Var med på Långvinkelns Montessoriskolas avslutning i fredags.
Berättade om djurens skola, där man bestämt att flygning, klättring, löpning och simning skulle ingå för att bli godkänd i examen.
Ankan klarade simningen galant, fixade flygningen men fick öva klättring så mycket att simhuden förstördes och hon fick sluta skolan.
Ekorren klarade löpning och klättring elegant men när han försökte flyga så ramlade han och ”bröt sitt ben och den långa ludna svansen”.
Örnen var ett problembarn, flygningen gick excellent och även klättringen, det vara bara det att örnen gjorde klättringen på sitt eget sätt och det godkändes inte.
Kaninen sprang fort men blev så deprimerad av att inte kunna klara simningen, att han höll på att drunkna och tappade helt sitt självförtroende.
Så onödigt att jämföra sig och försöka härma varandra.
Så gott att istället våga inse att vi inte behöver skämmas för vår unika personlighet, detta särdrag som både fascinerar och irriterar vår omgivning.

Dikten ”Instruktion för skalbaggar” har mycket att säga oss:

”För att man skall kunna flyga
måste skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas…
För att man skall kunna flyga
måste man högst upp på strået
även om det böjer sig och svindeln kommer…
För att man skall kunna flyga
måste modet vara något större än rädslan
och en gynnsam vind råda…”

En god flygtur önskar pastor nilsson.

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan

Text: Ef 2:8-10, Lukas 15:8-10

Omkring Jesus flockar sig alla människor med utanförskap, som flugor kring en sockerbit. Han, som möter ”fel” människor vid ”fel” tillfällen och säger ”fel”saker.

Kapitel 15 är de förlorades kapitel, eller snarare de upphittades kapitel, det upphittade fåret, den upphittade pengen, den hemkomne sonen.

Fokus ställs på dem/det som saknas, det 100:e fåret skall hittas, det tionde myntet skall eftersökas, den förlorade sonen väntas komma hem. Gud är en Gud som söker på de mest konstiga ställen och aldrig ger upp. Fokus är så starkt ställt på det som saknas, att det som finns sätts på spel.

Så tokig är Gud i sin längtan efter att alla skall vara med.

”Förlorarna”är inte bara eftersökta, de är också bärare av en

glädje, som inte kan utlösas om de inte återfinns, glädjen finns potentiellt hos dem som ännu inte kommit ”hem”. Herden gör kalas och vill att alla grannar skall glädjas med honom, kvinnan samlar stickcaféet och fadern gör en hejdundrande fest. Den äkta och djupa glädjen förlöses när de/det förlorade kommer tillbaka. ”Det blir glädje i himmelen”, änglarna gläds, Gud gläds…

Jean Paul Sartre sa : ”Helvetet-det är de andra…”

Jesus sa: ”Himlen- det är vi alla…”

De första människorna drabbades av skam, när de klev utanför sin tillåtna zon men ville inte erkänna det…De försökte bli något annat än det de var ämnade till – ”gud”

De förlorade sin äkthet –autensitet- när de försökte fly undan sitt an-svar och kastade skulden på någon annan och återfick skulden som –just- skam

Synden  -att missa målet – handlar både om relationen till den Gud som har skapat oss, de människor som finns omkring oss, skapelsen omkring oss och oss själva, allt och alla blir skadat.

Skammen att ha gjort något som är fel utan att egentligen kunna ta reda på det/vilja ta reda på det gör något med oss, skulden handlar om vad vi har gjort, skammen handlar om vilka vi är, vi blir skamfyllda, ”skammade”, en skamkedja kan se ut så här:

Förlägen-Förvirrad-Fördummad-Förnedrad-Förtvivlad-Föraktad-Förlamad-Förintad

Skuld som flyter omkring är livsfarlig, den häftar vid, den smittar, så fort den ser en liten öppning så hugger den till, och vi värjer oss, skyddar oss, fjärmar oss för att inte bli utsatta för detta, vi längtar efter att bli befriade samtidigt som vi inte vågar  utsätta oss för befrielsen…

Skulden skapar inget handlingsutrymme/samtalsutrymme-vi går in i väggen…

Någon behöver samla upp skulden och skammen, för att sedan proportionellt hantera den.

I GT blev syndabocken lösningen…, 3 Mos 16 handlar om detta , någon som bär bort skulden, så påtaglig är den, ”inkarnerad i syndabocken…”   ”Titta där går min synd/skuld/skam”

Prästernas i GT blev dessa ”mellan-personer”,  skarvsladdar mellan den Helige och människan.

Tabernaklet i GT är ett sådant mellanrum, där Gud kunde möta sitt folk, så att de kunde bearbeta det de varit med om och ta sats för att gå vidare, bekänna och bli förlåtna/försonas för att på nytt kunna återta sin dientitet, sin avskilda funktion…

Alla föremål och alla riter hade  den Helige som Utgångspunkt och som Mål!

Med sina förgårdar kunde olika människor finna sina mellanrum för att sedan kunna väva samman sina liv – hitta sitt livs Shalom (=ett liv som vävt samman)

Och observera att riterna var knutet till fester, det var fest att försonas! Det är vi som har sekulariserat festerna till att ibland bli helt meningslösa mer än bara drickandet

Inne i det allra heligaste  fanns ”nådastolen”, där två keruber fällde ut sin vingar över arken. Där uppenbarade Gud sig, helig, rörlig och icke kontrollerbar. Här möttes nöd och nåd och försoning gick hand i hand med Gudskännedom och självkännedom.

I detta inre mellanrummet skedde det…Ingen såg men alla kände resultatet.

Syndabocken pekar framåt mot Jesus, som  blir syndabocken i en dubbel bemärkelse, först blir han ett med människan (inkarnation-i köttet) och sedan blir skulden och skammen ett med honom – så ett att

t o m ett kort ögonblick gör att Fadern vänder bort sitt ansikte från Sonen…”Min Gud min Gud varför har du övergivit mig”  –Uppståndelsen är kvittot på att allt är förlåtet, skulden är betald

I NT pekar Jesus på att han är det allraheligaste, Joh 1:14-17, fylld av nåd och sanning,

Låt oss konstatera att när Jesus går här på jorden så praktiserar han försoning/helande av det brustna – oavsett var han möter det. Därför är det feststämning kring Jesus var han än går…

I 1 Joh 1.7 läser vi om att när vi utsätter oss för Guds avslöjande ljus, så sker en automatisk rening, jämför med bilden av att försöka att visa mörker… och den gemensamma erfarenheten av att vi misslyckats att bli de människor vi ville vara, blir i detta ljus vår starkaste grund till samhörighet-gemenskap…/försoning är att minnas det som hänt på ett annorlunda sätt/ och vi kan fira att vi är ”fullkomligt ofullkomliga”

John Burke, församlingsledare i Gateway Church, Texas preciserar några kärnbudskap: Nåd (Kom som du är), tillväxt (men förbli inte sådan) och äkthet (inga perfekta människor tillåtna)

Låt oss konstatera att vi behöver försoning på alla nivåer av våra liv.

I försoningens mellanrum sker festen…

…där ingen är ensam med sina problem

…där ingen behöver dölja sina handikapp

…där varken gamla eller unga blir isolerade eller särbehandlade

…där den ene står ut med den andre, även om man inte är överens

Mellanrummet som Jesus/Gudsriket skapar dryper av försoning

Alla människor misslyckas med sina liv, en prostituerad hade gått vilse i spelet om sexualiteten, Sackaios hade manipulerat genom sitt maktmissbruk, Sykarskvinnan hade förlorat den nära kontakten genom sina ytliga relationer med männen.

Den botfärdige rövaren bad om en tanke och fick ett paradis

Den förlorade sonen återvände tomhänt efter sitt misslyckade liv och hann aldrig be om förlåtelse innan han blir omkramad, får ringen på sitt finger och den gödda kalven serverad i knät!

Jesus blev den syndabock som gick utanför, tog all skuld för att vi skulle slippa skämmas

Han är försoningen för våra synder

”Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus: han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde mig budskapet om denna försoning.” 2 Kor 5:19

Förlåtelsen låg i beredskap och väntade på dem.

Men skammen hindrade dem att nå upprättelsen

Alla andra fördömde, föraktade och stötte ut. Jesus var den ende som såg människan bakom handlingarna.

Att ta emot den andres kärlek och gåvor är vad som djupast kan lösa en annan människa ur hennes skuld. När det finns någon som vill ta emot mina gåvor är jag löst ur hjälplöshetens och ensamhetens förbannelse. Då kan livet bli helt igen. Jag hör samman med de andra, jag är en som kan ge och får ge, det är då festen uppstår

Någon har sagt att församlingen är ingen utställningshall för helgon utan ett sjukhus för syndare…

Så här kan den ”skamfilade” kyrkan se ut:

”En skamskadad människa kan inte läka på egen hand. Hon behöver en gemenskap där hon slipper dö av skam, men lär sig att dö bort från sin skam. En kyrka och en andlighet värd namnet är en plats där skamfilade människor tryggt kan dö – och födas på nytt. En sådan kyrka har vunnit sin styrka genom att själv dö många dödar. Det hopp hon förmedlar bygger på hennes medlemmars gemensamma erfarenhet av en sårbarhet som kan läkas och helas. Hon är trovärdig, eftersom hon är människovärdig. Hon lever som hon lär.

