PladderFia

Ny sida framöver!

2008-12-27T23:04:00.002+01:00

För er som har följt detta pladdrande kan göra det nu på http://www.suzannes.se

Välkomna dit!

Hälsningar Suzanne

Vad är det som händer i världen?

2008-12-27T01:21:00.004+01:00

Detta är en bok av Fredrik Härén som jag kan rekommendera. Vi sitter fortfarande och skakar på huvudet och förstår inte riktigt vad som är på väg att hända. Att Volvo exempelvis är illa ute är för mig inte alls något konstigt. Vi gör utomordentligt bra och säkra bilar. Men priserna är hutlösa jämfört med konkurrenterna. Vi har dyr arbetskraft i Sverige och glömmer bort att i andra delar av världen kan företagen inte bara få en billigare arbetskraft utan en mer kreativ arbetskraft. Med mer kreativ arbetskraft kan man även få en mer effektiva företag osv.

Jag kan även tipsa er om att lyssna på Fredriks föreläsning på kunskapens dag 2007 finns på youtube i två delar.

Rätt eller fel?

2008-12-19T15:09:00.007+01:00

Jag som privatperson är glad över att bankerna har tagit ställning till detta med kortavgifter.

enligt E24 är detta nu ett avtalsbrott och bankerna har varit noga med att uppmana sina kunder att rapportera in vilka som tar en extra avgift. Men som gammal butikschef så kan jag förstå den lilla företagarens dilemma. Det är inte billigt och ha en kortmaskin. Den kostar. Det är inget som är gratis.

Men även om man har en liten verksamhet så kan man få snurr på detta. Jag skulle vilja kalla det att man kan göra en "café-kaffe-avgift". För alla vet ju att ett Café tjänar pengar på kaffe. Det är ju kaffet som får hela verksamheten att gå runt. Att kaffet i sig kostar inte mer än ett par kronor och att allt annat är påslag som sedan skall betala verksamhetens hyra, personal osv. Ju dyrare hyra desto dyrare pris tar de för kaffet. Vet inte om ni har tänk på det men så är det och ingen klagar direkt på det.

Jag tycker med andra ord att självklart skall även små företag och verksamheter kunna erbjuda service med kortbetalning, men de får bli mer kreativa och komma på hur de skall hantera den kostnad som tillkommer. Är man en bra entreprenör så löser man detta problem. För er som inte har någon fantasi så kan jag bjuda på några tips.

För er med kioskverksamhet

1) Höj 1 kr på all tobak *

2) Höj 1 kr på allt godis *

3) Ta emot pantplaskor

4) Varför inte servera kaffe ( Se till att priset är minst 10 kr)

* Allt som är beroende framkallande som typ tobak och socker... gör att folk köper oavsett pris, de köper för att de är sugna

För er med pizzeria eller restaurang

1) Se till att alltid ha gott vatten med olika smaker som ni kan ta betalt för typ 3-5 kr

2) Pizza salladen kanske inte alls skall vara gratis? den kanske kan kosta 5 kr

3) Gör roliga dippsåser som man kan ha som tilltugg ( dessa kanske kostar typ 10 kr och göra inköp men man kan ta 25 kr betalt för dem)

4) Bake-off ( Sälj pizzadeg för 10 kr ) Låt kunderna prova att göra sin egna pizza hemma. Pizzadeg är inte dyrt ( inköp någon krona )

Enkelt är ju att nöjda kunder kommer tillbaka. De kommer att köpa pizza i den lilla lokala pizzerian, men de kommer även försöka göra sina egna. Man skall inte vara rädd för konkurrens, det är bara utvecklande. Det tvingar oss bara att tänka till och låta oss vara kreativa.

Så mitt slutord för detta är. Är det rätt eller fel? Jag tycker det är rätt att bankerna gör något åt det. Jag tycker det är upp till småföretagarna att vara kreativa och ta betalt för sina tjänster på andra sätt.

Blogger eller Wordpress?

2008-12-18T21:58:00.008+01:00

？

Nu funderar på jag hur jag skall bygga min nya hemsida och hur den skall se ut. Man märker att saker och ting har förändrats. När jag började göra en hemsida på 90-talet då var det till att knacka html-koder för glatta livet. Sidorna var inte alls snygga. Men de var funktionella för den tiden. Man skrev lite om sig själv vad man hade för intressen och man lade upp lite kort. Men det var typ allt. Har sedan ett par år sedan fuskat lite och har en hemsida som jag tyvärr inte riktigt har haft tid och underhålla men den finns. Den ser bättre ut än en 90-tals sida, men det är långt ifrån klar.

Vad jag funderar på idag är ju att hemsidorna har förändrats, vårt internet har förändrats, framför allt de som använder internet har förändrats. Från att använt internet som informationskälla så har något hänt. Man är mer aktiv själv och deltar på "nätet". Man är mer en producent än bara en informationssökare. Man är själv med att sprida information och detta påverkar naturligtvis även hur vi hanterar hemsidor idag.

