Scouternas medlemsantal har nu ökat i tolv år i rad. Under 2025 ökade antalet scouter med 2967 medlemmar. Det bekräftar en tydlig trend: allt fler unga söker sig bort från skärmar och in i verkliga upplevelser och gemenskap.

– I Scouterna får unga känna att de lever i den verkliga världen. Långt ifrån skärmar och digitala flöden. Vi ger barn och unga en lägereld att samlas runt, där de får hitta och känna mening, det är viktigare än någonsin i en orolig värld, säger Louise Fielder Frisk Scouternas generalsekreterare.

Flera studier visar att utomhusvistelse har positiva effekter på barn och ungas psykiska hälsa. I Scouterna får unga vara ute, utmanas, tänka utanför boxen och samarbeta med varandra. Märta Spjut, 15 år från Umeå scoutkår, berättar:

– Jag är scout eftersom jag får göra saker jag aldrig trodde jag skulle klara av, som att kapsejsa i en fors och ändå fortsätta skratta eller gå vilse i skogen mitt i natten med mina närmaste vänner. Att få ta del av äventyr, natur och gemenskap, säger Märta.

En lägereld för alla generationer
Scouterna ökar i alla åldersgrupper, men den största ökningen är bland de yngsta och äldsta. I åldersgruppen 0–7, som kallas familjescouter, har medlemsantalet ökat med hela 9,7 procent, och bland unga vuxna (18–25) med 5,9 procent

– Familjescouting är en relativt ny verksamhetsform där vi ökar snabbt. Scouting ger en möjlighet komma ut i naturen tillsammans med sina barn och samtidigt träffa andra vuxna. Men det är inte bara barn som vill uppleva scouting, ökningen bland unga vuxna visar att vi fyller ett behov även hos dem. Människor mår bra av att träffas runt en lägereld och inte fastna inomhus i sina telefoner, säger Louise Fielder Frisk.

Fler unga röster om varför de är scouter:

– Ibland behöver jag koppla bort från all information om vad som händer ute i världen och Scouterna är det perfekta stället. Ingenstans har jag hittat lyckan och friheten som jag känner ute på ett scoutläger, säger Maximiliam Viklund Hejrskov, 19 år från Lidingö Breviks Sjöscoutkår.

– Jag tror att dagens ungdomar börjar släppa telefonerna och vill skapa en meningsfull vardag. Vi har tröttnat på den ensamma och artificiella verkligheten som vi har byggt upp. Nu vill vi leva på riktigt och uppleva äventyr på riktigt. Därför tror jag att många går med, för att Scouterna är på riktigt, Emilia Thomasson, 18 år från Equmenia Gotlands östra scoutkår.

– Under tiden som jag har varit scout har jag stärkt och fördjupat mina vänskaper genom att frysa i ett militärtält vid -20, genom att springa runt och utforska ett läger tillsammans eller genom att kapsejsa i en iskall fors. Jag har fått uppleva fantastiska, udda, och oförglömliga situationer tillsammans med andra scouter, säger Elene Demeestere, 18 år från Umeå scoutkår.

Scouterna i siffror

The post Rekordökning för Scouterna – växer med över 30 procent på tolv år appeared first on Scouterna.

Priset Årets ljus delas ut till en person eller organisation som gjort stor skillnad för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) och deras anhöriga. Med priset vill Attention uppmärksamma initiativ som kan sprida ljus och hopp för alla med NPF.

– Vi är otroligt stolta och glada över att ta emot det här priset. Det är ett erkännande av det långsiktiga förändringsarbete som hela rörelsen varit en del av. Kunskap och material från enskilda projekt har implementerats och blivit en naturlig del av vår verksamhet. Det gör verklig skillnad i scoutkårer runt om i landet, säger Linn Ternefors ordförande för Scouterna.

Motiveringen lyder:
Scouterna har i många år arbetat medvetet för att höja kunskapsnivån kring NPF i sin verksamhet. Genom tydlig pedagogik och mycket målmedvetet arbete har alla välkomnats till scoutrörelsen, som därigenom kommit att bli en förebild inom fritidsverksamhet för barn och unga.

Under de senaste tio åren har Scouterna arbetat aktivt med att göra verksamheten tillgänglig även för barn och unga med NPF. Det handlar bland annat om stöd för anpassat ledarskap, bildstöd och samlad kunskap som gör det lättare för ledare att omsätta insikter i praktiken.

