistaten.

M-promemorian som kom på villovägar – del 2

2011-09-22T16:32:00.000+02:00

Igår presenterade Partistaten ett litet utdrag ur en sekretessbelagd promemoria. Den skissar på den Moderata strategin inför och under budgetförhandlingarna. Här kommer ett nytt utdrag. Ytterligare delar kan komma att publiceras senare.

+ + +

Förhållningssätt till oppositionen (forts.)
Miljöpartiet

Miljöpartiet är ur Moderaternas perspektiv på sikt kanske den viktigaste politiska aktören, till och med viktigare än några av samarbetspartierna i Alliansen. Miljöpartiet intar nämligen en unik roll i svensk politik. De är de facto vågmästare i en riksdag som präglas av stor osäkerhet. Alla andra partier i den övriga oppositionen är i stor utsträckning beroende av Socialdemokraternas positionering. Internt i Alliansen är det dessutom så att Miljöpartiet på sikt har större potential att utgöra en realistisk grön kraft i svensk politik än Centerpartiet. Nu gäller det att binda upp Miljöpartiet i så många uppgörelser som möjligt så att partiets vänsterfalang inte får det utrymme som de har haft under förra mandatperioden.

Slutsats i förhållningssätt till Miljöpartiet
Partiet är en såpass viktig aktör att vi behöver tillmötesgå dem i en ytterligare hjärtefrågor. Mot den bakgrunden går regeringen fram i frågan om en halvering av restaurangmomsen. Frågan om framtida jobbskatteavdrag ska även i fortsättningen vara prioriterade i förhandlingar med MP.

+ + +

Bloggar: Röda berget

Läs även andra bloggares åsikter om moderaterna, Anders Borg, Fredrik Reinfeldt, politik, budget, Partistaten

M-promemorian som kom på villovägar – del 1

2011-09-21T17:53:00.001+02:00

Finansminister Anders Borg presenterade igår statsbudgeten för 2012. Mycket var känt innan, mycket blev känt igår. Vad som däremot inte har blivit känt är vilka strategiska val som Borg och statsministern har gjort inför budgetpresentationen. Nedan är ett utdrag ur en sekretessbelagd promemoria. Fler delar kan komma att publiceras senare.

+ + +

Förhållningssätt till oppositionen
Socialdemokraterna

Socialdemokraterna är hårt skadeskjutna efter den senaste valförlusten. Partiet har med den nya ledningen ingen möjlighet att klara av att etablera blocköverskridande kontakter och vägrar ha ett etablerat samarbete med SD. Således har Socialdemokraterna ytterst få möjligheter att få till stånd en riksdagsmajoritet. Det är ett för Moderaterna fördelaktigt läge. Därför är det angeläget att Socialdemokraterna hålls på armlängds avstånd så att de känner att det i vissa lägen finns öppningar i alliansen, samt att Miljöpartiet inte är helt och hållet är uppbundna i uppgörelser med regeringen. Genom att släppa in S och MP i förhandlingar i olika frågor hålls S på lagom avstånd i kylan och MP på lagom avstånd i värmen. Trots att det utåt ser ut som om båda är jämbördiga samarbetspartners.

Slutsats i förhållningssätt till Socialdemokraterna: Socialdemokraterna kommer att vara Moderaternas huvudmotståndare i valet 2014. Mot den bakgrunden behöver partiet spelas ut mot MP i viktiga frågor men samtidigt bör partiet få intryck av att det kan nå fram i andra frågor. Framtida jobbskatteavdrag kommer att vara den huvudsakliga knäckfrågan i förhållande till S. Målet är att få det att framstå som att det är Socialdemokraterna som bromsar utvecklingen mot fler jobbskapande skattesänkningar som jobbskatteavdraget. Ju tydligare S är i sitt nej till jobbskatteavdragen desto lättare kommer det att vara att utmåla partiet som ett skattehöjarparti.

+ + +

Bloggar: Röda berget, Storstad, Peter Andersson x 2, Roger Jönsson, Sjölander, Martin Moberg, Eva-Lena, Johan Westerholm, Sebastian Stenholm.

Läs även andra bloggares åsikter om moderaterna, Anders Borg, Fredrik Reinfeldt, politik, budget, Partistaten

Ansvar ansvar ansvar ansvar ansvar ansvar ansvar ansvar ansvar ansvar ansvar ansvar ansvar ansvar ansvar ansvar ansvar ansvar ansvar ansvar ansvar ansvar ansvar ansvar

2011-09-16T17:56:00.001+02:00

Fredrik Reinfeldt avgav sin regeringsförklaring igår. Av journalisternas nyhetsrapportering att döma var den stora överraskningen att det inte fanns någon som helst överraskning.

Fredrik Reinfeldt gör stor sak av begreppet ansvar. Han uttalar ordet hela 26 gånger. Han uttalar det så ofta så att man börjar undra om han försöker intala sig att det är dags att ta ansvar. Ungefär som Stig-Helmer i filmen Sällskapsresan från 1980 som på ett flygplan försöker intala sig att han kan flyga. Han upprepar gång på gång:

“Jag kan flyga. Jag är inte rädd. Jag kan flyga. Jag är inte rädd. Jag kan flyga. Jag är inte rädd.“

Vore jag Fredrik Reinfeldt så skulle jag bli lite bekymrad. Jag är inte ensam om att se att det bakom lugnet och talet om ansvar gömmer sig en oro som inte går att ta miste på. Allt fler verkar tycka att Reinfeldt inte utstrålar det lugn och den färdriktning som Sverige i ett svårt ekonomiskt läge är i behov av.

På väg neråt? Foto: Baltic Development Forum

När en nyhetsredaktion som TV4 Nyheterna börjar göra narr av statsministern – då är det dags att agera.

När politiska kommentatorer TV4 och Ekot pekar på att statsministern saknar visioner – då är det dags att agera.

När borgerliga bloggare sågar statsministerns tal vid fotknölarna – då är det dags att agera.

När borgerlighetens fanclub Nr 1 pekar på att ansvarstagande också betyder att skapa en stabil majoritet i riksdagen – då är det dags att agera.

Bloggar: Röda berget, LO-bloggen, Peter Andersson och Martin Moberg.

Läs även andra bloggares åsikter om moderaterna, politik, regeringsförklaring, Partistaten.

Regeringens bristande fingertoppskänsla

2011-09-13T11:27:00.000+02:00

Flera medier rapporterar att barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) nu “backar” i frågan om ersättning till dem som tidigare drabbats av vanvårdades av samhället som fosterhemsbarn.

Larssons agerande i den här frågan är anmärkningsvärd. Regeringen beställer en statlig utredning – Upprättelseutredningen – om hur ersättningen till de före detta fosterhemsbarnen ska utformas. Ersättningen skulle enligt utredningens förslag vara skattefri och ligga på 250 000 kronor.

Så sent som i måndags sade ministern att inga pengar skulle betalas ut till dem som vanvårdats utan att de skulle bli en “ceremoni” som ett slags ursäkt från staten. Några timmar senare ändrar sig ministern och “bjuder in till överläggningar” med oppositionen.

Det här är inte första gången som den borgerliga regeringen visar en fundamental brist på konsekvensanalys. Just den bristen sammanfattas bäst av TV4:s politiska kommentator Ulf Kristoffersson i gårdagens sändning:

"Regeringen visar ibland en häpnadsväckande brist på förmåga att se vilka konsekvenser och vilket mottagande deras beslut ska få, alltså en brist på fingertoppskänsla."

Media: Aftonbladet, Corren.se, Kristianstadsbladet, Norra Skåne, Skånskan.se, Smålandsposten, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio Ekot, svt.se, svt.se, TV4, Ystads Allehanda.

Bloggar: Röda berget, Krassman, Martin Moberg, Thomas Böhlmark (M).

Läs även andra bloggares åsikter om Kristdemokraterna, välfärd, politik, Partistaten

Långt kvar i operationen rädda prinsessan Toadstool

2011-09-12T09:37:00.000+02:00

I Aftonbladet läser jag i dag att de borgerliga nu är större än de rödgröna enligt en mätningen från United Minds. Hjälten Mario – also known as Håkan Juholt – vars uppdrag är att rädda prinsessan Toadstool, ser ut att ha en rejäl uppförsbacke för att lyckas.

Enligt Carl Melin, opinionschef på United Minds. kan man se att S förlorar väljare från de borgerliga men tar väljare från V. S ligger över valresultatet. Samma tendenser syns i Metros senaste mätning från YouGov.

Det är nog få Socialdemokrater som i dag lägger champagnen på kylning för att den ska vara välkyld på valdagen om tre år. Det är långt till en valseger för S i valet 2014. Den enda trösten med detta påstående är att man kan tjäna pengar på en eventuell valvinst för S. På Unibet ger en vinnande koalition på S+V+MP i nästa val nämligen 2,25 gånger pengarna. Lågoddsaren är en omvald borgerlig fyrklöver med 1,5 gånger pengarna.

Att Socialdemokraterna tar väljare från Vänsterparti som riskerar att åka ur riksdagen är ingen tröst. S behöver V – inte minst för att visa att S inte är ett renodlad vänsterparti utan ett mitten-vänsteralternativ i svensk politik.

Men om Socialdemokraterna återigen ska spela en avgörande roll i svensk politik och samhällsutvecklingen så krävs mer än att man mobiliserar sina kärnväljare och tar väljare från Vänsterpartiet. S måste återigen definiera centrum i svensk politik. Partiet måste föra en debatt och en politik som gör att hela det politiska landskapet – och således även mittfåran – rör sig vänsterut.

Foto

Val vinns inte genom att man förhåller sig till motståndarens problemformulering och och anpassar sig till dennes förslag. Val vinns genom att man bottnar i sin samhällsanalys och nyttjar den sociala ingenjörskonstens alla verktyg.

Där har tyvärr ledningen för S fortfarande lång väg att gå. Prinsessan Toadstool är fortfarande kidnappad. Super Mario har fortfarande många banor kvar att löpa innan han kan rädda henne.

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, valet 2014, Partistaten, politik.

Det är inte euron som krisar, det är EU

2011-09-10T10:24:00.001+02:00

Många talar i dag om eurons kris. EU-kritiker från olika håll pekar på problemet att införa den gemensamma valutan. Men problemet ligger i att politiker på det nationella planet har blivit oansvariga. Och det är inte bara nationella särintressen som styrt EU under det senaste årtiondet, utan också bristen på gemensamma mål för EU. Huvudproblemet stavas borgerliga regeringar.

Nu när euron finns är det lätt för EU-motståndare från höger- till vänsterkanten att beskylla valutaunionen för EU:s ekonomiska problem. Euron kallas av dem för en “tvångströja”, som tvingar in länderna att ha en gemensam finanspolitik, trots att länderna eller dess medborgare inte är redo för detta.

Hade euron inte funnits så hade valutaspekulanter runtom i världen tjänat stora pengar på att ställa enskilda EU-länders statsfinansiella kaos mot varandra. De hade gjort som de alltid har gjort. Spekulerat i valutafluktuationer och statsobligationer och försökt få land efter land på knä. Skillnaden nu är att allt skulle gått så mycket snabbare. Med de usla statsfinanser som många EU-länder har hade det utan problem gått att försätta tio länder i konkurs. På ett halvår.

Vart är jag på väg? Jo, det ensidiga fokuset i debatten på euron kan i sig hämma en sund diskussion om EU-samarbetet som helhet. Faktum är att 27 länder har en inre marknad. Dessa länder är beroende av varandra. Oavsett om man har en gemensam valuta eller ej. Då behövs sunda offentliga finanser. Och gemensamma mål för vart EU är på väg.

Framtidsscenario: Ett Nord-EU och Syd-EU?

Under de senaste tio åren har EU kommit att styras allt mer av borgerliga regeringar. Det är regeringar som har kört sina egna statsfinanser i botten. Många av dem har ensidigt prioriterat att sätta nationella särintressen före det europeiska samarbetet.

Faktum är att euroområdets länder under de senaste nio åren har haft underskott i sina offentliga finanser i mer än fem år. De flesta av länderna har med andra ord inte prioriterat att ta ned sina underskott under den gräns på tre procent av BNP som är den yttersta gränsen för samarbetet.

Just nu bevittnar vi inte eurons kris. Vi bevittnar EU:s kris. Och vi bevittnar många borgerliga regeringars oansvariga politik.

Notan på kort sikt behöver betalas av skattebetalare i hela Europa, inte bara i euroområdet.

Notan på lång sikt kan komma att betalas av hela EU-samarbetet. Inom en inte alltför lång framtid kommer det att höras röster som talar om att dela upp EU i ett A- och B-lag. I ett kärn-EU och ett periferi-EU. Eller kanske ett Nord-EU och ett Syd-EU.

En inte alltför kvalificerad gissning är att inget av dessa scenarier kommer att vara positivt för den europeiska och globala utvecklingen.

Och för en gångs skulle kan jag hålla med om något som den ultraliberala Johan Norberg skriver i Metro. Åtminstone i stora delar.

Bloggar: Johan Westerholm x 2, Jonas Sjöstedt (V).

Media: AB, DN, HD

Läs även andra bloggares åsikter om EU-samarbetet, Partistaten, politik.

Don’t mess with SNS

2011-09-08T09:33:00.001+02:00

Ojoj. För första gången sedan näringslivet anklagade Anders Borg för att vara dess främsta fiende 2007 så har ett gräl uppstått på högersidan i svensk politik. Det hela började när Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, i förrgår släppte en rapport och lanserade den på opinionsbildningens svenska Mecka, DN debatt. Rapporten redovisar forskning som pekar på att privatiseringarna av välfärden inte har lett till effektiviseringar.

I dag svarar fyra borgerliga landstingspolitiker på samma forum, DN debatt att deras erfarenheter av konkurrens i välfärdssektorn är “övervägande positiva”.

Förre DN-chefredaktören Hans Bergström skriver på Newsmill att SNS med sin rapport “förolämpar entreprenörerna”. Intressant. Begreppet att svära i kyrkan tycks ha nått även näringslivet. När någon kritiserar tjänstemarknadens funktionssätt – vips – så är det en förolämpning mot entreprenörerna.

