Per Dahlberg

Dagens skrivbord

2009-05-23T12:48:00.007+02:00

Jag följer trenden och visar min skrivbordsbakgrund. Kan man läsa ut något av de bilder vi väljer att ha framför oss varje dag? Vill vi göra ett statement? Kanske. Gulliga kattungar ger en annan bild av datoranvändaren än en bild på Karl Marx. Är skrivbordet fullt av lösa filer och mappar som borde ha städats bort för länge sedan eller är det rent och sladdlöst som i en Ikeakatalog?
En skön dam med kamera i den judeiska öknen och ett par ströfiler. Där har ni min arbetsyta. Eventuell tolkning får dock stå för dig.

Ett annat skrivbord

Miraklet i Mosta

2009-05-12T10:14:00.006+02:00

Trots att republiken Malta bara har 400 000 invånare har man tillräckligt med kyrkor för att varje medborgare kan besöka en ny kyrka under årets alla dagar. Den kristna historien är lång på Malta. Här sägs det nämligen att Paulus hamnade efter ett skeppsbrott år 60 efter Kristus. Den kristendom som fick fotfäste då har sedan dess stannat kvar trots att ön under en tid styrdes av de muslimska araberna.

Under andra världskriget var huvudstaden Valetta en av de platser i Europa som bombades mest av tyskarna. En av platserna utanför själva huvudstaden som träffades var den stora kyrkan i Mosta. Kupolen lär vara den tredje största i Europa och att en av tyskarnas bomber träffade just där är kanske inte så märkligt.

Just den 9 april 1942 hade 300 malteser valt att besöka den stora kyrkan och ingen av dem skulle glömma just denna söndagen. Mitt under gudstjänsten slog en flera hundra kilo tung bomb genom kyrktaket. Den slog mot en Jesusstaty och rullade sedan över kyrkgolvet tills den slutligen stannade. Utan att explodera.

Ett mirakel som knappast lär ha gjort malteserna mindre troende.

Love me, kill me

2009-05-11T08:32:00.004+02:00

Det framgår kanske inte av bilden, men skylten tillhör Jakobsdals slakterier som jag passerar var morgon. Jakobsdals (som har en köttkvarn i sin logga) tog för övrigt pris i Chark-SM 2008. Grattis!

Love me, kill me, grind me.

Svenska slag är tillbaka. I Norge.

2009-04-26T19:07:00.008+02:00

Jag fortsätter att få trevliga brev från snällingar som uppskattade Svenska slag i SVT och vill se en fortsättning. Tittaren Stefan Gustavsson (en fantastiskt människa) hörde av sig och berättade att han sett alla åtta avsnitten, tre gånger!

NRK visade "Svenske slag" förra året, men tyckte uppenbarligen inte heller att detta var nog. Under våren visas den historiska tv-serien åter. Bra sändningstid också: 21:30 i NRK2, fredagar. Repris onsdagen därpå.
Gillade du Svenska slag så kanske SVT också behöver bli påminda om detta.

Bussar och britter på Malta

2009-04-26T16:21:00.016+02:00

1964 förklarade sig Malta självständigt från Storbritannien. Britternas era på den lilla ön i Medelhavet började med Napoleon. Han kastade ut Johanniterriddarna i sjuttonhundratalets sista andetag, bara för att själv bli utkastad därifrån av arga malteser något år senare. Men Malteserna insåg att de inte skulle klara sig på egen hand och bad därför britterna om hjälp. Dessa var dock inte speciellt intresserade förrän de insåg att en flottbas mitt i Medelhavet inte vore så illa när Napoleon verkade erövra hela Europeiska kontinenten. Så britterna sa Yes och stannade till 1964 då malteserna ansåg sig kunna styra sig själva.

Spåren efter britterna är dock många i det lilla öriket. Landet är tvåspråkigt. De flesta talar både maltesiska och engelska och de röda telefonkioskerna, polisuniformerna och vänstertrafiken andas mer engelska kanalen än Medelhavet. Trafiken är tät men lugn, ingen använder tutan i onödan. Det verkar som om Malteserna tänkte så här:
"Hejdå England, tack för hjälpen mot Napoleon, men nu får ni gärna åka hem igen. Vi behåller dock det vi diggar mest."
Som exempelvis de fina bussarna. Inte en enda verkar vara tillverkad efter sextiotalet.

