Pontus' shared items in Google Reader

Hjälp till att fixa SDs åsiktsregister – skicka en bild till Jimmie

2011-07-12T21:47:13Z

Shared by Pontus
Bra idé! UncleBob lär inte bli glad.

Eftersom SD:arna tänkt sig samla ihop bilder på alla som inte gillar dem så tänkte jag hjälpa dem:

Du kan göra det själv – exempelvis genom att maila Åkesson själv. Här är ett litet event som startat på Facebook. Gilla och gå med.

Själv skrev jag så här:

Eftersom ni verkar sätta upp ett register över meningsmotståndare så hjälper jag till.

Deeped Niclas Strandh heter jag. Så här ser jag oftast ut faktiskt. Och jag gillar inte era åsikter. Men ni har all rätt att föra fram dem utan hot om vedergällning. Precis som jag har. Dock känner jag mig lite hotad av att ni håller på att ta bilder på de som inte tycker som er. Jag menar – ska jag vara på bild vill jag veta att jag är snygg på den.

mvh Deeped

Och blogga om det. Om du vill använda de schyssta trashsymbolerna så hittar du dem hos @nikkelin på Nikke Index.

En hel del oroar sig för det här och ja, det ekar väldigt mycket trettiotal över det här. Vanligtvis ska man ha rätt att föra fram sina åsikter – oavsett om man är sverigedemokrat eller inte och göra det utan att bli hotad. Det här är ett indirekt hot Sverigedemokraterna använder för att tysta.

Är någon förvånad? Sverigedemokraterna är helt ärligt som ett stort skämt – å ena sidan förväntar de sig respekt eftersom de valts in i riksdagen, å andra sidan är de fortfarande lätt huliganistiska fåntrattar inom brunhögern. Deras Almedalspremiär gav ingen annan bild än det. Att lalla omkring och ta bilder av sina meningsmotståndare för att lägga upp ett register är förbjudet enligt 2 kap 3 § regeringsformen.

Sorry, men jag har väldigt svårt att respektera Sverigedemokraternas åsikter.

Att diverse vänsterlallare runt Ship to Gaza (observera att de tagit kamerabilder på skärmen…) verkar göra något liknande är inte förvånande.

Brunhöger och brunvänster brukar mötas: det är liksom en cirkel snarare än linjär i det där politiska.

Uppdatering: Läs mer om personen som verkar vara boss för registret. Och häxan skickar mail. Beelz lyfter in FRA-frågan på ett bra sätt. (för nytillkomna läsare så har jag spenderat en hel del runt den frågan. @nikkelin försöker att påpeka att Sverigedemokraterna faktiskt gjort onlineåsiktsregistreringar tidigare men när han gör det i deras forum blir hans inlägg raderade. Historierevisionism vet vi ju är en av de grenar som rörelsen kommer ifrån. Oavsett vad nötterna försöker påskina (det roligaste är en kommantator nedan som menar att jag borde lära mig göra research och hänvisar till en inspelning SD själva gjort…) om att det inte ens hänt så – eventet har nu närmare femtusen deltagare…

Bloggar etiketter: åsiktsregister, bild, Sverigedemokraterna

Förläggareföreningen föreslår en konservativ definition av “e-bok”

2011-07-08T15:31:54Z

Den 18 maj biföll en enhällig riksdag Skatteutskottets utlåtande 2010/11:SkU25 över EU-kommissionens “Grönbok om mervärdesskattens framtid”. Enligt detta utlåtande bör momssubventioneringen av böcker utvidgas till att även omfatta s.k. e-böcker och ljudböcker som levereras via nätet. Skatteutskottet uttalar:

Utskottet anser att det inom yttrandefrihetsområdet är särskilt viktigt att samma mervärdesskattesats kan tillämpas på produkter som finns både i traditionella sammanhang och i en digital miljö. Det är innehållet som ska vara avgörande och inte publiceringsformatet eller distributionsformen. Ett sådant synsätt ligger också i linje med den digitala agendan för Europa där konvergens förordas mellan den fysiska världen och världen online, även i fråga om skatter

Bortsett från den svåruthärdliga jargongen om en “konvergens” mellan två “världar” är det förbluffande att ingen i riksdagen verkar ha ägnat en enda tanke åt vad det är som ska momssubventioneras. Vad är en e-bok? Hur är det möjligt att dra en rättslig gräns mellan å ena sidan e-böcker eller nättidningar, å andra sidan webbsidor eller nättjänster? Fortfarande ingen som vet.

Förläggareföreningen gjorde dock ett försök. Veckan innan riksdagen lämnade de ett eget yttrande [pdf] över EU-kommissionens grönbok. Under rubriken “Avgränsningar” skriver Kristina Ahlinder och Eva Bonnier:

Digitala böcker är just böcker. De är inte film, musik eller dataspel. En digital e-bok eller nedladdningsbar/streamad ljudbok har inget annat innehåll än den tryckta utgåvan.
Bokförlagen tar emot manus, arbetar tillsammans med författarna, och publicerar så småningom det färdiga verket. Publiceringen kan ske i olika format: originalutgåva med skyddsomslag, kartonnageutgåva, pocketbok, ljudbok eller e-bok.
I alla format är det samma text, samma innehåll.

Om jag vore inläsare av ljudböcker skulle jag inte känna mig helt nöjd med hur Förläggareföreningen nedvärderade min insats. För om det är “samma innehåll” i ljudboken som i den tryckta boken så betyder det att inläsarens bidrag inte är större än trycksvärtans.

Nåväl, vi förstår vinken från Förläggareföreningen till lagstiftarna. De tipsar om att lagen ska skrivas så att e-böcker ska åtnjuta subventionerad moms bara om de även ges ut som pappersbok. För ljudböckernas del blir innebörden att bara ren uppläsning ska priviligeras, inte dramatiseringar eller musikinslag.
Förläggareföreningens momspolitik är genuint konservativ. En bok är en bok är en bok. Även om den är digital så ska den inte förhålla sig till sitt mediums möjligheter utan hålla sig till att simulera eller remediera pappersboken. Den som ger ut en bok enbart i digitalt format ska straffas med högre moms.

Konservatismen är inte orimlig. Om inte e-böcker kan avgränsas mot nättjänster i allmänhet så blir det omöjligt att upprätthålla momssubventioneringen av böcker. Särskilt med tanke på det senaste beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen: “Digitalt framställd fotobok omfattas av bokmoms“. Även en trycksak bestånde av fotografier, som beställs i ett enda exemplar, ska omfattas av bokmoms om trycksaken sitter ihop med en bokrygg.
Innebär detta att alla slags leveranser av fotografier över nätet – tänk porrsajter! – ska kunna åtnjuta subventionerad moms i egenskap av e-bok? En sådan utveckling skulle framstå som skandalös och knappast accepteras i längden av politikerna. Det är fullt begripligt att Förläggareföreningen värjer sig mot ett sådant scenario genom att föreslå mer restriktiva kriterier på vad som är en bok. Det är mer anmärkningsvärt att riksdagen inte har nog med fantasi för att föreställa sig scenariot.

Men samma regler som gäller för böcker ska också gälla för tidningar. Tidningsutgivarna jublade åt riksdagens yttrande. Men de verkar inte ha erbjudit några kriterier för hur nättidningar (6 % moms) ska skiljas från andra nättjänster (25 % moms).
Det lustiga är att om Förläggareföreningens kriterier skulle gå igenom så skulle dagstidningarnas nätupplagor inte kunna räknas som nättidningar, åtminstone inte i skatterättsligt hänseende. För där finns inte bara textmaterial som (ännu) inte tryckts i papperstidningen, där finns även bildspel, ljud och video. Just sådant som inte läggs till när en bok även utges som e-bok, enligt Förläggareföreningen.

Vart det hela ska leda är mycket svårt att säga. Tills vidare tävlar politiker, lobbyister och bloggare i att applådera det påstått självklara i att utvidga momssubventionerna. Nästan ingen är intresserad av att diskutera vad som egentligen ska subventioneras. Förläggareföreningen ska få en liten eloge för att de åtminstone antyder en avgränsning.

Opinionsbildare.se - ny sajt idag!

2011-07-06T08:58:00Z

Den här veckan är jag på Almedalsveckan i Visby. Mycket här i Almedalen kretsar kring opinionsbildare - och hur man når dem med sina egna budskap. Därför släppte jag imorse sajten Opinionsbildare.se.

Sajten hjälper dig att se vilka individuella journalister som är mest tonsättande på olika områden. Exempelvis kan du kolla vilka journalister som skriver mest om barnfattigdom:

Per Gudmundson på Svd och Karin Pettersson på Aftonbladet, alltså. Du kan även se vilka tidningar som skriver mest om barnfattigdom (i detta fall SvD). Med hjälp av ett samarbete med Politometern.se (min frus politiska bloggaggregator) kan man även se vilka politiska bloggar som länkar mest till olika journalister. Vilket i exemplet Karin Pettersson gör kopplingen till Socialdemokraterna tydlig:

Allt ljus på journalisterna, alltså. Här är exempel på några andra intressanta sökningar du kan testa: RUT-avdraget, Apple, Spotify, Ipad. Testa att söka på dina egna intresseområden.

Så, poängen med Opinionsbildare.se är att synliggöra och skapa större intresse för skribenterna och på sätt och vis försöka "frigöra" dem en aning från tidningarna de skriver i.

Opinionsbildare.se har även en del sociala funktioner. Du kan logga in med Facebook, och:

följa skribenter du gillar
hitta skribenter du känner
se vilka skribenter dina vänner följer

Testa gärna att logga in med Facebook.

Hittills har bland annat Makthavare.se (här) och Dagens Media (här) uppmärksammat sajten. Eftersom Opinionsbildare.se befinner sig i ett tidigt skede tar jag gärna emot synpunkter på sajten. Konstrutivt, negativt eller positivt. Enklast är att twittra synpunkter till mig på @tedvalentin.

Nu ska jag se vilka journalister som skriver mest om opinionsbildning - så att jag kan maila dem om sajten. :)

Rel=Authour

2011-07-06T22:21:42Z

Shared by Pontus
Spännande. Hoppas på en WP-plugin.

Det som det snackas allra mest i SEO-världen (kanske med undantag av Google+) idag är Author-attributet. Det har visat sig vara en riktig hejig liten grej bland många ny attribut som dök upp i och med lanseringen av Schema.org. Genom att länka från en artikel du skrivit till en presentation av dig med Author-attribut kan du få lite snygga effekter i sökresultatet.

Det är faktiskt så snyggt att man får in en bild i sökresultatet i anslutning till träffen och det kan ju attrahera en del ögon. Några initiala mätningar säger att det ökar click through rate på ett bra sätt och det skadar ju aldrig. Det finns några steg att gå igenom för att få det att funka och A J Kohn har lyckats ta fram en lista.

Så implementerar du Author-egenskapen

1. Länka från artikeln till författarsida

Artikeln som ska få egenskapen ska länka med en länk till din författarsida, t ex wordpress samlingssida för de inlägg som är skrivna av dig. Den länken ska vara taggad med author. <a rel=”author” href=”http://www.sokmotorkonsult.se/magnus-brath”>Magnus Bråth</a>

2. Länka från författarsida till Googleprofil

Författarsidan ska länka till din Google-profil med attributet Me. <a rel=”me” href=”https://plus.google.com/100021947208873506511″>Magnus på Google+</a>

3. Länka tillbaka från profilen

Google-profilen ska länka tillbaka till författarsidan med attributet Me, som punkten innan men tvärt om.

Liknande artiklar:

Schema på Schemat Google, Yahoo och Bing har satt sig ner och kommit...
Reciproka Länkbyten – Bra eller dåligt? En fråga som det ofta pratas om i sökmotoroptimeringskretsar är...
Pagerank från en svunnen tid Under natten har nya Pagerank-siffror rullats ut i våra toolbars...

Är det OK att en kommun stänger en aktiv Facebooksida?

2011-07-01T10:47:11Z

Är det rätt och rimligt att en myndighet erbjuder en arena för samtal och sedan stänger den?

Så här läser jag i Helsingborgs stads kommunikationspolicy (PDF), där jag har valt att markera ett stycke i fetstil:

”Tillgänglig, tydlig och relevant information underlättar för den enskilde att ta till sig innehållet i kommunala beslut och verksamheter. Men kommunikation är inte bara utbyte av information vid enskilda tillfällen. Kommunikation är en process som kräver att man för en ständig dialog med målgruppen och är lyhörd inför dess behov och upplevelser av stadens tjänster. Kommunikation bidrar till delaktighet och föder engagemang. Kommunikation är en förutsättning för demokrati.”

Jag kan också citera ur ”Strategi för sociala medier– projekt nya helsingborg.se 2010” (PDF) där det bland annat står:

”Projektet måste hela tiden arbeta aktivt för att hålla intresset uppe för våra sociala medier. Vi måste vara aktiva med att bjuda in nya fans på Facebook, följa personer och verksamheter på Twitter samt lämna kommentarer i andra bloggar.”

I samma dokument hoppas man också genom ”Öppenhet och närvaro på Facebook kan även skapa goodwill gentemot stadens varumärke.”

Bra där. Och vi hade verkligen intressanta diskussioner, framför allt på facebook-sidan för helsingborg.se. Jag minns långa och konstruktiva diskussioner om Openstreetmap, om Creative Commons, om vad man kan förvänta sig av en kommunwebb. Vi var några stycken som deltog ganska aktivt och jag hoppas att de anställda i staden tyckte det var lika intressant som jag och några andra medborgare gjorde. En av de senaste diskussionerna som startade där ledde till en bra diskussion om att radera material. Men nu har man varit framme med kvasten igen. Nu är sidan på Facebook oåtkomlig för allmänheten.

Staden har bestämt att den diskussionen som fanns där ska döljas. Man anser att det var en del av ett projekt som nu är avslutat. Utan att kommunicera det har man helt enkelt fimpat sidan – även om man inte håller med om det ordvalet. Man anser uppenbarligen att den bara var ett redskap för dem – inte för oss som bor i stan alltså.

Alla timmar jag lagt ner på att delta i detta, ett av stadens forum är nu bortkastade och borta. Problemet är inte akademiskt eller hypotetiskt. Jag var på väg in nu för att leta upp ett par trådar där, och utgick helt enkelt från att de skulle finnas kvar. Så klart. Varför skulle de inte? Förmodligen kan jag knalla ner till Rådhuset och beställa ut konversationerna enligt offentlighetsprincipen – men varför göra det så svårt?

När jag under utbildningar, seminarier och föreläsningar får frågan om man kan ”backa ur” aktiviteter på sociala medier så brukar jag säga att: det är klart att man kan. Om det spårat ur eller ingen bryr sig och det inte är någon aktivitet alls där så kan man givetvis stänga ner – under ordnade former. Men annars är svaret nej. Det sämsta du kan göra är att bjuda upp till en relation och sedan ensidigt välja att avsluta den.

När det dessutom är en stad/myndighet som gör det blir det närmast absurt. Forumet var inte dött, inte missbrukat, inte urspårat på något sätt. Det kan inte finnas något rimligt skäl att stänga sidan.

Det här känns mycket märkligt. Hur kan man erbjuda en arena för samtal och sedan bara stänga ner. Tyder inte det på att man

Har missförstått sociala medier fullständigt?
Har missförstått sitt uppdrag som kommunal tjänsteman fullständigt?

Vad tycker du? Och vad tycker politiker och tjänstemän i Helsingborgs stad.

Uppdatering: Tydligen har man bara talat om den här stängningen på den sida som nu är dold. Sex dagar innan den stängdes postade det här meddelandet:

642 tummar upp, delningar och långa kommentarer är alltså otillgängliga nu. Och jag har fortfarande inte fått något bra svar på varför. Även om ”projektet” är slut är det ju precis som man säger i senaste inlägget i betabloggen: ”Arbetet med nya helsingborg.se fortsätter så klart fortfarande”

Kontakta Joakim Jardenberg | Är det OK att en kommun stänger en aktiv Facebooksida? publicerades på: jardenberg unedited

Google+ Project: It’s Social, It’s Bold, It’s Fun, And It Looks Good — Now For The Hard Part

2011-06-28T17:08:07Z

Last night, you may have heard talk of a mysterious black bar appearing on the top of Google.com. Or you may have even seen it yourself. No, you weren’t hallucinating. It was a sign of something about to show itself. Something big. Google+.

What is Google+? It’s the super top-secret social project that Google has been working on for the past year. You know, the one being led by General Patton (Vic Gundotra) and General MacArthur (Bradley Horowitz). Yes, the one Google has tried to downplay as much as humanly possible — even as we got leak after leak after leak of what they were working on. Yes, the one they weren’t going to make a big deal about with pomp and circumstance. It’s real. And it’s here.

Sort of.

You see, the truth is that Google really is trying not to make a huge deal out of Google+. That’s not because they don’t have high hopes for it. Or because they don’t think it’s any good. Instead, it’s because what they’re comfortable showing off right now is just step one of a much bigger picture. When I sat down with Gundotra and Horowitz last week, they made this point very clear. In their minds, Google+ is more than a social product, or even a social strategy, it’s an extension of Google itself. Hence, Google+.

How’s that for downplaying it?

“We believe online sharing is broken. And even awkward,” Gundotra says. “We think connecting with other people is a basic human need. We do it all the time in real life, but our online tools are rigid. They force us into buckets — or into being completely public,” he continues. “Real life sharing is nuanced and rich. It has been hard to get that into software,” is the last thing he says before diving into a demo of Google+.

What he proceeds to show me is a product that in many ways is so well designed that it doesn’t really even look like a Google product. When I tell Gundotra and Horowitz this, they laugh. “Thank you,” Gundotra says very enthusiastically. Clearly, they’ve put a lot of work into both the UI and UX of Google+.

The first thing Gundotra shows me about Google+, and the first thing you’re likely to interact with, is something called “Circles”. You may recall that talk of this feature leaked out a few months ago — though it wasn’t exactly right. In fact, our story from months prior about a feature of Google +1 (the name of the network at the time which ended up being the name of the button — more on that in a bit) called “Loops” may have been a bit closer. That is, Circles isn’t actually a stand-alone product, it’s a feature of Google+ — an important one. “It’s something core to our product,” Gundotra says.

It’s through Circles that users select and organize contacts into groups for optimal sharing. I know, I know — not more group management. But the truth is that Google has made the process as pleasant as possible. You simply select people from a list of recommended contacts (populated from your Gmail and/or Google Contacts) and drag them into Circles you designate. The UI for all of this is simple and intuitive — it’s so good, that you might even say it’s kind of fun. It beats the pants off of the method for creating a group within Facebook.

Gundotra realizes that many social services have tried and failed to get users to create groups. But he believes they’ll succeed with Circles because he says they’re using software in the correct way to mimic the real world. More importantly, “you’re rewarded for doing this,” he says. How so? A big feature of Google+ is the toolbar that exists across the top of all Google sites (yes, the aforementioned black one). Once your Circles are set, sharing with any of them from any Google site is simple thanks to this toolbar.

Speaking of this black toolbar, which was codenamed the “Sandbar” as Google was working on it, Horowitz explains that it arose from the fact that sharing models on different sites are all different. The toolbar is an attempt to unify them. This toolbar will exist across all Google properties (though it may take some time to fully roll out). And down the road, you can imagine browser extensions, mobile versions, etc. But again, we’re on step one here.

Next, Gundotra showed off a feature called “Sparks”. He was quick to note that even though it’s a search box, this is not some sort of new search engine. Instead, he calls is a “sharing engine”. “Great content leads to great conversations,” he says. With Sparks, you enter an interest you have and Google goes out and finds elements on the web that they think you’ll care about. These can be links to blog posts, videos, books — anything that Google searches for. If you find something you like, you can click on an item to add it to your interest list (where it will stay for you to quickly refer to anytime you want). Or you can see what others are liking and talking about globally in the “Featured interests” area.

“Our goal here is to connect people. And everyone has a camera in their pocket,” Gundotra says as he shows me “Instant Upload”. This feature of Google+ relies on the use of an Android devices to take photos or shoot video. From a new app, you’ll do either of these things and the content will automatically be uploaded to Google+ in the background and stored in a private album (which you can share with one click later).

Another feature of Google+ is called “Huddle”. It’s essentially a group messaging app that works across Android, iPhone, and SMS to allow you to communicate with the people in certain Circles. When I asked why they wouldn’t just use Disco, the group messaging app that the Slide team within Google built, Horowitz would only smile and pretend that he didn’t know what I was talking about.

Finally, there’s a feature called “Hangouts”. “Everyone has high-speed networks these days, but how many use group video chat?,” Gundotra asks. “Not a lot.” He notes that while there are technical challenges, and some cost money, the biggest problem is that it’s socially awkward to video chat with someone. The Google+ team set out to fix this by thinking about neighbors sitting out on porches. If your neighbor is sitting there, you know that they’ll likely be interested in striking up a conversation. In fact, it would be rude for you to walk by and not say anything.

With that in mind, Google+ Hangout attempts to solve the social problem of video chat by making it easy for you to let others know that you’re interested in chatting. And if you’re already chatting with a Circle, everyone else in that Circle will get an alert to come hang out. This works for up to 10 people. And seeing it in action is a bit magical. Gundotra starts a Hangout with some co-workers and as they join, conversations start between multiple people. But the Google+ system is smart enough to focus on who is controlling the conversation in any given minute. This makes the conversation easy to watch. It was almost as if an editor is working behind the scenes, cutting between people.

Even cooler is that you can share a piece of content, like a YouTube clip, and everyone in the Hangout can watch it together while talking about it. It sounds a bit cheesy, but it’s really pretty great.

After the rundown of all of these features, Google+ may sound a bit convoluted. But the key to the project is the attempt to unify everything. This is done via the toolbar (which features a drop-down showing you all of your relevant Google+ activity), but also on the mobile apps (again, Android and iPhone), and, of course, on the web. The Google+ site is the main stream on which you’ll find everything. From here, you can easily switch between all of your Circles, share content with any of them, start a Hangout, look up Sparks, etc.

All of the information flowing through the system does so in real time. As something is shared with you, it appears at the top of your stream. It’s a bit like FriendFeed, in this regard (which I love).

You’ll also find a link to your Google+ Profile, which will replace your old Google Profile if you have Google+ enabled. On this profile you’ll find not only a stream of everything you’ve shared across Google+, but also your +1 content. That’s likely important. While there has been plenty of speculation (by myself and others) that the +1 Button is already a dud, the larger picture is still a bit hidden. While Gundotra and Horowitz declined to specifically talk about it too much, you’ll see a +1 button on all Google+ content — the +1 Button clearly ties deeply into all of this. It is going to be their Facebook “Like” button.

All of this sounds great so far, but what about the downsides? Whether they’ll admit it or not, Google is making a bold and perhaps risky move by attempting to attack social from scratch. What if they flop again?

