Har under vintern gått en biodlarkurs.

I lördags kväll blev jag med ett bisamhälle, som vi ställt på son och sonhustrus tomt (ni som varit och besökt vår tomt inser säkert varför..)

Ett bisamhälle består av mellan 20 000 – 90 000 arbetsbin, ett tusental drönare samt en drottning som med sina 15 olika körtlar utsöndrar dofter (feromoner) som aktiverar generna hos övriga bin och därigenom styr deras handlanden…

Vissa vetenskapsmän kallar bisamhället för en superorganism, där själva samhället är individen (!) och de enskilda bina bara delar i denna ”kropp”…

Det finns cirka 1 miljon insektsarter, och av alla dessa är bina en av några få arter som människan kunnat ta i sin tjänst.

För att utnyttja biet har människan fått anpassa sig till binas villkor istället för tvärtom.

När jag tittade till ”mitt” bisamhälle i eftermiddags, så blev jag så fascinerad över deras till synes planlösa flygande, som är en inprogrammering av den nya geografin.

Allt för att finna fyndigheter och kunna samla in nektar och pollen…

Därigenom åstadkommer bina omedvetet den livsviktiga pollineringen av blommor och fruktträd.

En s k ”bi-effekt”, som är mycket viktigare än själva insamlandet för framställningen av honung.

En god vecka med många omedvetna ”bi-effekter” önskar pastor nilsson

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan

A Vårt förhållande till bönen är lite ambivalent, de flesta anser att bönen är viktig, att de ber för lite, vilket ger dåligt samvete och leder till att bönen blir mera en börda än en tillgång.

Bönens styrka är dess omedelbara  möjlighet att ta oss överallt, men det utgör också dess svaghet, då vi konfronteras med tillvarons djävulskhet och blir förvirrade varför det är som det är och inte blir annorlunda med en gång. Varför griper inte Gud in?

Turisten som frågar juden som står vid västra muren och ber varför han gör det:

.”Jag ber om rättfärdighet, jag ber om familjens hälsa, jag ber för fred på jorden, särskilt i Jerusalem”

”Gör bönen någon verkan” frågar turisten.

”Det är som att prata med en vägg” svara juden.

Varför ber vi då?

”Skälet till att vi ber är helt enkelt att vi inte kan låta bli”, bön är som andningen, det är inget vi själva uppfinner, det är något som vi  bär inom oss, en inre SOS som ständigt ropar ”hjälp”…

Berättelsen vi läst är lite absurd – så absurd som verkligheten är, denne änka kunde inte köpa sin rätt utan hennes enda vapen var hennes envishet ”ständiga springande” som egentligen  är en boxningsterm som talar om ”ständiga slag under ögat”

Är då Gud så motvillig att vi behöver övertala honom?

Tvärtom, det är fråga om en kontrast – inte likhet. Gud är- i motsats till domaren, både rättfärdig och villig att ge åt den som ber honom.

Liknelsen säger att ”Gud vill redan”!

Konstellationen änka-domare visar hur Gud står på den svagas och maktlösas  sida gentemot de starka och mäktiga.

Texten handlar om uthållighet i bön, men skall människosonen finna tro när han kommer…

Så länge det finns liv så finns det hopp…

Så länge vi ber finns det hopp…om förändring

B Bön handlar om behov /våra eller andras, obs att vi sällan är så där oegennyttiga… bönen pendlar mellan våra egna önskningar/behov och övriga människors längtan/behov som vi ser eller som blir utsagda….

Och som vi lyfter upp i tro/visshet om Gud bryr sig, att vi får störa honom, att han vill bli störd, och att vår envishet betyder något…

”Gud förändras inte när vi ber, men vi förändras” sa Sören Kierkegaard, är det så…?

Visst förändras våra perspektiv på människor och sammanhang när vi lyfts upp och ser verkligheten i det himmelska helikopterperspektivet.

Men hur ivriga behöver vi vara då? Eller skall vi helt slappna av?

Våra böneliv pendlar mellan den ihärdigt sega bönen utifrån orden ”Be så skall ni få” till den tillitsfulla ”Ske din vilja”, någonstans däremellan befinner vi oss…

Ibland drabbas vi av kramp – kramp i bönen, frustration

Ibland skäller vi på Gud grälar på honom, Flera gånger i mina böner har det varit skarpt läge, ”Gud, om du inte gör det så lämnar jag min post…” det handlar om liv och död, då är det nyttigt att läsa Psaltaren i GT, och inse att det är fler personer före mig som haft skarpt läge med Gud.

