Intressant åsikt. Calatrava ser sitt verk som oantastbart och han måste få sista ordet vid alla förändringar av objektet och den omedelbara närheten. När Bilbaos kommun bygger ett hus bredvid och arkitekten ansluter en bro till Calatravas bro så stämmer Calatrava Bilbaos kommun.

Jag anser att detta är en ohållbar position. Du kan inte som arkitekt kräva kontroll över dina verk efter att de har övergått till brukaren. I alla fall i Sverige har du bara upphovsrätt till dina ritningar och om inget annat har avtalats så får byggherren bara uppföra ett exemplar av det som är ritat. Du kan t ex inte beställa ritningar på ett hus och sedan, utan extra ersättning, bygga ett helt område med samma ritningar.

Jag kan bara säga: Jag är inte förvånad.
Förmodligen har man även satt ett tätt ytskikt som t ex plastfärg. Denna kommer definitivt att spricka på flera ställen, då får vattnet en väg in (för puts är inte tätt) men ingen väg ut, eftersom vattnet försvinner genom avdunstning, vilket kräver yta, eller dränering i botten, vilket kräver en teknisk konstruktion för detta.

Ett annat problem som dessa väggar ger är att de är känsliga för mekanisk åverkan. När man byggde husen till Bo01 i Malmö (en del av det som idag kallas Västra Hamnen) så användes puts på isolering på flera hus. Problemet var att man använde tekniken ända ner till marknivå vilket gjorde att ytan förstördes om man t ex körde på den när man parkerade cykeln. Jag har hört att man har samma problem med ömtåliga väggar i Hammarby Sjöstad.

Andra bloggar om: mögel, fukt, hammarby sjöstad, bo01, västra hamnen, byggfusk, arkitektur

Underlaget byggs upp med flera lager av kalkspackel som sedan avslutas med ett lager som är uppblandat med marmormjöl och krossad marmor och som bearbetas med speciella verktyg för att få fram den speciella ytan.

Stucco Lustro finns beskrivet så långt tillbaka som 25 f. kr.
Teknikerna och materialen har ändrats och förbättrats lite men är fortfarande mycket likt sitt ursprung. Palladio hjälpte till att under renässansen återuppliva intresset för denna urgamla teknik. I många av hans villor finns vackra exempel på Stucco Lustro.

Ytan känns väldigt mjuk även om den är hård och blank. När man lägger handen på så tror man att det skall kännas kallt eftersom det är så likt sten men ytan är varm och behaglig.

Det är givetvis en dyr byggnadsmetod och det är därför den inte är så vanlig varken då eller nu.

I hela mänsklighetens historia, sedan vi blivit bofasta, har gator & torg varit de grundläggande byggstenar som har organiserat våra städer

Jan Gehl, Life between buildings, min översättning

Varför trodde modernisterna att detta kunde ändras i grunden? Och att de var bra nog att genomföra det…

Andra bloggar om: arkitektur, stadsbyggnad, modernism, urbanism

Jag har skrivit om tredje platsen innan, det är en plats där du kan vara så privat eller öppen som du vill, du interagerar med omgivningen på ett prestigelöst sätt och du kan få en stund borta från den första (hemmet) och andra (arbetet) platsen. Nu riskerar nomadarbetarna i USA att förstöra den tredje platsen på t ex Starbucks. Nomadarbetarna är t ex frilansare som inte har fasta arbetsplatser som bland annat använder platser som Starbucks för att arbeta på.

Det finns wlan och kaffe, det kan väl inte bli fel?

Problemet uppstår när alla platser är upptagna av personer som sitter böjda över sina datorer, helt omedvetna om sin omgivning och interagerar knappt med den heller. Caféet liknar mer och mer den andra platsen.

Jag jobbar oftast på dagarna så jag vet inte hur utbrett detta är i Sverige. Hur ser det ut på svenska caféer?

Andra bloggar om: tredje platsen, starbucks, frilans, wlan

Det passar i alla fall på mig, jag känner mig nertryckt i rummen som byggdes på sextio-, sjuttio- och åttiotalen där minimikraven blev standard och det ansågs som onödigt att bygga med större takhöjd än 2,40.

Andra bloggar om: arkitektur

Marx hade rätt i att samhällshistorien är en kamp. Men i grunden är det inte mellan motsatta klasser, utan en kamp mellan motsatta mentaliteter – den ena är kreativiteten och den andra är kontrollen; den ena är skapandet, den andra är bevakandet. Den första är skaparkraften, framstegstron, individens vilja att göra sin lott här i livet bättre. Den andra är kontrollbegäret, viljan att stoppa förändringar, kommendera skapandet eller lägga beslag på frukterna av det.
De attityderna kommer från två olika synsätt på livet – å ena sidan den dynamiska, å andra sidan den statiska. Den dynamiska tror på skapande och utveckling, och därför på att människor har ett gemensamt intresse av samarbete och utbyte. Därför vill den uppmuntra upptäckter och frivilligt samarbete. Den statiska mentaliteten tror att tillvaron är ett nollsummespel, där några måste få det sämre för att andra skall få det bättre. Därmed bygger den på oro och rädsla för vad andra skall göra och avundsjuka mot dem som lyckas. Och den leder därför lätt till tron att det gäller att välja rätt sida, och få makten att styra och ta från de andra.
Om och om igen återkommer denna kamp, mellan individer, mellan grupper och inom en och samma person. Å ena sidan handlar det om energin, om att drömma, engagera sig, analysera, skapa nytt och förändra världen. Nytänkaren, innovatören, entreprenören – de är civilisationens hantverkare. Å andra sidan handlar det om missundsamheten, om viljan at blockera, kontrollera, stoppa, riva ned. Den ena gör något, den andra går efter och klagar och kontrollerar. Den ena attityden drivs av skaparlust och livsglädje, den säger ja till livet och dess möjligheter. Den andra drivs av oro, rädsla och avund, och vill styra och blockera. De fingerfärdiga slår mot de klåfingriga.

...

Ett samhälles dominerande grundhållning avgörs av individuella val. Men dessa påverkas av vilken mentalitet som uppmuntras och vilken som bestraffas av uppfostran, kultur och politik. I vissa epoker har skapandet åtnjutit en viss frihet, och människor har i motsvarande grad gjort väldiga vetenskapliga och ekonomiska framsteg. Men i praktiska taget alla samhällen som någonsin existerat har skaparkrafen kämpat i motvind. Antingen för att vägarna framåt har blockerats eller för att härskarna har pekat ut den enda väg som alla måste gå. Den amerikanska tänkaren Virginia Postrel talar om två motståndsgrupper som reaktionärer, vilkas centrala värdering är stabilitet, och teknokrater, vilkas centrala värdering är kontroll. Det kan låta som motsatser, och under många epoker har de stått emot varandra. Men de förenas i sin bevakande attityd i en motvilja mot mångfald och experiment, och en vilja att hitta en lösning som ska gälla för alla

Detta motsattsförhållande känner jag igen. Speciellt tydligt blir det i ett paradigmskifte eftersom det är så mycket som ändras och så mycket av det gamla som slås i sönder. Men den här kreativa förstörelsen måste få lov att hända. Hade någon velat att staten i samband med den industriella revolutionen hade understött hästpisketillverkarna när droskorna blev utkonkurrerade av lastbilarna? Det sker samma tokiga saker idag. Industrier hålls med konstgjord andning kvar i Sverige när de skulle kunnat vara effektivare på någon annanstans i världen. Människor och politiker är rädda för förändring men i t ex alla de fall jag har sett när regementen läggs ner så växer det upp en livskraftig och mångsidig verksamhet i de gamla lokalerna om inte politikerna och företagen sitter och tycker synd om sig själva efteråt.

• The Gutter: The Gutter Salutes: Jane Jacobs (1916-2006)

Hennes bok “Den amerikanska storstadens liv och förfall” har betytt mycket för mitt intresse av stadsbyggnad. Trots att den publicerades för första gången 1961 (den kom ut 2006 i svensk översättning) så är den fortfarande aktuell i många frågor.

Uppdatering: Dennis Josefsson gör mig uppmärksam på bl a en intervju med Jacobs i tidningen Reason

• Conversation with Manuel Castells, cover page

Traditional urbanism can mature, becoming denser as it evolves from hamlet to village to town to city while the current suburban model cannot.

A shopppingcenter is a shoppingcenter until it is demolished.

Förorterna hindrar idag den traditionella utvecklingen av staden. Strukturerna är rigida och svåra att förändra. Jag tror att min generation arkitekters största utmaning kommer att bli att försöka göra något åt dessa svårföränderliga strukturer och skapa något som är föränderligt för framtiden.

Det finns ingen generell lösning på detta problem. Det får lösas från plats till plats. Där kommer det att behövas kreativa arktiekter.

Andra bloggar om: arkitektur, stadsbyggnad, stadsplanering, nyurbanism, urbanism