Bland de hundratals rikt dekorerade byggnaderna finns det unika templet Wat Phra Kaew med den världsberömda nationalhelgedomen: ”Den gröna smaragdbuddhan”!

Denna sex decimeter stora skulptur, formad ur en jadesten och placerad på en hög piedestal, är en av världens heligaste buddhafigurer.

Mysterium

Buddhafiguren är klädd i en praktfull skrud av guld och juvelbroderier som glänser och gnistrar i det svagt belysta templet. Tre gånger om året byts klädesdräkten ut, en för varje årstid i Asien; den heta, svala och regniga perioden. Det är Thailands konung Bhumibol Adulyadej som själv byter dräkt på klenoden.

Hur gammal smaragdbuddhan är eller varifrån den kommer är höljt i dunkel, men troligtvis härstammar den från Sri Lanka.

Det var i början av 1500-talet i staden Chiang Rai belägen i norra Thailand som den upp-täcktes när en buddhistisk stenhelgedom splittrades efter ett blixtnedslag. Vem som gömt figuren inuti stenen är fortfarande ett mysterium.

Krigsbyte

Ett rykte uppstod om att buddhafiguren gav innehavaren ett långt och lyckligt liv. Men i strider med grannlandet Laos förlorade man den. I över 200 år fanns den att beskåda i Laos huvudstad Vientiane.

Men när den thailändske kungen Rama I intog Vientiane år 1779, tog han tillbaka klenoden!

På palatsområdet finns tempel med tak förgyllda med bladguld och många rikt smyckade buddhistiska helgedomar som underhålls av speciella hantverkare och buddhistmunkar. Men templen är inte hemvist för munkarna. Det är endast vid stora religiösa högtider som de bor i dem.

Buddhafigurernas form varierar. Den klassiska och mest berömda stilen med de halvslutna ögonen, det ovala ansiktet och det vänliga leendet kallas Sukothai, en stil som uttrycker kontemplation, frid och medlidande.

Men här finns också grymt grimaserande jättefigurer, demoner, drakar och lejon utskurna i trä och sten som vaktar templen.

Kungliga palatset

Det 945 kvadratmeter stora tempelområdet innehåller över hundra rikt dekorerade byggnader, men endast en mindre del av området är öppet för allmänheten.

I Thailand finns omkring 30 000 buddhisttempel.

På området ligger också det kungliga palatset som stod färdigt år 1882. Det är uppfört i thailändsk stil i kombination med italiensk renässans och består av flera byggnader. Numera använder kung Bhumibol detta palats endast vid stora ceremoniella tillställningar.

Förr i tiden hette landet Siam. Först 1939 antogs det nuvarande namnet Thailand.

Text och foto: Bo E Rosén

Sjukhuset, som heter San Nicolás de Bari, grundades år 1503 och var verksamt fram till mitten av 1700-talet. Det har överlevt sjörövares besinningslösa attacker och plundringståg, men jordbävningar, tyfoner och tropiska stormar klarade byggnaderna inte. Förutom att vara sjukhus tjänade en del av byggnaden också som kyrka och var förmodligen den första stenkyrkan i den Nya Världen.

Francis Drake

När Christofer Columbus och spanjorerna 1492 upptäckte ön i den Nya världen döpte han den till Hispaniola, (lilla Spanien). Ön kom att bli en betydande handelsplats, men ocksÃ¥ ett tillhÃ¥ll för slödder och allehanda skumrask som härjade i de västindiska farvattnen. Bland annat företog den engelska sjökaptenen Francis Drake (1540-1596) – som för engelsmännen blev en hjälte, och för spanjorerna var en pirat – kaparfärder till Västindien. Han tillfogade de spanska kolonierna sÃ¥ stor skada, att kung Philip II av Spanien utfärdade en belöning pÃ¥ 20 000 dukater för hans huvud, (i dagens värde skulle det betyda omkring 45 miljoner kronor.) Men som genom ett under klarade sig sjukhuset frÃ¥n Drakes ursinniga härjningar.

Fattigvård

Under medeltiden var det oftast kyrkan som fick ta hand om de sjuka. Men på Hispaniola fanns det också en svart kvinna som hjälpte till. Med pengar och allmosor från öns bättre bemedlade invånare vårdade hon de sjuka och fattiga i sitt hem. När Hispaniolas guvernör Frey Nicolás de Ovano (1451-1511) fick veta detta, beordrade han byggandet av sjukhuset som han tillägnade Helgonet Nicolás, vilket han själv har fått namn efter.

Men Frey Nicolás de Ovano var själv minst av allt ett helgon. Mellan 1502-1509, då han verkade som guvernör på Hispaniola, förslavade han indianerna
på ön och utplånade hela städer med invånare. Allt för att få kontroll över det guld som spanjorerna fann på ön.

På sjukhuset San Nicolás de Bari fanns från början endast plats för sex patienter, men år 1556 byggdes det ut med 50 platser. Omkring 700 patienter per år behandlades på sjukhuset.

