Norsk TV NRK har uppmärksammat YA:s upprop mot mc-kriminaliteten från november 2007 i en dokumentär som sändes i går. Följ länken ovan till NRKs hemsida. Själv förundras jag över att det snart gått tre år sedan dess. Och att läsa sin egen ledare på norska var en intressant upplevelse.

Till hösten kommer för övrigt också en dokumentär i TV4 som mc-kriminalitet som delvis ska ägnas åt vårt upprop.

Ystads kommunalråd Kristina Jönsson vann en dubbelseger i partiets nyligen avhållna provval. Dels kom hop på plats nummer ett i den slutna medlemsröstningen. Samma plats knep hon också i den öppna röstningen där omkring 240 ystadbor röstade.

Hur det går för partiet i stort får vi emellertid se först den 19 september.

Andreas Bergh bloggar intelligent om rut-avdragets framtid.

Hans gissning är att nästa S-regering för om det till sitt.

Läs här.

Jag borde egentligen skriva någonting om den där planerade bankfusionen, men det tar emot. Ett svepskäl att slippa är att jag är kund och följaktligen jävig i någon mening. Dagens Industri har i alla fall idag (ej på nätet) uppmärksammat att bland annat Bertil Torekull varit kritisk till fusionen och refererar till det stora antal debattartiklar vi haft som saken.

Sannolikt är kritiken idag ungefär den samma som förr, när Sparbanken Syd bildades av ett antal mindre sparbanker. Allra bäst var det kanske därför på den tiden då Gladsax hade egen sparbank. Huset där den låg, tre nummer bort från mitt eget, kallas fortfarande för Banken.

Maud Olofsson går från klarhet till klarhet. Hennes strategi att rädda presstödet till partitidningen Skånska Dagbladet har fallit platt till marken, som det förtjänar. EU-kommissionen har sedan länge gjort klart att det så kallade storstadsstödet till Skd och Svenska Dagbladet strider mot EU:s regler. Enligt Resume har kommissionen nu avvisat regeringens kompromissförslag att pruta ner stödet med några procent som den skamlöst inrikespolitiska konstruktion det hela tiden varit.

Island håller, sannolikt, folkomröstning i morgon lördag.Dramatiken består dock in i det sista för det hela kan blåsas av fram till sent i kväll.

Omröstningen handlar om att islänningarna nu måste godkänna eller förkasta uppgörelsen med Storbritannien och Nederländerna om slutnotan för kollapsen av den isländska internetbanken Icesave. Denna heta potatis hamnade i folkets knä sedan landets president vägrat ratificera lagen. Enligt opinionsundersökningar förhåller sig en majoritet av islänningarna negativa. Men eftersom inte ens frågan som ska ställas i lördagens folkomröstning verkar vara formulerad än, är utgången i allra högsta grad oviss.

Det liknar alltså mer grekiskt drama än isländsk saga.

Sjukvårdspartiet i Simrishamn ställer inte upp i valet, intresse saknas bland medlemmarna att ställa upp. Anne-Li Roshagen konstaterar självkritiskt i YA att det blivit för lite fokus på sakfrågor. Det stämmer rätt väl med bloggledarens bild. Partiet har haft för mycket egon som med monomanisk nit ägnat sig åt hamnen och marinan medans vården lyst med sin frånvaron, trots att vård är just vad partiet som namnet antyder skulle ägna sig åt.

Stig-Björn Ljunggren summerar varför vi älskar att hata hycklande politiker i en artikel i Aftonbladet.

Träffande skriver han, bla:

”Politikerns lott är att vara ren och moralisk, och eftersom de inte kan vara detta fullt ut, får vi en chans att ironisera över hur de egentligen beter sig. Den politiska eliten har andra krav på sig än vad vi vanliga dödliga behöver bekymra oss för. Och när de bryter mot sina egna påbud får vi andra absolution.”

Därmed är i princip allt som behövs sagt om denna affär. Kanske.

Det fick bli en huvudledare om det särpräglade rut-avdraget.

Lägger ut den här också:

Aftonbladets avslöjande att delar av den socialdemokratiska eliten utnyttjat det så kallade rut-avdraget drar ett löjes skimmer över den indignation med vilket man försökt misskreditera reformen som orättvis och klassbefrämjande.

Med tanke på att en fjärdedel av de 92 000 svenskar som utnyttjade avdragsrätten under 2008 tjänade under 200 000 kronor om året är dessutom inte rikemansargumentet särdeles effektivt.