– Vi vet att det är svårt för många med NPF att hitta in i föreningslivet och delta i fritidsaktiviteter. Attention arbetar för förändring genom ökad kunskap, och därför är det så fint att se att Scouterna med sin breda verksamhet satsar just på kunskap och inkludering, säger Eric Donell, Riksförbundet Attentions ordförande.

För mer information eller intervjuer, kontakta gärna:

Elin West, pressansvarig Riksförbundet Attention, elin.west@attention.se, 070-422 68 97

Eric Donell, ordförande Riksförbundet Attention, eric.donell@attention.se, 070-715 85 85

Ellakarin Mäki, kommunikatör Scouterna, ellakarin.maki@scouterna.se, 072-071 16 26

The post Scouterna prisas för NPF-arbete appeared first on Scouterna.

Leopold berättar att det var mycket att ta in till en början. De behövde lära sig om hur kåren planerade. Olika teamsgrupper, verktyg och länkar. Men med hjälp av de andra vuxna ledarna, och genom att gå olika kurser från Scouterna fick de alla pusselbitar som behövdes.  

Hur känns det att vara ledare? 
– Jag blir glad varje måndag när jag går dit. Barnen är peppade, glada och roliga och det är häftigt att se dem utvecklas. När någon knyter sin första knop och man vet att det var jag som lärde dem det, då känns det stort, säger Leopold.  

Var det som du hade tänkt dig? 
– Först var det mycket att förstå, hur kåren använde till exempel Drive och Discord. Vi fick lära oss att göra mötesplaneringar, det finns en mall som alla följer. Det kan vara typ: Starta med en lek, ha en gemensam genomgång och sen aktiviteterna. Det kändes tryggt, säger Leopold. 

Vi har nästan 100 % närvaro varje scoutmöte, och det är en enorm bekräftelse. Det gör det extra kul att lägga tid på planeringen.

 
Drömde om att bli ledare 
Alice blev ledare när hen var 15 år. Hen ville bli en av de där “unga coola ledarna” som hen sett upp till som spårarscout.  
 
– Det var de unga ledarna jag kunde relatera till när jag var liten. Så när jag fick chansen att bli den förebilden, så tog jag den! Jag hade ingen erfarenhet av ledarskap överhuvudtaget, men jag hade ett så härligt ledarteam på kåren. De stöttade mig och jag hittade min ledarroll. Nu har jag insett att det ofta är de unga ledarna som är som mest engagerade, de tycker det är roligast att hitta på nya saker och vara kreativa, säger Alice.
 
Idag är Alice 20 år och för två år sedan fick hen frågan om hen ville bli avdelningsledare på avdelningen. Det innebar att hen skulle ta beslut och organisera arbetet för en hel avdelning. Många var dubbelt så gammal som hen. 

– I början var det svårt. Jag var inte van vid att ta beslut och organisera och jag tvivlade ibland på vad jag hade för rätt att styra upp när de andra hade så mycket mer livserfarenhet. Det tog faktiskt lite tid att få respekt i min roll och för alla att vänja sig vid att jag tog ledarrollen, fast jag var hälften så gammal som många av dem. Men det gick bra, jag hade några ledare som stöttade mig till 100% redan från början och det hjälpte mig jättemycket. 

– Rollen har gett mig ett nytt självförtroende, jag märker att jag helt naturligt tar plats och fattar beslut i andra delar av livet. 

Vill ungdomar vara ledare? 
 
Leopold svarar: 
 
– Ja! De flesta scouter jag känner vill bli ledare någon gång, eftersom man bidrar med mer än man först tror. Man får minst lika mycket tillbaka. Jag har gått flera ledarkurser, bland annat Leda patrull i Uppsala, och där var alla superpeppade. Det är faktiskt rätt häftigt att vara i en sådan miljö, där alla vill utvecklas och bli så bra ledare som möjligt.
 

Hur påverkar ledarrollen andra delar av livet?  
 
– Att vara ledare gör att jag lärt mig se helheten bättre, och såklart hur jag kan leda och agera i en grupp i olika situationer. Det hjälper mig i skolan och i andra sammanhang, till exempel i grupparbeten eller diskussioner. Jag tänker att det kommer hjälpa mig i framtiden om jag får en ledarroll i ett jobb, då vet jag redan hur jag får alla att känna sig välkomna och delaktiga, säger Leopold.
 
–  Jag är också ledare för ett gäng 12–15 åringar. Jag bidrar med lite godhet till världen, men många har inte det där engagemanget. Jag pratar med många i min ålder, som pratar om att de skulle vilja ha samma engagemang som jag. Som att de saknar något. Då säger jag bara: det är bara att börja! säger Alice.