Genom åren har tyfoner och jordbävningar fått sjukhusbyggnaden att vittra sönder. Efter en tyfon som drog fram över ön 1911 ansågs risken för ras så stor att myndigheterna beordrade rivning av vissa delar.

I dag är omkring tre fjärdedelar av Dominikanska republikens befolkning ättlingar till spanska kolonisatörer och svarta. Landet har en atmosfär av spanskt temperament och merengue-musik.

Text och foto: Bo E. Rosén

Att tågtrafiken är opålitlig är ett faktum som de flesta vid det här laget har vant sig vid. Har man en viktig tid att passa, väljer många att ta ett tidigare tåg eller till och med åka dagen innan. Tågförseningarna tas mer eller mindre med en axelryckning.

Frågan är om vi inte är på väg in i samma avtrubbade acceptans även när det kommer till flygtrafiken. De senaste åren har nämligen andelen flygförseningar mångdubblats världen över, inte minst här i Europa. Ett land som ständigt brottas med förseningar är exempelvis England. När Resekoll besökte Heathrow fick vi bevittna kaoset med våra egna ögon.

Informationssidan AirHelp, som jobbar med att förbättra reseupplevelsen för flygresenärer världen över och informera om nödvändighet att söka ersättning vid inställt flyg, har gjort ett eget index där de informerar om flygplatsernas punktlighet på en 1 till 10-skala. Allra bäst är Bryssel, södra Charleroi flygplats med 8,6 av 10 i betyg. Värst drabbat är Kuwaits internationella flygplats, med blotta 4,3 av 10 i betyg. Tätt följt av Lissabon flygplats (4,7/10).

Men vad är det då som gör att flygbolagen misslyckas med att hålla sina utlovade tider? Jo, detta beror på framförallt två saker: för det första tycks flygplatserna vara obotliga tidsoptimister. Fler avgångar avgår per dag än vad de faktiskt lyckas hantera. För det andra har både flygbolagen och flygplatserna drabbats av en hel del strejker de senaste åren.

Nu i våras hade exempelvis SAS problem med detta när piloterna, under en veckas tid, gick på strejk. Enligt Aftonbladet påverkade strejken, blott under torsdagen, 709 avgångar och under hela perioden drabbades över 380 000 resenärer av inställda avgångar.

Världens bästa och sämsta flygplatser

Om vi ser till AirHelps lista över flygplatsernas punktlighet kan vi utläsa att följande fem tillhör världens bästa:

1. Bryssel södra Charleroi flygplats (8.6/10)
2. Moskva – Sheremetyevos internationella flygplats (8,5/10)
3. Viracopos internationella flygplats, Brasilien (8,4/10)
4. Afonso Penas internationella flygplats, Brasilien (8,4/10)
5. Tokyo – Hanedas internationella flygplats (8,4/10)

Bara två av de mest punktliga flygplatserna i världen ligger alltså i Europa, medan de andra ligger i Sydamerika och Asien. Om vi expanderar listan till 10 stycken, kan vi utläsa att bara 4 av 10 ligger i Europa. Vänder vi på steken och ser till flygplatserna som har sämst punktlighet i världen, ser siffrorna lite annorlunda ut:

1. Kuwaits internationella flygplats (4,3/10)
2. Lissabon flygplats (4,7/10)
3. Eindhoven flygplats, Nederländerna (4,9/10)
4. Maltas internationella flygplats (5,0/10)
5. Manchester flygplats, England (5,2/10)

Här kan vi se att hela fyra av de fem värsta flygplatserna i världen ligger i Europa. Expanderar vi listan till 10 kandidater, ligger 7 av 10 i Europa. Att vår kontinent är hårt drabbad av flygförseningar går med andra ord inte att bortse från.

Genom att uppmärksamma detta problemet och uppmana resenärerna att inte låta flygbolagens bristfälliga tidsplanering normaliseras, hoppas vi att AirHelp kan presentera mer positiva siffror framöver.

En av Spaniens mest besökta städer är Barcelona, som ligger vid Kataloniens kust. Hit kan du komma och få dig upplevelser du sent kommer att glömma. Låt oss ge dig några tips på hur du kan fullända semestern i Barcelona.

Casino Barcelona

När du är med polarna och kör en helkväll ute i Barcelona besöker ni säkert restaurang och barer. Känner ni för att krydda kvällen med något extra kan ni besöka Casino Barcelona, som dels har spelhallar men också andra nöjen som nattklubb och gourmetkäk.

Är det så att du skulle bli sugen på att testa på spel när du är där, gör du rätt i att först värma upp hemifrån. Idag finns det, som du säkert vet, gott om casinon på nätet. Nästan alla ger olika välkomsterbjudanden, som extra pengar att spela för vid registrering och gratissnurr. De har även smidiga tekniska lösningar; idag kan du betala med swish på casino så att du slipper krångla med bankkortet. Snabbt, smidigt och bekvämt med andra ord!

Det stora underhållningspalatset Casino Barcelona är ett perfekt ställe att avrunda kvällen på.

Camp Nou

I denna fantastiska stad ligger en av fotbollens mäktigaste arenor, Camp Nou. Den rymmer knappt 100 000 åskådare som tillsammans sjunger och hejar på stadens hjältar i FC Barcelona. I fronten har vi superstjärnan Lionel Messi som många anser vara tidernas bästa spelare.