Förklaringarna och bortförklaringarna från de ledande rut-utnyttjande socialdemokraterna under gårdagen var emellertid inte helt utan underhållningsvärde. Självklart ska en hårt arbetande partigängare som Ylva Johansson eller förre partisekreteraren Lars Stjernqvist få lov att dra av städningen precis som alla andra. Men när de tillhör ett parti som har profilerat sig hårt mot avdraget klingar det falskt. Trots allt handlar det om en förmån man söker, till skillnad mot till exempel jobbskatteavdrag eller barnbidrag. Partiets talesman i vårdfrågor Ylva Johansson, som dragit av 50 000 kronor, menar att hon bara följt rådande skattelagstiftning. Det klingar lika verklighetsfrånvarande som när hon förra året i en intervju uppmanade nyblivna sambos att liksom hon och maken skaffa en rejält tilltagen våning. Johansson bebor händelsevis en niorummare i centrala Stockholm.

Så för att använda S-retoriken: Göran Persson, Leif Pagrotsky, Erik Åsbrink och de andra i partiets elitskikt har trots allt råd att avstå från detta förhatliga avdrag.

Rut-avdraget är alltså reformen som verkligen ställt ideologin på huvudet.

Socialdemokraterna avskyr det och har gjort allt för att utmåla de som utnyttjar avdraget som överklasslättingar för goda att plocka upp efter sig och som till råga på allt ska skattesubventioneras för att kunna förtrycka ett framväxande städarbetarproletariat. Att det inte hindrat det övre välbetalda skiktet i partiet att utnyttja möjligheten att dra av för hushållsnära tjänster har onekligen blivit ett delikat problem för partiledaren Mona Sahlin att hantera.

Enligt en färsk opinionsundersökning har rut-avdraget också stort stöd hos många grupper. Spekulationen att Socialdemokraterna, redan svaga i Stockholmsområdet, skulle förlora ytterligare fäste i huvudstaden är därför inte helt oväsentliga. Sak samma händelsevis även för Centern, också det ett svagt stockholmsparti, som gjort rut till en profilfråga.

Därmed inte sagt att rutavdraget är fullständigt problemfritt. För att ha implementerats av en liberal regering reser det en rad frågetecken. Det var ju trots allt mindre reglering som alliansen gick till val på. Inte mindre.

Avdraget är också reformen som går fullständigt på tvärs med liberala ideal. Den detaljerade listan över tillåtna och otillåtna avdrag skapar kontradiktoriska och smått absurda gränsdragningsproblem. Så är det till exempel ok att dra av för att barnen skickas till skolan med städfirman, men inte att de hämtas hem med taxi. Därmed inte sagt att rut saknar förtjänster. Det har gjort svarta jobb vita och många som fått jobb eller startat eget på grund av avdraget kom direkt från arbetslöshet, varav många är kvinnor, invandrare och unga. För att inte tala om att det gamla hederliga rot-avdraget – det som gynnar arbetarrörelsens manliga elit, byggjobbarna – alltjämt åtnjuter oppositionens gunst.

Vilket i ljuset av Aftonbladets avslöjande gör hyckleriet desto tydligare.

Läs även andra bloggares åsikter om rut, rot, Ylva Johansson, jobbskatteavdraget, avdrag, skatter, oppositionen, rödgrön röra, hyckleri

Aftonbladet har granskat vilka som utnyttjat rut-avdraget, alltså skatteavdraget för hushållsnära tjänster. Naturligtvis har en handfull socialdemokratiska toppnamn hamnat på listan. Bland annat Ylva Johansson (hon med niorummaren i Stockholms innerstad) och Leif Pagrotsky.

Avdragen är givetvis helt korrekta och gäller naturligtvis för alla, även gamla S-ministrar. Men med tanke på hur partiet kritiserat avdraget och utpekat det som en förmån för rika som gör fattiga än fattigare ser det mindre aptitligt ut. Aftonbladets Lena Mellin påpekar mycket träffande att de i partitoppen faktiskt liknar den nidbild man i sin egen propaganda beskrivit avdragsutnyttjarna.

Fortsättning lär säkert följa. Morgondagens ledarämne är dessutom självskrivet.

Läs även andra bloggares åsikter om Ylva Johansson, Leif Pagrotsky, Erik Åsbrink, rut, ROT, hushållsnära tjänster, Alliansen, skatter, pigavdrag