From the little that I’ve seen so far, Google+ is by far the best effort in social that Google has put out there yet. But traction will be contingent upon everyone convincing their contacts to regularly use it. Even for something with the scale of Google, that’s not the easiest thing in the world — as we’ve seen with Wave and Buzz. There will need to be compelling reasons to share on Google+ instead of Facebook and/or Twitter — or, at the very least, along with all of those other networks. The toolbar and interesting communication tools are the most compelling reasons right now, but there will need to be more of them. And fast.

Speaking of Buzz, one thing that strikes me about Google+ is that it seems a bit like Google Buzz done right. When I asked if Google+ would be the official death of Buzz, Horowitz declined to say, but did note that it was still being decided how those pieces will play together.

And that could be a bigger issue for Google. With much of Google+, they’re simply creating a new layer rather than utilizing Google’s existing services. For example, when you upload pictures to Google+, they don’t just go to Picasa (though they do go there as well), they also reside on Google+. On one hand, that will confuse some users. On the other, it’s quite refreshing to see Google attempt to start fresh with this new project.

What about Twitter, Facebook, or other social integration? Horowitz wouldn’t go into too much detail as it sounds like tie-ins are still being discussed. As I understand it, right now, Google+ will largely be a stand-alone network with some low-level third-party social network integration.

So when can you try Google+? Here’s the thing that will be a kick in the pants to some users: Google is beginning to roll it out today, but it will only be a very limited field trial. You can submit your email address here to be entered into the system and notified as roll-outs continue, but Google says that they have no set time table for a full rollout. Again, this is phase one of what Google hopes to do with Google+, so they’re taking it slow.

“It’s not about one particular project, it’s about Google getting better. We know this is going to take us a considerable amount of time. But we want to make Google better by connecting you with your relationships and interests,” Gundotra reiterates. He declined to state how big the team within Google currently working on the project is, but says that it’s a “decent sized team”.

“Today’s web is about people. To organize the world’s data, you have to understand people,” Gundotra concludes, noting that newly crowned CEO Larry Page has been heavily involved in this project from the get-go.

As it is unveiled to the world, Google+ sounds and looks great. But we’ve seen that before from Google. Now comes the hard part.

More:

Why Google+ Looks Good: Original Macintosh Team Member Andy Hertzfeld

While We Await The Native App, The Google+ iPhone Mobile Web App Is Pretty Solid

Good First Sign: I Have A Strong Desire To Keep Using Google+

CrunchBase Information

Google+

Information provided by CrunchBase

Vet Du Varför Varumärkessökningar i Google är så Viktiga?

2011-06-23T04:57:24Z

Ni har säkert märkt att jag tjatar en hel del om Varumärken och Google här på Disruptive när jag diskuterar kommunikation online. Jag tror nämligen att det är så att många inte bryr sig tillräckligt om sitt varumärke online. Det är ett grovt feltänk. Varumärken är viktiga på nätet, jag vill tom påstå att de är viktigare än i verkligheten. På internet finns det ett företag som heter Google och deras teknologi ändrar betydelsen av varumärket. Användarna navigerar genom Google, till ditt varumärke. Man brukar säga att din index sida är inte längre www.xyz.se utan Google.se.

Det tydligaste symtomet på varumärkesviktigheten på Internet

Det finns ett enkelt exempel på denna viktighet. Jobbar man som PPC-affiliate vill man väldigt gärna få tillstånd att köpa varumärkestrafiken för det företaget man gör affiliatemarknadsföring åt. Den är den absolut mest köpbenägna trafiken och som ni vet får man bara betalt som affiliate om det blir avslut.

Nordea som Exempel på Företag med Varumärkesproblem i Google

För något år sedan skrev jag om Svenska Börsnoterade företag som har problem med sin varumärkessökning och ett av dessa företag som fortfarande har problem är Nordea. Det finns en sajt som heter NordeaSanningen, startad av Dan. Där finner man negativ information samlad om Nordea. Det är inga vackra åsikter som luftast om Banken där. I skrivandet stund rankar denna sida på nionde plats på varumärkessökningen “Nordea”(Obs, detta fenomen kallas också allmänt för “Brandjacking“)

Enligt Google Keyword Tool(Vars data man skall ta lite med en nypa salt) har är det ca 450000 sökningar i månaden på det exakta ordet “Nordea”. Redan här ser vi att det faktiskt inte är ett litet problem även om vi är kritiska till datan. Det är troligt att Nordea har många sökningar varje månad.

När Nordea går ut och kommunicerar tex att de är kundvänliga blir detta ett problem. I vanlig gammal kommunikation har ju nästan alltid avsändaren informationsmonopol. När Nordea för 15 år sedan hävdade att de var kundvänliga var det svårt för mig som individ att få en nyans på denna informationen. Idag ligger Dans sida där och berättar en annan historia än vad banken berättar. Varje dag visas denna alternativa historia för många intressenter av Nordea.

Farliga och Svårupptäckta Aspekter av Brandjacking

Exemplet ovan är enkelt att förstå. Nu till det lite mer otydliga aspekterna av varumärkessökningar. Med så många sökningar varje månad, får NordeaSanningen mycket varumärkesmarknadsföring. Människor kommer ihåg den. Kombinerar du det med det negativa sentiment som finns kring banker förvandlas NordeaSanningen till ett slagträ som används av besvikna Nordeakunder, överallt på nätet. Nedan ser ni en ganska färsk och ilsken tråd på E-handel.se om Nordea.

Google snappar upp denna diskussionen och den får till följd att Nordeasanningen.se uppfattas som viktigare och viktigare avseende ordet “Nordea”. Google får alltså möjlighet att trycka denna domän högre och högre. Negativa Varumärkessökningar i Google riskerar att bli värre och värre. Man kan inte göra som strutsen, stoppa huvudet i sanden och hoppas att de försvinner. Speciellt inte om man är en bank och representerar ett system som eldande kanske 100 Miljarder SEK i Baltikum och Ukraina och ändå ökar sina bonusutbelningar. Ingen tycker synd om Banker.

…Men det riskerar att bli ännu värre…

Hade jag suttit på en av Norderas konkurrenter som SEO/SEM ansvarig hade jag sett Nordeas varumärkessökning som en affärsmöjlighet. Många ser denna negativa informationen och kan man få denna sidan ännu högre upp kan man påverka Nordeas varumärke ännu mer negativt, vilket får till följd att de måste lägga ännu mer pengar på marknadsföring och media för att uppnå samma effekt som om den inte fanns där(Vilket ju är bra om man är deras konkurrent. Jag hade helt enkelt kontrakterat en utländsk SEO firma och bett dem förstärka den naturliga Negativa Effekten som beskrives ovan kring banker och Nordea. På detta sättet kan man trycka Nordeasanningen ännu högre genom att hjälpa till att skaffa länkar till Nordeassaningen. Det kostar ganska lite pengar och det är min uppfattning att den har bra negativ effekt på Nordea och deras varumärke.

Det är Google som ändrat på Spelplanen för Varumärken

Det positiva med Google och internet är att du som marknadsförare har många fler och ofta också billigare sätt att bygga varumärke och kommunikation. Det är inte bara du som har den möjligheten, andra intressenter har också samma möjlighet, fast med ditt varumärke. Så som varumärkesägare kan du inte bara tänka offensivt, hur du skall få fram ditt budskap och position. Du måste också vara lite defensiv och sätta upp skydd mot sådant här. För du tror väl fortfarande inte att du inte kan drabbas av detta?

Hjälp till att Sprida Entreprenörskap till Dina Vänner!!!

Created by disruptive.nu

Andra liknande bloggposter och Artiklar:

5 tips för bättre kriskommunikation

2011-06-20T04:00:52Z

Gästinlägg av Jeanette Fors-Andrée

Att bristande kommunikation i krissituationer leder till ett skadat varumärke är ingen nyhet. Vad företaget säger, eller undanhåller, påverkar andras uppfattningar och därmed också situationens och varumärkets utveckling. Trots det brister många företag i sin kriskommunikation.

I snart sju år har jag forskat kring ämnet och baserat på min forskning har jag tagit fram fem handfasta tips för bättre kriskommunikation; tips som kan hjälpa företag (och personer) att minimera krisens negativa konsekvenser.

1. Planen
Majoriteten av våra svenska företag använder idag en princip som liknar den här:

Upprätta en kommunikationsplan.
Beskriv ansvarsfördelningen för vem som skall säga vad, när och på vilket sätt. Vilka kanaler är mest effektiva: sociala medier, traditionella medier eller både och?

Självklart ska företag upprätta en kommunikationsplan och självklart skall våra företag också fortsätta med (och bli bättre på) det. Men, det har visat sig att en riktlinje i den formen hämmar en positiv utveckling. Istället är det effektivare att formulera riktlinjen på det här sättet:

Upprätta en åtgärdsplan.
Visa att du gör något. Förändra den faktiska situationen genom att vidta interna och/eller externa åtgärder.

Det som händer i praktiken när fokus ligger på kommunikationsplanen är att ledningen, kommunikatören eller presschefen snackar för mycket utan att vidta konkreta åtgärder. Man pratar med media och man besvarar frågor – men vad händer med de faktiska insatserna?

En kris medför ofta stora förändringsprocesser; för att komma över den kritiska perioden måste organisationen ta sig från ett tillstånd till ett annat. Omvärlden vill kort sagt se att du gör något, omvärlden vill se aktiva insatser. Om du inte är öppen med dina åtgärder förlorar både personal, kunder och leverantörer förtroendet för dig och ditt varumärke. Du framstår inte som trovärdig. Din image kommer att påverkas negativt och din position på marknaden kommer att ta stryk.

Den ena riktlinjen utesluter inte den andra. Kanske sitter du och tänker “men självklart upprättar alla företag en åtgärdsplan”. Men så är inte fallet. Åtgärderna kommer ofta för sent eftersom fokuset inte ligger på handling. När kommunikatörerna ställer frågor om konkreta åtgärder får de sällan fullt stöd från ledningen. Från ledningens perspektiv kostar snack mindre än aktiva handlingar. Dessutom: Vad har man annars en informations- eller presschef till?

2. Tiden
De flesta använder idag en princip som liknar den här:

Ta reda på fakta innan du kommunicerar.
Känn att du har all fakta på bordet och att du har kontroll över läget. Bilda dig en uppfattning om vad som har hänt och hur det ligger till.

Självklart skall ledningen, presschefen eller informationschefen bilda sig en uppfattning om vad som har hänt. Dock har jag i min forskning sett att en riktlinje i stil med ovanstående riskerar att skada ett varumärke på djupet och leda till allvarliga konsekvenser, bl.a. minskat förtroende, utbredda spekulationer och allmän ryktesspridning. Otillfredsställda kunder och leverantörer kan straffa dig genom sociala påtryckningar, tillbakadragande, sanktioner för framtida affärer, och sämre renommé och prestige. Men de här reaktionerna kan du undvika om du istället formulerar riktlinjen på det här sättet:

Vänta aldrig – säg att du inte vet.
Kommunicera alltid. Kommunicera även när information inte är tillgänglig. Säg att du inte vet mer just nu men att du återkommer så snart det finns mer information. Undanhåll aldrig information utan att kommentera varför informationen undanhålls.

De riktlinjer som idag är kutym – alltså att först ta reda på fakta och därefter kommunicera – speglar ett naturligt beteende, hur vi människor är förprogrammerade att agera. Det är ett invant mönster som vi inte reflekterar över, som känns klokt och förnuftigt och som vi inte ifrågasätter. Det ligger kort sagt i människans natur att dra sig tillbaka i kristider. Att bli introvert. Vi vill vänta och bilda oss en helhetsbild innan vi uttalar oss. Och vi vill undvika konfrontationer och situationer där utfallet eller resultatet är okänt eller osäkert; vi blir rädda för att säga fel saker vid fel tillfällen och därför väntar vi med att kommunicera tills vi tror att vi har läget under kontroll.

Dilemmat är att det här beteendet skapar mer problem än lösningar. Det är nämligen just precis när osäkerhet råder som det är som viktigast att snabbt använda tillgängliga verktyg för att påverka andras åsikter och attityder. Det mest utmanande i det här sammanhanget är att förstå att ditt naturliga beteende som ledare eller kommunikatör måste förändras i samband med krisen. Ditt naturliga beteende är inte på något sätt nyttigt, snarare är det skadligt.

Självklart skall du ha belägg för det du säger och naturligtvis skall du ta reda på fakta. Det är viktigt att bilda sig en helhetsuppfattning. Jag säger inte att det är fel. Men konsekvensen av det naturliga beteendet blir att vi inte säger något alls. Och det är alltså här faran ligger.

3. Budskapet
Majoriteten använder idag en princip som liknar den här:

Minimera krisens proportioner.
En kris skall inte göras större än vad den är. Man måste lugna ner de som är berörda. Säkerställa att de inte känner någon oro.

En princip i den här stilen låter väldigt klok. Nästan självklar. Men det som händer i praktiken är att företag i kris inte upplevs ta händelsen på största allvar. Det minskar omvärldens och personalens förtroende. En ledning som inte visar känslor, som inte visar sig berörd eller orolig, framstår inte som trovärdig. Och därför fortsätter reaktionerna från de som är berörda att eskalera. En riktlinje formulerad på det här sättet skulle vara mer lämplig:

Visa att du tar problemet på största allvar.
Erkänn att det är en kris. Minimera inte krisens betydelse. Minimera istället krisens konsekvenser.

Markera att det är andra tider. Markera att det är något viktigt, kanske avgörande, som skett eller håller på att ske. Kommunikationsflödet måste få en annan karaktär, ett annat innehåll.

För något år sedan tvingades Toyota återkalla över åtta miljoner bilar från marknaden. Ett fel i gaspedalen, som orsakade en dödsolycka, hade nämligen upptäckts. Ledningen förstod att det handlade om en förtroendekris, men minimerade inte krisens proportioner genom att förneka kopplingen mellan olyckan och ett eventuellt fel i bilen – eller genom att skylla på en tillfällighet. Det skevs och berättades om gaspedalsproblemet i media, men den allmänna känslan var nog att Toyota erkände krisens allvar och verkligen gjorde sitt yttersta för att minimera dess konsekvenser.

Liseberg gjorde tvärt om. I juli 2008 rasade åkattraktionen Rainbow och 18 personer, varav 3 med allvarliga skador, fördes till sjukhus. Medierna var snabba med att uppmärksamma händelsen, samtidigt som nöjesparkens budskap var allt utom förtroendeingivande. En orolig och rädd allmänhet, som sökte information på Lisebergs hemsida, möttes av glada bilder och icke aktuell kommunikation. Händelsen som av så många personer upplevdes som en kris bemöttes inte. Istället för att ta ansvar, beklaga det inträffade och visa hänsyn för de drabbade uttalade sig en driftschef om tekniska frågor.

Visa att du tar händelsen på största allvar. Minimera inte krisens betydelse. Minimera krisens konsekvenser.

4. Verksamheten
De flesta använder en princip som liknar den här:

Säkerställ “Business as usual”.
Se till att affärerna rullar på som vanligt. I första hand måste verksamheten fungera som den ska. Även om det är en kris så är det viktigt att inte låta det gå ut över hela verksamheten, annars finns risken att krisen blir ännu större. Vi måste vara säkra på att vi inte lider någon större skada, produktionen måste fortsätta som tidigare.

Att ha en sådan attityd i en krissituation gör ingen nytta, tvärtom. Internt i företaget kan den t.o.m. kännas förlamande; personalen förväntas sköta den dagliga verksamheten samtidigt som större delen av resurserna läggs på krishantering. De anställda uppmanas att arbeta med kärnverksamheten men kan inte göra det i praktiken. Resultatet blir negativ stress och upplevd arbetsbelastning, vilket i sin tur försvårar krishanteringen. Externa aktörer, som kunder, leverantörer och media, tror att du inte gör något aktivt åt problemet – de får nämligen intrycket att du inte tar händelsen på största allvar eftersom fokus ligger på annat: Att fortsätta tjäna pengar.

Istället skulle jag vilja säga ungefär så här:

Skit i “Business as usual”.
Markera att det är annorlunda tider, både i din kommunikation och i dina handlingar.

Innehållet i informationen måste förändras. Nyhetsbrev och all annan typ av kommunikation måste få ett annat innehåll för att uppfattas som trovärdig. Vissa aktiviteter, t.ex. reklamkampanjer, måste kanske avbrytas och energin fokuseras på rätt saker. De som går in på din sajt vill se information om krisen. De vill säkert också kunna ställa frågor. Och de som ringer kundtjänst eller växeln vill inte välja bland de vanliga fyra menyalternativen. Personal skall tilldelas andra uppgifter som är direkt kopplade till krishantering och till konkreta förbättringsåtgärder.

I viss mån provocerar jag såklart. Den dagliga verksamheten kan inte läggas helt på is. Men det är både absurt och okänsligt om allt faktiskt skulle fortsätta som vanligt. För att koppla till det tidigare exemplet: Om Liseberg höll på att montera en ny åkattraktion samtidigt som åkattraktionen Rainbow rasade, hade det nog varit läge att avbryta monteringen i några dagar medan krisen var som värst. Kanske till och med stänga hela nöjesparken en dag efter olyckan.

Trots allt: En kris är inte business as usual. En kris är en kris. Punkt.

5. Perspektivet
De flesta företag använder idag en princip som liknar den här:

Förklara krisen från ett helhetsperspektiv.
Det är viktigt att förklara hur ledningen ser på det som har hänt, med företaget och verksamheten i fokus.

Dina anställda och externa partners, dina kunder och leverantörer vill alla veta hur din verksamhet förändras i den aktuella krissituationen. Men mest av allt vill de veta hur de själva kommer att påverkas. Tro inget annat. Bland de allra första frågorna som en medarbetare eller leverantör ställer sig är “Hur kommer jag att drabbas av det här?”.

Därför skulle en riktlinje formulerad på det här sättet vara mer effektiv:

Förklara krisen från den enskilda aktörens/individens perspektiv.
Bryt ner krisen på aktörs- eller individnivå och betrakta krisen från andras perspektiv. Förklara med vilken effekt krisen äger rum.

I min forskning har jag sett hur det första synsättet har förvärrat krisen bl.a. i form av personal som stannar hemma eller lämnar arbetet. Dessutom blir strategiskt viktiga leverantörer ofta osäkra och oroliga när de inte vet vad följderna kommer att bli för dem. Kunderna spekulerar och rykten sprids som ringar på vatten. Starka känslor av förvirring och misstro triggar handlingar som många gånger är spontana och irrationella. Personal, kunder och leverantörer fattar snabba beslut, ofta utan tillräckligt underlag.

Därför: Var tidig med att förklara förväntade konsekvenser. Vägled alla berörda med kontinuerlig information. Se krisen från medarbetarnas perspektiv, från kundernas perspektiv och från leverantörernas perspektiv. Kanske drabbas de på olika sätt? Om du själv inte vet något om effekterna, säg att du inte vet mer just nu men att du återkommer så snart det finns mer information. Om du är ärlig från början, om du visar förståelse och hänsyn för de problem och den osäkerhet andra drabbas av som följd av er kris, är chansen större att du till och med får stöd från din omvärld.

_
Avslutningsvis: En kris är en mycket svår och komplex situation och ytterst få har praktisk erfarenhet av hur den bäst skall hanteras. Känner du dig det minsta osäker, tveka inte en sekund att kontakta någon som vet och kan mer om krishantering och kriskommunikation.

Det finns en handfull personer i Sverige som jag varmt kan rekommendera.

Jeanette Fors-Andrée är forskare och expert på kommunikation i förändringsprocesser och kriskommunikation. I snart sju år har hon forskat i ämnet och utvecklar nu metoder och verktyg för kommunikatörer, ledare och styrelser. Hon menar att det sätt som vi normalt kommunicerar på inte fungerar i förändringsarbete och krissituationer – att det finns effektivare kommunikationsmetoder för att undvika skadat rykte och förlorade affärer. Jeanette agerar som konsult för företagsledningar och styrelser, samt föreläser, bloggar och kommenterar dagsaktuella händelser. På den egna bloggen jeanettefors.se delar hon med sig av sina insikter och åsikter.

_

Relaterat:

Micco på Twitter ___ The Brand-Man på Facebook

Organizing lists of related searches

2011-06-18T14:33:22Z

Shared by Pontus
Oj, undrar om detta även kommer att gälla företaget?

Sometimes when you’re searching, you’re not just looking for one specific result, you may be looking for a list to start a series of searches. For example, if you search for [greek philosophers], many search results mention well known philosophers like Plato or Aristotle. Typically, searches like these are the beginning of a research task, where you follow up by searching to learn more about each item in the list, in this case each philosopher.

Starting today, for many of your list seeking searches, you’ll see a collection of the top referenced items from the topic of your search.

If you click one of these links, the collection of links moves to the top of the results page, and results for the philosopher you clicked are shown below. Since the top references block stays anchored on top of your search results, it's easy to explore and learn about each of the philosophers. You can see top references for a variety of topics -- try out [american authors], [seattle neighborhoods], [famous basketball players], or [cruciferous vegetables].

Sometimes, a list of related searches is helpful even if you don't ask for the list directly. If you search for [van gogh], you may also be interested in learning more about his paintings. For many searches for artists, you can now see a list of famous paintings at the bottom of the search results page.

Similarly, search for a movie like [inception] or TV show like [30 rock], and you'll see a list of starring cast members. You can also see these sorts of results for other types of searches -- for example [u2], [stephen king], or [tom hanks]. These related searches currently appear in English only on google.com.

To better understand and answer your searches for a list, we use a variety of signals to assess what the web collectively thinks are the most significant items associated with your search keywords. Since Plato is discussed so frequently in pages about Greek philosophers, our algorithms can infer that he is an important Greek philosopher. Much of this work is based on common search patterns and Google Squared technology which we introduced into Google Labs in June 2009.

This improvement to related searches reflects our continued efforts to help our algorithms better understand content on the web in the complex ways that humans do, and use that understanding to help you as you search. We see a lot more potential in this exciting area of research and we're looking forward to introducing more improvements in the future.

Posted by John Provine, Product Manager

Nominera din sajt till Topp100!

2011-06-15T14:57:34Z

I höst är det dags igen. Internetworlds lista över Sveriges 100 bästa sajter, som även går under namnet Topp100, firar 15 år. Nu vill vi ha dina bästa tips. Nominera dina favoritsajter inom olika kategorier.

Filterbubblan som sprack!

2011-06-15T06:24:00Z

Den senaste tiden har det varit mycket hallaballo om den så kallade filterbubblan. Det handlar alltså om hur den långt drivna personaliseringen av internet leder till att vi får en allt för snäv världsbild. Mitt sökresultat på Google ser inte likadant ut som ditt, min Facebook-wall visar en annan verklighet än din även om vi har alla vänner gemensamt, mina ”recommended items” blir något helt anpassat till just mina preferenser. Tesen är att det är ett problem då vi inte längre har någon kollektiv upplevelse – men framför allt för att vi bara ser sådant vi redan är intresserade av. Mitt problem bli istället att det är konstigt resonemang, och fel på så många plan. Jag ska förklara hur jag ser på det, men först måste jag igen påminna om hur det brukade vara.

I den lilla byn vi levde i innan urbaniseringen fanns det inget som helt utrymme för någon annan uppfattning än den gängse. Den som försökte kliva utanför bybubblan riskerade rent av att bli avrättad som kättare. När vi tog steget över till ett modernt samhälle hamnade vi istället i en massmediebubbla. Jag har vistats i utkanten av mediernas redaktionsmöten i över 15 år och tro mig, där kan vi komma och snacka om smala filter. Sant är däremot att nischen också odlats parallellt. Lyssna tex på ett par fotbollsnördar som diskuterar målskyttar, på två hobbykockar eller vinylfantasterna som samlar på sig allt som getts ut av STAX. Bubblan definierad.

Poängen är att bubblor alltid funnits, att vi alla medverkar i flera sådana bubblor och att vi traditionellt inte uppfattat det som så konstigt. Men som så ofta annars verkar det som att det analoga uppfattas som ofarligt och att motsatsen gäller för det som är digitalt. I själva verket borde det vara tvärtom, nu har vi ju tillgång till ett oändligt antal bubblor. Titta utanför ditt flöde bara, det är en snabb och enkel lösning.

De flesta som kritiserar personaliseringen lyfter förvisso också fram fördelarna. För de saknas inte, även om du tar på dig de mest kritiska glasögonen. Ofta återkommande är hanteringen av informationsöverflödet. Det är klart att vi vill ha hjälp att sålla i informationsfloden. Den första boken med titeln ”information anxiety” skrevs redan 1989, men problemet började långt tidigare och det har inte blivit lugnare. Följaktligen vann Google över altavista på tre veckor eftersom det var ett bättre filter. På samma sätt är en bärande del bakom facebooks framgång sannolikt edgerank, algoritmen som masserar vår wall för att försöka lyfta fram det som angår oss mest.

Vi användare har själv drivit fram den här utvecklingen genom att ”rösta”på de tjänster som gör det här bäst, genom att använda Google och Facebook som filtrerar mer och bättre än konkurrensen. Genom att kontinuerligt bidra till att massera filterna i riktning mot perfektion genom att klicka på like-knappar, skicka vidare länkar, eller helt enkelt bara klicka oss runt. Vi har visat att vi vill ha relevant innehåll, relavanta annonser, väsentligt innehåll.

Jag förundras snarare över att det blivit sådan uppmärksamhet nu, det här är ju något som pågått i minst tio år och som funnits som idé sedan nätets begynnelse. Förmodligen beror det på att det 1. matchar bra med en bokutgivning och 2. FUD alltid går hem…

Så varför är då jag inte orolig över att filterna ska bli för bra? Många skäl, men framför allt för att de smartaste människor jag känner är sysselsatta med att bygga dem – och de har järnkoll.

Ett exempel: redan 2008 hörde jag Jaikus grundare, Jyri Engeström, prata på Reboot i Köpenhamn. Han hade då börjat på Google och berättade fascinerat om allt spännande man kunde göra när man hade tillgång till sådana ofantliga mängder data. Men han berättade också om hur ödmjuk man var inför risken med för bra filter.

Gör man filterna för bra kommer de nämligen självdö. Driver man förfiningen för långt finns det till slut inget att förädla på. Det är man extremt medveten om. Alltså, ser man till att perfekt betyder ”inte perfekt”, på flera sätt. Och även om Jyri gått vidare från Google så saknas det inte smartskallar. Det är inom det här området som de vassaste finns. Nedanstående är bara några faktorer som jag diskuterat med experterna i nutid.

Viktigast är läckaget. Att stora händelser, med stora ringar på vattnet når innanför ditt filter, även om det normalt sett inte alls passar in i din profil. Även här finns förfining så klart. Sådant som geografi, kultur, tidsaspekt, genomslag i medierna etc spelar in.
Nästan lika viktigt är serendipity, för övrigt ett av engelskans vackraste ord. Det handlar om det där slumpmässiga inslaget, det som du inte hade en aning om att du var intresserad av.
Ditt förhållande till filterna testas också kontinuerligt och det skapar ett brus som spränger filtrets gränser. Precis som traditionell A/B-testning, men där även ”missen” kan ge ett positivt och önskvärt bidrag till upplevelsen.
Vi ska nog inte heller bortse från att maskiner är inperfekta och filterna är otroligt komplexa. De kommer aldrig bli så slipade att det blir ett reellt problem, imho.

Och till sist, ser du ändå det som ett problem så kan du göra en hel del för att påverka situationen. Inte så mycket för andra, eller i stort, men för din egen del. Google har tex en dashboard där du kan skruva på det, cookierensningar gör sitt till, surfa i privat/icognito…-mode ?, välj recent news istället för top i Facebook etc. Vill du vara riktigt hardcore finns det plugins som gör skillnad, eller kanske rent av väljer du att surfa via anonymeringstjänster som TOR. Googlar du lite, eller använd någon av de tusen andra sökmotorerna, så hittar du massor med tips.

Vårt levande, dynamiska, internet har alltid varit i snabb förändring. Att den förändringen nu sker på ett personligt plan har jag svårt att tycka illa om. Min ryggmärgsreflex är att det är trist att alla inte ser samma Google som jag – men egentligen spränger det ju bubblan, inte tvärtom.

Känns det trångt så igen, bryt bubblan. Titta utanför ditt eget flöde, surfa planlöst en stund. Ge dig på upptäcksfärd, du har all världens vetande vid dina fingertoppar. Kolla fantastiska videos på TED eller Youtube. Vilka skatter. Eller köp en bok från amazon och läs den, i sync, på vilket som av alla din fönster in till ”The one machine”.

Och när vi söker den gemensamma världsbilden så är det ju bara att gå till Wikipedia. Tjänsten som dessutom ligger i topp på vilken googlesökning som helst, oavsett hur Google personaliserar åt oss. Vårt gemensamma uppslagsverk presenteras på samma sätt för oss alla, där bygger vi tillsammans vår kollektiva uppfattning om sakernas tillstånd. Vi filtrerar kollaborativt, aktivt och mänskligt i inmatningen och inget alls i presentationen. Fantastiskt, eller hur? Inget saknas oss.

Världen har blivit så mycket större – och mindre på en gång. Vi både har kakan och äter den. Är det inte helt otroligt egentligen?

Den här texten är en av tre som jag skrev på iPhone under resan över atlanten idag så den är inte länkad, och kommer också att korrläsas en gång till. Men eftersom den här veckan ser ut som den gör ville jag få ut den, frågan är ju fortfarande högaktuell. Tyck gärna till och hjälp mig att peka ut relevanta länkar och bra exempel. Vilket håll de än pekar på ;)

Kontakta Joakim Jardenberg | Filterbubblan som sprack! publicerades på: jardenberg unedited

Announcing Instant Pages

2011-06-14T21:42:05Z

Shared by Pontus
Google börjar med caching av hela webben. Undrar hur det påverkar när vi uppdaterar en sida?

Webmaster level: All

Earlier today we announced Instant Pages, a new feature to help users get to their desired search results even faster--in some cases even instantly! The Instant Pages feature is enabled by prerendering technology that we are building into Chrome and then is intelligently triggered by web search when we're very confident about which result is the best answer for the user's search.

This prerendering technology is currently in the Chrome Dev Channel and will be going to Beta later this week.

You can see Instant Pages in action in this video:

At Google we're obsessed with speed. We've seen time and time again how an increase in apparent speed leads to a direct increase in user happiness and engagement. Instant Pages helps visitors arrive at your site faster. When we trigger Instant Pages for your site, users can start interacting with your site almost immediately, without having to wait for text and images to load. We'll only trigger Instant Pages when we have very high confidence that your site is the exact result users are looking for. Search traffic will be measured in Webmaster Tools just like before this feature, with only results the user visited counted. We'll take the time this summer before the feature launches in stable versions of Chrome to collect your feedback.

The vast majority of sites will automatically work correctly when prerendered in Chrome. Check out the prerendering post on the Chromium blog if you want to learn more about how prerendering works in Chrome or how you can detect that your site is being prerendered.

Written by Ziga Mahkovec, Software Engineer

Lek och lustfylld statistik lyfter SCB

2011-06-14T09:46:50Z

Tydligare grafik, vassare sök och spännande nyckeltal skulle göra Statistiska centralbyrån bättre på att sprida statlig statistik. Det menar webbyrån Söderhavet.

Att jämföra AdWords och Analytics

2011-06-14T21:35:50Z

Shared by Pontus
Spännande om data i Adwords och Analytics. Trodde inte det var sådan stor skillnad.

Google Analytics är ett kraftfullt verktyg som finns tillgängligt för de som vill optimera sin AdWords-annonsering till en ännu högre nivå. När ett AdWords-konto är länkat till ett Analytics-konto finns möjligheten att få mer detaljerad statistik gällande din AdWords-annonserings prestation, likväl som en möjlighet att jämföra AdWords-trafiken i en bredare kontext.

Det finns dock vissa skillnader mellan AdWords och Analytics som leder till en normal data-avvikelse mellan rapporterna. Här går vi igenom de vanligaste anledningarna till att rapporterna kan visa olika data.

1. Normal Data-avvikelse
Medan AdWords rapporterar med 3-4 timmars fördröjning tar det i allmänhet upp till 24 timmar innan rapportinformationen i Analytics uppdateras. Ibland kan det ta ännu längre tid innan informationen visas i ditt konto. Det innebär att du kan få en normal data-avvikelse på upp till 48 timmar om du jämför AdWords med Analytics under en kort tidsperiod. Resterande statistik i Analytics kan ha en fördröjning med upp till tre timmar efter aktuell tid. Klockan 10.00 innehåller rapporterna exempelvis information om din webbplats fram till klockan 07.00. Vid klockan 11.00 uppdateras dina rapporter så att de innehåller information om din webbplats fram till klockan 8.00. Denna normala data-avvikelse gör att vi rekommenderar dig att se över längre tidsperioder då du jämför datan i AdWords med den i Analytics. Det bästa sättet att använda Analytics är att analysera trender, och inte absoluta tal.

2. Klick eller besök
Medan AdWords rapporterar klick rapporterar Analytics besök. Det gör att man ofta kan se ett högre antal omvandlingar i Analytics än i AdWords. Den enkla anledningen är att AdWords som standard rapporterar högst en omvandling per unik besökare, medan Analytics rapporterar flera. Det gör att en besökare som först omvandlar och sedan återkommer en vecka senare för att återigen omvandla, kommer att rapporteras som en omvandling i AdWords men två i Analytics. Genom att använda sig av “Omvandlingar (många per klick)” istället för “Omvandlingar (1 per klick) i AdWords, kommer denna differens att försvinna.

3. Beteenden hos cookies
Cookien som skapas då AdWords och Analytics spårar en besökare som genomför en omvandling har olika utgångsdatum. AdWords cookien försvinner inom 30 dagar efter ett klick medan Google Analytics använder en cookie som varar mellan sex månader och två år. Det leder till att om en omvandling sker 31 dagar efter att samma användare klickade på en AdWords-annons(och sparade målsidan som ett bokmärke) kommer omvandlingen att rapporteras i AdWords men inte i Analytics.

Här har vi gått igenom de tre vanligaste anledningarna till den normala avvikelsen mellan AdWords och Analytics rapporter. Genom att ha detta i åtanke kan man på ett bättre sätt använda sig av information i dessa rapporter och jämföra dem i de fall då det finns ett behov av det.

Skrivet av Christoffer Lötebo - Inside AdWords-teamet

Det sociala samspelet på Facebook. Därför får du inga gillningar.

2011-06-13T15:15:55Z

“Varför kommenterar ingen mina statusuppdateringar?” “Varför gillar ingen mina foton?” “Varför klickar ingen på mina länkar?”

Det är inte bara Facebook-skeptiker som kommer med liknande kommentarer, även aktiva Facebook-användare ställer sig samma frågor. Mitt svar är alltid detsamma: Hur aktiv är du egentligen?

Många glömmer att det sociala samspelet också gäller på Facebook. Precis som i annan mänsklig kommunikation, handlar kommunikationen på Facebook om att ge och ta. Det handlar om interaktion. Det handlar om dialog. Majoriteten av de personer som tycker sig vara aktiva på Facebook men inte får kommentarer har missat den poängen. De satsar (medvetet eller omedvetet) på monolog. De lägger upp bilder, de uppdaterar sin status, de delar blogginlägg… men hur ofta gillar samma personer andras foton? Hur ofta kommenterar samma personer andras statusmeddelanden eller länktips?

Facebook, som andra sociala medier, handlar om utbyte och delaktighet. Det är absurt att förvänta sig engagemang från andra när man själv inte engagerar sig. Det är som att ringa upp en vän och prata i en halvtimme utan att fråga hur vännen har det. Eller att vara bortbjuden på middag och prata non-stop utan att öppna upp för samtal. Det handlar inte om hur ofta du uppdaterar din status eller hur många timmar du lägger ner på att läsa andras sidor. Det handlar om i vilken utsträckning du interagerar med dina vänner!

I all effektiv kommunikation finns en outtalad regel: Lyssnar du på mig, så lyssnar jag på dig. Ser du mig, så ser jag dig. Facebook undantas inte från det sociala samspelet. Kommenterar du dina vänners flöden, kommer de att kommentera ditt flöde. Det här är också en av Robert Cialdinis sex principer för påverkan. Cialdini är en av de främsta forskarna kring påverkan och menar att relationer bygger på återgäldande (reciprocation). Vi upplever att vi står i skuld till de som gett oss något, och vi ger något för att vi vet att vi en dag kommer att återgäldas. Kalla det osjälviskt, men många medier drivs av människans psykologiska egoism. Vi kommunicerar och delar med oss för att det ger oss något tillbaka, vad det må vara.

Titta på din wall. Hur stor del av flödet består av dina egna statusuppdateringar, länktips och bilder, och hur stor del av flödet består av interaktion med andra? Börja se andra! Lyssna, kommentera, gilla. Svara på dina vänners kommentarer. Tacka för beröm. Besvara frågor. Tänk på att vara mänsklig även på Facebook: visa både positiva OCH negativa känslor. Kommentera andras missöde OCH välgång. Vi tenderar nämligen att skriva mest om våra ljusa stunder, men att kommentera mest andras missöden. Bryt det mönstret!

Link Building Management

2011-06-12T20:13:19Z

Shared by Pontus
För dig som behöver en inblick i processen att jaga länkar

Posted by Dejan SEO

This post was originally in YOUmoz, and was promoted to the main blog because it provides great value and interest to our community. The author's views are entirely his or her own and may not reflect the views of SEOmoz, Inc.

I love freestyle link building. There is hardly anything more satisfying than getting in the zone and branching out into countless search iterations plucking opportunities one by one, thinking of great content ideas, implementing it, sending it out and watching it hatch. This article, however, is not about that. Instead I will take you through methodology evolved within Dejan SEO team over the period of last two years which helped us manage extremely competitive SEO projects. Large-scale link building campaigns for multiple websites require well-defined workflow, scalability and structure.

Planning Stage

Assessment of Current Backlink Profile
Before getting carried away with anything else it's wise to take a look at the current backlink profile and understand its strengths and weaknesses.

Risk Analysis
During backlink examination process make note of any suspicious links and create a 'liability' list. If you notice obvious linking patterns, request additional feedback from the client.

Questions to ask are:

Do you know anything about this?
Who was link building before us, you or another company?
Did you have a link buying budget?
Is there a list of all paid links?
Do you still have contacts from link sellers and logins with text link brokers?
During what time period did manipulative link techniques take place?

Risk of algorithmic penalty decreases with the size of the site you're working on, and by 'size' I mean its natural organic status. Typically larger brands and well-known websites have complex link profiles with numerous sources of links. A few scattered paid links are probably not worth chasing after. If it's a part of an automated scheme though, something that might poke a quality rater in the eye then it might be worth going through the trouble of cleanup - especially if you work in a competitive industry where spam reporting is a common practice.

Competitive Analysis
Competitive analysis is not only useful for copying links, but also for understanding if a competitor is really a competitor. If you are a brand new book seller and you examine Amazon's backlink profile you will soon learn that Amazon is not really your competitor because you are far from their status. Targeting somebody in a closer niche will help you benchmark properly and help you focus on more realistic link targets.

Qualitative Analysis
While examining your competitors' links it's a good idea to pay attention to quality of their links. This will enable you to prioritise your link building activities from top down by targeting most potent links first and least important links last.

Common tools available for this type of research are:

Open Site Explorer - Accurate data.
Majestic SEO - Deeper than OSE but contains noisy, unfiltered data.
Official Google Toolbar (PageRank) - Single metric. Infrequently updated.

Quantitative Analysis
Search engines do care about numbers of inbound links. When examining numbers you can ignore the total link count and instead focus on unique linking domains and unique C-blocks. This is a no-brainer and more means better. Keep in mind that you've already performed risk assessment and already know if there are any liabilities and weak spots in your backlink profile which may reveal patterns and traces of link manipulation.

Link Velocity
It's good to have milestones in the SEO process. One of them might be to balance and overtake competitors in terms of quantity and quality of links. Pay attention to pace at which competing websites acquire new links as this may affect how your calculations work. Majestic SEO provides interesting graphs which may help understand your competitors' link building efforts in terms of newly discovered links for each month.

Existing Links
Log into Google Webmaster Tools and download all your links. Examine them manually looking for signs of quality (.gov, .edu, big brands). Observe what type of content attracted links and consider creating more of it. Take a look at your most linked pages and confirm your findings. Once the most obvious opportunities are noted run an automated link analysis and let the script do the rest. If you don't have the ability to create own link analysis software use OSE or Majestic SEO as an alternative. If you do use Majestic make sure you authorise your website so you don't pay for the analysis with much needed credits. Analysis of own backlink profile is an essential step which too many SEO professionals skip and ignore. It makes no sense to go hunting for new links if your old links could be fixed and great content ideas generated through observation of linking habits of others. While doing this keep an eye on 404 content and notify webmasters of your new pages and/or implement appropriate redirection to route link juice to new URLs.

Defining Targets

Pages / URLs
This may seem like common sense but your link builders should be well informed about which pages they are to target and which phrases to use when negotiating links. What may seem like an obvious target to you may be something totally different to a link builder. Typically this happens when trying to replace the ranking page with another one which may convert better.

Phrases
Have a clearly defined list of phrases and type of content corresponding to different pages on the site. Include all possible phrase variations within this list and make it available to your link building team. It's a good practice to put priorities or importance percentages in place to balance your targets to desired effect.

Assessment of Assets
Making links is really hard. Don't give your link building team any ammunition and the quality of links will be poor. Before you brief your team, have a chat to the client and examine all existing assets which may be of use.

Linkable Content
It's easy to get a link to a piece of content that deserves it. Why not arm your link builders with highly linkable pages and make their job easier?

Unused Assets
Very often you will find digital content floating around emails, hard drives or just backed up on CD/DVD media - doing nothing. Not to use this type of content is silly. A single case study or a white paper may contain enough material for ten separate pages of content.

Data
Content is sometimes staring you in the face and you're unable to recognise it. This happens very often with data driven companies and even with e-Commerce websites. They collect information all the time without realising it. Using internal data such as analytics, pricing trends and consumer behaviour can provide valuable content which can add value to your content and arm your link building team with additional linkable assets.

Relationships
Yes, relationships are an asset - so you need to understand how the business you work with is connected in the digital and real world. Setup a meeting and go over this with the client and provide some original ideas which may help them think further. It's really hard to start thinking, but once you get warmed up great ideas will start popping up. Record all these ideas and prepare approach strategy and have client approve it. Asking existing partners, customers or suppliers for links could be a sensitive activity and could lead to embarrassing moments and even termination of your SEO contract.

Keep in mind that everything you do online impacts your client's brand online - so try not to spam or upset people with your link building activities. You may not be aware of it, but a single person on your team may be doing it right now - quality control is essential.

Forming a Schedule
Having schedules means being organised, but with link building schedules are more or less an arbitrary structural thing so don't get obsessed if a deadline has been missed. We're dealing with third parties and heavily depend on the speed of response of others.

Choosing Link Building Styles
There are many methods of link acquisition, some are instant, some require negotiation or money transactions. It's a good practice to define link building styles available to the team and set rules around usage. If you don't do this you will inevitably end up with more of easy links and not necessarily the ones that will impact the rankings.

Percentage Allocation
Similarly to allocation of anchor text and target pages define what type of link building activity is allowed or recommended and set guidelines around importance.

Balancing Targeting, Quality, and Quantity
Whether it's yourself or one of your team leaders, somebody needs to keep a finger on the pulse all the time. If you are link building towards ten phrases and one of them pops into #1 spot in the first week it may happen that link building continues for that phrase until the end of the month with other phrases not moving at all. Recognising situations like that can make a big difference for your client's profits. If it has been several months and a particular link building exercise yields no results perhaps it's time to admit defeat and change approach. Support your link building team and make those decisions for them - as they will be too absorbed in the negotiation process to see the big picture at all times.

Budget
Everything you do costs money: staff, content, resources and transactions. Even if you don't buy links, you'll need a clearly defined budget for link building activities which do require transactions (e.g. memberships, sponsorships, paid directories). Prioritise your spending in order of potential impact and provide spend as part of your monthly report. This piece of data will be appreciated by marketers and business owners as it's something tangible and they can easily understand it.

Selecting People
If you have a whole team of link builders it is essential to select the right people to work on the right type of project. Look at personal interests and abilities of individual staff members and keep in mind their current engagement. Load balancing will ensure everyone contributes evenly and you're not overwhelming a single team member as this can have negative impact on their performance.

Setup
Setup of link building activities is not just creation and allocation of tasks, but mostly two way communication between SEO strategists and the link building department where a proper handover of information and assets takes place.

Team Brief
During the briefing session cover the following areas:

The above are not just vague notions, provide solid lists and guidelines that are practical and actionable. You will also need to equip your staff with appropriate email addresses to use for link building and setup professional-looking email signatures. Each team member should already have their own developed online persona which will be looked at by people who are about to give a link or start communication with them. If they don't, then include it as part of the setup process. With directory submission details, keep in mind that you should probably not use own emails or phone numbers when submitting and also client's own email or office address may not be appropriate for public listing. Check with the client before you go sharing their contact details online. Use the brief session to allocate roles within the team in detail so they know who does what (e.g. content, research, negotiation).