The post Utmaningar, glädje och livserfarenhet – så är det att vara scoutledare appeared first on Scouterna.

Syftet med överlappet är att skapa större flexibilitet. Varje scoutkår, utmanarlag och roverlag kan lättare anpassa sig efter vad som fungerar bäst för gruppen och för den enskilda scouten. I vissa fall kan ens kompisar vara något år yngre och det kan passa bra att man får stanna med dem i utmanarna. Eller så är det tvärt om, att man bara är ett par stycken kvar i utmanarlaget och kan då ta steget till roverlaget tillsammans med några äldre scouter. Genom den här flexibiliteten kan kåren skapa så bra och fungerande grupper som möjligt och förhoppningsvis få ännu fler som väljer att stanna kvar i scouterna hela vägen upp till 25 år.

Scouternas åldersgrupper

Scouternas verksamhet är uppdelad i flera åldersgrupper och flexibiliteten när man byter åldersgrupp finns i de flesta:

• Familjescouter: barn under 8 år tillsammans med vuxen
• Spårare: 8–10 år
• Upptäckare: 10–12 år
• Äventyrare: 12–15 år
• Utmanare: 15–19 år
• Rover: 18–25 år

Genom åldersgrupperna får scouter möjlighet att utvecklas i sin egen takt tillsammans med jämnåriga, från de första små äventyren till ledarskap, ansvar och egna projekt som unga vuxna.

The post Scouternas program uppdateras: Åldersgrupper appeared first on Scouterna.

Beslutet om lägerplats för Jamboree29 har tagits redan nu för att jamboreeorganisationen ska ha rätt förutsättningar för att förbereda och skapa ett bra läger. Sökandet efter en annan lägerplats för nationella jamboreer efter 2029 fortsätter. Har du ett bra förslag är du välkommen att höra av dig till: truls.ekelin@scouterna.se

Rapport som presenterades som underlag för styrelsens beslut finns att läsa här >>

FAQ

Finns det verkligen bara en enda plats i hela Sverige som funkar för en nationell jamboree? 

Rimligtvis borde det finnas fler platser som, med vissa investeringar och arbete, skulle kunna funka. Det vi kan konstatera är att vi trots ett omfattande arbete, kontakt med åtskilliga kommuner och samtal om flera olika möjligheter inte hittat någon plats som bedöms som ett rimligt alternativ i dagsläget.  

Vad är det som är så svårt med att hitta en bra plats?  

Det svåra är just kombinationen av många olika behov. Vi behöver hitta en tillräckligt stor sammanhängande yta med väldränerad mark, rimliga kommunikationer samt tillräcklig tillgång till el, vatten och avlopp. I vissa fall har områdets skyddsvärde eller långsiktiga planer inneburit begränsningar. 

Vad händer nu? 

Jamboree29 arrangeras på evenemangsområdet i Norra Åsum, utanför Kristianstad. Nationella  jamboreen efter det blir 2033 och ambitionen är att hitta ett nytt område till dess.  

The post Jamboree29 kommer hållas i Norra Åsum appeared first on Scouterna.

– Årets stöd går direkt till verksamhet för barn och unga – till ledarutbildning, utrustning och fler lokala aktiviteter runt om i landet. Vi fortsätter satsningen på att nå ut i områden där vi annars inte finns och kan också löpande utveckla våra stödmaterial så att scouting fortsätter vara relevant i en föränderlig värld, säger Louise Fielder Frisk, generalsekreterare på Scouterna. 

Varje vecka får tusentals barn och unga känna pirr i magen, testa sig fram och träffa nya bästisar runt lägereldarna i Scouterna. De får vara sig själva helt och hållet, och hitta en plats. Äventyr är det bästa vi vet – och med hjälp av Postkodlotteriets tillitsbaserade stöd kan vi bjuda med ännu fler på äventyr.  

Tack vare stödet från Postkodlotteriet kan vi satsa på: 

• Verksamhet i områden där vi inte finns 
• Ledarutbildningar 
• Fler lokala aktiviteter runt om i landet  
• Att ge fler unga trygga sammanhang där de kan växa 
• Utveckling av stödmaterial

Organisationerna som tar del av Postkodlotteriets överskott arbetar inom en bredd av samhällsområden: från barn och unga, djur och natur, forskning och hälsa till demokrati, klimat, miljö, idrott och friluftsliv. Scouterna har fått ta del av stödet sedan 2009.  

– Vi är oerhört stolta över att stötta organisationer som gör skillnad varje dag. Tack vare alla lottköpare kan vi fortsätta bidra till ett starkt och oberoende civilsamhälle, säger Anders Årbrandt Managing Director på Postkodlotteriet. 