Välfärd och konkurrens - är de kompatibla? Foto: wwarby

Dessförinnan hade den mäktiga branschorganisationen Almega reagerat genom att peka på “felaktiga påståenden” i SNS-rapporten. Almega skriver lustigt nog följande:

“Det är synd att SNS väljer att politisera sin forskning och dra slutsatser som varken stöds av befintlig forskning eller verkligheten.“

Då ställer sig frågan. På vilket sätt innebär SNS-slutsatserna att forskningen är “politiserad”? Det är väl knappast företrädare för den borgerliga regeringen som har knackat på hos SNS och bett dem skriva om bristerna i konkurrensutsättningen av svensk välfärd. Och för den som kan sin nutidshistoria så står de flesta Socialdemokrater inte särskilt högt i kurs hos SNS. Tvärtom så har SNS länge anklagats av Socialdemokraterna för sin enögda liberala agenda.

Problemet verkar inte vara att SNS har upptäckt brister med privatiseringarna. Problemet verkar istället vara att SNS med den här rapporten inte ropar halleluja till den borgerliga agendan. Även Hans Bergström går i den fällan när han skriver så här:

“Det enda anmärkningsvärda med skriften är väl att alla fram tills nu har tagit för givet att SNS, med sin knytning till näringslivet, ser positivt på att en tjänstemarknad utvecklats i Sverige.”

Hans Bergström vill uppenbarligen inte heller diskutera själva sakfrågan.

Sanningen kan göra ont ibland.

Bloggar: Martin Moberg, Röda berget, Storstad, Peter Andersson, Michael Granstedt, Enn Kokk, Esbati (V), Maria Hagbom (M)

Media: Allehanda.se, Almega, Arbetarrörelsens Tankesmedja, ATL Lantbrukets Affärstidning, BolagsFakta, Borås Tidning, Cision Wire, Dagbladet.se, Dagen.se, Dagens Arena, Dagens Medicin, Dagens Nyheter, Dagens Nyheter, Dala-Demokraten, Folkbladet, Folket, Göteborgs-Posten, Göteborgs-Posten, Helagotland, Helagotland, HelaHälsingland, Höglandsnytt, Kommunalarbetaren, Kristianstadsbladet, LO-Tidningen, LO-Tidningen, MyNewsdesk, MyNewsdesk, MyNewsdesk, MyNewsdesk, MyNewsdesk, Norra Västerbotten, Norrköpings Tidningar, Norrländska Socialdemokraten, Norrtelje Tidning, nwt.se, nyheterna.net, Piteå-Tidningen, Ronden, Smålandsposten, SNS Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, Sundsvalls Tidning, Sundsvalls Tidning, Svenska Dagbladet, Svenskt Näringsliv, Svensson, Sveriges Radio, svt.se, svt.se, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydöstran, Södermanlands Nyheter, Tommys tankar, Ung Vänster, Upsala Nya Tidning, Webfinanser.com, Vårdföretagarna, Vänsterpartiet, Västerbottens-Kuriren, Östran. Arbetarrörelsens Tankesmedja, Broderskapsrörelsen, Dagens Nyheter, Dagens Samhälle, ETC.se, ETC.se, Expressen, Fokus.se, Gefle Dagblad, Helagotland, HelaHälsingland, Katrineholms-Kuriren, Lokaltidningen, LO-Tidningen, Newsmill, Newsmill, Norrköpings Tidningar, nyheterna.net, SNS Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, Sundsvalls Tidning, Sundsvalls Tidning, Sundsvalls Tidning, Svenskt Näringsliv, Sveriges Radio, svt.se, Trelleborgs Allehanda, Vasabladet, www.s-info.se, www.s-info.se, Vårdföretagarna, Värmlands Folkblad, Västerbottens Folkblad, Östran.

Ska M göra upp med SD om partipengarna?

2011-09-05T23:11:00.001+02:00

I april skrev Moderaternas partisekreterare en debattartikel om att partiet svänger i frågan om att offentliggöra identiteten på dem som ger stora belopp till M. Men alltjämt säger partiet nej till att lagstifta om partibidragen, enligt SvD. Moderaternas partisekreterare verkar nöja sig med att göra partigemensamma överenskommelser i frågan. Problemet stavas dock SD.

Sverige är ett av få västländer som saknar lagstiftning när det gäller redovisning och finansiering av partiernas verksamhet. I stället har riksdagspartierna gjort överenskommelser om hur partipengar ska redovisas.

Moderaterna har länge varit Sveriges mest hemlighetsfulla riksdagsparti när det gällt partifinansiering. Efter valet 2010 är de inte längre ensamma om detta. Läget är ett helt annat nu när det finns ett riksdagsparti som i ännu mindre grad vill ha insyn i partikassan. Sverigedemokraterna – med sympatisörer i högerextrema kretsar – är inte med på den överenskommelse som riksdagspartierna under det senaste decenniet har slutit upp bakom. En överenskommelse som reglerar hur partierna redovisar sina intäkter.

Photo by Robert

Mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt att Moderaterna i våras med stöd av Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna satte stopp för att utreda möjligheten att lagstifta när frågan kom upp i riksdagens Konstitutionsutskott.

Moderaterna är svenska mästare när det gäller att samla in stora belopp från privatpersoner. Utan att göra någon som helst reklam för sin insamling har Moderaterna under det senaste årtiondet tagit emot mer än 80 miljoner kronor från hemliga donatorer.

Varför säger då Moderaterna ja till att redovisa stora bidragsgivare men nej till lagstiftning? Jo, för att Moderaterna inte längre tycks få så stora slantar från enstaka personer.

Foto: Djurens rätt

Problemet är att Moderaternas agerande gör att Sverigedemokraterna kommer att kunna ta emot pengar från extrema partier och personer runtom i Europa. Utan någon som helst insyn.

Om inte Sofia Arkelsten tror att hon kan övertyga Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder om att SD går med på överenskommelsen om öppenhet kring partipengarna. Så länge hon inte lyckas med det kommer de svenska partierna fortsätta vara västvärldens hemligaste.

Bollen är hos dig, Fia.

Bloggar: Röda berget.

Läs även andra bloggares åsikter om moderaterna, moderaternas pengar, Partistaten, politik.

Reinfeldt äter de små

2011-09-05T13:11:00.000+02:00

Kristdemokraterna får ännu en gång inte igenom sin hjärtefråga i budgetförhandlingarna inför 2012 års statsbudget. Många ondgör sig över Moderaternas behandling av sina små allianspartier. En del pekar på att Sverige inte skulle ha en borgerlig regering om det inte var för Moderaternas borgerliga småsyskon.

Egentligen är det tvärtom. Alliansen skulle inte finnas om inte Moderaterna fanns. Moderaterna är i dag det överlägset dominerande partiet på den högra planhalvan i svensk politik.

Faktum är att avståndet mellan Moderaterna och de övriga borgerliga partierna sällan har varit så stort som det är i dag. Tittar man på de senaste 10 årens samtliga opinionsmätningar från de stora opinionsinstituten visar det sig att de tre partierna C, KD och FP sällan har varit så små i förhållande till M som idag.