Content Generation
I cannot imagine any type of whitehat link building to take place without great content to start with. There are numerous options available: articles, whitepapers, infographics, research material, multimedia content, downloads and templates. Start generating these early as they will take time to implement and often delayed in publishing due to approval process.

Creative Idea Process

Link Building Workflow

Research Activities
Research is the fun part of the link building and is much like surfing the web which can be enhanced with numerous research tools available out there, but not as a way of quality increase, but for productivity. Creative element of the research process remains with the individual performing it. Select your best and most creative people for this task, ideally somebody who understands the industry. Research should yield solid link opportunities and be well documented.

Obstacles in Research Activities
Link building research is meant to be just that - research, and its product is a tangible, actionable list of link opportunities. Anything that happens in the meantime fragments your process.

Distractions
You were researching links and all of a sudden you're watching a funny video, playing a game or reading a news article and you don't know how. It's good to have a break, but you can perhaps leave it for lunchtime.

Fragmentation
Resist the urge and temptation of trying to score a link straight away. Stay on your path and keep recording great link opportunities. You will be a lot more productive that way.

Topical Iteration
There are many paths research can take you and it's likely you will iterate into many sub-topics or your original research theme. Don't fear the scope, keep them coming. If your topics suddenly have no touching points perhaps it's time to zoom out, review your research and pick a new starting point.

Flow Mapping
Flow mapping is more of a productivity problem than anything and can help you get back on track much more efficiently than your million open tabs. One such tool is Voyage (for Firefox) which maps your browsing activity automatically.

Outside Intrusions
Close your email client, messenger, Twitter, Facebook and other forms of distraction. Tell everyone else to keep their questions for after your research is finished.

Recording Targets
Good record keeping is essential. If you don't have link building management software available to you then setup a collaborative spreadsheet and record your findings that way. Sharing link opportunities internally means less repetitive work for everyone and more links for clients.

Balancing Placement
Some links take time and others can happen straight away, surprisingly they may carry equal amounts of benefit in many cases. It's essential to recognise links you can get straight away and continuously grow the backlink profile while you research and negotiate others.

Negotiation
Negotiation is the hard part, so allocate people with best communication skills who are able to organise and followup. Remember to arm them all necessary tools and assets before they start.

Quality Control
Links can have a serious impact on both rankings and online reputation of your client. Continuous spot-checking and regular monthly link analysis is essential in order to stay out of trouble. Remember that no matter what measures you take there can always be new situations which you have not factored in during the planning stage. Google client communication and transparency can help in early detection of problems. This can potentially save both the contract and reputation of your SEO company. One measure which is easy to implement for monitoring of correspondence quality is setup

Result Monitoring
Monitoring the results and overall performance of the SEO campaign is in the hands of an SEO strategist, however having link builders keep an eye on results can be very stimulating. Link building is not an easy task and celebrating success can do wonders to personal motivation of team members. Secondary benefit is that you end up with a better alert system if something should go wrong with the results or if particular phrase needs more or less attention.

Coaching
One of the most essential activities for large teams is regular coaching and sharing of internal knowledge. In-person or Skype and screen sharing sessions are ideal when in small groups of no more than four members. Focus on issues specific to their projects and do live link building, try out new advanced search queries and use the opportunity to collect feedback from people in the field. Outside of real-time coaching it's a good practice to send group email with wins and success stories. For rules and tips setup an internal wiki and allow members to make contributions. Followup regularly on new link building practices and ideas as they are not always adopted the first time - habits can be a touch thing to change. Reward individuals who adopt new strategies and perform well by both bonuses and public praise.

Productivity Tools
One area I did not discuss enough was the software-aided link building simply because there aren't any tools that truly satisfy our needs at present. We employ our own link management framework to record link building activities, opportunities, contact details, correspondence, categories, link building styles and stay on top of performance tracking. In a team of more than twenty link builders a lot of links are generated and it's hard to keep track of double contacting, link drop alerts, link partnerships and complex link scanning and data analysis. For those who are just starting out Ontolo and Raven may be a good solution.

Conclusion

If you are surprised by the amount of work that goes in the setup and execution of our link building campaigns, remember this is not a guide for managing small projects or a single account. Instead I have shared with you a set of measures we put in place to keep large-scale link building operations successful and manageable.

Do you like this post? Yes No

10 Must-Follow Fake Twitter Celebs [PICS]

2011-06-12T09:36:18Z

Shared by Pontus
Folk har för mkt tid för sitt eget bästa

Twitter is well-known for giving us normal folks access to the day-to-day lives and thoughts of celebrities. It also allows us to imagine said celebrities’ day-to-day lives and thoughts through spoof accounts.

With hundreds of thousands of Twitter users tuning in regularly to be amused by parody profiles, we’ve taken a look at the top 10 fake Twitter personas from the world of celebrity.

Take a look through our gallery to see the accounts we’ve picked and let us know in the comments your favorite tweeting faux celebs.

1. Not Burt Reynolds

Not Burt Reynolds has less followers then most accounts on this list, but with tweets like "When I lose a follower, I just assumed they died. Because let's face it, it's hard not to love me," and "You can call it a mustache, or a hairy set of angel wings," the account's sure to catch fire. Follow this account for tweets documenting what you imagine Mr Reynolds' life would be like.

2. Betty F*ckin' White

Facebook fave Betty White gets an unofficial voice offering amusing one liners and witty comment on current and celebrity events. The fake account's jokes cover her age, love of food and supposedly amorous past.

3. Fake Michael Bay

Outspoken movie director Michael Bay is the subject of this amusing account. Fake Bay's tweets portray him as a super-rich, power-hungry, self-obsessed loudmouth.

4. Not Gary Busey

Gary Busey's eccentric exploits make him ripe for a parody account and this one's a doozy. It ranges from vaguely NSFW quips to outrageous comments. Anyone easily offended will do well to stay away, everyone else — enjoy.

5. Chuck Norris

There's no surprises to be had from this fake Chuck Norris profile, but it's a great source of Norris one-liners. It's been a while since it's been updated but a fresh batch of followers might goad the account holder out of vacation-mode. Let's hope!

6. False Steve Jobs

This profile was formerly @ceoSteveJobs but it was forced to change its name to make it clear it's a parody account, as per Twitter's guidelines. The Apple boss gets gently lampooned by this witty Twitter stream which imagines him banning Angry Birds from the App Store after a losing streak and firing someone for dropping the "F" bomb in a meeting. The "F" in question? Flash, of course.

7. Oprah Winfry

The talk show queen is sent up in fine style here. We'd recommend following sooner rather than later though, because the legit-looking account is vulnerable to a take-down notice, especially now that Oprah has a little more time on her hands.

8. Nick Nolte's Mugshot

This fake account portrays Nick Nolte as permanently impaired on various substances. While we don't know what the real Nolte thinks, we do know that more than 35,000 people find his fake alter ego amusing indeed.

9. Elizabeth Windsor

By no means the only majestic imposter on Twitter, Queen UK boasts impressive followers (subjects, surely?) totaling more than 335,000. Elizabeth Windsor's real-time, gin-soaked views on current affairs are a treat to see in your timeline. Long live the Queen!

10. Formerly C Walken

The mysterious "CWalken" was another account that got closed down. It lives on, however, in the guise of Formerly C Walken. Part poetry, part stream of consciousness, somehow these fabulous tweets capture just what you'd expect to come from the pen of the enigmatic Hollywood actor. Sheer class.

More About: celebrities, gallery, internet celebrities, Lists, trending, twitter, Twitter Lists, web celebrities

For more Social Media coverage:

Follow Mashable Social Media on Twitter
Become a Fan on Facebook
Subscribe to the Social Media channel
Download our free apps for Android, Mac, iPhone and iPad

HOW TO: Use Social Media for Recruiting

2011-06-12T09:30:47Z

Shared by Pontus
Så kan man också göra..

This post originally appeared on the American Express OPEN Forum, where Mashable regularly contributes articles about leveraging social media and technology in small business.

Finding the right candidate for a job is like finding a new apartment: timing, finances and quality all have to align just right. And somehow, the pool of options always seems to feel both prohibitively large and prohibitively limited at the same time.

So, in both types of searches, online tools have become invaluable. But while tweeting out a call for a good real estate agent is fairly straightforward, using social media for recruiting has nuances that, if overlooked, can render the process far less useful. Here are a few key pointers from experts in the field to remember when getting started.

1. Start Early

Simply tweeting out a link to a job posting might get you some viable candidates, but to really make sure you’re reaching your target audience, it’s important to cultivate your personality as an employer early on. “Social recruiting is about getting engaged and having conversations with people before they’re even thinking about you as an employer,” says Bruce Morton, CMO of Allegis Group Services, a company that provides human resources consulting. Morton also suggests that recruiters could “learn a lot from the consumer industry” in terms of marketing. In that analogy, your company is your brand, and the available job is just one of many products you have to offer. Keep that in mind when cultivating a social media presence for your brand that will eventually allow you to incorporate job announcements.

2. Know Your Audience

These days, it’s the rare holdout who has avoided creating a Facebook profile. But just because potential candidates have a presence on a given social network doesn’t mean that it’s the right site to use when targeting them. Debbie Fischer, human resources manager for advertising agency Campbell Mithun, found resounding success by using Twitter as a recruiting tool for summer interns. But, she cautioned that “you have to think about the types of roles you’re recruiting for,” because while college students can be open about their job hunt, more seasoned professionals may not feel comfortable publicly sharing that they are considering a career move. For those types of roles, Morton says that LinkedIn can be a good place to start, because, as he puts it, “what LinkedIn has done is given people the permission to put their resume online,” without fear of repercussions from current employers.

3. Get Creative

When you make the foray into social recruiting, you are entering a space in which both passive and active job seekers are already receiving a massive amount of information on a daily basis. So, to get the best results, your message has to stand out enough to make people take note. Additionally, presenting your job openings in a creative way allows companies to show more about their personalities as organizations, which in turn helps potential candidates get a feel for whether or not the culture is likely to be a good fit.

This year, Campbell Mithun hired for their “Lucky 13” internship program through a process that required those interested to apply by submitting 13 tweets over 13 days. Due to its novel use of social media, the campaign garnered press from national outlets like AdAge.com, as well as Mashable. Even a straightforward job description can spread like wildfire on social networks if it’s written in a way that sparks discussion, like this announcement from a Florida newspaper that readers found refreshing for its candid and witty tone. And if you have more resources, you might consider creating a short video, as corporations like Facebook have done, to present your material in a more engaging manner. Morton says that when seeking Generation Y talent, recruiters can’t assume that candidates will read a page of text, “but they’ll watch a video.”

4. Be Open in Return

Finding candidates through social channels means you’ll be asking them to share information with you via possibly public means. For the process to work, employers need to be willing to share information as well (while, of course, carefully and closely guarding any personal information they might have about their applicants). Morton says some employers express staunch resistance to putting jobs on Twitter, when in fact, the listings in question are all on Twitter through unofficial channels anyway. For Campbell Mithun, the finishing touch of a successful social media-driven hiring process was getting to showcase the talented, web-savvy young people they had selected. Kristine Olson, the agency’s Director of Corporate Communications, had a communications strategy in place that was designed, fittingly, to use social media channels to share the results of the campaign, noting that the HR team “had to be really open to allow us to publicize who we were hiring.”

Do you have any success stories about finding great candidates through social recruiting? Let us know in the comments.