Läs mer om Postkodlotteriets välgörenhet här

The post WOW: Postkodlotteriet ger 10 miljoner till Scouterna! appeared first on Scouterna.

– Vi vill göra scouting mer tillgängligt och visa bredden i vad scouting kan vara. Det är fantastiskt att vi tillsammans med andra aktörer kan erbjuda barn scouting i en miljö där barnen redan känner igen sig, säger Adam Lundberg från Scouterna.

Tillsammans med Rädda Barnen kommer Scouterna genomföra efter skolan-aktiviteter inom ramen för Rädda Barnens DOIT-verksamhet, som syftar till att skapa trygga, tillgängliga och meningsfulla fritidssammanhang med närvarande vuxna, där barn får möjlighet att delta utifrån sina egna förutsättningar och på sikt närma sig organiserad föreningsverksamhet.

– Barn behöver trygga sammanhang där de får växa, prova nya saker och känna gemenskap. Genom det här samarbetet kan vi ge fler barn möjlighet att delta i meningsfulla aktiviteter, säger Amani Tamerjei från Rädda Barnen.

Med OV Handboll och Skola ska Scouterna samverka som en del av initiativet Kvällsexpeditionen på Drottninghög, ett av Helsingborgs socioekonomiskt utsatta områden. Svenska kyrkan bidrar genom att upplåta lokaler för verksamheten. Syftet är att skapa en återkommande mötesplats i området och erbjuda barnen aktiviteter som de inte testat på tidigare.

– Det här samarbetet gör det möjligt för fler barn att möta nya positiva sammanhang där de får utvecklas, upptäcka sina styrkor och känna gemenskap. Genom att kombinera idrott och scouting skapar vi ännu fler vägar till trygghet och framtidstro, säger Joakim Radermacher, verksamhetsansvarig för OV Handboll och Skola.

På fredagar kommer barn i mellanstadieåldern att kunna delta i scoutaktiviteter som rör friluftsliv och gemenskap. Genom samarbetet kombineras rörelse, scouting och social gemenskap i ett sammanhang med barnrättsperspektiv.

– Det värdefulla med scouting är att barn lär sig genom att göra tillsammans med andra. Ena veckan kanske vi lagar mat ute, nästa löser vi kluriga uppdrag. På köpet växer både modet och självförtroendet. Det är ofta i de där små utmaningarna som barn upptäcker nya sidor hos sig själva, säger Adam Lundberg från Scouterna.

The post Scouterna inleder nya samarbeten i Helsingborg appeared first on Scouterna.

Dörren rycks upp och Ebbe rusar glatt in. Äntligen är det Scouterna igen.  

– Som Ebbe har längtat, berättar mamma Maggie som också är med.  

Det är lördag strax efter klockan 12 och det är dags för avdelningen Humlorna på Djupadals scoutkår att träffas. Det här är en nystartad avdelning där funkisbarnet står i centrum och föräldrar och syskon liksom får hänga med. 

Alla droppar in efterhand under första halvtimmen. Några väntar utanför, medan andra vill gå in i scoutlokalen direkt. Det finns mycket att spana in, kanske undersöka närmare eller bara rusa igenom. Alla funkisbarn har sin egen takt och här är det de som sätter tempot. 

– Är det någon som kan hjälpa mig att få i gång spisen så att vi kan värma chokladen? frågar Josanna Österlin.  

Hon är ledare och initiativtagare till avdelningen.  

Responsen är snabb. Snart virvlar Ebbe och Tyra in i köket tillsammans med sina mammor för att hjälpa till. Alla är på glatt humör. Det märks att det här är en viktig stund på dagen.  

Ebbe tecknar att det är dags för samling och ger sig snabbt av mot kapprummet igen. Nu är det trångt här. Alla skor ska på igen och jackornas ärmar är lite bångstyriga, samtidigt som mössorna måste dras ner ordentligt. Men det går framåt och snart är hela gruppen samlad utanför. 

– Hej gänget! Så roligt att se er här igen. Ska vi ta vårt hemliga rop? säger Josanna. 

– Hej Humlorna! ropar eller mumlar alla samtidigt. 

Josanna börjar berätta vad som ska hända i dag. Det vet egentligen alla redan, för hon skickade ut informationen på mejl till föräldrarna i veckan. Funkisbarnen behöver hinna ta in vad som ska hända redan i förväg.  

– Vet ni, i dag ska vi ge oss ut på skattjakt runt huset. Efter det ska vi så klart pyssla och sen blir det fika. 

