Rockharder-Reviews

The Cure perform Disintegration | Live Stream | Sydney Opera House

vinn@rockharder.com (Dan the van) — Thu, 30 May 2019 12:12:00 +0000

Martin Schaub - Leaving the circus *

vinn@rockharder.com (Dan the van) — Tue, 09 Apr 2019 15:51:00 +0000

Herr Martin Schaub får mig att vilja slita av håret. Skulle jag någonsin bli kidnappad och torterad hade förövarna bara behövt spela fram till andra låten "Clowns" för att få mig att berätta vad som helst! Jag kan inte ens lyssna på skivan i mer än 20 sekunders intervaller, då jag väl testade att ta mig igenom en hel låt fick jag sätta mig och kedjeröka i 15 minuter för att återfå mitt lugn!

Denna akustiska gitarr-pop är lika glad och naiv som en 7-årig flicka i en rosa förpackning som tror att hennes lillebror kom med storken. Texterna är ett enda långt nödrim om kärlek och annat ointressant dravel.

Första låtens glada intro bjuder på en besk smak av dansband, Per Gessle, men övergår ganska snabbt till en stereotyp svensk popdänga alá Lars Winnerbäck.

Tredje låten "Missiles" from an angel lugnar ner tempot med sina dova trummor och en knappt hörbar gitarr, hade någon med mycket mörkare och inte så darrig röst lagt sång på denna hade det kunnat bli bra, man hade kanske t.o.m kunnat ignorera den vidriga lyriken.

Med tanke på detta blir jag aningen förbryllad när jag läser att han samarbetat med några av Sveriges bättre musiker nämligen Nicolai Dunger, Miss Li, Freddie Wadling; Hellsongs. Fast han har tydligen även beblandat sig med Lotta Engberg, enough said!

Betyg: *

Text: Rockharder redaktionen.

Bolag: NAX

Länk: http://www.schaubmusic.com/index.php?page=guestbookpage

PAGANS MIND - "Gods Equation" **

vinn@rockharder.com (Dan the van) — Tue, 09 Apr 2019 11:56:00 +0000

Fjärde given från de progressiva powermetallarna i PAGANS MIND kan lättast beskrivas som den något tveksamma drycken alkoläsk, söt och läskande till en början fast med den förvridna tonen i smaken så fort du börjar svälja.

När passar den in?
Vilka är egentligen bandets fans?
Är inte utseendet lite väl finpolerat och flashigt för att passa det stundtals fattiga innandömet?

Bandet har sina styrkor i de läckra gitarrsolona som berör och låter tidlösa. Fantasin verkar dessutom flöda i norrmännens djärva strävan efter ett bra sound. När DAVID BOWIEs "Hello Spaceboy" drar igång rusar blodet i venerna. Energin och känslan tolkas suveränt och de tar mig tillbaks till brittens bästa gig i Globen 2003.

När näst följande spår "Evolution Exceed" avfyras är dock katastrofen ytterst nära. Likt alkoläskens klibbig önska att behaga så många smaker som möjligt. Overkligt och i ärlighetens namn förtvivlande.

När jag slutligen upptäcker mig själv sjunga med i falsettssången på hitlåten "United Alliance" skäms jag som om det varit MORA TRÄSK's Tigerjakt, jag skrålar med i. Utan tvekan känns Tigerjakt mera tvättäkta än norrmännens skvalpiga metall i denna slagdänga.Trots tappra försök att låta progressiva förstörs metallen på Gods Equation helt med okontrollerade stycken och partier som för tankarna till 90-tals techno.

Skärpning!

Betyg: **
Text: Banesa Martinez
Bolag: Limb Music Productions
Hemsida: www.pagansmind.com
www.myspace.com/pagansmind

KAMCHATKA - Intervju, del 2

vinn@rockharder.com (Dan the van) — Sat, 09 Feb 2013 13:31:00 +0000

Idag är det världspremiär för KING HOBO i liveformat, kl 14, på Bengans skivbutik i Göteborg och på kvällen spelar bandet dessutom på Sticky Fingers. Därför kommer här en hittills opublicerad intervju från november 2011 med bland andra Thomas Juneor Andersson och Per Wiberg, två av spelmännen i KING HOBO.

Per Wiberg och Thomas Juneor Andersson

Per Wiberg, främst känd från OPETH och SPIRITUAL BEGGARS, kommer in i rummet. Ikväll har han gästat KAMCHATKA på Sing Along Song med sin orgel. Han har dessutom formgett omslagen till KAMCHATKAs fyra album. Thomas lämnar oss en stund.
Hur kommer det sig att du gjort alla omslagen?
- Vi känner varann. Till första släppet tyckte jag inte att skivbolaget var bra på omslag. Så jag ville kolla om jag kunde göra något som kunde bli coolt. Dessutom är det roligare att göra saker ihop. Det blev det röda omslaget med berg och de tre fåglarna. Jag hade en idé om en natur-vibb och hämtade också inspiration från MARAVISHNU ORCHESTRAs "Birds On Fire."

Har du någon favorit på nya skivan?
- M-hm, många. Titellåten jävligt mycket. Den har en ny smak av bandet och så är en upptempolåt.

Att albumet hade en titel denna gång och inte en siffra, påverkade det dig till att välja totempålar till den nya skivans omslag?
- Det var ett annat tänk. Jag kom ihåg en bild jag tagit på totempålar och fick en idé som funkade bra med albumtiteln. Det är kul att KAMCHATKA vill hålla kvar i stilen på omslagen. Jätte-kul, förstärker Per. - Jag tycker det är superkul att göra dem.

Hur har du jobbat fram omslagen?
- Till dessa omslag har jag jobbat i Illustrator och Photoshop, men jag brukade "klippa & klistra" posters förr. Jag älskar att hålla på men jag har varit upptagen med Opeth i många år.

Vad inspirerar dig i det visuella skapandet?
- Vad som, men mest musikrelaterat. Det hjälper till, jag får idéer av det.

Mellan 1996-2002 har Per varit aktiv i MOJOBONE, där även kvällens gäst-trummis Aaron ingått.
Hur skiljer sig alla dina olika projekt åt?
- Jag vet inte, jag tänker inte mycket på det. Det är mer att det handlar om vem man spelar med. Förutom MOJOBONE har jag spelat ihop med Thomas länge, i olika grupper. Jag har hållit med metal, hårdrock, punk och blues. Blir lite som det blir. Det är väl också själva charmen. Och sen så skiljer det sig med instrumenten. Det är orgel när jag till exempel spelar med CLUTCH, coola riff och svängar.

Thomas kommer tillbaka in i rummet och lyssnar färdigt vartefter han kärleksfullt utbrister ...
- Utan Per hade jag inte stått nånstans på den här planeten! Det är min fru, barnen och min partner, Per, som gör mig sugen på livet. Härligt! Och mer tok ska det bli.

Vad händer härnäst för KAMCHATKA?
- I februari kanske vi är ute och spelar med MOJOBONE. Vi har en ny bokningsagentur i Tyskland, Jazzhaus Booking. Vi åkte på The Brew-turnén i Tyskland vilket var en succé för oss! Publiken var en annan än vi är vana vid, medelåldern var högre och vi fick en mängd givande kommentarer varje dag. I år så blir det festivalsommar och därpå en stor höstturné i Tyskland, Schweiz och Österrike.

Hur blir det med andra sidan Atlanten?
- CLUTCH vill ta över oss, säger Thomas och ler.

I maj tog Thomas emot ett stipendium, "Framtidens gitarrister", från Albin Hagströms minnesfond.
Hur var det att ta emot priset?
- Per var med och lirade på konserten på Hotel Rival i Stockholm. Det var min högsta önskan, att Per skulle ackompanjera det svenska arrangemanget jag skulle spela. Det var nervöst, säger Thomas.
- Det var mer folkmusik än rock. En uppspelning, inte en spelning. Som en klassisk konsert, flikar Per in.
- Det var sittande publik med slips och knut, ler Thomas.
- Medan man spelar upp ska lyssnarna förstå varför man fått priset. Det är en helt annan vinkel än på en spelning där man spelar för att folk ska delta. På konserten var det inte samma sorts "ge och ta", förklarar Per.

Kan du berätta mer om din musikaliska resa?
- Från tidig ålder körde jag på två paralella körbanor, förklarar Thomas. Från folkmusik till fransk vals, samtidigt som jag spelade JOHNNY WINTER till CREAM. Det var inte förens i KAMCHATKA jag kunde kombinera de två grejerna. Nu är jag superstolt och glad. Jag har fått ägna mig åt musiken sedan 1989, heltidspel.
- Det är ju en fantastisk musiker!, säger Per och tittar menande på Thomas först och sedan mig. - Man tänker wow.
- Något jag bär med mig är min första rockupplevelse. Nu är det ballt, understryker en upprymd Thomas. - Det är 1990 och blues-rock bandet SKY HIGH är förband till CHUCK BERRY! Vid 7 års ålder hade jag bestämt mig för att bli världens bästa gitarrist och det var SKY HIGHs Clas Yngström som var min förebild. När jag senare såg Per spela rockade det på ett sätt jag inte sett tidigare. Jag hade bara hört honom på skivor. Två år senare ser jag Per gå förbi på ett gig och får två månader senare frågan om att spela i ett boogie-blues band i Borlänge, ROCKING BOOGIE BAND. Per är en av mina stora händelser. Jag hade visserligen varit med i blues-rock trios och så tidigare, men här var det annorlunda. Att se upp till något stort och sedan få delta! Det var något jag tyckte var fruktansvärt häftigt, berättar Thomas. För mig är han en ledsagare, en fyr, en mentor. För mig är det så. Det kommer alltid att vara så. Han har gett mig kraft och ork. En sorts livsgemenskap. Det är främst han och gitarrläraren Göran Dalgren som har gjort mig till den musiker jag är.

Avslutningsvis vill jag gratulera dig till din egen designade gitarr-modell från Ibanez, Beard Bender!
- Tack, ler Thomas. Det är enkelhet, less is more. Har man hjärta behövs inget mer om man älskar de enkla sakerna i livet. Att man får bejaka de saker som betyder något just nu.

Text & foto: Banesa Martinez

KAMCHATKA - Intervju, del 1

vinn@rockharder.com (Dan the van) — Sat, 09 Feb 2013 10:48:00 +0000

Efter kvällens konsert på Kulturbolaget i Malmö som förband till amerikanska Clutch, hängde jag med Thomas till logen för att snacka om nya KAMCHATKA-skivan, stipendiet från Albin Hagströms minnesfond och den stora gemenskapen med Per Wiberg. Men förutom gitarristen och sångaren Thomas fick jag också byta ett par ord med basisst och sångare Roger Öjersson, kvällens stand in-trummis Aaron och gästspelaren på orgel, självaste Per Wiberg.

På vägen upp till Kulturbolagets andra våning berättar Thomas att Tobias Strandvik inte spelar trummor på denna turné eftersom han precis blivit pappa.
- Tobbe kollade i Göteborg tidigare i veckan, säger Thomas och vänder sig om och ler.

Vi sätter oss på motsatt sida i sofforna vid fönstrena, med bordet mellan oss.
Hur hittade ni inspiration till nya skivan "Bury Your Roots"?
- Vi gör musik hela tiden som måste tas om hand om. Efter det första urvalet till nya skivan hade vi ett 15-tal låtar att välja mellan. Vi kan inte låta bli att göra fler låtar. Vi älskar att spela, stå på scen och skapa.

Roger kommer in logen sätter sig ner.
Hur utmärker sig den nya skivan "Bury Your Roots"
- Den är rakare och tydligare, svarar båda.
- Djupare dalar och toppigare toppar, säger Roger och ler brett. - Det tar ett tag att hitta sig som grupp. På första skivan kom vi från olika parter. Nu har vi mer självförtroende och står stadigare på jorden. Det är det vi själva och andra tycker om, det är så det kan bli tydligt.
- Mer och mer saker har skett och vi har fler som lyssnar. Vi ser ser det som att vi blir påverkade av det vi får uppleva, säger Thomas.
- Som grupp, på en egen resa, fyller Roger i. - Man växer ihop och med tid blir det lättare att läsa varandra.

I de tidigare albumen har ni haft egna versioner av andras låtar, senast Whipping Post med ALLMAN BROTHERS BAND. Varför blev det ingen cover på det nya albumet?
- Vi tyckte att vi hade en stark platta med det vi hade, det blev ingen plats.

Vilka blev det ikväll?
- Space Girl Blues med DEVO, svarar Roger och Thomas. - Jag blir full i fan av att lira den!, skrockar Thomas. Vi spelade den och så Whipping Post, med Jean-Paul Gaster (CLUTCH) på trummor.

Stand in-trummisen Aaron kommer in och hälsar.
Hur var det att lära sig låtarna inför turnén?
- De var lätta att lära in, det löste sig. De jobbigare var Sing Along Song och Before Things Get Rough. Lättast var Breathe, den gillar jag att spela.

Hur känner du de här killarna?
- Vi spelade ihop i ROCKING BOOGIE BAND. I Dalarna när jag var i 17-års åldern, säger Aaron och låter hemlighetsfull.

Hur kommer det sig att ni använde er av en såg i låten Bye Bye Mind's Eye?
- Rogers melodi sökte efter ett sound, den behövde ett spöklikt instrument, säger Thomas. - Det är Daniel Norgren som spelar, han undrade om vi inte skulle testa skräck. Han är en fantastisk spelman och vi har tidigare snackat om att göra något ihop. Dessutom är han visserligen en spelman vi tycker väldigt mycket om.

Vad säger du om det förtjusande slide solot på Bury Your Roots?
- Det var kul! Det är inte helt självklart att ett slide solo ska komma i den låten.

Hur bestämde ni innehållet och ordningen i skivan?
- Det är ett landskap man bygger. Med olika parametrar att förhålla sig till. Vi tänker i melodier. Allt är inte alltid planerat. Och så snackar vi ju med varann under tiden. Det handlar om att tentaklera så långt ut att man träffar längst in. Liv, kärlek och sorg. Att spilla ut det i toner.

Vilken låt skulle ni rekommendera för nya lyssnare?
- Before Things Get Rough, säger Thomas efter att ha funderat en liten stund. Det är soft, blues och så har den har ett hårt psykat parti. Den drar iväg.
- TV Blues, Perfect och Berfore Things Get Rough, flikar Roger snabbt in och Thomas håller med om tilläggen.

Vad utmärker nya skivan?
- Det är riffande och rock blues rakt ut, säger Thomas.

Hur är det att skriva låtar, blir det utelämnande?
- Man går in i rollen, försöker föreställa sig hur det kan vara. Som att spela teater, säger Roger.
- Har jag ett behov, uppåt eller neråt, så gör jag det. Det kvittar vad andra tycker. Att få lätta mitt hjärta, berättar Thomas.
- Eller hur, man vill berätta, säger Roger.
- Rent språkmässigt är det ju ett val i hur man väljer att berätta. Med en twist? Bittert eller sött? Gravallvarligt? Och samtidigt ska det underhålla, understryker Thomas.

Kan du berätta om TV Blues?
- Jag hatar TV. Eller ja, jag ogillar kraftigt kommersiell television. Den är matad med så mycket piss. Låten handlar om en person som köper en TV efter att säljaren försäkrat att han inte kommer att vilja lämna tillbaka den. Och det blir fel så att säga. Det är en låt med ett allvarligt tema fast med en humoristisk aproach. Jag hade jätte-kul när jag gjorde den. Satt och fnittrade vid köksbordet, säger en nöjd Thomas och fortsätter. - Den där bluesiga är självupplevd. Det tog 5 minuter skriva texten till Good Night. Jag hade ett behov att skriva de raderna. Den handlar om en kväll med bira, och för mycket bira på det. Låten beskriver berusningen och sedan sorgen över mitt beteende. När allt var så bra innan. Och sen, ut i kylan, god natt! Musiken till det förstärker också känslan. Jag har en hustru sedan 12 år, så jag blir aldrig privat. Men jag kan bli närgången med mig själv till den gränsen.

Text: Banesa Martinez

BLUES PILLS - "Bliss" (10" EP)

vinn@rockharder.com (Dan the van) — Fri, 15 Jun 2012 18:42:00 +0000

Så fort titelspåret Bliss drar igång är du fångad i det skummande svänget. Elin Larsson brer ut lyriken fängslande och knivskarpt, helt i symbios med herrarnas instrumentella utförande. När Astral Plane börjar lyfter håren utmed min ryggrad. Luftiga smäckra trummor smeks av råa gitarrer och gyttjig bas. BLUES PILLS har ett eget driv och sätt att berätta sin fuzziga bluesrock. De ger ett hungrigt intryck och står stadigt med GRAVEYARD-sväng och ett röstutrymme som ABRAMIS BRAMA.

Bandet göder lyssnaren med ett sound bestående av utsvängda jeans och en sång lik ett rejält punggrepp. Genom att blanda influenser från sin tid i andra intressanta band bildar spelmännen dessutom ett smakfullt musikaliskt nav mellan Sverige, Frankrike och USA. Kvintetten fulländas med Larssons kraftiga och fängslande stämma i soulig bluesrock och glöd á la JULIETTE LEWIS.

Dessvärre finns inte spåret Black Smoke från demon (dec 2011) med på denna EP. Kanske återfinns den på en framtida fullängdare? I väntan på debutalbumet dyker jag ner i "Bliss" och låter vågorna föra mig förbi färgstarka skapelser och riviga rev.

Text: Banesa Martinez
Line-up: Elin Larsson (sång), Cory Berry (gitarr), Dorian Sorriaux (gitarr), Zack Anderson (bas) och Jonas Moses Askerlund (trummor).
Länk: http://www.facebook.com/bluespills
Skivbolag: Crusher Records
Release: 25 maj 2012

THE BLACK EXPLOSION - "S/T"( 7")

vinn@rockharder.com (Dan the van) — Thu, 17 May 2012 11:48:00 +0000

Den 5 april släppte så THE BLACK EXPLOSION sitt första bidrag. Chris Winter på sång och gitarr är mest känd som frontman i DOLLHOUSE, ett av 2000-talets bäst rockosande akter enligt mig. Efter tillkännagivandet att DOLLHOUSE var ett avslutat kapitel fick dock fansen samtidigt pusta ut och ladda inför Chris' nya snilleblixt, THE BLACK EXPLOSION.

De två spåren på 7-tummaren serverar soulfylld garagerock. Its Alright Now flirtar med 60-talsporlande BABY WOODROSE. Energiska Wake Up avslutar upplevelsen med fängslande rytmer och en jämrande gitarr som inte går att ignorera. Bandets musikaliska riktning äro blottad; den har en sinnesvidgande karaktär och det är tydligt att trion vill ha mer klös om sitt 60-talssväng. Resultatet är spot on.

Jag spänner på platåsandalerna och puffar rufset rätt. Att THE BLACK EXPLOSION betyder ett kliv närmare himmelriket ifrån DOLLHOUSE låter jag stå osagt. Det känns som att de är på god väg, eller vad säger du?

Text: Banesa Martinez
Line-up: Chris Winter (gitarr & sång), Matt "Ginger" Love (bas) och Marcus S Davis (trummor)
Link: http://theblackexplosion.org
Release: Electro Church Records

ORBITER 500 - "XL"

vinn@rockharder.com (Dan the van) — Sat, 03 Dec 2011 12:23:00 +0000

Efter två demos levererar så den Kalifornienbaserade kvartetten äntligen fullgängdaren. Förutom en massiv våg surf-fuzz á la FU MANCHU tillför ORBITER 500 ett tungt sound med ett mer adrenalindrivet och explosivt uttryck.

Robert Campbell's sång innehåller en del skrikighet som lyckligtvis hämmas av en rejäl dos attityd. Medan min puls rusar försöker jag hänga med i gitarrist Greg Philpott's tjusande riff. Svänget i Burnin' Urethane är en kaskad skummande gitarrmelodi, utförd med bistert och fokuserat ansiktsuttryck.

Med Econoline Dream byts det bistra uttrycket ut mot bus och lekfullhet. Jag vevar med armen och dundrar belåtet:"– My 65, my 65, my 65, my 65, my 65, my 65, my 65 Econoline".

Mitt humör är på topp när Long Ride tar över med varsamma gupp kryddade med koklocka och medlemmarnas förmåga att utmärka sig, enskilt och som grupp. Just som spåren på "XL" har de en egen personlig prägel och passar samtidigt att spelas som en solid enhet.

Känslan av stekande sol, havsbris och våta badkläder når sin ände med instrumentella Dart 72, där fullbordas albumet på ett mjukare manér. En värdig avslutning som lämnar lyssnaren i harmoni.

Text: Banesa Martinez
Länk: http://www.orbiter-500.com/
Line-up: Robert Campbell (sång), Joe Ledesma (bas), Greg Philpott (gitarr) och Rob Tucker (trummor).

DOLLHOUSE - "Can't Come Down" (Singel)

vinn@rockharder.com (Dan the van) — Fri, 04 Nov 2011 13:07:00 +0000

Vad nu - en 7"vinyl signerad sveriges rockenrollhjältar DOLLHOUSE? "Can't Come Down" är den första av fyra kommande singlar med outgivet material från den nu splittrade kvartetten. Ur högtalarna strömmar givetvis doften av ren rockenroll, Enköpingbandets signum. Men begäret efter denna vinyl stegras, då omslaget pryds av en skapelse den Franska skräck-serietecknaren Riff Rebs gjort.

Låten Can't Come Down tänder glöden i den inneboende, dock outvecklade, tamburinspelaren inom mig. Chris skrik-stämma i rockenrolltappning är förlösande att lyssna till. Pärlan Hard To Change presenteras därtill i en alternativ version och påminner om hur fantastiskt albumet "The Royal Rendez-Vous" (2006) är. Ljudet i singeln är polerat men håller lyckligtvis bandets karaktär intakt.

Förutom de kommande vinylsläppen får vi också tålmodigt vänta på att Chris nya projekt BLACK EXPLOSION avtäcks.

Text: Banesa Martinez

Länk: http://www.mc5.org/dollhouse/

Releasedatum: Den 4 november, 2011

THE BRIMSTONE DAYS - "S/T"

vinn@rockharder.com (Dan the van) — Sun, 01 May 2011 20:40:00 +0000

Som en blixt från en klar himmel slog Malmötrion ner i min själ en kväll på stans bästa hak, Bodoni, tidigt 2010. På scenen huserade flera band under kvällen, men THE BRIMSTONE DAYS är de enda jag minns. Självsäkert, medryckande och samtidigt otroligt samspelat och med egen karaktär. Eufori är det bästa ordet att beskriva bandet live.

Debutskivan då? Att syna trion vid sömmarna blir något av en besvikelse när det gäller sången. Håkan sjunger tokigt bra och har en egen sångmelodi, men eftersom de lagt ribban så högt låter rösten en aning krystad i vissa låtar. Likt ett hormonstint-sleaze-kid på karaoke. Eller tänk dig ett jämrigt KINGS OF LEON. Som tur är, är det även dessa delar som kryddar trions ljudbild med extra Umph! Glöd och inlevelse är ju alltid välkommet.

Skivan bjuder på ett jämt upplägg låtar, musiken är rockklädd i en färgglad och funkig skrud. Det egna soundet hägrar alltigenom, en mix av BABIAN och THE HELLACOPTERS, både när det gäller låtsnickeri och stämning. Min favorit är energiska Sunset där THE BRIMSTONE DAYS tar chansen att visa hela sitt register.

Text: Banesa Martinez

Länk: http://thebrimstonedays.com

Line up: Håkan Lanz (gitarr, sång), Hampus Hallgard (bas, sång) och Johannes Malmqvist (trummor).

Skivbolag: The Brimstone Days

MARULK - "Devils On A Stroll/Tvåhundra" EP-singel

vinn@rockharder.com (Dan the van) — Sun, 16 Jan 2011 22:25:00 +0000

Bandet drar genast med dig på en färd i deras boogiekapsel med Devils On A Stroll. Det är helt enkelt så att trion levererar tufft och stilsäkert. För de som måste ha en genrebeskrivning; hård rock i 70'talssväng.

Det schyssta med göteborgarna är att de även bjuder på svenska strofer, klätt i Danne Palms raspiga skrikröst. Som suveräna Följer Ett Spår från den självbetitlade debuten lämpar sig trudelutten Tvåhundra sig väl till öl, gott sällskap och medsjung. Till deras nackdel är att de båda låtarna på EP-singeln kan kännas en aning krystade om man inte hänger med från start. Eller antyder att MARULK-repetoaren endast består av uppåttjack.

Thomas B Jägers gitarr klingar THE HELLACOPTERS och THIN LIZZY, upplyftande och vilt. MARULKs ryggrad, Danne Palm och Esben Willems, ramar in och förstärker med kraft och lekfullhet. Det är fräscht och genuint, en EP att värd att köpas och spelas på vinyl! Klicka på länken nedan och avgör själva. Eller känn blodet rusa av att se dem live!

Text: Banesa Martinez
Länk: http://marulk.net & http://soundcloud.com/marulk/sets/marulk-devils-on-a-stroll-tvahundra
Line up: Danne Palm (sång & bas), Thomas B Jäger (gitarr) & Esben Willems (trummor). Gästspel på Devils On A Stroll, Kalle Lilja (balalajka).
Skivbolag: Transubstans Records

Rockharder presenterar de 20 bästa albumen 2010!

vinn@rockharder.com (Dan the van) — Tue, 21 Dec 2010 14:19:00 +0000

Varje år utser Rockharders medarbetare gemensamt årets bästa album i en omröstning. Så också för 2010 som var ett hårt skivår. Klicka på albumtitlarna för att lyssna på Spotify eller komma till bandens Myspacesidor!

1. Khoma – A Final Storm (Razzia Records)

2. Watain – Lawless Darkness (Season Of Mist)

3. High On Fire – Snakes For The Divine (Century Media)

4. Imperial State Electric – Imperial State Electric (Sound Pollution)

5. pg.lost – In Never Out (Black Star Foundation)

6. Tom Petty & The Heartbreakers – Mojo (Warner)

7. Samsara Blues Experiment – Long Distance Trip (World in Sound Records)

8. Alcest – Ècailles De Lune (Prophecy Productions)

9. Asteroid – II (Fuzzorama Records)

10. Intronaut – Valley Of Smoke (Century Media)

11. Necronaut – Necronaut (Regain Records)

12. Grand Magus – Hammer Of The North (Roadrunner)

13. Desultory – Counting Our Scars (Pulverised Records)

14. Brant Bjork – Gods & Goddesses (Low Desert Punk)

15. Torture Division – Evighetens Dårar (self released)

16. Hellsingland Underground – Madness & Grace (Sound Pollution)

17. Monster Magnet – Mastermind (Napalm Records)

18. Dark Tranquillity – We Are The Void (Century Media)

19. The Baboon Show – Punk Rock Harbour (National)

20. Suma – Ashes (Speakerphone)

ASTEROID - “II” *****

vinn@rockharder.com (Dan the van) — Tue, 03 Aug 2010 21:59:00 +0000

ASTEROIDs andra släpp är något riktigt speciellt. Dess skogliga vibbar utsöndrar berusande känslor. Grantopparna på omslaget urskiljs av orange kontra svart. En kontrast som återfinns i albumets välavvägda dalar och toppar, monotona toner tillsammans med livliga. Bandet släpper därtill tyglarna och använder okonventionella grepp i låtsnickrandet.

Fullträffen Karma mättar med sin snärtande takt och Robin Hirses mäktiga sångröst. Bandet får ett övertag med sitt musikaliska recept när både Hirse (gitarr) och Johannes Nilsson (bas) sjunger, sättet de växeldrar i täten. Till denna giv har de hittat var sin utgångspunkt när det gäller sångmelodierna. Lyriken framförs som två nya instrument, istället för att vara ett kuttersmycke. Här och var kan jag inte hejda mina glada utrop, varken åt Hirses ståtliga manéer eller Nilssons upplyftande böljande.

Albumet "II" bjuder på expressiva texter som talar med vishet och mystik. Som om inte det vore nog, det tuffa basljudet får dig att brösta upp dig och Andy Fraser (FREE) kikar fram i gläntorna. Tillsammans utstrålar trion en kraft som bara riktigt bekväma spelmän lyckas med.

Jag förstod aldrig riktigt ASTEROID debuten. Den tunga rocken med konturer i psykedelia och blues var för spretig då, jag saknade helheten. Skivan var mer ett prov på olika sorters kreationer bandet kunde forma. När nu uppföljaren är så orubbligt säker och utan onödiga bijouterier tar den lyssnaren med storm. Toppbetyget är givet när de behåller karaktären och står för samklang, utveckling och djup. Detta ÄR årets svenska släpp!

Betyg: *****
Text: Banesa Martinez
Line up: Robin Hirse (sång & gitarr), Johannes Nilsson (sång & bas), Elvis Campbell (trummor).
Länk: www.myspace.com/asteroidband & www.asteroid.se
Bolag: Fuzzorama Records
Recension av debutalbumet: http://rockharder-reviews.blogspot.com/2007/11/asteroid-st.html

BLOWBACK - “Eight Hundred Miles” ****

vinn@rockharder.com (Dan the van) — Mon, 19 Jul 2010 16:21:00 +0000

Örebroarna följer upp debuten från 2008 med nio spår tunga “Eight Hundred Miles”. Soundet är som en skön mix av NEBULA och framförallt BLACK SABBATHs mest kreativa och melodiösa låtar. Till denna gång känns kvartetten mer intensiv, öppen och utvecklad. Den hänger sig till allt fler djupgående partier fuzz som sedan avslutas på ett skickligt och intressant sätt.

Sångaren Stefan för bandet med en stämma som lutar åt det gälla hållet och matchar det med hängivenhet. Sångharmonierna är spännande och bekväma, något som verkligen passar lyriken. The Big Black Hole låter en bris folkrock smeka förbi och Stefan fulländar spåret med sin intensitet.

Lyssnaren färdas i skiftande farkoster längs “Eight Hundred Miles”. I Dead Mans Blues guppande, på glädjeskjutsen från Crossroad eller med raketenergi från Fool. Höjdpunkterna med albumet ligger just i de skiftande låtsnickerierna, ständigt med BLOWBACK-soundet intakt.

Jag känner suget efter att höra bandet live och framför allt hur de utvecklas till nästa släpp. Men men först, deras konsert den 20 augusti i Köpenhamn!

Betyg: ****
Text: Banesa Martinez
Länk: www.myspace.com/blowbackband & www.blowback.se
Lineup: Stefan (sång), Chris (bas), Seb (gitarr) och Henke (trummor).
Bolag: Transubstans Records

MAC BLAGICK – "Ramadawn” ****

vinn@rockharder.com (Dan the van) — Thu, 27 May 2010 14:58:00 +0000

Ytterligheter lockar fram surkärringen i mig. På sitt debutalbum visade MAC BLAGICK prov på stor potential med sin klassiska hårda rock med konturer av funk och psykedelia. En handfull låtar var strålande medan några var outhärdliga. När nu stockholmskvartetten återvänt är det tre spår som får mig att undra “Vad i helvete?”.

De usla spåren skär sig mot skivans övriga innehåll. Som gnälliga Robin Hood och överexperimentella Looking For Love. När Serbian Woman håller sig vid den tillåtande stranden har albumets pärlor sedan länge simmat ut till trampolinen. Allt detta ger sken av en respektlös inställning till MAC BLAGICKs originella kärna.

Men varför nära argbiggan i mig när jag kan orda om de åtta pärlorna? Hisnande landskap med ståtliga gitarrer, dova skuggor i leken mellan bas och trummor - och till slut en röst som skulle göra vilken skrikig hårdrockare som helst grön av avund. Till skillnad mot debuten är sångharmonierna på denna giv coola och konsekventa i relation till musiken.

Bäst är Ravenheart. Där tar sången plats med en färgsprakande fjäderskrud tillsammans med gitarren som förkroppsligar MAC BLAGICK. Låten har allt från drama, grym perkussion, övertygande sång, stolt bas, omtumlande gitarrspel och till sist en lyrik som känns ända in i själen.

“Ramadawn” verkar vara ämnad för inre reflektion och seriös avnjutning. Istället för att vara en accessoar till råfylla och töntig kommersiell hårdrockspub. Och man kan ju inte annat än bli euforisk när MAC BLAGICK väljer att avsluta sitt andra album med Dark Surprise. En struttande och lekfull dänga som, för att citera Baloo, “Kittlar dödskönt i kistan”!

Betyg: ****

Text: Banesa Martinez

Länk: www.myspace.com/macblagick

Line-up: Kristoffer Widman (trummor), Karl Sjödin (bas), Nils Ekblad (gitarr) & Martin Wiberg (sång).

Bolag: Glen Ghost Records

Recension av debutalbumet: http://rockharder-reviews.blogspot.com/2007/05/mac-blagick-st.html

GLITTERTIND “Landkjenning” **

vinn@rockharder.com (Dan the van) — Sun, 09 May 2010 19:53:00 +0000

Detta är duons fjärde fullängdare sedan starten 2001. Deras folkmetal med en touch punk är bitvis förtrollande men lika plötsligt blir jag sömnig. Inte för att musiken är för långsam - men för att stilarna skiljer sig så i stämning, tryck och form. Det blir för många sidor att förhålla sig till. Den röda tråden blir istället otydlig genom hela alstret.

Något GLITTERTIND inte saknar är “cojones”. Att gå sin egen väg och satsa på sin folkmetal är bevis nog. Därtill bemästrar bandet de olika stilarna och drar dem till sin spets. Från vikingasång med kraft, havsskum och doft av mjöd. Förbi metal med hårt slutna ögon och knogar som vitnar. Till andaktiga melodiösa bitar som sätter dig i skymningslandet mellan visa och oskuldsfylld folk.

Från och med femte spåret dyker en promotionröst upp med jämna mellanrum. Jag vet inte om jag ska gråta eller bli förbannad. Vad är det för ärthjärna som slaktar en kreation på det sättet – oavsett antalet finniga tonåringar som bränner låtarna vidare – bör inte musiken få värdig behandling? Hur man än vrider och vänder på det så förstör det faktiskt helhetsupplevelsen.

"Landkjenning's" vikinga metal går inte hem hos mig. De olika snuttarna skär sig så att helheten blir en bizarr värld där verkligheten knappt hinner sätta sig innan den byts ut igen. Dessa norrmäns recept är intressant - men stillar inte min hunger på något vis!

Text: Banesa Martinez
Länk: www.myspace.com/glittertind
Lineup: Torbjørn Sandvik - (sång & gitarr) och Geirmund Simonsen (trummor, bas, dragspel, orgel & programmering).
Bolag: Napalm Records

THE BLACK CROWES "Before the Frost/Until the Freeze" ****

vinn@rockharder.com (Dan the van) — Thu, 25 Mar 2010 20:34:00 +0000

Nästan 20 år efter debutskivan släpper THE BLACK CROWES sitt åttonde album, ett verk i folkrockens tecken. Dubbelskivans sammanlagt tjog låtar andas uppriktighet, mognad och fokus. Jämfört med debuten “Shake Your Money Maker” där Chris Robinson sjöng hungrigt, stående på tå, sitter han nu på verandan och sjunger det som faller honom in.

Been A Long Time (Waiting on love) bjuder på ett ypperligt glädjerus. Gitarrernas medryckande riv rymmer tillsammans med munspelet och orgeln, mer historia än Herman Lindqvist. Ett välkomnande och okonstlat låtsnickeri. I funkiga, discoflörtande I Ain't Hidin' visar THE BLACK CROWES stolt upp sin breda talang. Robinson är kaxig och låten pumpande. Härligt frigörande och jammigt på samma gång.

Men som redaktören säger, less is more. Det är nämligen svårt att finna många favoriter bland albumets 20 låtar. För trots att sextetten lagt ribban skyhögt vad gäller melodierna, infinner sig stundtals en dimma av slätstrukenhet där det är svårt att urskilja låtarna från varann. Helhetsupplevelsen reduceras då till ett sorl av intetsägande TV-musik. Men, de som sticker ut från mängden gör det med besked. Som The Last Place That Love Lives. En ballad som börjar endast klädd i akustisk gitarr och i halvtid tar på sig folkdräkten.

Därtill har hela albumet spelats in live, framför publik. Det betyder alltså att musiken blir än mer levande, vilket passar bandet som handen i handsken. Som om det inte vore nog, skivomslaget är utformat som en LP i miniformat där andra halvan, ”Until the Freeze”, endast släppts som en gratis download för de som köpt albumet. Omslaget till "Before the Frost" speglar innehållets alltjämt frodiga mognande och dynamik. Medan omslaget till "Until the Freeze" reflekterar innanmätets väna landskap i klassisk folk- och sydstatsrock med texter lika bländande vackra.

“Before the Frost/Until the Freeze” är perfekt för hjärtliga kvällar i goda vänners lag medan eldflugorna surrar förbi och småtimmar går mot sin ända.

Text: Banesa Martinez
URL: www.blackcrowes.com
Line-up: Chris Robinson (sång, munspel), Rich Robinson (gitarr), Adam MacDougal (keyboard), Steve Gorman (trummor), Sven Pipien (bas) och Luther Dickinson (gitarr).
Bolag: Silver Arrow Records

V8 INTERCEPTOR (demo) ****

vinn@rockharder.com (Dan the van) — Thu, 11 Mar 2010 17:16:00 +0000

Så fort första låten drar igång förs tankar till HELLACOPTERS-debuten. Med samma riv tar trion sig an stilen - skrevande, svettigt, snabbt och med vild blick. Du förstår att de menar allvar!

Det trixiga med snabb rockenroll är att det kan te sig slarvigt i största allmänhet och posigt i värsta fall. På denna demo känns det däremot som att grabbarna silat bort allt eventuellt krafs och istället behållit glöden. Dessa Örebroare verkar inte ha en lägre växel utan kör på för fulla muggar. Jag är inte helt säker på hur V8 INTERCEPTOR hade låtit i en mer sansad tappning. Men deras nerv skulle nog gå förlorad.

Denna fempipiga demo passar som en smäck för den morgontrötta, på festen eller på motorvägen. Bered dig på högoktanig rockenroll!

Text: Banesa Martinez
URL: www.myspace.com/v8interceptorband
Line-up: Hannes (sång & gitarr), Robert (bas) och Basse (trummor)

BRUTUS - "Brutus" *****

vinn@rockharder.com (Dan the van) — Wed, 24 Feb 2010 17:10:00 +0000

Ända sedan jag hörde Solution för första gången tidigt 2009 har jag varit helsåld på BRUTUS' hippierock. I promotionbladet beskriver dom själva sin kompott som “Butterfingered, groovy and psychedelic hard rock!”. Smaka på den WITCHCRAFT!

Den självbetitlade debutens åtta spår får mig att groova loss á la Mick Jagger och sjunga mig hes. Bäst på debuten är Golden Town, Swamp City Blues och Feel Free som jag inte klarar mig utan. Magnifika Golden Town är smekande ljuv men samtidigt orostyngd. Svängiga Hey Mama är djärvare denna gång jämfört mot på demon. Det gäller förresten samtliga demospår som återfinns på denna debut.

Styrkan i denna norsk-svenska kvintett är det fasta groovet och den karaktärsstarka sången som är stolt som en påfågel. Melodierna böljar fram och bjuder ständigt på överraskningar. Det är bittert, ångestladdat men också hejdlöst upplyftande med en energi som inte är från denna värld. Skivans djupa rötter i 70-talets rockhistoria leder tankarna till hjältar som GRAND FUNK RAILROAD och SIR LORD BALTIMORE. Dock inte pretentiöst och svårlyssnat, utan har en stor dos rent jävlar-annamma. Året kan knappast börja bättre. Til topps bestefar!

Text: Banesa Martinez
Länk: www.myspace.com/brutusband
BRUTUS-demon från 2009 finns för nedladdning på: http://rhythmdesign.net/Brutusdemo/free.htm
Line Up: Jokke (sång), Knut-Ole (trummor), Johan (gitarr), Kim (gitarr) & Krille (bas).
Bolag: Transubstans Records

Sophie Linders bästa album 2009

vinn@rockharder.com (Dan the van) — Tue, 16 Feb 2010 18:04:00 +0000

1. Switch Opens - Switch Opens

2. Abramis Brama - Smakar Söndag

3. Mastodon - Crack The Skye

4. Slayer - World Painted Blood

5. Tribulation - The Horror

6. Katatonia - Night Is The New Day

7. Gösta Berlings Saga - Detta har hänt

8. Devin Townsend – Ki

Benny Nilssons bästa album 2009

vinn@rockharder.com (Dan the van) — Sat, 13 Feb 2010 22:19:00 +0000

1. White Lies – To Lose My Life
2. Prefab Sprout – Lets Change The World With Music
3. Bye Bye Bicycle - Compass
4. The Pains of Being Pure at Heart - The Pains of Being Pure at Heart
5. Skriet - Skriet
6. Introduction - Santa Sets Sail for Saturn
7. Asobi Seksu – Hush
8. British Sea Power – Do You Like Rock Music?
9. The Maccabees – Wall of Arms
10. The Temper Trap - Conditions

Tomasz Swiesciaks bästa album 2009

vinn@rockharder.com (Dan the van) — Thu, 11 Feb 2010 18:20:00 +0000

1. Every Time I Die - New Junk Aesthetics
2. Mastodon - Crack The Skye
3. The Black Dahlia Murder - Deflorate
4. Slayer - World Painted Blood
5. Katatonia - Night Is The New Day
6. Totalt Jävla Mörker - Söndra & Härska
7. August Burns Red - Constellations
8. Earth Crisis - To The Death
9. Immortal - All Shall Fall
10. Alice In Chains - Black Gives Way To Blue

Magnus Engvalls bästa album 2009

vinn@rockharder.com (Dan the van) — Tue, 09 Feb 2010 17:13:00 +0000

1. Slayer - World Painted Blood
2. W.E.T. - W.E.T.
3. MEW - No More Stories / Are Told Today / I'm Sorry / They Washed Away
4. White Lies - To Lose My Life
5. Wilco - Wilco
6. Wolfmother - Cosmic Egg
7. Tegan & Sara - Silenthood
8. Super Furry Animals - Dark Days / Light Years
9. Cancer Bats - Hail Destroyer
10. Cage The Elephant - Cage The Elephant

Manne Påhlssons bästa album 2009

vinn@rockharder.com (Dan the van) — Sun, 07 Feb 2010 15:06:00 +0000

1. Tysta Mari - Sverige Casino
2. Abandon - The Dead End
3. Switchblade - Switchblade
4. Florence Valentin - Spring Ricco
5. Moloken - Our Astral Circle
6. Wolves In The Throne Room - Black Cascade
7. Vomit The Soul - Apostles Of Inexpression
8. Kongh - Shadows Of The Sleepless
9. Dying Fetus - Descend Into Depravity
10. Funeral Mist - Maranatha

Mats Rydströms bästa album 2009

vinn@rockharder.com (Dan the van) — Thu, 04 Feb 2010 17:43:00 +0000

1. Dundertåget – Skaffa Ny Frisyr

2. Abramis Brama – Smakar söndag

3. Nile - Those Whom The Gods Detest

4. Drive-By Truckers – The Fine Print

5. Babylon Bombs – Babylon’s Burning

6. Horisont – Horisont

7. Immortal – All Shall Fall

8. Bonafide – Something’s Dripping

9. Mastodon – Crack The Skye

10. W.E.T. – W.E.T.