Ibland så vill vi skicka iväg Gud  som universums springpojke ”Gud, gå du hem till den ensamma, de sjuka och de avsidestagna (vilket hemskt uttryck)”…och då blir bönen en ursäkt för att inte själv ta tag i det som bör göras, jag kan

Men ibland är det ett fantastiskt samarbete… där ”jag träder in i en handling, som påbörjats av någon annan, min skapande och frälsande Herre, och upptäcker att jag samverkar till handlingens resultat, jag varken utför den eller utsätts för den, jag samtycker till att delta i det som påbjuds”. Att ha flyt -”flow” kallas det vanligtdags, en aning av ”flow church”?

Bön borde vara lika naturligt som att andas – men av någon underlig anledning så andas vi inte så ofta som vi skulle kunna andas…eller?

C Liksom med allt annat viktigt i livet  typ relationer, finns det inga genvägar

Det handlar om att handla och det handlar om att ta tid för att ge tid…, Vi hittar inte hemligheten till vårt böneliv i någon ny dvd-serie, en nyutgiven bok, en annan pastor eller ett helgseminarium.

Det handlar helt enkelt om att vilja, att bestämma sig och göra…att be…

”Livets största tragedi är inte böner som inte fått svar, utan böner som inte betts…” FBMeyer

Jesus är vårt bästa exempel, som för att behålla sin goda relation med Fadern bad så ofta som det han behövde, äkta, ärligt, personligt. Det känns som att han antingen nyss kommer från bedjandet, eller så finner vi hon bedjande eller så är han på väg att be…

Och han lär oss att bedja: bönen Fader vår…

Matt 6:9-14

Vår fader, du som är i himlen./relationen/

Låt ditt namn bli helgat. /i allt vad jag gör,är/

[10] Låt ditt rike komma./låt mig få vara ett redskap/

Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen. /hjälp mig leva ut himlens vilja på jorden/

[11] Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer. /att leva utan garantier utan att oro/

[12] Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. /att växla vår skuld till ansvarigt liv/

[13] Och utsätt oss inte för prövning,  utan rädda oss från det onda. /låt mig leva medvetet/

Paulus fångar upp detta och skriver om ”ständig bön”,

Var alltid glada, be ständigt…

Och tacka alltid Gud vår fader…

Be i er ande varje stund…

och en grupp som kallar sig messalianer har tagit det så allvarligt att man anlitar surrogatbedjare medan de sover. En grupp nunnor i Wisconsin har bett i skift utan uppehåll sedan 1878…

D Jag ser det som en kallelse till en livsinriktning, hela mitt liv i riktning mot Gud och allt kan tas med!!! Gud är nära om jag bara upptäcker honom!

Det paradoxala med bönen är alltså att den kräver allvarliga ansträngningar men kan tas emot endast som en gåva. Vi kan inte planera, organisera eller manipulera Guds närvaro, men utan varsam disciplin kan vi inte heller ta emot honom.  /Henri Nouwen

Störningar i bönen, visst har du också kommit på dig med att vilja ta upp blocket och skriva ner alla telefonsamtal du borde ringa när du väl samlat dig…gör det då så du kan koncentrera dig då eller gör som katolske biskopen Anders Aborelius när vi hade en tyst halvtimme  före lunch och jag blev jättestörd av skramlet från köket, men när Anders samlade ihop oss före lunch så bad han ”Tack Gud för skramlet i köket som betyder att vi snart får våra hungriga magar mättade…”

Bönen före alla andra bör vara : ”Må det vara mitt verkliga jag som talar och må det vara Ditt verkliga Du som jag talar till” CS Lewis

”Det är när vi på allvar ber som vi verkligen är till ” Merton

Men hur det går till? Allt ifrån våra önskningar om röda cyklar till när livet tar strupgrepp på oss eller vår omgivning…

Vi har alla olika upplevelser kopplade till bön, goda såväl som mindre goda. Vi har bönesvar som vi kan dela med oss av, men också smärtsamma upplevelse där vi inte fick något svar.

”Vad säger du när du ber” frågade en journalist Moder Theresa.

”Inget, jag bara lyssnar” svarade hon.

”Men vad säger Gud då” frågade journalisten

”Inte mycket – han bara lyssnar…”

Barnen  som undervisare i att be; Enkelt, frimodigt, rakt på sak:

”Käre Gud, varför måste jag be när du i alla fall vet vad jag vill ha? Men jag ska göra det om det känns bättre för dig” Susan s 110

”Käre Gud, Jag vet att det står att man ska vända andra kinden till men vad gör jag om min syster slår mig på ögat? Hej då! Teresa s 113

Käre Gud ”Jag höll min del av avtalet, var är cykeln” Bert s 25

Ur ”Barn skriver till Gud”

Se tilliten, hängivenheten, jfr psaltarpsalmernas ärlighet

Ps 13:1-6 För sångmästaren, en psalm av David.[2] Hur länge, Herre, skall du så alldeles glömma mig? Hur länge skall du dölja ditt ansikte för mig?

[2] [3] Hur länge skall jag bekymras i min själ och ängslas i mitt hjärta dagligen? Hur länge skall min fiende förhäva sig över mig?

[3] [4] Skåda ned, svara mig, Herre, min Gud. Upplys mina ögon, så att jag inte somnar in i döden,

[4] [5] för att min fiende inte må säga: ”Jag blev honom övermäktig”, och för att mina ovänner ej må fröjda sig, när jag vacklar.

[5] [6a] Jag förtröstar på din nåd, må mitt hjärta fröjda sig över din frälsning.

[6] [6b] Jag vill sjunga till Herrens ära, ty han har gjort väl mot mig.

Bönen lever sitt liv i marginalerna …det är därför den passar ihop med oss när vi lever på bristningsgränsen…

I BÖNEN ERKÄNNER JAG MITT BEROENDE AV MIN GUD

”Sann helhjärtad bön är ingenting annat än kärlek” /Augustinus

/lennarth 120513

I gudstjänsten, som leds av Agneta Boström, predikar Lennarth Nilsson och kören One Nation medverkar under ledning av Hanna Björk Forsberg.

Efter gudstjänsten serveras det som vanligt gott kyrkkaffe nere i Kärnpunkten.

Välkomna!

Efter kyrkkaffet är det församlingsmöte och fastighetsstiftelsens årsmöte.

Jag lyssnade till kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth.
Vi råkade befinna oss på samma ö valborgsmässoafton – Käringön.
Hon höll ett vårtal som var det bästa jag hört.
Koncist, ledigt, innehållsrikt.
Bland annat nämnde hon vikten av ”bordets demokrati”, som jag gått och funderat kring sedan.
När jag går igenom mitt liv och funderar kring om det är något jag skulle vilja se i repris, så är det nog bordssamtalen med olika människor.
Samtalen hemma i köket, i vardagsrummet likväl som vid restaurangborden.
Bordet som underlag för det gemensamma ordet…
Bordet som gör oss jämlika…
Bordet som skapar en god distans och en god närhet människor emellan…
Bordet som gör att vi kan se varandra i ögonen, samtidigt som vi lyssnar…
Bordet som ger skydd samtidigt som det ger öppenhet i dialogen…
Där vi försiktigt och respektfullt kan “borda varandra”…
Hur skulle vår tillvaro se ut utan bord?
Frukostborden, middagsborden, fikaborden, kvällsmålsborden…
Många samtalsbord blir det…
Låt oss vara rädda om dem alla.

En vecka med många goda samtalsbord önskar pastor nilsson

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan

”Bön och handling må bli ett”

11 Gudstjänst med nattvard i Slottshagskyrkan, Gospelkören sjunger
från St Clara Kyrka predikar
Barnkyrka, Kyrkkaffe

16 Samling i Rosengårdskyrkan med Carl-Erik Sahlberg, fika

Foto: Stanley Almqvist

Jag lärde mig ett nytt ord i förra veckan.
Stratifiering.
Vilket betyder att man köldbehandlar(!) frön manuellt för att de ska gro.
Man skulle kunna tänka sig att det borde räcka med lagom temperatur för att frön skall växa.
Men de flesta perenna växter, som lever i ett tempererat klimat, har frön som behöver en period av kyla för att gro!
Å andra sidan kräver viss vegetation extrem hetta, typ en skogsbrand för att få fröna att komma igång.
Lagom är tydligen inte bäst…det är i ytterligheterna det sker.
Livet är paradoxalt, både i växtvärlden och i vårt mänskliga liv…

En varm och kylig vecka önskar pastor nilsson

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan

Dagens texter talar om upplevelsen av Guds frånvaro, tystnad. Men också om hur varje sådant tillfälle har en bortre gräns. Det kommer en tid när han låter sig finnas på nytt, talar på nytt. Och den glädje vi då fylls av ska inte tas ifrån oss.

Dessa erfarenheter har förmodligen alla som vandrat med Herren gjort. I svårigheterna, mörkret, förvirringen har man famlat efter något att hålla i, ett ljus att vägledas av, men inte funnit det. Man har tolkat det som sker som Herrens straffdom, som att man förskjutits från Gud, som att han övergivit mig. För det mesta inträffar dessa upplevelser i de svåraste tiderna i livet. När vi behöver Guds närvaro och vidrörande som mest, det är just då han gör sig oanträffbar. Varför?