Rutinerna är samma varje möte: En eller två aktiviteter som är väl förberedda och tydligt presenterade. Och så den viktiga fikastunden med korv och varm choklad. Här har ett av funkisbarnen sagt ifrån om att det måste finnas grädde till chokladen. Så nu finns det alltid det. 

– Men titta vad som hänger i trädet. Den ska väl inte hänga där? säger Ingela Högborg, som också är ledare på Humlorna. 

Hon har förberett skattjakten genom att lägga ut saker från lokalen här och där runt scoutladan. Nadja rusar fram och drar ner den röda dynan från trädet och skrattar. Alla saker samlas ihop i en vagn som gänget drar med sig på rundan. 

Till sin hjälp har avdelningen i dag äventyrarscouterna Chloe och Sigge som båda är 13 år. De har förstått hur givande det kan vara att hjälpa till på avdelningen.   

– Det är så härligt att se hur alla har utvecklats den här terminen. Nu är alla med, säger Chloe.  

Hon försöker vara med på så många möten hon kan. 

– Jag älskar scouting, så jag vill vara här och hjälpa till för att lära dem mer. Nu förstår de vad scouting är. Det är egentligen inte så stora skillnader på oss. Scouting passar alla, säger hon.  

Gruppen börjar röra på sig igen. Några hoppar glatt vidare. Det går lite olika snabbt, men gruppen håller ändå ihop väldigt fint. Det här med skattjakt är spännande.  

Rundan runt scoutladan börjar bli klar och vagnen är fylld med grejer. Här finns en slev, en flytväst, en stolsdyna, ett grytlock och mycket mer. Alla barn är nöjda med sina fynd och visar vad de hittat. 

– Tack! Nu ska vi lägga varje sak på rätt plats i scoutladan igen, säger Ingela och alla börjar dra sig inåt. 

Avdelningen Humlorna startade förra året. En anledning var att det finns ganska få fritidsaktiviteter för funkisbarn. Styrelsen i Djupadals scoutkår ville också hitta ett sätt att inkludera barn som inte alltid fungerar på vanliga avdelningar i kåren. Det kan vara barn som har låsningar och specialintressen. Hur gör vi för att de ska hitta sin plats i scouting?  

Nu tror Scoutkåren att de hittat ett sätt som fungerar. Humlorna fungerar lite som familjescouting, men det viktiga här är att funkisbarnet är i centrum. Sen får resten av familjen gärna hänga med. För de flesta familjer är det här första gången de upplever scouting. 

– Det är superbra. Mika har älskat det hela terminen. Scouting är toppen och väldigt anpassningsbart, säger hennes pappa. 

På dagens möte är pysselstunden i full gång. Alla sitter runt ett stort, kvadratiskt bord. Det är fyllt med papper, ögon, saxar, salta pinnar och lim. Snart kommer även klistermärksark fram, för det är roligt att klistra på mer. 

Josanna visar hur en snögubbe kan se ut, ja alltså den hon själv har gjort. Hon visar även upp sin fyraårige sons snögubbe och den ser ut på ett annat vis. Det är helt okej att snögubbarna blir olika och att de skapas i olika takt.  

Samuel är fullt koncentrerad på att limma ihop snögubben tillsammans med mamma Khadidja. 

– Det är skönt att det är så kravlöst här. Det är ett bra upplägg på scoutmötet och det är samma varje gång, men med olika teman. Och det är skönt att kunna vara ute ett tag tillsammans, tycker hon. 

Ganska snart blir Samuel trött på limmandet och sitter mest och tittar på. Det är okej det med. August börjar hojta glatt och Mika klistrar massor med klistermärken med stort fokus. Ebbe ser till att hans snögubbe ska kunna se bra och ger den många ögon. Riktigt många! 

– Det finns inte så många aktiviteter för våra funkisbarn. Det här blir en så fin gemenskap, säger Josanna.  

5 frågor till Josanna Österlin och Ingela Högborg som startade Humlorna 

Josanna är grundare till Föreningen Funkisfamiljerna. När hon träffade Ingela från Djupadals scoutkår blev det självklart att starta Humlorna tillsammans.   

Varför startades Humlorna?  

– Scouting är för alla och det här kändes som en möjlighet att inkludera funkisbarnen. 

Hur har första terminen gått?  

– Barnen har utvecklats och verkligen känt sig trygga i Scouternas värld. Familjerna har lärt känna varandra. För många är mötet veckans höjdpunkt. 

Har något varit svårt? 

– Egentligen inte. Några lekar har varit för komplicerade, men då har vi snabbt ändrat på leken eller låtit barnen bestämma nya regler.  

Har ni tips till kårer som vill starta scouting för funkisbarn?  

– Involvera föräldrarna och forma programmet efter barnens önskemål och behov. Bjud med syskon! Yngre syskon bidrar med lekfullhet och äldre  kan hjälpa till med eld, skapande och lekar. Hör om kommunen har nätverk för funkisfamiljer. Erbjud föräldrar introduktion med kurserna Trygga möten, Anpassat ledarskap och Leda scouting. Planera en uppföljning mitt i terminen för att fånga nya behov. 

Vad krävs av ledare som inte har erfarenhet av funkisbarn?  

– Ha ett öppet sinne och möt barnen med nyfikenhet. Fråga föräldrarna vad ni kan göra för att barnen ska trivas. Ofta behövs väldigt enkla anpassningar. Skapa förutsägbara möten i stället för överraskningar. Ha respekt för att många lever ett liv i uppförsbacke. Låt mötet vara glädjefullt och kravlöst och låt alla barn lyckas. 

Djupadals scoutkår 

Stad: Malmö. 

Lokal: Scoutlada med skogsdunge, skola och åkrar bredvid. 

Antal medlemmar: 369 scouter på 16 avdelningar. 

Snabbhistorik: Startade 1963. Scoutladan invigdes 2019. 

Scouting med Humlorna 

Funkisbarn har ofta diagnoser, utmanande beteende, rörelsenedsättningar och mycket mer. Men de kan flyga ändå – precis som humlorna fastän de har så små vingar. Därför heter avdelningen Humlorna. 

Alla barn som behöver tillhöra en anpassad grupp får vara med. Alla har särskilda behov.   

Avdelningen träffas lördagar klockan 13–15. Från 12.30 är det drop in, eftersom det tar olika lång tid olika dagar för familjerna att komma i väg och bli klara. 

The post Nya humlor på äventyr  appeared first on Scouterna.

Det ligger drivor av snömodd utanför Johan von Essens kontor. Äldre damer försöker ihärdigt få fotfäste i halkan för att komma fram till apoteket i porten bredvid. Men inne på Marie Cederschiöld högskola på Södermalm i Stockholm, där Johan von Essen jobbar, är det varmt och lugnt. Vi slår oss ner i hans arbetsrum och snurrar skrivbordsstolarna rakt mot varandra. De här frågorna är viktiga.   

Johan von Essen hann jobba som musiker och spela på inneklubbar i Stockholm innan han kom på att han skulle bli präst. I dag är han professor i livsåskådningsfrågor och forskar om ideellt arbete. Hur hamnade han här? 

Jo, egentligen är det inte så konstigt. Johan von Essen växte upp i en familj med stort samhällsengagemang. Hans pappa var kommunpolitiker och föräldrarna pratade om politik och samhällsfrågor hemma. För Johan blev engagemang normalt – något man gör i livet. Forskningen visar också att ideellt arbete går i arv.  

– Ja, så är det. Det syns i alla befolkningsundersökningar som vi har gjort. Det finns ett väldigt starkt samband mellan att engagera sig och att ha en eller två föräldrar som varit aktiva i föreningslivet. 

Många scouter har föräldrar eller en mormor eller farfar som varit scouter. Hänger det ihop?   

– Ja, föräldrarnas engagemang har betydelse. Titta till exempel på orienterarfamiljer. Där åker hela familjer i väg och tältar och springer tävlingen O-ringen ihop.  

Hur ärver man engagemang? 

– Vi kan se att man ärver två saker. Det ena är hur man lever sitt liv, alltså vad man tycker är normalt att göra, som att engagera sig i Scouterna. Det andra är att man ärver nätverk. När man blir tonåring och träffar morsans vänner på gatan så pratar man med dem, och så blir de en del av ens eget nätverk. 

Finns det något dåligt med det? 

– Man får fördelar jämfört med de som inte ärver nätverk. Civilsamhället är ett klassamhälle där medelklassen är överrepresenterad. När engagemang och nätverk går i arv fortsätter det vara så, det blir svårt att bryta.  

Scoutkårerna drivs av ideella. Engagerar sig färre svenskar i föreningar nu än förut?  

– Nej, oron för en nedgång är obefogad. Det fanns en viss minskning 2019 men den hämtade upp sig 2024. 

Vad vet ni om ungas engagemang?   

– I vår forskning är ungdomsgruppen 15–25 år. Vi ser inga stora skillnader mellan deras och vuxnas ideella arbete. De är som folk är mest. 