Hon predikar tillgivenhetens evangelium i slitna sandaler och med valkiga nävar. Hon erbjuder en tillhörighet där människans vackraste inte behöver offras på skammens altare. Hon vandrar stilla och enkelt på den jord som sett henne födas och som fortfarande ammar henne med sina rika gåvor.

Hennes trösklar är så låga att att varje skamfilad varelse känner sig välkommen. Hennes portar är så vida att varje synd och varje syndare har plats nog att komma igenom dem för att söka förlåtelse och försoning, upprättelse och befrielse. Hennes valv är så höga att varje förkrympt tanke, känsla eller människa kan växa sig stor, stark och fullgången.”

/ur ”Skamfilad – om skammens många ansikten & längtan efter liv” av Göran Larsson/

Söker du upprättelse?

Det finns bara en församling – det är den skamfilade kyrkan, för alla oss syndare som blivit ”skammade” av livet men som inte längre vill vara  skamfyllda och stå i skamvrån, för i den skamfilade kyrkan finns ingen skamvrå, där finns ett centrum för förlåtelse, försoning, upprättelse.

Låt oss konstatera att vi är kallade att vara försoningens budbärare

Det mörka stråket innehåller förargelse, de rättfärdiga som är så tillräckligt uppfyllda av sin egen rättfärdighet, att det kvittar om det kommer fler till eller inte. Ja, egentligen blir alla andra bara störande moment i den pinsamt rättfärdiga atmosfär som omger dessa människor.. Och eftersom Guds glädje är att ständigt söka för att finna nya människor till sitt rike, så finns det en obegränsad potentiell glädje som ligger och väntar på oss.

Vad väntar vi på? Glädjen är på väg…Bed om nåden att få se människor i din omgivning som potentiella troende (många av dem tror säkert redan mer än du tror att de tror och förmodligen mer än de själva tror att de tror…)

”Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig. Vi är hans verk /poem/, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till…” Ef 2:8-10

/lennarth 2013 06 16

Kl 20 drar vi igång och från scenen kommer vi bl a få möjlighett att njuta av Brotherhood • Stella • 4Girlz • Lady Sybil • Groovy Teaparty m fl

Från grillarna kommer det serveras goda korvar.

Om det regnar så kör vi inne i Kärnpunkten, Nedre Långvinkelsgatan 26.

Sprid gärna evenemanget på Facebook!

I veckan har jag helt tömt mitt föräldrahem.
Det har varit en lång och intressant process med många upptäckter.
Bland annat fanns det ett skåp med en massa fack som pappa hade i sin verkstad.
När jag och sonen David plockade fram det, upptäckte vi att det var ett gammalt postskåp med 72 fack.
När vi kom hem började vi fundera över att jag för 16 år sedan hade hämtat ett liknande skåp ifrån Markaryd och haft som verktygsskåp i vårt garage sedan dess.
Tänk om det också…?
Jag gick ut i garaget och ”omvände” skåpet för att – mycket riktigt – finna 72 postfack på andra sidan!
Baksidan var praktisk på sitt sätt, framsidan både vacker och praktisk.
Tänker så lätt vår framsida kan hamna som baksida…och förbli där tills vi omvänds och någon upptäcker vår g(l)ömda sida…
Men från bägge sidorna går det ju att nå samma innehåll.

En god vecka med både bak- och framsida önskar pastor nilsson.

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan

Ps En nackdel är att facken är låsta och saknar nycklar, så om någon har 72 postfacksnycklar som ni inte vet var de hör hemma, så kanske…?

Först när jag satte mig ned med dagens veckobrev, så upptäckte jag att jag skrivit fel datum på förra veckans brev.
Men det funkade tydligen ändå.
Kanske några av er blev förvirrade, men troligtvis så märkte flera ingenting.
Hade detta hänt tidigare i mitt liv, så hade jag vridit mina händer över mitt slarv och min ofullkomlighet.
Numera är jag ganska nöjd med att vara ofullkomlig.
Slippa drivas av perfektionismens förbannelse till självförebråelsernas avgrund och störta ned i misslyckandets kvicksand.
Det är ett mänskligt drag att vara ofullkomlig.
En del försöker att vara fullkomliga och blir därför ”ofullkomligt fullkomliga”.
Det blir bara komiskt, speciellt på avstånd.
Jag vill vara så mänsklig jag kan.
Jag trivs nämligen bäst med människor som erkänner sin mänsklighet.
”Fullkomligt ofullkomlig” är en ganska bra sammanfattning av mitt sinnestillstånd.