Image courtesy of iStockphoto, SchulteProductions

More About: career, facebook, human resources, job recruiting, linkedin, social media, twitter

For more Business & Marketing coverage:

Follow Mashable Business & Marketing on Twitter
Become a Fan on Facebook
Subscribe to the Business & Marketing channel
Download our free apps for Android, Mac, iPhone and iPad

Why I Want Google Offers And The Entire Daily Deals Business To Die

2011-06-11T16:20:19Z

Shared by Pontus
Alla dessa rabattkuponger...

Editor’s note:This guest post was written by Rocky Agrawal, an entrepreneur who has worked on local products since 1995. It is Part II of an earlier analysis of Google Offers. He blogs at reDesign and Tweets @rakeshlobster.

There has been a lot of excitement about the daily deal being the next big thing in online marketing. It’s actually just a clever repackaging of old ideas. Google’s entrance into the space with Google Offers gives the daily deal business a legitimacy it doesn’t deserve.

Where do the big savings come from?

There is very little transparency in the daily deals business.

Google Offers, as a name, especially troubles me. We’re all used to getting free stuff from Google. It provides free email, voicemail, phone calls, photo storage, maps and a lot more. The other day, I was driving using Google Navigation while listening to my music in the cloud on Google’s great new Music service. I also have a sizable collection of Google gear from their Portland giveaways. (Although I missed out on the hats and gloves that I really wanted.) In Portland, Google has spread its money around generously in various events, buying products and services from local merchants.

I fear that customers will think that the generous discount is coming out of Google’s pockets or Internet magic, instead of the merchant’s pockets. It’s much easier to take advantage of a $170 billion company than the shop down the street. When Google was buying beers at Deschutes Brewery in Portland, I went more often. Why not? I was supporting a great local business with Google’s money.

Internet magic has driven down prices in many categories. Priceline’s opaque bidding was sheer brilliance. A couple of weeks ago, I stayed at the Westin in Seattle for $75 a night. The lowest direct rate for that hotel was $179, a savings of 58%. It’s a transaction where everyone benefits: I get a great rate, Priceline gets a small transaction fee and the hotel gets to fill unoccupied inventory without suffering brand dilution.

There is a false perception that Internet magic is why these daily deals are so cheap. Most accounts in the mainstream press tout the great deals, but don’t explain where the savings come from. None of the press coverage of Google Offers in Portland mentioned how bad the deal economics are for businesses.

When I explain how these deals work to friends, many are surprised. Some have dramatically cut back their use of deal sites because they want to support their local businesses and now know that redeeming deeply discounted deals isn’t the way to do that.

Consider what would happen if the deal companies broke out their fees like Ticketmaster does:

Face value – $50.00

Discount – $25.00

Payment to business – $12.50

Google Offers service fee – $12.50

People would be up in arms and complain about the fee just as they complain about Ticketmaster fees.

Transparency alone would drive a race toward lower fees. Of course, none of the deal companies would want to do this. But the fact that the business model would not survive transparency should be a red flag to investors.

Bad for business

The quality of customers that deals drive remains questionable. I sat at Floyd’s Coffee on the first day of its Google Offer for six hours to observe customer behavior. At least three people came in and asked if they could split their $10 over multiple visits. I’ve talked to businesses who have seen customers come in with the same coupon multiple times and then threaten them with bad Yelp reviews if they don’t get what they want.

Even if Google were paying the entire cost of the discount and merchants were paying nothing to be promoted, it sends a dangerous message to consumers that they should wait for “amazing” deals of 50-, 60- or 70-percent off.

For businesses, the notion that deep discounting is the way to acquire loyal customers is equally dangerous. Competing on price doesn’t get you love; delivering high quality products and services, engaging with your customers and creating unique experiences does. The best customers buy experiences, not price.

I find it ironic that Howard Schultz, the CEO of Starbucks is on Groupon’s board. I’m reading Onward, and in it he describes the great lengths that Starbucks went to during the depths of the recession to disguise discounting. He knows that in the long run, deep discounting is bad for the brand.

Bad advice

The daily deals aren’t as simple as running newspaper ads. There is a lot of complexity and merchants don’t know where to turn for advice. So they get it from the deal providers.

Some of the advice is just awful. On Google Offers’ “Best Practices for the big day” page for businesses it says:

No photos, please! Er — actually, lots and lots of photos and blog posts and more! Expect there to be a social aspect to your Offer of the Day and be ready to boost your own social media efforts to help promote your offer even beyond Google’s efforts.

In other words, tell your existing customers about Google Offers so that we can acquire your customers, you can reprice your base and lose margin and we get a cut of it!

That’s one of the worst things a business could do. One thing that can quickly make the economics of the daily deal even worse than they already are is that your existing customer who would otherwise pay full price come in with the offer and you get 75% less. This “best practice” only serves to drive additional transactions that benefit Google at the expense of the featured business.

There’s no mention of real best practices that would be good for the small business (but bad for Google), like make sure you get people to sign up for your Twitter or Facebook feeds. Or get their email address. Try to upsell them on dessert, wine or other high margin items so that you can eke a little bit of profit out of the deal.

There is a fundamental conflict between the daily deal providers and small businesses in the current incarnation of the business model. There are many things that the daily deal providers could do that would improve the economics for merchants; every one of them is a negative for the deal provider. The best customers for the deal sites are cheapskates who frequently buy deals. These are the worst customers for small businesses. Yet, they are selling themselves as a way to acquire loyal customers.

I’m not against discounting as a business strategy. For the right audiences, I even advise giving out free products. Even in their current form, the daily deals can be effective in some limited cases. But for many businesses, the daily deals cast too wide a net and are too expensive.

In addition to Google, companies like Facebook, Twitter, foursquare and PayPal, which have broader relationships than just deal-seeking can create compelling local experiences that make sense for consumers, merchants and the company. Square also has a play with its offerings for smaller merchants. Even companies like American Express have a play.

That’s assuming they’ll still talk to us I’ve worked in the local space for about 15 years. Internet entrepreneurs have repeatedly burned small businesses — templated minisites for hundreds of dollars a month that drove no traffic, Flash sites that were unusable. It’s a wonder why they still talk to us. I hope that we can create a sustainable win-win before the daily deal destroys what little credibility we have left.

As old as the newspaper

As much as daily deal proponents like to push it as a huge innovation and fundamentally different, it’s not.

Find the daily newspaper in a city of any size. Now look for all of the advertising for restaurants and coffee shops and nail salons. You won’t find much. There’s a simple reason for this: Most people are only willing to drive a small distance for everyday services. Neighborhood businesses can’t afford to pay the costs to advertise in a daily newspaper. The ads are primarily for national companies or regional companies like car dealers that can serve a large portion of the market. (In case you’re wondering, this is not a function of the decline of newspapers; this has been the case long before the Internet.)

The deal companies do essentially the same thing. Businesses buy more of the market than they can effectively serve. But instead of paying upfront for the advertising as you would with a newspaper or phone book, you pay for it over the course of six months to a year in the form of deeply discounted product.

A big reason that local advertising hadn’t taken off before Groupon was that the cost of sales was too high compared with the revenues that could be generated by online banners and search advertising. The daily deals “solution” is to raise the cost of local advertising to the point where you can sustain a salesforce. It takes Internet advertising and makes it more expensive, less trackable and less targeted. It’s really quite a brilliant way to disguise the underlying business. When you do the math, the amount that the deal companies get on a single deal is comparable to print advertising. Funny how economics works.

The daily deal is really a financial services product tied to an overpriced advertising vehicle. All of a sudden, because of financial engineering, businesses can “afford” marketing that they couldn’t afford before.

We have a brand new, overpriced, aggressively hyped, hard to understand product. We have no data on how it will perform over time. It is being sold to people with limited disclosures of important details. Sound familiar? It should.

Daily deal providers are the moral equivalent of predatory lenders selling subprime liars loans to people they knew couldn’t afford it.

That’s pretty close to evil.

Google should be different

Google is a hugely successful company that has made its money delivering great products that work for all parties. Yes, the sexy new kid on the block is getting all the attention and generating a lot of (unprofitable) revenue. But Google is already making more money from Groupon than Groupon is — a lot of the $800 million or so Groupon will spend on marketing this year is headed toward Mountain View. (With another big chunk headed to Facebook in Palo Alto.)

The daily deals business has all of the hallmarks of a build-to-flip business: little transparency, a too-good-to-be-true vibe, frenzied demand, a lot of missing but important performance metrics, questionable accounting practices and early investors cashing out at every opportunity. Google has nothing to flip.

I usually don’t root for products to fail. I knew that Wave and Google TV were likely to fail because of their complexity, but part of me wanted them to make it. If they were wildly successful, they would’ve pushed technology forward. But if Google Offers is wildly successful, it will destroy many small businesses and make conditions worse for others.

I’ve long had a positive impression of Google because it’s a company that has tried to do the right thing. Even its controversial attempt to distort class-action lawsuits to essentially rewrite copyright law and give Google a monopoly on orphaned works has some redeeming social value. Google Offers is just plain exploitative. I love Google, but I absolutely hate Google Offers.

Google, you’re better than this.

The +1 Button Is Like A Button You Push For A Treat — Without The Treat

2011-06-11T13:16:19Z

Shared by Pontus
Kul om Googles +1

You people confuse me.

Ten days ago we put Google’s +1 Button on TechCrunch — because why not? We try basically all these new buttons/counters/commenting systems much to the dismay of our precious page load speed (we know, we know, it sucks — fix coming). Some of these buttons are great and make a lot of sense. The Tweet Button, the Like Button, even Facebook’s new Send button. But I just don’t get the +1 Button. At all.

Well, let me rephrase that slightly. I understand the concept behind the +1 Button — it’s a smart one. You get people to click it and it improves the page’s search ranking for logged-in Google users with social connections (and eventually maybe all results). At least I think that’s how it works. But I have a hard time believing that all of you actually clicking on the button really get why you’re doing it.

Don’t get me wrong, it’s great that you’re clicking on it! I am too on some of our stories. But I can’t help but get the feeling that it’s a bit like a cruel experiment we’re running. We put up a button, you click on it because it’s there, expecting you’ll get a treat. But there is no treat.

If the +1 Button is serving me up better results, I’m just not seeing it. And yes, I know the button push also populates your Google profile with a feed of our shared stories. But let’s be honest, no one is looking at those.

We’re definitely not seeing any noticeable bump in pageviews coming from Google as a result of the button. Maybe that will slowly change over time, but I’m not convinced. The rate at which people are clicking on the button appears to be dropping each day. And soon it may be just like the *gulp* Buzz button.

Google needs to figure this out quickly. When you push a button, you need to get a treat. People will click for a while out of pure novelty and curiousness. But that only lasts so long. Without anything noticeable happening (like a share on Twitter, or a comment on Facebook), people will just ignore the button altogether. All over the web.

I will give this to Google, the +1 Button definitely follows the Internet Self-Reference Law. That is, the stories that get the most +1s are the ones about Google — just like the stories that get the most diggs are about Digg, the stories that get the most retweets are about Twitter, the stories that get the most Likes are about Facebook, and any story you write about Techmeme always gets on Techmeme.

And while we’re on the subject, it occurs to me that the +1 name doesn’t even really make sense. “+1″ to me implies that you’re agreeing with something someone else said or did. But that’s not what the +1 Button is. Instead, it’s like you’re the person initially saying/doing something. Or you’re +1ing the initial person who +1′d something — but who are they +1ing?

+1 is hard to say, hard to write, and hard to understand. But hey, don’t let me stop you from clicking that button, Desmond.

CrunchBase Information

Google

Information provided by CrunchBase