Alla vill ha sidor där de får många besökare och många som kommenterar och tycker till. Vi har idag fått ett mer integrerat internet och med alla sociala medier som finns så har nätverkandet blivit mer och mer populärt. Bloggen har blivit något som alla vill ta del av på ett eller annat sätt. Alla är idag med och skriver en del av världshistorien. Alla är med och påverkar.

Men tillbaka till min fråga. Hur skall jag utveckla min hemsida? Det finns en djungel av olika sätt jag har iallafall kommit fram till att Blogger som jag har nu eller Wordpress är det som jag funderar på. Har någon åsikter säg till! :)

Att vara kreativ skall vara en lek...

2008-12-18T18:18:00.002+01:00

Rolig och bra föreläsning av Tim Brown

Moraliskt dilemma

2008-12-17T12:03:00.003+01:00

Nu sitter jag och skriver och har kommit till en punkt som jag känner är jobbig. Jag skall skriva om teknik och prylar. Sånt som jag i vanliga fall älskar. Men räknar man som läsare att jag skall skriva om Telia bara för att jag jobbar där? Räknar min arbetsgivare att jag skall skriva om Telia bara för att jag jobbar där? Suck. Jag vill inte produktplacera utan någon mening. Men jag skriver ju inte boken bara för att jag jobbar på ett Telia. Jag skriver ju boken för att jag är jag. För att jag har en historia som vill komma ut.

Får fundera lite på detta. ...

Dödligt allvar...

2008-12-15T13:56:00.003+01:00

Nu sitter jag och håller på med slutet på min bok. Jag har faktiskt hunnit skriva en hel del. Många tårar och många tankar har jag vridit på inte bara en gång utan miljarder gånger. Jag har vänt ut och in på mig själv så många gånger så jag knappt vet längre vem som är jag och vem som är karaktärerna. Men nu har jag en vecka kvar. En vecka att samla samman allt och försöka knyta ihop säcken.

En sak har jag lärt mig nu när jag har varit själv här uppe. Drömmar är till för att uppfyllas. Drömmar är ett sätt att orka med livet. Om man inte har några drömmar så har man inget att se fram mot. Har man inget och se fram mot, ja vad har man då i livet? För mig som är en drömmare, visionär så är detta bland det viktigaste som finns. Den är en del i mitt liv och framför allt så inser jag att detta är en anledning att livet är så värt och leva för.

Mitt liv, det känns konstigt och säga så men det är ju sant. Är inte någon dans på rosor. Men vems liv är det? Jag inser att hela mitt liv har jag fått kämpa för något. Jag har inte kommit dit jag är idag utan alla uppoffringar. En del saker som jag har offrat är mig själv. Det är väl det som jag kanske ångrar ... att jag inte har tagit mer vara på mig själv. Men förändringar är bra har jag hört. Det är kryddan i tillvaron så nu skall här ändras!

Laddar för att skotta...

2008-12-11T11:00:00.003+01:00

Om man bor i Norrland så undrar jag hur man orkar med allt skottande, allt mörker. Jag tycker det är på gränsen till självplågeri. Jag har konstaterat att jag är inte den människan som skall befinna mig här under vinterhalvåret. Sommaren är säkert jättefin, men allt mörker och all kyla. Nej usch. Jag ser fram mot mitt vardagsliv i blaskiga Göteborg. Jag får erkänna jag är en storstadstjej men Stockholm lockar inte som kanske NY eller någon annan storstad.

Bara det inte är så kallt som här känns det just nu. Jag laddar för att ta på mig alla kläder gå ut och skotta. Åka ner till byn handla lite och invänta besök från Lotta som skall komma upp och hålla mig lite sällskap det skall bli jättekul. Har ju inte träffat en människa på flera veckor och det känns konstigt men ändå så tycker jag tiden har gått fort. Hmm.. låt se ja det är snart en månad sedan jesus så fort tiden har gått.

Ja, jag har klarat detta med. Ensamhet är inte så konstigt eller svårt. Lite jobbigt ibland men vad i livet är inte det? Värst är på nätterna när man inte kan sova. Nu har jag visserligen haft turen att jag kan skriva då men ändå. Kommer bli en chock när jag kommer tillbaka till vardagen när man skall gå lägga sig tidigt och upp och jobba. Ibland funderar jag skarpt om livet skall vara så? Eller om man skall försöka njuta mer och bara vara. När man var yngre var det lättare än nu. Nu är det ju tänkt att man som vuxen skall ta ansvar och allt sånt som medföljer.

Men som sagt det finns mycket värre saker i livet! :)

NU är det tungt..