Messi har gjort över makalösa 600 mål i karriären och vill garanterat gå förbi sin rival Cristiano Ronaldo i målprotokollet. Befinner du dig i Barcelona kan du följa Messis måljakt och uppleva den magiska atmosfären som bara kan upplevas på Camp Nou. Ett besök hit är ett sant nöje även för den som inte är ett fan av sporten.

Casa Milà

Det finns mycket att uppskatta i Barcelona, den saken är säker. För den som är svag för spännande arkitektur finns det många ögonstenar i staden. Mångas favorit är Casa Milà, det storslagna bostadshuset som ritades av den kända arkitekten Antoni Gaudí och byggdes mellan 1905-1910. Den var den andra byggnaden i hela Barcelona att konstrueras med så kallat stålskelett. Får du chansen att se Casa Milà med egna ögon bör du ta den.

Det finns givetvis många fler upplevelser än de vi tipsar om här, men förhoppningsvis finner du något av dem givande!

I den nordöstra delen av Rom ligger den omtalade spanska trappan – som egentligen inte alls är särskilt spansk – vid ett av roms berömda torg, Piazza di Spagna, (spanska torget).

Förmodligen har både trappan och torget fått sitt namn då Spaniens ambassadör vid påveämbetet hade sitt säte på platsen under 1600-talet, och området ansågs som spanskt territorium.

Trappan är ritad av den italienska arkitekten Franceso de Sanctis, (1693-1740) och uppfördes omkring år 1723 med hjälp pengar från Frankrikes kung Ludvig XV, (1710-1774). Den franske kungen var en regent – berättas det – som föredrog hovlivets fester, jakter och ett gäng älskarinnor hellre än regeringsarbetet.

Lerig väg till kyrkan

Anledningen till trappbygget var den franska överklassens missnöje med vägen upp för kullen Pincio till den franska kyrkan Trinitá dei Monti, som uppförts på höjden omkring år 1520. På den tiden låg kullen utanför det antika roms stadsgräns och vägen till kyrkan var kanske en primitiv stig uppför en lerig gräsklädd kulle. Vem vet, kanske var det inte tillräckligt ståtligt för den fisförnäma franska societeten att gå på den!

Spanska torget

Nedanför trappan ligger Piazza di Spagna, (spanska torget). Både Rom och torget var ett välkänt turistmål redan på 1700- och 1800-talen. Kring torget låg de bästa hotellen. En del resenärer var intresserade av det som då förevisades av antikens makalösa kulturarv, eller bara att flanera i Rom och insupa atmosfären. Andra var konstnärer och författare som sökte inspiration. Bland andra Johann Wolfgang von Goethe, (1749-1832) och poeten John Keats (1795-1821). Huset där han bodde fram till sin död är numera förvandlad till ett museum.

Fontana della Barcaccia

På torget vid trappan finns en fontän, Fontana della Barcaccia formad son en sjunken båt från år 1627 av den italienska skulptören Pietro Bernini. Det är ett minnesmärke över den stora översvämningen år 1598 då floden Tibern lade nästan hela Rom under vatten och en båt gick på grund på platsen. Fontänen har liksom spanska trappan blivit en oas för både romare och trötta turister. Här kan man sitta, vila och titta på folk.

Fashionabel shopping

En annan symbol från svunna tider är Caffé Greco på Via dei Condotti 86, inte långt från spanska trappan. Cafeét öppnad år 1760 och är Roms äldsta! Här har tunga kort som Frans List, Henrik Ibsen, Richard Wagner och Giacomo Casanova – för att nämna några historiska figurer – druckit sitt kaffe och öl.
På samma gata börjar också Roms fashionabla shoppingdistrikt. En promenad längs Via dei Condotti och på de närliggande gatorna för att titta på det eleganta utbudet i modebutikerna, är på sätt och vis ett måste vid ett besök i Rom. Här har berömda klädskapare som Armani, Gucci, Prada och Valentino exklusiva affärer med kläder som kostar skjortan!

Text och foto: Bo E. Rosén 

Det började vi ana när vi stigit in i Hoa Lo, som fransmännen byggde 1896 för att hÃ¥lla och tortera tusentals patrioter och revolutionsgardister. För länge sedan var det beläget i stadsdelen Phu Khanh, där en specialitet var att tillverka jordkrukor. Därav namnet, som betyder ”eldig ugn”.

Men det fanns fler skäl till det – de oventilerade livsbetingelserna med ett knappt ljusinsläpp och den bristfälliga födan som intagna skulle späkas till tystnad med. För att inte tala om giljotinen, som ännu finns kvar som en påminnelse om den koloniala grymhet den västeuropeiska civilisationen var i stånd till. De dödsdömda, som ofta var politiska aktivister, fick sitta i medeltida fotbojor i avdelningar för både män och kvinnor.

Sedan befrielsen 1954 har det använts för landets kriminella och efter 1964 för amerikanska piloter som John McCain, den mest legendariske, som efter nedskjutningen räddades svårt skadad i West lake. Han togs om hand av sjukvård och en medkännande fängelseorganisation som lät honom spela basket med landsmän och få regelbunden, näringsrik kost.

”Vi har inte glömt, men förlÃ¥tit”, brukar den yngre generationen säga till fäder som var med i kriget. Och mödrar.

Kvinnliga organisationer med över en million deltagare från de 54 olika etniska grupperna i landet, var minst lika aktiva som männen kring den 17:ende breddgraden. Där kom så kallad kvinnlig list till pass; den användes till att smuggla information och vapen i etniska folkdräkter i de nordvästra bergen kring Sapa, ett turistmål moderna turister åker till i dag. Men också med hjälp av Vietnam voice, där den mytomspunne Hanoi Hannah var den första att berätta vad som hände i Song My.

Numera råder fred i Vietnam. Men historien genomsyrar Hanoi, vars förvaltning är bra på att ta hand om sina identitetsbärande museer som Kvinnomuseet, för att bara nämna ett. Det ligger inte långt från Hoan Kiem Lakes södra strandpromenad. Där får vi inte bara följa de stridande kvinnornas öden utan också det vietnamesiska modet – intimt förknippat med buddistisk stamkultur, vars panteistiska sidor ärvts sedan generationer tillbaka. Vi ser det som en näringsrik färgklick.

Överlag är Hanoi ett spektrum av händelser. Från att ha varit sönderbombat har en ny historiemedveten generation haft nytta av sina rötter till det förflutna. Det finns ingen prostitutionsscen som i Kambodia eller Thailand. Hotellvärdinnan på Hang Bac street, där vårt hotell ligger, säger sig vara stolt över att vara patriot. Hon kallar sig Joy och är ”witty” med den kvicka uppsluppenhet som en modern vietnamesiska kan ha idag, snabb i repliken, och skrattar gällt åt komik i stadsbilden.

Ändå finns arvet från Konfucius kvar, som sade att tio döttrar är inget, en son allt. Inte olikt vad en av våra kyrkofädrar Paulus tyckte angående kvinnor i kristna församlingar.

Detta till trots har konfucianismen stort inflytande än. Filosofen från Kina (född år 551 f.Kr) satte kunskap på piedestal och är orsaken till det litterära templet i Hanoi, stadens äldsta universitet. Där gick vi en heldag, tittade på minnesmärken över professorer från 1600-talet, och besökte så Ho Chi-Minh-mausoleet, där landsfadern och Nordvietnams buddistiska Messias ligger balsamerad bakom glas, noga bevakad av uniformerad högvakt. Det var minst sagt vördnadsbjudande, särskilt efter att vi fått veta att han inte ville bo i ett palats, och hellre gav risgryn åt hungrande fiskar än att mätta sig själv.

Det säger mycket om Nordvietnam ovan 17:ende breddgraden, där en underström av solidaritet och en okuvlig vilja att leva, får landet att blomstra, trots historien.

Efter en vecka i Hanoi, vars gator är döpta efter de varor försäljarna bjuder ut, som Sidengatan, Möbelgatan, Bilverkstads-distriktet etc, blir det dags att ta sig mot Sapa och Halong Bay innan ett tåg söderöver väntar mot Nha Trang.

Två nätter bland de nordvästra bergen med hotell, frukost, middag och en guidad vandring för 40 dollar blir mer än överkomligt.

Men ta på er något till natten när ni sover, sade Joy, för hotellen i Nordvietnam har svårt med sin air condition som bara går åt ett håll, alstrar kyla.

Hon hade förstås rätt. Efter att vi anlänt med nattbussen fem på morgonen stod vi frusna i mörkret och väntade på att bli upphämtade på busshållplatsen. Väl inne på rummet, byltade vi på oss underställ och täckjackor och gav oss ner till Cata village på tur. Vi var dock inte ensamma om att besöka Hmongfolket – rader av grupper trängdes på de hala stigarna till en dalsänka där det emellertid bjöds på folkdans, glittrande vattenfall och synen av redskap från medeltiden. Ris maldes med vatten och en hammare av trä, för att de vietnamesiska rispannkakorna skulle kunna stekas vid eldshärdarna, omgärdade av sten från de omkringliggande bergen.

Tiden stod stilla på djungelstigarna, och det gjorde inget att det endast blev ett hum om nordvästra Vietnams bergskultur. Sapa City är emellertid fransk-bygd, en rekreationsort liksom blommornas stad, Dalat som ligger på samma breddgrad som badorten Nha Trang. Det har en järnvägsstation från sent 1800-tal och en katolsk kyrka invid det centrala torget, omgivet av de vindlande gatorna och de parisiska caféerna som håller hög klass, särskilt vid insjön, där egg coffee går att avnjuta, en vietnamesisk specialitet.

Nästa dag åker vi motorcykeltaxi upp bland bergen, förbi Fan Si Pan, det högsta i Vietnam på 3 143 meter. Över grönsaksterasser och risodlingar, där ett bergsfolk tidigare odlat vallmo innan lagen mot opiummissbruk kom till för att skydda folkhälsan. Utsikten är vidunderlig. En klar dag där går det att se ända till södra Kina. Vi äter en barbeque med det lokala, svarta riset på 2 000 meters höjd bland kylslagna moln, och nästa dag är vi trötta på bussen tillbaka mot Hanoi.

Det är nästan så i norra Vietnam att starka intryck blir en av de vietnamesiska rätterna av hög och ofta ekologisk kvalitet – man blir till slut mätt av extatiska mått.

Den tilltagande kylan över Hanoi i mitten av januari, hindrade oss ändÃ¥ inte frÃ¥n att ta oss till Halong Bay, vilket är ett mÃ¥ste när man befinner sig där. Namnet betyder ”Den nedstigande drakens bukt”, men där var fuktigt och kyligt; bergsformationerna syntes bli jättar och spöken i när och fjärran, grottorna var deras nattliga boning efter att de vadat in regn och kyla över oss.

Kanske de var ett skydd mot invasion från fiendeland? Inte långt därifrån ligger industristaden Hai Phong som USA bombade intensivt under kriget.

När Joy effektivt hade ordnat tågbiljetter till Nha Trang, hoppades vi på återseende efter en ändå oförglömlig resupplevelse.

”Glöm inte att vi är ett stolt folk”, sade hon innan vi for, ”och att den som inte är intresserad av oss, inte heller är särskilt välkommen hit”.

Vi kunde nog hålla med. Nordvietnam är dit man bör resa om man är intresserad av ett lands historia, ett folks integritet. Det senare har det väl varit lite si och så med i de övriga länderna i regionen, särskilt i södra Vietnam, Kambodja och Thailand.

Vad vi mötte var en stolthet som inte i första hand gav efter för kommersialism eller var undfallande inför den tillströmmande turismen. Därtill hade deras tidigare erfarenheter lärt dem alldeles för mycket.

Text och foto: Ulf Nygren

Nu finns bara mellan fem- och tiotusen djur kvar, enligt Philippine Tarsier Foundation som driver ett över 130 hektar stort reservat i provinsen Bohol i Filippinerna.

Omkring 45 minuters bilresa från provinshuvudstaden Tagbilaran på ön Bohol, ligger stiftelsen Philippine Tarsier Foundation, (PTF). Det är en idéell organisation som arbetar för att bevara en av världens minsta primater – den utrotningshotade unika Tarsiern. Platsen är ett utbildningscenter och reservat på över 130 hektar, där djurens naturliga beteenden kan bevaras.

Man uppskattar att det finns omkring 150 Tarsierdjur i PTF:s reservat och lyckligtvis ökar antalet födslar, berättar Bernard, en av guiderna.

Tarsiern lever i träd och buskar. Med hjälp av de små benen, fingrarna försedda med sugkoppar och den långa svansen – som är betydligt längre än kroppen –  tar de sig svingande, klättrande och hoppande fram i grenverken.

Voluminösa ögon

Dagarna tillbringar de på någon gren inbäddad bland löven – sömnigt vilande. Tarsiern är ett nattdjur. De voluminösa ögonen och förmågan att kunna vrida huvudet 180 grader, gör dem till mycket skickliga nattjägare.

Tarsierna är extremt skygga djur. Minsta lövprassel får de spetsiga öronen att reagera. De livnär sig i första hand på insekter och ödlor. Trädstammarna i reservatets skogar och djungler är fulla av småkryp. När den fångat ett byte ger de ifrån sig ett ljud ungefär som en hög ton eller ett kvitter som påminner om gräshoppans läte. Grodor, små fåglar och fladdermöss är också mat för en Tarsier. De jagar genom att hoppa på sitt byte som en groda. Upp till tre meter är inte ovanligt. De kan till och med fånga en fågel i flykt!

Tyst smygande

I reservatet kan man tillsammans med en av PTF:s guider, en stor portion tålamod, lugnt och tyst smyga i det täta buskaget och få se en Tarsier i sin naturliga miljö. Det brukar nästan alltid finnas ett par stycken som håller till i informationsbyggnadens omgivande träd och buskage. De tycks vara vana vid mänsklig kontakt och låter sig ibland tittas på under dagen när de vilar på en gren. Men det är absolut förbjudet att mata eller försöka röra vid djuren, upplyser min guide Bernard mig om.

Liksom för många andra djur bidrar en allt värre skövling av regnskogen till att hota Tarsierns fortsatta existens. Nu finns bara mellan fem- och tiotusen Tarsierdjur kvar i hela världen, enligt PTF som också har ett nära samarbete med det filippinska Naturvårdsverket och olika turistorganisationer i dessa frågor.

Begår självmord

Tjuvjakt är något som också hotar djurets överlevnad. Att köpa en uppstoppad Tariser eller levande att ha som sällskapsdjur, är strängt förbjudet, men var tidigare vanligt förekommande. Djuren smugglades bland annat till Japan och Europa. Men få av dem överlever. Tarsier som hålls i fångenskap är kända för att begå självmord, även om de har mycket fysisk kontakt med människor. De slår sitt huvud mot något hårt föremål eller i burväggen.