Av 816 mätningar från januari 2000 till augusti 2011 så har de tre övriga borgerliga partierna haft ett genomsnittligt väljarstöd på 19,5 procent. I dag är de tre partiernas stöd nere på dryga 14 procent (enligt SIFO i augusti ligger de tre partierna på 15,7 procent).

Tittar man på väljarstödet sedan millennieskiftet för de C, KD och FP i förhållande till Moderaternas väljarstöd har skillnaden inte varit så stor som idag. Diagrammet nedan visar samtliga 816 stora opinionsmätningar så som de återges i Novus sammanställning.

I augusti utgjorde de tre partiernas väljarstöd 45 procent av Moderaternas stöd. I oktober 2002 var läget ett helt annat. I Gallup-mätningen den månaden hade Folkpartiet 16,1%, Centern 6,1% och KD 7,5%. Moderaterna hade i samma mätning 17%. Med andra ord hade de tre mindre borgerliga partiernas ett väljarstöd som var mer än dubbelt så stort som Moderaterna. Det är den enskilda mätning där Moderaterna hade lägst stöd i förhållande till sina “stödpartier”.

Fredrik Reinfeldts Moderaterna har på senare tid bokstavligen börjat äta de andra borgerliga partierna. Alla andra likheter med ett klassiskt dataspel är en ren slump.

Bloggar: Martin Moberg, Peter Andersson, Björn Andersson, Tord Oscarsson, Peter Högberg 1 och 2.

Media: Aftonbladet, Allehanda.se, Allehanda.se, Arbetarbladet, Barometern, Bohusläningen, Borås Tidning, Broderskapsrörelsen, Corren.se, Dagbladet.se, Dagen.se, Dagens Industri, Dagens Medicin, Dagens PS, Eskilstuna-Kuriren, Expressen, Expressen, Gefle Dagblad, Göteborgs-Posten, Hallands Nyheter, Hallandsposten, Helagotland, Helsingborgs Dagblad, Katrineholms-Kuriren, Länstidningen Södertälje, Länstidningen Södertälje, Länstidningen Östersund, Metro, Nerikes Allehanda, Norra Skåne, Norra Skåne, Norra Västerbotten, Norra Västerbotten, Norra Västerbotten, Norrbottens-Kuriren, Norrköpings Tidningar, Norrländska Socialdemokraten, Nyhet.nu, nyheterna.net, nyheterna.net, Restauratören, Skånskan.se, Skånskan.se, Skånskan.se, Sundsvalls Tidning, Svenska Dagbladet, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio Ekot, Sveriges Radio Ekot, Sveriges Radio Ekot, svt.se, svt.se, Sydsvenskan, Sydöstran, Sydöstran, Södermanlands Nyheter, TTELA.se, Upsala Nya Tidning, Vestmanlands Läns Tidning, Världen idag, Världen idag, Västerbottens-Kuriren, VästerviksTidningen, Östersunds-Posten, Östran, Östran.

Läs även andra bloggares åsikter om Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna, moderaterna, opinionen, Partistaten, politik.

Svensk politik 2011-2014: Vem gör det med vem?

2011-09-01T09:58:00.000+02:00

I Svenska Dagbladet i dag skissas på fem stora frågor som de politiska partierna står inför under resten av denna mandatperiod. Mitt bidrag till diskussionen i artikeln är frågan om politikens spelregler - vem som gör det med vem.

En världsekonomi i gungning och ett osäkert parlamentariskt läge kryddat med nya partiledare i hälften av riksdagspartierna. Sannerligen, svensk politik är inne i en förändringsfas. En rad politiska experter skissar i Svenska Dagbladet i dag på vilka frågor som kommer att dominera resten av mandatperioden.

Marie Söderqvist, omvärldsanalytiker och liberal krönikör på Expressen och Eva-Britt Svensson (V), avgående EU-parlamentariker, pekar på att EU-frågan kommer att öka i betydelse, inte minst mot bakgrund av eurons och euroländernas ekonomiska kris.

Torbjörn Lundqvist, docent i ekonomisk historia och Ulrica Schenström, kommunikationsrådgivare och före detta statssekreterare hos Fredrik Reinfeld föga förvånande att frågan om jobben kommer att vara fortsatt viktig i svensk politik. Schenström säger dessutom att det i valet 2014 kommer att vara viktigt vem som bäst definierar välfärdsfrågorna.

Foto: sramses177

Ali Esbati, före detta ordförande för Ung Vänster och numera aktiv vid den norska tankesmedjan Manifest Analys pekar på att frågan om välfärdens driftsformer och privatiseringar kommer att fortsätta ha politisk sprängkraft.

Frågan om främlingsfientlighetens och integrationens betydelse betonas av statsvetaren Jenny Madestam. Hon menar att SD kommer att “dra åt tumskruvarna” i integrationsdebatten. Jag uttalar mig i artikeln och tror att många av de övriga partierna snarare kommer att försöka prata om frågor som rör utanförskap, jämlikhet och rättvisa, där etnicitet endast är en av flera dimensioner.

Frågan om ekonomin kommer självfallet att fortsätta vara viktigt, något som Ursula Berge, författare och socialdemokratisk debattör, pekar på. Frågan kommer att avgöra vilket alternativ som kommer att anses vara mest regeringsdugligt.

Och där kommer vi på ett naturligt sätt in på frågan om vem som gör det med vem i svensk politik. Det osäkra parlamentariska läget och nya ledarskap i flera av partierna kommer att göra frågan om vem som ska bilda majoritet i riksdagen till en av de allra största frågorna.

Så här säger jag till Svenska Dagbladet:

"Vem som gör det med vem kommer vara centralt ända fram till nästa val. Alla partier kommer att akta sig för att låsa in sig i block. Samtidigt har de nya partiledarna inte samma uppgörelser som de gamla hade, här finns utrymme för nytänkande."

Det är än så länge svårt att sia om vilket parti som gynnas av spelet om regeringsmakten. Den ekonomiska krisen kommer sannolikt även framöver att gynna Anders Borg och Fredrik Reinfeldt. De andra frågorna kan sannolikt dra i en annan riktning.

Det är inte svårt att gissa om Moderaterna drar slutsatsen att det nog är bäst att fortsätta fokusera på den ekonomiska krisen och behovet av "ansvarstagande".

Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, Partistaten, politik.

Annie Lööf, 28, ångrar ingenting

2011-08-31T17:26:00.000+02:00

Annie Lööf kommer med största sannolikhet bli nästa partiledare för Centerpartiet. Lööf fyllde 28 år i somras. Väljs hon blir hon den förste 80-talisten på partiledarposten för ett riksdagsparti. Hon säger att hon inte ångrar några av de förslag som hon har drivit och hänvisar till andra politikers ungdomssynder. Då kan man undra hur lång Lööfs preskriptionstid för ungdomssynder är.