2008-12-09T23:31:00.003+01:00

Jag sitter och försöker skriva och fokusera. Men det är massa tankar i huvudet samtidigt. OM man har två hjärnhalvor varför kan man bara inte välja vad som skall vara i vilken halva och så frysa den informationen en stund eller så. Jag vet ju varför saker och ting händer i boken jag är bara rädd för att det skall bli massa dravel emellan. Det är ju inte nått som jag själv som läsare skulle vilja ha. Jag vet att när jag har läst böcker som är lite för mycket pladder så blir man nästan bara irriterad. Tänkte jag får använda min blogg för pladder och min bok för mer genomtänkt och vårdat språk.

Men jag funderar ändå på hur mycket man som läsare vill veta om man gillar att rätt mycket få fundera ut saker själv eller om man skall servera allt... ja detta blir kvällens tankar..

Förnuft eller känsla?

2008-12-09T00:04:00.005+01:00

Jag har funderat rätt mycket på hur man skall bestämma olika beslut i sitt liv. Hittills har jag levt mycket på att beslutat viktiga beslut utefter mina känslor. Detta inser jag inte allt har varit bra. Det har gett mig en hel del problem och jag förstår att lite mer förnuft hade väl kanske inte varit fel. Men att ändra på sig själv och tänka tvärtom och utgå ifrån förnuft istället för känsla är inte alltid enkelt men ibland är det är det ett måste för att man skall orka överleva.

Man måste inte ha känslor i allt man gör. Även om det till viss del kan vara en fördel. Jag har varit lyckligt lottad som alltid har fått möjligheten att jobba med sådant jag tycker är kul. Har jag tröttnat eller tyckte det har varit fel så har jag bytt jobb till något som jag har tyckt varit kul. Det har varit rätt enkelt. Min enkla filosofi är att om man tycker något är kul, blir man oftast bra på det och blir man bra så får man också rätt bra förutsättningar till att utvecklas vidare. Detta kanske inte alltid är förnuftigt, utan oftast styrt helt på känslor.

Likaså är jag i olika typer av relationer till människor. Jag väljer att umgås med de personer som jag tycker om. Även om jag vet att de kanske inte alls är bra för mig. En del människor tar så mycket energi och ger oftast inte någonting tillbaka. Där önskar jag att mitt förnuft styrde mig oftare och hjälpte mig att avgöra och selektera bort de som är "onyttiga" för mig snabbt så att jag inte hinner skaffa mig någon känslosam relation. En del som kallar sig vänner är det oftast bara när det passar dem själva. För mig är det så mycket mer. En riktigt vän för mig finns där jämt i både framgång och när allt bara skiter sig.

När jag vart riktigt dålig och långtids sjukskriven lärde jag mig en hård läxa. Då jag mådde som sämst var det väldigt få som förstod hur illa det verkligen var ställt med mig. Än idag har jag sviter från det. Jag har fortfarande problem med att ibland få torgskräck. Svårt att tro det om en så social som mig men det är sant. Jag har fortfarande ibland stressångest som kommer fram i olika situationer. Men jag har lärt mig att hantera detta. Det jag vill komma till är att när jag var som sämst var det många som inte ville eller orkade lyssna när jag väl ville prata om det. De slog bort det genom att säga " Det går över" eller " Det kan ju inte vara så farligt!".

Då när jag behövde deras stöd och förståelse backade de oftast ifrån mig. Det tycker inte jag är riktig vänskap. Då jag ofta lägger mycket känslor i saker och ting blev jag naturligtvis väldigt ledsen över att upptäcka att vänskapen inte alls värderades på samma sätt från en del vänner. Detta var bara exempel på olika situationer där jag klamrat mig fast vid en vision eller en övertygelse om att alla människor är goda och att alla tänker som jag. Nu är jag äldre och inser att alla är inte som jag ( jag har aldrig en baktanke, vill jag ha något från någon så säger jag det, det brukar kallas ärlighet). Alla är inte goda utan många har alltid en baktanke om varför de gör olika saker. Det smärtar. Jag är inte blåögd längre, det var jag när jag var ung. Då trodde jag verkligen alla om gott. Nu är jag mer skeptisk. Jag gör mina val. Jag önskar bara att jag vore lite bättre på att dra gränsen bättre på att inte försätta mig i situationer som gör det komplicerat för mig.

Så mitt löfte till mig själv är nu skall jag bryta mitt tidigare beteende och börja tänka lite mer förnuftigt. Det optimala är naturligtvis en balansgång mellan förnuft och känsla men då jag har har handlat helt utefter känsla kan det vara nyttigt och göra lite tvärtom. Mer energi till mig!

När är man egentligen stor?

2008-12-07T20:59:00.007+01:00

Jag har funderat på när är man egentligen stor? När jag menar stor menar jag stor nog att kallas vuxen. Jag kommer ihåg när jag var liten då pratade jag om att jag minsann skulle bli en ung mamma. Jag ville skaffa barn när jag var typ arton år. Var man äldre var man ju hur gammal som helst men när man var arton så var man precis lagomt gammal. Man var stor men ändå inte. När jag var i tidig tonår så längtade jag efter att bli femton. Det fanns ju så mycket man fick göra då. Man fick ju se vuxenfilmer, köra moppe och man vart ju byxmyndig. Man skulle välja vilken inriktning på utbildning (gymnasiet) och man skulle börja planera för framtiden. Men var man stor nog?

När jag väl hade fyllt femton längtade jag efter att bli arton. Då blev man ju myndig. Man fick köra bil, man fick rösta, man fick skaffa kreditkort och lån, man fick dricka alkohol på krogen, men var man stor nog?

När jag fyllde arton år insåg jag att jag var stor men inte stor nog. Jag fick ju inte köpa alkohol själv på systemet, men jag var stor nog att köpa det på krogen. Jag insåg att jag absolut inte var stor nog att skaffa barn. Jag flyttade hemifrån och började läsa vid Uppsala Universitet och tyckte att livet hade precis börjat. Mycket hände men jag längtade till jag skulle bli tjugo då minsann skulle jag vara stor nog.

När jag fyllde tjugo så kände jag att det var inte så stor skillnad. Jag visste fortfarande inte vad jag ville jobba med när jag skulle bli "stor". Jag kände mig fortfarande förvirrad. Jag hade visserligen gått på ett par rejäla smällar och lärt mig vad motgångar var för något. Men jag var absolut inte stor och jag skulle absolut inte skaffa barn. Först av allt ville jag bli klar med min utbildning och bli någonting. Då skulle jag bli stor nog...

När jag var tjugotre fick jag erbjudande om förberedande forskartjänst och blev rädd. Jag tyckte jag var för ung för att forska. Jag kunde väl inte sitta och fundera ut hur människor hade tänkt och levt för flera tusen år sedan när jag själv inte hade börjat leva. Jag tackade nej och började jobba. Tänkte jobbar jag ett par år så får jag erfarenhet och kan skaffa mig bättre jobb och framför allt kanske jag kommer på med vad jag vill bli när jag blir stor.

Jag var då även sambo och kände att nu började jag plocka på en hel del vuxenpoäng, men jag kände mig långt ifrån stor nog.

När jag fyllde tjugofem hade jag världens kris. En del kallar det just för tjugofemårskris.. jag kallade det för livskris. Jag mådde dåligt i nästan ett halvår. Det kändes som hela livet skulle ta slut för att när man väl fyllde tjugofem så var man ju hur gammal som helst. Men jag överlevde krisen. Jag insåg att jag var inte så gammal framför allt så var jag inte stor nog.

Med tanke på hur dåligt jag mådde när jag fyllde tjugofem var jag rustad för en ordentlig trettioårskris. Men det gick bra. Jag hade till och med överlevt en jobbig separation, en konkurs på mitt företag, samt bytt jobb. Men jag hade min familj, massa goda vänner omkring mig och jag mådde rätt bra. Jag började känna mig vuxen men inte stor nog.

Men någonting har hänt.. det har gått ett par år till och jag ser en förändring, jag har nu slutat och längta. Jag väljer att leva i nuet istället. Livet är alldeles för kort för att slösas bort. Nu lever jag mitt liv... jag äter godis när jag vill, jag går och lägger mig när jag vill, jag bestämmer själv vad jag vill köpa eller vad jag vill göra. Jag är nog nu stor. Jag är nu beredd på att kallas vuxen.

Alla mord behöver inte vara markabra...

2008-11-30T20:03:00.003+01:00

.... kan ju vara så att det inte alltid är som det ser ut.

Jag sitter och skriver och funderar på hur man som människa tänker när man begår ett brott som mord. Hur man kan överskrida alla känslor av att ta livet av en annan människa? Hur är man funtad då? Jag kan rekommendera båda CSI och Bones, de serierna ger en rätt bra inblick i hur mördare har tänkt. Jag säger inte att mord är rätt.. säger bara ibland finns det enklare anledningar till varför och det kanske inte är så markabert som man tror.

Ibland bara slår det slint. Man passerar över den normala spärren. Men varför? Jag finner det intressant och veta hur vi människor tänker.. säger som Renatus Cartesius, "Cogito, ergo sum" Jag tänker, därför finns jag

Jag bara älskar Google...

2008-11-25T21:55:00.004+01:00

Tänkte på det idag.. vad använder jag för saker på internet? Vad är viktigt för mig. Jo, jag är ju en internetsurfare så jag googlar en hel del efter olika saker. Jag använder i och för sig iGoogle som man kan personifera. Jag använder språkvertyget när jag hittar ord som jag vill översätta. Jag samlar alla mina favoritbloggar i Google Reader, söker efter platser via Google Maps. Skriver min bok bl.a i Google Documents som open office på nätet. Sist men minst använder jag Gmail som mailklient då den funkar klockrent för mig som privatperson då jag kan enkelt även använda den i min mobil. Alla dessa saker är är samlade under samma företag.. Google.

Jag vill bara med detta inlägg tala om att jag tycker om företag som vågar tänka på oss användare och så låter oss få delta och personifiera. Det är något som jag tror på. Jag tror att sådant som jag själv kan vara med och påverka är något som jag garanterat kommer att använda.

Snö, snö, snö....

2008-11-24T14:39:00.002+01:00

Idag insåg jag att om man bor där det finns snö så får man automatiskt motion. Om man inte har en karl som löser det åt sig :) Jag har skottat i 90 minuter för att få fram min bil. Grannens plats var helt snöfri. På hans sida har det blåst så all snö fanns på min plats. Min bil syntes knappt. Men det var inga problem, det var bara och ta fram skyffeln och börja skotta.

Men det kändes som världens träningspass. Jag var helt slut efteråt.

Nu tar jag en liten paus.. surfar lite, chattar lite, mailar lite och sedan blir det storstädning här inne med. Lika bra och passa på.

Sedan blir det fortsatt skrivande i kväll.. jag märker att kvällar och nätter är den bästa tiden då är jag som mest kreativ. Så jag fortsätter med det. Däremot har jag svårt att sova på morgonen... men det är väl en vanesak antar jag.

Skrivandet är en lisa för själen...

2008-11-23T16:35:00.004+01:00

Men är även väldigt påfrestande då det oftast ligger massa känslor bakom det man skriver om.

Min bok är en deckare vilket i och för sig låter spännande och dramatiskt, ja och det är det till viss del, men... ja det finns ett stort men. Boken handlar också om människors öden och varför saker sker som man inte alls förväntar sig. En del av detta är ju hämtat från mig själv och det är det som gör det jobbigt. Jag sitter i valet och kvalet om det kanske är för utelämnande eller inte. Är väl kanske lite rädd för vad andra skall tänka antar jag. Vilket jag inte alls borde vara för jag vet att jag har inget och skämmas för eller känna mig dum för... Men ändå. Känslor är inte alltid enkla och är inte alltid sådant som man orkar prata om.

Jag är nog känd för att annars vara en väldigt öppen människa men det är nog bara till viss del.

En del saker skulle jag aldrig säga eller nämna. De låter jag vara mina personliga hemligheter.

Får väl säga att allt absolut inte handlar om mig... jag har även blandat in händelser som jag vet att närstående har genomgått plus en del som jag har hittat på, precis som man gör när man skriver. Då detta är min första bok så tar det väl speciellt lång tid när det handlar om det som rör mig själv antar jag. Jag är ju inte van att lämna ut mig på det sättet.

Det är därför jag försöker parallellt med mitt skrivande försöka hålla mina bloggar uppdaterade för att delvis lära mig att dela med mig av mig själv. För den jag är.

För snart tio år sedan gick jag mycket hos en terapeut som skulle försöka hjälpa mig att få ihop mig efter jag hade kraschat som människa. De första månaderna förstod jag inte ens vad han pratade om. Jag var inte mottaglig för det han pratade om. Han ville att jag skulle prata om mig själv. Jag tyckte jag var jätteduktig, jag pratade om mitt jobb, jag pratade om mina vänner om min familj. Då frågade han: " Men du Suzanne, vad tycker du, vad vill du?" Jag vet att det var första gången jag gick därifrån gråtandes. För då förstod jag att jag hade levt ett liv där jag hela tiden hade försökt leva upp till de krav jag trodde att alla andra ställde på mig. Jag levde mitt liv bara för andra. Jag fortsatte och gå i nästa tre år och de flesta gångerna kom jag gråtandes därifrån för det var jobbigt att sitta i 45 minuter och bara prata om vad jag tyckte och vad jag kände.

Men som jag sa det är snart tio år sedan. Man kan ju fundera på vad det har gett mig idag. Jo, det har gett mig en insikt, men det är först nu jag känner att jag tar allt vidare till nästa fas. Nu gäller det att utföra det som jag verkligen vill göra. Därför är denna bok väldigt viktigt för mig. Den är som en lisa för min själ, ett sätt för mig att kunna gå vidare och börja på nytt.

Vem kunde tror att den kollaps jag gick genom för så många år skulle sätta sådana spår? Jag tror detta inte det, men när jag tänker på det så var det inte en sak som hände utan en rad otroligt stora förändringar.

Men som en klok person har sagt, det är erfarenheterna som skapar individen och hur sant är inte det? Man skall inte se tillbaka för mycket, man skall bara använda det som bränsle så man orkar röra sig framåt. För det är bara du själv som väljer hur du skall gå vidare.

Debatt: Ålderdomshem något som man inte vill ta ansvar för

2008-11-22T15:05:00.004+01:00

Eftersom detta är mitt forum får jag tycka vad jag vill. Jag tycker det är skam att ingen orkar ta ställning eller vågar ta ansvar för vad som händer kring våra ålderdomshem. En dag är även jag såpass gammal så att jag behöver hjälp och törs jag då överhuvudtaget bo på ett ålderdomshem eller skall jag sikta på att dö innan dess? Detta är problem som det har pratas om länge. Man skyller på ledningen, man skyller på att det är nedskärningar, man skyller på att det är för låga löner.. ja säg något man inte har skyllt på.