Det finns också Tarsierdjur på andra platser i Filippinerna. På öarna Leyte, Mindano och Samar finns det djur som, på grund av sin långa isolering på öarna, troligtvis är av en annan tarsierart.

Fyra arter är kända enligt PTF: På Borneo och i Sumatra lever Tarsius bancanus, i Sulawesi lever Tarsius spektrum samt dvärgarten Tarsius pumillis, och på Filippinerna finns Tarsius syrichta.

Den filippinska Tarsiern är känd för att leva ensam. Men släktingar till den på Borneo och Indonesien påstås leva familjevis.

Forskare från hela världen

Till PTF – som varit verksamt sedan 1996 och finansierar sin verksamhet genom bidrag och donationer – kommer forskare och intresserade från hela världen som värnar om Tarsierns överlevnad. I centrets byggnad, finns personal som gärna svarar på frågor, och i biblioteket finns litteratur om djurlivet i Filippinerna och då speciellt om Tarisern.

Entré till Philippine Tarsier Foundations reservat: 50 Peso, cirka 9 kronor!

Text och foto: Bo E. Rosén 

Berkeley är huvudsäte för University of California. Det stora campusområdet bildar som en stad i staden. Uppemot 50 000 studenter läser på detta prestigefyllda universitet, där många tidigare nobelpristagare studerat. Mitt bland alla byggnader reser sig en kampanil med utsiktstorn. Byggnaden är en kopia av kampanilen vid San Marcoplatsen i Venedig (som ju även inspirerade Ragnar Östberg inför ritandet av Stadshuset i Stockholm).

PÃ¥ 60-talet var universitetet centrum för stora studentrevolter; sammandrabbningar som möttes med tÃ¥rgas (Lars Lönnroth, som pÃ¥ den tiden var gästlärare pÃ¥ Berkely, berättar i sina memoarer om denna tid). Titta gärna in pÃ¥ fantastiska, dygnet-runt-öppna Morrison Library (ett av flera universitetsbibliotek). Böcker, tidningar, tidskrifter, mjuka fÃ¥töljer och soffor… Detta klubbliknande bibliotek grundades 1928 av en filantrop som härigenom ville hedra sin bokälskande make. Vissa dagar bjuds poesiläsning och annan högläsning.

Staden Oakland, beläget söder om Berkeley, med en halv miljon invånare, grundades under guldrushen 1848 och blev senare ändstation för den transkontinentala järnvägen. Från Oakland går en 13 kilometer lång bro över till San Francisco. Det går även tunnelbanetåg mellan San Francisco, Oakland och Berkeley. Jag rekommenderar dock en båttur över den blå bukten. Det är en upplevelse att med personfärjan sakta närma sig San Francisco; en stad som byggts på bergiga kullar och som mot fastlandet i norr förbinds med den berömda Golden gate-bron.

Innan man lämnar Oakland kan man passa pÃ¥ att se Jack London-statyn nere vid färjeläget. Strax intill finns även en kopia av vildmarksförfattarens blockstuga. Vill man ägna Oakland mer uppmärksamhet kan man bo hyggligt i närbelägna Z Hotel. Ett stycke därifrÃ¥n ligger Oaklands China town, liksom sevärda konstmuseet Oakland museum of California, med en stor mängd amerikansk konst. Museet ger pÃ¥ köpet en god bild av Kaliforniens historia frÃ¥n guldruschen och framÃ¥t. För den som söker kulinariska upplevelser rekommenderas restaurangen Lake Chatelet, alldeles vid stranden av Lake Merrit. Vid bryggan nedanför guppar nÃ¥gra gondoler, för den som vill uppleva lite romantik i Kalifornienmiljö…

San Francisco är ungefär lika stort som Stockholm, men storstadsområdet som helhet har uppemot fem miljoner invånare. San Francisco är centrum för ett av USA:s mest dynamiska och teknologiskt mest spännande områden – där Silicon valley i söder leder utvecklingen. Den starkt kuperade stan präglas av rutnätsgator, stora avstånd och av en för USA ovanligt öppensinnad, liberal och progressiv befolkning.

Såväl här som i Los Angeles fick Donald Trump endast 10-20 procent av rösterna vid det senaste presidentvalet. Runtom i San Francisco ser jag affischer som utmålar Trump som diktator och som en fara för den amerikanska demokratin. ”Dags att avsätta tyrannen Trump” lyder en av uppmaningarna. Inne på legendariska City light bookstore – ett vattenhål för radikaler och litteraturmänniskor alltsedan beatniktiden på 50-talet – finns en hel hylla med radikala tidskrifter där var och varannan förstasida ironiserar över presidenten.

Under 1950-talet var San Fransisco centrum för beatnikgenerationen, och frÃ¥n 1967 och ”Summer of love” flockades här hippies frÃ¥n hela världen. Vem minns väl inte poplÃ¥ten ”If you´re going to San Fransisco, donâ€t forget to bring flowers in your hair”… Mycket av hippiekulturen lever kvar än i dag, särskilt i stadsdelen Haight-Ashbury, som i mÃ¥ngt och mycket pÃ¥minner om ett jättelikt Kristiania.