Mobiler och sociala medier konkurrerar om vår tid. Påverkar inte det ungas engagemang? 

– Uppenbarligen inte, för sociala medier har funnits så länge nu. Man hade kunnat tänka sig att unga sitter och glor på mobilen och inte har tid till annat. Men unga har hållit på med skärmar länge och vi ser inget resultat av det i vår forskning.  

Det dödar väl delvis myten om att unga inte vill engagera sig längre?  

– Ja, jag håller med. 

Engagerar sig människor i städer och på landsbygden på olika sätt? 

– Ja, på landsbygden jobbar en större andel av befolkningen ideellt. Men i storstäderna jobbar de fler timmar per person. Där väljer människor också organisationer som de är intresserade av. På landsbygden stödjer man sin plats och är med i flera organisationer, kanske kyrkans församling och fotbollsklubben. Man kanske inte är intresserad av fotboll men genom klubben kunde man få det där utegymmet man ville ha.  

Hur ska scoutkårer få fler att ställa upp? 

– Jag tror att vi lägger för stort fokus på individen, vad unga och äldre vill, tycker och hur mycket tid de har. De organisationer som är duktiga på rekrytering har nog en tradition av att inte fråga så mycket, de bara gör. De säger: Kan du vara ledare i de här gruppen som ska ta knivbeviset? Dina föräldrar var ju med och du kan ju det här.  

Borde kårer vara mer rakt på sak?  

– Det är klart att man ska vara respektfull och artig. Men man kanske inte ska bry sig så mycket om att folk säger att de inte hinner eller vill. Säg som man gör på landsbygden: Nej, ingen av oss har tid, men om du inte är med så får vi inget utegym här ute, eller scoutkår. Civilsamhället är ingen underhållningsdetalj. Det är ett kollektivt åtagande. Om vi ska ha en scoutkår bygger det på att människor är engagerade. Jag tror att organisationer måste börja säga det.  

Nu är det 2026. Vad vill du forska mer om? 

– Jo, i dag pratar vi om rekrytering av medlemmar. Men hur bra är organisationerna på att behålla dem? Jag tror det sker en omedveten exkludering av de som inte passar in, som är annorlunda än de som redan är med. Om vi vill bli fler, och ha mångfald, måste vi få dem att stanna. Men det är komplicerat. För i civilsamhället är det rimligt att de som engagerar sig i samma organisation står bakom organisationens idé och tycker lika. 

Johan von Essen 

Gör: Forskar om ideellt arbete. 

Det bästa med att forska: Man blir aldrig uttråkad.  

Engagerar sig ideellt: I vägföreningen på sitt landställe. 

Fritidsaktivitet: Boxning och matlagning.  

Favoritmat: Pasta i alla former. 

Favoritfärg: Olivgrönt. 

The post Forskaren: ”Ungdomar är som folk är mest”  appeared first on Scouterna.

Det blåser riktigt kraftiga vindar vid havet, men det är scouterna i Bjärred vana vid. Deras scoutgård ligger i lä inne i samhället Bjärred vid kusten norr om Malmö. Nere vid stranden har de en bra eldstad och öppna ytor. Så även om det blåser rejält här är det en perfekt plats för testpatrullen att mötas på.  

Spårarscouterna Elin, Freya, Geneviève, Hugo, My, Oscar och Vilgot har bra kläder på sig för att klara de kalla vindarna. De håller i sex kåsor i olika färger: Blå, rosa, lila, brun, grön och turkos. På den blå och rosa kåsan står det Scouterna och de går att köpa i Scouternas egen shop. Den blå är den traditionella, vanliga kåsan och den rosa går att vika ihop. De lila och bruna kåsorna är gjorda helt i bioplast. Det är plast som helt eller delvis är gjord av biologiska råvaror. Det kan till exempel vara sockerrör och träfiber. Den lila kåsan har lite annorlunda form. Den bruna har form som en vanlig kåsa.  

De två sista kåsorna kan göras väldigt små. Den gröna viks ner som en vikkåsa och den turkosa kan plattas ihop ordentligt. I testet ska scouterna kolla hur bra kåsorna är till olika saker.  

Första utmaningen är stafett. 

– Okej, då kör vi! ropar ledaren Sofie och startar stafetten. 

Scouterna är uppdelade i två lag. Det gäller att tömma en spann genom att bära vatten i en kåsa till en spann en bit bort. Scouterna älskar att leka, så det går undan. 

– Den här turkosa kåsan var bra att bära mycket vatten i, säger Elin. 