Aftonbladet skriver att Annie Lööf tidigare har “lagt fram kontroversiella och högervridna förslag, som att Sverige bör gå med i Nato och att Sveriges radio och Sveriges television bör säljas ut.” På frågan om hon ångrar förslagen, säger hon så här:

Foto: Centerpartiet

“Jag ångrar inget förslag. Det var en tid och i ett sammanhang som jag befann mig i då. Även Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har haft radikala idéer i sin ungdom, som de reviderat i dag.”

Det är intressant att Lööf väljer att uttrycka sig så. De radikala idéer som hon drev i sin “ungdom” hade hon för för bara något år sedan.

Så sent som i höstas skrev Lööf en motion där hon helt vill avskaffa LAS (Lagen om anställningsskydd). Hösten dessförinnan skrev hon under en motion om att gå med i NATO och sälja ut Sveriges Radio och Sveriges Television.

Annie Lööf, hur lång är preskriptionstiden för ungdomssynder? Ligger den på ett år?

PS. Visst såg Maud Olofsson besvärad ut på bilden? Här står en kvinna som vill bestämma. Kanske kände hon av konkurrensen redan då? DS.

Ja, medierna har skrivit om detta på sistone:Aftonbladet, Allehanda.se, Arbetarbladet, Barometern, Bohusläningen, Borås Tidning, Dagbladet.se, Dagen.se, Dagens Industri, Dagens PS, Dalarnas Tidningar, Expressen, Expressen, Hallands Nyheter, Hallands Nyheter, Helagotland, Helsingborgs Dagblad, Höglandsnytt, Kommunistiska Partiet, Länstidningen Östersund, Metro, Metro, Nerikes Allehanda, Norra Västerbotten, Norrköpings Tidningar, Nya Lidköpings-Tidningen, Nyhet.nu, nyheterna.net, Resumé, Riksdag & Departement, Skånskan.se, Smålandsposten, Sundsvalls Tidning, Svenska Dagbladet, Svenska Dagbladet, Svenska Dagbladet, Sverige.nu, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio Ekot, svt.se, svt.se, svt.se, svt.se, Sydöstran, Tommys tankar, TTELA.se, Upsala Nya Tidning, Vestmanlands Läns Tidning, Västerbottens-Kuriren, Västerbottens-Kuriren, VästerviksTidningen, Östersunds-Posten, Östersunds-Posten, Östran, Östran.

Läs även andra bloggares åsikter om Centerpartiet, Partistaten, politik.

Om inte alla ska betala ska alla inte heller åka kollektivt

2011-08-30T12:19:00.000+02:00

I morse satt jag på bussen. Jag hade sittplats. Det är lite ovanligt med sittplatser i Stockholms Lokaltrafik (SL), särskilt i rusningstrafik. Det är inte så konstigt att infrastrukturfrågorna i huvudstaden tar allt större utrymme i den politiska debatten.

Foto: KanalSL

Varje dag reser 700 000 personer med SL. Det är med andra ord en ansenlig andel av Sveriges befolkning som reser med SL. Att kritiken mot kollektivtrafiken i Stockholm tilltar beror inte på att antalet stockholmare tilltar. Utan för att fler stockholmare åker kollektivt, trots att investeringarna i infrastruktur och kollektivtrafik i det närmaste är obefintliga.

Mot den bakgrunden är det intressant vad de fyra borgerliga partiledarna idag kommer med för utspel i dag när de presenterar “kommande satsningar” på infrastrukturområdet. För inte så länge sedan kallades regeringens infrastrukturproposition för den största satsningen i modern tid. Men det räckte uppenbarligen inte.

Man kan nämligen fråga sig om borgerligheten idag verkligen tror på investeringar i infrastruktur och kollektivtrafik. Den borgerliga majoriteten i landstinget har medvetet minskat skattesubventionen på kollektivtrafik under senare år. Den verkar nämligen tycka att kollektivtrafik inte behöver betalas av alla. Hur ska man annars tolka följande uttalande?

“Vi tycker inte att en pensionär i Norrtälje ska betala för den som reser i Stockholm. De som reser ska betala.”

Så sade finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl (M) i en artikel i SvD nyligen. Frågan man ställer sig är följande: Om inte alla ska betala – då ska väl inte alla heller få använda kollektivtrafiken. Eller?

Det vore intressant att höra hur de borgerliga partiernas ledare resonerar i den frågan när de presenterar sina kommande satsningar idag.

Läs även andra bloggares åsikter om alliansen, Partistaten, politik, Stockholm.

Arbetarrörelsen behöver en rekonstruktion

2011-08-29T23:57:00.000+02:00

Såväl SSU som S-kvinnor valde nyligen nya ledningar. Till ny ordförande i S-kvinnor valdes i helgen Lena Sommestad och till ny SSU-ordförande valdes Gabriel Wikström.

De två organisationerna har gamla anor. Den första S-kvinnoklubben bildades 1892 och kvinnoförbundet bildades 1920. SSU i sin nuvarande form bildades 1917.

För länge länge sedan var SSU en politisk kraft med stort inflytande över svensk politik. På 1930-talet hade SSU över 100 000 medlemmar och så sent som på 1980-talet hade man särskild personal på riksnivå som sysslade med att utveckla SSU:s idrottsverksamhet. Det i sig illustrerar inte organisationens politiska styrka, men det ger en fingervisning om hur stor organisationen var.

S-kvinnor har också från tid till annan haft ett stort politiskt inflytande, inte minst gentemot moderpartiet i frågan om valsedlars och listors könsdimension. Utan S-kvinnor hade Socialdemokraterna inte blivit det feministiska parti det är. Och varvade listor hade inte varit en realitet om inte S-kvinnor funnits.

I dag ser bilden annorlunda ut. Socialdemokraternas sidoorganisationer är idag marginaliserade och spelar på sin höjd en roll internt i Socialdemokratin. Syns du inte så finns du inte. Så är det.

2008 hade Vårdförbundet med sina 8 000 medlemmar fler medieträffar än SSU med lika många medlemmar. Det räcker naturligtvis inte med att synas i media. Och alla publicitet är inte bra publicitet. Men när en politisk organisation inte syns i den mediala samhällsdebatten är risken för navelskåderi och interna stridigheter stor.

Internt i partiet har varken S-kvinnor eller SSU varit särskilt tongivande under senare tid. Med ett undantag; Jytte Guteland spelade en stor och viktig roll i debatten om öppenhet kring valet av ny partiledare efter Mona Sahlin.

Att välja en ny ordförande i en organisation är förståss inte en lösning på ett strukturellt problem. På samma sätt som Socialdemokraterna med den hyfsat nyvalde Håkan Juholt inte per definition kommer att vinna väljare på sikt, så kommer inte heller Wikström eller Sommestad att göra detsamma.

Nej, det finns strukturella problem i Socialdemokratin och övriga arbetarrörelsen. Det kommer att krävas ett långsiktigt analys- och policyarbete kombinerat med betydande kommunikationsinsatser om rörelsen åter ska komma i rörelse igen.

Svensk arbetarrörelse blöder bokstavligen i dag. Ingen trianguleringsstrategi, ingen framing-process i världen eller pr-konsult för den delen kan hjälpa svensk arbetarrörelse om det saknas en uppriktig vilja till förändring.