Det finns många spännande restauranger och klubbar i Haight-Ashbury. Unna dig gärna en jazzkväll på anrika Club de luxe (har du tur spelar Jules Broussard band), med kultig miljö, inte minst med de femtiotalsaktiga väggmålningarna runt hela lokalen med USA-motiv från öster till väster.

”Iâ€m always drunk in San Francisco” sjöng jazzvokalisten Carmen Mc Rae – och försäkrade att hon inte var onykter: hon kände sig berusad av själva staden, som enligt henne trollade bort alla plÃ¥gor i livet.

San Francisco präglas av kulturell mångfald. Vandra omkring i etniska enklaver som North Beach (italienare), Mission (latinamerikaner) och det omfångsrika China town (en av världens största kinesiska stadsdelar utanför Kina).

Att Ã¥ka med de skramlande gamla spÃ¥rvagnarna, somliga frÃ¥n 1920-talet, är det mest genuina sättet att förflytta sig i denna vidsträckta stad. Det är till och med tillÃ¥tet att under färd stÃ¥ pÃ¥ fotstegen och hÃ¥lla i sig… Högt uppe pÃ¥ backarna ser man ut över Frisco bay, med den gamla fängelseön Alcatraz i mitten.

Två konstmuseer man inte får missa:

The San Francisco Museum of Modern Art (SFMOMA). En femvåningsbyggnad med en internationellt uppmärksammad samling av modern och samtida konst. Utställningsrummen är på 16 000 kvadratmeter; alltså 1,5 hektar med bara konst! Museet, grundat 1935, är ett av USA:s största. År 2016 återinvigdes det efter omfattande renovering och tillbyggnad (ritad av norska arkitektbyrån Snöhetta).

I närheten av Golden Gate-parken ligger de Young; ett imponerande konstmuseum som sedan 2005 är inrymt i supermoderna lokaler och där nutida konst kompletteras av exempelvis en mängd spännande afrikansk konst, såväl äldre som nyare.

Text: Björn Gustavsson

Här finns flera spännande städer och platser att utforska. För den historieintresserade är  givetvis Pyramiderna i Giza och närliggande Sfinxen obligatoriska besök. Dessa ligger cirka 10 kilometer sydväst om centrala Kairo och bjuder på en upplevelse utöver det vanliga.

Här finns nio pyramider att beskåda, ungefär 4 500 år gamla och uppkallade efter olika faraoner, exempelvis Cheops och Chefren. Ett stenkast från pyramiderna ligger den mytomspunna Sfinxen, som föreställer en farao med lejonkropp. Det finns många teorier till hur Sfinxen förlorade sin näsa. Den populäraste är att det var Napoleon I och kompani som fördärvade den under sina fälttåg.

Andra historiska platser är den antika staden Thebe, byggd med anslutning till Nilen. Ruinerna av Thebe är relativt välbevarade och det är fantastiskt att gå runt bland pelarna och statyerna. Man kan föreställa sig hur livet såg ut här för många tusen år sedan. Var bedrevs handeln, hur roade man sig om kvällarna, var spelades de forntida hasardspelen med tärningar och benkotor, hur såg de religiösa ritualerna ut? På andra sidan Nilen om Thebe ligger också Drottningarnas och Konungarnas dal. Två enorma begravningsplatser där flera av Egyptens faraoner och kungligheter ligger begravda.

I Egypten finns det ocksÃ¥ fantastisk dykning. Längs landets östra landgränser ligger Röda havet med sitt fantastiska fiskliv. En populär ort att besöka är Hurghada där det finns gott om lyxiga hotell – och dykarkurser för den som vill ta sitt utforskande av det stora blÃ¥ till en ny nivÃ¥. Men även snorklingen här är fenomenal. Kom bara ihÃ¥g att vara lite varsam. Solen ligger pÃ¥ rejält och det finns ocksÃ¥ en nÃ¥gra giftiga fiskar att hÃ¥lla koll pÃ¥.

Den som är intresserad av storstadslivet ska istället besöka Kairo. Här finns ett pulserande stadsliv som håller tempot uppe långt in i natten. Moderna byggnader utgör en häftig kontrast till landats ökenområden. Det är en häftig mix med stadens religiösa toner i form av moskéer och böneutrop och dess hippa stadsliv i form av storslagen shopping och en pulshöjande kasinokultur.

Stadens mest kända religiösa byggnad är nog den 1 000 år gamla Al-Azhar-moskén och stadens häftigaste kasino är tveklöst Caesars Cairo Casino med sin lyxiga inredning och många olika spel. Den som vill värma upp innan det är dags för en tur på kasinot, kan till lägre insatser spela på olika spelsajter med kasinospel från datorn, plattan eller mobilen. Ett populärt alternativ är spelsidan Snabbare, där det är så snabbt och enkelt som möjligt att börja pröva lyckan. Spelaren behöver exempelvis inte registrera något konto för att komma igång med spelandet.

Egypten har varit en fascinerande plats i drygt 5 000 år. Därmed finns det här också ett historiskt kulturliv utöver det vanliga. Redan de gamla romarna såg på Egypten som något uråldrigt. Samtidigt finns här ett sprudlande stadsliv och goda möjligheter att utforska det mystiska Röda havet.

”Numera kan jag se skönheten även i ett stenbrott”, skrev på äldre dar Evert Taube. ”Jag kan till och med förvåna mig över att den kubistiska målarkonsten uppstod i Paris och inte här på Bohus-Malmön.”

Jag inleder årets bohuslänska resa i Strömstad, som behållit sin karaktär av småstadsidyll – trots att stan numera årligen besöks av hundratusentals turister; till övervägande delen norrmän som väller in för att shoppa till lågpris. Affärsmännen gnuggar händerna och utanför Strömstad har flera köpcentra smällts upp för att ta emot den värsta anstormningen.

År 1717 anfölls Strömstad av en dansk flottstyrka – men försöket slogs tillbaka på Laholmen, där för övrigt det gamla badhotellet nu tagits över av Scandic.

Det finns många övernattningsmöjligheter i Strömstad, varifrån man även avreser med båt till de nästan bilfria Kosteröarna, längst ut i havsbandet.

Själv bodde jag på Strömstad spa, norr om hamnen. De djärvt ritade byggnaderna erbjuder en skön, samtida atmosfär, särskilt i bar- och restaurangavdelningen. Totalt 232 rum, varav en rad generösa sviter. Välj rum som vetter mot hamnen och med panoramautsikt över Strömstad.

Bäst av allt – förutom den ovanligt stora frukostbuffén – är spaavdelningen i två våningar, med bassäng med jetströmmar, Kneippenvandring mellan kallt och varmt vatten och diverse bastuanläggningar.

På väg söderut mot Smögen rekommenderas stopp i Grebbestad, Fjällbacka och Gerlesborg (kafé och konstutställningar). Missa heller inte naturreservatet Tjurpannan nära Havstensstund: här möter den bohuslänska naturen när den är som vackrast.

Smögen är den lika självklara som klassiska anhalten för resenärer i Bohuslän. Den nästan kilometerlånga bryggan längs hamnen, med butiker, restauranger och fiskaffärer (och en musselrestaurang som ersatt gamla Magasinet), är en Europaunik miljö som upptäcks av allt fler. Toppa vistelsen genom att prova de magnifika vandringslederna (Sandön rekommenderas särskilt) och genom att ta färjan ut till klipparadiset Hållön, med en lagun med turkosblått vatten.

Förnämligast bor man på nyrenoverade Smögens havsbad, men det finns även nya spännande alternativ – exempelvis Wallentinska huset vid Smögenbryggan, byggt 1918 av riksdagsmannen Carl Wallentin men nu förvandlat till ett hotell med personligt inredda rum och med förtrollande läge precis vid kajen. Jag bodde på andra våningen, med utsikt över folk- och båtlivet strax nedanför. Frukost intas på närbelägna Café skäret, vid inloppet till Smögenbryggan och fiskehallarna.

Ännu kan man köpa färska räkor och fisk vid fiskeauktionsbyggnaden, men fisket är tyvärr på stark nedgång. Ännu på 70-talet låg de vita fisketrålarna i flerdubbla led längs Smögenbryggan. Nu har fritidsbåtarna helt tagit över och de få kvarvarande fiskebåtarna angör istället mindre kaj strax österut.

Vill man köpa fisk direkt från en trålare rekommenderas kajen i Kungshamn där m/s Ocean lägger till. Där är dessutom räkorna långt billigare än i trendiga Smögen. I Kungshamn rekommenderas även besök på restaurang Havsnära, vid kajen nära Smögenbron.

Innan brons tillkomst 1970 reste många till Smögen med taxibåtarna Zita, med hemmahamn i Kungshamn. Verksamheten startade 1927 men växte snabbt; idag drivs den fortsatt av Martin Karlsson, fjärde generationen skeppare, som bjuder på en tur med klassiska Zita III; en storvulen snipa byggd 1962 och som kan göra rundturer med både större och mindre sällskap.

”Jag tror på långsiktighet och att låta företaget växa långsamt; att respektera arvet men samtidigt blicka framåt och möta morgondagens krav”, säger Martin Karlsson – en lika erfaren skeppare som guide.

Strax söder om Kungshamn – än idag har en betydande fiskeindustri – ligger anrika Wiggersviks camping. Numera finns även nybyggda stugor av hög kvalité; själv provade jag en av de mer lyxiga varianterna, högt upp på en sluttning. Från terrassen panoramautsikt över skärgården, ända bort till Lysekils högt belägna kyrka, som byggdes för att även fungera som sjömärke.

Wiggerswik drivs av tredje generationen av den lantbrukarfamilj som 1947 inledde campingverksamheten genom att låta en förbipasserande tälta i kohagen nere vid viken. År 2018 har kohagen förvandlats till en av Västkustens familjevänligaste campingplatser. Servicehusen inrymmer bland annat relaxavdelning och en restaurang.

Text: Björn Gustavsson
Foto: Eva Green