För att hålla ångan uppe i kylan startar scouterna snabbt en lek. Nu står de i ring och har fokus på den som står mitt emot. Det gäller att kasta varsin kåsa till varandra. Samtidigt allihop. Det blir rörigt men kul. Kåsan är perfekt att kasta och fånga, gömma eller skicka runt.  

– Kom, nu är korven klar, ropar ledaren Daniel från eldstaden. 

En varm korv i kylan är inte så dumt. Scouternas bestämmer sig för att fortsätta testet inomhus. Alla scouter drar vidare till scoutgården. Där samlas de runt bordet och börjar känna på kåsornas form och material. 

– Åh, den här är liksom mjuk, säger Geneviève om den lila kåsan. 

Testpatrullen funderar på vilka finesser kåsorna har. Det finns mätstreck i vissa för att kunna måtta 1, 2 eller 3 deciliter. Några har greppvänliga handtag, men andra känns lite sämre. I några handtag är det hål så att de går att hänga kåsan på ryggsäcken. Och så går det att göra vissa kåsor mindre. Det kan ju vara praktiskt om du vill ha med en kåsa i fickan. 

Det är inte så lätt att förstå vilket material kåsorna är gjorda av. Alla känns ungefär som plast. I beskrivningarna står det att det är bra plast i alla och att några har bioplast. Bioplast har mindre fossil olja och är bättre för miljön. 

Det går lite lättare att mäta. Varje kåsa vägs och snart vet testpatrullen att den lila kåsan från Light my fire är tyngst och att de båda vikkåsorna är lättast. Det kan vara bra att veta när det är dags att packa ryggsäcken. 

Nu ska de se hur mycket kåsorna rymmer. Ledaren Sofie funderar på hur mycket hon ska hälla i.  

– Häll ända upp! ropar alla. 

Sofie häller försiktigt och testpatrullen antecknar. 4 deciliter, 2,2 deciliter och 3,5 deciliter. Kåsorna rymmer olika mycket. Men både den klassiska scoutkåsan och den hopfällbara muggen från Sea to summit, som kan bli så liten och platt, rymmer 4 deciliter.  

– Va! Är det verkligen lika mycket i dessa? säger Hugo.   

Hur går det att bära vatten i kåsorna då? Testpatrullen är snabbt uppe ur soffan och gör ett skvätt-test. Kåsorna fylls med 1,5 dl vatten och scouterna bär varje kåsa med en hand runt i lokalen. De känner och funderar. 

– Vikkåsorna är svårast, konstaterar Oscar.  

Alla håller med om att kåsorna med traditionell form är stabilast att bära vatten i. De har ett lagom stort handtag och är inte sladdriga. 

Scouterna går snabbt över till ett kyl- och värmetest. Ledare Daniel häller upp isvatten i alla kåsor och testpatrullen känner hur bra eller dåligt de känner kylan genom kåsan. Sen blir det hett vatten i kåsorna för att se vilka kåsor som blir varmast. Elin kommer på att det är lättast att hålla kåsans botten mot låret för att känna skillnaden mellan dem. Och det är skillnader. 

Slutligen kollar testpatrullen hur kåsan känns i handen och mot läpparna när de dricker. Vilken känns mjuk och behaglig?  

– Denna är bäst, säger My och viftar med den turkosa.  

Vilken kåsa skulle testpatrullen helst vilja ha med på nästa läger? Alla gillar den blå traditionella scoutkåsan. Kanske för att de är vana vid att en kåsa ska kännas och se ut så. Men även den kraftigare lila kåsan och den hopfällbara turkosa är klara favoriter för alla.  

Så här gick testet till 

1 Lektest: Ösa och kasta. 

2 Undersökning: Finesser, material och form. 

3 Mätning: Vikt och volym. 

4 Skvätt-test: Bära kåsorna med 1,5 dl vatten. 

5 Leda kyla/värme: Hur kall/varm blir kåsan?  

6 Känslan i handen: Så tyckte scouterna. 

Plast i kåsan? 

Kåsor, sporkar och matgrejor i plast är ofta gjorda av slitstark polypropen (PP). Precis som livsmedelsförpackningar, leksaker och rep. Plasten är lätt men stark, kan färgas och klarar kemiska påfrestningar. Den tål hög temperatur, men blir spröd vid minusgrader. Eftersom plasten kan återvinnas till nya produkter efter att den smälts, så räknas den som en relativt miljövänlig plast. Polypropen är giftfri och innehåller inte skadliga kemikalier som BPA, vilket gör att den inte anses farlig för hälsan. 

The post Testpatrullen: Vilken kåsa är bäst?  appeared first on Scouterna.