Nystart är ett slitet ord. Men om SSU, S-kvinnor, Broderskap (eller Tro och solidaritet som de numera tycks heta) och inte minst LO ska komma på banan igen så räcker det inte med en make over eller en omstart. Det krävs en nystart. På samma sätt som SAAB nu sannolikt begärs i konkurs och rekonstrueras, på samma sätt behöver S och dess sidoorganisationer rekonstrueras.

Det kanske låter som en domedagsprofetia. Jag kanske låter onödigt hård. Men handen på hjärtat. Socialdemokraterna gjorde förra året sitt sämsta val på 96 år. Det går inte längre att luta sig tillbaka och hoppas på att Fredrik Reinfeldt gör bort sig. Det går inte heller att förlita sig på att man kan använda samma recept som för hundra år sedan, bara man kavlar upp ärmarna och använder lite nyare ord.

Socialdemokratin i Europa går på knäna. Svensk Socialdemokrati och arbetarrörelse har tidigare varit en förebild för andra Socialdemokratiska rörelser. Det kan bli så igen. Men det kommer att krävas en rekonstruktion. I samtliga dotterbolag av S-koncernen.

Bloggar: Rebella, Sebastians tankar, Björn Andersson, Tord Oscarsson.

Media: EX, Folkbladet, DN, AiP, Arbetarbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, valanalys, Lena Sommestad, Gabriel Wikström, Jytte Guteland.

Kampanjar Sveriges rikaste parti med skattepengar?

2011-08-27T10:43:00.001+02:00

UPPDATERAD

Hanne Kjöllers ledarstick idag handlar om den pr-smarta triokampanjen i Centerpartiet. Visst är det ett smart grepp att låta partiledarkandidater turnera i Sverige och marknadsföra Centerpartiet. Framförallt när det är så tydligt att hela grejjen är riggad.

För visst är trion redan överens om att Annie Lööf ska leda partiet med Anna-Karin Hatt som vice ordförande och att Anders W Jonsson ska ta en slags ledartröja i sociala frågor? Eller att de tre åtminstone är tilltänkta att ingå i den framtida partiledningen?

Upplägget är genialiskt, sett ur ett pr-perspektiv. Ta bara hur mycket press bara den senaste TT-artikeln gav i stora delar av landets press:

Börs24, E24.se, Nerikes Allehanda, Svenska Dagbladet, Dagen.se, TTELA.se, Allehanda.se, Vestmanlands Läns Tidning, Norra Västerbotten, Norrländska Socialdemokraten, Gefle Dagblad, Metro, Arbetarbladet, Helsingborgs Dagblad, Länstidningen Östersund, Upsala Nya Tidning, Göteborgs-Posten, Dagbladet.se, Corren.se, Västerbottens-Kuriren, Sydöstran, Norrköpings Tidningar, Södermanlands Nyheter, Östersunds-Posten, Sundsvalls Tidning, Bohusläningen, Eskilstuna-Kuriren.

För att inte tala om alla andra artiklar som trio-kampanjen har gett i olika medier – bara under det senaste dygnet:

Aftonbladet, Aftonbladet 2, Aftonbladet 3, Allehanda.se, Avesta Tidning (old), Barometern, Barometern 2, Blekinge Läns Tidning, Blekinge Läns Tidning 2, Blogg: Fredrick Federley, Bohusläningen, Borås Tidning, Borås Tidning 2, Borås Tidning 3, Borås Tidning 4, Borås Tidning 5, Dagbladet.se, Dagbladet.se 2, Dagen.se, Dagen.se 2, Dagens Industri, Dagens Industri 2, Dagens Industri, Dagens Nyheter, Eskilstuna-Kuriren, Fokus.se, Gästriklands Tidning, Göteborgs-Posten, Helagotland, Helagotland 2, HelaHälsingland, Helsingborgs Dagblad, jnytt.se, Katrineholms-Kuriren, Kristianstadsbladet, Ljusdals-Posten, Lokaltidningen, Norra Skåne, Norra Skåne 2, Norra Västerbotten, Norra Västerbotten 2, Norrtelje Tidning, nwt.se, nwt.se 2, Skånskan.se, Smålandsposten, Smålandsposten 2, Sveriges Radio, Sveriges Radio2 , Sveriges Radio3, Sveriges Radio4, Sveriges Radio5, Sveriges Radio6, Sveriges Radio7, Sveriges Radio8, Sveriges Radio9, Sveriges Radio Ekot, svt.se, svt.se 2, svt.se 3, svt.se 4, svt.se 5, svt.se 6, Sydsvenskan, Sydöstran, Sydöstran 2, Sydöstran 3, Trelleborgs Allehanda, TTELA.se, Upsala Nya Tidning, Upsala Nya Tidning 2, Upsala Nya Tidning 3, Upsala Nya Tidning 4, Vestmanlands Läns Tidning, Värmlands Folkblad, Västerbottens-Kuriren, Västerbottens-Kuriren 2, Östersunds-Posten, Östersunds-Posten 2, Östersunds-Posten 3.

Så till saken.

Foto: Henrik Ström

Hanne Kjöller påstår att Anna-Karin Hatts pressekreterare har varit den som följt med henne i den partiinterna ordförandekampanjen, som ett slags kampanjstab och reklamare.

Så skriver Kjöller:

“…För från departementet har Anna-Karin Hatt på sin resa plockat med sig pressekreteraren Jonas Johansson. Johansson är precis som alla som arbetar för regeringen offentligt avlönad för att styra landet. Inte för att fotografera, redigera och sätta ihop en broschyr från Anna-Karin Hatts privata karriärtripp, vilket Johansson berättar för mig att han gjort. Vem som betalat tryckningen vet inte pressekreteraren.”

Om det stämmer har Anna-Karin Hatt brustit i sitt omdöme. Som statsråd och som partiledarkandidat. Centerpartiet är Sveriges rikaste parti. Ja, ett av världens rikaste partier. Att låta skattebetalarna betala partiets interna kampanjjippo är inte acceptabelt.

Läs även andra bloggares åsikter om alliansens pengar, Anna-Karin Hatt, Annie Lööf, Centerpartiet, politik, pr .

När privatiseringen blir överideologi

2011-08-26T16:59:00.001+02:00

Foto: flxmx

Läser i Affärsliv att landstinget i Östergötland har ett avtal med Capio för att bedriva öppen psykiatri i en del av landstinget. Absurt nog får Capio betalt helt oberoende av hur många patienter de har. I samband med att Capio tog över vården av landstinget valde mindre än hälften av patienterna att gå över till Capio.

Eftersom landstinget betalar ut en massa pengar till Capio utan ett tillräckligt patientunderlag så bestämde den borgerliga alliansen att ringa upp de psykpatienter som hade valt att stanna kvar i landstingets regi.

Jag kan tänka mig hur ett sådant samtal kunde ha låtit.

Patient: Ja hallå?

Landstinget: Ja hej. Jag ringer från landstinget. Vi ringer runt till patienter som inte valde att gå över till Capio.

Patient: Jaha?

