© Peters Projekt

Peters altan i Aftonbladets bilaga "Härligt hemma"

noreply@blogger.com (Peters Projekt) — Sun, 15 May 2011 11:50:00 +0000

Otroligt vad vår altan har blivit uppmärksammad! Det har skrivits både här och där om vårt altanbygge och nu senast presenterades det nu 5 år gamla altanbygget i Aftonbladets helgbilaga "Äntligen hemma" (helgen 7-8 maj).

Jag har tidigare påpekat att vår altan inte är vare sig den största eller den snyggaste och själv är jag inte på något sätt den duktigaste altanbyggaren men däremot är nog vår altan en av de mest väldokumenterade i landet. Jag plåtade ju hela bygget steg för steg och byggde sedan en webbsida där jag presenterar bl.a. altanbygget. När jag kollar statistiken för min webbsida och tittar på de sökord som lett fram till besöken, så ligger fraserna "peters projekt" och "peters altan" i topp. Snacka om etablerat varumärke ;) Webbsidan har haft över 150.000 unika besökare med ca 2½ miljoner sidvisningar under åren - altanintresset är onekligen stort i landet!

Nåväl, altanen är historia och i nutid har det passerat ett par projekt här hemma sedan sist. Bl.a. har övervåningen genomgått en ansiktslyftning genom att det tidigare tarkettgolvet kastats ut och ersatts med ett numera vitmålat trägolv. Det blev en del pill i och med att golvet bl.a. ansluter mot vår stora murstock som inte på något sätt är rätvinklig. En del av allutrymmet där uppe har också omvandlats till en myshörna för gossarna. En vinklad soffmöbel med lock har snickrats ihop av reglar och golvbrädor.

Här skall det bli mjuka dynor och massor med kuddar så att man riktigt kan mysa till det framför TV'n som sitter insänkt i en gammal potatislåda på väggen. Allt är givetvis vitmålat . . . (som framgår är bilden ovan tagen innan möbeln målats)

Just nu snickras det på en trädkoja i trädgården. Golvytan blir 1,5 x 1,5 meter och golvet har en lucka genom vilken man måste ta sig för att komma in. Förra året sågade jag ned äppelträdet men lät de kraftiga grenarna vara kvar just för att vi skulle kunna bygga en koja. Grenarna sågades av så att de tre snitten ligger i våg med varandra. Jag får återkomma med ytterligare bilder när bygget har kommit en bit längre.

Elliot och Oliver med kompisen Adam innan
kojan utrustats med väggar.

I övrigt tuffar allt på här hemma i en blandning av vardagstrivialiteter, familjelycka, mindre snickeriprojekt och en massa jobb. Tiden räcker inte riktigt till för utsvävningar i form av blogginlägg och alltför frekventa hemmaprojekt. Numer jobbar jag nästan uteslutande med webbdesign och företagsetableringar på Facebook med evenemang, tävlingar och annat. Verkligen jättekul!

Ha en fin vår och en skön inledning på sommaren!

Peter :P

Årets två sista projekt och ännu en vinst . . .

noreply@blogger.com (Peters Projekt) — Fri, 31 Dec 2010 22:55:00 +0000

Hallååå!? Någon där? Det var ju ett tag sedan . . . joråsåatte . . .

I'm alive and kicking även om bloggen antyder något annat. Helt stilla på projektfronten har det dock inte varit. Lite snickrande här, en del skruvande där å så mitt eget glöggprojekt då. Tänkte så här på årets sista dag berätta om dörrflytten, min andra vinst på Byggla och den fantastiska glöggen jag satte i början av november.

Som jag berättat tidigare, har rummen i vårt hus bytt skepnad och funktion ett antal gånger sedan vi flyttade hit 2002. Inte minst gäller detta Anns och mitt sovrum, som liksom rört på sig ett antal gånger. Om jag inte minns fel så har vi haft vårt sovrum i fyra olika rum i huset - den nuvarande matsalen, Elliots nuvarande sovrum, Olivers nuvarande sovrum och just nu Olivers förra sovrum. Vi har nyligen bytt rum med Oliver så att han skall få ett större rum med väl tilltaget utrymme för nallar, böcker, LEGO, bilar och andra leksaker.

Tjock plankvägg till vänster. Till höger dörren när den kommit på plats.

För att kunna placera sängen i vårt nuvarande sovrum utan att den skulle blockera dörren till vinden, var jag tvungen att flytta dörren från en vägg till en annan. Det var bara till att plugga i tigersågen (lånad från Basse, tack!) och ge sig i kast med väggen. Bakom det yttersta lagret av byggskiva stötte jag på en 6 cm tjock plankvägg! Plankorna som suttit där några decennier (kanske sedan 1863 då huset byggdes?) var ordentligt torra och dessutom stenhårda. Efter att hålet tagits upp, skruvade jag ihop en dörrpost av kraftiga reglar, som med viss svårighet kunde skruvas fast i de hårda planken.

Jag fräste en liten kloss som anslutning mellan foder och golvlist.

Den gamla dörrposten sattes igen med OSB-skiva och utanpåliggande gips. Här hemma föredrar vi att måla väggarna istället för att tapetsera men nu var vi nästan tvungna att tapetsera för att täcka över den gamla dörröppningen. Hittills har rummet varit klätt med en strukturtapet, som vi inte har tillgång till idag. Vi ställdes då inför valet att antingen ta bort tapeten i hela rummet och måla, ta bort tapeten på väggen med den tidigare dörren och måla, bredspackla väggen och sedan måla eller bredspackla och sedan tapetsera. Vi valde det sistnämnda . . . dock med en för mig ny finess - "Spackel på rulle" eller Easy Cover som produkten heter. Det är en tjock "tapet" som limmas upp på väggen kant i kant och som genom sin tjocklek och svällning täcker över rätt så påtagliga ojämnheter. Ovanpå denna yta limmar man sedan sin tapet (eller målar). Jag kan varmt rekommendera Easy Cover!

Väggen där dörren satt tidigare. Den enda innervägg i
vårt hus som inte är vit. Till råga på allt är den dessutom tapetserad ;)

För några månader sedan vann jag en tävling på byggla.se där man skulle presentera sitt altanprojekt i text och bild så att besökare kan inspireras och ta med sig tips & trix inför sitt eget altanbygge. Nyligen avslutades ännu en tävling på byggla.se där det denna gång handlade om att presentera ett golvprojekt. Ni som har följt bloggen, minns kanske att jag för nå't år sedan bröt upp det gamla golvet i vårt dåvarande sovrum för att dels få hela golvet i våg , dels lägga nytt trägolv och sedan måla det vitt.

Sovrummet som det såg ut för ett par månader sedan.
Numer sover lille Oliver här och mamma och pappa har
flyttat till Olivers gamla rum enligt ovan (Foto: Carina Olander)

Till min oförställda glädje vann jag även denna tävling och jag blev både glad och stolt över juryns motivering. Om du inte sett mitt tidigare blogginlägg kring golvprojektet, så får du istället hela jobbet från början till slut precis här: Lägga trägolv - beskrivning.

I många år har jag kring jul läst i Göteborgs-Posten om deras glöggrecept. Bekanta har i omgångar berättat om den fantastiska glöggen, som dessutom blir bättre ett eller ett par år efter tappning. Någon gång i november var det en bekant som nämnde, att hon precis satt GP's Dunderglögg och då tänkte jag att nu får det vara dags att själv prova denna omtalade dryck. Jag fick receptet av min bekant (tack Martina!) och skred till verket.

Nu några veckor senare kan jag konstatera, att glöggen sannolikt är den bästa jag smakat med en djup och rik smak! Inom parentes sagt var det en flaska GP's Dunderglögg som svärmor tog med sig till oss i present julaftonen 2009. Just denna julafton hade vi, med Ann i spetsen, preparerat julmat och annat i så god tid, att vi någon timma innan gästerna skulle ankomma, kunde sätta oss ned och bara njuta av stunden. Jag sa' då till Ann att detta är nog den mest behagliga start på ett julaftonsfirande jag upplevt och jag satt där utan en svettdroppe i pannan.

När svärmor klev in genom dörren ville hon omgående överräcka flaskan med glögg men hur det nu var, så lyckades hon kort och gott tappa flaskan på vårt klinkergolv. Jag överlåter åt dig att räkna ut hur kombinationen glasflaska, en liter glögg med mycket socker i samt klinkergolv slutade. Sammanfattningsvis var min panna inte helt torr efter allt svabbande av 1 liter sötslisk i hallen julaftonen 2009. Till råga på allt fick jag inte ens smaka GP's glögg förrän ungefär ett år senare, när jag själv tillverkat den.

Eftersom glöggen tydligen blir bättre efter en längre tids lagring, vill jag här dela med mig av receptet så att du redan nu kan sätta en omgång glögg som sedan tappas upp och lagras ett år innan avsmakning. Prova gärna ett litet glas först så att du kan kontrollera om glöggen blir bättre efter lagring eller inte.

GÖTEBORGS-POSTENS DUNDERGLÖGG

Till några flaskor behövs

5 liter svagdricka
5 skivade råa potatisar
1 pkt bakjäst (färsk jäst, kub)
1 påse nejlikor
1 påse kardemummakärnor
1 bit färsk skalad ingefära ca 5 cm
1 kanelstång
1-2 pkt russin (2 pkt=500gr)
2,5 kg socker

Blanda allt i en 10-litershink/kastrull, täck med plastfolie som du gör små hål i – och låt brygden stå i lugn och ro i rumstemperatur, minst tre veckor, gärna sex. Tappa upp på väl rengjorda flaskor med hjälp av en hävert (eller sänk ned en sil i brygden och skopa upp glöggen från ytan). Var noga med att inte få med bottensatsen. Värm och njut.

Med detta ber jag att få tacka för det här året och önska alla ett riktigt Gott Nytt År! Vi får se hur det går med bloggandet 2011. En stor del av min tillvaro går numer åt till att bl.a. skapa webbsidor och hjälpa företag att etablera sig på Facebook med allt vad det innebär av grafik, kodning, marknadsföring och annat - sajts.se på Facebook

Peter :P

Peters Kantarellprojekt . . . kantarellpaj

noreply@blogger.com (Peters Projekt) — Tue, 17 Aug 2010 23:37:00 +0000

Jag har sagt det förr och jag säger det igen - det står ganska still på projektfronten här hemma; i alla fall när vi pratar om snickerier och hemmabyggen. Det känns bara bra men vad skall jag då blogga om? Vardagliga trivialiteter? Ja, varför inte . . .

Sommarkantareller. Någon som hört uttrycket förr? Det är det säkert men jag har aldrig hört det tidigare . . . förrän den här sommaren. I juli någon gång såg jag på nätet nytagna bilder av kantareller. "Kantareller?! Nu?" - tänkte jag misstroget. Jodå, om man gick ut i skogen skulle man visst finna det gula guldet. Sagt och gjort, jag gick upp bakom huset till vår 'höstplockningsplats' och vad får jag se om inte en massa gula hattar här och där!

Det vara bara att börja plocka och jag fick på en kort stund ihop i alla fall en liter kantareller. Jag gick hem och började rensa bort barr och smuts och behövde inte fundera länge på vad vi skulle laga för något gott av de gula läckerheterna. Innan jag överhuvudtaget plockade kantarellerna, hade jag nämligen tagit mig en tur på Facebook och fått syn på en bekants foto av en vackert gyllenbrun kantarellpaj. Jag klickade på ""Gilla" och frågade försynt om det gick för sig att få receptet. Och det gjorde det!

Efter nå'n dag ramlade det in ett Facebook-meddelande med receptet och jag tänkte att det nog skulle vara mödan värt att prova den där pajen. För att göra en lång historia kort så kan jag meddela, att pajen numer ligger på min Topp 10-lista över läckerheter jag gärna sätter tänderna i. Stort tack Hazze för generositeten att dela med dig av receptet! Eftersom Hazze skrev receptet helt öppet på Facebook, tar jag mig nu friheten att förmedla det till bloggdelen av internetvärlden.

Hazzes & Ninas kantarellpaj

PAJDEG: 2 1/2 dl vetemjöl, 125 g smör eller margarin, 1/2 msk kallt vatten.
FYLLNING: 3/4-1 liter kantareller, 1 gul lök, 1/2 msk smör eller margarin, 1 paket strimlat bacon, 2 dl riven ost (tex. Västerbottensost, Grevé eller annan med smak)
ÄGGSTANNING: 1 1/2 dl mjölk, 1 msk vetemjöl, 3 ägg, 1/2 tsk salt, 1 krm svartpeppar. Lite hackad chili eller cayennepeppar för lite extra sting (hoppar jag över pga barnen).

Gör pajdegen som vanligt och tryck ut den i en pajform. Ansa svampen och fräs den tillsammans med skivad lök i några minuter. Tillsätt bacon och fräs ytterligare ett par minuter. Fördela blandningen över pajbottnen och strö över osten. Vispa ihop äggstanningen och häll över svampblandningen. Grädda i 200 grader i ca 30 min eller tills äggstanningen stelnat och pajen fått fin färg.

Då återstår bara att säga "Smaklig måltid!". Jag har druckit rödvin till pajen och det passade alldeles utmärkt. Här får du några vintips: Vin till svamp

Jag avslutar med att travestera Werner & Werner: " Det går lika bra med Trattkantareller och Taggsvamp!" . . . säger Hazze :)

Krama om varandra i svampskogen!

Peter :P

Olivers Projekt

noreply@blogger.com (Peters Projekt) — Mon, 05 Jul 2010 21:49:00 +0000

I helgen fick jag uppleva något som måhända inte platsar på bloggen Peters Projekt (nja, kanske . . .) men jag vill ändå dela med mig.

Ann var iväg med Elliot och jag var själv hemma med lille Oliver (nu 16 månader gammal) och vovven. Oliver och jag hade ätit lunch och jag stod i köket och diskade en kastrull. Mitt i diskandet tyckte jag att det var oroväckande tyst i huset. Ni som har barn vet varför tystnad kan vara något nervpirrande - i alla fall med småttingar som i vanliga fall brukar låta en hel del ;)

Oliver har gått sedan han var ett år och just nu är han i "oj-vad-fort-han-försvinner-han-var-här-alldeles-nyss-fasen". Just därför blev jag lite orolig över tystnaden. Jag gick ut i hallen där jag just hörde ljudet av någon som slet hårt. När jag klev in i hallen, satt Oliver i barnvagnen, tittade mig i ögonen och log lurigt. Hur hade detta gått till?! Jag visste inte riktigt hur jag skulle tackla det hela men jag valde att lyfta ner honom på golvet och säga:"Ajabaja, inte klättra upp i vagnen. Faaaarligt." Han blev inte direkt ledsen så jag gick tillbaka till diskandet och hörde . . . just ingenting!

Jaha, han är igång igen tänkte jag, greppade kameran och smög ut i hallen. Där höll han på som vore det ett Mount Everest-projekt. Det enda som fattades var en gedigen mängd packning och två kvicka sherpas ;) Jag slog på kameran och började knäppa bilder. Jag missade att plåta det första angreppet på barnvagnen. Det bestod i att Oliver placerade höger fot på det högra hjulet . . .

Hela situationen påminde om när två av våra kattungar för ett par år sedan kravlade sig över den plywoodskiva jag placerat i dörröppningen för att hindra de små krabaterna att rymma.

Ja, då får man väl säga att "Peters Projekt goes vardagsblogg" - eller?

I lördags hade vi förresten 30 grader i skuggan. Det är därför Oliver ser lite svettig ut i pannan. Tänk dig själv, 30 grader och svår klättring . . .

Hoppas att sommaren fortsätter att vara snäll mot oss.

Peter :P

Ge så får du . . .

noreply@blogger.com (Peters Projekt) — Mon, 21 Jun 2010 06:08:00 +0000

Devisen i rubriken visar sig ofta stämma. Om man uppriktigt delar med sig av något, utan att egentligen förvänta sig något i gengäld, så får man ofta - förr eller senare - något gott av detta i retur.

Det är precis så jag upplevde det när jag nyligen vann en tävling på ett relativt nytt byggforum på nätet - www.byggla.se. Man hade bjudit in hemmasnickrande altanbyggare att presentera sitt projekt i text och bild i form av en beskrivande byggberättelse med de olika faserna i byggandet. Jag har som bekant i ett antal år presenterat bl.a mitt altanbygge på www.petersprojekt.se och ett par byggforum. Allt i syfte att dela med mig av mina erfarenheter så att altanbyggare i landet skulle kunna få några användbara idéer inför sitt eget hemmaprojekt. Min hemsida har sedan den lades upp på nätet haft över 2 miljoner sidvisningar och ca. 130.000 unika besökare. Besökskurvan stiger alltid kraftigt under våren när man runt om funderar på och planerar sitt altanbygge.

Jag tyckte att tävlingen på www.byggla.se verkade riktigt spännande, så jag tog mig tid att lägga upp ett antal bilder med en beskrivande text, som skulle kunna ge en tänkt läsare en bra bild av hela arbetsflödet från plintgjutning till staketsnickrande. Det strömmade in ett stort antal altanprojekt på forumet där många av altanerna är fantastiskt fina!

När så tävlingen var avslutad var det med stor iver jag väntade på resultatet. Efter ca. 10 dagar hade Byggla-juryn bestämt sig och man utsåg till min oerhörda glädje mitt altanprojekt till vinnare med följande motivering:

"Peter G har med sitt altanbygge konstruerat en välbyggd altan som är proportionerlig och välanpassad mot huset. Både trappan och staketet visar prov på genuin snickarglädje och den mycket omfattande byggbeskrivningen avslöjar att konstruktören har god förståelse för träanvändning."

Priset är på 10.000 kronor i form av ett presentkort på Byggmax och det känns som en riktigt fin belöning för alla de timmar jag de facto lagt ned på att presentera bygget och svara på massor av mail under åren. Pengarna får kanske gå till ett nytt trägolv på övervåningen . . .

Sommaren verkar för övrigt ha gjort sitt inträde på allvar och nu på fredag är det midsommarafton. Jisses vad tiden går! Vi blir några stycken som skall fira midsommar hos oss. I veckan kommer vi därför att montera upp vårt partytält på altanen för att vara på den säkra sidan när det gäller eventuell nederbörd.

Jag avslutar med att tacka så hemskt mycket för era kommentarer! Själv är jag tyvärr dålig på att lämna avtryck nu för tiden - tiden räcker liksom inte till. Därav också de numera väldigt glesa blogginläggen från min sida.

Ha en ljuvlig fortsättning på sommaren!

Peter :P

Jeanne d'Arc Living-magasinet i en inredningsbutik nära dig

noreply@blogger.com (Peters Projekt) — Sat, 22 May 2010 06:25:00 +0000

Igår ringde man från Betty's och meddelade, att det senaste Jeanne d'Arc Living-magasinet levererats till butiken! Det är riktigt spännande eftersom reportaget från vårt hem äntligen är med i tidningen!

Jag har i och för sig sett bilderna tidigare men det skall bli fantastiskt trevligt att få se dem i sitt rätta sammanhang med texter, layout etc. Ann skall visst få ett exemplar av tidningen men det blir nog till att åka till Betty's idag för att inhandla minst ett exemplar (Ann har fått ett par beställningar av bekanta, som inte bor nära en butik med tidningen i sitt sortiment).

Här följer några bilder som jag antar är med i tidningen . . . jag har alltså inte hunnit lägga vantarna på den ännu. Fotografierna är tagna av Carina Olander och de är med i maj månads utgåva av Jeanne d'Arc Living-magasinet, nr 4 år 2010.

Sovrum (egensnickrad säng av kökssoffa)

Vardagsrum (egensnickrat TV-skåp)

Matsal (egensnickrad fönsteröppning in till köket)

Matplats i köket

Ja, då får väl jag avsluta med ett Välkommen hem till oss!

Tillägg
Ann hämtade idag hem ett par exemplar av tidningen, som presenterar vårt hem på 17 sidor med massor av bilder och en hel del text. Efter att ha läst Anna Truelsens reportagetext innan hon sände den till Danmark, kan jag konstatera, att danskarna tagit sig vissa "konstnärliga friheter" med textinnehållet. I ett par fall blev vi riktigt fulla i skratt - men, men...

Sitta på en stubbe, Jeanne d'Arc Living-reportage & altanbyggartider . . . igen

noreply@blogger.com (Peters Projekt) — Fri, 16 Apr 2010 21:39:00 +0000

På projektsidan står det relativt still här hemma - å det känns ganska behagligt ;) Inget av våra hittillsvarande hemmaprojekt har varit av "det-här-måste-vi-göra-för-att-kunna-bo-här-graden" men likväl har de ju tagit tid ifrån annat. Inte minst när det gäller familjelivet under exempelvis helger. Pappa snickrar och mamma tar hand om barn och markservice - det där håller ju inte i längden . . . tycker inte jag i alla fall.