En tillräckligt ofullkomlig vecka önskar pastor nilsson.

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan

På scenen under kvällen kommer vi att få höra:

Covergirls • Alexandra Sannarum • Lady Sybil.

Så titta in för en skön mix av bra musik, goda våfflor och smarriga glassar! Som vanligt.

Kryptan hittar du i Kärnpunkten ingång från Nedre Långvinkelsgatan 26.

Varmt välkomna!

Du får gärna gilla och dela evenemanget på Facebook.

Idag var det första gången som jag inte hade möjlighet att gratulera min mamma på mors dag.
Det har varit en fantastisk förmån att få ha mamma i livet under 62 och halvt år av mitt liv.
Nu är det en gravsten att gå till och ett foto på byrån hemma som en påminnelse om livets förgänglighet.
Ett ”kom ihåg” att livet har ett slut, som vi inte kontrollerar över.
Allting har sin tid…alla har sin tid…
Ju längre jag lever, desto mera upplever jag att ingenting längre är en självklarhet.
Just därför uppstår tacksamhet över livet.
Över att få vara tillsammans med familj, vänner och människor runt omkring mig.
Därigenom blir det paradoxalt nog en omedveten självklarhet att ta vara på livet, att ta vara på varandra medans vi har varandra.
Tack för att Du finns som läser detta…

En vecka i tacksamhetens tecken önskar pastor nilsson.

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan

”Nu är det pingst. I vårdräkt skön står lunden, doftande och grön”
En vacker psalm, skriven av Lina Sandell-Berg.
I en vår som denna är det bara att stämma in, när vi tittar ut.
Hänryckningens tid.
Verkligheten är så vacker att det är nästan overkligt.
Pingsten har med ande att göra.
I Gamla Testamentets skapelseberättelse står det hur Gud inblåser sin livsande i människan.
I evangelierna står det hur Jesus andas på sina lärjungar och säger ”Ta emot Helig Ande”.
För många år sedan i vår församlings söndagsskola så frågade en av söndagsskollärarna vad det var som gjorde att Jesus samlade så många lärjungar.
En av killarna räckte upp handen och sa att ”det måste bero på hans goda andedräkt”!

En vecka i pingstens hänryckning med Guds goda ande-dräkt önskar pastor nilsson.

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan

Vi har predikat om Anden under två söndagar tidigare, Tomas har talat om Andens gåvor, Sara om Andens frukt och jag kommer att nämna något kring Andens tjänst/tjänster och Magnus kommer nästa söndag att fokusera på Anden som sändande.

Tre saker genomsyrar  både gåvor, frukt och tjänster.

Dels att allt utgår från Jesus (det är Jesu personlighet, Jesu karaktär och Jesu gärningar),

dels att allt förankras i oss (gåvorna förmedlas genom oss där behov uppstsår, frukten är process av långsamt mognande tillsammans med Jesus och tjänsten är grundad i vår personlighet)

dels att gåvor, frukt och tjänst är för ”dom andra” ”fruktträdet får inte smaka sin egen frukt” Eggehorn

Mottagande och utgivande…förlängningssladdar, det är ”nu”…vi magasinerar inte Jesus, vi sänder honom ”just nu”, bäst före datum är ”nu”…

Församlingen (=Jesu lärjungar) fortsätter Jesu verk, ”såsom Fadern har sänt mig…”

Församlingen är Kristi kropp vilket genomsyrar Paulus tänkande kring församlingen med tjänster, gåvor och  karaktärer/frukt,

Rom 12:4-5  Ty liksom vi har en enda kropp men många lemmar, alla med olika uppgifter, så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra.

Konceptet enligt verserna 1-3 för vår andliga=förnuftiga gudstjänst är

Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga (förnuftiga) gudstjänst.

2Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt.

3I kraft av den nåd jag har fått säger jag till var och en av er: ha inte för höga tankar om er själva utan tänk som man bör tänka, med självbesinning, så att var och en rättar sig efter det mått av tro som Gud har tilldelat honom.

1. Bära fram oss själva och det vi gör i vardagen som ”offer till Gud” = inför honom lever vi!!!

Detta är andligt=förnuftigt=praktiskt (grundordet i grekiskan betyder ”förnuftig”)

2. Genom detta får vi  hjälp att urskilja och avslöja samtidsandan (vi kan jämföra…)

3 .Handlar också om vår egen ”storhet” (poängen är att vi fyller det mått som vi har fått och inte behöver jämföra oss med andra))

4  Därigenom mognar vi som de människor vi är.

Gud startar i vårt mänskliga DNA: ”organiska föreningar i cellkärnan som utgör beståndsdel i generna som överför de ärftliga egenskaperna.” vilket kompletteras med Guds DHA ”av mitt skall han ta och ge till er” … ”av mitt skall han ta och förkunna”av mitt skall  han ta och g etill er”

Genom att andlighet inte kopplas till individualistiska och elitistiska upplevelser betyder det att primärt handlar genuin andlighet hur vi behandlar varandra, Rom 12

För Paulus är det otänkbart med en andlighet där den enskilde inte använder Andens gåvor till andras uppbyggelse (1 Kor 12:7 )

Rom 12 beskriver olikheterna, och jag får en känsla av att den gräns som vi ibland söker mellan andliga gåvor och personlighetens utrustning inte finns, här är gåvorna huller om buller i en enda salig röra, följt av en beskrivning av den goda attityden-en uppriktig kärlek..

6Vi har olika gåvor allt efter den nåd vi har fått: profetisk gåva i förhållande till vår tro, 7tjänandets gåva hos den som tjänar, undervisningens gåva hos den som undervisar, 8tröstens gåva hos den som tröstar och förmanar, gåvan att frikostigt dela med sig, att vara nitisk som ledare och att med glatt hjärta visa barmhärtighet.

9Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda. 10Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning. 11Slappna inte i er iver, håll er brinnande i anden. Tjäna Herren. 12Gläd er i hoppet, var uthålliga i lidandet och ihärdiga i bönen. 13Hjälp Guds heliga med vad de behöver, vinnlägg er om gästfrihet. 14Välsigna dem som förföljer er, välsigna dem och förbanna dem inte. 15Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. 16Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Var inte självkloka. 17Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor. 18Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er. 19Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. 20Men är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud. 21Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.

Efesierbrevet kap 4

Var och en av oss har fått just den nåd som Kristus har velat ge honom.

11Så gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare. 12De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp, 13tills vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, blir fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet. 14Vi skall inte längre vara barn och låta oss drivas omkring av alla lärovindar, inte vara lekbollar för människorna, som vill sprida villfarelse med sina bedrägliga påfund. 15Nej, låt oss i kärlek hålla fast vid sanningen och växa i alla avseenden så att vi förenas med honom som är huvudet, Kristus. 16Han låter hela kroppen fogas samman och hållas ihop genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje särskild del. Då växer hela kroppen till och byggs upp i kärlek.

Texten betonar tjänstegåvornas funktion att bygga upp hela kroppen till fullkomlighetens mognad och bredd genom att varje del hjälper och stöder, med just sin kraft – i kärlek…

Egentligen är det väldigt enkelt

Du tar emot vad du kan få

Du ger ut vad du har fått..

Vi behöver inte göra oss till för varandra, eftersom vi är till för varandra

Församlingen som Kristi kropp är ständigt vår stora utmaning och Guds stora erbjudande till oss att få ta del av, som varken är individualistiskt isolerande eller kollektivt utslätande av personligheten utan leder oss alla till en position där ”alla andras frihet utvidgar min egen frihet till det oändliga”.

Eurovision Song Contest i veckan hade bilden av från larv till fjäril

Ukrainas bidrags sång handlade om att ”gravitationen  är starkare än mig”

Förvandlingen förändrar förhållandet…

Andens finner oss i vår begränsning och spränger den…
Instruktion för skalbaggar

”För att man skall kunna flyga måste skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas…
För att man skall kunna flyga måste man högst upp på strået
även om det böjer sig och svindeln kommer…
För att man skall kunna flyga  måste modet vara något större än rädslan
och en gynnsam vind råda…”

lennarth 130519

Jag har börjat spela ”wordfeud” med min son och svärdotter.
Det är som alfapet, men vi använder oss av våra mobiltelefoner.
Man får sju bokstäver som man skall lägga ut så klurigt som möjligt för att få så höga poäng som möjligt.
Tillgången och begränsningarna är mina egna bokstäver.
Begränsningen och tillgångarna är den andres utlagda ord.
Ungefär som i verkliga livet.
Jag har fått tillgångar – men inte obegränsade…
Runt omkring mig finns det människor som lägger ut sina gåvor
Ibland så ger de mig en skjuts framåt och ibland så snubblar jag över dem.
Det är så livet är.
Och det är alldeles tillräckligt…

En vecka med god ord-mån önskar pastor nilsson.

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan