<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<?xml-stylesheet type="text/xsl" media="screen" href="/~d/styles/atom10full.xsl"?><?xml-stylesheet type="text/css" media="screen" href="http://feeds.feedburner.com/~d/styles/itemcontent.css"?><feed xmlns="http://www.w3.org/2005/Atom" xmlns:openSearch="http://a9.com/-/spec/opensearch/1.1/" xmlns:georss="http://www.georss.org/georss" xmlns:gd="http://schemas.google.com/g/2005" xmlns:thr="http://purl.org/syndication/thread/1.0" xmlns:feedburner="http://rssnamespace.org/feedburner/ext/1.0" gd:etag="W/&quot;AkcGSHc-cSp7ImA9WhZQFEw.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586</id><updated>2011-04-22T02:03:49.959+05:30</updated><category term="లెక్చర్లు" /><category term="కబుర్లు" /><category term="బాల్యం" /><category term="సొంత డబ్బా" /><category term="కాలేజీ రోజులు" /><category term="తీపి గురుతులు" /><category term="పరీక్షలు" /><category term="ఓర్కుట్" /><category term="ఆపీసు" /><title>కాలక్షేప రమణీయం</title><subtitle type="html">కబుర్లూ... కాకరకాయలూ...</subtitle><link rel="http://schemas.google.com/g/2005#feed" type="application/atom+xml" href="http://rvaranasi.blogspot.com/feeds/posts/default" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://rvaranasi.blogspot.com/" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><generator version="7.00" uri="http://www.blogger.com">Blogger</generator><openSearch:totalResults>36</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>500</openSearch:itemsPerPage><atom10:link xmlns:atom10="http://www.w3.org/2005/Atom" rel="self" type="application/atom+xml" href="http://feeds.feedburner.com/rvaranasi2" /><feedburner:info uri="rvaranasi2" /><atom10:link xmlns:atom10="http://www.w3.org/2005/Atom" rel="hub" href="http://pubsubhubbub.appspot.com/" /><feedburner:emailServiceId>rvaranasi2</feedburner:emailServiceId><feedburner:feedburnerHostname>http://feedburner.google.com</feedburner:feedburnerHostname><entry gd:etag="W/&quot;C0IGQnk6fip7ImA9WxVQF0o.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-5102594681254206356</id><published>2009-02-01T22:47:00.000+05:30</published><updated>2009-02-04T23:48:43.716+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-02-04T23:48:43.716+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="ఆపీసు" /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="సొంత డబ్బా" /><title>నేతి నేతి - అనగా ఇది కాదు ఇది కాదు</title><content type="html">&lt;p&gt;అద్వైత వేదాంతంలో నేతి అని ఒక కాన్సెప్ట్ ఉందట. బ్రహ్మం అంటే ఏమిటో చెప్పలేమూ, ఏది కాదో మాత్రమే చెప్పొచ్చూ అని దాని అర్థమట. వేదాంతి ప్రతి వస్తువునీ ఇది బ్రహ్మమా అని విచారించి న ఇతి న ఇతి – ఇది కాదు ఇది కాదు అని తెలుసుకుంటాడట. అలా అన్నిటినీ వదిలేస్తూ పోతే చివరగా అసలైన బ్రహ్మం ఏమిటో బోధపడుతుందట. &lt;/p&gt;  &lt;p&gt;అసలీ ఉపోద్ఘాతమంతా ఎందుకూ అంటే ఈమధ్య భక్తి ఛానెల్లో కామెడీ షోలు చూసీ చూసీ నాక్కూడా ఈ వాసనలు అంటుకున్నాయేమో అన్న అనుమానం పీకుతోంది. జాబ్ మారి ముచ్చటగా మూణ్ణెళ్ళు అవలేదు అప్పుడే దీని మీద కూడా మొహం మొత్తింది. ఈ పనిని ఎంజాయ్ చేస్తున్నానా, నేను చెయ్యాలనుకున్న పని ఇదేనా అని ఆత్మవిమర్శ చేసుకుంటే ఇది కాదు ఇది కాదు అనే వస్తోంది. వెధవది ఇది కాకపోతే మరేదీ అన్నది మాత్రం తెలిసిచావడం లేదు. ఆ అదేంటో తెలిసేవరకూ ఇంకా ఎన్ని జాబులు మారాలో! అసలు నా అంతర్మథనాన్నంతా ఒక పుస్తకంగా రాసేద్దామని ఒక టైటిలు కూడా డిసైడ్ చేసుకున్నా, I Don't Know What I Want, But I Know It's Not This అని. కానీ ఆల్రెడీ ఎవరో దాన్ని కాపీ కొట్టేసారు. ఛ, ఏడ్వడంలో కూడా కాంపిటీషనేనా అని వదిలేశా. &lt;/p&gt;  &lt;p&gt;సర్లే ఈ గోలంతా మాకెందుకూ అంటారా? నిజవే! ఎందుకూ? మీరు కూడా నేతి నేతి అంటూ నాకు కాంపిటీషన్‌కు వస్తారేమో, ఆ పప్పులేం ఉడకవూ, ప్రథమంగా నేనే కర్చీఫ్ వేసేసాను, ఇది నా కాపీరైటు అని చెప్పుకుందికి ఈ ఏర్పాటు. అదీకాక రేపు కంపెనీవాళ్ళు లేఆఫ్ చేసినా వాళ్ళ మొహం… ఏడిశారు… జాబ్ నచ్చక నేనే రిజైన్‌ చేశాను… కావాలంటే ఈ బ్లాగు చూసుకోండి అని ఫ్రెండ్సుకి చూపించుకుందుకి సదుపాయంగా ఉంటుంది. అదన్న మాట.&lt;/p&gt;  &lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-5102594681254206356?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=2op1aaJPSC4:_FU_hzTBz4M:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=2op1aaJPSC4:_FU_hzTBz4M:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=2op1aaJPSC4:_FU_hzTBz4M:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/2op1aaJPSC4" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/5102594681254206356?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/5102594681254206356?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/2op1aaJPSC4/blog-post.html" title="నేతి నేతి - అనగా ఇది కాదు ఇది కాదు" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2009/02/blog-post.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;Ck8BQ3syeip7ImA9WxVRE0o.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-747595809220522587</id><published>2009-01-04T12:04:00.002+05:30</published><updated>2009-01-19T18:44:12.592+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-19T18:44:12.592+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="సొంత డబ్బా" /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="ఓర్కుట్" /><title>నాలో నేను</title><content type="html">&lt;p&gt;కొత్త సంవత్సరం వచ్చేసింది కదా, అంటే నా ఆర్కుట్ ప్రొఫైల్ ను అప్డేట్ చేసే టైం వచ్చిందన్నమాట. కొత్తది రాసే ముందు పాతది బ్యాకప్ తీసుకోవాలి కదా (కష్టపడి ఎక్కడెక్కడినుంచో కాపీ కొట్టుకొచ్చినవి. ఫ్యూచర్‌లో అవసరం పడొచ్చు)&lt;/p&gt;  &lt;p&gt; &lt;/p&gt;  &lt;h3&gt;Social:&lt;/h3&gt;  &lt;table border="0" cellpadding="2" cellspacing="0" width="738"&gt;&lt;tbody&gt;     &lt;tr&gt;       &lt;td valign="top" width="137"&gt;         &lt;p align="left"&gt;about me&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;        &lt;td valign="top" width="599"&gt;         &lt;p align="left"&gt;ఏమిటీ? నా గురించి చెప్పమంటావా? ఈ మధ్య ఓ ఇంటర్వ్యూలో ఒకడు ఇలాగే Tell me about yourself అని అడిగాడు. పాపం ముచ్చట పడుతున్నాడు కదా అని కొంచెం డీటైల్డ్ గా చెప్పానంతే, అల్పాయుష్షు వెధవ, దెబ్బకు ఆఫ్రికాకు ట్రాన్‌స్ఫర్ చేయించుకుని పారిపోయాట్ట. ఆ తర్వాత మళ్ళీ నేను ఆ కంపెనీ దరిదాపుల్లో కనిపిస్తే కాళ్ళిరగ్గొడ్తామని వార్నింగ్ ఇచ్చారనుకో, అది వేరే సంగతి. అసలు నా ఆటో బయోగ్రఫీ అంటే పొద్దున్నే ఆరింటికి మార్నింగ్ వాక్ చేస్తూ మొదలెట్టాలి. వాక్‌కీ, వాక్కుకీ ఏదో అవినాభావ సంబంధం ఉందని నాకనిపిస్తుంది. మొన్నిలాగే ఓ ఫ్రెండుని వాక్‌కు తీసుకెళ్లి నా ఆటో బయోగ్రఫీ వినిపించానా? ఎంతో దూరం వెళ్లలేదు సుమీ. కూకట్‌పల్లిలో మొదలయ్యి జస్ట్ శంషాబాద్ వరకూ వెళ్ళొచ్చామంతే. ఆ మాత్రానికే వాడి కాళ్ళు, మెదడు చిట్లిపోయాయని, అవి ఇంకెందుకూ పనికిరావని డాక్టర్ అన్నాట్ట. విడ్డూరం కాకపోతే ఏమిటీ? సర్లేగానీ రేప్పొద్దున్నే ఆరింటికి కనబడు. ఏంటి వస్తావ్ కదా?&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;     &lt;/tr&gt;      &lt;tr&gt;       &lt;td valign="top" width="139"&gt;         &lt;p align="left"&gt;passions&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;        &lt;td valign="top" width="597"&gt;         &lt;p align="left"&gt;ఫుటోలు నా ఫ్యాషన్‌, సారీ ప్యాషన్‌. అసలు నా ఎయిమ్‌ ఏంటంటే ఊర్లెమ్మట తిరుగుతూ ఈ ప్రపంచికంలో ఉన్న అందాలన్నిటినీ నా కెమెరా కంటితో బంధించాలని. కానీ ఏం లాభం. ప్రోత్సహించేవాళ్ళే లేరు (హార్థికంగా &amp;amp; ఆర్థికంగా). విన్నవాళ్ళందరూ పైత్యం ప్రకోపించిందా అంటారే గానీ చెయ్యి విదిల్చిన వాళ్లు లేరు. ప్చ్.&lt;a href="http://www.orkut.co.in/UniversalSearch.aspx?q=%22%E0%B0%AB%E0%B1%81%E0%B0%9F%E0%B1%8B%E0%B0%B2%E0%B1%81+%E0%B0%A8%E0%B0%BE+%E0%B0%AB%E0%B1%8D%E0%B0%AF%E0%B0%BE%E0%B0%B7%E0%B0%A8%E0%B1%8D%E2%80%8C%22"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;     &lt;/tr&gt;      &lt;tr&gt;       &lt;td valign="top" width="141"&gt;         &lt;p align="left"&gt;sports&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;        &lt;td valign="top" width="595"&gt;         &lt;p align="left"&gt;నేను ఆడే ఆటలన్నిటి గురించీ ఇక్కడ రాయలేను గానీ వికీపీడియాలో "List of Sports" అన్న ఆర్టికల్ చూడండి. అక్కడున్నవన్నీ కాక, నాకు ఇంకోటి కూడా కొట్టినపిండి. అదే అబధ్ధాలాడడం.&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;     &lt;/tr&gt;      &lt;tr&gt;       &lt;td valign="top" width="143"&gt;         &lt;p align="left"&gt;activities&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;        &lt;td valign="top" width="594"&gt;         &lt;p align="left"&gt;ఏం చెయ్యాలో ఆలోచిస్తుంటాను.&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;     &lt;/tr&gt;      &lt;tr&gt;       &lt;td valign="top" width="144"&gt;         &lt;p align="left"&gt;books&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;        &lt;td valign="top" width="593"&gt;         &lt;p align="left"&gt;అబ్బో, పుస్తకాలే! అవంటే నాకు ప్రాణం. అలా అని నిఝంగా చదివేసేస్తానేమో అనుకునేరు. ఉత్తినే, చదవడం నా హాబీ అని చెప్పుకోవడం నా హాబీ.&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;     &lt;/tr&gt;      &lt;tr&gt;       &lt;td valign="top" width="145"&gt;         &lt;p align="left"&gt;music&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;        &lt;td valign="top" width="592"&gt;         &lt;p align="left"&gt;నాకు సంగీతం విండం కంటే పాడ్డం మహా ఇష్టం. కానీ వినేవాళ్ళే ఎవరూ లేరు.&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;     &lt;/tr&gt;      &lt;tr&gt;       &lt;td valign="top" width="146"&gt;         &lt;p align="left"&gt;tv shows&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;        &lt;td valign="top" width="591"&gt;         &lt;p align="left"&gt;మెట్టల సవ్వడి, నల్ల పూసలు, మాంగళ్య బలం, ముక్కు పుడక, పసుపు కుంకాలు, ఆడ జన్మ... ఇలాంటి ట్రాజెడీ సీరియల్స్ చూస్తూ ఎంజాయ్ చేస్తుంటాను.&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;     &lt;/tr&gt;      &lt;tr&gt;       &lt;td valign="top" width="147"&gt;         &lt;p align="left"&gt;movies&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;        &lt;td valign="top" width="590"&gt;         &lt;p align="left"&gt;అబ్బే, నాకు సినిమాలంటే పెద్ద ఇంట్రెస్ట్ లేదు. అయాం యె బిజీ మ్యాన్‌, యు నో! అందుకే వారానికి మ్యాగ్జిమం నాలుగు, అంతే.&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;     &lt;/tr&gt;      &lt;tr&gt;       &lt;td valign="top" width="148"&gt;         &lt;p align="left"&gt;cuisines&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;        &lt;td valign="top" width="589"&gt;         &lt;p align="left"&gt;గుత్తొంకాయ్ కూర, కంద బచ్చలి, ఆలు ఉల్లికారం, గోంగూర పచ్చడి, కంది పచ్చడి, బీరపొట్టు పచ్చడి, ఆవకాయ, మాగాయ, మెంతికాయ, కంది పొడి, టమేటా పప్పు, దోసకాయ పప్పు, మామిడికాయ పప్పు, చుక్కకూర పప్పు, చారు, ముక్కల పులుసు, మజ్జిగ పులుసు, పెసరట్టు, మినపట్టు, ఇడ్లీ, వడ..... &lt;/p&gt;          &lt;p align="left"&gt;నా లిస్టులో ఇది 1% కూడా కాదు. ఇంకా చెప్పాల్సినవి చాలా ఉన్నాయ్. ఎప్పుడైనా మీ ఇంటికి భోజనానికి పిలిస్తే తీరిగ్గా చర్చించుకుందాం.&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;     &lt;/tr&gt;   &lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;  &lt;p&gt; &lt;/p&gt;  &lt;h3&gt;Professional:&lt;/h3&gt;  &lt;table border="0" cellpadding="2" cellspacing="0" width="744"&gt;&lt;tbody&gt;     &lt;tr&gt;       &lt;td valign="top" width="149"&gt;         &lt;p align="left"&gt;company&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;        &lt;td valign="top" width="593"&gt;         &lt;p align="left"&gt;ఓ ఆశావాది&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;     &lt;/tr&gt;      &lt;tr&gt;       &lt;td valign="top" width="150"&gt;         &lt;p align="left"&gt;title&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;        &lt;td valign="top" width="593"&gt;         &lt;p align="left"&gt;Lead జలగ&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;     &lt;/tr&gt;      &lt;tr&gt;       &lt;td valign="top" width="150"&gt;         &lt;p align="left"&gt;job description&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;        &lt;td valign="top" width="593"&gt;         &lt;p align="left"&gt;బాగా డబ్బున్న క్లయింట్లను పట్టుకోవడం, వాళ్ళకు అవసరం లేకపోయినా కొత్త ఫీచర్లు డెవలప్ చేస్తామని ప్రాజెక్టులు రాబట్టడం, వాళ్ళ డబ్బులన్నీ గుంజేంతవరకూ చేసిన పనినే మళ్ళీ రీఫ్యాక్టర్ చేస్తూ ఉండడం.&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;     &lt;/tr&gt;      &lt;tr&gt;       &lt;td valign="top" width="150"&gt;         &lt;p align="left"&gt;career skills&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;        &lt;td valign="top" width="593"&gt;         &lt;p align="left"&gt;1. ఏ పనీ లేకపోయినా బిజీగా ఉన్నట్టు బిల్డప్ ఇవ్వడం.           &lt;br /&gt;2. అరగంట సేపు మాట్లాడాక్కూడా అసలు కొశ్చెన్‌కి యెస్సా, నోనా అని తేల్చకుండా మేనేజ్ చెయ్యడం.            &lt;br /&gt;3. ఇంకెవ్వడూ maintain చెయ్యలేని విధంగా కోడ్‌ని డెవలప్ చేయడం. తర్వాత maintenance చచ్చినట్టు మాకే రావడంలా చూడ్డం.&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;     &lt;/tr&gt;      &lt;tr&gt;       &lt;td valign="top" width="150"&gt;         &lt;p align="left"&gt;career interests&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;        &lt;td valign="top" width="593"&gt;         &lt;p align="left"&gt;ఉన్న ప్రాజెక్ట్సుని మూయించడం. రాబోయే వాటిని మొగ్గలోనే తుంచెయ్యడం.&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;     &lt;/tr&gt;   &lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;  &lt;p&gt; &lt;/p&gt;  &lt;h3&gt;Personal:&lt;/h3&gt;  &lt;table border="0" cellpadding="2" cellspacing="0" width="744"&gt;&lt;tbody&gt;     &lt;tr&gt;       &lt;td valign="top" width="198"&gt;         &lt;p align="left"&gt;ideal match&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;        &lt;td valign="top" width="544"&gt;         &lt;p align="left"&gt;ఛీ పోదురూ.. నాకు చచ్చేంత సిగ్గేసేస్తోంది. నేను చెప్పను బాబూ...&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;     &lt;/tr&gt;      &lt;tr&gt;       &lt;td valign="top" width="198"&gt;         &lt;p align="left"&gt;first thing you will notice about me&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;        &lt;td valign="top" width="544"&gt;         &lt;p align="left"&gt;ఓ చేతిలో సిగరెట్, ఇంకో చేతిలో బీర్ బాటిల్, చెవిలో పువ్వు&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;     &lt;/tr&gt;      &lt;tr&gt;       &lt;td valign="top" width="198"&gt;         &lt;p align="left"&gt;my idea of a perfect first date&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;        &lt;td valign="top" width="544"&gt;         &lt;p align="left"&gt;ఛీ. ఏమిటా పాడు ప్రశ్నలు. సిగ్గూ ఎగ్గూ ఉండక్కర్లా?&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;     &lt;/tr&gt;      &lt;tr&gt;       &lt;td valign="top" width="198"&gt;         &lt;p align="left"&gt;five things I cant live without&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;        &lt;td valign="top" width="544"&gt;         &lt;p align="left"&gt;మరీ ఐదే అంటే కష్టం. వందో వెయ్యో అంటే ఆలోచించచ్చు.&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;     &lt;/tr&gt;      &lt;tr&gt;       &lt;td valign="top" width="198"&gt;         &lt;p align="left"&gt;in my bedroom you will find&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;        &lt;td valign="top" width="544"&gt;         &lt;p align="left"&gt;నా బొంద. బెడ్రూమ్‌ అని ఒకటి ఏడిస్తేగా.. బ్యాచెలర్ కొంపలో అన్నీ ఒక్క రూమ్‌ లోనే అఘోరిస్తాయ్. (DDలో ఒక్కరూమ్‌ నాటికల్లాగా).&lt;/p&gt;       &lt;/td&gt;     &lt;/tr&gt;   &lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-747595809220522587?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=mYX4yCvIdsE:irQo699Brh8:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=mYX4yCvIdsE:irQo699Brh8:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=mYX4yCvIdsE:irQo699Brh8:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/mYX4yCvIdsE" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/747595809220522587?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/747595809220522587?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/mYX4yCvIdsE/blog-post.html" title="నాలో నేను" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2009/01/blog-post.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;Dk4DR3g9fip7ImA9WxVTGUo.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-6776646167848898889</id><published>2008-12-27T09:38:00.005+05:30</published><updated>2009-01-03T14:59:36.666+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-03T14:59:36.666+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="సొంత డబ్బా" /><title>ఇదే నా మొదటి ప్రేమలేఖ</title><content type="html">&lt;a href="http://www.ubuntu.com/"&gt;ఉబుంటు&lt;/a&gt;... మొదటిసారి నీ పేరు విన్నప్పుడు ఆ... ఏవుందీ, &lt;a href="http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_Linux_distributions"&gt;కోటి లింగాల్లో&lt;/a&gt; ఇది ఇంకో బోడి లింగం అనుకున్నా. దానికి కారణం యునిక్స్  అంటే గిట్టని మావాడొకడు... ఇవన్నీ వేష్ట్  గురూ, వానాకాలంలో కప్పల్లాగా ఇలాంటి డిస్ట్రోలు తామర తంపరగా పుట్టుకొస్తుంటాయ్. ఇలాంటివి ఎన్ని కలిస్తే విండోస్‌కు పోటీ ఇవ్వగలవు? "పూజా పునస్కారాల్లేక బూజుపట్టున్నానుగానీ నైవేద్యం పెడితే నా మహిమ చూపిస్తానన్నాట్ట వెనకటికో దేవుడు" అలా ఉంటుంది &lt;span&gt;&lt;/span&gt; వీటి వ్యవహారం. శుద్ద టైం దండగ అని ఉచిత సలహా పడేశాడు. దాంతో మళ్ళీ నీగురించి ఆలోచించలేదు.  కానీ విండోస్ విస్టా రాకతో చాలా మార్పులొచ్చాయ్. (అసలు విస్టా రిలీజ్ అయినప్పుడు రెడ్మండ్‌లో నక్కలు ఊలలు వేశాయని వినికిడి.) 2GB మిషీన్ను కూడా ఎద్దుల బండిలా నడిపించే టాలెంట్ విస్టాకు మాత్రమే ఉందని అనుభవంతో తెలుసుకున్నాక అసలు కంప్యూటర్ అంటేనే విరక్తి కలిగింది. అలా వైరాగ్యంతో సన్యాసం తీసుకోబోతూ ఉండగా నిన్ను చూశా. చూడ్డానికి అలా అమాయకంగా ఉంటావ్ గానీ, మొదటి చూపులోనే నన్ను దోచుకున్నావ్. విండోస్‌లో ఉండే బ్యూటిఫుల్ లుక్స్, లినక్స్ లో ఉండే స్టెబిలిటీ, పర్ఫార్మెన్స్  ను కలగలుపుకుని నన్ను పడేశావ్. అయినా, ముందు ఒకరితో కులికి ఇప్పుడు నాకు లవ్ లెటర్ రాస్తున్నావా అని నువ్వు కోప్పడవని నాకు తెలుసు. అసలు నీ పాలసీయే ఫ్రీడం కదా. నువ్వు చెప్పినట్టు చెయ్యమని నన్ను ఎప్పుడూ బలవంతపెట్టవు. ఇంకా నాకు కావల్సినట్టు నిన్ను కస్టమైజ్ చేసుకోవచ్చు. నువ్వు అబ్జెక్ట్ చెయ్యవు సరికదా ఇంకా ఎంకరేజ్ చేస్తావ్.  నీకు రోగాలూ, రొష్టులూ వైరస్‌లూ, స్పైవేర్‌లూ లాంటి గొడవ లేదు. నీకోసం వందలు వందలు తగలెయ్యక్కర్లేదు. అంతా ఫ్రీ ఫ్రీ ఫ్రీ.  అందుకే నువ్వు నాకు నచ్చావ్.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;PS: ఇంకా చాలా చాలా రాయాలనుంది గానీ ఇప్పటికే చాలామంది గీక్స్ నీకు చాలా లవ్ లెటర్స్ చాలా బాగా రాసేసారు. ఇంత పెద్ద లెటర్ చదవడానికి నీకు టైం చాలుతుందో లేదో. అందుకే ఇక చాలిస్తాను. చివరగా ఒక్క మాట. అలవ్యూ.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-6776646167848898889?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=SVvQUO8ZXrY:4VfjzK1d8w4:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=SVvQUO8ZXrY:4VfjzK1d8w4:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=SVvQUO8ZXrY:4VfjzK1d8w4:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/SVvQUO8ZXrY" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/6776646167848898889?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/6776646167848898889?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/SVvQUO8ZXrY/blog-post.html" title="ఇదే నా మొదటి ప్రేమలేఖ" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2008/12/blog-post.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DUcNQno-fCp7ImA9WxdQE0s.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-3041237971847115046</id><published>2008-06-12T22:05:00.002+05:30</published><updated>2008-06-13T19:54:53.454+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2008-06-13T19:54:53.454+05:30</app:edited><title>TCS Annual Report 2007-08</title><content type="html">&lt;p&gt;ఈ రోజు TCSవాళ్ళు షేర్ హోల్డర్స్ అందరికీ &lt;a href="http://www.tcs.com/investors/Documents/Annual%20Reports/TCS_Annual_Report_2007_2008.pdf"&gt;2007-08 Annual Report&lt;/a&gt; పంపించారు. అందులో Annexure to Director's Report (page 43) లో 400 మంది సీనియర్ ఉద్యోగుల experience, previous employment details తో పాటు remuneration కూడా పబ్లిష్ చేసారు. అది చూసి నేను షాక్ అయ్యాను. అందులో నాకు తెలిసిన మూడు నాలుగు పేర్లున్నాయి. జీతం అన్నది చాలా personal కదా పబ్లిగ్గా అలా ఎలా పెట్టేస్తారు అనిపించింది. అసలు ఎడమ చెయ్యేం చేస్తుందో కుడి చేతికి కూడా తెలియదు అని పేరున్న TCS ఇలా చేసిందంటే ఏదో బలమైన కారణమే ఉండిండొచ్చు. పబ్లిక్ ఇష్యూకు వచ్చిన అన్ని కంపెనీలూ ఇలాగే చేస్తాయా/చేయాలా?&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-3041237971847115046?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=vD0tnBPGxfE:SsBKMZ2CKX0:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=vD0tnBPGxfE:SsBKMZ2CKX0:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=vD0tnBPGxfE:SsBKMZ2CKX0:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/vD0tnBPGxfE" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/3041237971847115046?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/3041237971847115046?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/vD0tnBPGxfE/tcs-annual-report-2007-08.html" title="TCS Annual Report 2007-08" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2008/06/tcs-annual-report-2007-08.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DEYCRnk_fCp7ImA9WxVTGUo.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-139234629583886410</id><published>2008-06-12T20:21:00.001+05:30</published><updated>2009-01-03T15:19:27.744+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-03T15:19:27.744+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="కబుర్లు" /><title>అమృత గంగ</title><content type="html">&lt;p&gt;చాలా రోజుల తర్వాత అమృతంలో మంచి ఎపిసోడ్ వచ్చింది. ఎండాకాలంలో హైదరాబాద్&amp;#8204;లో నీటి తిప్పల గురించి. అందులో కొళాయి ఫ్యాన్&amp;#8204; కాన్సెప్టు చూసిన వెంటనే నాకు బాలచందర్ సీరియల్ ఒకటి గుర్తొచ్చింది. అందులో ఓ క్యారెక్టర్ అమెరికా గురించి చెప్తూ అక్కడ ఇరవై నాలుగ్గంటలూ ఓ కొళాయి తిప్పితే వేణ్ణీళ్ళు, ఇంకో కొళాయి తిప్పితే చన్నీళ్ళు వస్తుంటాయి అని గొప్పగా చెప్తుంటుంది. దానికి ఎదురావిడ ఇక్కడ కొళాయి తిప్పితే ఇరవైనాలుగ్గంటలూ గాలొస్తుంది అంటుంది. అది గుర్తొచ్చి తెగ నవ్వుకున్నాం. తర్వాత రాళ్ల నుంచి నీళ్లు, జలముని కాన్సెప్టులు బాగున్నా గంగోత్రి ముక్క కొంచెం ఓవర్ అనిపించింది. కానీ చివర్లో వర్షం సీను దాన్ని కాంపన్సేట్ చేసింది. ఈ రోజు వర్షంలో తడుస్తూ ఇంటికి రావడం వల్లేమో మొత్తానికి ఇంట్లో కూడా నవ్వుల వర్షంలో తడిసిపోయాను.&lt;/p&gt;  &lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-139234629583886410?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=e41191bxgsc:Sz450WTyczI:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=e41191bxgsc:Sz450WTyczI:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=e41191bxgsc:Sz450WTyczI:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/e41191bxgsc" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/139234629583886410?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/139234629583886410?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/e41191bxgsc/blog-post_12.html" title="అమృత గంగ" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2008/06/blog-post_12.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;Dk4DR3g9fip7ImA9WxVTGUo.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-8383196074098503689</id><published>2008-06-02T19:41:00.001+05:30</published><updated>2009-01-03T14:59:36.666+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-03T14:59:36.666+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="సొంత డబ్బా" /><title>నా వంటక్కూడా ఫ్యాన్సున్నారోచ్!</title><content type="html">&lt;p&gt;ఇన్నాళ్ళూ నాకు వంట సరిగ్గా రాదు, పవన్&amp;#8204;లాగా ఎప్పటికీ వండలేనేమో అని బెంగగా ఉండేది. కానీ ఈ రోజుతో అది అపోహ అని తేలిపోయింది. నా వంటక్కూడా వీర ఫ్యాన్స్ ఉన్నారు. ప్రూఫ్ కావాలంటే నా ఆర్కుట్ స్క్రాప్&amp;#8204;బుక్&amp;#8204; చూడండి. ప్రథమేష్ (వాడు ఓ నెల్లాళ్ళ పాటు నా రూమ్మేట్) miss your tomato chutney a lot yaar అని రాశాడు. అది చదువుతున్నంతసేపూ గిలిగింతలు పెట్టినట్టు భలే తమాషాగా, అదేదో తెలియని ఫీలింగ్. ఇప్పటివరకూ ఓ వందసార్లు చదువుకొనుంటాను. ఒక్క మాటకే అంటారేమో... ఆ ఒక్క మాట అన్న ఒకేఒక్క నరమానవుడు వీడే. అందుకే ఇంత సంబరం. వీడుకూడా నిజంగా అన్నాడో లేక ఏదైనా పనిబడి అన్నాడో తెలియదు గానీ మొత్తానికి నా వీక్&amp;#8204;నెస్ పట్టేసాడు. వాడి పనేమన్నా ఉంటే అది అయిపోయినట్లే.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;అన్నట్టు చెప్పడం మరిచాను. &lt;a href="http://pakaramaneeyam.blogspot.com/"&gt;పాక రమణీయం&lt;/a&gt; అని వంటలకోసం ఓ కొత్త బ్లాగు మొదలెట్టాను. అంటే నా క్యాప్ లోకి ఇంకో ఫెదర్ చేరిందన్నమాట.&lt;/p&gt;  &lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-8383196074098503689?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=A_AjaNruwXg:YX04080zEdM:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=A_AjaNruwXg:YX04080zEdM:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=A_AjaNruwXg:YX04080zEdM:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/A_AjaNruwXg" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/8383196074098503689?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/8383196074098503689?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/A_AjaNruwXg/blog-post.html" title="నా వంటక్కూడా ఫ్యాన్సున్నారోచ్!" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2008/06/blog-post.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DkQNR38ycSp7ImA9WxVSEEQ.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-5208629273257257785</id><published>2008-06-01T17:29:00.001+05:30</published><updated>2009-01-05T00:09:56.199+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-05T00:09:56.199+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="తీపి గురుతులు" /><title>వినాయక చవితి 2006</title><content type="html">&lt;p&gt;గూఢచారి 117 లాగా ఈ 2006 ఏంటబ్బా అనుకుంటున్నారా? సాఫ్ట్ వేర్‌లోకొచ్చాక వర్షన్‌ నెంబర్లు లేకుండా ఉత్తినే వినాయక చవితి అంటే ambiguousగా ఉంటుంది. అందుకని. సరే అసలు విషయంలోకొస్తే మొదట్నుంచీ నాకెందుకో వినాయక చవితి అంటే ప్రత్యేకమైన అభిమానం. ప్రతీ యేడూ స్పెషల్‌గా జరుగుతూ ఉంటుంది. అన్నింటిలోకి 2006నాటి పండగ మాత్రం నేనెప్పటికీ మర్చిపోలేను. USలో అంత ఘనంగా, సంప్రదాయపరంగా చేసుకున్నామంటే ఆ క్రెడిట్ అంతా &lt;a href="http://www.orkut.co.in/Profile.aspx?uid=9316058484441706493"&gt;పవన్‌&lt;/a&gt;, రవి, &lt;a href="http://www.orkut.co.in/Profile.aspx?uid=4178100367676423338"&gt;సుశీల&lt;/a&gt;కే దక్కుతుంది. ఆవేళ్టి కబుర్లు మీకోసం ఈ సండే స్పెషల్లో.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;ఆ రోజు పవన్‌ పొద్దున్నే ఐదింటికే లేపేశాడు. మామూలు రోజుల్లో ఐతే కయ్‌మని ఎగిరేవాణ్ణేగానీ, ఆ రోజు పండక్కదా అని నోరుమూసుకుని లేచాను. పవన్‌ అప్పటికే స్నానం కొట్టేసి ఫ్రెష్‌గా ఉన్నాడు. నేను నా ఫ్రెషింగ్ అంతా కానిచ్చేటప్పటికి పవన్‌ ఆల్రెడీ వంటింట్లో ఉన్నాడు. ఉండ్రాళ్లు చేయాలని ముందురోజు రాత్రి మా దుంప తెగేలా బియ్యపురవ్వ కొట్టిచ్చాడు కదా దాన్ని కుక్కర్‌లో పెట్టినట్టున్నాడు. ఆ ముందురోజు రాత్రి నాకు ఇప్పటికీ బాగా గుర్తు. కడిగి ఆరబోసిన బియ్యాన్ని మావాడు మిక్సీ చేయడం, నేను దాన్ని కాఫీ వడపోతతో జల్లించడం. అసలు పనంతా మిక్సీ చెయ్యడంలోనే ఉంది, మెదగడంలో ఎక్కువ తక్కువ ఐతే అంతా వేష్టవుతుంది అని మావాడంటాడుగానీ, నేనొప్పుకోను. ఆ రవ్వను జల్లెడ కాని జల్లెడతో జల్లించడమే మహా కష్టం అని నా అభిప్రాయం. అయినా నా అభిప్రాయం ఎవడిక్కావాలి. ఇంతలో మావాడు వచ్చావా... కందిపప్పు వేయించు అని ఆర్డర్ పాస్ చేసాడు. ఛ...పుట్టి బుధ్ధెరిగాక ఏ పండగనాడూ నేను వంట చేసింది లేదు. అంటే మామూలు రోజుల్లో చేశాననికాదు. సర్లే ఎంత తిట్టుకున్నా డ్యూటీ డ్యూటీయే కదా. కంది పప్పు వేయించేలోపల మా వాడు చకచకా టమాటాలు తరిగెయ్యడం, ఉండ్రాళ్ళ కుక్కర్ కుయ్యోమని మూడుసార్లు అరవడం జరిగిపోయాయి. నెక్ష్ట్ ఇక దోసకాయలు తరగడం. ఈ దోసకాయలు కనిపెట్టినవాడెవడోగానీ వాడి పీక పిసికెయ్యాలి. ఆ తొక్క తీసి, ముక్కలు తరిగేసరికి జీవితం మీద విరక్తి కలుగుతుంది.&amp;#160; ఇదంతా అయ్యేసరికి కుక్కర్ విజిల్ వచ్చేసింది. అంటే నెక్ష్ట్ పని రెడీగా ఉందన్నమాట. ఇప్పుడు ఆ రవ్వను బయట చలిలో ఆరబెట్టాలి. ఆ పనయ్యేలోగా పవన్‌ పచ్చడి, పప్పు చెయ్యడం అయిపోయింది. ఇక ఉండలు చేయడం మొదలయ్యింది. ఇద్దరం కలిసి ఉండలు కట్టాక గుర్తొచ్చింది డెప్యుటేషన్‌ మీద నేను రవి వాళ్లింటికెళ్ళాలి అని. గుత్తొంకాయ కూర వగైరావన్నీ పవన్‌కే వదిలేసి కుక్కర్, మిక్సీ పట్టుకుని రవి వాళ్ళింటికెళ్ళిపోయాను. అక్కడికెళ్ళేసరికి రవి, సశీల కలిసి వీర లెవెల్లో ఏవేవో చేసేస్తున్నారు. మొదటి పని గులాబ్‌జాం ఉండలు కట్టడం. అవేమో చిన్న గీత కూడా లేకుండా నున్నగా గుండ్రంగా రావాలట. నా బొంద. ఒక్కటంటే ఒక్కటి కూడా సరిగ్గా రాలేదు. సుశీల వచ్చి మళ్ళీ వాటన్నిటినీ బాగు చేసుకుంది. డబల్ పని పెట్టాడు అని మనసులో కసిగా తిట్టుకునుంటుంది. వంటింట్లో నా performance అధ్వాన్నంగా ఉందని నన్ను పూజా సెక్షన్‌లోకి ట్రాన్‌స్ఫర్ చేసారు. వెళ్ళేముందు నా (ఇది మావాళ్ళు చూశారంటే నా డొక్క చించేస్తారు. కాబట్టి మా అని చదువుకోండి) పనితనం చూపించాలిగా. ఇదిగో...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;#160;&lt;img style="border-right: 0px; border-top: 0px; border-left: 0px; border-bottom: 0px" height="364" alt="P8270089" src="http://lh5.ggpht.com/_igUmh75nyGs/SWECZySUAFI/AAAAAAAABKA/T6DUlvjsARI/P827008911%5B1%5D.jpg?imgmax=800" width="484" border="0" /&gt; &lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;#160;&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;ఇక పూజ పన్లు మొదలయ్యాయి. వేదిక రవివాళ్ళ ప్యాలెస్ (అపార్ట్‌మెంటైనా ప్యాలెస్‌లా అందంగా, నీట్‌గా అలకరించుకోనుంటారు). రవివాళ్ళు ముందురోజే పూలు, పండ్లు వగైరాలన్నీ తెచ్చిపెట్టారు. ఇక వినాయకుణ్ణి చెయ్యడమే తరువాయి. రవి సుశీల కలిసి పసుపుతో చక్కటి వినాయకుణ్ణి చేసారు. ఇదిగో మా బుజ్జి వినాయకుడు.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&lt;img style="border-right: 0px; border-top: 0px; border-left: 0px; border-bottom: 0px" height="364" alt="P8270079" src="http://lh6.ggpht.com/_igUmh75nyGs/SEKPI1CkfnI/AAAAAAAABKE/hL_44MlMBwc/P8270079%5B1%5D.jpg?imgmax=800" width="484" border="0" /&gt; &lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;#160;&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;ఈలోగా పవన్‌, మిగిలిన పరివారమంతా వచ్చేసారు. అథ పూజా ప్రారంభః. కానీ అప్పుడు ఇంకో ట్విస్టు. ముందురోజు పూజా విధానం ప్రింటవుట్ తీయడం మర్చిపోయాం. కానీ మా సాఫ్ట్ వేర్ ఇంజినీర్లు తలుచుకుంటే కానిదేముంది. ల్యాప్‌టాప్ తెచ్చిపెట్టుకుని కూర్చున్నాం. వంటలు ఎలాగూ చేతగావుకదా కనీసం పూజారి పనైనా సక్రమంగా వెలగబెట్టు అని మావాళ్లు ఇచ్చిన వార్నింగ్ గుర్తుపెట్టుకుని కాస్త భయంతో, కాస్త భక్తితో మొదలెట్టా. రాకీ పర్వతపాదే, కొలొరాడో అర్కన్సాస్ రివర్స్ మధ్య భాగే అంటూ సంకల్పం చెప్పుకున్నాం. తర్వాతి మంత్రాలు అంత కష్టంగా ఉంటాయని తెలియదు. సంకల్పం,&amp;#160; మంత్రపుష్పం తప్ప మధ్యలో ఏముంటాయో ఇన్నాళ్ళూ కనీసం విననుకూడా విన్లేదు. వెధవది నోరు తిరక్క ఎక్కడ పరువుపోతుందో అని హడలి చచ్చాను. సర్లే ఆ మంత్రాలు అక్కడ ఎవరికొచ్చు కనక అనుకుని నోరు తిరగనిచోట నాకొచ్చిన పదాలు వాడేసి నా పరువు నిలబెట్టుకున్నాను. నా పిచ్చి ప్రయోగాల్ని ఎవరూ గమనించినట్టులేరు. అందరూ ఏం మాట్లాడకుండా శ్రధ్ధగానే కూర్చున్నారు. అయితే గియితే వినాయకుడే కొంచెం ఫీల్ అయ్యుండాలి. కాని తర్వాత మేం పెట్టిన నైవేద్యాల లంచం చూసి కూల్ అయిపోయుంటాడులెండి. పూజయ్యేసరికి ఇదిగో మా వినాయకుడు ఇలా తయారయ్యాడు.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;#160;&lt;img style="border-right: 0px; border-top: 0px; border-left: 0px; border-bottom: 0px" height="364" alt="P8270100" src="http://lh5.ggpht.com/_igUmh75nyGs/SEKPLlCkfpI/AAAAAAAABKI/GVUKfkFHWk4/P8270100%5B1%5D.jpg?imgmax=800" width="484" border="0" /&gt; &lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;#160;&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;మొత్తానికి పూజంతా బ్రహ్మాండంగా జరిగింది (అని నేననుకుంటాను. కాదు అన్నవాళ్లు, అని ఉన్నవాళ్ళు ఇప్పటివరకూ లేరు). తర్వాత మిగిలింది అతి ముఖ్యమైన ఘట్టం. భోజనాలు. అన్ని వెరైటీలు తిని ఎన్ని నెలలైందో. పవన్‌ సుశీల పోటాపోటీగా వండడంతో వంటలన్నీ వేటికవే సాటి అన్నట్టు వచ్చాయ్. ఒక్క ఐటమ్‌ కూడా వదలకుండా ఫుల్లుగా లాగించాం. అసలు ఒంటెల్లాగా మనక్కూడా కడుపులో ఎక్ష్ట్రా కోటా ఉంటే ఎంత బాగుండేది అనిపించింది. భోంచేసేప్పుడు ఫోటోలు తియ్యలేదులెండి... దిష్టి తగులుతుందని. తర్వాత ఇంకేముంది? అమెరికాలో భారత జాతీయ క్రీడ... పేకాట. ఇదిగో ఆ చిత్రరాజం కూడా. క్లాక్‌వైస్‌గా పవన్‌, శిరీష్, సంతోష్, చిన్మయ్, సుశీల, రవి, జోసెఫ్, లక్ష్మణ్, విజయ్ (ఎక్కడ మొదలెట్టాలి అనుకుంటున్నారా? కొంచెం బుర్ర వాడండి). ఇంతకూ నేనెక్కడా అని వెదుకుతున్నారా? ఈ ఫోటో తీసింది నేనే కదా.&amp;#160; &lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&lt;img style="border-right: 0px; border-top: 0px; border-left: 0px; border-bottom: 0px" height="364" alt="P8270106" src="http://lh4.ggpht.com/_igUmh75nyGs/SEKPOVCkfrI/AAAAAAAABKM/pwiO-zXvbVg/P8270106%5B1%5D.jpg?imgmax=800" width="484" border="0" /&gt; &lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;#160;&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;PS: ఈ బ్లాగ్ ఈ రోజే రాయడంలో ఓ అంతరార్థం ఉంది. ఈ రోజు రవి, సుశీలల పెళ్ళి రోజు. సో వాళ్ళ anniversary day gift అన్నమాట. వాళ్ళు చాలా మంచివాళ్లులెండి. తొక్కలో గిఫ్ట్ అనుకోరు. అనుకున్నా పైకి చెప్పరు (చెప్పలేరు అనాలేమో).&lt;/p&gt;  &lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-5208629273257257785?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=hddNRZUyxn8:x_9Lh8WxFmU:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=hddNRZUyxn8:x_9Lh8WxFmU:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=hddNRZUyxn8:x_9Lh8WxFmU:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/hddNRZUyxn8" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/5208629273257257785?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/5208629273257257785?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/hddNRZUyxn8/2006.html" title="వినాయక చవితి 2006" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><media:thumbnail xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/" url="http://lh5.ggpht.com/_igUmh75nyGs/SWECZySUAFI/AAAAAAAABKA/T6DUlvjsARI/s72-c/P827008911%5B1%5D.jpg?imgmax=800" height="72" width="72" /><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2008/06/2006.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;Dk4DR3g9fip7ImA9WxVTGUo.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-7915324257938933208</id><published>2008-05-26T20:01:00.001+05:30</published><updated>2009-01-03T14:59:36.666+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-03T14:59:36.666+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="సొంత డబ్బా" /><title>సంస్కృత రమణీయం</title><content type="html">&lt;p&gt;अथातो संस्कृत जिज्ञासा అనుకుంటూ ఈరోజు &lt;a href="http://samskritaramaneeyam.blogspot.com/"&gt;సంస్కృతం బ్లాగును&lt;/a&gt; ప్రారంభించాను. పేరు చూసి ఇదేదో గొప్ప లిటరరీ వర్కో, కామెంటరీ వర్కో అనుకునేరు. నాకు కావ్యాలు, భాష్యాలు కాదుకదా, కనీసం ఓ చిన్నసైజు వ్యాసం రాసేంత సంస్కృతం కూడా రాదు. సంగతేంటంటే నాకు చిన్నప్పట్నించీ సంస్కృతం నేర్చుకోవాలని కోరికగా ఉండేది. నా అంత నేనుగా ట్రాన్&amp;#8204;స్లేషన్&amp;#8204; అవసరం లేకుండా రామాయణం, భగవద్గీత చదవగలగాలి అనుకునేవాణ్ణి. ఇప్పటికీ అది కోరికగానే ఉండిపోయింది. కనీసం ఇప్పుడైనా నా కలను నిజం చేసుకోవాలి అని డిసైడయ్యాను. ఆ ప్రణాళికలో భాగంగా వీలైతే నాలుగు వాక్యాలు, కుదిరితే కొన్ని చిట్టి పొట్టి కథలు సంస్కృతంలో రాయాలి అని ఈ బ్లాగును మొదలెట్టాను. అవిఘ్నమస్తు!&lt;/p&gt;  &lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-7915324257938933208?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=wr46gI__GB4:BrvwFE8XGQE:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=wr46gI__GB4:BrvwFE8XGQE:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=wr46gI__GB4:BrvwFE8XGQE:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/wr46gI__GB4" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/7915324257938933208?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/7915324257938933208?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/wr46gI__GB4/blog-post_26.html" title="సంస్కృత రమణీయం" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2008/05/blog-post_26.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DEYCRnk_fCp7ImA9WxVTGUo.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-1609774276972732559</id><published>2008-05-26T18:07:00.001+05:30</published><updated>2009-01-03T15:19:27.744+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-03T15:19:27.744+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="కబుర్లు" /><title>Short is Sweet</title><content type="html">&lt;p&gt;ఏమిటీ ఈ మధ్య జాబుల సైజు బాగా తగ్గించేసావ్? అసలు ఉండేదే బెత్తెడు, అందులో సగం తీసేస్తే ఇంకేముంటుంది. జాబుల కౌంట్ పెంచుకోడానికి ఇదో ట్రిక్కా అని మా సలహాల్రావ్ తెగ ఆడిపోసుకుంటున్నాడు. ఈ మధ్య వస్తున్న మైక్రో బ్లాగింగ్ ట్రెండ్స్ గురించీ, మాటలు తక్కువ మ్యాటర్ ఎక్కువ ఫిలాసఫీ గురించీ మా వాడికి చెప్పాలని చూశాగానీ వాడు అంత ఈజీగా పడిపోయే టైపు కాదు. అసలు విషయం చెప్పేవరకూ వదలడు. ఏం లేదండి... ఈ మధ్య రెండు లైన్లు రాసేసరికి నిద్రొచ్చేస్తోంది. అదీ సంగతి.&amp;#160;&amp;#160;&amp;#160; &lt;/p&gt;  &lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-1609774276972732559?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=n2PAffFYU4U:-2a3FdRVwto:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=n2PAffFYU4U:-2a3FdRVwto:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=n2PAffFYU4U:-2a3FdRVwto:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/n2PAffFYU4U" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/1609774276972732559?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/1609774276972732559?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/n2PAffFYU4U/short-is-sweet.html" title="Short is Sweet" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2008/05/short-is-sweet.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;Dk4DR3g9fip7ImA9WxVTGUo.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-4392199597617635152</id><published>2008-05-25T12:07:00.000+05:30</published><updated>2009-01-03T14:59:36.666+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-03T14:59:36.666+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="సొంత డబ్బా" /><title>వయస్కాంతం</title><content type="html">&lt;p&gt;ఏమని చెప్పని నా పాట్లు. ఈ బట్టతల నా ఏజ్&amp;#8204;ని రెండింతలు చేస్తోంది. అసలు బీటెక్&amp;#8204;లో జాయిన్&amp;#8204; అవడానికి హైదరాబాద్ వచ్చినప్పుడే తీరని అవమానం జరిగింది. ఇక్కడి పిల్లకుంకలు అంకుల్ అని పిలవడంతో తలకొట్టేసినట్టైంది. అప్పట్నించి ఎంత కష్టపడ్డా నా తల ఏడాదికి ఎకరం చొప్పున కొట్టేస్తూ ప్రస్తుతం జుట్టు నరసింహం తలలా తయారయ్యింది. పోనీ ఈ మధ్య అవేవో విగ్గుల్లా కనబడని విగ్గులు వస్తున్నాయట కదా వాడుదామంటే చేతన్&amp;#8204; భగత్ కాల్&amp;#8204;సెంటర్ నవల్లోలా మొదటికే మోసం వస్తుందేమో అని ఊరుకున్నా. మొన్నామధ్య డెన్వర్&amp;#8204;&amp;#8204;లో ఓ పెద్దావిడ కనబడి ఏ స్కూల్లో ఉన్నావు బాబూ అని అడిగినప్పుడు నా చెవుల్ని నేనే నమ్మలేకపోయాను. ఒక్కసారిగా ఒళ్లంతా పూలచెండుతో నిమిరినట్టనిపించింది. కానీ తర్వాత తెలిసింది అక్కడ యూనివర్సిటీల్ని కూడా స్కూల్స్ అంటారని, జనాలు ముప్పైలు దాటాక్కూడా పీహెచ్&amp;#8204;డీలు చేస్తూ ఉంటారని. ఆవిడ ఆ కాంటెక్ష్ట్&amp;#8204;లో అడిగిందన్నమాట. పోన్లే ఇంకా పిల్లలెంతమంది అని అడగలేదుకదా అని సర్దిచెప్పుకున్నా. అసలు ఇప్పటికిప్పుడు ఉన్నట్టుండి బట్టతల ఫ్యాషన్&amp;#8204; అయిపోతే ఎంత బావుంటుంది!&lt;/p&gt;  &lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-4392199597617635152?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=xLU2PmdOLug:QZoMlUStfGA:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=xLU2PmdOLug:QZoMlUStfGA:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=xLU2PmdOLug:QZoMlUStfGA:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/xLU2PmdOLug" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/4392199597617635152?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/4392199597617635152?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/xLU2PmdOLug/blog-post_25.html" title="వయస్కాంతం" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2008/05/blog-post_25.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;Dk4DR3g9fyp7ImA9WxVTGUo.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-4821481016710766619</id><published>2008-05-24T10:00:00.001+05:30</published><updated>2009-01-03T14:59:36.667+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-03T14:59:36.667+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="సొంత డబ్బా" /><title>हिन्दी में भी ब्लागूँगा</title><content type="html">&lt;p&gt;अब मैं हिन्दी में भी ब्लाग्ना शुरू किया। पता हैं क्या क्यों? मैं ये प्रूव कर्‌ना चाहता हू कि मैं बहुभाषा कोविद हू. So stay tuned. बहुत आणिमुत्य मिलेंगे। &lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-4821481016710766619?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=Ig_waA1Vj2U:3-Mhn_CWLpw:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=Ig_waA1Vj2U:3-Mhn_CWLpw:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=Ig_waA1Vj2U:3-Mhn_CWLpw:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/Ig_waA1Vj2U" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/4821481016710766619?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/4821481016710766619?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/Ig_waA1Vj2U/blog-post_24.html" title="हिन्दी में भी ब्लागूँगा" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2008/05/blog-post_24.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DEYCRnk_fCp7ImA9WxVTGUo.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-8509785303870513302</id><published>2008-05-23T20:06:00.000+05:30</published><updated>2009-01-03T15:19:27.744+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-03T15:19:27.744+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="కబుర్లు" /><title>అమ్మమ్మ.కాం సమాప్తం</title><content type="html">&lt;p&gt;ఇది నా జీవితంలో మర్చిపోలేని అపూర్వమైన, అద్భుతమైన, అసాధారణమైన సంఘటన. ఒక డైలీ సీరియల్ శుభం కార్డ్ చూశాను. నా కళ్ళను నేనే నమ్మలేకపోయాను. హమ్మయ్య, ఈ జన్మకిది చాలు.&lt;/p&gt;  &lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-8509785303870513302?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=WHIMf9G85jc:QMUAOQrhvGs:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=WHIMf9G85jc:QMUAOQrhvGs:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=WHIMf9G85jc:QMUAOQrhvGs:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/WHIMf9G85jc" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/8509785303870513302?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/8509785303870513302?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/WHIMf9G85jc/blog-post_23.html" title="అమ్మమ్మ.కాం సమాప్తం" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2008/05/blog-post_23.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DEYCRnk_fCp7ImA9WxVTGUo.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-7276159861964300626</id><published>2008-05-04T14:27:00.001+05:30</published><updated>2009-01-03T15:19:27.744+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-03T15:19:27.744+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="కబుర్లు" /><title>తద్దినం</title><content type="html">&lt;p&gt;చిన్నప్పట్నించీ నాకు పండగల తర్వాత బాగా నచ్చేవి తద్దినాలు. మా నాయనమ్మ, తాతగార్ల తద్దినాలు రెండూ వేసవికాలంలోనే వచ్చేవి. ఆ రెండు రోజులూ పొద్దున్నే హోటల్&amp;#8204;నుంచి తెప్పించిన టిఫిన్లు పెట్టి ఊరిమీదికి తోలేసేవారు. మధ్యాన్నం రెండింటివరకూ ఎండలో ఊరేగినా అడిగేవాళ్ళుండరు. అదే మామూలు రోజుల్లో అయితే కాళ్ళిరగ్గొట్టేవాళ్ళు. తర్వాత వడలు, ముద్దపప్పుతో కమ్మటి భోజనం. అదేంటో మామూలు రోజుల్లో అలా చప్పచప్పగా తినాలనుందంటే జ్వరమొచ్చిందో ఏం పాడో అని కంగారు పడిపోయేవాళ్ళేగానీ చప్పగా చేసేవాళ్ళేకాదు. దాంతో నా ముచ్చట తద్దినాలలో మాత్రమే తీరేది. అసలు తద్దినాల గురించి నాకు చాలా డౌట్సు ఉన్నాయి కానీ ఆ టాపిక్ తీసుకొచ్చినప్పుడల్లా నా వీపు విమానం మోత మోగిపోయేది. ఆ డౌట్సు ఇంకా అలానే ఉన్నాయ్. మొదటిది, అసలు తద్దినం మంత్రాలంటే ఏమిటి? అవెలా ఉంటాయ్? రెండోది, తద్దినాలు ఎన్నాళ్ళు పెట్టాలి? మా నాన్నకు తొంభైయేళ్ళొచ్చినా మా తాతగారికి తద్దినం పెట్టాల్సిందేనా? మూడోది, తద్దినం అంటే మౌర్నింగ్ ఈవెంట్ కదా, మరి అదేంటో పండగలాగా బంధువులంతా కలిసి పదిరకాల వంటలు వండుకుని తింటారేంటి? ఉంటే గింటే ఉపవాసం ఉండాలిగానీ. ఏమో చెప్పేవాళ్లు లేక ఇవి డౌట్సుగానే మిగిలిపోయాయి.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;కానీ ఈ థాట్ ప్రాసెస్&amp;#8204;లో నాకో బ్రహ్మాండమైన అయిడియా వచ్చేసింది. మీరు పోయాక మీపిల్లలు మీకు తద్దినం పెడ్తారని గ్యారంటీ లేదుకదా! అందుకని బతికుండగానే దీపం చక్కబెట్టుకోవాలి. ఇలా తద్దినాల కోసం ఓ స్కీం ప్రారంభించాను. దీనికి &amp;quot;స్వీయపిండప్రదాన పథకం&amp;quot; అని పేరుపెట్టాను. అప్రాచ్యుడా... ఏమిటా అపశకునపు కూతలు అని తిడ్తున్నారా? అదే మీరు ఠపా కడ్తే మీ పెళ్ళాంపిల్లలకు మీరులేని లోటు మేము తీరుస్తాం అని ఇన్&amp;#8204;స్యూరెన్స్ వాళ్ళంటే ఆహా ఓహో అంటారు గానీ మీగురించి మీరు ఆలోచించండి అంటే మాత్రం కోపమొచ్చిందా? సర్లే ఇలాంటి రివల్యూషన్రీ కాన్సెప్టులు తీసుకొచ్చిన గొప్పవాళ్ళందరూ మొదట్లో ఈ సమాజం చేత విమర్శించబడినవాళ్ళేకదా! కాబట్టి నేను పెద్ద పట్టించుకోను. ఇక స్కీం డీటైల్సులోకొస్తా. ఈ స్వీయపిండప్రదాన పథకంలో మీరు సభ్యులైతే మీరు పోయాక ప్రతి యేడూ మీరు కోరిన చోట, మీరు కోరిన విధంగా తద్దినం పెట్టడం జరుగుతుంది. మా సంస్థ తద్దినం మంత్రాలలో సర్టిఫికేషన్&amp;#8204; కూడా ఇస్తుంది. అసోసియేట్, ప్రొఫెషనల్, మాస్టర్ అని మూడు లెవెల్స్ ఉంటాయి. అలా మాస్టర్ సర్టిఫికేట్ ఉన్న పురోహితులచేత మాత్రమే మీకు పిండం పెట్టబడుతుంది. మేం క్వాలిటీకి పెద్ద పీట వేస్తాం. ఇక భోజనంలో మీకు ఇష్టమైన ఐటమ్స్ చేయబడుతాయి. నమ్మకం ఏంటి అంటారా? ఎలాగూ మీరు కాకిలా వచ్చి మానిటర్ చేస్తూనే వుంటారు కదా. అయినా దెయ్యాలతో చీటింగ్ చెయ్యడం మాక్కూడా రిస్కేకదా. ఒకవేళ మీరు పోయాక మీ ప్రిఫరెన్సులు మార్చుకోవాలంటే మా కష్టమర్ కేర్ డిపార్ట్మెంటును కాంటాక్ట్ చెయ్యండి. మావాళ్ళంతా స్పిరిట్ గేమ్&amp;#8204;లో ఎక్స్పర్ట్స్. కాబట్టి మీకు కమ్మ్యూనికేషన్&amp;#8204; ప్రాబ్లెమ్స్ ఉండవు. అన్నట్టు చెప్పడం మర్చిపోయానండోయ్! కారు కొనేముందు టెస్ట్ డ్రైవ్ ఉన్నట్టు, మీరు ఈ స్కీంలో చేరేముందు కావాలంటే మీకు సాంపుల్&amp;#8204;గా తద్దినం పెట్టబడును.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;#160;&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;మీకు ఈ కాన్సెప్టు నచ్చితే వెంటనే సంప్రదించండి. ఆకర్షణీయమైన డిస్కౌంట్లు కలవు.&lt;/p&gt;  &lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-7276159861964300626?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=EaVb0Bu1kVo:gh2p7sxWv7w:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=EaVb0Bu1kVo:gh2p7sxWv7w:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=EaVb0Bu1kVo:gh2p7sxWv7w:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/EaVb0Bu1kVo" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/7276159861964300626?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/7276159861964300626?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/EaVb0Bu1kVo/blog-post_04.html" title="తద్దినం" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2008/05/blog-post_04.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DEYCRnk_fCp7ImA9WxVTGUo.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-8573476669521821291</id><published>2008-05-02T15:59:00.001+05:30</published><updated>2009-01-03T15:19:27.744+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-03T15:19:27.744+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="కబుర్లు" /><title>ఎందుకు రాస్తావ్?</title><content type="html">&lt;p&gt;అని అడిగితే పన్లేక అని సింపుల్&amp;#8204;గా తేల్చెయ్యొచ్చు. కానీ అలా చెప్పేస్తే ఇహ రాయడానికేముంటుందీ? హీరో మొదట్లోనే విలన్ను చంపేస్తే ఇక సినిమా ఏముంటుందీ? సరే పోయెటిగ్గా .... వెన్నెల ఎందుకు కాస్తుంది? కోకిల ఎందుకు పాడుతుంది? నది ఎవరికోసం ఉరకలేస్తుంది? పూలు ఎవరికోసం పూస్తాయ్? ఇవన్నీ ఎందుకోసమో నా రాతలు కూడా అందుకోసమే! అని మొదలెట్టాననుకోండి జనాలు మానిటర్లు చించుకుంటారు. కాబట్టి మామూలు భాషలో చెప్తా ఇనుకోండి.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;డెన్వర్&amp;#8204;లో ఉన్న ఏణ్ణర్థమూ మూడు పార్టీలు ఆరు ట్రిప్పులతో హడావిడిగా గడిచిపోయింది. ఖాళీ టైమన్నది అసలు దొరికేది కాదు. డర్హంకు వచ్చేసాక అంతా మారిపోయింది. రూమ్&amp;#8204;లో ఒక్కణ్ణే ఉండాల్సి రావడం, దానికితోడు చుట్టుపక్కల చూసేందుకు ఏవీ లేకపోవడంతో చేతినిండా ఖాళీ సమయం చిక్కింది. కొద్ది రోజులు నాకిష్టమైన సినిమాలతో కాలక్షేపం చేశాను. ముఖ్యంగా &lt;a href="http://joox.net"&gt;joox.net&lt;/a&gt; నైతే పిండేసేను. కానీ వాటితో ఓ చిక్కొచ్చి పడింది. సినిమా చూస్తున్నప్పుడు చేతులు ఊరికే ఉండవుకదా. చిప్సో జంతికలో నోట్లోకి రవాణా చేస్తుంటాయి. కాసేపు వరకూ రావుడు (వాడు నా ఆత్మారాముడు) మహదానందపడేవాడు. తర్వాత ఇక మేసింది చాలు ఫుల్&amp;#8204;స్టాప్ పెట్టెయ్ అని ఇండికేషన్&amp;#8204; ఇచ్చేవాడు. కానీ చిరుతిళ్ళన్నవి ఒకసారి మొదలెట్టాక ఆపడం ఎవరితరం? ఓసారి ఇక ఆపకపోతే అజీర్తి చేసి చస్తావ్ అని సీరియస్&amp;#8204;గానే వార్నింగ్ ఇచ్చాడు. నాకు చిర్రెత్తి &amp;quot;ఒరేయ్ రావుడూ! నువ్వు షటప్&amp;quot; అనడమూ ఆ మర్నాడే నాకు విరేచనాలు పట్టుకోడంతో జ్ఞానోదయమైంది. ఉత్తినే తిని తొంగుంటే లాభం లేదు బుర్రకు పనిపెట్టే పనేదైనా చెయ్యాలి అని డిసైడైపొయ్యాను. &lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;ఇది వినగానే మా ఆఫీసువాళ్ళు శెభాషో, నీకండగా మేమున్నాం, రెచ్చిపో అని ఓ చేత్తో భుజం తట్టి ఇంకో చేత్తో గుట్టగా ఉన్న రిక్వైర్&amp;#8204;మెంట్లను నావైపు తోశారు. ఓర్నీ... నేనేదో సాయంత్రాలు ప్రొడక్టివ్&amp;#8204;గా గడపడమెట్లా అని అడిగితే బోడిగుండుకీ బొటనవేలికీ ముడిపెట్టినట్టు ఆఫీసు పని అంటగట్టాలని చూస్తార్రా అనుకున్నాను. అసలే ఆఫీసులో బుర్రపెట్టే పనే ఉండదు. దానికితోడు నేను IASని. అంటే Invisible After Six. ఆరింటి తర్వాత ఆఫీసులో ఉండడం నా దృష్టిలో మహాపరాధం. మావాళ్ళు నా వ్రతభంగం చెయ్యాలని చాలా ట్రై చేశారు కానీ నా శాపనార్థాలవల్లో ఇంకో కారణం వల్లో తెలీదుగానీ ఇలాంటి లేట్ నైట్ మాడ్యూల్సన్నీ పురిట్లోనే సంధికొట్టినట్టు ప్రపోజల్ స్టేజిలోనే టుపుక్ టుపుక్&amp;#8204;మని ఎగిరిపోయేవి. బతికి బట్టకట్టిన మిగిలిన కొన్నీ నా చేతిలో పడ్డాక హరీమన్నాయి.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;ఇదిలా ఉండగా ఓ రోజు చంటబ్బాయ్ సినిమా చూస్తున్నాను (as usual పక్కన చిప్స్ పాకెట్&amp;#8204;తో). అందులో ఓ సీన్&amp;#8204;లో శ్రీలక్ష్మికి తోడికోడలి మీద కోపమొచ్చి ఉండు... ఇప్పుడే నిన్ను విలన్&amp;#8204;గా పెట్టి ఓ నవల రాసేస్తాను అంటుంది. ఆ కాన్సెప్ట్ నాకే కాదు రావుడిక్కూడా బాగా నచ్చింది. ఈ రచనా ప్రక్రియతో ఎలాంటివాళ్లనైనా ఉతికెయ్యొచ్చు. లెక్చర్లతో విసిగించిన టీచర్లమీదా, అర్థంపర్థం లేని షెడ్యూళ్ళతో హింసించిన మేనేజర్లమీదా, నెలంతా అరవ చాకిరీ చేయించుకున్నాక్కూడా ఏనెల ఎంత జీతమిస్తారో తెలియని మా కంపెనీ మీదా కత్తి... కాదు... కలం పట్టాను. వెంటనే బ్లాగులు రాయడం మొదలెట్టా. అదీ సంగతి.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;అంతా బానేవుంది గానీ మధ్యలో మేమేం పాపం చేశాం, ఎందుకు మా బుర్ర భోంచేస్తావ్ అంటారా? ఋణానుబంధరూపేణా అని వినేవుంటారు. పూర్వజన్మలో మీరుకూడా ఇలాగే నా దుంపతెంచుంటారు. ఇప్పుడు అనుభవిస్తున్నారు.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;(అయిపోయింది...)&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;#160;&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;PS: మీరు కుశాగ్రబుధ్ధులైతే ఈపాటికి గమనించే ఉంటారు... ఎందుకు, ఏమిటి, ఎలా అనే ట్రయాలజీలో ఇది మొదటి రాయి అని. మిగతా రాళ్ళు కూడా త్వరలోనే విసురుతా (మీ పళ్ళేవైనా ఇంకా మిగిలుంటే).&lt;/p&gt;  &lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-8573476669521821291?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=LtnQ7qBViRo:wHacMBCYpE0:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=LtnQ7qBViRo:wHacMBCYpE0:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=LtnQ7qBViRo:wHacMBCYpE0:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/LtnQ7qBViRo" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/8573476669521821291?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/8573476669521821291?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/LtnQ7qBViRo/blog-post.html" title="ఎందుకు రాస్తావ్?" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2008/05/blog-post.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;D0ECRn89fCp7ImA9WxVTGUo.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-8301375765926049869</id><published>2008-04-27T19:08:00.000+05:30</published><updated>2009-01-03T15:11:07.164+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-03T15:11:07.164+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="లెక్చర్లు" /><title>షేర్ కష్టాలు</title><content type="html">&lt;p&gt;ఇదేదో పులి గురించో లేకపోతే ట్రేడింగ్ గురించో అనుకునేరు. ఇక్కడ షేర్ అంటే రూమ్&amp;#8204; షేరింగ్. ఏదో నాలుగు రాళ్ళు మిగిల్చుకుందామని నలుగుర్నేసుకుని ఓ ఇంట్లో దిగుతామా. నలుగురూ నలుగుర్లా ఉంటామా? ఇంకో నలుగురు తయారవుతారు. ఇంటిపనులకో షెడ్యూల్ తయారవుతుంది. మన టర్న్ వచ్చినప్పుడు కూరలు తరిగి, వంట చేసి, అంట్లు తోమేప్పుడు కలిగే విరక్తి డైలీ సీరియల్స్ చూసినప్పుడు కూడా కలగదు. అదే ఇండియాలో ఉంటే ఈ కష్టాలుండేవి కావుకదా అని వారానికోసారైనా వాపోతుంటాం. ఇలాంటి కష్టాల్ని పూర్తిగా కాకపోయినా కొంతైనా తగ్గించుకోడానికి కొన్ని చిట్కాలు చెప్తా రాసుకోండి.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;ఇంటిపనుల షెడ్యూల్ రాసేప్పుడే జాగ్రత్తపడాలి. శుక్రవారం రాత్రి వంటపని, శనివారం పొద్దున అంట్లపని మీ పేరుమీద వచ్చేలా చూసుకోండి. ఏ పార్టీలు జరిగినా శుక్రవారమే ఉంటాయి కాబట్టి ఆ రాత్రి వంట, మర్నాడు అంట్లు ఉండవ్. ఇక కూరలు తరిగే వంతొచ్చినప్పుడు తేలిగ్గా అయ్యే టమేటోనో, ఆక్కూరో పెట్టుకోవాలి. దొండకాయ, దోసకాయలాంటివి పెట్టుకున్నారో మీ పని గోవిందే. ఒకవేళ తప్పనిసరై అలాంటివి కొయ్యాల్సొచ్చినప్పుడు చిన్నగా వేలు కట్ చేసుకుంటే చాలు, వారం రోజులపాటు మీవాళ్ళు రాజువయ్యా... మహారాజువయ్యా అని పాడ్డం తప్ప ఇంకేంచెయ్యలేరు. ఇక అంట్లు తోమేప్పుడు బాగా మాడిన గిన్నెలు కొన్నింటిని తీసి దాచెయ్యాలి. తర్వాత ఎవరూ చూడకుండా మరుసటిరోజు రాత్రి గిన్నెల్లో కలిపెయ్యాలి. అలా అని రోజూ వాడే అన్నం గిన్నెనో, పోపుగరిటెనో దాచేరు, దొరికిపోతారు సుమా! ఎప్పుడైనా కొలీగ్స్ మీ ఇంటికొచ్చారనుకోండి, వాళ్ళతో మాట్లాడుతూనే అంట్లపని మొదలెట్టండి. మొహమాటం కొద్దీ వాళ్ళుకూడా ఓ చెయ్యేస్తారు. వంట చేసేప్పుడు ఉప్పులూ కారాలూ కావాలని ఎక్కువతక్కువ వెయ్యడంలాంటి వెర్రివెంగళాయ్ పన్లు చెయ్యకండి. బుక్కైపోతారు. సరిగ్గా వచ్చేంతవరకూ మీరు రోజూ వంటింట్లో అప్రెంటిస్&amp;#8204;షిప్ చెయ్యాల్సొస్తుంది. దానికంటే బెటర్ ఏంటంటే ఏదైనా వెరైటీ వంట చేస్తున్నాఅనిచెప్పండి. ఇంట్రెస్టుకొద్దీ ఎవడో ఒకడైనా పక్కనొచ్చి నిల్చుంటాడు. చేతికిందికి పనికొస్తాడు.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;నాకు తెలిసిందింతే! అన్నట్టు నేను రూం గురించి వెదుకుతున్నా. మీ రూంలో ఖాళీ ఉందా? &lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;#160;&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;ఉపసంహారం: నేనిదేదో స్వానుభవంతో రాశాననుకునేరు. నా అదృష్టం కొద్దీ నాకు ముత్యాల్లాంటి రూమ్మేట్లు దొరికారు. మా అందరికీ &lt;a href="http://www.orkut.com/Profile.aspx?uid=9316058484441706493"&gt;పవన్&amp;#8204;&lt;/a&gt;&amp;#8204; పెద్దన్న. Born with silver spoon అంటారుగానీ వాణ్ణి చూస్తే గోల్డెన్&amp;#8204; గరిటెతో పుట్టాడంటారు. వాడికి రాని వంటలేదు, వాడు చెయ్యని ఐటం లేదు. అమెరికాలో ఉన్నా ఏనాడూ తిండిగురించి మేం బెంగపళ్ళేదంటే అది వాడి చలవే. ట్రిప్పులకెళ్ళేప్పుడు కూడా ఇరవైమందికీ పులిహోరలూ, దద్దోజనాలూ కలిపేవాడు. పొద్దున నేను స్నానం చేసొచ్చేలోపల చద్దెన్నంలో ఆవకాయ, కందిపొడి కలిపి పెరుగుతో రెడీగా పెట్టేవాడు. బ్రెడ్డూ సీరియల్సూ తినే దేశంలో అలాంటి బ్రేక్&amp;#8204;ఫాస్ట్ అమృతం కన్నా ఎక్కువే. ఇక ఆ యేడు వినాయకచవితి గురించి ఇంకో బ్లాగే రాయొచ్చు. లక్ష్మణ్, అనీల్, చందా అయితే ఆడుతూ పాడుతూ ఇంటిపన్లన్నీ చేసేసేవారు. మా రూంలో పేరుకే షెడ్యూల్ ఉండేదిగానీ, అందరం కలిసే చేసుకునేవాళ్ళం. మేం చెప్పుకోని కబుర్లు లేవు, వేసుకోని జోకుల్లేవు. ఆరోజులు మళ్ళీ రావు. ఎందుకంటే వాళ్ళందరికీ ఈ మధ్యే పెళ్ళిళ్ళైపోయాయి. &lt;/p&gt;  &lt;p&gt;ఇంతకూ నే చెప్పొచ్చేదేంటంటే రూం షేరింగ్&amp;#8204;లో కష్టాలుండవు. ఉంటే గింటే కష్టాలు కూడా షేర్ అయిపోతాయి.&lt;/p&gt;  &lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-8301375765926049869?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=XrOqMc1Vi54:G4QHjTgIcSo:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=XrOqMc1Vi54:G4QHjTgIcSo:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=XrOqMc1Vi54:G4QHjTgIcSo:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/XrOqMc1Vi54" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/8301375765926049869?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/8301375765926049869?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/XrOqMc1Vi54/blog-post_27.html" title="షేర్ కష్టాలు" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2008/04/blog-post_27.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DEYCRnk_fCp7ImA9WxVTGUo.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-7570480397101426603</id><published>2008-04-14T16:11:00.000+05:30</published><updated>2009-01-03T15:19:27.744+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-03T15:19:27.744+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="కబుర్లు" /><title>శ్రీలక్ష్మి తవికలు</title><content type="html">&lt;p&gt;శ్రీలక్ష్మి వివిధ సినిమాల్లో రాసిన కవితలు... కాదు... తవికలు (ఈ ప్రయోగం కూడా శ్రీలక్ష్మిదే)... నాకు బాగా నచ్చినవి మళ్ళీ మర్చిపోతానేమో అని ఇక్కడ రాసుకుంటున్నాను.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;చెవిలో పువ్వు సినిమాలో శ్రీలక్ష్మి కవితల్ని తట్టుకోలేక జనాలు ఆమె ఆమడ దూరంలో ఉండగానే పారిపోతుంటారు. వినిపించడానికి ఇంకెవ్వరూ దొరక్క వెదుకుతూ వెళ్తే ఊరిబయట ఓ ముని (పొట్టి ప్రసాద్ అనుకుంటా) తపస్సు చేసుకుంటూ కనిపిస్తాడు. ఆ సందర్భంలోదీ తవిక.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;అదిగో కొండ&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;ఆ కొండ మీదుందో బండ&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;ఆ బండ మీదుందో తొండ&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;దూరంగా వస్తున్నాడు అప్పలకొండ&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;వాడి చేతిలో ఉంది పూలదండ...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;అప్పటికే పిచ్చెక్కిన ఆ ముని నువ్వాపవే దొంగ ముo... అనేసి పారిపోతాడు.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;చంటబ్బాయ్ సినిమాలో చిరంజీవి శ్రీలక్ష్మి వాళ్ళింటికెళ్ళిన సీన్లో ఈ తవిక చెప్తుంది.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;పుట్టేప్పుడు మనిషికి జీవకళ&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;అదే మనిషికి పోయేప్పుడు ప్రేతకళ&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;మధ్యలో ఈ షోకులెందుకే శశికళ &lt;/p&gt;  &lt;p&gt;నీక్కూడా వద్దు చంద్రకళ.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;....&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;ఇంకా చాలానే గుర్తుండేవిగానీ ఈ మధ్య మా ప్రాజెక్టు వాళ్ళు పచ్చికొబ్బరి తురిమినట్టు నా బుర్రను తొలిచేస్తున్నారు. గుర్తు తెచ్చుకునే ఓపిక్కూడా లేదు. కాబట్టి మీకిక్కడితో సెలవు.&lt;/p&gt;  &lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-7570480397101426603?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=QC8qUNmSI7w:FOn-AtHu1HU:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=QC8qUNmSI7w:FOn-AtHu1HU:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=QC8qUNmSI7w:FOn-AtHu1HU:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/QC8qUNmSI7w" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/7570480397101426603?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/7570480397101426603?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/QC8qUNmSI7w/blog-post_14.html" title="శ్రీలక్ష్మి తవికలు" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2008/04/blog-post_14.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DEYCRnk_fSp7ImA9WxVTGUo.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-3051383045756900319</id><published>2008-04-01T20:21:00.001+05:30</published><updated>2009-01-03T15:19:27.745+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-03T15:19:27.745+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="కబుర్లు" /><title>పుచ్చకాయ స్వామి</title><content type="html">&lt;p&gt;ఇది మా ప్రవీణ్ చిన్నప్పుడు జరిగిన సంఘటనట. ఆ సీన్లలో నేను లేను కాబట్టి అన్నీ ట ట అనాలి కానీ నాకంత ఓపిక లేదు. మీరే ఆ ముక్కను అతికించుకోండి.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;ఓ సారి ప్రవీణ్ ఇంటికి వస్తూంటే దార్లో ఎవరో ఓ చిన్న పుస్తకం చేతిలో పెట్టారు. పుస్తకాన్ని చూడగానే చించెయ్యడం వాడికి చిన్నప్పట్నుంచీ ఉన్న బ్యాడ్ హాబిట్. (తెలుగు తెలిసీ తెలియనివాళ్ళకు సూచన - చించడమంటే లిటరల్&amp;#8204;గా తీసుకోకూడదనీ చదవడమని గ్రహించాలనీ మనవి). తద్వారా తెలిసిందేంటంటే అది ఓ స్వామీజీ తాలూకు ప్రచారార్థక కరపత్రం. అందులో స్వామీజీ మహిమల్ని వర్ణించే బోలెడు సంఘటనలున్నాయి. ఓ కథలో... క్షమించాలి... యదార్థ సంఘటనలో ఓ భక్తురాలి భర్త చావుబతుకుల మధ్య ఉన్నాడు. ఆమె కళ్ళు మూసుకుని జై డాష్ డాష్ డాష్ అనుకుని కళ్ళు తెరిచి చూడగానే ఎదురుగా చిరునవ్వుతో స్వామీజీ దర్శనమిచ్చారు. ఆవిడ ఏమీ చెప్పకుండానే ఆయన దివ్యదృష్టితో అంతా గ్రహించారు. ఓ పుచ్చకాయ తీసుకుని భర్తకు నెమ్మదిగా తినిపించమని ఆవిడను&amp;#160; పురమాయించి స్వామీజీ ధ్యానంలోకి వెళ్ళిపోయారు. యమభటులకేసి తీక్షణంగా చూస్తూ &amp;quot;వీడు నా ప్రియభక్తుడు. మీరు వీణ్ణి తీసుకెళ్ళడానికి వీల్లేదు&amp;quot; అని ఆజ్ఞాపించడంతో వాళ్ళు నమస్కరించి వెనక్కి వెళ్ళిపోయారు. వెంటనే భక్తుడు లేచికూర్చున్నాడు.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;....&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;అంతా బానేవుంది గానీ మధ్యలో ఆ పుచ్చకాయ కాన్సెప్టేంటో ఎంతాలోచించినా ఆ చిన్ని బుర్రకు తట్టలేదు. ఇది జరిగిన కొణ్ణాళ్ళకే ఆ పుచ్చకాయ స్వామి పక్కింట్లో దిగారట... మళ్ళీ క్షమించాలి... దయ చేసారట. స్వామీజీ ఒకరు ఎంగిలి చేసిన పాత్రలు ముట్టరని చెప్పడంతో గృహస్థులు... అనగా... ఆ ఇంటివాళ్ళు ఓ కొత్త వెండిపళ్ళెంలో ఫలాలూ వగైరాలు పెట్టి స్వామీజీకి సమర్పించుకున్నారు. అంతా అయ్యాక శిష్యులు ఆ వెండిపళ్లాన్ని కూడా మూటకట్టేసారు. ఇంటివాళ్ళు తెల్లబోయి అయ్యా... పొరబాటున వెండిపళ్ళెం మీ సామాన్లలో కలిసినట్టుంది అని విన్నమించుకున్నారు. అప్పుడు వాళ్ళు స్వామీజీ ఎంగిలిపడిన వాటిని ఇంకెవ్వరూ వాడకూడదు అని చావుకబురు చల్లగా చెప్పారు. ఇంటివాళ్ళు ఘొల్లుమని అబ్బే... మాకు తెలీదుటండీ. పూజగదిలో పెట్టుకు పూజ్జేసుకోడానికి అని చచ్చు తెలివి ప్రదర్శించబోయారు. శిష్యులేం తక్కువ తిన్నారా! దానికి స్వామీజీవారు అనుగ్రహించిన విభూది ఉంది కదా అని సెలవిచ్చి వెళ్ళిపోయారు. ఓర్నీ బూడిదిచ్చి వెండిపళ్ళెం భలే పట్టుకుపోయారు అనుకున్నాడు ప్రవీణ్. ఈసారి ఆ స్వామీజీ వస్తే పుచ్చకాయ డొప్పలో పెట్టండి... ఆయనకూ పుచ్చకాయకూ అవినాభావ సంబంధముంది అని చెబ్దామనుకున్నాడుగానీ సైలెంటైపోయాడు.&lt;/p&gt;  &lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-3051383045756900319?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=HcvzSHj1pqs:ui8izl0TlFo:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=HcvzSHj1pqs:ui8izl0TlFo:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=HcvzSHj1pqs:ui8izl0TlFo:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/HcvzSHj1pqs" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/3051383045756900319?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/3051383045756900319?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/HcvzSHj1pqs/blog-post_01.html" title="పుచ్చకాయ స్వామి" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2008/04/blog-post_01.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DEQNQ3szcCp7ImA9WxVTGUo.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-7481028172037749701</id><published>2008-04-01T17:49:00.001+05:30</published><updated>2009-01-03T15:23:12.588+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-03T15:23:12.588+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="ఆపీసు" /><title>బాబోయ్ డెన్నిస్</title><content type="html">&lt;p&gt;డెన్వర్&amp;#8204;లో పనిచేసే రోజుల్లో డెన్నిస్ వెర్నర్ అని ఓ client ఉండేవాడు (ఇప్పటికీ ఉన్నాడు లెండి). client అన్నాక ఓ నిక్&amp;#8204;నేమ్ ఉండాలిగా. అందరం డెన్వర్ అని పిలిచేవాళ్ళం. అతను మా ప్రాజెక్టులో AnMig అన్న moduleకు ఆర్కిటెక్టు. ఓసారి మాకో requirement వచ్చింది. ఫలానా మెసేజ్&amp;#8204;లో ఐదు name-value pairs ఉన్నాయి కదా, వాటిని పదిహేనుకు పెంచాలి సుమండీ అని ఆ requirement సారాంశం. అది చూసి డెన్వర్ గారు &amp;quot;అబ్బాయిలూ! మీరెంతో అదృష్టవంతులర్రా! ఇంత ఈజీ requirement నా కెరీర్&amp;#8204;లో ఎప్పుడూ చూళ్ళేదు. ఇప్పుడున్న ఆ ఐదు name-value pairs నేను implement చేసినవే. అప్పట్లో క్షుణ్ణంగా రీసెర్చీ, అనాలిసిస్ వగైరాలు చేసి వాటి properties అన్నీ చక్కగా code చేశా. ఇప్పుడు మీ పనల్లా కళ్ళు మూసుకుని copy-paste చెయ్యడమే.&amp;quot; అని సెలవిచ్చారు (నువ్వు ఎందుకు చచ్చావ్ సినిమాలో &amp;quot;మన పనల్లా పట్టుబట్టలు కట్టుకుని ఫోటోలు దిగడమే&amp;quot; అని ఎమ్మెస్ నారాయణ చెప్పిన స్టయిల్లో). &lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;ఆహా ఓహో అనుకుంటూ కార్యరంగంలోకి దిగ్గానే మావాడు కెవ్వుమని కేకెయ్యడం నేను రివ్వుమని వాడి క్యూబ్&amp;#8204;లో దూకెయ్యడం వెంటవెంటనే జరిగిపోయాయి. మావాడి స్క్రీన్&amp;#8204; మీద ఓ piece of code హైలైట్ చేసుంది. piece అంటే అదేదో నే వేసే దోసెలా బెత్తడే ఉందనుకునేరు. పౌరాణిక సినిమాల్లో డైలాగుల్లా చాటంతుంది. అదేంటో అర్థంకాక నేను బుర్ర గోక్కుంటుంటే మావాడు చెప్పాడు అది ఓ propertyని satisfy చెయ్యడానికి డెన్వర్ గారు రాసిన కోడు అని. ఆ property ఏంటటా అంటే ఏ name-value pair కూడా duplicate అవకూడదు. దానికొరకు ఆ code ఓ name-value pairని తీసుకుని మిగిలిన నాలిగింటితో compare చేస్తోంది. అలా ఐదుసార్లు రిపీట్ అయ్యింది. అది చూసాక నాక్కూడా దిమ్మతిరిగిపోయింది. ఇప్పుడేంటి దారి? ఇది inefficient coding అని డైరెక్టుగా clientకు చెప్పొచ్చో లేదో! అలా అని client రివ్యూ చెయ్యకుండా code చెకిన్&amp;#8204; చెయ్యలేం. అయ్యేదేదో అవుతుందిలే అనుకుని ఆ codeని ఉన్నదున్నట్టు డెన్వర్ గారి దగ్గరకు పట్టుకెళ్ళి &amp;quot;అయ్యా! ఈ కోడ్&amp;#8204;ని ఓ సారి రివ్యూ చెయ్యండి. There is scope for improvement (నీయబ్బ! అన్నీ బండ బూతులే అనడానికి ఇది మర్యాదవాచకం అన్నమాట) అని మాకనిపిస్తోంది&amp;quot; అని చూపించాం.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;డెన్వర్ గారు దాన్ని క్షుణ్ణంగా (ఆయన పరిభాషలో) పరిశీలించి &amp;quot;అవునర్రా! మనం దీన్ని ఇంకా optimize చెయ్యొచ్చు. pair1ను pair2తో ఆల్రెడీ compare చేశేసాం కాబట్టి 2nd blockలో pair2ని pair1తో compare చేసే కోడును delete చేసెయ్యొచ్చు. అలా 3rd blockలో రెండు comparisons, 4th block లో మూడు comparisons save చెయ్యొచ్చు. ఇదే ప్రిన్సిపుల్&amp;#8204;ని మన పదిహేను pairs requirementకు కూడా వాడుకుంటే బోల్డెంత సేవింగ్సు. చూశారా! ఈ రోజు ఓ కొత్త concept తెలిసింది&amp;quot; అని లెక్చర్ పీకాడు.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;బాబోయ్! ఈయన ఇంకా ఇక్కడే ఉన్నాడంటే loops దగ్గరికొచ్చేప్పటికి ఇంకో పుష్కరమైనా పడుతుందని నోర్మూసుకుని వచ్చేశాం.&lt;/p&gt;  &lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-7481028172037749701?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=XQxGw49UzPM:2_CINB5Mwmo:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=XQxGw49UzPM:2_CINB5Mwmo:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=XQxGw49UzPM:2_CINB5Mwmo:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/XQxGw49UzPM" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/7481028172037749701?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/7481028172037749701?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/XQxGw49UzPM/blog-post.html" title="బాబోయ్ డెన్నిస్" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2008/04/blog-post.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DEQNQ3szcCp7ImA9WxVTGUo.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-8750882373871074860</id><published>2008-03-16T12:25:00.001+05:30</published><updated>2009-01-03T15:23:12.588+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-03T15:23:12.588+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="ఆపీసు" /><title>Darin C Code - Part III</title><content type="html">&lt;p&gt;అందరూ వచ్చేశారా? లేక కాఫీలూ అవీ తాగుతూ &lt;a href="http://rvaranasi.blogspot.com/2008/03/darin-c-code-part-ii.html"&gt;ఇందాకటి పార్టు&lt;/a&gt;లోనే ఉండి &lt;em&gt;పోయారా&lt;/em&gt;?&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;అసలు ఆ ఆగంతకుడు delete చేసిన files ఏంటో కనుక్కోడం ముఖ్యం అనుకున్నాడు పవన్‌. వెంటనే production serverకూ backup serverకూ comparison చేయడం మొదలెట్టాడు. క్షణమొక యుగంలా గడుస్తోంది. పదినిమిషాల్లో differences list వచ్చేసింది. ఆ లిస్ట్ చూసి పవన్‌ నివ్వెరబోయాడు. అవి చాలా insignificant byte stream files. ఏ process అయినా అవి లేకుండాకూడా continue అవగలదు. provisioning module మాత్రం hang ఐపోయింది. అంటే ఆ ముసుగు వీరుడు provisioning చాలా primitive అని ప్రూవ్ చేయడానికి ప్రయత్నిస్తున్నాడన్నమాట. ఇన్నేళ్ళలో ఎవరూ పట్టుకోలేని bug అది. తాను తలపడుతున్నది సామాన్యుడితో కాదు, తలపండినవాడితో అనుకున్నాడు పవన్‌.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;మళ్ళీ సీన్‌ మారింది. రెండు చేతులూ socket workbench ద్వారా provisioning moduleకు connect అవడానికి ప్రయత్నిస్తున్నాయి. monitor మీద successfully connected అన్న message display అయ్యింది. రెండు పెదాలు ఆనందంతో విచ్చుకున్నాయి. ముందే prepare చేసిపెట్టుకున్న messageని load చేసి provisioning moduleకు pump చేసి ఆ రెండు చేతులూ రెష్టు తీసుకున్నాయి. తర్వాతేం జరుగుతుందో ఆ పండిన తలకు తెలుసు.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;Connie బాంబు పేలినట్టు అదిరిపడింది. ఒక్కసారిగా call processing అంతా ఆగిపోయింది. networkలో ఒక్క కాలూ వెళ్ళట్లేదు. BSNL, USCC, RCC, TX11, NTELOS, BOURDEX subscribers అంతా గగ్గోలు పెడ్తున్నారని mails మీద mails. Director level meetings జరుగుతున్నాయి. Every minute of downtimeకు $10,000 fine చెల్లించాలని carriers ultimatum జారీ చేశారు.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;పవన్‌కు ఆట్టే టైము లేదు. Connieని లాక్కుని ఓ క్యూబ్ దగ్గరకెళ్ళాడు. క్యూబ్ ఖాళీగా ఉంది. అక్కడ లేకపోతే ఎక్కడ వెతకాలో పవన్‌కు బాగా తెలుసు. నాలుగు కాళ్ళూ break room వైపు పరుగుతీశాయి. అక్కడ పొగలు కక్కే కాఫీని సిప్ చేస్తూ Rocky Mountains viewని ఎంజాయ్ చేస్తున్న రమణ (అవును.... రచయితా, స్క్రీన్‌ప్లేయకుడూ, దర్శకుడూ అయిన నేనే) కనిపించడంతో పవన్‌ ఊపిరి పీల్చుకున్నాడు. రెండే ముక్కల్లో జరిగిందంతా చెప్పేసి క్యూబ్ వైపు పరిగెత్తాడు. ఈ సారి పరిగెత్తింది ఆరు కాళ్ళు.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;రమణ గబగబా debug చేస్తున్నాడు. రెండే నిమిషాల్లో తేల్చేశాడు. database threads అన్నీ hang అయిపోయాయి అని. అప్పటికే Team మొత్తం అక్కడ గుమికూడింది. మరిప్పుడెలా అన్నట్టు చూసింది Connie. రమణ భయం లేదన్నట్టు చూసి, మళ్ళీ debuggingలో మునిగిపోయాడు. అందరూ ఉత్కంఠగా చూస్తున్నారు. ఇది provisioning నిర్వాకం అని నిట్టూర్చాడు రమణ. అందరూ Darin వైపు కొరకొరా చూశారు. Connie అయితే తెలంగాణా శకుంతలలా నీ తల్లి అంటూ దూకబోయింది కానీ ముసలి ప్రాణం వదిలేయ్ అని రమణ అనడంతో ఆగిపోయింది. "ఈ రోజు systemలోకి ఓ కొత్త మెసేజ్ వచ్చింది. దాన్ని handle చేయలేక provisioning database threads అన్నిటినీ బ్లాక్ చేసేసింది. ఇందులో human intervention ఏమీ లేదు. పవన్‌ నిర్దోషి." అంటూ రమణ అప్పటికప్పుడు కొన్ని commands type చేయడంతో system normal stateకొచ్చింది. భేషో అనుకుంటూ అంతా పార్టీ చేసేస్కున్నారు. కానీ రమణ జేబులో కనబడీ కనబడనట్లున్న గ్లోవ్సును ఎవరూ గమనించలేదు, పవన్‌ తప్ప. చిన్నగా నవ్వుతూ cheers అన్నాడు పవన్‌.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;తర్వాత provisioning moduleను decommission చెయ్యాలి అని నిర్ణయించడం, ఆ ప్రాజెక్టు TCSకు రావడం చకచకా జరిగిపోయాయి.  &lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;(అయిపోయింది. సీక్వెల్ కోసం ఎదురుచూస్తూ ఉండండి)&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-8750882373871074860?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=jXl2asNri9k:KrQNHHVYlRQ:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=jXl2asNri9k:KrQNHHVYlRQ:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=jXl2asNri9k:KrQNHHVYlRQ:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/jXl2asNri9k" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/8750882373871074860?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/8750882373871074860?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/jXl2asNri9k/darin-c-code-part-iii.html" title="Darin C Code - Part III" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2008/03/darin-c-code-part-iii.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DEQNQ3szcCp7ImA9WxVTGUo.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-3472278045464963543</id><published>2008-03-16T12:20:00.001+05:30</published><updated>2009-01-03T15:23:12.588+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-03T15:23:12.588+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="ఆపీసు" /><title>Darin C Code - Part II</title><content type="html">&lt;p&gt;&lt;a href="http://rvaranasi.blogspot.com/2008/03/darin-c-code-part-i.html"&gt;మొదటి పార్టు&lt;/a&gt; చదివాక్కూడా ఇంకా కంటిన్యూ అవుతున్నారంటే మీరు గట్టి ఘటాలన్నమాటే! కానివ్వండి.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;పవన్‌ మెదడ్లో సవాలక్ష questions. వాడెవడో నా ఐడీని hack చేశాడా? లేక Darin నిజంగానే నన్ను recommend చేస్తున్నాడా? ఆ చేసేదేదో system files అన్నీ delete చేసి చక్కా పోవచ్చుగా. పీడా వదిలిపోయేది. provisioning moduleను మాత్రమే ముట్టుకోడంలో ఏదైనా ఆంతర్యం ఉందా? అసలు వీడేం delete చేసి చచ్చాడు? system గురించి అంతా తెలిసే చేశాడా? లేక గుడ్డెద్దు చేలో పడ్డట్టు ఏదో చేతికి దొరికింది delete చేసేశాడా? అసలు ఈ వీడన్నవాడు ఎవడు? &lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;ఈ ప్రవాహానికి బ్రేక్ వేస్తూ Connie monitorను పవన్‌ వేపు తిప్పి ఓ పట్టు పట్టు అన్నట్టు చూసింది. పవన్‌ వేళ్ళు చకచకా కదిలాయి. ముందసలు ఆ ఐడీ ఏంటో చూడాలి అని ఆ కళ్ళు ఆత్రంగా వెదుకుతున్నాయి. కీబోర్డు సౌండు తప్ప అంతా నిశ్శబ్దం. నరాలు తెగే ఉత్కంఠ. (ఇంకా ఇలా బోల్డు ఎఫెక్ట్సు చూపిస్తాం) . దీన్ని బ్రేక్ చేస్తూ ఒక పెద్ద నిట్టూర్పు. అది పవన్‌ నుంచి. log files అన్నీ purge అయిపోయాయి. ఎక్కడా వేలిముద్రలు పడకుండా జాగ్రత్త పడ్డాడు. ఈ సంగతి వినగానే Connie మొహం పాలిపోయింది. అసలు వాడెవడో తెలియకపోగా పవన్‌ను అమాయకుడిగా ప్రూవ్ చేసే ఒకే ఒక్క హోపూ ఆవిరైపోయింది.  &lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;సీన్‌ మారిస్తే గ్లోవ్స్ వేసుకున్న రెండు చేతులూ తమ తమ వేళ్ళకు మళ్ళీ పనిచెప్పాయి. sed command issue చేయడంతో provisioning module కల్లు తాగిన కోతిలా తిక్క తిక్క messages పంపసాగింది. &lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;Connieకు టెన్షనెక్కువైపోతోంది. mail chains నడుస్తున్నాయి. Issue top-level management వరకూ వెళ్ళింది. అందరూ అందర్నీ status update అడుగుతున్నారు. పవన్‌ కళ్ళు మూసుకుని దీర్ఘంగా ఆలోచిస్తున్నాడు. Connie గబుక్కున పవన్‌ను లాక్కుని Darin క్యూబ్ వైపు నడిచింది. రెండు లావుపాటి శాల్తీలు తన బుర్ర నమిలెయ్యడానికి వస్తున్నట్టు పీడకల రావడంతో ఉలిక్కిపడి లేచాడు Darin. ఎదురుగా వీళ్ళిద్దరూ కనిపించడంతో కల నిజమే అనుకుంటూ ఏంటన్నట్టు కళ్ళెగరేశాడు. విషయమంతా టూకీగా వివరించి తరుణోపాయం సూచించమని వేడుకుంది Connie. ఓ పిచ్చి నవ్వు నవ్వి "అమ్మడూ! ఇందాకే తాగిన Dr. pepper గురించో, లేకపోతే పొద్దున్నే తిన్న పిజ్జా గురించో అయితే చెప్పగలనుగానీ, ఎప్పుడో రాసిన కోడ్ గురించి ఏం చెప్పగలను. బుధ్ధిమంతులు లేనివాటిగురించి దిగులుచెందక ఉన్నవాటితో సరిపెట్టుకుంటారు. లేని log files గురించి మర్చిపోయి ఉన్న source codeను debug చేసుకోండి" అని సెలవిచ్చి మళ్ళీ నిద్రలోకి జారుకున్నాడు Darin.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;Back to square one అనుకుంటూ వచ్చి క్యూబ్‌లో కూలబడింది Connie. పవన్‌ ఇంకా దీర్ఘంగా ఆలోచిస్తూనే ఉన్నాడు, కళ్ళు మూసుకునే. log, source, debug ఈ మాటలన్నీ ఆ బుర్రలో గింగిర్లు తిరుగుతున్నాయి. ఉన్నట్టుండి ఆ రెండు కళ్ళూ తెరుచుకున్నాయి. Connieకి ఆ కళ్ళలో ఓ వెలుగు కనబడింది.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;....&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;(కాఫీ, టీ గట్రా తాగి జండూబామ్‌ రాసుకుని &lt;a href="http://rvaranasi.blogspot.com/2008/03/darin-c-code-part-iii.html"&gt;తరువాతి పార్టుకు&lt;/a&gt; రెడీ అవ్వండి.) &lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-3472278045464963543?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=CNUGe7Z1ge0:QH_aY5VTRKQ:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=CNUGe7Z1ge0:QH_aY5VTRKQ:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=CNUGe7Z1ge0:QH_aY5VTRKQ:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/CNUGe7Z1ge0" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/3472278045464963543?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/3472278045464963543?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/CNUGe7Z1ge0/darin-c-code-part-ii.html" title="Darin C Code - Part II" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2008/03/darin-c-code-part-ii.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DEQNQ3szcCp7ImA9WxVTGUo.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-4744965879519789916</id><published>2008-03-16T12:17:00.003+05:30</published><updated>2009-01-03T15:23:12.588+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-03T15:23:12.588+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="ఆపీసు" /><title>Darin C Code - Part I</title><content type="html">&lt;p&gt;డెన్వర్‌లో నా పాత ప్రాజెక్టులో Provisioning అన్న module ఉండేది. ఏ ఫోను ఎప్పుడు పుట్టింది, చచ్చింది, దివాళా తీసింది (activation, expiration, zero balance) లాంటి సంగతులను మిగతావాటికి చేరవేయడమే దాని పని. ఎవడో ఉద్ధండుడు కొన్నేళ్ళ క్రితం దాన్ని C లాంగ్వేజీలో రాశాడట. తర్వాత మా system ఇంతింతై వటుడింతై అన్నట్టు ఎదిగినా ఆ module మాత్రం ఎవరికీ అర్థం కాకుండా అలాగే C లోనే ఉండిపోయింది. ప్రస్తుతం దాని గురించి తెలిసిన మిగిలిన ఒకే ఒక్కడు Darin Buchanan. ఆయన దాన్ని పీకి పాకాన పెట్టి ఇంకా గజిబిజి చేసి చివరకు రెటైర్మెంటు తీసుకుని భీష్ముడిలా సలహాల్రావ్ పోష్టులో సెటిలైపోయాడు. నా ఖర్మకొద్దీ అది నా నెత్తిమీద పడి తెగ బాధపడిపోతుంటే నా రూమ్మేట్ &lt;a href="http://www.orkut.com/Profile.aspx?uid=9316058484441706493"&gt;పవన్‌&lt;/a&gt; Davinci Code inspirationతో Darin C Code అని ఎందుకు రాయకూడదూ, కాస్త కచ్చైనా తీరుతుంది అని అశువుగా కొన్ని అయిడియాలు ఇచ్చేశాడు. కాబట్టి ఇది చదివాక ఓర్నీ దుంపతెగ. నీకేం అపకారం చేశాంరా అని అడగాలనుకుంటే వాణ్ణే పట్టుకోండి.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;సినిమా ఓపెనింగు సీన్లో రెండు చేతులు గబగబా కీబోర్డు మీద ఓ ఫైలుకోసం సెర్చు చేస్తుంటాయి. కాసేపటికి ఆ చేతులు ఓ directory మీద నిర్దాక్షిణ్యంగా rm -rf command issue చేస్తాయి. వెంటనే provisioning module లో critical errors రావడం, tech support team కు alarm వెళ్ళడం చకచకా జరిగిపోతాయి. &lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;కట్‌చేస్తే conference room లో పవన్‌ Multi Threading &amp;amp; Core Dumps మీద presentation ఇస్తుంటాడు. (పవన్‌ programming లో expert అన్న విషయాన్ని చెప్పంగానీ చాలా artistic గా చూపిస్తాం).  ఇంతలో new message received అన్న alert రావడంతో excuse me అంటూ mail ఓపెన్‌ చేస్తాడు. Toలో Tech Support id, CCలో తన id ఉండడం చూసి బోల్డెంత ఆశ్చెర్యపడిపోతాడు. అసలు ఈ mail తనకెందుకొచ్చిందా అని ఆలోచిస్తుండగానే Connie Casteel నుంచి కాలొస్తుంది. పవన్‌ Connie cube లోకెళ్ళగానే Manager, Engineering Support అన్న బోర్డుమీద కెమరా ఫోకస్ చేస్తాం. తర్వాత Connie టేబుల్ మీద "Confidential - System Manual for Managers" అన్న బైండు పుస్తకాన్ని, అందులో "Whenever there is a critical error in the system due to human intervention, an alarm will be sent to tech support and the id that caused the problem" అన్న పాయింటు సర్కిలు చేసుండడమూ చూపిస్తాం. &lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;Connie గొంతు సవరించుకుని any explanation అన్నట్టు చూస్తుంది. పవన్‌ తన id hack అయ్యిందేమో అన్న విషయాన్ని బాడీ లాంగ్వేజ్ ద్వారా తెలియజేస్తాడు. " ఒరే అబ్బాయ్! నువ్వొఠ్ఠి అమాయకుడివని నాకు తెలుసు. కానీ corporate security ఆ ఘనకార్యం చేసింది నువ్వే అనుకుంటోంది. ఆ mailలో CC అంటే Carbon Copy అని కాదు సుమీ. Connie Casteel అని. అది Darin రాసిన కోడు. అంటే ఈ సమస్యను గట్టెక్కించే సత్తా నీకే ఉందని, నిన్ను పట్టుకోమని నాకు కోడి భాషలో చెప్తున్నాడన్నమాట. మనకు ఆట్టే టైము లేదు. పద పద" అంటూ Connie తన idతో systemలోకి లాగిన్‌ అవడానికి ఉద్యుక్తురాలవుతుంది.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;...&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;(&lt;a href="http://rvaranasi.blogspot.com/2008/03/darin-c-code-part-ii.html"&gt;ఇంకా బోలెడుంది...&lt;/a&gt;)&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-4744965879519789916?