Den religiöse blottaren

2009-04-25T10:57:00.017+02:00

Mina mediala och religiösa experiment fortsätter. Hur finner man sin flock av sökare? Vad är meningen med tillvaron? Vart tar ens dagar vägen?
Numera twittras mina dagar här. Det är en i grunden fullständigt meningslös sysselsättning. Som kristallterapi och Sheng fui-möblerande ungefär. Experimentet går ut på att finna meningen med det som någon kallade "att runka offentligt tillsammans med en massa andra narcissister".

Jag kommer dessutom inte bara att erbjuda stillbilder. Porr (även den utan könsorgan) är ännu mer utlämnande på video. Det löser vi med hjälp av bambuser.com där livets meningslöshet visas live (och naturligtvis även i repris) från den själslige blottarens mobiltelefon eller webkamera.
Vi får se hur länge jag orkar med detta, och du.

En Kevin kommer hem

2009-04-10T10:32:00.005+02:00

Med på premiären för SAS nya direktlinje från Arlanda till Malta var naturligtvis Kevin Borg. Kevin kom som nykär trubadur från Malta till Arvidsjaur där hans flickvän bodde, vann sedan svenska Idoltävlingen i TV4 och fick den uppmärksamhet en duktig sångare och görtrevlig snubbe förtjänar.

På flygplatsen mitt på Malta mötte gott om journalister och företrädare för turistbyråer och regering. Utanför terminalen var det rena Beatlesmottagandet med folk i alla åldrar. Senare på dagen skulle Kevin signera skivor och efter en del förvirring lyckades vi hitta till skivaffären ifråga. Den var helt tom. Inte en människa förutom ett butiksbiträde som inte verkade veta så mycket heller. Antiklimax? Jojo. Tills någon kom på att det kunde vara en annan affär vi skulle till. När vi kom dit var hela gatan full av folk och Kevin signerade alla plattor som fanns i affären, 300 stycken. Han hade säkert kunnat signera ett par hundra till.

Sedan träffade Kevin den nytillträdde presidenten och syntes i en massa tv-program och tidningar och därefter hejade folk på Kevin var vi än kom, gamla som unga. "Prosit Kevin!" hojtade de som om han var förkylt. På maltesiska lär innebörden istället vara något i stil med "Bra jobbat!".

Det kändes som om Kevin varit ute i krig och ensam besegrat det lilla örikets samlade fiender (om de nu har några). Bättre ambassadör än trevlige Kevinskij har Malta hursomhelst svårt att finna.

Historiskt hår

2009-03-23T16:48:00.005+01:00

Fann detta på Youtube. Den där frillan använder jag för övrigt fortfarande. Gry har dock gjort slag i saken och klippt sig. Uppenbarligen är min fantasi fast i nittiotalet.

Den klantige terroristen

2009-03-23T11:32:00.010+01:00

I lördags parkerade någon en stulen bil utanför ett stort shoppingcenter i Haifa i Israel. Den 100 kilo(!) tunga bomben var dock felkonstruerad och den exploderade inte som avsett. Lyckligtvis är terrordårar ibland även klantarslen och därför slapp hundratals människor skadas eller mista livet just denna dag.
Media kräver dock blod för sina rubriker. Kanske är det därför händelsen helt verkar ha förbigåtts i svenska medier.
Jerusalem Post

Trumpeten som genussymbol

2009-03-01T06:27:00.006+01:00

Kära Vetenskapsrådet!
Ni har beviljat en halv miljon kronor till forskning om Trumpeten som genussymbol. Eftersom det bland annat är mina skattepengar som används till detta är jag uppriktigt nyfiken. Hur tänkte ni? Var detta möjligtvis årets enda ansökning?
Med hopp om snar tillfriskning.
Per D.
Vetenskapsrådet.
Tanja Bergkvist i Svenska Dagbladet.

Animerade krigsminnen

2009-02-21T00:04:00.008+01:00

1982 var Ari Folman med när den israeliska armén invaderade Libanon. Drygt 20 år senare träffare han en gammal lumparkompis som berättar att han ofta drömmer om 26 hundar som jagar honom. Han förstår att dessa hundar är de han tvingades skjuta när hans pluton intog en libanesisk by. Kompisen frågar om Ari har liknande minnen. Ari inser då att han inte minns något alls.

Så börjar den israeliska tecknade dokumentären(!) Waltz with Bashir. Filmen är självbiografisk och handlar om hur Ari söker upp sina gamla soldatkompisar för att ta reda på vad som verkligen hände under Libanonkriget. Vilken del hade Ari i massakrerna i de palestinska flyktinglägren Sabra och Shatila?

Jag såg filmen för någon månad sedan och den gav ett starkt intryck. Nu har den premiär på svenska biografer och har fått många hyllningar i både svensk och internationell press. Väl värd en biobiljett.

Herodes och jag

2009-02-14T14:11:00.007+01:00

Wadi qelt (Nahal prat) ligger intill den nya vägen mellan Jeriko och Jerusalem. Platsen kan vara den vackraste jag besökt. Herodes lär inte heller ha varit oberörd. Här anlade han sitt vinterpalats. Själv skulle jag vara rätt nöjd med att bara få en av de små grottorna som sommarstuga.

Halva kungariket är ditt

2009-02-10T00:14:00.010+01:00

Idag hämtades det ut ett oväntat jättepaket. Det tog ett tag innan vi fattade att det var våra kärt efterlängtade egna exemplar av boken "Halva kungariket är ditt - Svenska folkets kulturarv" som kommit. Vi borde kanske anat, men det var ett bra tags sedan den skrevs. Ännu roligare blev det när vi kom hem och tittade igenom boken som vi varit med och skrivit. Görsnygg layout, sobert som bara den och med fantastiskt fina fotografier av Åke E:son Lindman med flera.

Boken är skriven på uppdrag av Statens Fastighetsverk och är toppen som resetips, eller bara som snygg design på kaffebordet. En bra present till den kultur- och historieintresserade är den säkert också.

Halva kungriket är ditt kostar 236:- på Bokia.se

En plats att lämna, svettig och hungrig

2009-02-09T23:38:00.011+01:00

"Färsk" fisk från Genesarets sjö.

Kapernaums svar på Rsturant Sjömgsinet

Fotograf Roland Bauer funderar över hur man bäst promenerar på vatten.

Fel fel fel.

Ska det bli Jesus-känsla måste vi bara komma på hur vi får de ryska turisterna och de rostiga avloppsrören ur bilden.

Men Henia och Robert Savo har filmatiserat hela Bibeln. De är vana vid allt.

Kapernaum i norra Israel, platsen där Jesus sägs ha fiskat apostlar. Genesarets sjö, vattnet han sägs ha promenerat på. Här utfodrade Jesus 5000 personer med hjälp av endast två fiskar och fem bröd. Nu för tiden får man mätta magen i en restaurang som ligger väldigt långt från Leif Mannerströms Sjömagasinet i Göteborg. Om man säger så. De stora rostiga avloppsrören som går rätt ner från krogen till sjön (där vissa envisas med att bada) höjer inte heller vare sig matlust eller längtan efter att ta ett dopp. En plats man gärna lämnar både svettig och hungrig.

"Nu ska vi bara hitta bilnycklarna så att vi kan åka hem".

Bojkotta Israel?

2009-02-07T18:53:00.007+01:00

De finns de som förespråkar en bojkott av Israel. Det kan då vara intressant att fundera på om det bara är israeler (judar, muslimer, druser och kristna) som förlorar på en sådan. Våra vänner på Västbanken säger att en bojkott där turister slutar resa till Israel innebär en ännu större förlust för dem på Västbanken. I exempelvis Betlehem är man i stort sett helt beroende av turismen. Under oroliga perioder (som exempelvis intifador och krig) har turisterna uteblivit och med dem försvinner Betlehemsbornas största inkomstkälla.

Domedagens dal

2009-02-07T18:22:00.009+01:00

Judiska gravar.

Kristna gravar.

Roland Bauer tar domedagen med ett leende.

Själv är jag lite mer tveksam.

Jehoshafatdalen ligger mellan Oljeberget och Jerusalems gamla stad. Detta är platsen där Gud skall döma oss alla på den yttersta dagen. Enligt bibelns profesior kommer två ickejudiska allianser att till slut krossa staten Israel och de sista striderna sker i Jerusalem. Så många skall dö att det kommer att ta judarna sju månader att begrava alla. Till sist kommer Gud för att döma de skyldiga och endast judar och de som varit på judarnas sida skall klara sig undan domen.

På sluttningen upp mot gamla stan ligger muslimska gravar, på sluttningen mot Oljeberget ligger judarna och längst ner i dalen är de kristna gravarna. Men den här platsen har använts som begravningsplats längre än både judar, kristna och muslimer funnits här. Man har funnit gravar som kan vara upp till fyratusen år gamla. De första judarna kom hit för drygt tretusen år sedan. De kristna och muslimerna kom naturligtvis betydligt senare än så. Men döden delar de i samma dal.

Getsemanes soptippar

2009-02-07T18:11:00.004+01:00

På Oljebergets sluttning i östra Jerusalem ligger Getsemanes trädgårdar. Eller låg. Det beror hur man ser å det. Platsen där Jesus sägs ha blivit förrådd av Judas Iskariot har kanske sina fina sidor, men det som ger mest avtryck är allt skräp. Fast vad vet jag, det som är skräp för vissa kanske är heligt för andra.

Bomblarm i västra Jerusalem

2008-12-31T19:54:00.018+01:00

Plötsligt reagerade vi på den där datorväskan på en parkbänk. Vi gick uppför Ben Yehuda-gatan i västra Jerusalem. En folkfylld gå- och shoppinggata i stadens judiska del. Östra Jerusalem är arabiskt, men i den västra ser man färre muslimer än i Göteborg. Så platsen var inte otänkbar för en bomb. Tvärtom.

Möjligtvis var det bara en väska med en dator, men polisens bombgrupp var väldigt snabbt på plats och stoppade förbipasserande. Affärerna stängde. Det märktes att folk var luttrade, man är vana vid sånt här. En av våra bekanta sa att det hade varit lugnt i landet länge nu, han sa att det var alldeles för lugnt. Som det bekanta lugnet före stormen. Han förutspådde att något skulle hända inom ett par veckor. Han nämnde Gaza. Och så rätt han fick.

Det är val i Israel. Ingen politiker kan negligera Hamas raketattacker. Och så kommer motattacken från den Israeliska sidan. Och man tar i. Oskyldiga drabbas i Gaza, precis som oskyldiga drabbats i Israel.

Om det verkligen var en bomb i den där väskan fick vi aldrig veta. Det stod inget i tidningen dagen därpå. Jag antar att myndigheterna i Jerusalem inte vill ge terrorister publicitet. Alla bomblarm, falska eller sanna, gör det de är tänkta att göra. Sprida skräck hos vanliga människor.

Och färre bomblarm lär det ju inte bli den närmaste tiden.

Fotnot: Ben Yehudagatan har varit platsen för flera bombattentat. I det senaste, 2001, mördade Hamas 11 personer, varav flera var barn. 188 personer skadades. Läs mer här.

Så vänder vi kameran åt andra hållet en stund

2008-12-31T18:27:00.002+01:00

På ett hotellrum i Jerusalem

2008-12-13T16:32:00.009+01:00

Världen har blott två vägar:
1: "Vad ska grannarna säga?"
2: "Äh, va faan!"
Den första hindrar dig att gå dit du vill och den andra för dig dit du inte borde.

Mörker och ljus vid heliga graven

2008-11-27T11:36:00.052+01:00

Den heliga gravens kyrka i Jerusalem.

Paraboler och kupoler mot himlen.

Förfall för att bevara frid.

Den heliga gravens kyrka 2008. Kolla stegen vid fönstret.

Den heliga gravens kyrka är, som så mycket annat i Jerusalem, en fascinerande plats. Byggd på, och delvis insprängd i berget där Golgata fanns på Jesu tid. Kyrkan kallas också Uppståndelsekyrkan (Church of the Holy Sepulchre/Church of the Resurrection) och har anor från 300-talet. Här samsas ett antal utskott av kristenheten; den grekortodoxa, den armeniska, den etiopiska och fler därtill.

Den heliga gravens kyrka är i själva verket som ett urgammalt köpcenter där det istället för affärer finns flera kyrkor under samma tak. Och uppe på själva taket kan man också gå. Torn och kupoler samsas med trasiga trappor, lera, strökatter och murket trä. Patinerat genom århundradena av bränder, jordbävningar och erövringar. Men också för husfridens skull. Mer om det strax.

Inne i kyrkan/kyrkorna möts troende från hela världen för att ta trapporna upp till den del där korsen på Golgata uppges ha stått, eller för att kyssa stenhällen där Jesus sveptes efter att han plockats ner från korset, eller för att köa i mörkret fram till ingången till den heliga graven, en fyrkantig byggnad omringad av kupoler och kolonner och alltså den plats där just själva den heliga graven lär ha varit.

Inuti håller kyrkan god ordning men utanför ser man problemen. De olika samfunden har under århundradena haft stora svårigheter att samsas om kyrkan och så sent som för ett par år sedan fick elva präster föras till sjukhus efter ett bråk om en stol. Tydligen hade en präst flyttat stolen från den heta solen uppe på taket till en mer skuggigare plats någon meter därifrån. Det skulle han uppenbarligen inte ha gjort.

För att fred skall råda låter man helt enkelt saker vara som de är, där de är, med förfall som tydligt resultat. Ta en titt på bilden av gården med kyrkporten här ovan (och under). Under ett av de två fönstren står en stege. Ingen vågar flytta på den av risk för att det skall bli bråk. Den har därför stått på exakt samma plats åtminstone sedan 1852.

Den heliga gravens kyrka 1885. Kolla stegen vid fönstret.

Även fotografer knäböjer för heligheten. Roland Bauer bugar framför en grön dörr uppe på taket.

Jag intar en fånig pose på taket till kyrkan.

Ryskor kysser hällen där Jesus uppges ha blivit svept.

Ryskor tänder ljus vid väggen till den heliga graven.

Ryskor kysser något under borden uppe på Golgata.

Oryska präster mässar runt den heliga stenhällen.

Mer om The Church of the Holy Sepulchre här.

Helvetet i Jerusalem

2008-11-25T16:07:00.028+01:00

Klippdomen på Tempelberget.

Roland Bauer tar sikte.

Pilgrimer går Via Dolorosa. Eller Via Dolores som Herr Bauer föredrog att kalla den. Jag tyckte det lät som en horgata, men det kanske är OK. Jesus hade inte heller något emot skökor.

Här byter korset bärare vid den plats Simon från Kyrene tvingades ta upp korset sedan Jesus tappat det.

Ibrahim är guide och vandrarhemsföreståndare. Malinka är mest törstig.

Gamla stan i Jerusalem torde utan vidare konkurrens vara världens mest täta område när det kommer till heliga platser. Men det kan också vara en av världens mest påfrestande ställen. Man hinner inte ens innanför murarna innan någon tomte skall guida en dit man inte vill eller sälja en just sånt man absolut inte är intresserad av.

Efter en dag i gyttret är man beredd att betala mycket för att slippa sätta sin fot där igen. Men jobbar man med ett historiskt reportage så kommer man inte alla gånger undan. Till slut ändrar man sin attityd gentemot de efterhängsna guiderna. Från att artigt försökt säga nej, till att mindre artigt bett dem försvinna till de monoteistiska religionernas gemensamma helvete, för att slutligen inse att det koolaste sättet istället är att bara säga: "No thank you, but I can guide you. Special price."

Välkommen till Tel aviv

2008-11-25T15:58:00.007+01:00

Flygresan gick bra och som tur var var markpersonalstrejken på Ben Gurion-flygplatsen i Tel aviv precis över när vi landat. Inte för att vi visste om den innan, men ändå. Hursomhelst fick vi bara vänta nån timme innan våra väskor var urlastade. Fotograf Bauer var glad ändå. Kanske sista gången under hela resan. Därefter svor han mest över kamerors jävlighet.

Mysig mellanlandning

2008-11-25T15:33:00.006+01:00

Ska man till Israel får man vara med om många (läs MÅNGA) kontroller in och ut genom flygplatser på vägen.

Dessa två herrar gjorde stämningen ännu trevligare under mellanlandningen i Frankfurt.

Bibeln på hundra minuter

2008-11-13T16:19:00.004+01:00

Drager min kos till det förlorade landet om ett par dagar. Plöjer igenom säckvis med litteratur. Kanske inte egentligen, men det känns så. Många böcker blir det. Och resetips och kartor. Kartor är i alla fall roligt att skanna av och hoppas att minnet funkar även på plats i väster om Jordanfloden.

Men bibeln, nej inte blir det roligare med åren. Det var möjligtvis spännande när man hade ensiffriga födelsedagar men lagom till konfirmationen så hade liksom Bibeln passerat bäst före datum. Känns tyvärr inte roligare att sega sig igenom nu heller.

Men det är då herrens änglar viskar i ens öra och man lyfter blicken från kassan i den kristna bokhandeln, just som man skall betala för hela tjocka testamentena i tung förpackning. En blick upp mot de övre hyllorna vid sidan och man ser plötsligt räddningen. "Bibeln på 100 minuter".

Tack herre. Det kändes mer lagom för en tvivlare.