Mitt senaste lilla, helt kravlösa projekt har involverat motorsåg och ekträd. Två grannar i närheten har på kort tid fällt några ekar från vilka jag fick ta ett par stubbar för att såga mig två pallar. Tanken är att ställa pallarna i den närliggande skogen så att gossarna här hemma tillsammans med mamma och pappa då och då kan traska iväg för en mysig skogsfika.

Idag fick jag kram och puss på kinden av Elliot för att jag gjort så fina pallar åt honom och lillebror Oliver (som är 13 månader gammal, promenerar runt här hemma och kan säga "Maamaa" och "Paapaa"). Häromsistens underhöll jag Elliot genom att leka hårdrockare med en rytande motorsåg, som gasades på samma sätt som 15-åriga grabbar gasade sin Push Dakota- eller Zündapp-moppe på sjuttiotalet. Du som inte var med då kan ju Googla på namnen . . .

När så Elliot och hans kompis Adam skulle följa med till farbror Kurt när jag skulle kapa upp ekstubbar i förrgår, fick jag en förfrågan om en favorit i repris: "Pappa, kör hårdrock med motorsågen!". Det var ju bara att ge järnet - starta sågen, gasa upp den på högvarv och då och då släppa på gasen för att få lite variation i ljudet. Det var givetvis succé men jag vet inte om grannen Kurt hade klart för sig vad jag sysslade med.

Bild lånad från www.jeannedarcliving.dk

För övrigt kommer vårt hem att vara med i maj månads nummer av Jeanne D'Arc Living-magasinet. Som jag antydde sist, skulle vi ju få hem en stylist och en fotograf som skulle plåta vårt hem. Själv var jag som bekant förvisad från hemmet under plåtningen men jag fick nöjet att närvara under slutfasen så att säga. Det var oerhört trevligt och fascinerande att se hur de båda tjejerna - Anna med bloggen My Lovely Things och Carina med bloggen Made in Persbo - samarbetade för att skapa alldeles underbara bilder av vårt hem! När vi mot slutet av plåtningen fick möjlighet att se bilderna på Carinas laptop, blev jag faktiskt rörd till tårar av de vackra bilderna. Inte så mycket beroende på att det var vårt hem utan snarare beroende på att bilderna var så fantastiskt vackra - ljusa, skimrande bilder tagna ur de där mest perfekta vinklarna, som bara proffs kan finna. Anna och Carina, jag sänder er här ett senkommet tack för att ni på mer än ett sätt lyste upp vår reportagehelg! Både genom ert proffsiga arbete och genom era härliga personligheter.

Så var det då återigen vår och med den alla spirande planer på att bygga altan runt om i landet. Jag har tidigare berättat om min hemsida Peters Projekt där jag delat med mig av mina erfarenheter kring byggandet av bl.a. altan och farstukvist. Ända sedan jag skapade sidan 2007, har jag fått massor av mail med frågor kring altanbygge och inte minst förfrågningar kring en byggbeskrivning, som sammanfattar altanbygget i text och bild. Man har velat ha med sig nå't att bläddra i under sina egna altanbyggen. Nu har jag till slut satt samman en sådan beskrivning, som jag presenterar på hemsidan. Igår fick jag ett väldigt trevligt mail från en viss Marcus, som samma dag beställt och via mail fått levererat min 33-sidiga byggbeskrivning.

Jag har nämnt det förut och jag kan återigen konstatera, att det är väldigt kul att få trevlig feedback på det man gör! Jag passar därför på att ännu en gång uppmana dig, att i din vardag ge ärlig uppskattning och beröm till din omgivning. Väldigt värdefullt och samtidigt helt gratis . . .

Ha nu en härlig fortsättning på våren! Här hemma blommar Snödropparna samtidigt som Vitsipporna så sakta tränger upp ur den tinande jorden - härligt!

Vägg-/dörrprojektet klart & sommar mitt i vintern . . .

noreply@blogger.com (Peters Projekt) — Tue, 23 Feb 2010 19:25:00 +0000

Äntligen har vägg-/dörrprojektet kunnat avslutas och Elliot kunnat stänga dörren om sig! Senast hade vi satt upp reglar och OSB-skivor med mellanliggande isolering samt utanpåliggande gipsskivor. I samma veva trixade jag ihop den med fönster utrustade råspontväggen, som skall vara möjlig att lyfta bort vid "transport" av större prylar mellan botten- och övervåningen. Trapphuset är ju både vinklat och en aning trångt.

Demonterbar väggsektion nerifrån trappan

Avslutningen på projektet blev den hemmasnickrade dörrkarmen, som skall hålla uppe den gamla dörren vi fann i förrådet vid inflyttningen. Originalkarmen sitter i köket och jag hade sådan tur att både gångjärn och dörrlåsbeslag gick att skruva bort väldigt enkelt. Det känns nästan overkligt smidigt eftersom det mesta man skall göra i hemmasnickrarsammanhang ofta innebär en långt större insats i både tid och materialutnyttjande än vad i varje fall jag från början trodde ;) Bara det att skruva upp en griffeltavla på en gipsvägg kan ju medföra att en inte oansenlig hög bestående av tumstock, måttband, elverktyg, handverktyg, plugg & skruv (eller Mollyskruv) tornar upp sig på golvet, strax under placeringen av den stackars griffeltavlan. Inte sällan har "griffeltavelmontaget" eller motsvarande föregåtts av en mening i stil med "Peter, det är mat om fem minuter - kan inte du sätta upp den där griffeltavlan vi pratade om?". Ofta svarar jag med en tung utandning och därefter en lång förklaring kring hur invecklat ett sådant mikroprojekt kan komma att bli. "Först behöver jag mäta, sedan borra, därefter plugga å sedan . . .". Ibland fixar jag det hela på 4½ minuter blankt men väldigt ofta slutar det med att golvet är översållat av diverse verktyg och annan materiel - innan jobbet påbörjats!

Knack, knack - får vi komma in Elliot?

Nåväl, dörrkarmen är klar och alla skarvlister, kvartslister, dörrfoder m.m. är målade och uppsatta. När det gäller dörrkarmen så måste jag säga, att jag är både nöjd och stolt över resultatet. Det gick åt en hel del tankearbete och skissande innan jag blev klar över hur skarven mellan den överliggande delen och de stående delarna skulle se ut. Det blev en del sågande och fräsande för att få till det hela. I vanliga fall letar jag på nätet efter tips & trix när jag inte vet hur saker skall göras. I dörrkarmsfallet har jag dock inte kunnat finna en enda vägledning kring tillverkningssättet. Så det blev ju till att tänka till lite extra och dessutom tillverka en prototyp som jag kunde tillåta mig att göra misstag på. Nu gjordes det inga misstag men ändå . . .

Som vanligt ber jag dig notera, att ingen av bilderna har föregåtts av piffande och puffande från Anns sida. Jag har helt enkelt bara velat ta ett par bilder på slutresultatet av mitt omfattande tanke- och snickeriarbete. Jag är övertygad om att du vid tillfälle kommer att ges möjlighet att titta på bilder från Elliots rum där det mesta är piffat med Anns varsamma hand. De övre speglarna i dörren kommer sannolikt att bytas ut mot glas för att få in ljuset från fönsterpartiet i Elliots rum. Vidare skall vi leta efter lämpliga beslag till dörren - handtaget som sitter där nu skall bytas ut. Dessutom skall jag ordna en lämplig dörrtröskel.

Demonterbar väggsektion inifrån Elliots rum

Apropå Ann och hennes piffande så skapar hon just nu högsommar här hemma, mitt i smällkalla vintern! I helgen skall det nämligen plåtas inför reportage, som skall kunna publiceras under sommaren. Då går det ju inte att visa upp vackra björvedtravar i köket eller barrstilleben i matsalen. Nä, då gäller det att ta fram allt vad sommar heter. I skrivande stund drar jag i min näsa in en blandad doft av ett oräkneligt antal växter i form av bl.a. Lavendel, Pelargoner, Hortensia och en massa annat "grönt pyssel".

Jag har läst andra bloggares inlägg om deras förberedelser inför fotografering och reportage och det är minsann inte bara att sätta på en kanna kaffe och bjuda hem fotografen och hennes kollegor. Vårt hem är till vardags i ärlighetens namn väldigt trevligt att både uppleva och vistas i. Nu skall dock hela härligheten lyftas till nya höjder! Hela hemmet kommer att genomgå en mindre förvandling och vad jag förstår så lämnar Ann inget åt slumpen. Mitt i detta har vi en 1-åring som håller på att lära sig att gå omkring alldeles på egen hand. Spännande? Jo, absolut!

Den här veckan är det för Anns del inredning på så gott som heltid och inspirationen fullkomligt rinner på väggarna. För att inte tala om att jag praktiskt taget befinner mig i ett växthus. Alldeles bakom ryggen har jag tre hinkar fulla med rosa rosor, för mig okända snittblommor, Ormbunksblad och annat "grönt pyssel". Det råkar vara så att vårt arbetsrum är ett av de svalare rummen i huset . . .

Till råga på allt så kommer jag och barnen att under fredagen och första halvan av lördagen att kastas ur hemmet och förvisas till svärföräldrarna. Nu råkar det ju vara så att både barnen och jag älskar Anns föräldrar men nå'n måtta får det ju ändå vara . . . eller? Skämt åsido, jag inser ganska lätt att ekvationen 6-åring + 1-åring + styling + små inredningsdetaljer + fotografering inte är helt lätt att få ihop. Minns för övrigt när brorsans lägenhet i Oslo var med i Elle Interiör för några år sedan. Då tog stylisten med sig det numera klassiska sparrisknippet, de vackra plädarna, de små detaljerna och en hel kasse vårprimörer. Sedan fick jag och alla andra läsare nöjet att i tidningen bl.a. se brodern suddigt hasta förbi kameran med ett sparrisknippe liggande i förgrunden - precis så som det alltid ser ut hemma hos brorsan och hans sambo ;D Eller när de båda satt på golvet och myste framför den tända brasan och log in i kameran. Jodå, det var vardagsrealism så långt ögat nådde. Missförstå mig inte i mitt raljerande, jag tycker att de flesta inredningsreportage är oerhört trevliga men så ligger det också en väldans massa pyssel, piffande och en hel del svett bakom.

På altanen ligger för övrigt hela vintern komprimerad i form av snöhögar på sommarmöblerna. Tänk att vi skall få uppleva ett par vackra sommardagar i slutet av den här veckan! Det tror man inte när man tittar ut . . .

Ha det gott därute!

Årets första projekt!

noreply@blogger.com (Peters Projekt) — Thu, 14 Jan 2010 23:50:00 +0000

Jojo, då var man igång igen. Det kom lite plötsligt trots att planerandet varit igång en längre tid. Det handlar om den vägg som så att säga resulterar i att Elliots sovrum blir ett rum. Det har kanske inte riktigt framkommit i tidigare inlägg och bilder att Elliot och hans inbyggda säng befunnit sig på en yta som mer korrekt kunnat kallas övervåning - njaä, inte riktigt men i varje fall allrum. På övervåningen hade vi fram till förra veckan två sovrum, ett linneförråd, en stor gå-in-garderob och ett stort allrum, som rymmer Elliots sovrum och hans gå-in-garderob samt en TV-hörna för Elliot och Oliver.

Här har reglarna kommit på plats under trettondagen. Där bak skymtar Elliots inbyggda säng.

Nu när Oliver börjat krypa omkring så har Elliots mindre Lego-bitar kommit att bli livsfarliga små prylar, som Oliver lätt kan sätta i halsen. Av bl.a. denna anledning har vi känt att det varit hög tid att bygga en avskiljande vägg så att Elliot kan stänga dörren om sig. Det kan ju annars vara lite jobbigt för en 6-åring att ständigt bli störd av sin 10-månaders lillebror, som kryper in mitt i leken och sätter sig på ett Lego-rymdskepp från Star Wars.

Det knepiga har varit att bygga en vägg som i sned vinkel skall ansluta mot ett snedtak. Det blir många udda vinklar att sy ihop - inte minst när det gäller reglarna, som håller ihop det hela. Du som snickrat en del vet precis vad jag menar ;) Vi har därför bollat olika idéer med min snickarmentor tillika svåger Ken. Ann hade kommit överens med sin bror om att han skulle komma ner vid tillfälle för att hjälpa till med skissande och snickrande. I samband med Trettondagshelgen ringde så plötsligen svågern (eller var det hans hustru Anette?) och sa' att "vi kommer gärna ner i övermorgon och hjälper till med väggen". Det var bara att dra på sig snickarbyxorna, mäta upp och räkna på materialåtgång, leta upp en öppen virkeshandel (Trettondagsafton) och sedan köpa och transportera hem material. Det blev några meter reglar, ca. 40 meter råspont samt några gips- och OSB-skivor. Uj, vad stora och åbäkiga de där skivorna är! Vi snackar 1200 x 2400 mm, som inte på något vis kan lyftas upp på övervåningen via vår vinklade trappa. Det blev till att mäta, rita upp och kapa utomhus och lyfta in sektionsvis.

Regelsektionen plåtad från Elliots rum. Barnens TV-hörna i bakgrunden med Olivers rum strax bakom. Till vänster om den breda, vita "stolpen" satt fram till nu ett trappräcke.

OSB-skivorna på plats. Vi isolererar väggen mest för ljudisoleringens skull. Fräste spår i befintlig vägg för att dra el till den nya lampknappen strax innanför den kommande dörren.

Jag har nu satt upp gipsskivorna, armeringstejpat och spacklat skarvar. Slipat, dammat av och spacklat igen för att därefter slipa en sista gång. Det dammar vill jag lova! Jag gillar inte alls känslan av det yrande gipsdammet i ett för övrigt rent hem. Det fullkomligt snöar gipsdamm på övervåningen när jag drar slipklossen över skarvarna under taket.

I övrigt snickrar jag på en demonterbar vägg med inbyggt fönster. Denna vägg skall ersätta det räcke som hittills suttit på övervåningen, ovanför trappan. Redan när vi beställde våra trappräcken, var vi tvungna att få dem tillverkade så att vi enkelt skulle kunna montera bort dem vid lyft av stora prylar mellan våningarna. Den vinklade och ganska trånga trappan medger helt enkelt inte att man promenerar upp eller ner med exempelvis Anns olika loppisfynd - stora skrivbord, sekretärer, sängar etc. Just därför måste den nya väggen enkelt kunna tas bort vid behov. Här är det minsann inte bara att drämma i 4-tums skruv för att fästa reglar i befintliga väggar . . .

Nästa del i väggprojektet blir att tillverka en dörrkarm till den gamla dörr vi fann i förrådet när vi flyttade in för några år sedan. Den gamla, gedigna dörren, som är 90 cm bred, satt tidigare i köket. Ett par av dörrspeglarna skall vi ersätta med glas för att i viss mån tillåta dagsljuset att flöda in i det tidigare allrummet.

Vid något tillfälle bloggade Spets & Snor-Helena om alla de utemöbler hon fick släpa in när hösten kom. Har för mig att hon hade sex eller åtta set med bord och stolar i sin trädgård. Vi har inte så många utemöbler men likväl hann vi liksom inte med att ställa in möblerna i förrådet innan hösten var över och vintern kramade om oss med sin kalla famn. Egentligen handlar det nog om att förrådet var alltför luftigt fyllt med diverse prylar, som ställts in där det fanns plats. Detta fick till följd att det krävdes en komplett evakuering av prylar för att våra utemöbler överhuvudtaget skulle få plats - evakueringen blev alltså aldrig av.

I gengäld har vi nu under vintern fått några vackra objekt att fotografera i morgonsolen! Det känns lite som om sommaren gjort ett tappert försök att överleva hösten men till slut funnit sig besegrad av vintern. Lite sommar mitt i vintern!

Årets första blogginlägg blev en ordentlig mix - inte sant? Måste avsluta med att tacka Ken för den finurliga lösningen när det gällde att bygga Elliots nya vägg i sned vinkel mot vårt snedtak. Tack också för fint samarbete under den viktiga inledande fasen av väggprojektet! Hade ni inte kommit ner sådär plötsligt, så hade väggen sannolikt inte varit klar innan våren. Jag brukar ju annars skissa, tänka, fundera och filura ganska lång tid innan jag sätter igång mina projekt.

Ha en fin fortsättning på det år som inletts så härligt med en riktigt klassisk, kall vinter!

Gott Nytt År!

noreply@blogger.com (Peters Projekt) — Thu, 31 Dec 2009 01:14:00 +0000

Så här under de sista skälvande timmarna av 2009, vill jag önska just dig ett riktigt Gott Nytt År! Hoppas att du får möjlighet att fylla det nya året med det du själv önskar och att du får möjlighet, att göra de saker som gör dig glad och ger dig energi.

Den lilla kattkillen, som vi hade hemma hos oss tillsammans med hans tre syskon sommaren 2008, får symbolisera det nya året fyllt med nyfikenhet och möjligheter, det oskrivna bladet, det oförstörda, det skira och det vackra. Det faktum att han är vit - precis som sin mamma och sitt ena syskon - passade alldeles utmärkt här hemma där det mesta går i vitt ;) På så sätt får lillpysen också symbolisera vårt hemmasnickrande och bloggande, som kommer att fortgå även under 2010.

Ha nu en vidunderlig avslutning på 2009 så ses vi nästa år . . .

Peter

God Jul och Gott Nytt År!

noreply@blogger.com (Peters Projekt) — Tue, 22 Dec 2009 23:55:00 +0000

Jag vill helt kort önska dig och de dina en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År! Jag hoppas att såväl din julhelg som ditt nya år kommer att vara rofylld och innehålla väldigt få "måsten" och samtidigt en massa spontana infall. Glöm inte att försöka göra minst en människa om dagen glad. Beröm och uppskattning är gratis att ge och samtidigt något av det mest värdefulla att få.

Från oss alla till er alla . . .

Stort TACK till alla er som tittat in under året och dessutom lämnat trevliga kommentarer - jag blir oerhört glad av att läsa dem! Själv har jag pga tidsbrist tyvärr varit ganska dålig på att lämna avtryck efter mig även om jag frekvent besöker de flesta bloggarna på min lista.

Vi ses framöver . . .

Peter :P

Skicka vidare (Pay It Forward)

noreply@blogger.com (Peters Projekt) — Mon, 07 Dec 2009 22:02:00 +0000

Jag ser det nästan som min skyldighet att reprisera mitt tidigare inlägg och återigen uppmana dig att se filmen "Skicka vidare" eller "Pay It Forward", som den heter i original, nu på söndag den 13 december på Kanal 5 kl. 21.00.

Jag har i ett tidigare blogginlägg sagt "Glöm inte att göra minst en människa om dagen glad". Om alla i sin vardag skulle göra just detta, så skulle summan av kardemumman bli oerhört fin! Denna min lilla uppmaning vill jag betrakta som en strävan att göra något i Skicka vidare-andan. Det finns faktiskt en Pay It Forward-rörelse med bl.a. en sajt där man kan dela med sig av sina egna s.k. Pay It Forward-berättelser. Se gärna filmen innan du besöker sajten. Det är ju synd att helt avslöja handlingen . . .

Filmen beskrivs så här:

Eugene Simonet är lärare i samhällskunskap, han lever ett inrutat liv och är något av en pedant. Arlene McKinney är en ensamstående mor som bor med sin tolvårige son Trevor i ett fattigt område. Hon dubbelarbetar för att förbättra sitt och sonens liv. Trevor går i Simonets klass. En dag får han och de andra eleverna ett uppdrag av sin lärare, nämligen att försöka förändra något till det bättre i den närmaste omgivningen.

Ha nu en riktigt vacker Lucia-helg med mycket ljus och nybakta lussebullar! Och du, glöm inte att göra en människa glad idag . . . imorgon . . . och dagen efter . . .

Peter :P

Reglar + pärlspont = TV-skåp

noreply@blogger.com (Peters Projekt) — Fri, 20 Nov 2009 01:16:00 +0000

Willevira gissade rätt på min "bildgåta" i förra inlägget. Träskelettet av 45x45 mm reglar blev så småningom ett TV-skåp. Vi behövde bara komplettera med lite material först ;) Reglarna kläddes med pärlspont, fönstren anpassades och monterades, små luckor tillverkades och monterades, golvlist frästes, överkanten smyckades med svanhalslist och sedan var det bara målningen kvar. Vitt visste vi ju från början att det skulle bli - valet stod därefter som vanligt mellan kalkvitt och råvitt. Det blev den förstnämnda tonen för att passa de gamla fönstren, som vi i stort låtit vara som de var när vi fann dem i vårt uteförråd.

TV-skåpet är platsbyggt och fast monterat i golv och väggar. Innan vi kvistlackade och målade hela härligheten var jag tvungen att hyvla till fönstren för att anpassa dem till måtten på skåpet. Luckorna nedtill har tillverkats av planhyvlat virke och pärlspont, som limmats och skruvats samman och sedan försetts med gångjärn. Notera att skåpet har en lite udda/skev utformning för att vi skall få rätt tittvinkel mot TV'n.