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=2bCYnFZtTvM:ysaOE5VpXVA:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=2bCYnFZtTvM:ysaOE5VpXVA:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=2bCYnFZtTvM:ysaOE5VpXVA:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/2bCYnFZtTvM" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/4744965879519789916?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/4744965879519789916?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/2bCYnFZtTvM/darin-c-code-part-i.html" title="Darin C Code - Part I" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2008/03/darin-c-code-part-i.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DEYCRnk_fSp7ImA9WxVTGUo.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-110148828665176127</id><published>2008-03-07T13:10:00.001+05:30</published><updated>2009-01-03T15:19:27.745+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-03T15:19:27.745+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="కబుర్లు" /><title>డైసీలూ, ఇంపలూ</title><content type="html">&lt;p&gt;ఈ టైటిలేంటో మీకేమైనా బోధపడిందా? బుర్ర గోక్కోకండిగానీ నేనే చెప్తా. ఆ మొదటి ముక్క డైలీ సీరియళ్ళకూ, రెండో ముక్క ఇంజినీరింగ్ పరీక్షలకూ సంక్షిప్త రూపాలు. ఆ రెంటికీ ఏంటి సంబంధం అని ఆలోచిస్తున్నారా? ఉంది... దాన్లోకే వస్తున్నా. అందరూ డైలీ సీరియళ్ళను తెగ ఆడిపోసుకుంటారు గానీ, అవి సమాజానికి చేస్తున్న సేవను ఎవరూ గుర్తించరు. ఒక్క సీరియల్లో బుక్కైతే చాలు, లైఫ్ సెటిలైనట్టే. గవర్నమెంట్ ఉద్యోగం కూడా బలాదూర్. ఇక అవి అందించే విజ్ఞాన వినోదాల గురించి రాయడానికి ఈ బ్లాగు సరిపోదు. ఇంతటి మహోన్నతమైన డైలీ సీరియళ్ళనుంచి inspire అయ్యి one day batting అవసరం లేకుండా one hour battingతో నా ఇంజినీరింగ్ పరీక్షలన్నీ దంచేశాను. ఆ కిటుకులేంటో మీకు తెలియజెప్పడానికే ఈ బ్లాగు.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;#160;&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;ఇక్కట్నుంచీ డైసీ అన్నచోట డైలీ సీరియల్ అనీ, ఇంప అన్నచోట ఇంజినీరింగ్ పరీక్ష అనీ చదువుకోగలరు.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;1. డైసీకు ఎన్ని ఎక్కువ ఎపిసోడ్లుంటే అంత పాపులర్. అలాగే ఇంపలో ఎన్ని ఎక్కువ పేజీలు రాస్తే అన్ని ఎక్కువ మార్కులు వస్తాయి. ఇది fundamental principle.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;2. డైసీ చూసేప్పుడు బుర్ర అస్సలు వాడకూడదు. ఇంప రాసేప్పుడు కూడా అంతే. దేనిగురించైనా ఆలోచించడానికి పెన్ను ఆపారో మీ answer sheet లో ఓ పేజీ తగ్గుతుంది. అంటే ఓ మార్కు తగ్గినట్టే.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;3. డైసీలో characters అన్నీ డైలాగ్స్ నిదానంగా, విడివిడిగా చెప్తుంటాయి. శోభన్&amp;#8204;బాబు లాగా గ్యాప్ లేకుండా మాట్లాడే character ఒక్కటి కూడా ఉండదు. ఇంపలోనూ అక్షరాలన్నీ ఆమడదూరంలో ఉండేట్టు, వీలైనన్ని ఎక్కువ పేజీలు occupy చేసేట్టు చూసుకోవాలి.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;4. మురిక్కాల్వను చూడగానే పందులు డైవ్ చేసినట్టు question చూడగానే answer లోకి దూక్కూడదు. డైసీ బిగినింగ్&amp;#8204;లో చూడండి. అసలా డైసీ ఏంటి, దాని పుట్టుపూర్వోత్తరాలేంటి అని నిర్మాత, డైరెట్రూ వగైరావాళ్ళతో ఓ నాలుగైదు ఎపిసోడ్లు డీటైల్డుగా చెప్పిస్తారు. అలా ఇంపలో గూడా first అసలా question ఏంటి దాని కథాకమామీషేంటని questionనే విడమర్చి కనీసం రెండు పేజీలు రాయాలి.&amp;#160; &lt;/p&gt;  &lt;p&gt;5. డైసీలో detailకు పెద్దపీట వేస్తారు. చెప్పులెలా వేసుకోవాలి, అంట్లెలా తోమాలి, డైనింగ్ టేబుల్ మీద ఎలా తినాలి లాంటివన్నీ చాలా detailedగా చూపిస్తారు. చిన్న చిన్న విషయాలేకదా అని కొట్టిపడెయ్యరు. మనంకూడా దిద్దేవాడు దద్దమ్మ అనుకుని ప్రతీదీ వర్ణించి కళ్ళు తెరిపించాలి.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;6. డైసీలో చూడండి ప్రతి ఎపిసోడ్&amp;#8204;లోనూ ముందు లాస్ట్ ఎపిసోడ్&amp;#8204;లో ఏం జరిగిందనేది ఓ ఐదు నిమిషాలు చూపిస్తారు. అలాగే చివర్న నెక్ష్ట్ ఎపిసోడ్&amp;#8204;లో ఏం జరగబోతుందనేది ఇంకో ఐదు నిమిషాలు చూపిస్తారు. అలాగే ఇంపలో కూడా వర్తమానం రాస్తే సరిపోదు. భూత భవిష్యత్&amp;#8204;లు కూడా చూపించాలి.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;7. ప్రతి ఎపిసో్డ్&amp;#8204;కూ బిగినింగ్&amp;#8204;లో టైటిలు సాంగూ, పేర్లూ, మళ్ళీ చివర్లో అదే టైటిలు సాంగూ, మిగిలిన పేర్లూ వేస్తుంటారు గదా. అలాగే ఇంపలో కూడా ప్రతి additional sheet లోనూ మీరు ఏ questionకు answer చేస్తున్నారో స్పష్టంగా తెలియజెప్పాలి. అలాగే sheet చివర్లో ఈ question ఇంకా అయిపోలేదూ, ఇంకా బోల్డు రాయాల్సుందీ అని చెప్పాలి. &lt;/p&gt;  &lt;p&gt;8. డైసీకో ప్రత్యేకత ఉంది. వందో ఎపిసోడ్&amp;#8204;నుంచి వెయ్యో ఎపిసోడ్&amp;#8204;కు జంప్ అయినా మీరు మిస్సయ్యేదేమీ ఉండదు. కథను ఈజీగా ఫాలో అయిపోగలరు. అదే ఇంగ్లీషు సినిమాలు తీసుకోండి. పది నిమిషాలు మిస్సయితే చాలు అంతా గజిబిజిగా ఉంటుంది. అందుకే అవి ఇండియాలో ఆడలేవు. ఇంపలో కూడా దిద్దేవాడు పదో పేజీనుంచి డైరెక్టుగా ముప్పయ్యో పేజీకి వెళ్ళాలనుకున్నా ఏ ఇబ్బందీ కలగకుండా చూసుకోవాల్సిన బాధ్యత మనదే.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;9. డైసీలో గమనించారో లేదో ఏదైనా flashback సంఘటన గురించి చెప్పాల్సొస్తే ప్రేక్షకులు ఎక్కడ మర్చిపోయుంటారో పాపం అని మళ్ళీ ఆ పాత ఎపిసోడ్ మొత్తం చూపిస్తారు. ఇంపలో కూడా ఫలానా చోట ఆల్రెడీ describe చేసాను అనికాకుండా మళ్ళీ ఇక్కడ కూడా రాయాలి. &lt;/p&gt;  &lt;p&gt;10. డైసీలో షాకింగ్ న్యూస్ విన్నప్పుడు ఆ సీన్&amp;#8204;లో ఉన్న characters అన్నీ ఓ ఐదు నిమిషాల పాటు freeze అయిపోతాయి. తర్వాత కెమరా ఒక్కొక్క character face మీదుగా వెళ్తూ ఆత్మభ్రమణం పూర్తిచేసేసరికి ఆ రోజు ఎపిసోడ్ పూర్తవుతుంది. ఇంపలో equationగానీ, formulaగానీ రాసినప్పుడు దాన్ని rectangleలో highlight చేసి రకరకాల anglesలో describe చెయ్యాలి.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;#160;&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;ఇక్కట్నుంచీ డైలీ సీరియల్ అన్నచోట డైసీ అనీ, ఇంజినీరింగ్ పరీక్ష అన్నచోట ఇంప అనీ చదువుకోగలరు.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;ఇంకా రాయాలనుందిగానీ జనాలు ఆపండ్రోయ్ అని అరుస్తున్నారు. సో ఇక్కడితో పవమానం పాడక తప్పట్లేదు.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;అన్నట్టు మీరు గమనించారో లేదో గానీ పైన చెప్పిన విశేషణాలన్నీ ఈ బ్లాగుకు అతికినట్టు సరిపోతాయి. &lt;/p&gt;  &lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-110148828665176127?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=Jxlj7j8lVEc:HgbyX0T0KGo:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=Jxlj7j8lVEc:HgbyX0T0KGo:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=Jxlj7j8lVEc:HgbyX0T0KGo:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/Jxlj7j8lVEc" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/110148828665176127?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/110148828665176127?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/Jxlj7j8lVEc/blog-post_07.html" title="డైసీలూ, ఇంపలూ" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2008/03/blog-post_07.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DEYCRnk_fSp7ImA9WxVTGUo.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-4948352920774585530</id><published>2008-03-06T16:50:00.001+05:30</published><updated>2009-01-03T15:19:27.745+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-03T15:19:27.745+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="కబుర్లు" /><title>ఉపోషం</title><content type="html">&lt;p&gt;మళ్ళీ శివరాత్రి వచ్చేసింది. ఊరంతా ఉపవాసాలనీ, జాగరణలనీ హడావిడిగా ఉంది. కానీ నాకేం కొత్తగా లేదు. ఈ ఉద్యోగంలో పడ్డాక పొద్దుపోయాక తినడాలు, రాత్రిళ్ళు జాగారాలూ మామూలైపోయాయి. జన్మకో శివరాత్రి అని ఎందుకన్నారో గానీ ఇప్పుడు మమ్మల్ని చూస్తే రోజూ శివరాత్రే అనేవారు. అదేంటో రోజూ తినకపోయినా ఏమీ అనిపించేదికాదు గానీ శివరాత్రి రోజు మాత్రం పొద్దుటినుంచే కరకరా ఆకలి వేసేస్తోంది. ఇక ఎప్పుడెప్పుడు పొద్దెక్కుతుందా అని చక్రవాక పక్షుల్లా ఎదురుచూపులు. ఈ సమయంలో నాకో కథ గుర్తుకొస్తోంది. ఓ శివరాత్రికి కోతులన్నీ కలిసి ఉపవాసం చెయ్యాలని నిర్ణయించుకున్నాయ్ట. కాసేపయ్యాక ఓ ముసలి కోతికి ఓ అనుమానం పట్టుకుంది. తీరా పొద్దెక్కేసరికి అందరికీ నీరసాలు వచ్చేస్తే మన ఫుడ్డు సంగతేంటీ? కాబట్టి ఆకులూ, పండ్లూ వగైరాలన్నీ ఇప్పుడే తెచ్చిపెట్టుకుంటే సరి అని ప్రపోజ్ చేసింది. మిగతా కోతులన్నీ అవును అవును అంటూ ఏకగ్రీవంగా ఆమోదించేశాయి. సరే అన్నీ కలిసి కావాల్సినవన్నీ తెచ్చి రెడీగా పెట్టుకున్నాయి. ఇంతలో ఫోర్&amp;#8204;సైటు ఎక్కువున్న ఇంకో కోతికి ఇంకో ఆలోచనొచ్చింది. పండ్లన్నిటికీ తొక్కలూ అవీ వలిచిపెట్టుకుంటే బెటర్ కదా, ఆ టైముకు ఓపికుంటుందో లేదో మరి అంది. అవున్రోయ్ కరెష్టే కదా అనుకున్నాయ్ మిగతావన్నీ. ఆ పని కాస్తా కానిచ్చేసి మళ్ళీ కూర్చుని సాయంత్రం కోసం ఎదురుచూట్టం మొదలెట్టాయ్. ఇంతలో ఓ కంగార్రావ్&amp;#8204;కి ఇంకో భయం పట్టుకుంది. తినేటైముకి ఫుడ్డుని నోటిదాకా తెచ్చుకునేందుకైనా ఎనర్జీ ఉంటుందని గ్యారంటీ ఏమిటీ? ఇప్పుడే నోట్లో పెట్టుకు కూర్చుందాం అంది. తర్వాతేం జరిగిందో చెప్పక్కర్లేదు కదా. మీరు మాత్రం అలా చేయకండే?&lt;/p&gt;  &lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-4948352920774585530?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=IX_FPDs_SHI:2R4g9GW_bPE:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=IX_FPDs_SHI:2R4g9GW_bPE:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=IX_FPDs_SHI:2R4g9GW_bPE:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/IX_FPDs_SHI" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/4948352920774585530?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/4948352920774585530?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/IX_FPDs_SHI/blog-post_8377.html" title="ఉపోషం" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2008/03/blog-post_8377.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DEYCRnk_fSp7ImA9WxVTGUo.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-4652272234815725199</id><published>2008-03-06T11:18:00.001+05:30</published><updated>2009-01-03T15:19:27.745+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-03T15:19:27.745+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="కబుర్లు" /><title>సరదాగా</title><content type="html">&lt;p&gt;వీటిని చదివి ఎవడైనా కాపీ అంటే నాలిక చీరేస్తాను. వీటిని సేకరణలు అనాలి.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;#160;&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;క్లాసులో పిల్లలను వారి తండ్రులేం చేస్తుంటారో అడుగుతున్నాడు టీచర్.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;quot;టింకూ!&amp;#160; మీ నాన్నగారేం చేస్తుంటారు? &amp;quot; అడిగాడు టీచర్.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;quot;కవిత్వం రాస్తుంటారు&amp;quot; చెప్పాడు టింకూ.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;quot;అలాగా... జీవహింస మహాపాపం అని మీ నాన్నగారికి చెప్పు నాయనా! &amp;quot; అన్నాడా టీచర్.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;************************&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;quot;Who is the first Indian lady to fly to a foreign country? &amp;quot; అడిగాడు టీచర్.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;quot;సీత&amp;quot; ఠకీమని చెప్పాడు టింకూ.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;************************&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;quot;అబ్బాయి అన్నివిధాలా మీకు తగినవాడే. కానీ ఒక్కటే లోపం. నవ్వినప్పుడు అందవికారంగా ఉంటాడు.&amp;quot; నసిగాడు పెళ్ళిళ్ళ పేరయ్య.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;quot;దాందేముందిలేండి. పెళ్ళయాక ఏ మగాడు నవ్వుతాడు కనక.&amp;quot; ధీమాగా చెప్పాడు అమ్మాయి తండ్రి.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;************************&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;quot;ఈ మధ్య కొత్త టీవీ సీరియళ్ళేమైనా చూస్తున్నావా వదినా? &amp;quot; అడిగింది కాంతం.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;quot;అబ్బే! ఈ డైలీ సీరియళ్ళతో విసిగెత్తిపోయాను వదినా. వాస్తవ జీవితమే ఎంతో హాయిగా వుంది. &amp;quot; చెప్పింది కనకం.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;quot;వాస్తవ జీవితమా? ఎప్పుడు బిగినైంది? ఏ ఛానెల్లో? &amp;quot; కుతూహలంగా అడిగింది కాంతం.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;************************&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;quot;ఏవండీ! మన పక్కింటివాళ్ళు ఇప్పుడు ఏం చేస్తుంటారు? &amp;quot; అడిగింది భార్యామణి.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;quot;ఏముంది. మనమేం చేస్తున్నామా అని డిస్కస్ చేస్తుంటారు. &amp;quot; గెస్ కొట్టాడు సీతాపతి.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;quot;ఛీ ఛీ. వెధవల పొరుగున చేరాం. &amp;quot; వాపోయింది భార్యామణి.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;************************&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;quot;ఈ కళ్ళజోడు పెట్టుకుంటే మీరు శుభ్రంగా చదవగలరు&amp;quot; చెప్పాడు కళ్ళ డాక్టర్.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;quot;హమ్మయ్య! బతికించారు. ఇన్నాళ్ళూ నాకు చదువు రాదనే బాధతో కుమిలిపోతున్నాను&amp;quot; ఆనందంగా చెప్పాడు నిరక్షర్రావ్.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;************************&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;quot;సాయంత్రం మా ఫ్రెండ్స్ భోజనానికొస్తారు. ఆ టేప్&amp;#8204;రికార్డరూ, వాల్&amp;#8204;క్లాకూ, ఆ అలమార్లో పుస్తకాలూ అన్నీ దాచెయ్యి.&amp;quot; చెప్పాడు కనకారావ్.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;quot;ఏ? వాళ్ళంతా దొంగవెధవలా? &amp;quot; అడిగింది కనకం.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;quot;కాదు. వాళ్ళ వస్తువులను వాళ్ళు గుర్తుపడతారేమోనని&amp;quot; చెప్పాడు కనకారావ్.&amp;#160; &lt;/p&gt;  &lt;p&gt;************************&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;quot;సార్. మా ఆవిడకు ఒంట్లో నలతగా ఉంది. ఆస్పత్రికి తీసుకెళ్ళాలి. మధ్యాహ్నం నుంచీ లీవు కావాలి సార్&amp;quot; మేనేజరును అడిగాడు రమణ.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;quot;అవసరం లేదోయ్. నువ్వు మీటింగులో ఉన్నప్పుడు మీ ఆవిడ ఫోన్ చేసి తనకు బాగానే ఉన్నట్లు నువ్వు ఇంటికి రానక్కర్లేనట్టు చెప్పింది. చెప్పడం మరిచాను. సారీ. వెళ్ళి పని చూసుకో.&amp;quot; అన్నాడు మేనేజర్ బోడిలింగం.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;quot;సార్. మీరు నాకంటే పచ్చి అబధ్ధాలు ఆడుతున్నారు. నాకసలు పెళ్ళే కాలేదు.&amp;quot; వాపోయాడు రమణ.&lt;/p&gt;  &lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-4652272234815725199?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=0xGbjYALmVA:woc-RvcUi9w:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=0xGbjYALmVA:woc-RvcUi9w:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=0xGbjYALmVA:woc-RvcUi9w:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/0xGbjYALmVA" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/4652272234815725199?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/4652272234815725199?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/0xGbjYALmVA/blog-post_06.html" title="సరదాగా" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2008/03/blog-post_06.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DEYCRnk_fSp7ImA9WxVTGUo.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-6985728921431951649</id><published>2008-03-05T17:06:00.001+05:30</published><updated>2009-01-03T15:19:27.745+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-03T15:19:27.745+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="కబుర్లు" /><title>క్షణభంగురం</title><content type="html">&lt;p&gt;నేను గత కొద్ది వారాలుగా ఏమీ రాయకపోవడంతో జనాలంతా ఆనందంతో ఉబ్బితబ్బిబ్బై సంతోషంతో సంబరాలు చేసుకుంటున్నార్ట? నాయనలారా! ఈ ఆనందం ఆరిజోనాలో ఐస్&amp;#8204;&amp;#8204;క్రీం లాగా, అంటార్కిటికాలో ఎండలాగా, హైదరాబాదులో నిశ్శబ్దంలా క్షణభంగురాలు. ఆట్టే ఎక్కువ కాలం ఉండలేవు . ఈ సత్యాన్ని తెలియజేయడానికే ఈ బ్లాగు రాస్తున్నాను. నా బ్లాగులన్నీ క్రమం తప్పకుండా చదవండి. త్వరలోనే ఆనందరహిత స్థితికి చేరుకుంటారు.&amp;#160; &lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;#160;&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;సరే! అసలు విషయలోకి వద్దాం. మొన్నామధ్య అమెరికావాళ్ళు నన్ను భరించడం ఇక మావల్ల కాదు బాబోయ్ అని ఇండియాకు తోలేసారని మీకు తెలుసు కదా! ఈ హఠాత్పరిణామానికి ఇండియా అంతా తల్లడిల్లి పోయిందట. గోరుచుట్ట మీద రోకటి పోటులా నేను నెలరోజులు సెలవు తీసుకుని మరీ ఊరిమీద పడేసరికి కర్నూల్లో జనాలు బతికుంటే బ్లాగులు రాసుకుంటూ బతకొచ్చని తలోదిక్కూ పారిపోయారు. నాకే దిక్కూ మిగల్క అలోచించగా చించగా &amp;quot;ఏ దిక్కూ లేనివాళ్ళకు దేవుడే దిక్కు&amp;quot; అన్న విషయం తట్టింది. అదిగో అలా తీర్థయాత్రల మీద పడ్డాను. ఛలో కాశీ అనగానే దేవుళ్లంతా ఒక్కసారి ఉలిక్కిపడి, మూడు కొబ్బరికాయలు ఆరు అగరొత్తులతో హాయిగా గడిచిపోతున్న మాకీ విపత్తేల అని తలపట్టుకున్నార్ట. తోచీ తోచనమ్మ తోడికోడలు పుట్టింటికెళ్ళినట్లు వీడికీ వయసులో ఇదేం పోయేకాలం అని బావురుమన్నార్ట. నన్ను ఆపడానికి ఇంద్రుడి వజ్రాయుధాన్ని వాడాలా, శివుడి త్రిశూలానికి పనిచెప్పాలా, విష్ణుచక్రాన్ని పంపాలా అని తర్జనభర్జనలు పడుతుంటే దేవలోకానికి సలహాల్రావైన నారదుడు &amp;quot;కలవరపాటేల? వీటికంటే పవర్&amp;#8204;ఫుల్ ఆయుధం భూలోకం లోనే ఉంది. పొల్యూషన్&amp;#8204; అన్న నామంతో వ్యవహరించబడుతోంది. అదొక్కటి చాలు వీడి భరతం పట్టడానికి&amp;quot; అని సెలవిచ్చాట్ట.&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&amp;#160;&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;అదిగో అలా పొల్యూషన్&amp;#8204; ప్రభావంతో జ్వరం, జలుబు, తలనొప్పి, దగ్గు వంటి సమస్త రోగాల బారిన పడి ఇంట్లోనే అఘోరిస్తున్నాను. చూద్దాం నాతో ఇవి ఎన్నాళ్ళు వేగుతాయో!&lt;/p&gt;  &lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-6985728921431951649?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=mih0_zsQRl0:d1riKVdeCfs:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=mih0_zsQRl0:d1riKVdeCfs:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=mih0_zsQRl0:d1riKVdeCfs:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/mih0_zsQRl0" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/6985728921431951649?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/6985728921431951649?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/mih0_zsQRl0/blog-post.html" title="క్షణభంగురం" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2008/03/blog-post.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;D0QEQ38_fip7ImA9WxVTGUo.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-7751698234390472249</id><published>2008-02-08T08:51:00.001+05:30</published><updated>2009-01-03T15:05:02.146+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-03T15:05:02.146+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="సొంత డబ్బా" /><title>శవం చచ్చింది</title><content type="html">&lt;p&gt;వారానికో వాయింపు శీర్షికన ఈ వారం నా హాలీవుడ్ విశేషాల గురించి ముచ్చటిద్దాం. ఏదో సెలవులు కదా కాస్త ఎంజాయ్ చేద్దామని మొన్నామధ్యెప్పుడో ఎరక్కపోయి లాస్ఏంజిల్స్ వెళ్ళాను. యూనివర్సల్ స్టూడియోస్ లో అడుగు పెట్టింది మొదలు ఊపిరి సలపనిస్తేగా! ఎవరంటారా? ఇంకెవరు. ఆర్నాల్డు శివాజీనగరు (Arnold Schwarzenegger), బర్గరు (Spielberg), పిట్ట (Brad Pitt), డిప్పం (Johny Depp) ఇలా ఒకరేమిటి అందరూనూ. హారర్ ఫ్యాంటసీ కలగలిసిన ఓ హాలీవుడ్ సినిమా కథ రాసిపెట్టమని ఒకటే పోరు. చివరకు తప్పలేదు. సినిమా అన్న తర్వాత ఓ టైటిలుండాలి కదా! ఆలోచిస్తే చచ్చినోడి ఛాతీ (Deadman's Chest), మాచెడ్డ చావు (Evil Dead) ఇలాంటి పేర్లన్నీ ఆల్రెడీ వాడేసుకున్నారు. ఫైనల్&amp;#8204;గా శవం చచ్చింది (Death of Corpse) అన్న పేరు ఖరారు చేశా. కథ మరీ కొత్తదేంకాదు. Mr.విక్రమ్, Mr.భేతాళ్ కథ. మనకు ఆల్రెడీ తెలుసుగానీ వాళ్ళకు వెరైటీయే కదా. కథంతా విన్నాక అందరూ ఆహా ఓహో అంటూ ఇంతటి అద్భుతమైన సినిమాలో నేను యాక్టింగు కూడా చెయ్యాల్సిందేనంటూ పట్టుబట్టారు. ఏం చేస్తాం. తప్పదు గదా! అప్పటికప్పుడు మేకప్&amp;#8204;మ్యాన్ను పిలిపించి ఇదిగో &lt;a href="http://www.orkut.com/AlbumZoom.aspx?uid=15638002847360389658&amp;amp;pid=1202440713948&amp;amp;aid=1"&gt;ఈ వేషం&lt;/a&gt; వేయించారు (కనబడదులెండి. ఈ ఫోటో చూడాలంటే orkutలో నాతో జట్టు కట్టాల్సిందే). తీరా అంతా అయ్యాక ఒకరి మొఖాలు ఒకరు చూసుకుని నా పర్సనాలిటీకి Mr.విక్రమ్ కంటే కూడా Mr.భేతాళ్ బాగా సూటవుతుందని డిసైడ్ చేసారు. పోన్లే టైటిల్ క్యారెక్టరు గదా ఒప్పుకున్నా. సినిమా అయ్యాక చెప్తాను అందరూ తప్పకుండా చూడండి. &lt;/p&gt;  &lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-7751698234390472249?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=eS6oUEcSqtk:4DfBUPipyGg:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=eS6oUEcSqtk:4DfBUPipyGg:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=eS6oUEcSqtk:4DfBUPipyGg:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/eS6oUEcSqtk" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/7751698234390472249?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/7751698234390472249?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/eS6oUEcSqtk/blog-post.html" title="శవం చచ్చింది" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2008/02/blog-post.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;DEIEQnkzeSp7ImA9WxVSEkg.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-6627536564742751703</id><published>2008-01-26T09:31:00.001+05:30</published><updated>2009-01-06T21:11:43.781+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-06T21:11:43.781+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="సొంత డబ్బా" /><title>బంగాళా భౌభౌ</title><content type="html">&lt;p&gt;&lt;img style="border-top-width: 0px; border-left-width: 0px; border-bottom-width: 0px; border-right-width: 0px" height="184" alt="IMG_3394" src="http://lh4.google.com/ramana.varanasi/R5qwo3C2b6I/AAAAAAAAAuY/IoQxatnnRbo/IMG_3394_thumb" width="244" border="0" /&gt; &lt;/p&gt;  &lt;p align="justify"&gt;ఈ రోజు నా ఆల్బమ్‌లో ఓ కొత్త ఫోటో పెట్టాను, చూశారా? ఈ వింత పదార్థం ఏమిటా అని ఆలోచిస్తున్నారా? దీని పేరు బంగాళా భౌభౌ. పేరెక్కడో విన్నట్టుంది కదూ? పేరు పాతదే ఐనా రెసిపీ మాత్రం చాలా కొత్తది. నేనే కనిపెట్టా! దీన్ని చెయ్యడం చాలా కష్టం. మొదట్లో సరిగ్గా కుదరకపోయినా బెంగపడద్దు. నాలుగైదుసార్లు పోయాక అలవాటవుతుంది. ఐనా మొదటిసారే పర్‌ఫెక్టుగా వచ్చేస్తే ఇక మీకూ నాకూ తేడా ఏముంటుంది? ఓకే! రెసిపీలోకొచ్చేస్తా. ఫస్టు కుక్కర్‌లో పప్పు పడెయ్యాలి. అన్నట్టు మీకు ఆలు వేపుడు వచ్చు కదా! సో ఇప్పుడు ఆలు వేపుడు చెయ్యడానికి మెంటల్‌గా ప్రిపేరైపోండి. ముక్కలు అవీ ఇవీ మూకుళ్ళో పడేసాక ల్యాప్‌టాప్ ముందు కూర్చుని సినిమా పెట్టుకోండి. అదే ఇదే అనేంలేదు ఏ సినిమా అయినా పర్లేదు. సినిమాలో మునిగిపోయి వంటగురించి పూర్తిగా మర్చిపోవాలి. కాసేపయ్యాక కూర మాడువాసనొస్తుంది. అప్పుడు పరుగెత్తుకెళ్ళి కంగారులో పప్పులో పోయాల్సిన నీళ్ళను మూకుళ్ళో పోసెయ్యాలి. తర్వాత మాడు కనిపించకుండా పసుపు దట్టించి నీళ్ళు ఇంకిపోయేంతవరకు గరిటెతో బంగాళాదుంపల్ని చితక్కొట్టండి. మొత్తం మీద అసలు ఇదే ముఖ్యమైన, కష్టమైన ప్రక్రియ. చివరగా కారంతో కవర్ చేసి దించెయ్యండి. మీ ముక్కుపుటాల నెగరగొట్టే బంగాళా భౌభౌ రెడీ! &lt;/p&gt;  &lt;p align="justify"&gt;   &lt;br /&gt;అసలు ఈ కూర తిని మావాడొకడు కళ్ళనీళ్ళు పెట్టుకుని ఇలాంటి వినూత్నమైన వంటలు వేరెవ్వరికీ తెలియకూడదు, ముఖ్యంగా వాళ్ళింట్లోవాళ్ళకు అని చెప్పి ప్రామిస్ చేయించుకున్నాడు. వెర్రి నాగన్న! నా అంత బాగా చెయ్యలేక పాడుచేస్తారని భయపడ్డట్టున్నాడు. అది సరేగానీ చివరగా క్విజ్: బంగాళా భౌభౌ అన్న పేరుని ఎవరు కనిపెట్టారు? ఏ సినిమాలో? కరెక్టుగా చెప్పినవాళ్ళకు బంగాళా భౌభౌ సాంపిల్సు ఫ్రీ!&lt;/p&gt;  &lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-6627536564742751703?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=HWEXfQh5wfA:6L-yzLWIT6o:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=HWEXfQh5wfA:6L-yzLWIT6o:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=HWEXfQh5wfA:6L-yzLWIT6o:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/HWEXfQh5wfA" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/6627536564742751703?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/6627536564742751703?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/HWEXfQh5wfA/blog-post_25.html" title="బంగాళా భౌభౌ" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2008/01/blog-post_25.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;D0YDR3k8eip7ImA9WxVTGUo.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-9132601251777263944</id><published>2008-01-13T22:21:00.001+05:30</published><updated>2009-01-03T15:02:56.772+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-03T15:02:56.772+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="లెక్చర్లు" /><title>పెళ్ళి గోల</title><content type="html">&lt;p align="justify"&gt;ఏంట్రా అబ్బాయ్? ఇంట్లో అంతా పెళ్ళి చేసుకోమని పోరెడుతున్నారు, తప్పించుకోవడమెలా అంటావా? తిక్క సన్నాసీ! చాలా తేలికరా! అమ్మాయికి హరికథలు చెప్పడం రావాలనో పూతరేకులు చెయ్యడం రావాలనో condition పెడ్తే సరి. వెతికేసరికి జేజమ్మలు దిగొస్తారు. పోనీ ఏదోటి చేసి పెళ్ళిచూపుల్దాకా లాక్కెళ్ళారనుకో, అక్కడ అమ్మాయిని కనిష్కుడు ఎక్కడ పుట్టాడు, రెండవ పానిపట్టు యుద్ధం ఎప్పుడు జరిగింది లాంటి ప్రశ్నలడుగు. దిమ్మతిరిగిపోతుంది. ఒకవేళ మీవాళ్ళు కుట్రపన్ని question paper లీక్ చేసేసారనుకో, చివరగా నీకు హార్మోనియం అంటే ప్రాణమని రోజూ ఓ మూడు గంటలు practice చెయ్యందే నిద్రపట్టదని చెప్పి ఓ సారి వాయించు. దెబ్బకు పిల్లనిచ్చేవాళ్ళు మీ వీధివైపుకూడా రారు! అయినా ఇంత కష్టపడక్కర్లేదు, TCSలో పనిచేస్తున్నాని చెప్పు, పిల్లనిస్తానని ఎవడొస్తాడో చూస్తాను!&lt;/p&gt;  &lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-9132601251777263944?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=kv0WDGM3QFk:r5zm1Q5qsR8:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=kv0WDGM3QFk:r5zm1Q5qsR8:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=kv0WDGM3QFk:r5zm1Q5qsR8:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/kv0WDGM3QFk" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/9132601251777263944?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/9132601251777263944?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/kv0WDGM3QFk/blog-post_13.html" title="పెళ్ళి గోల" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2008/01/blog-post_13.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;D0YDR3k8eip7ImA9WxVTGUo.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-7139636651232065240</id><published>2008-01-04T05:40:00.001+05:30</published><updated>2009-01-03T15:02:56.772+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-03T15:02:56.772+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="లెక్చర్లు" /><title>Happy New Year</title><content type="html">&lt;p align="justify"&gt;ఏదో చెబ్దామని వచ్చాను, కానీ గుర్తుకొచ్చి చావట్లేదు! ఆ కంపు వాసనేంట్రా అడ్డ గాడిదా! రాత్రి తప్ప తాగి తగలడ్డావా? ఆ... ఇప్పుడు జ్ఞాపకం వచ్చింది. ఈ రోజు ఏదో దినమట కదా! అదే ఇంగ్లీషువాళ్ల కొత్త సంవత్సరం రోజట కదా! మీ కుర్రకుంకలు రాత్రంతా తప్ప తాగి చిందులేస్తార్ట కదా! సరే ఈ యేడైనా వెధవ్వేషాలు మాని బుద్ధిగా ఏడ్వు. Happy New Year! అంటే నువ్వొక్కడివే happyగా అఘోరించమని కాదు, ఇంకో నలుగురికి మేలుచేసి సంతోషపెట్టమని!&lt;/p&gt;  &lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-7139636651232065240?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=o4Qyo2blS7k:27QGLo9MaZo:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=o4Qyo2blS7k:27QGLo9MaZo:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=o4Qyo2blS7k:27QGLo9MaZo:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/o4Qyo2blS7k" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/7139636651232065240?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/7139636651232065240?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/o4Qyo2blS7k/happy-new-year.html" title="Happy New Year" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2008/01/happy-new-year.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;D0MNQX09fSp7ImA9WxVSEEg.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-1463464038584490147</id><published>2008-01-04T05:38:00.001+05:30</published><updated>2009-01-04T13:21:30.365+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-04T13:21:30.365+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="లెక్చర్లు" /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="ఓర్కుట్" /><title>నోటి దురుసు</title><content type="html">&lt;p&gt;(copy &amp;amp; paste from my orkut profile)&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;ఎవడది? నాకు నోటి దురుసు అని కూసిన ఆ అడ్డగాడిద ఎవడు? ధైర్యముంటే నా ముందు నిలబడి అనమను అంట్లవెధవని. నాలుక కోసేస్తాను నెలతక్కువ కుంకకి. ప్రస్తుతం &amp;quot;సౌమ్యంగా మాట్లాడటం ఎలా?&amp;quot; అనే పుస్తకం రాస్తూ బిజీగా ఉన్నాను గానీ లేకపొతే తాట ఒలిచేద్దును శుంఠకి. నువ్వేంటి అలా దేబ్బేసి మొహమేసుకుని చూస్తున్నావ్? ఇక చదివి చచ్చింది చాలుగానీ నా scrap bookలో నాలుగు రాతలు రాసి తగలడు. తీరికున్నప్పుడు reply చేసి అఘోరిస్తాను.&lt;/p&gt;  &lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-1463464038584490147?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=CqG-K5611hk:rpWwU9r0NMQ:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=CqG-K5611hk:rpWwU9r0NMQ:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=CqG-K5611hk:rpWwU9r0NMQ:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/CqG-K5611hk" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/1463464038584490147?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/1463464038584490147?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/CqG-K5611hk/blog-post.html" title="నోటి దురుసు" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2008/01/blog-post.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;A04ARn84fSp7ImA9WxVTGUg.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-731543602059268953</id><published>2007-11-13T09:30:00.000+05:30</published><updated>2009-01-03T10:49:07.135+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-03T10:49:07.135+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="తీపి గురుతులు" /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="బాల్యం" /><title>విబూది పండ్లు</title><content type="html">నా చిన్నప్పుడు జరిగిన సంఘటన. మరీ చిన్నవాణ్ణేం కాదు. చిన్నవాళ్ళలో పెద్దవాణ్ణి (కానీ మా అన్న కంటే చిన్నవాణ్ణే లేండి. అదేంటో నేనెంత పెద్దవుతున్నా మా అన్నగాడి కంటే పెద్దవాణ్ణి మాత్రం అవలేకపోతున్నాను). మా తాతయ్యవాళ్ళు ఎదురింట్లో దిగారు. తాతయ్య అంటే సొంతం తాతయ్య కాదులెండి. మా తాతయ్యకు ఎక్కడో తమ్ముడి వరస. ఆ అమ్మమ్మకు, మా అమ్మకు మంచి దోస్తీ కుదిరింది. మా అమ్మకు కబుర్లు చెప్పడానికి ఓ మనిషి కావాలి అంతే, ఎవరైతే ఏంటి? గంటలకొద్దీ నడిచేవా మీటింగ్స్. నేనెళ్ళి నాన్నొచ్చారనో, ఆకలేస్తుందనో గోలచేస్తేగానీ వాళ్ళు ఈ లోకంలోకి వచ్చేవారు కాదు. అసలు వీళ్ళు రోజూ ఏం మాట్లాడుకుంటారో విందామని నేనూ ఓ రోజెళ్ళి మా అమ్మ ఒళ్ళో సెటిలైపోయాను. ఆ రోజు వాళ్ళ టాపిక్ బ్రాహ్మల కట్టుబాట్లూ, ఆచారాలూ. మా అమ్మమ్మ అనర్గళంగా ఉపన్యసించడం మొదలెట్టింది. అసలు బ్రాహ్మణులంటే ఎలా ఉండాలి అంటూ ఆటోబయోగ్రఫీలోకి వెళ్ళిపోయి వాళ్ళ నియమనిష్ఠలన్నీ ఏకరువు పెట్టింది. ఆ రెండు గంటల సమావేశ సారాంశం ఏమిటంటే మా అమ్మమ్మ వాళ్ళది నిప్పుల్ని కడిగే వంశం. అలాంటివాళ్ళు మా ఎదురింట్లో ఉండటం మా పూర్వజన్మ సుకృతం అన్నమాట. ఆచారాల మాటెలా ఉన్నా, పెద్ద కలర్ టీవీ ఉండి, డిష్ (అంటే కేబుల్) కనెక్షన్ ఉన్నవాళ్ళు ఎదురింట్లో ఉండటం నిజంగా అదృష్టమే కదా! ఎప్పట్లాగే ఓ ఆదివారం మధ్యాన్నం వాళ్ళింట్లో కూర్చొని సినిమా చూస్తున్నాను. అందరూ టీవీలో లీనమై ఉన్నారు. ఇంతలో వాళ్ళ మనవరాలు వంటింట్లోనుంచి గెంతుతూ వచ్చింది "దొలికింది దొలికింది" అంటూ. ఆ పిల్ల చేతిలో ఓ కవరు, దానిలో తెల్లగా మెరుస్తూ రెండు కోడిగుడ్లు. మా అమ్మమ్మ వెంటనే అలర్టు అయిపోయింది. గబుక్కున ఆ కవరు లాక్కుని "విబూది పళ్ళను ఎప్పుడుపడితే అప్పుడు తియ్యకూడదు. కిందపడితే పాపం" అంటూ గబగబా వంటింట్లోకి వెళ్ళిపోయింది. నాకు నవ్వాగలేదు. ఇంట్లో చెప్తే అందరూ పడీ పడీ నవ్వడం, ఆచారాలంటే కోడిగుడ్లను విబూదిపండ్లనడమా అని! ఏమైతేనేం, మా నానార్థాల జాబితాలోకి ఇంకో పదం చేరిపోయింది.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-731543602059268953?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=V3bYmbpV9DY:-UzafmZcFOQ:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=V3bYmbpV9DY:-UzafmZcFOQ:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=V3bYmbpV9DY:-UzafmZcFOQ:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/V3bYmbpV9DY" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/731543602059268953?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/731543602059268953?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/V3bYmbpV9DY/blog-post_12.html" title="విబూది పండ్లు" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2007/11/blog-post_12.