Det finns naturligtvis olika svar på den frågan för olika människor i olika skeden i livet. Men jag tror att dessa ”ökenperioder” kan förstås i ljuset av påskens budskap. Påsken handlar ju på ett mycket påtagligt sätt om liv och död. Vi är vana att tänka att döden är det definitiva slutet. Men påsken vittnar om att döden istället är början på något nytt. Ett nytt och härligare liv. Och då blir döden en nödvändig förutsättning för att detta nya liv ska kunna växa fram.

På samma sätt ser jag på livets ökenperioder. De är nödvändiga för det nya Gud vill oss, för nästa steg i vår mognad. De är nödvändiga för att vår självförståelse och Gudsförståelse ska växa till.

På ett område av livet blir dessa processer mer påtagliga än annars. I bönen. Den som söker han finner, säger Jesus. Men den som befinner sig i en ökenperiod upplever den versen som ren lögn. Jag finner inte alls. Jag ropar, men han blir svaret skyldig. Det är då jag behöver en vägledare. Någon som vandrat vägen före mig och gjort samma erfarenheter. Bristen på erfarna andliga vägledare är nog det som oroar mig mest i svensk kristenhet. Men när jag möts av någon som kan stå vid min sida i mörkret, som kanske inte kan förklara vad som sker eller varför, men som har varit där och kommit ut på andra sidan, då finns goda förutsättningar att också jag kan hitta ut.

Glädjen över att ha återfunnit Herren, över att på nytt ha mött honom i utkanten av öknen, är större än den vi fann när vi första gången mötte honom. Och den har bättre lim på baksidan. Den glädjen stannar hos oss, även in i nästa öken. Det är därför som Jesus säger att den inte ska tas ifrån oss. Öknar kommer och går igenom livet, men glädjen över mötet med Jesus består.

Tomas Wennerhult 120429

Välkommen till Slottshagskyrkan på söndag. Till gudstjänst och kyrkkaffe.

Idag serverades det knäckformar och ryttarkakor till kaffet. Och visst låter det gott? Här är recepten:

Knäckformar ca 80 st
500 g socker
500 g smör
1 ägg
500 g vetemjöl

Socker och smör blandas. Ägget tillsättes och därefter mjölet.Lägges i aluminiumformar och gräddas i 200 grader ca 8 minuter.

Ryttarkakor  ca 50 st
4 ägg
6 dl socker
3 dl vetemjöl
6-7 msk kakao
2 krm salt
1 tsk vaniljsocker
175 g smält smör

Glasyr
75 g smör
2 dl socker
1 ½ dl grädde
1 dl ljus sirap
1 påse kokos (200 g)

Vispa ägg och socker pösigt. Rör ned de övriga ingredienserna. Häll smeten i pappersklädd långpanna (30×45 cm). Grädda i 10-12 minuter i 225 grader.

Blanda smör, socker, grädde och sirap i en kastrull. Koka upp och låt sjuda ett par minuter under ständig omrörning. Tillsätt kokosen och koka ytterligare 1 minut.

Bred glasyren över kakan och grädda ca 10 minuter eller tills kokostäcket fått en vacker färg.

Skäres i bitar.

Recept från Karin Jensen.

Det var 10 års sedan RUT spelade senast och det är kanske inte helt otroligt att det blir 10 år till nästa gig så boka därför kvällen från 18.30 för att njuta av bl.a låten ”En flugskit i kosmos”.  Det blir också några godingar från körens 90-tals repertoar.

Läs mer om evenemanget och sprid gärna vidare på Facebook!

Välkomna!

”Är du inte Lennarth?”
De ifrågasättande orden slår ibland emot mig när jag går ut på facebook, och jag har skrivit fel lösenord.
En rannsakande fråga, som jag inte kan skaka av mig.
Följdfrågorna väller fram…
Om jag inte är Lennarth, då är jag förmodligen någon annan…
Men kan jag vara någon annan..?
Jag kan ju låtsas vara någon annan…
Andra kanske tror att jag är någon annan…
Men någon annan kan jag ju inte egentligen vara, om jag nu vill vara äkta…
”Är du inte Lennarth..?”
Så inser jag att frågan kan ses ur ett annat perspektiv.
Typ: ”Är det inte du som är Lennarth..?”
Ett igenkännande av den jag är…
I trollkarlens hatt, denna underfundiga berättelse av Tove Jansson, blir Mumintrollet förvandlad till oigenkännlighet, beroende på att han gömt sig under trollkarlens hatt.
Han visste själv inte om att han blivit förändrad.
Omgivningen känner inte igen honom.
Fylld av övergivenhetens ångest vänder han sig till Muminmamman, som länge tittar forskande och till sist konstaterar ”Jooo, du är Mumintrollet”…
Och med hjälp av denna kärleksfyllda identifiering förvandlas Mumintrollet till sin ursprunglighet..
Identifierad genom igenkännandets lösenord…

En vecka med god identifiering önskar pastor nilsson

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan