Här kommer mitt ”bidrag” till tävlingen om logotyp för årets upplaga av Sweden Social Web Camp. Visst är den fin?

De senaste åren har arbetet med webbplatser blivit allt mer specialiserat. Det som för 10 till 15 år sedan gjordes av en yrkesgrupp (webbdesignern) är nu uppdelat i flera specialiserade yrkesgrupper som är duktiga på att ta betalt för just sin expertkunskap. Vinsten av detta är högre kvalitetet i varje specialisering, men det innebär också att experterna likt fundamentalister mässar om sin egen religion. Jag kallar dem för webbens talibaner. Här är en lista över experter som kan vara med i ett modernt webbprojekt och vad som utmärker dem.

Användbarhetsexperten

Webbens magiker som trollar bort dig utan att du själv märker det. Denna expert kan varken designa webbplatsens utseende eller koda en webbplats. Deras primära drivkraft är att göra innovativa konceptskisser utan att ta hänsyn till om det är praktiskt genomförbart utifrån de tekniska förutsättningarna och andra krav. Om du enbart lyssnar på en användbarhetsexpert så får du bygga om ditt publiceringssystem från grunden.

Designern

Denna konstnärssjäl är klädd i scarf och blandar gärna färg och form huller om buller. Känslan som ska förmedlas i designen är överordnat allt annat. Om du enbart lyssnar på designern kommer du få en webbplats som inte tar hänsyn till webbens tekniska förutsättningar. Det är till exempel inte ovanligt att en designer föreslår Flash (stänger ute Google), teckensnitt som inte går att använda på webben eller blandar länkfärger (inte tydligt för besökarna).

Informatören eller marknadsföraren

Denna person brinner bara för sitt eget projekt i organisationen. De bryr sig egentligen inte om hur webbplatsen uppfattas av besökarna, de är bara intresserade av att pusha mer eller mindre relevanta nyheter om status i sina projekt. De vill gärna fylla alla viktiga platser på webbplatsen med sina nyheter i största möjliga teckengrad. Om du bara lyssnar på informatören kommer du att få en webbplats som speglar organisationens interna behov snarare än besökarnas behov.

Systemutvecklaren

Här talar vi kod, kod och åter kod. Det enda som räknas är att koden ska fungera och passa in i det valda publiceringssystemets tänk. För naturligtvis så är systemet viktigare än dess användare. Att utmana systemets grundtankar är som att bråka med Gud. Om du enbart lyssnar på systemutvecklaren får du ett fungerande system, men en webbplats som besökarna inte har någon nytta av.

Sökmotorexperten

För sökmotorexperten startar och slutar Internet med Google. Det spelar egentligen ingen roll hur webbplatsen ser ut eller vad besökaren gör på webbplatsen, det viktigaste är att du får höga placeringar på Googles träfflistor. Om du enbart lyssnar på sökmotorexperten kommer du att lägga för mycket tid på att bygga meningslösa satellitsajter och jaga länkar på mer eller mindre tvivelaktiga sätt, istället för att bygga den webbplats som besökarna vill ha.

Tillgänglighetsexperten

Idealistiska eldsjälar som kämpar för personer med funktionsnedsättning. Denna expert ser bara besökarna med funktionsnedsättning. Det är viktigare att alla kan använda samma dåliga funktioner på webbplatsen på samma sätt, än att göra några funktioner riktigt bra för den absoluta majoriteten av alla besökare. Om du bara lyssnar på tillgänglighetsexperten kommer du inte att kunna bygga funktioner som många av dina besökare vill ha.

Webbanalytikern

Välkammad och affärsklädd talar webbanalytikern om att mäta KPI:er och göra avancerade tester för att välja färgen på en viss knapp. Ofta brukar de klaga på att webbstatistiken inte är tillförlitlig, utan att någon (läs: webbanalytikern) måste installera spårningskoden på rätt sätt. Om du enbart lyssnar på webbanalytikern kommer hela din budget gå till att få korrekt webbstatistik, men ingen förbättring av själva webbplatsen.

Webbredaktören

Denna journalistiskt skolade person tänker bara text. Webbplatsen kunde lika gärna vara en bok från medeltiden, för denna grupp är bara intresserad av att skriva riktigt långa texter med grammatiskt korrekt svenska. Det finns ingen tanke på vad texten ska leda till för aktivitet på webbplatsen eller hur besökaren ska hitta till texten. Om du bara lyssnar på webbredaktören får du väldigt många bra texter som ingen hittar till och som ingen agerar på.

Men hallå, det där var ju elakt och orättvist!

Jo, det är sant. Det är medvetna nidbilder för att illustrera min poäng och inte en rättvisande beskrivning av alla inom respektive kategori. Min poäng handlar om att jag ser en fara med specialiseringen i webbprojekt. Faran handlar om att olika yrkesgrupper snöar in på sitt perspektiv och att de riskerar att stjälpa helheten om man bara ser till deras perspektiv.

Som beställare, produktägare eller projektledare måste du vara vaksam på detta. Alla dessa experter är riktigt duktiga inom sina områden, men de saknar ofta ett helhetsperspektiv. Du måste dra nytta av respektive experts kunskap, men också förstå deras begränsningar. Detta ställer stora krav på dig som beställare, produktägare eller projektledare. Du måste framför allt våga säga nej när deras förslag riskerar att få negativa konsekvenser för webbplatsen som helhet.

För drygt ett år sedan drog jag igång en kampanj för att uppmärksamma problemet med att många googlar på självmord och att träffarna på Google för självmord var ganska otrevliga. Det var framför allt en sajt som förespråkade självmord som toppade. Någon månad senare stängdes denna sajt och Vårdguiden gick upp i topp.

Status på kampanjen

Men vad har hänt sedan sist och vad händer med kampanjen fortsättningsvis? Vad det gäller sökmotoroptimeringen så har kampanjsidan mot självmord klättrat till tredjeplats (Chromes inkognitoläge på svenska Google):

Totalt har kampanjsajten drygt 8 000 länkar från 63 olika domäner. En komplett lista över dem som stödjer kampanjen hitta du här.

Under mars månad fick sajten knappt 2 000 besök. Av dessa var 89 % nya besökare. Google har stått för 79 % av all trafik till sajten. Detta tycker jag stärker tesen om att det finns ett informationsbehov och att många googlar självmord för att mätta detta informationsbehov. Om sajten klättrar till högre platser på denna och relaterade fraser är jag övertygad om att trafiken kommer att skjuta i höjden, med tanke på hur många som faktiskt söker. Det handlar om cirka 50 000 googlingar per månad enbart på ordet självmord.

Även kampanjens Facebook-sida ser bra ut med runt 800 gillningar. 130 personer har även lagt till kampanjmärket som Twibbon.

Tack för allt stöd!

Framtiden för kampanjen

Jag skulle vilja göra mycket mer med kampanjsidan. Jag skulle vilja fylla den med matnyttigt innehåll, få ännu fler länkar och jobba långsiktigt med Google-träffarna när det gäller självmord. Eftersom detta är ett privat initiativ så har jag inte möjligheterna att lägga den tid som krävs för detta. Därför försöker jag nu att överlämna hela kampanjen till en aktör som kan driva sajten i framtiden.

Jag har tagit kontakt med an aktör, varit på ett första möte och skrivit en webbstrategi. Jag kan ännu inte avslöja vilken aktör det handlar om, men jag tycker att det ser lovande ut och hoppas att de kan driva kampanjen vidare i framtiden. Återkommer på bloggen så fort jag har fått besked.

Som jag skrivit om tidigare så har Nikke Lindqvist tillsammans med journalisten Johan Ripås gjort en dokumentär om sökningar på personers namn och vad som kan hända när det skrivs falska saker på nätet. Syftet är väldigt lovvärt då jag av erfarenhet vet att kunskapen om Googles sökmotor är väldigt låg. Kampen om sökträffsidan för Johan Ripås verkar för övrigt pågå in i det sista.

Medverkar i programmet gör även Brit Stakston som också har bloggat om Johan Ripås. Du kan läsa mer om programmet Du är googlad hos SVT. Här är en trailer:

Jag kommer att sitta bänkad. Heja SVT, Johan Ripås och Nikke Lindqvist!

Uppdatering 2012-03-22: Nu pågår även kampen om sökfrasen Tina Ax. Nikke Lindqvist skriver också om Tina Ax.

Uppdatering 2012-03-23: Igår sändes dokumentären och idag rankar såväl Tina Ax som Johan Ripås etta i Google. Mitt blogginlägg Rädda Johan Ripås syntes även i dokumentären, vilket var lite kul. Se hela dokumentären på SVT Play.

I helgen ägde SSMX (Stockholm Social Media Exchange) rum på Waterfront Congress i Stockholm för andra året i rad. Jag var där förra året och den största skillnaden detta år var att vi inte fick någon sticker eller middag. I år bjöds vi på flygande heliumfiskar och flera intressanta sessions om allt från digital opinionsbildning till nördquiz om Sherlock Holmes och 1800-talets Stockholm. Själv fastnade jag för två saker. Dels den nya teknik som kommer att bereda väg för en rad trender inom sociala medier, dels Google+ och socialt sök.

Tekniken som kommer att styra trenderna

Anton Johansson höll dagens första session och pratade om trender inom sociala medier. Han lyfte fram vikten av att förstå infrastrukturen (tekniken) som skapar trenderna. Han tog GPS:en i iPhone som exempel på makrotrenden location (att använda GPS-funktioner i till exempel appar) och mikrotrenden checka in (FourSquare, Facebook Places etc.).

De tre tekniska landvinningarna som enligt Anton kommer skapa morgondagens trender är:

• Near Field Communication (NFC) – ett sätt för smarta telefoner att kommunicera med andra apparater som stödjer NFC, vilket bland annat möjliggör betalning med telefonen.
• 3D-skrivare – att skriva ut objekt i plast eller andra material, vilket bland annat möjliggör att du kan skriva ut leksaker och bestick.
• One Click Buy – att kunna handla på nätet utan att behöva använda varukorg eller andra krånglig inloggningsmetoder.

Emil Jansson hade sedan en fördjupande föreläsning om just 3d-skrivare där vi hade en hel rad intressant diskussioner, bland annat om fildelning av 3d-objekt. Hur kommer Ingvar Kamprad att reagera om någon tankar upp IKEA-katalogen på the Pirate Bay? Om du är intresserad av 3d-printing kan jag rekommendera Emils Facebook-grupp 3d-printing Sverige.

Google+ och socialt sök

Under förmiddagen pratade Simon Sundén om trender för sökmotoroptimering 2012. Senare under dagen pratade en representant från Google om hur Google+ är ett socialt lager över alla Googles tjänster. Båda tryckte väldigt mycket på vikten för varumärken att ha en profil i Google+ och att integrera +1-knappen på sin sajt.

Själv blir jag lite mörkrädd när Googles VD Larry Page säger så här till sina anställda angående Googles nya inriktning:

This is the path we’re headed down – a single unified, ‘beautiful’ product across everything. If you don’t get that, then you should probably work somewhere else.

Den förändring som kommer att äga rum sker på flera nivåer. För det första handlar det om att Google kommer att börja visa upp träffar ur Google+ på bekostnad av betalda träffar i högerspalten. Om du är inloggad på www.google.com ser det ut så här:

För det andra handlar det om att söket blir allt mer personaliserat, alltså att ditt sökresultat är unikt för dig utifrån vad du har för vänner i Google+. Om du är inloggad på www.google.com ser det ut så här:

Denna förändring syns i dagsläget bara på amerikanska Google men kommer till svenska Google. Jag tycker att Google tar en enormt stor risk med att så hårt integrera Google+ i sin utmärkta sökmotor. Google+ har ännu inte så många aktiva användare som Facebook, så de sociala signalerna kommer inte vara så bra som om Facebook hade gjort en sökmotor. Risken är att Google helt enkelt gör sin sökmotor sämre genom att ge plats för Google+. Men den som lever får se…

Summa summarum

Helt klart en intressant dag! Dessutom vann jag ett par rosa WESC-lurar av Headler för att jag var bland de första att checka in…

Det sociala intranät jag tagit fram för Stance juristbyrå har nu varit aktivt i över ett halvår. Du kan läsa mer om arbetet med intranätet i mitt inlägg om hur jag byggde det. Detta inlägg kommer att handla om mina lärdomar kring sociala intranät som jag fått av att studera användningen av detta just detta sociala intranät. Det skulle vara kul om andra som jobbar med sociala intranät kan dela med sig av liknande erfarenheter. Kommentera gärna!

1. Intranätet visavi mejla alla anställda

Detta är egentligen ett problem för alla typer av intranät och handlar om att någon tycker att deras budskap är så viktigt att de måste skicka ett mejl till samtliga anställda. Sedan får någon annan för sig att svara alla. Och så svarar en tredje. Resultatet blir en lång e-postkonversation som majoriteten av de anställda förmodligen inte är så intresserad av. Om detta sätts i system blir mejlen en tidstjuv eftersom det kommer väldigt mycket mejl som inte är relevant för den enskilde medarbetaren.

Det bästa sättet att hantera budskap som riktas till samtliga anställda är att lägga ut det på intranätet. Det är väldigt lätt att säga, men många tycker att det känns bättre att mejla samtliga. Då ”vet” man att alla har fått och läst informationen. Dessa personer menar att lika många inte kommer att ta del av informationen om den bara läggs ut på intranätet. Det tror jag är en chimär, då även mejl tenderar att hamna olästa i papperskorgen om det inte verkar relevant.

Utmaningen här blir att helt enkelt sätta ner foten och bestämma sig för att det är intranätet som gäller för masskommunikation med alla anställda. Om alla skulle börja mejla samtliga anställda i alla frågor så skulle mejlboxen fyllas med väldigt mycket onödig information. Det är bättre om denna typ av information läggs ut på intranätet. Då kommer också viljan att besöka intranätet öka eftersom ingen vill missa viktig information.

2. Kommunikation kring beslut

Den stora skillnaden mellan ett traditionellt nyhetsdrivet intranät och ett socialt intranät är redaktörsskapet. För det traditionella intranätet finns ofta en central intranätsredaktör som styr vilka nyheter som får visas. Ofta är intranätredaktören styrd av någon chef som avgör vilka beslut som ska kommuniceras på intranätet.

På sociala intranät får vem som helst publicera. Jag gillar tanken med att alla ska kunna kommunicera fritt och snabbt. Men det finns också en risk med detta. Med ett socialt intranät så kan en chef kommunicera ett beslut som berör hela verksamheten helt på eget bevåg, utan att ha stämt av frågan med ledningsgruppen. Tekniken möjliggör att chefen kan skriva utan att gå via en redaktör som skulle kunna dubbelkolla informationen innan den publiceras.

Här tror jag lösningen inte handlar om att förbjuda eller strypa publiceringsbehörighet. Detta tror jag nämligen handlar om gott omdöme snarare än behörighet. En chef ska aldrig, varken på möten eller på intranätet, kommunicera beslut som inte är förankrade i ledningsgruppen. Det handlar också om att göra det tydligt för alla chefer hur beslutsgången ser ut och hur beslut ska kommuniceras.

3. Passiva användare hamnar på efterkälken

En sista utmaning som jag funderat mycket på är det som brukar kallas för den digitala klyftan när det gäller Internet i stort. I detta fall menar jag klyftan mellan de teknikintresserade som tar för sig på intranätet och de passiva som inte kan eller vill ta för sig på samma sätt. Eller värsta fall så kanske de inte ens loggar in på intranätet. Kanske handlar det om att de inte är bekväma med datorer eller så förstår de inte hur sociala medier fungerar.

Som ansvarig för ett socialt intranät tror jag att man kan arbeta förebyggande när det gäller detta. Om man har statistik över användningen av intranätet kopplat till konton går det lätt att se vilka människor som inte använder intranätet lika mycket som andra. För att få med den passiva gruppen kan man till exempel ge personlig coaching eller jobba med funktioner och innehåll som man vet att dessa personer gillar.

Om man har ett socialt intranät så tycker jag att alla har ett ansvar för att bjuda in den som inte riktigt kan ta för sig av någon anledning. Det är viktigt att ingen känner sig utanför.

Igår hade Web Service Award sin årliga dag där de utser vinnare bland de webbplatser som använder sig av deras undersökning. Undersökningen är en enkät som besökarna fyller i och handlar om användarvänlighet, innehåll, design och kontaktmöjligheter. Under WSA-dagen blev Socialstyrelsen utsedd till årets förbättrare inom kategorin samhällsinformation. Det tycker jag är lite kul då jag som webbstrateg ansvarade för uppföljning och kvalitetssäkring under denna period.

Så här står det i pressmeddelandet:

Bästa förbättrare:
Hederspriset delas ut till de företag inom varje kategori som har gjort den största förbättringen i att öka andelen nöjda besökare.
Kategori Information & Service: HRF -Hotell och Restaurangfacket, www.hrf.net
Kategori Samhällskommunikation: Socialstyrelsen, www.socialstyrelsen.se
Kategori E-handel: Ellos, www.ellos.se
Kategori Intranät: Familjebostäder, Porten

Kul att besökarna uppskattar de förbättringar Socialstyrelsens webbgäng gjorde tillsammans. För det är många som idag kan sträcka på sig lite extra. Vi jobbade hårt utifrån de identifierade bristerna, ofta i motvind. Det känns alltid kul när arbete blir mödan värt och uppmärksammas som något positivt. Grattis alla som jobbat med Socialstyrelsen.se!

Här nedan ser du en sammanfattning av WSA-resultatet för Socialstyrelsen.se de senaste tre åren. Eget resultat är 2011 års resultat.

Du kan läsa mer om WSA-enkäten på Socialstyrelsens utvecklingsblogg.

Idag har det brutit ut en diskussion om nyttan med så kallad social SEO på Twitter. I ena ringhörnan står personer som jobbar med att optimera sidor för Googles sökmotor. I andra ringhörnan står de sociala mediernas predikanter. Här kommer mitt inlägg i denna livliga diskussion.

För mig handlar SEO (sökmotoroptimering) om att synas där folk söker. Google är fortfarande den dominerande söktjänsten på nätet. För att synas högt i Googles träfflistor krävs en sajt som är anpassad för Google och viktigast av allt: länkar till sajten. Ett SEO-proffs jobbar intensivt med att förfina sina metoder för att skaffa länkar, något som Unni Drougge nyligen kallade för maffiametoder.

Sociala medier är en annan viktig trafikkälla för sajter. Genom att sprida riktigt bra innehåll i sociala medier kan du driva mycket trafik till din sajt. Redan för två år sedan gick Facebook om Google som viktigaste trafikkälla för stora sajter som Yahoo och MSN. Att bara lita på sin Google-närvaro i sin webbstrategi är med andra ord inte så smart.

Social SEO är det bästa av båda världar

En bra webbstrategi tycker jag handlar om att kombinera sociala medier och sökmotoroptimering. Och då menar jag inte bara att både jobba med sociala medier och sökmotoroptimering. Jag menar att korsbefrukta dessa synsätt för att få maximal effekt. Det är detta jag menar med social SEO.

För mig handlar strategisk användning av sociala medier om att kunna sätta agendan i en viss fråga. Det är egentligen samma sak som PR-människor hållit på med länge vad det gäller traditionella medier. Genom att få ut ett intressant budskap i rätt kanaler kan du få spinn på en fråga och väcka uppmärksamhet bland stora grupper människor.

Sökmotoroptimering är ett hett ämne i media. Eftersom så många använder Google, så är det journalistik som många vill läsa. Det innebär att du kan få stor uppmärksamhet i media om du använder dig av Google-vinkeln på rätt sätt. Genom att media skriver, och förhoppningsvis länkar med rätt ankartext, så får du större spridning i sociala medier. Detta i sin tur leder till att många bloggare hakar på, skriver och länkar. Du får alltså både uppmärksamhet och länkar.

Exempel på en social SEO-kampanj

Förra året drev jag en kampanj mot Svensk självmordsguide, en sajt som förespråkar att folk ska begå självmord. Jag presenterade det som en kampanj där vem som helst med en länk kan hjälpa till att hindra denna sajt. Efter det att Mymlan bloggat om kampanjen hakade flera medier på. Genom att använda Google som ingrediens i kampanjen blev det ett stort medialt intresse från såväl Sveriges Radio som Sveriges Television. Denna uppmärksamhet gjorde att Svensk självmordsguide stängdes. Efter någon månad gick även Vårdguiden om Svensk självmordsguide på Google. Effekten blev alltså både uppmärksamhet som gjorde att ägaren stängde sajten OCH mer länkar till Vårdguiden som ledde till att Vårdguidens sida om självmord kunde klättra på Google.

Varför välja?

Så varför välja antingen SEO eller sociala medier, när man kan ta det bästa från båda och nå en ännu större effekt? Det är bara fantasin som sätter gränser för hur dessa båda synsätt kan utnyttjas på bästa sätt.

Läste nyss om ett intressant projekt som Nikke Lindqvist och journalisten Johan Ripås bedriver. För att illustrera kampen om ens eget namn på Google, så kommer Nikke Lindqvist att hjälpa Johan Ripås med hans närvaro på Google under våren. Det finns nämligen en hel del arga kritiker till Johan Ripås på sökträffsidan för hans namn:

Det ska bli spännande att följa projektet. Det kommer dels att utmynna i en dokumentär, dels i guider om hur man jobbar med sin Google-städning. Att kunna tolka Googles träfflista tycker jag borde vara allmänbildning idag och ingå som en naturlig del av skolundervisningen. Det finns så många missuppfattningar om hur Google fungerar samtidigt som vi förlitar oss på denna sökmotor i väldigt hög grad när det gäller vår kunskapsinhämtning. Google presenterar en världsbild, även om det inte är tanken bakom den algoritm som styr träffarna. Därför tycker jag detta projekt är lovvärt. Det är modern folkbildning när den är som bäst.

Du kan läsa mer om projektet på Nikke Index.

I ett nötskal kan man säga att webbstrategi handlar om att tänka före man kodar. Man kan också säga att webbstrategi handlar om att ha en medveten plan för att uppnå mål med hjälp av webben och att säkerställa att planen får effekt genom analys och ständiga förbättringar. Med webben menar jag att utveckla och förbättra den egna webbplatsen eller bloggen, men också närvaron i sociala medier.

Jeremiah Owyang har presenterat en modell för olika delar av en webbstrategi och vilka kompetenser som krävs. Min fria översättning ser ut så här:

• Resultatinriktat. Webbstrategi handlar om att stödja verksamhetsmålen, till exempel ökad försäljning.
• Användarcentrerat. Webbstrategi handlar om att lyssna på användarnas behov och studera deras beteenden.
• Teknikorienterad. Webbstrategi handlar om att använda IT på bästa sätt.

Hur utformar jag en webbstrategi?

Ett bra sätt att skapa en webbstrategi på är genom metoden effektstyrning. Effektstyrning hjälper dig att prioritera vilka funktioner du ska bygga genom att kartlägga mål för den som driver webbplatsen och webbplatsens besökare. Detta sammanfattas i en så kallad effektkarta där det finns syfte, målgrupper, användningsmål och åtgärder. Du kan också följa upp hur målen uppnås över tid, vilket kallas för effektmätning.

Vem behöver en webbstrategi?

Alla som har en närvaro på nätet bör ha en webbstrategi. Det är speciellt viktigt för större organisationer, som företag och myndigheter. En viktig poäng med att ha en webbstrategi är att följa upp och kvalitetssäkra till exempel en webbplats utifrån målen i webbstrategin. På det sättet säkerställer du att organisationen får ut maximal effekt av sin webbnärvaro.

Det är inte bara företag, myndigheter och andra organisationer som kan behöva en webbstrategi. Det kan du även behöva som privatperson. Det kanske står saker om dig på Google som du inte gillar, eller så finns det ingen information om dig alls. Då kan det vara bra att som första steg skapa en personlig webbstrategi.

Vem jobbar med webbstrategi?

I större organisationer och på konsultbolag kan det finnas en person med titeln webbstrateg. En webbstrateg ansvarar ofta för att ta fram, införa och följa upp organisationers webbstrategier.

Fördjupning

Hur bör Wikipedia definiera webbstrategi?