Landstinget: Jo, och nu undrar vi varför du inte valde Capio.

Patient: Varför jag inte valde Capio?

Landstinget: Ja, just det. Varför valde du inte att skriva dig på vårdföretaget Capio?

Patient: Jag vet faktiskt inte. Du vet – jag mår inte så bra just nu så…

Landstinget: Oj, förlåt. Vi ville bara fråga varför du inte valde Capio.

Patient: Ja, men varför måste du tjata om det där med Capio? Jag känner att du pressar mig nu.

Landstinget: Nej, det är verkligen inte meningen. Vi behöver inte fortsätta tala om det där med Capio om du inte vill.

Patient: Tack, det var vänligt. Jag vill nämligen bara få en bra vård. Och det fick jag i landstinget. Varför skulle jag då byta till ett företag som jag inte känner till? Snälla – ring inte mig igen.

Landstinget: Nej, vi ska inte ringa igen. Jag tror att jag har fått svar på mina frågor i alla fall.

Andra som bloggar: Annika Högberg, Martin Moberg och Alliansfritt.

Läs även andra bloggares åsikter om alliansen, Partistaten, politik, sjukvård.

Dags för S att fokusera på samhällsproblemen

2011-08-24T18:12:00.000+02:00

Jag läser idag att Sven-Erik Österberg, Socialdemokraternas gruppledare i Konstitutionsutskottet, är upprörd över att Fredrik Reinfeldt har mörkat sina skäl till att det femte jobbskatteavdraget inte blir av.

Well, oavsett vilket skäl statsministern har att dröja med ett av sina vallöften så kan jag inte känna samma upprördhet. Faktum är att jag tycker att Socialdemokraterna har fel fokus om partiet hela tiden recenserar vad borgerligheten gör respektive inte gör. Att vara upprörd över att Fredrik Reinfeldt taktiserar i en för Moderaterna viktig fråga kommer knappast att övertyga någon väljare om att Socialdemokraterna har lösningarna på de stora samhällsproblemen.

Faktum är att inte heller Håkan Juholt har varit särskilt stringent i hur dagens samhällsproblem ska lösas och hur morgondagens samhälle ska utvecklas. Juholts sommartal i helgen var ännu en retorikens fanfar som dessvärre mest fungerar för intern mobilisering.

Socialdemokraterna har en lång lista över samhällsproblem som ska lösas. Problemet är att ingen riktigt förstår vad som är viktigast. Vilken är den röda tråden?

Varför raljera över Reinfeldts uppskjutna jobbskatteavdrag när världen krisar ekonomiskt? Varför raljera över restaurangjobb när Socialdemokraterna själva inte presenterar några rejäla insatser för att bekämpa ungdomsarbetslöshten? Varför tala så tyst om händelserna i arabvärlden när det brinner i Tripoli, Damaskus och Teheran?

Det jag saknar är inte glöden. Den har Juholt. Det jag saknar är den röda tråden. Eller som Aftonbladets Karin Pettersson uttrycker det i sin ledare: “Problemet med Håkans Juholt tal var bristen på fokus och känsla för nuet.”

Jag har fortfarande ingen aning om vart Socialdemokratin är på väg. Jag hoppas att den frågan kommer att klarna när S lägger sitt budgetalternativ i riksdagen.

Media: AB, SvD, SvD2.

Läs även andra bloggares åsikter om Håkan Juholt, politik, Socialdemokraterna, Sven-Erik Österberg.

Öppet brev till den majestätiska bebben

2011-08-18T00:08:00.000+02:00

Foto: Hovet.

Ärade Kungliga Majestät – Bebben av Sverige,

Jag har förstått att det nu finns ett embryo till en succession i den Bernadottska / Sommerlathska ordningen. Detta embryo är du, din majestät. Och liksom i mitt brev till Silvia hoppas jag på din förståelse att jag använder den något mer moderna Du-formen i mitt tilltal. Dessutom är det ruskigt svårt att använda dessa majestätiska ord så länge vi inte känner till ditt kön.

Du ska visst ut på världsturné i mars. Jag antar att turnén börjar i Sverige. Men tro mig. Du kommer inte att gilla alla ställen du kommer till. Jag var faktiskt på resa med din mor, till Saudiarabien av alla ställen. Även om alla kämpade järnet för att hålla masken så vet jag att det inte var alldeles lätt att tas emot som kvinnlig kunglighet i ett land som detta.

Nu är det ju inte du som väljer ditt kön. Men när det gäller successionen behöver du inte bekymra dig längre eftersom Sveriges politiker i sin stora vishet har bestämt att du ska bli kung eller drottning, oavsett vad du har för kön. Och oavsett vad du vill.

Du är nämligen rejält begränsad i dina livsval. Jag kan till och med gå så långt och säga att du kommer att vara det enda barnet som föds 2012 som inte får välja yrke eller bostadsort när du blir myndig. Du kommer knappt att kunna välja din livskamrat själv. Alltså helt själv.

Ingen bebbe i Sverige kommer att vara mer bevakad än du. Och när du är i förskoleåldern, börjar i skolan eller tar studenten så kommer hela Sverige och en stor del av västvärlden att bevaka dig.

Du kommer inte att vara ensam. Och det kommer inte bara att vara trevligt. Jag vet, det är inte så lätt att fatta det just nu, när du har det lugnt och skönt i mammas mage. Men du kommer från tid till annan rent ut sagt att kräkas på din omgivning, på hovets anställda, på medierna och – sist men inte minst – på din familj.

Om du någon gång känner för att bolla idéer om hur du kan ta dig ut ur den här röran så är det bara att slå en mig signal. Visserligen krävs det beslut i två olika riksdagar för att modernisera regeringsformen så att Sverige kan få en folkvald statschef. Jag kommer inte att kunna ändra grundlagen, men jag ge lite tips på hur man lobbar för att få till det.

Med vänlig hälsning

Sandro Wennberg

Bloggar om detta: Ulf Bjereld, Peter Högberg, Johan Westerholm, Röda Malmö, Maria Abrahamsson (M), Daniel Granqvist (M).

Medier: : a b 1 2 3 4 e x 1 2 3 4 5 d n 1 2 3 s v d 1 2 3 4 5 sr s v t 1 g p, tack för lånet av länklistan, Jinge! Läs även andra bloggares åsikter om pr, kungahuset, politik, Partistaten.

Hennes majestät fick brevet

2011-08-16T22:48:00.001+02:00

För några dagar sedan skickade jag ett brev till drottning Silvia med rubriken Dein Vater war ein Nazi, Silvia där jag uttrycker min oro över att hon med undersökningen om sin fars nazistiska förflutna försöker tona ner att fadern inte var “aktiv nazist”. I brevet ställde jag mig också kritisk till att statliga medel i form av apanaget används till att försöka släta över en smutsig familjehistoria.

Foto: nightfall404

Nu har jag fått svar på brevet. Inte från drottningen men från informationsavdelningen vid Kungliga Hovstaterna. Jag hade faktiskt inte förväntat mig ett svar eftersom det på hemsidan står följande: “Vi har tyvärr inte möjlighet att besvara all e-post. Om du vill vara säker på att få ditt meddelande besvarat ber vi dig att istället kontakta oss per brev av arkiveringsskäl.”.