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;A04ARn84fSp7ImA9WxVTGUg.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-178494403510573382</id><published>2007-11-11T03:44:00.000+05:30</published><updated>2009-01-03T10:49:07.135+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-03T10:49:07.135+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="తీపి గురుతులు" /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="కాలేజీ రోజులు" /><title>డెడ్‌లాక్</title><content type="html">ఇంజినీరింగ్ రెండో యేడనుకుంటా! Computer Architecture క్లాసో, Computer Networks క్లాసో సరిగ్గా గుర్తులేదు. ఎప్పట్లాగే మాధవి కుమారి మేడం ఠంచనుగా పదిన్నరకే దిగిపోయింది. ఒక్క నిమిషం లేటు రాదు, ఒక్క నిమిషం ముందు వదలదు. గంటన్నర క్లాసూ తీసుకోవాల్సిందే! ఆ రోజు రాగానే సడన్‌గా What is the greatest invention of man? అని అడిగింది. అప్పుడే నా ఎడమ కన్ను అదిరింది. అంటే ఈ రోజు ఏదో మూడిందన్నమాటే! సరే! ఇప్పుడు ఎవరో ఒకరు answer చెయ్యాలిగా. మాకా శ్రమ లేకుండా ముందు బెంచీల్లో అమ్మాయిలు చెప్పేసారు కంప్యూటర్ అని! any others అంది మేడం. No response. చివరకు మేడం విజయదరహాసంతో చెప్పింది Fire అని. ఇలాంటి షాకులు కొత్తేంకాదు కాబట్టి ధైర్యంగానే ఉన్నాం. తర్వాత అసలు క్లాసు స్టార్టయ్యింది. ఆదిమానవులు మంట లేనప్పుడు ఎలా వుండేవారు, మంటను ఎలా కనుక్కున్నారు, తర్వాత ఎలా డెవలప్ అయ్యారు అన్నీ వివరంగా అరగంటపాటు చెప్పింది.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;తర్వాత ఎలా తీసుకొచ్చిందోగానీ మంటను తీసుకెళ్ళి డెడ్‌లాక్‌కు ముడి పెట్టింది. ఆ పరిణామక్రమం అంతా చెప్తే జనాలు రాళ్ళిచ్చుకొడ్తారు. సరే మొత్తానికి అరగంట తర్వాత తెలిసింది ఈ రోజు టాపిక్ డెడ్‌లాక్ అని! ఆ మిగిలిన గంటసేపూ డెడ్‌లాక్ గురించి సోదాహరణంగా వివరించేసరికి మా అందరిలో జవసత్త్వాలు నశించిపోయి పీనుగుల్లా అయిపోయాం. ఎన్ని examples చెప్పిందనుకున్నారు? ఒక సన్న బ్రిడ్జిమీదకు రెండు పెద్ద లారీలు ఎదురెదురుగా వస్తే ఏమవుతుంది? సిగ్నల్ లేని చౌరస్తాకు నాలుగు కార్లు ఒకేసారి వస్తే ఏమవుతుంది? ఇలా ఇంకా బోల్డు "కొత్త కొత్త" విషయాలు చెప్పి మా బుర్రల్లోని గుజ్జంతా లాగేసింది. అసలు ఇంత simple topicని అంతగా చీల్చి&lt;br /&gt;చండాడొచ్చని అసలు అనుకోలేదు సుమండీ! ఎలాగో గంటన్నర అయ్యింది కాబట్టి బతికిపోయాం గానీ ఆ ప్రవాహానికి అంతెక్కడ?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;కొద్ది రోజుల తర్వాత ప్రవీణ్ అమెరికాలో Daylight Savings గురించి చెప్పాడు. అది వినగానే మనకు ఆ కాన్సెప్ట్ లేనందుకు హమ్మయ్య అనుకున్నాను. లేకపోతే మాధవి కుమారి క్లాసులో గంట వెనక్కు తిప్పుకోండి అంటే మా గతేం కానూ?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-178494403510573382?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=iDxyXDDlnJM:TR_SGjeqaMg:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=iDxyXDDlnJM:TR_SGjeqaMg:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=iDxyXDDlnJM:TR_SGjeqaMg:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/iDxyXDDlnJM" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/178494403510573382?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/178494403510573382?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/iDxyXDDlnJM/blog-post.html" title="డెడ్‌లాక్" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2007/11/blog-post.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;A04ARn84fSp7ImA9WxVTGUg.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-3154068718753646940</id><published>2007-10-28T09:01:00.000+05:30</published><updated>2009-01-03T10:49:07.135+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-03T10:49:07.135+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="తీపి గురుతులు" /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="కాలేజీ రోజులు" /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="పరీక్షలు" /><title>తొక్కలో ఎటిమాలజీ</title><content type="html">అవి అందరూ GRE గురించి తీవ్రంగా కుస్తీలు పడ్తున్న రోజులు (అంటే మా ఇంజినీరింగ్ మూడో సంవత్సరం అన్నమాట). ఎవర్ని కదిపినా words గుర్తు పెట్టుకోడానికి పడుతున్న పాట్ల గురించే చర్చ. ఇలా కాదని ఓరోజు అందరూ కలిసి ప్రవీణ్ కు మొర పెట్టుకున్నారు (పురాణాల్లో దేవతలు విష్ణుమూర్తికి మొర పెట్టుకున్నట్టు). ఫ్రవీణ్ పూర్తి పేరు GVRK ప్రవీణ్. ఐతే అందరూ GRE ప్రవీణ్ అని పిలిచేవారు. వాడు హ్యాపీ డేస్‌లో టైసన్ టైపు. పిల్ల సైంటిస్టు. మావాడు వెంటనే అభయముద్ర లోకి వెళ్ళిపోయి ఇలా చెప్పడం ప్రారంభించాడు - "JNTU మిత్రులారా! Millman బాధితులారా! నేను చెప్పేది శ్రధ్ధగా వినండి. ఇది పూర్వం శివుడు పార్వతికి ఉపదేశించిన టెక్నిక్కు. GRE words గుర్తు పెట్టుకోవడం బ్రహ్మవిద్యేమీ కాదు. ప్రతి wordకూ ఒక origin, ఒక history ఉంటాయి. దాన్నే etymology అంటారు. అది అర్థం చేసుకుంటే దాని related words అన్నీ ఈజీగా గుర్తు పెట్టుకోవచ్చు. For example, juggernaut means a massive force that crushes everything in its path. ఇది పూరీ జగన్నాధ రథయాత్ర నుండి పుట్టింది. అంతే! ఇలా etymologyను పట్టుకుంటే చాలు, words బట్టీ పట్టక్కర్లేదు" అని. ఇది తెలుసుకున్న ఆ so called దేవతలంతా పరమానందభరితులై ఎటిమాలజీ మంత్రం జపిస్తూ తమ తమ గృహములకేగిరి.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ఇలా కొద్దిరోజులు బాగానే గడిచాయ్! ఓ రోజు words రివిజన్ చేస్తున్న దేవతలు కెవ్వుమని కేకేశారు. విషయమేంటని ఆరా తీస్తే వాళ్ళకు origins బాగానే గుర్తున్నాయట గానీ అసలు word meaning గుర్తుండట్లేదట. ఈసారి అందరూ కలిసి బృహస్పతి దగ్గరికెళ్ళి మొర పెట్టుకున్నారు. బృహస్పతి అంటే &lt;a href="http://ravikanthtalagana.blogspot.com/"&gt;రవికాంత్&lt;/a&gt;. వాడు కొత్త కొత్త క్రియేటివ్ అయిడియాలు ఇవ్వడంలో దిట్ట. వెంటనే వాడు - "అనిమేషులారా! (అంటే నిమిషమైనా gap ఇవ్వకుండా ప్రిపేర్ అవుతున్నారు కదా.) విష్ణుమూర్తి చెప్పిన టెక్నిక్కు మహామహిమాన్వితమైనది. కానీ మీ చిన్ని బుర్రలకు అది అందట్లేదు. సరే! ఒక ఉపాయం చెబుతాను. ఎటిమాలజీ అంటే original origin అనే ఏముంది? మనమే మనకు తగ్గట్టుగా కొత్త origin సృష్టిస్తే సరి!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For example, profilgate అంటే దుబారా చేసేవాడు అని కదా అర్థం? ఇది ఎలా వచ్చిందంటే ఒకడు gate దగ్గరకు కూడా flight లో వెళ్ళేవాడట. వాణ్ణి profilgate అని పిలిచేవారు.&lt;br /&gt;అలాగే alimony అంటే భరణం అని కదా! ఆలికిచ్చే money కాబట్టి అది alimony అయ్యింది.&lt;br /&gt;అలాగే fecund అంటే సారవంతమైన అని కదా! అది కుండ నుంచి వచ్చింది అనుకుంటే సరి.&lt;br /&gt;దీనికి తొక్కలో ఎటిమాలజీ అని నామకరణం చేస్తున్నాను" అని ముగించాడు.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ఈ విధంబుగా తొక్కలో ఎటిమాలజీని చక్కగా అనుష్ఠించి దేవతలంతా అమెరికా కేగిరి.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-3154068718753646940?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=-AeYnqHQJi4:pIrQI7vYvwU:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=-AeYnqHQJi4:pIrQI7vYvwU:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=-AeYnqHQJi4:pIrQI7vYvwU:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/-AeYnqHQJi4" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/3154068718753646940?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/3154068718753646940?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/-AeYnqHQJi4/blog-post_9597.html" title="తొక్కలో ఎటిమాలజీ" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2007/10/blog-post_9597.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;A04ARn84fSp7ImA9WxVTGUg.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-5077746480544182052</id><published>2007-10-28T05:48:00.001+05:30</published><updated>2009-01-03T10:49:07.135+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-03T10:49:07.135+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="తీపి గురుతులు" /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="బాల్యం" /><title>'నేము'లో నేముంది?</title><content type="html">అసలు ఈ పెద్దవాళ్ళను చూస్తుంటే నాకు మా చెడ్డ కోపం వచ్చేస్తుంటుంది. పాపం చిన్నపిల్లలం కదా కష్టమైన మాటలు పలకడం కష్టం కదా అని కొంచెం కూడా ఆలోచించరు. ఇంటికి ఎవరొచ్చినా నీ పేరేంటమ్మా అని అడుగుతారు. రమణ అని చెప్తాను. అక్కడితో ఆగచ్చు కదా! పూర్తి పేరేంటని అడుగుతారు. ఎంటిక రమణ అంటాను, మరి అప్పట్లో నాకు నోరు తిరిగేది కాదుగా. ఇంక అప్పట్నించి స్టార్టు నా కష్టాలు. అందరూ ఎంటిక రమణ అని ఎక్కిరించడం. ఇలా కాదని ఓ గొప్ప అయిడియా ఆలోచించేసాను. పూర్తి పేరడిగినప్పుడు ఇంకేం లేదు... ఉత్త రమణ అని చెప్పేవాణ్ణి. అప్పట్నించి "ఉత్త రమణ" అని ఎక్కిరించడం స్టార్ట్ చేసారు. ఏం చేస్తాం? నా రాత!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;నాకే కాదు మా తమ్ముడికీ, అన్నగాడికి కూడా తప్పలేదు ఈ కష్టాలు. మా అన్నగాడి పేరు శివరామ శర్మ. ఫ్రెండ్సందరూ శర్మ శర్మ అని పిలుస్తుంటే తెగ స్టైలు కొట్టేవాడు. అలాంటిది ఒకసారి రోడ్డు మీద ఫ్రెండ్సుతో కలిసి వెళ్తుంటే మా పెద్దనాన్న కనబడి శివరాముడూ అని పిలిచార్ట. వాడు ఇంటికొచ్చి ఒకటే గోల. మా తమ్ముడిక్కూడా తప్పలేదు ఇలాంటి ఇన్సల్ట్సు. వాడి అసలు పేరు చంద్ర శేఖర్ అయినా, మేమంతా వాణ్ణి చిన్ని పిలుచుకునేవాళ్ళం. వాడేమో అది వాళ్ళ ఫ్రెండ్సుకు తెలియనీకుండా జాగ్రత్తగా మేంటైన్ చేసుకుంటూ వచ్చాడు. నేను కూడా వాడి పరువు కాపాడాలని స్కూల్లో ఒరేయ్ అనేవాణ్ణి తప్ప ఎప్పుడూ చిన్ని అని పిలవలేదు. మా రమాకాంతన్న (మా పెద్దన్న) అప్పట్లో బి.ఇ.డి చేసేవాడు. మా చిన్నిగాడి ఖర్మ కొద్దీ ఓ రోజు మా అన్న వాళ్ళకు ఇంగ్లీషు క్లాసు తీసుకున్నాడు. క్లాసులో మా తమ్ముణ్ణి లేపి "Mr. Chinni, answer this question" అన్నాట్ట. ఇంకేముంది క్లాసు మొత్తానికీ తెలిసిపోయింది. ఎదురింట్లో ఉండే చిదంబరం తాతయ్య మా తమ్ముణ్ణి చంద్ర శేఖరం అని పిలిచేవాడు, ఖరం అన్నమాటను ఒత్తి పలుకుతూ. ఖరం అంటే గాడిద అంట. అది విన్నప్పుడు నాకే ఒళ్ళు మండిపోయేది. ఇక మా తమ్ముడికెలా ఉండేదో!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-5077746480544182052?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=yklWyKpgwv8:tlv7GWQ1Uyo:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=yklWyKpgwv8:tlv7GWQ1Uyo:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=yklWyKpgwv8:tlv7GWQ1Uyo:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/yklWyKpgwv8" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/5077746480544182052?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/5077746480544182052?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/yklWyKpgwv8/blog-post_27.html" title="&amp;#39;నేము&amp;#39;లో నేముంది?" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2007/10/blog-post_27.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;D0MNQX09fip7ImA9WxVSEEg.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-7792417864146761370</id><published>2007-09-23T09:29:00.000+05:30</published><updated>2009-01-04T13:21:30.366+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2009-01-04T13:21:30.366+05:30</app:edited><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="సొంత డబ్బా" /><category scheme="http://www.blogger.com/atom/ns#" term="ఓర్కుట్" /><title>నా తిండి భాగోతం</title><content type="html">(copy &amp;amp; paste from my orkut profile)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;అబ్బే! నేనేమీ తిండిపోతుని కాదండీ! నా గురించి గిట్టనివాళ్ళు అలా ప్రచారం చేశారు కానీ నాది పిట్ట కడుపు. ఆట్టే ఎక్కువ తినను. ఒక్కసారి మీ ఇంటికి పిలిచి చూడండి, మీకే తెలుస్తుంది.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;పొద్దున్నే కాఫీ తాగడం లాంటి బ్యాడ్ హ్యాబిట్స్ నాకు లేవండోయ్! చక్కగా ఒక గ్లాసుడు బోర్నవీట తాగుతూ, ఈనాడు పేపరు తిరగేస్తూ రోజు మొదలుపెడ్తానన్నమాట.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ఇక స్నానం అయ్యేసరికి టిఫిన్ రెడీగా వుండాలి! వీలైతే పెసరట్టు, పుల్లట్టు, మినపట్టు, దిబ్బ రొట్టె, ఇడ్లీ, వడ, కుదరకపొతే ఉప్మా, అటుకులు లాంటి వాటితో సరిపెట్టుకుంటా. అదీ కుదరకపొతే, చద్దెన్నంలో కంది పొడి, మాగాయ/ఆవకాయ కలుపుకొని లాగించేస్తా! చిక్కటి పెరుగు కూడా తోడైతే, స్వర్గానికి అంగుళమే దూరం!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ఇక మధ్యాన్నం అయిందా! ఒక నిల్వ పచ్చడి లేక రోటి పచ్చడి తప్పని సరి! లేకపోతే ముద్ద దిగదండోయ్! మాగాయ, ఆవకాయ, నిమ్మకాయ, ఉసిరికాయ ఏదున్నా పర్లేదు. గోంగూర, టమేటా, వంకాయ, క్యాబేజీ లాంటి రోటి పచ్చళ్ళు ఇష్టంగా తింటాను. అప్పుడే ఫ్రెష్షుగా చేసినవైతే మరీ మంచిది. (పక్కన్నే కాచిన నెయ్యి పెట్టడం మర్చిపోకండే!)&lt;br /&gt;పప్పు గురించి స్పెషల్‌గా చెప్పక్కర్లేదు కదా! గోంగూర, టమేటా, దోసకాయ పప్పులు నాకు ప్రాణం.&lt;br /&gt;ఇక పండగో పబ్బమో ఐతే స్వీట్స్ వుంటాయి కదా! పాయసం, కుడుములు, భక్ష్యాలు, లడ్లు ఇలా ఒకటేమిటి అన్నీ ఇష్టమే. తర్వాత రసము, పెరుగుతో సుష్ఠుగా భోజనం ముగిస్తాను.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ఇక సాయంత్రం వేడి వేడి ఫిల్టరు కాఫీ ఒక గ్లాసుడు ఇచ్చుకున్నారనుకోండి, ప్రాణం లేచినట్లుంటుంది (అదేంటి ఇందాకే కదా అలాంటి బ్యాడ్ హ్యాబిట్స్ లేవన్నాడు అనుకుంటున్నారా? పొద్దున్నే తాగను అన్నాను కానీ అసలు తాగను అన్లేదు కదా!)&lt;br /&gt;ఇక నాలాంటి అతిథులు వచ్చేది ఎప్పుడో ఒకసారి కాబట్టి మీరు పకోడీలు, బజ్జీలు, జంతికలు లాంటి ప్రోగ్రాం ఏదో ఒకటి పెట్టుకుంటారు. నేను వద్దంటే ఏం బావుంటుంది చెప్పండి?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ఇక పగలు చేసినవి ఎలాగూ మిగిలే వుంటాయి కాబట్టి, రాత్రి ఎక్కువ శ్రమ పడక్కర్లేదు. ఎదో ఒక వేపుడు, ఒక కూరతో సరి పెట్టుకుంటాను. కారం పెట్టిన కూరలు నాకు మహా ఇష్టం అనుకోండి.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ఇక పడుకోబోయేముందు ఒక గ్లాసుడు మజ్జిగ తాగకపోతే పొద్దున్నే కడుపు కదలడం కష్టం.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;అంతే అండీ. ఇదీ నా తిండి దినచర్య. ఇప్పుడు చెప్పండి, నేను తిండిపోతునా?&lt;br /&gt;సరే గానీ, నన్ను మీ ఇంటికి ఎప్పుడు పిలుస్తున్నారు?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-7792417864146761370?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=ZXOCmVnhedY:Zgi75_6j1yY:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=ZXOCmVnhedY:Zgi75_6j1yY:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=ZXOCmVnhedY:Zgi75_6j1yY:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/ZXOCmVnhedY" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/7792417864146761370?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/7792417864146761370?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/ZXOCmVnhedY/blog-post_22.html" title="నా తిండి భాగోతం" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2007/09/blog-post_22.html</feedburner:origLink></entry><entry gd:etag="W/&quot;D0QGRns7eSp7ImA9WB9TFUw.&quot;"><id>tag:blogger.com,1999:blog-3460611387859181586.post-5928182660911831665</id><published>2007-09-23T08:09:00.000+05:30</published><updated>2007-09-23T08:12:07.501+05:30</updated><app:edited xmlns:app="http://www.w3.org/2007/app">2007-09-23T08:12:07.501+05:30</app:edited><title>ఏమి రాయాలబ్బా?</title><content type="html">ఏదో రాద్దామని వచ్చాను, కానీ మర్చిపోయానేంటి చెప్మా!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/3460611387859181586-5928182660911831665?l=rvaranasi.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="feedflare"&gt;
&lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=x5ZZBpKs8Sw:GnuJCGh4B_M:yIl2AUoC8zA"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?d=yIl2AUoC8zA" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt; &lt;a href="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?a=x5ZZBpKs8Sw:GnuJCGh4B_M:4cEx4HpKnUU"&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~ff/rvaranasi2?i=x5ZZBpKs8Sw:GnuJCGh4B_M:4cEx4HpKnUU" border="0"&gt;&lt;/img&gt;&lt;/a&gt;
&lt;/div&gt;&lt;img src="http://feeds.feedburner.com/~r/rvaranasi2/~4/x5ZZBpKs8Sw" height="1" width="1"/&gt;</content><link rel="edit" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/5928182660911831665?v=2" /><link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://www.blogger.com/feeds/3460611387859181586/posts/default/5928182660911831665?v=2" /><link rel="alternate" type="text/html" href="http://feedproxy.google.com/~r/rvaranasi2/~3/x5ZZBpKs8Sw/blog-post.html" title="ఏమి రాయాలబ్బా?" /><author><name>Venkata Ramana Varanasi</name><uri>http://www.blogger.com/profile/14029806393174434048</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel="http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail" width="16" height="16" src="http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif" /></author><feedburner:origLink>http://rvaranasi.blogspot.com/2007/09/blog-post.html</feedburner:origLink></entry></feed>