Längst ned monterades en golvlist som frästes ur samma typ av virke som användes till luckorna. Upptill monterades en s.k. svanhalslist, som kom att bli en jättestilig krönlist. Från början var vi inne på att montera en hålkälslist längst upp men svanhalsen passade mycket bättre.

Bakom luckorna döljer sig nu musikanläggning, TV, DVD, parabolbox och Playstation samt en massa kablar. I botten har vi placerat en baslåda, vars ljud förstärks i hela skåpskonstruktionen. Längst upp har vi placerat den "toppmatade" musikanläggningen på en vinklad hylla. Därunder står TV'n och under den de tre ovannämnda apparaterna. Längst ned har vi placerat CD- och DVD-fodral. Kvar att göra är ett par lådor som skall härbärgera fodralen.

Som synes har vi ännu inte valt vilken typ av beslag vi skall ha. Småluckorna förses möjligen med gamla elisolatorer i porslin. När det gäller fönstren vet vi inte om vi skall behålla de befintliga beslagen eller byta till mer gammaldags varianter. Vi får se . . .

Ann lär visa skåpet i mer piffade bilder så jag nöjer mig så här. När sladdarna i skåpet dolts på ett smakligt sätt, öppnar jag fönstren och visar skåpet invändigt. Den här gången blir det inget kring våra snedtakslösningar - jag ber att få återkomma.

Om en dryg månad är det jul . . . härligt!

Peter :P

Snedtak - hinder eller möjlighet?

noreply@blogger.com (Peters Projekt) — Tue, 20 Oct 2009 20:22:00 +0000

Här hemma har vi som bekant nyligen invigt Elliots sängmöbel, som är platsbyggd under snedtaket på övervåningen. Tidigare har jag betraktat dessa ytor som ointressanta och i stort sett omöjliga att ta tillvara och möblera. Ändå visar det sig - när jag tänker efter - att vi på övervåningen nästan in absurdum tagit tillvara alla våra snedtaksförsedda ytor. Dessa ytor är ju uppenbarligen delvis ointressanta även för de statliga myndigheter, som skall övervaka och registerhålla hur vi medborgare har det i våra bostäder. Boytan beräknas ju bara ned till en viss takhöjd - inte sant?

Bild lånad från MormorRuthsAnn

Följaktligen har vi här hemma blåst myndigheterna riktigt ordentligt - big time alltså! Vi har ju lyckats tillvarata våra snedtaksytor så till den milda grad, att man inte ens kan se att här finns snedtak (nästan ;)

Vårt hus består av två mot varandra vinkelrätt ställda huskroppar vilket i skarven så att säga ger en dubbel snedtakseffekt. Denna skarvs golvyta kan betraktas som helt omöjlig att använda men inte här inte! Här har jag istället byggt in en förvaring för alla mina hand- och elverktyg inklusive skruv, spik, elartiklar, etc.

Dessutom har vi till Elliot byggt en rymlig "gå-in-garderob" (min direktöversättning av walk-in closet). I huset fanns när vi flyttade in ett avlångt rum, som tidigare användes som sovrum av en liten flicka. Vi valde att utrusta detta utrymme med väggfasta hyllor längs den raka sidan och en lång klädstång monterad i snedtaket på den motsatta sidan och vips så hade vi en ordentligt stor garderob med bra förvaring längst ned under snedtaket.

Nu kan man ju undra varför jag inte visar upp en massa bilder av detta snedtakseldorado. Jag kan då upplysa om, att jag avser visa upp snedtaksfinesserna i nästa inlägg - en cliffhanger liksom ;) En anledning till denna fördröjda bildvisning är i uppriktighetens namn, att jag inte hunnit fotografera varje utrymme och att det i skrivande stund är för mörkt för att kunna ta bra bilder. Jag ber alltså att få återkomma . . .

Visar istället två bilder av vår kommande . . . ja, vadå? Kan du se bortom de stående 45x45 mm reglarna och framför dig skapa en bild av vår tänkta "pryl"? Du kan väl gissa så avslöjar jag det rätta svaret nästa gång vi ses ?

För övrigt mår alla bra här hemma och lille Oliver utvecklas i snabb takt. Han äter sedan länge annat än bröstmjölk och har så smått börjat inta babymat gjord för 8 månaders bebisar. Jag har dessutom lyckats lägga honom för natten några gånger utan stöd från mamma Ann. Tidigare krävde han på ett förhållandevis övertydligt sätt närhet till mamma för att överhuvudtaget överväga att lägga huvudet mot kudden. Idag lyckades han och jag få honom från vaken krabat till sovande och snusande sötnos på 11 minuter blankt! Jag är oerhört glad över detta! Fram till nyligen har jag känt mig i det närmaste handikappad eftersom jag inte lyckats få honom att gå ned i varv inför natten - i synnerhet som han hittills inte accepterat att dricka välling. Det är spännande att se hur olika ens barn beter sig. Elliot båda drack välling och somnade hur enkelt som helst. Lille Oliver har för övrigt lagt sig till med (o)vanan att uttrycka eventuellt missnöje genom att utstöta avgrundstjut som påminner om de ljud jag förstått (?) att dinosauriebebisar utstötte på sin tid - ett starkt högfrekvent tjut med vriden diskant, som får flimmerhåren i mina öron att krullas. Snacka om att få ståpäls i öronen!

Ha en fin fortsättning på den vackra hösten!

Peter :P

En bra och härligt inspirerande bygg- och husblogg!

noreply@blogger.com (Peters Projekt) — Tue, 18 Aug 2009 19:20:00 +0000

Tänka sig, jag är med på TV4s hemmakanalen.se´s lista över inspirerande hus- och byggbloggar! I ingressen skriver man "Hitta dina favoriter bland bygg- och husbloggar - Förra veckan listade hemmakanalen.se 10 härliga inredningsbloggar. Den här veckan är det hus- och byggbloggarnas tur. Dröm dig bort bland husen och samla idéer till ditt hem."

Jag blev både glad och hedrad över att läsa mailet från Matilda Lundvall, webbredaktör på hemmakanalen.se, när hon meddelade den glada nyheten idag! Känns lika fint som att få någon form av utmärkelse . . .

Rubrikvalet får jag väl skylla på Matilda - det stod så i hennes mail ;D

För övrigt pysslas det en hel del här hemma. Elliots blivande rum piffas allt mer av Ann på temat "Vitt möter Svart" och planerna på den kommande väggen, som skall dela det stora allrummet i ett barnrum och ett mindre allrum, tar form. Utmaningen ligger i att bygga en vägg, som inte alltför mycket stjäl det ljus som två stora fönster släpper in i det nuvarande allrummet. Med största sannolikhet kommer väggen att förses med ett eller flera spröjsade fönster runt den allmogedörr som skall monteras mitt på väggen (eller hur Ann?).

Häromveckan diskuterade förresten Ann och jag hur husets olika rum bytt skepnad under de år vi bott här. Häng med nu och förundras - i tur och ordning har rummen förvandlats enligt följande:

Matsalen har varit sovrum, arbetsrum och målarrum
Gästrummet har varit gästrum, barnsovrum och arbetsrum
Vårt nuvarande sovrum har varit arbetsrum och pestrum (förråd)
Elliots tidigare sovrum har varit gästrum, är nu ett skrot- & målarrum och skall bli Olivers sovrum
Elliots nuvarande/kommande rum har varit allrum och sovrum

Vardagsrummet har dock förblivit vardagsrum hela tiden - detta gäller även köket och badrummet ;)

Avslutningsvis är jag riktigt glad över att min födelsedagspresent till Ann blev så uppskattad - inte bara av Ann utan även av andra. Väggtexten består av ett recept på Tarte Tatin, ett franskt bakverk som ger både Ann och mig härliga vibbar. Väggtexten är dessutom one of its kind - det finns bara den som sitter på väggen i vår matsal - kul!

Peter :P

Jag VILL ha stekt svan till middag!

noreply@blogger.com (Peters Projekt) — Mon, 20 Jul 2009 21:45:00 +0000

Jag ber att få återkomma kring rubriken. Den refererar bl.a. till fruars listighet när det gäller att få saker utförda på hemmafronten ;)

Nu har vi till slut funnit lämpliga beslag till lådorna i Elliots nya sängmöbel. Det blev skålhandtag med en lätt rostig finish, som matchar beslagen på dörrarna. Förutom att få handtagen på plats, har Ann även målat lite text på respektive låda. Vi skrev ut texten på papper, kalkerade på lådorna och målade sedan svart färg med stadig hand och liten, styv pensel. Jag tycker att Ann gjort ett förträffligt jobb. Hon ville inom parentes sagt inte ha ett alltför lantligt/snirkligt typsnitt utan istället ett med en mer industriell känsla - det blev därför typsnittet "Stencil".

Som jag nämnt tidigare, har vi delat in de tre lådorna i sektioner för att kunna härbärgera Elliots olika leksaker i lämpligt stora fack. Lådorna är ganska stora (100 x 60 cm) och rymmer därför en hel del. Någon låda har delats in i två stora fack och en annan i sex fack enligt nedan. Varje låda är försedd med sex små hjul så att man enkelt skall kunna dra ut lådorna i sin fulla längd.

Vi har inte bestämt oss för om vi skall orka måla lådorna invändigt också. Tror inte att Elliot bryr sig i och för sig. Här har vi ännu inte gjort om den tillfälliga myshörnan till säng. Bilden längre ned visar dock ett första steg i den riktningen.

Naturligtvis har frågan kring golvets färg och material osökt dykt upp. Helst vill Ann byta ut golvet mot ett trägolv, vilket jag motsätter mig. Givetvis skulle det bli jättefint men det skulle också innebära en hel del arbete pga att utrymmet som helhet inte på något sätt kan beskrivas som fyrkantigt - en massa spännande vinklar och vrår får man på köpet. Ett alternativ skulle naturligtvis vara att måla golvet vitt på samma sätt som vi gjort i andra rum. Vi får se . . .

Här börjar Elliots säng så sakteliga skymta fram

Så var det detta med den stekta svanen. Jag vet inte om ni minns Povel Ramels (eller Hasse & Tages?) uppsättning där en bortskämd flicka/ prinsessa med hög stämma lät omgivningen förstå att "Jag VIIIILL ha stekt svan till middag!". Oavsett detta så var det precis denna scen jag kom att tänka på, när jag häromdagen läste vad en man ombetts av sin hustru att skapa där hemma.

Jag har ju ibland med glimten i ögat raljerat kring det faktum att Ann emellanåt har alltför vilda idéer när det gäller att fixa till här hemma. Inga överdrivet allvarliga saker även om en av de "värre" var förslaget om att flytta köket till andra änden av huset.

Ni som hängt med ett tag vet, att jag då och då nämnt altanbygge som ett typiskt hemmaprojekt där hustrur inte sällan driver frågan och till slut får mannen att ta tag i själva bygget. Häromdagen läste jag ett inlägg på ett byggforum där mannen ifråga inledde med: "Nu har frun bestämt sig för att trädäcket skall ha ett rutmönster vilket resulterar i att jag måste ha CC 60 i ett rutnät." I den mån du inte är bevandrad i att montera bärlinor och golvreglar under golv/altantrall kan jag berätta, att det innebär ett mycket omfattande arbete att regla upp för ett golv, som skall bestå av 60 cm trallbitar, placerade fem och fem i bredd, omväxlande 90 grader mot varandra.

Mannen ovan bad om råd om hur han skulle gå tillväga och jag dristade mig att bl.a. svara: "Mycket har jag gjort i mina da'r för att tillgodose hustruns önskningar när det gäller inredning och snickerier men hade hon lagt fram det här förslaget så hade jag sannolikt tittat fånigt på henne och sedan vänt på klacken". Ja, jag vet, det var inte så snällt sagt men någonstans går ju gränsen - eller? En annan svarade kort och gott: "Byt fru!" och det svaret var ju inte heller så konstruktivt även om svaret åtföljdes av en stor smiley.

Samtidigt kan jag i korthet konstatera, att med kvinnlig list och med tiden till hjälp kan Ann få mig att leverera det mesta. Men som sagt, någonstans går ju gränsen. Om du som "beställare" eller "utförare" vill dela med dig av dina omöjliga projekt, så tveka inte att använda kommentarsfältet nedan.

Nu har jag kvar en knapp veckas semester. Hoppas att du har ännu längre ledighet kvar eller snart skall påbörja din semester. För övrigt har lille Oliver, 4½ månad, fått prova på lite olika smakportioner. Mild havregröt, morotspuré och majspuré har stått på menyn. Han gillar rubbet ;)

Peter :P

P.S.
Om mannen och/eller hustrun i min beskrivning ovan av en händelse skulle läsa mitt inlägg och finna det tråkigt att jag på ett något sarkastiskt sätt refererar till deras interna altanprojekt, så är jag öppen för att ändra mitt inlägg. Okay?

Sängmonumentet, vita golv & skurgummeknän

noreply@blogger.com (Peters Projekt) — Sat, 27 Jun 2009 23:54:00 +0000

Nu närmar vi oss slutfasen på projektet "Elliots nya säng". Nu är det ju inte bara en säng utan en säng kompletterad med två skåp och tre lådor under sängen. Snickrandet är avklarat, målandet likaså. Dörrarna på de båda skåpen har försetts med gångjärn och beslag för dörrstängningen. Det enda som kvarstår är att finna lämpliga beslag till lådorna - skålhandtag, knoppar, öglor eller något annat. Någon som har ett bra tips?

I väntan på att Elliot skall flytta in, har vi lagt ut ett härligt Lexington-täcke och kastat in några kuddar. Det blev en perfekt myshörna för hela familjen (2 x 1,05 meter). Notera gärna att Ann inte har någon som helst del i den obefintliga stylingen. Det är jag och ingen annan som försökt puffa upp kuddarna.

I övrigt har Ann drivit ett eget projekt med bistånd av sin far. Jag tyckte att tiden mellen idé och färdigställande var alldeles för kort - därför avstod jag att bidra med handkraft. Golven i vår lilla, sekundära hall samt vardagsrummet skulle slipas och målas vita. Slipning och målning är klar. Golven behövde strykas fyra gånger (!) och jag fick det tvivelaktiga nöjet att genomföra penselstrykning nr. 3 och 4. Jag slapp alltså inte undan med andra ord ;) Slutresultatet blev riktigt fint men vi har ännu inte ställt tillbaka inredning och möbler. Vi vill låta färgen härda några dagar först.

Här ser du ett par bilder lånade från MormorRuthsAnn (golven har målats endast 2 ggr nedan). De tidigare vackert gultonade (Narcisse) väggarna ser närmast smutsiga ut helt plötsligt. Det blir nog till att måla väggarna vita också . . .

För några veckor sedan genomgick jag en knäartroskopi, dvs en knäoperation genomförd via tre hål i vävnaden över knät. Man åtgärdade den mediala menisken och Plica synovialis. Allt gick bra och jag inväntar nu ett liknande ingrepp på höger knä. Tydligen har jag belastat mina knän lite för mycket i samband med skidåkning och gruppträning av olika slag. Jag var instruktör under många år med ca.10 pass i veckan och deltog intensivt i varje pass. Numer blir det en mer beskedlig mängd instruktörspass - 1 gång/vecka ;)

Innan ingreppet träffade jag den genomförande kirurgen för att han skulle känna på knäna och inte minst med tuschpenna markera vilket knä man skulle skära i. När han hade gjort vad han skulle, frågade han: "Står du på knä mycket?" Jag svarade: "Ja, jag snickrar ju en del hemma". Han följde då upp med den för mig numera klassiska meningen: "Du har knän som en skurgumma". Jag blev riktigt ställd och fattade inte riktigt vad han syftade på. När så min tvillingbror häromdagen var på besök, drog vi ner brallorna båda två för att vi och våra respektive skulle kunna jämföra våra knän. Skillnaden var påtagbar! Hans knän var lena och mjuka som en babyrumpa. Mina knän hade en förtjockad, grov hud och en tydlig tendens till valk under varje knäskål.

Tänk vad man får stå ut med bara för att man pysslar och snickrar en del här hemma! Jag avslutar således med en varning till alla män där ute: "Låt inte sambon/hustrun driva dig till alltför mycket knästående arbete i samband med era renoveringar! Om du ändå måste, glöm inte att använda tjocka knäskydd".

Ha det gott i den ljuva sommarvärmen!

Peter

Pappa kom ihåg i år . . .

noreply@blogger.com (Peters Projekt) — Mon, 01 Jun 2009 23:10:00 +0000

Vid den här tiden förra året - dagen då Mors Dag firades alltså - startade jag dagen med att med rodnande kinder slå upp mina ögon, lämna sovrummet, gå ned för trapporna och med skuldmedveten blick sätta mig vid det dukade frukostbordet runt kl. 9. Missen, som jag får skylla på trötthet, resulterade så småningom i ett trevligt hål i väggen mellan kök och matsal. Vägen dit beskrevs av både Ann och mig själv. Slutresultatet kan man få en glimt av här.

Nåväl, i år undvek jag i varje fall direktiv för ett nytt snickeriprojekt i samband med intagandet av Mors Dags-frukosten. I år fullföljde jag ambitionen att faktiskt ställa väckarklockan och därefter vakna till dess signal. Väl uppe gick jag över till Elliots rum och väckte honom. Bara det är ju smått fantastiskt! I normala fall är det han som väcker oss - tidigt! - de övriga 364 dagarna under året.

Vi tassade ner till köket och jag bad honom att rita en teckning kring det foto av honom och lillebror jag limmat på ett papper. Han satte igång och själv smög jag ut i trädgården för att plocka lite blommor. Morgonen var för övrigt helt ljuvlig! Ljumma vindar, strålande sol, blå himmel, kvittrande fåglar, bräkande lamm och inte minst pipande fågelungar i fågelholken på lekstugan.

När jag sedan kom in för att sätta blommorna i en vas, fann jag för det första ingen vas (möjligen beroende på att Ann som bekant flyttar omkring våra prylar då och då ;) och för det andra fann jag inte heller något snöre att knyta runt blommorna. Det fick bli lite hederlig najtråd istället! Lite som att limma ihop ett pepparkakshus med hjälp av limpistol . . .

Frukosten åt vi sedan på farstukvisten i den varma brisen - helt fantastiskt behagligt! Lille Oliver hade dessförinnan fått sig en stadig mjölkfrukost och låg nu och sov sött i barnvagnen.

Nu kan man ju möjligen betrakta detta blogginlägg som en klapp på den egna axeln men jag ville bara dela med mig eftersom jag är så nöjd med, att jag faktiskt fick till något som kan kallas firande av Mors Dag. Sedan skall jag villigt erkänna, att det var Ann som fixade lunchen under tiden som jag snickrade på Elliots nya sängmonument. Sängen är snart färdigsnickrad - jag skall bara klä de tre lådfronterna med råspont.

Ja, vi säger väl så för nu. Ha det gott i sommarvärmen!

Peter :P

Det lilla snickeriprojektet löper vidare & altanbyggartider

noreply@blogger.com (Peters Projekt) — Mon, 25 May 2009 04:33:00 +0000

Snickeriprojektet löper vidare och jag vill visa vad som hänt sedan sist. Som Syster Ruffa gissade, så handlar det om att bygga en säng åt storebror Elliot. Där Ann och jag sovit tidigare har vi ett snedtak, som passar alldeles utmärkt att bygga in. Således inköptes drygt 100 meter av vårt favvomaterial råspont (dim 17 x 95 mm) tillsammans med ca. 50 meter regel (dim. 45 x 45 mm) och en platta MDF (dim. 19 x 1220 x 2440).

Detta material kompletterades sedan med "lite" ankarskruv, Tremcos montagelim PL 600 och dyckert. Å vips, så hade vi början till en platsbyggd säng!

Från skiss . . .
. . . till bygge . . .

Nu är ju detta bara stommen men tanken är, att den inbyggda sängen skall ha en sorts garderob på varje sida med tre hyllor i varje samt tre med hjul försedda utdragslådor under sängen. Lådorna blir drygt en meter djupa och kommer därför att rymma en hel del prylar och leksaker. De skall delas in i sektioner så att Elliot kan hålla isär sina olika leksaker - LEGO där, trämekano där, bilar där å Flexitrax där liksom ;) Det hela är nästan klart men jag har inte hunnit ta bilder ännu. Du får hålla tillgodo med en skiss istället. Nå´nting så här skall det bli . . . givetvis vitmålat med Flüggers snickerilackfärg.

Så var det då altanbyggartider! För ca. ett år sedan uppmärksammade jag det faktum, att många i hus boende män i landet får en jagad och lätt stirrig blick under våren/försommaren pga att hustrun, sambon, älskarinnan eller motsvarande har beställt en altan av mannen. Har man inte byggt altan tidigare och dessutom gillar att surfa på nätet, så blir det till att klicka sig runt för att finna ut hur man skall sno ihop den där högt efterlängtade träkonstruktionen.

Jag var själv en sådan man - med lätt stirrig blick alltså - som för ca. tre år sedan sökte på nätet efter tips på hur jag skulle gå tillväga. Under mitt altanbygge tog jag en massa bilder och när bygget var klart, byggde jag en hemsida där jag samlade mina erfarenheter kring altansnickrandet - allt för att förenkla det hela för mina altanbröder där ute. Mitt altanbyggarinlägg på byggahus.se har nu lästs över 140.000 gånger (!) och besöksstatistiken på hemsidan talar sitt tydliga språk - i Sverige byggs det sanslöst med altaner under våren!

Här följer några favoriter i repris:

Förra året målade vi staketet vitt. Detta hade Ann längtat efter ända sedan jag drog i den sista trallskruven i altanen under sommaren 2006. Så här blev det:

Då återstår det bara att önska alla altansnickrande män och kvinnor lycka till framöver! Behöver du nå´t tips så är det bara att maila . . .

Eder Snickar-Peter :P

Nästa lilla projekt , våren & Oliver . . .

noreply@blogger.com (Peters Projekt) — Wed, 06 May 2009 20:28:00 +0000

I all enkelhet vill jag visa ett par ofärdiga skisser, som skall bli underlag för kommande inköp av regelvirke, MDF och råspont. Jag tänker inte avslöja vad vi skall snickra ihop men det "lilla" projektet kan i alla fall kategoriseras som ett Småprojekt. Låt dig inte luras av de Faluröda tonerna - det hela skall givetvis bli vitt när det är klart ;)

Sedan måste jag bara visa vad vår trädgård smyckats med i samband med vårens ankomst. Både plommonträd, äppelträd och morellträd blommar för fullt och blommorna är ju så vackra! Samtidigt rusar det alldeles i närheten runt en grupp svarta lammungar, som fötts under en period av två-tre veckor. Jag tror mig ha sett fyra tvillingpar och tre små lamm utan syskon. Det känns nästan som om vi bor mitt i en sagobok! Bilder på lammen kommer senare - just nu är de små lite rädda för mig när jag smyger fram med kameran.

Avslutningsvis vill jag gärna visa ett par bilder på vår älskade lille Oliver. Vi var på ett dop häromdagen och mitt under dopfikat tog jag fram kameran och plåtade Oliver när han satt i bilbarnstolen. Det blev totalt ca. 50 bilder och mot slutet var han inte alls glad över att Pappa bara stod där och väntade ut den ledsna minen. På min dator har jag nu bilder på hela spektrat mellan glad och ledsen 2-månaders baby . . .

Ha en fin inledning på våren!

Peter :P

Se filmen "Skicka vidare" (Pay It Forward)!

noreply@blogger.com (Peters Projekt) — Fri, 10 Apr 2009 22:26:00 +0000

Helt kort vill jag varmt rekommendera dig att se filmen "Skicka vidare" eller "Pay It Forward", som den heter i original, nu på måndag den 13 april i Kanal 9 kl. 21.00. Om du inte har kanalen där hemma - hyr filmen.

Jag har i ett tidigare blogginlägg sagt "Glöm inte att göra minst en människa om dagen glad". Om alla i sin vardag skulle försöka göra just detta, så skulle resultatet totalt sett bli något fantastiskt! Denna min lilla uppmaning vill jag betrakta som en strävan att göra något i Skicka vidare-andan. Det finns faktiskt en Pay It Forward-rörelse med bl.a. en sajt där man kan dela med sig av sina egna s.k. Pay It Forward-berättelser. Se gärna filmen innan du besöker sajten. Det är ju synd att helt avslöja handlingen . . .

I TV-tablån beskrivs filmen så här:

Amerikanskt romantiskt drama från 2000. Eugene Simonet är lärare i samhällskunskap, han lever ett inrutat liv och är något av en pedant. Arlene McKinney är en ensamstående mor som bor med sin tolvårige son Trevor i ett fattigt område. Hon dubbelarbetar för att förbättra sitt och sonens liv. Trevor går i Simonets klass. En dag får han och de andra eleverna ett uppdrag av sin lärare, nämligen att försöka förändra något till det bättre i den närmaste omgivningen.

Det finns en och annan som menar att filmen är lite väl sentimental á la Hollywood men jag vill ändå uppmana dig att se filmen - budskapet känns så viktigt!

Avslutningsvis ber jag att få önska dig en riktigt Glad Påsk! Under Långfredagen blev jag förresten ordentligt solbränd efter att ha ägnat nästan hela dagen åt att med rötterna slita upp buskar, som missprydde stenmuren på framsidan av vårt hus. Snacka om slitgöra med spett, spade & yxa ;) Nu kommer jag somna riktigt gott!

Peter :P

noreply@blogger.com (Peters Projekt) — Tue, 31 Mar 2009 23:50:00 +0000

Vi har ju som sagt just påbörjat ännu ett projekt här hemma. Inte ett projekt, som omfattar snickrande och målning. Inte heller ett projekt, som beräknas vara klart inom en vecka, tre månader eller ett år utan snarare kommer att fortgå under överskådlig framtid. Ja, man får väl kalla det ett livslångt projekt helt enkelt.

När det då handlar om att sätta etiketter på inlägg, som berör vår nyfödde son, så fungerar det helt klart inte med "Småprojekt" eller "Vitt". "Myspys" kan ju vara ett alternativ men det får nog kort och gott bli det sedan förr existerande "Barn". På så vis kan jag inkludera både storebror Elliot och lillebror Oliver när jag någon gång i bloggen lämnar projekterande och snickrande och istället berättar om de båda grabbarna. Har jag nämnt det förresten? Att han skall heta Oliver? Om inte så får jag väl avslöja det nu. Vår nyfödde son skall heta Oliver. Så, nu vet ni . . .

Ja, vad finns det mer att nämna kring "projektet"? Det har inletts lite trevande, precis som vilken annan relation som helst. Man försöker tolka de olika uttrycken och signalerna så gott det går även om det så här i början kan vara svårt att urskilja nyanserna i just det här spädbarnets gnyende/skrik/gråt. Det finns liksom inte så mycket att välja på men ändå blir det stundtals problematiskt att exakt tolka det för stunden aktuella behovet. När Oliver avger smackande ”läten” är det dock väldigt enkelt – då brukar jag överlämna honom till Ann för åtgärd och uppföljning (amning och rap). När jag är hemma brukar jag ta hand om den efterföljande putsningen och slutjusteringen (tvättning och blöjbyte).

Skillnaden mot förra gången - då Elliot var ett litet spädbarn - är onekligen, att man har viss rutin och därför inte behöver uppleva det som stressande, att Oliver ibland skriker när han inte omedelbart får det han vill. Det blir mer "Okay Oliver, jag hör att du låter men först måste jag byta din blöja så att din rumpa inte blir röd". Inte så svårt det heller . . .

Här följer förresten ett kortfattat onomatopoetiskt spädbarnslexikon, som kanske kan komma till användning.

Uhuhuääääää!
Kan betyda något av följande:
1. Jag är hungrig (vill äta)
2. Jag är trött (vill sova)
3. Jag har ont i magen (läs har gas i magen)

Svårigheten ligger här i att med en gång välja rätt åtgärd. Ofta får man prova sig fram för att uppnå full tillfredsställelse hos spädbarnet ifråga ;)

Under dagarna äter Oliver ofta, mycket och länge. Mamma Ann blir därför ganska "upptagen" under dygnets ljusa timmar. I gengäld blir sovpassen under nätterna i allmänhet relativt långa och det gör ju inget alls.

På BB fick vi och alla andra nöjet att prova en s.k. bärsjal att bära omkring vårt spädbarn i. Dessa tygstycken har jag tidigare bara sett på sta’n och jag har nästan varje gång rusat fram till mamman/pappan och frågat hur det är att bära barnet i ett sådant tygstycke. Alla har utan undantag sagt att det fungerar jättebra och jag har alltid tyckt att det sett så mysigt ut - både för barnet och för den som bär. Därför provade jag sjalen på BB så fort det gavs tillfälle - både Oliver och jag gillade konceptet. Väl hemma for jag iväg och köpte en bärsjal och vi har sedan dess provat oss fram för att få till en bra teknik vid själva knytningen så att säga. Tygstycket är ca. 5 meter långt och ½ meter brett. Det blir därför en hel del tyg, som skall ligga på plats innan det hela är klart. Jag förstår om en och annan man misströstar efter ett par försök . . .

Jag lånade några bilder på nätet för att visa hur det kan se ut. Visst verkar det mysigt?

Bilder lånade från www.stellaris.se

Ja, det var lite om våra första veckor som spädbarnsföräldrar (jodå, vi har gjort det här förut men det känns ändå ganska nytt och dessutom är Oliver en annan individ än Elliot) . Elliot är för övrigt en stolt storebror och han har ganska nyligen förstått finessen med att hjälpa till hemma. "Pappa, när jag hjälper till med att plocka av bordet så känns det i kroppen att det går fortare". En fördel med detta kan exempelvis vara, att man mycket snabbare får lov att spela "LEGO Star Wars" på Playstation ;)

Ha det bra där ute! Tänk bara på att se upp under dagen - idag är det 1:a April . . .

Peter :P

När lillen kom till jorden . . .

noreply@blogger.com (Peters Projekt) — Wed, 04 Mar 2009 13:48:00 +0000

Mor & Barn sover fridfullt (skylt köpt hos Betty's)

Jag vill bara helt kort dela med mig av måndagens (2009-03-02) stora händesle. Bilderna får tala för sig själva. Allt har gått bra och vi är fortfarande kvar på BB. En kvinna som fött ett stort barn blir onekligen mer fysiskt påverkad än om barnet varit "normalstort" vid förlossningen. Lillprinsen vägde precis 600 gram mindre än Elliot vid födseln. Panodil och Voltaren ger dock avsedd lindring . . .

Nästan 5 kg vägde lillkillen vid födseln!

53 cm lång - 2 cm kortare än Elliot

Mor och barn mår bra!

Här finner du den officiella webbis-bilden. (sök på 2009-03-02 - Pappa Peter och Mamma Ann)

Vill också passa på att tacka svärmor och svärfar för de gångna veckornas "beredskapsläge". Ett stort TACK också till tvillingbror och H för deras hjälp när vi nu gått in i "skarpt läge". De tar storstilat hand om Elliot, Melvin & Sessan när Ann och jag tillsammans med lillen nu samlar oss på BB. Det känns väldigt bra att vi tre får möjlighet, att uppehålla oss i den lilla bubbla det faktiskt upplevs som, när vi så där försiktigt och smått trevande lär känna varandra i vårt lilla rum på BB. Pga RS-virus i stora världen, har våra nära och kära än så länge endast fått ta del av lillen via MMS-bilder och filmer. Elliot längtar efter sin lillebror och vi längtar efter honom . . .

Varm kram från Peter & Ann

Ett om da´n . . . eller var det ett varannan månad?

noreply@blogger.com (Peters Projekt) — Mon, 16 Feb 2009 22:28:00 +0000

Hejsan på er alla! Det var ett tag sedan sist. Tittade just in på den egna bloggen och blev nästan rädd när jag konstaterade, att det var nästan två månader sedan jag skrev ett inlägg senast! Imorgon är det den 17 februari och jag kan ju bara inte låta det gå hela två månader mellan inläggen! Rubriken då? Jo, den kommer sig av att jag vill minnas, att det finns/fanns ett vitaminpiller som heter/hette "En om dagen". Det vet man ju hur det går om man tar ett "en-om-dagen-piller" mer sällan, låt oss säga en gång varannan månad- det blir inte bra . . .

Vill inledningsvis tacka så oerhört mycket för era kommentarer och små försynta undringar i stil med "Hur är det?", "Är allt bra?". Kommentarerna värmer väldans mycket även om jag dessvärre varit dålig på att ge respons. Det faktum att vi väntar en liten bebbe har väl spelat en viss roll när det gäller mitt fokus.

Nåväl, ett par av er har undrat vad Ann fick i julklapp. Det var en femarmad ljusstake från House Doctor (på deras hemsida finner du en häftig elektronisk produktkatalog med innehållsförteckning). Jag bjuder på en bild från Nordhjem i väntan på att Ann skall visa hur ljusstaken tar sig ut hemma hos oss. Det lustiga i sammanhanget var, att Ann i sin tur köpt ett klädstativ åt mig hos just Betty´s. Nicklas och Betty hade fullt sjå med att hålla respektive julklapp hemlig för oss ;)

Bild lånad från www.nordhjem.dk (bild på trearmad ljusstake)

Klädstativet tillverkas av Jeanne d´Arc Living och passar mig alldeles utmärkt eftersom jag har en tendens, att placera kläder jag vill använda en gång till innan tvätt, lite här och där. Absolut inte på golvet men väl på en krok i badrummet, på en stol i köket eller på en krok i sovrummet. Såpass många olika ställen samtidigt att Ann periodvis rynkar irriterat på ögonbrynen över, att jag "sprider ut mig över hela huset" som hon så vackert uttrycker det. Visst löste hon det här bekymret på ett charmigt, kvinnligt sätt?

Bilden från Jeanne d´Arc Living föreställer förvisso en pryl som kan klassificeras som "Chabby chic" men bilden som sådan får snarare klassas som "Shabby shit" om uttrycket ursäktas ;) Återigen får jag hänvisa till att Ann någon gång kommer att förevisa objektet ifråga i sitt rätta element.

Bild lånad från www.jeannedarcliving.dk

Ja, det var väl mitt lilla livstecken så där i all anspråkslöshet. På frågan "Är allt bra?" kan jag kortfattat säga: "Jadå, allt är tipptopp och harmonin här hemma värmer oss lika behagligt som järnspisen i köket! Ann är höggravid och snart får Elliot ett litet syskon."

Jo förresten, Alla Hjärtans Dag skulle vi egentligen firat tillsammans med det par, som vi gifte oss tillsammans med just den 14 februari för några år sedan. Under förmiddagen den 14:e märkte vi att Elliot började bli lite hängig. Det hjälpte inte ens att fresta med en stunds spännande eldning i trädgården tillsammans med Pappa - febern var ett faktum. Eftersom våra vänner har en relativt nyfödd baby hemma, ansåg vi att det var säkrast att stanna hemma för att inte smitta den lille. Jag anar att vi inte är de enda föräldrarna med sådan perfekt timing när det gäller festligheter och sjukdom. I vilket fall som helst hade familjen en mysig dag hemma och Pappa fick elda både inomhus och utomhus ;)

Ha det så bra, vi hörs framöver någon gång efter nedkomsten.

Peter

Betty´s, julklapp, glaskross & ljudlig sorti . . .

noreply@blogger.com (Peters Projekt) — Wed, 17 Dec 2008 18:13:00 +0000

Betty, hur gick det där sista till egentligen?!

Jag tar det från början . . .

Min kära hustru besöker just nu sin Mamma i Sveriges näst största stad för att bedriva julbak och jag ville därför passa på att fara iväg och köpa en julklapp åt henne. Jag styrde kosan mot Borås och den charmiga butiken Betty´s. Jag har besökt butiken tidigare och då bl.a. inhandlat en spegel, som Ann önskat sig en längre tid. Den gången handlade jag av Nicklas, som är en synnerligen trevlig kille och tillika Bettys make (om jag förstått det hela rätt). Att shoppa i en butik där jag känner mig välkommen och omhändertagen, är alltid en trevlig upplevelse och en signal om att "här vill jag köpa fina saker igen". I bilen på väg till Borås tänkte jag, att det skulle vara väldigt trevligt att få träffa Betty, som jag hört och läst så mycket gott om.

Bild lånad från Betty´s blogg

Väl innanför butiksdörren ser jag ett antal trevliga och fullt pysslande tjejer - alla klädda sådär mysigt lantligt. En härligt rödhårig tjej (låter lite högtravande att säga "ung kvinna" så det får bli "tjej") undrar om hon kan hjälpta till och efter att jag svarat jakande på den frågan, måste jag naturligtvis själv fråga om hon möjligen är Betty själv. Jodå, visst var det Betty - bingo direkt alltså ;)

Jag förklarar mitt ärende och Betty visar mig till det sista exemplaret av prylen jag ville ha (Ann, spännande va?). Hon går iväg för att packa in "prylen" och jag tar en runda i butiken för att titta på allt det fina. Skall nog i sammanhanget ärligt konstatera, att mitt butiksbesök är det typiskt manliga - jag vet vad jag vill ha, finner det, köper det och ägnar inte sedan en timme eller två åt att gå runt, titta, känna och utbrista "åh!" lite här och där. Lite mer snabba ryck alltså ;)

Nåväl, under inslagningen av paketet - som för övrigt blir bländande vackert i en rustik stil, som väl får kallas just chabby och samtidigt chic - hinner vi prata om bloggande och lite annat ditt & datt. Jag hittar en till pryl att köpa och vi avslutar sedan affären med ett kortdragande, några knapptryckningar och ett "Tack så mycket!". Innan jag går vill Betty "lägga med några saker" vilka jag överraskat glatt tar emot, lägger på det större paketet för att sedan greppa det stora paketet och liksom försiktigt snirkla mig ut, utan att stöta emot andra kunder eller vackra inredningsprylar.

Just när jag frilagt paketet från disken och gör en enkel vänstervridning i riktning mot dörren, hör jag "KRASCH, BOOOM, BANG!!". Någonting på min lekamen har uppenbarligen dragit med sig någonting, som ramlat i golvet och gått sönder. Jag som var så försiktig! Det där "någonting, som ramlat i golvet" visade sig vara en glasburk med lakrits i. Den stod vackert placerad någonstans i lårhöjd, hitom disken. Uppenbarligen var det min jacka som på något sätt omfamnat burken när jag sträckte mig efter det stora paketet.

Betty tog hand om spektaklet och jag lämnade butiken något generad och smått irriterad över min egen klumpighet. Ute vid bilen stod en annan "Betty´s-tjej" och plockade in utomhusskyltningen. Eftersom detta ju är Betty´s, frågade hon naturligtvis om hon kunde hjälpa till med att låsa upp bildörren. Nu klarade jag det hela själv men gesten var oerhört fin. Jag nämnde min lilla olycka i butiken och hon sa´ direkt "Nä, nä, glöm nu det där - det ordnar vi!".

Ja, det var väl hela storyn det - från entusiastisk köpglädje till lakritskross på golvet och lätt rodnande kinder. Som jag redan antytt, är Betty´s en alldeles förträffligt mysig och trivsam butik att besöka - dels pga alla fina prylar och dels pga de härliga ägarna och deras lika härliga medarbetare! Det vet ju redan alla ni bloggerskor, som i bilkaravaner besökt Borås mysigaste butik men jag ville ändå berätta . . .

Smygtitt på det inre hörnet av rummet

När det sedan gäller vårt blivande sovrum kan jag konstatera, att taket är målat liksom väggar, lister och foder. Nu återstår "bara" att måla golvet. Först skall alla kvistar kvistlackas två gånger innan vi stryker golvet tre gånger med vit färg. Takhöjden har reducerats en del men inte mer än att det blivit väldigt mysigt.

Vårt senaste nybygge

Jisses, jag höll nästan på att glömma - Elliot och jag byggde nytt hus förra veckan. Det blev klart på en halvtimme . . . beror nog på att vi använde limpistol istället för smält socker! Kristyren gjorde vi dock på klassiskt vis med florsocker, äggvita och ättika. Spritsade med ett strutrullat bakpapper, som klipptes så att det blev ett liiitet hål i strutens ände. Funkade kanonbra!

Hoppas att du får en mysig tid fram till jul med mer glögg & pepparkakor än stress & irritation.

Hälsar eder Glaskrossar-Peter :P

P.S. Betty, tack för ditt charmanta bemötande idag och inte minst ditt sätt att hantera resultatet av "elefanten i porslinsbutiken"! Hälsa gärna tjejen som ville hjälpa till med bildörren.

© Peters Projekt

Peters altan i Aftonbladets bilaga "Härligt hemma"

Årets två sista projekt och ännu en vinst . . .

Peters Kantarellprojekt . . . kantarellpaj

Olivers Projekt

Ge så får du . . .

Jeanne d'Arc Living-magasinet i en inredningsbutik nära dig

Sitta på en stubbe, Jeanne d'Arc Living-reportage & altanbyggartider . . . igen

Vägg-/dörrprojektet klart & sommar mitt i vintern . . .

Årets första projekt!

Gott Nytt År!

God Jul och Gott Nytt År!

Skicka vidare (Pay It Forward)

Reglar + pärlspont = TV-skåp

Snedtak - hinder eller möjlighet?

En bra och härligt inspirerande bygg- och husblogg!

Jag VILL ha stekt svan till middag!

Sängmonumentet, vita golv & skurgummeknän

Pappa kom ihåg i år . . .

Det lilla snickeriprojektet löper vidare & altanbyggartider

Nästa lilla projekt , våren & Oliver . . .

Se filmen "Skicka vidare" (Pay It Forward)!

© Peters och Anns Projekt

När lillen kom till jorden . . .

Ett om da´n . . . eller var det ett varannan månad?

Betty´s, julklapp, glaskross & ljudlig sorti . . .