Hur som helst. Här är det korta svaret från hovet informationsavdelning:

Hej Sandro - och tack för ditt brev.

Det är nu vidarebefordrat till Drottningen.

Vad gäller din fråga om kostnader så har undersökningen bekostats med privata medel.

Undersökningen i sin helhet finner du här:
http://www.kungahuset.se/pressrum/pressmeddelanden/2011/utredningomwaltersommerlathpubliceras.5.70e7de59130bc8da54e80002042.html

Vänliga hälsningar,

Informationsavdelningen

Kungl. Hovstaterna

Jag tackar för svaret. Men jag undrar vad som menas med att undersökningen har bekostats med privata medel. Har kungafamiljen haft en insamling bland vänner för att bekosta undersökningen och resorna? Eller är det månne så att det handlar om generösa bidrag från andra delar av släkten Sommerlath?

Jag funderar på att skicka en uppföljningsfråga till hovet.

Läs även andra bloggares åsikter om kungahuset, drottningen, pr.

Dein Vater war ein Nazi, Silvia

2011-08-11T00:42:00.007+02:00

Öppet brev till Silvia Sommerlath, Sveriges drottning

Silvia,

Jag har med intresse följt diskussionen om din fars påstådda anknytning till det tyska nazistpartiet före och under andra världskriget. Vad jag förstår så har du låtit förre riksarkivarien tillika kabinettskammarherren, Erik Norberg, göra en undersökning av de rykten som har florerat kring din far. Undersökningen verkar mest handla om relationen mellan din far och den judiske företagaren Efim Wechsler.

I de budskap som hovet har försökt nå ut med i samband med publiceringen av undersökningen kan man få intryck av att din far har hjälpt den judiske affärsmannen Wechsler. Genom att påstå att din fars köp av Wechslers företag och det påstådda bytet av ett stycke land möjliggjordes så antyder du att din far i själva verket har hjälpt en jude.

I utredningen bekräftas att din far gick med i NSDAP 1934. Då bodde han inte ens i Tyskland utan i Brasilien. Han var en av 2 900 medlemmar i nazistpartiet i Brasilien. Samtidigt bodde där enligt Brasiliens statistikmyndighet inte mindre än 644 000 personer som talade tyska i hemmet (året avser 1940). Det betyder att maximalt 5 promille av dem som hade tysk anknytning i Brasilien var medlemmar i nazistpartiet. Din far utgjorde med andra ord en ytterst liten minoritet som aktivt tog steget och blev medlemmar i Hitlers parti.

I en intervju med Göteborgsposten verkar du nästan vara lättad. Du säger att du inte har kunnat finna uppgifter om att din far varit aktiv i NSDAP. Jag vet inte hur du definierar en aktiv nazist.

För mig räcker det att din far:

- tillhörde en försvinnande minoritet i Brasilien som gick med i Adolf Hitlers parti NSDAP
- köpte ett företag till reapris av en jude inom ramen för den så kallade “ariseringen”
- drev en fabrik som klassades som tillverkade kompententer till Hitlers krigsmaskineri.

Du bär på intet sätt ansvar för att din far var nazist. Men försök inte att skyla över att han var det. Och använd helst de skattepengar som du förfogar över i form av apanaget till något bättre än att skönmåla en smutsig familjehistoria!

Vänliga hälsningar,

Sandro Wennberg

Foto: Frankenstein

Detta brev har e-postats till Hovstaterna den 11 augusti 2011 kl 00.41.

Att rubriken är på tyska syftar till att öka chansen att brevet blir läst av drottningen eftersom den är på drottningens (men även skribentens) modersmål.

Bloggar om detta: Jämlikhetsanden, Martin Moberg, Röda berget, Segersam (KD) och Lasse Strömberg (V)

Media: AB1, AB2, DN, GP1, GP2, GP3, SVD, Skånskan, Hufvudstadsbladet och Kalla Fakta (länk till det första avslöjandet")

Läs även andra bloggares åsikter om kungahuset, pr.

London idag. Stockholm i morgon?

2011-08-10T11:32:00.002+02:00

Foto: Nottinghack.

Läser bloggaren Staffan Lindströms Jämlikhetsanden med stor behållning idag. Han drar paralleller mellan det som skett i Norge och det som nu sker i Storbritannien. Om skillnaden mellan hur olika den socialdemokratiske statsministern Stoltenberg och hur tories dito har hanterat kriserna.

Jens Stoltenberg talar om behovet av mer öppenhet och mer demokrati. David Cameron kallar in all tänkbar polis och låser in sig i ett krisrum med tillhörande krisgrupp som lämpligt nog kallas för Cobra.

Norge och Storbritannien är i princip grannländer. Båda länder drabbas av våldsamma händelser. Sedan upphör de direkta likheterna dock. Norge är i mångt och mycket fortfarande ett samhälle som håller ihop. Där de flesta har ett arbete och där tilltron till samhällsfunktioner och det politiska systemet är hyfsat stor. Ändå hände där det ofattbara att en person (med eller utan medhjälpare) begår ett av de största politiska massmorden i Europas moderna historia. Det är inte lätt att förstå den händelsen, men det är ofrånkomligt att det finns politiska och sociala orsaker, något som jag skrivit om i detta inlägg.

Storbritannien är ett land med betydligt större klyftor. Här finns områden med oerhört hög arbetslöshet, med urusel boendestandard och med ett utbildningssystem som inte ger alla chansen. Här utlöste en våldshändelse enorma kravaller. Man kan kalla dem för huliganer eller idioter. Men hur kommer det sig i så fall att David Camerons Storbritannien befolkas av så många huliganer och idioter? Jag är inte förvånad att Cameron i detta läge inte talar om orsakerna till det som sker. Han vet nämligen att det är ett resultat av ett samhälle som inte längre håller ihop. Där arbetslösheten har tillåtits skena på många håll. Där de sociala klyftorna har ökat under årtionden. Där samhället har kapitulerat i områden med "fel adress".

Visst ska man fördöma händelser som de som sker i London och andra brittiska städer. Men jag tycker att det blir lite tunt när man inte försöker söka förklaringarna till dessa händelser, något som många avstår från att göra, tyvärr även S-bloggaren Leif Haglund.

Om man inte ställer den frågan – varifrån all denna frustration kommer – så gör vi inte heller allt för att förhindra framtida händelser av liknande slag. Och om vi inte funderar på om stora sociala spänningar i ett samhälle kan leda till våldsamheter av det här slaget – ja då ska vi inte bli förvånade om vi om några år ser samma utveckling i Sverige. I ett internationellt perspektiv är Sverige fortfarande ett jämlikt land. Men i ett europeiskt perspektiv är Sverige snart en medelmåtta i det hänseendet.

Bloggar: Röda berget, Jinge (V), Svensson (V), Tokmoderaten.

Media: Nyheter24, AB1, AB2, NSD, EX1, SVD1, SVD2, SR, SVT, DN.

Läs även andra bloggares åsikter om Partistaten, politik, London, Norge.