Men på något sätt så spelar det mindre roll på vem som ansvarar om man inte gör något åt det. Jag är inte någon expert på vad man kan göra men varför inte titta på andra verksamheter och ta godisbitarna från dem. Ex personalen har låg lön. Ja, det har man inom försäljning med oftast.. iallafall som grundlön, sedan får man lön efter prestation. Ja det kanske skulle vara så enkelt att alla hem får kosta lite mer pengar från de som skall bo där, men den kostnaden betalas ut i bonus till personalen om de har skött sig. Låter det för enkelt? Låter det naivt? Ja, kanske men varför kan man inte prova? Om personalen är motiverad och triggad till vad de skall göra presterar de bättre och kan på så sätt få mer tid över till det som är viktigt.

Ledarskapet ÄR alltid viktigt, man glömmer oftast bort det. Att byta chef är inte enkelt speciellt inte som i det fall som togs upp på Debatt fem stycken chefer på två år. Det är inte rimligt och det signalerar om dåligt ledarskap uppifrån. Bra ledarskap handlar om relation mellan anställda. För succé måste man skapa förtroende och respekt mellan varandra och det hinner man inte få knappt ett halvår.

Sedan den sista : " Hur svårt kan det vara att säga, Det är mitt fel, jag tar på mig detta?"

Hur svårt kan det vara att erkänna att man har gjort fel? Vi är alla människor. Vi är inte ofelbara. Men jag förstår inte hur man alldeles för ofta fokuserar på att skylla på andra och prata skit om andra än att erkänna sina fel och på så sätt även öppna upp för att kunna gå vidare. Jag vet inte hur många gånger jag har jobbat i olika situationer där folk lägger alldeles för mycket tid på att skylla på varandra.

" Nej det är inte mitt fel!"

" Inte mitt heller"

Då har det hänt att jag har räckt upp handen och sagt! :

" Det är mitt fel! " Alla har tittat på mig och sett frågande ut.

" Du har ju inte ens varit inblandad i detta" Nej, men om detta kan få oss att gå vidare och titta framåt istället så är det helt ok att det är mitt fel. Jag kan ta på mig detta.

Kan säga att vid samtliga tillfällen har vi kunnat lämna allt det som har hänt bakom oss fort och vi har kunnat gå vidare till lösningen och till varför det blev fel i första taget.

Så jag säger som jag oftast brukar säga : " Hur svårt kan det va?"

Se till och lös detta så jag kan njuta av att få bli gammal!

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=96231&a=1319857&lid=puff_1026071&lpos=extra_0

Från fantasilön till noll kr i månaden...

2008-11-22T09:31:00.005+01:00

Lars G Nordström, vd för Posten har enligt får statsminister en fantasilön.

http://nyhetskanalen.se/1.726760/2008/11/18/rekordlon_till_postens_nya_vd

Imorse på Nyhetsmorgon så intervjuades Lars G Nordström och han med snudd på tårar i ögonen meddelade att han numera säger upp sin lön, han tar alltså inte ut några pengar alls från Posten.

Han berättade att han vill absolut inte ses som girig utan han tog den lön som han blev erbjuden.

Jag tycker lite synd om honom. Jag tycker att vi är för svenska ibland. Just det där att det är fult att tjäna pengar. Alla skall ha lika osv. Ja, det kanske är en fantaislön, men för vem? Jämför vi i andra länder så är det inte så. Den är då väldigt låg. Allt är ju relativt. En anledning till just varför våra högsta chefer skall ha en respektabel lön är ju också för att de inte skall lockas till att ta emot mutor och bestickning. Har man tittat på det? Alla chefer som tjänar mindre är oftas offer för detta på ett eller annat sätt? Är det mer rätt??

Jag tycker inte vi skall döma vi skall tänka efter. Självklart skall det finnas en balans men så länge våra samhällen hela tiden utgår ifrån pengar och ekonomi så kommer vi göra det med. Så länge det finns pengar kommer vi vilja tjäna desto mer. Jag kan säga för mig själv så vill jag ju också ha mer pengar i mitt lönekuvert även om jag vet att jag har bra betalt idag. Så än en gång allt är relativt.

Nya tider...

2008-11-21T16:41:00.002+01:00

Nu har febern gett sig och jag känner mig mycket bättre. Jag har dock vänt på dygnet så jag skriver på nätterna, sover på morgonen, chattar på dagen och det känns helt underbart skönt att få göra saker när man vill utan att behöva titta på klockan. Bara det i sig känns befriande.

Nu har jag snart varit här i en vecka, tiden går fort, fortare än vad man tror iallafall och igår stängde jag av tvn och har inte satt på den igen. Har inte ens haft musik på. Så de enda ljud jag hör är när det viner i vinden, när någon enstaka bil åker uppför backen eller när micron plingar för att maten är klar.

Jag börjar vänja mig vid ensamheten och tycker den i lagom dos är helt ok. Jag hinner fundera en del och framför allt så inser jag att det man i vanliga fall tror sig ha koll på får ett helt annat perspektiv. Ett välbekant ordspråk brukar vara: Man saknar aldrig kon förrän båset är tomt. Och det kan jag inte annat än hålla med om visst är det så.

Men att vara borta från vardagen är ju ett perfekt sätt att hitta vad som är viktigt för en själv och vad som egentligen betyder någonting. Jag har funderat länge på vad jag tycker är viktigt och har gjort en meter lång lista. Men som andra kloka personer säger gäller det att fokusera och kanske korta ner listan till ett par saker. Att prioritera är inte alltid enkelt. Inte om man är som jag. Som älskar att göra så många saker. Som tycker att det är en del av livet i sig.

Idag börjar min nya tid, min tid där jag skall fundera ut på vilka tre saker är viktigast för mig och bara för mig. Imorgon är det en ny tid då med... och då får jag se om de tre sakerna är lika viktiga då. :)

"Internet är en fluga

2008-11-20T21:39:00.005+01:00

som kanske blåser förbi. Jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet."

Dessa "kloka" ord kom från 1996 års IT-ansvarig minister Ines Uusman.

Jag är ledsen att säga detta Ines men du är helt ute och cyklar. Internet är idag nästan allt. Jag är kan bara säga det att nu när jag sitter ensam ute ( i det jag iallafall kallar för ) fjällen så funkar internet klockrent med hjälp av ett mobilt bredband. Då det finns Turbo 3G så känns det faktiskt som om jag sitter på ett vanligt bredband. Jag har med andra ord alldeles för lätt att kunna koppla upp mig när jag vill och var jag vill.

Jag får erkänna att jag är internetberoende! Jag älskar att det finns information för mig när jag vill. Att jag kan använda mitt internet som jag vill. Jag gillar att det är "öppet" dygnet runt och att jag kan välja och vraka på allt som finns att tillgå. Det finns hur mycket underhållning som helst där ute och det är till för alla. Internet finns även i mobilen. När jag inte har tillgång till min dator så surfar jag dagligen in via mobilen och kollar på de sajter som har mobilanpassade sidor. Detta är inget nytt så vad klagar jag på? Vad är det jag vill säga? Människan har genom alla tider lidit av kunskapstörst på ett eller annat sätt. Vad ger internet oss? Jo, kunskap så varför skulle inte internet bli viktigt för oss människor?

Idag är det ingen skrivardag..

2008-11-20T11:09:00.002+01:00

Idag är det en läsa-bok-dag. Jag är så förkyld och har haft en otrolig febertopp så jag är alldeles mör i kroppen. Jag orkar inte ens tänka så seg är jag. Men det är väl för att jag äntligen lyckas slappna av och låter den förkylning som har legat latent i kroppen få komma ut antar jag. I vanliga fall brukar denna förkylning komma runt jul, men i år är jag ju ledig tidigare så det kanske inte är så konstigt att den kommer nu.

Jag läser just nu för att hitta inspiration till mitt skrivande Stieg Larsson böckerna igen då jag tycker att de är ett par mästerverk som jag mer än gärna skulle vilja liknas vid när jag är klar.

Konstigt när man är sjuk så är man också så ynklig, så där löjligt ynklig också. Man vill bli omhändertagen och ompysslad, man vill höra hur synd det är om en osv. Kommer man någonsin växa ifrån det? Att det bara skulle vara killar som är sådana är en myt. Eller så kanske jag även i detta fall är mer lik en kille än en tjej :)

Tur att jag handlade igår för jag har allt hemma, jag är verkligen utrustad för en vecka med mat, glass och godis om det skulle behövas. Jag köpte även lite Åre choklad som är otroligt gott.. synd att de inte hade choklad med havssalt, för det är något jag verkligen tycker om.

Men jag kanske kan få det till jul. Jag frågade om de kunde göra sånt på beställning och kanske, kanske... det beror på vad det kostar... får inte bli för dyrt. Kan bli så att alla jag känner som är värda en julklapp får choklad med havssalt, hehe det hade med mängden på beställningen och göra.

Jul, ja den ångesten har jag inte lyckas bli av med. Varför denna hysterin? Jag som har en lugn jul, en perfekt jul. Jag får ändå julångest över allt som skall göras, fast det inte är så mycket och göra. Nu skall jag krypa ner i soffan igen med lite varmt The och fortsätta läsa....

Kan man kalla det skrivkramp?

2008-11-19T08:22:00.002+01:00

Jag har suttit ett par timmar och försökt skriva. Det går långsamt, långsamt.... Jag har försökt läsa samtidigt så att jag får upp språket och hur jag vill uttrycka mig i mitt skrivande och blir djupt imponerad av hur en del författare får till det.

Jag jobbar nu med att få fram känslorna i karaktärerna och det känns tungt men samtidigt är det viktigt för att annars får man ju inte någon känsla i hur de tänker eller fungerar och kommer inte kännas levande.

Jag har flera starka karaktärer som tar rätt mycket energi vilket kanske kan låta konstigt men delar av det man skriver om är ju hämtat från en själv, en del är hämtat från berättelser man har hört från nära och en del är självklart helt påhittat.

Nu skall jag skriva lite ....

Får man vara hur elak som helst?

2008-11-18T09:23:00.002+01:00

Sitter och försöker skriva. En av mina karaktärer och jag är inte överens. Jag försöker hela tiden att försvara allt han gör eller vad han tänker med att han egentligen inte är så elak, han har haft en jobbig barndom osv. Men samtidigt tänker jag. STOPP! hallå, detta är en bok jag skriver, en karaktär och det är jag som bestämmer. Han kan ju faktiskt vara riktigt elak. Jag behöver inte bry mig om hur han har haft det när han var liten, är det relevant för läsarna, är det relevant för historien som jag försöker berätta?

Snacka om att man blir snurrig. Men jag tror jag har bestämt mig för att han kommer vara elak, rakt igenom. En riktig skitstövel om man får säga det.... för i böckernas värld är allt tillåtet!

Måste bara säga...

2008-11-17T10:04:00.004+01:00

Jag försöker vänja mig vid att det är så tyst här. Det är så tyst så att man hör bara sina egna ljud. För att det skall inte skall bli plattfall så satte jag på tvn och vips inser man att den är den bästa vän man man har haft sedan man var liten. Tvn har liksom alltid varit med. När jag var liten och inte kunde sova så hade jag alltid tvn på. Likaså är det nu när jag har svårt att sova. Då är tvn det bästa jag vet. MEN en sak har hänt. Jag har insett att det som är på tvn är egentligen inte viktigt. Det är att den pratar och visar nått. Den gör att man inte känner sig så ensam. Men programmen på tvn är ursla. Bara alla dessa spelprogram? Vad ger de mig? Varför stänger jag inte av? Eller alla dessa dåliga talkshows som bara pratar om egentligen helt orealistiska saker.

Så varför är då tvn så viktigt? Inte ens nyheterna är intressanta. Jag skall försöka våga stänga av min tv ett tag. Det kommer bli tyst.. får försöka ersätta den med musik. För vill jag leva i en värld fylld med massa skitsaker? Det måste väl vara min rättighet att välja?

Framme i vinterlandet...

2008-11-16T19:42:00.004+01:00

Efter en lång bilfärd är jag äntligen framme. En sak lärde jag mig på vägen upp hit, tid är inte alltid pengar, tid är även en investering.. speciellt i sig själv. Jag hade flera timmar för mig själv i bilen där jag hann fundera på en hel del. Varför detta är så viktigt för mig. Varför har jag inte gjort det tidigare? Och vad som har fått mig att våga utföra det nu efter så många år? Har det med att man måste gå igenom olika stadier och perioder först innan man orkar ta tag i sånt som är jobbigt och svårt?

En annan sak som jag började fundera på var mina karaktärer och om varför de har blivit som de har blivit. Hur mycket är egentligen från mig själv och hur mycket som jag har hämtat från andra? Skall man lämna ut sig själv så mycket eller kan det upplevas som för mycket?

Frågorna är många speciellt nu när allt börjar bubbla upp.... men det är väl det som är meningen med mina fem underbara veckor. Det är nu jag skall få fundera och vända och vrida på allt och få ner på pränt.

Nu börjar mitt äventyr. Ena delen av mig skakar av lycka och iver, den andra delen darrar av rädsla och skräck. Men om man inte vågar kan man heller inte vinna något så nu skall jag sätta mig och göra klart lite jobbsaker sedan är det dags att bege sig in i en annan värld. Min värld.

Våga tänka nytt, våga tänka annorlunda

2008-11-13T18:24:00.010+01:00

Var på ett spännande föredag idag. Det var inspirerande på det sätt att min redan speedade hjärna triggades på att tänka nytt och kläcka idéer.

Det var Allers förlag som hade AllerDagarna

Många riktigt bra talare gillade faktiskt alla. Men en sak slog mig. En idé som jag nu ger bort gratis är att man som tidningsförlag borde kunna göra så att man som prenumerant kan via själv skräddarsy sin egen tidning. Det vill säga de har ju många månadsmagazine som jag kan vara delvis intresserad av.

Tänk om man då kunde själv välja olika områden och intressen och för varje månad "plocka ihop" sitt egna magazine...

Kanske inte alls så dumt när vi pratar om tider där kunderna vill vara delaktiga.