Från kl. 20 kommer det att finnas skön livemusik, god fika och bra häng.

Välkomna!

Dessutom är följande fredagkvällar planerade för Musikcafé Kryptan: 16 mars, 20 april och 25 maj.

I veckan dog den polska poeten Wisława Szymborska, 88 år gammal.
Hon var en sparsmakad poet som bara publicerade omkring 300 dikter(!) under sin levnad.
1996 blev hon en högst ”ovillig nobelpristagare”, som i sin Nobelföreläsning talade om vikten av att för oss själva ständigt upprepa de bevingade orden som vidgar våra inre vidder, nämligen ”Jag vet inte…”
Häpnad och förundran genomsyrar hennes poesi; det är en livshållning att ständigt förvånas. Livet ska levas med öppna ögon och med en ständig fråga på tungan.
”Illa skötte jag mig i kosmos igår.
Jag levde ett helt dygn och frågade inget,
och förvånades inte över något.”
I motsats till Predikaren i Gamla Testamentet som skrev om ”Inget nytt under solen” formulerade hon med glimtens nyfikenhet i ögat att ”Allt är nytt under solen…”
Paradoxalt men alls icke motsägelsefullt vad jag kan se…
Med sin ironi och vardagsnära bilder visar hon påtagligt att tillvaron pågår hela tiden och att varje ny dag är ett underverk som man bör försöka ta till sig.
”Livet på jorden betalar du inte dyrt.
För drömmar, till exempel, inte ett vitten.
För illusioner först när de är förlorade.
För innehav av kropp, endast med kroppen.
Och som om inte det var nog
snurrar du utan biljett på planetkarusellen
och tjuvåker ut i galaxernas snöyra
genom tider så hissnande
att inget här på jorden ens hinner darra till.”

En hissnande vecka på vår gemensamma planetkarusell önskar pastor nilsson

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan.se

Men utan Hannas tysta bön vid tröskeln till templet hade det inte blivit någon Samuel:

Den benådade får utstå…

1. sorg över barnlöshet, att veta sig vara älskad men inte kunna ge tillbaka det man skulle vilja
2. sorg över att bli hånad av den som står nära
3. sorg över att inte bli förstådd av sin man

…men den benådade får också uppleva…

1. Glädjen över att bli lyssnad på
2. Glädjen över att bli bönhörd
3. Glädjen över att få bli upprättade
4. Glädjen över att få ta emot
5. Glädjen över att få lämna tillbaka

lennarth 120205

Såg en del av Pingvinresan idag, en film gjord av Luc Jacquet.
Denna vackra film handlar om de fascinerande kejsarpingvinerna som en gång om året i tusental vandrar från havet 20 mil upp på land i Antarktis för att para sig.
När honan lagt ägget ger hon sig tillbaka till havet för att hämta mat medan hanen är kvar och ruvar ägget, tätt sammanpckade med övriga hannar i 40 graders kyla och blåst.
När ägget kläcks efter cirka 40 dagar gäller det för honan att ha kommit tillbaka i tid med den infångade fisken, eftersom ungen bara kan överleva i fyra dygn utan mat.
Så blir det dags för vandringen tillbaka till havet – för att så småningom göra om samma vandring igen och igen och igen…
Det känns som att det alltid är någon på vandring i pingvinfamiljen, en pågående enformig transport…
Mycket i livet handlar om transport.
Livet som en ständig transportsträcka…kan låta enformigt.
En oftast lång transport från födelse till död…
Och däremellan en massa små transporter… geografiskt och tidsmässigt.
Transport kommer från latinets ”trans” = ”över” och ”portare” =”att bära”.
Vi bär vårt liv över tid framåt…
I detta ”över-bärande” av liv kan vi ständigt få ta emot impulser, känslor och tankar.
När jag under tio års tid arbetade på pappersbruket i Klippan vid en skärmaskin, så brukade jag tänka att det var ett mycket utvecklande arbete.
Hade jag väl ställt in maskinen, så kunde jag tänka på allt annat…
Den yttre enformigheten blev då inget hinder, den var snarare en hjälp för mig att kunna ta in allt det som ville berika mig och få mig att bearbeta det.
När jag ser den här filmen så tycker jag helt plötsligt att pendlingen mellan Klippan och Helsingborg inte är speciellt enformig.
Vissa medpendlare kan göra den riktigt händelserik.
Det är bra att få lite proportioner på tillvaron…

En innehållsrik transportvecka önskar pastor nilsson

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan.se

4-5 februari 2012 i Rosengårdskyrkan

Arrangörer:
Slottshagskyrkan &
Rosengårdskyrkan
i samverkan med Bilda studieförbund

Konstnärer och konsthantverkare med anknytning till Rosengårdskyrkan eller Slottshagskyrkan ställer ut.

Utställningen är öppen:
Lördag 4 feb. 14.00 (vernissage)-18.00
Söndag 5 feb. 09.00-13.00

Program

Lördag 4 feb
14.00  invigning och vernissage
14.30-18.00 servering av våfflor med grädde och sylt

Söndag 5 feb.
09.00 Utställningen öppnar.
10.00 Gudstjänst i Rosengårdskyrkan sammanlyst med Slottshagskyrkan. Kyrkkaffe
13.00 Skaparljus avslutas.
Hämtning av köpta alster.

20 procent av försäljningssumman går till Casa de Fe i Ecuador, intäkter från vykort går oavkortat till Helping Hand.

Predikarens bok i Gamla Testamentet är en bok i tiden.
Aktuell för nutidsmänniskan, som vore den skriven 2012.
Predikaren ser igenom tillvarons kulisser och avslöja intigheten.
Här följer några av de ord jag fastnade för:

-”Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden”, 3:11
-Bättre en handfull i lugn och ro
än två händer fulla och mycket möda,
ett jagande efter vind, 4:6
-Säg inte: ”Varför var det bättre förr?”
Det är inte av vishet man frågar så., 6:11
-Detta är vad jag kom fram till:
Gud gjorde människan enkel och rak,
men hon hittar på alla möjliga konster. 7:30

En vecka med rätta stunder önskar pastor nilsson

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan.se

Matteus 8:5-13

Berättelsen om officeren som trodde på Jesu ord är en utmaning för oss att upptäcka att det är inte bara dem som vi tror som tror, utan att det finns människor som vi inte räknar med som tror, men som kanske är mera troende än vad vi  själva är.

Det är alltför lätt att utesluta, utestänga, exkludera…se 2 Kor 5:16 beroende på hur vi ser på varandra, vilken utgångspunkt vi har…

Och genom att vi gör det, så stänger vi också människors möjligheter att öppna sig,

att våga berätta vad som tynger…

Vågar jag säga som det är, eller skall jag försöka berätta det som jag tror att de  andra vill höra…?

Jag har funderat kring vad var det som drog människor till Jesus…varför fanns denna atmosfär kring honom…? Han hade inget PR-jippo omkring sig, inget visitkort med ”Healer” som yrke

Ibland möter jag människor som funderar kring sin kallelse…och  jag försöker fokusera på två fält:

1. Det du bär på inombords, det du brinner för, det du somnar till på kvällen och vaknar till på morgonen, en identitet…
2. Vad är det människor hejdar dig för? Vad söker dom dig för? Hur ser frågorna ut, vad händer under samtalets gång, vilket mellanrum finns för att den som du möter skall våga föra fram sin saknad/längtan…

Någon har sagt att i ett gott möte så är var och en ansvarig till 100% för det man säger, men ändå är det bara 40% från var och en som är fyllda, resterande 20%  är det tomma mellanrummet där tillit, nyfikenhet, tro kan uppstå. En öppenhet

Tomrummet är det som vi kan låta fyllas av innehåll, men det måste få lov att vara tomrum först…

Gud är inklusiv, han innesluter, han är uteslutande inneslutande (!), välkomnar och möter dem som vill bli bemötta, alla som längtar…Gud ser  inga gränser, Jakob, som barnkyrkan tar upp idag är ju egentligen ingen snäll söndagsskolberättelse, det är berättelsen om en fifflare, en lurendrejare, jag skulle aldrig ha köpt en bil av Jakob och hade jag tagit honom i hand så hade jag räknat fingrarna  efteråt… Men han fick vara med och blev t o m erkänd av Gud själv som ”Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud”

Jesus vandrar på alla stigar som finns, möter alla människor som vill bli mötta.

Varenda en som Jesus möter kvalar in på att ha misslyckats på ett eller annat sätt.. Matt 10:35ff

Nils Ferlin:

Det var bara tokar och dårar
som lyssnade på dig först.
Det var slavar och skökor och ogärningsmän
men då var ditt rike som störst.

Det var bara enkla själar
och själar på undantag.
Sen byggdes det katedraler
och kyrkor av alla de slag.

Och påvar det kom och präster
som tvistade om vart ord
du fällt på din korta vandring
på denna bullrande jord.

Men tokar det var och dårar
som lyssnade på dig först.
Det var innan ditt rike blev kartlagt
och då var ditt rike störst.

Tron är dock inte självklar, därför behövs människor/sammanhang runt omkring oss som uppmuntrar oss till tro, utan att tron blir ytterligare en börda. Det är en väldig skillnad mellan att någon säger till oss

”Va´ du är hopplös…”  eller

”Du måste/borde tro mera…”eller

”Välkommen att vara med…”

Ord är smittosamma, de bär med sig en atmosfär…

Det finns en enkelhet i den här berättelsen, men det finns också flera intressanta moment

1. Att en romersk officer närmar sig en judisk rabbin, ovanligt… …

Mycket av livet handlar om att ta sig över höga och långa trösklar, sociala såväl som kulturella, men när behovet blir tillräckligt stort, då vågar man ta klivet…

2. Jesus verkar inte bli speciellt exalterad, blir inte kaxig ”kolla vem som vill ha min hjälp”, han springer inte iväg för att göra ett under, han ställer frågan ”Vad vill du att jag skall göra..skall jag komma och bota honom eller…”och det är då som

3. storheten hos den romerske officeren visar sig…han vet sin plats, han vill inte kräva något hembesök, men han ber om ett ord…

Rövaren på korset bad om en tanke och fick ett himmelrike,

den romerske officeren bad om ett ord

4. och undret sker i det ögonblicket som Jesus säger dessa ord…

Det här kan få oss att bli uppmuntrade och det kan också slå ned vårt mod, ”ja, så har jag aldrig varit med om…jag har nog för dålig tro” alternativt att vi blir  mera nyfikna på denna gåtfullhet som kallas för tro…att vilja vara förmedlare av trons atmosfär/ ord till vår omgivning…”

Tron är en rörelse

J Fowler har sju stadier på trons väg

1. Grundläggande tro, tillit, kärlek växer fram

2. Den intuitiva, projektiva tron, blandning av fantasi och verklighet

3. Den mytiska bokstavliga tron, där ”jag”står i centrum, äger sanningen och inte får ifrågasättas, svart eller vitt

4. Den förenande konventionella tron, där vi är med utan att ifrågasätta

5. Den egna genomtänkta tron, där man får göra egna försök, där den egna identiteten växer fram och inte hotas av andras identiteter (annorlunda är inte lika med fel)

6. Den sammanbindande tron. Som orkar med livets paradoxer, att tron får prövas av livet, vi läser t ex bibeln för att bearbeta våra egna liv-inte för att få fram ”sanningen”

7. Den allomfattande totala tron, som bakom paradoxer funnit enheten, ett tillvarons ”vara”, där man lämnat sitt eget centrum och lever för andra, en ”vilande tro i rörelse”

Tron integreras som en del av livet, utsätts för törnar

Detta sökande sker i mellanrummet mellan mig och Gud, att ge Gud plats att verka i hela tomrummet …att slappna av…att kunna ta emot… att stå där med tomma händer..

Berättelserna i vår Bibel är samlade för att ge oss tro och mod och tröst och evangelierna handlar om Jesus som i alla svåra situationer kommer med ett ord som befriar, förlöser, förändrar.

Tro har med tillit att göra…

Donald Eidie, metodistpastor på Irland, med en ryggskada som gör det omöjligt att ha en tjänst, som jag mötte på Vinterkonferensen 2011 och som jag fick ett mail från i går:

“Jag är så glad att vårt  fokus inte var bara på försvagning utan hellre på vår gemensamma upplevelse av mänsklig skörhet och hur den kan bli kontexten för förvandling. Hur behålla påskalammets mysterium, Jesu offer, döende och uppståndelse som hjärtat av den nya kyrkans skapelse? Hur forma församlingar där vi är starka nog att föra fram vår svaghet, tillräckligt öppna att föra fram våra olika erfarenheter av smärta och tillräckligt hoppfulla att upptäcka att allt detta kan också bli förvandlande gåvor?”

Låt oss vara med att sprida trons atmosfär i vår omgivning…

lennarth 120122

Har i veckan läst lite kring tiden som begrepp.
Blev uppmärksammad på hur det österländska tidstänkandet intimt var förknippat med väderstrecken.
Österlänningen var orienterad mot öster, världen och livet betraktades med ansiktet riktat mot den uppåtgående solen.
Väster blev därmed det okändas riktning, det som låg bakom.
(Som en följd därav blev norr=vänster, olyckans väderstreck och söder=höger, framgångens väderstreck.)
I vår kultur menar vi att det olevda livet ligger framför oss och det levda bakom oss, medan den forna Främre Orientens människor såg det rakt motsatt.
Nämligen att det förflutna är det som ligger framför oss, eftersom det är det enda vi kan iaktta. Det kommande däremot ligger bakom vår rygg eftersom det är obekant.
Visst är det spännande att möta ett annorlunda tänk, som vänder upp och ned på begreppen…
I varje fall så går det stick i stäv med vad jag brukar tänka och tala om, att man inte skall backa in i framtiden.
Man kan ju fundera över hur all den österländska visheten har kunnat födas med ett sådant sätt att betrakta tillvaron…
Eller är det på grund av detta synsätt den har tillkommit…?
Ett visst mått av ödmjukhet är nog på sin plats…
Jag skall försöka omvända mig och gå omkring kommande vecka och iaktta det som varit, så får jag se hur det går med den okända framtiden.

En god obekant vecka önskar pastor nilsson

Vill du ha kontakt, maila mig på pastor@slottshagskyrkan.se

Guds obeskrivliga härlighet.

Berätta:

Sängarna i Mölndal.

Samtalet trettonafton ett omtumlande samtal. För att bli omtumlad måste vi våga gå in nakna och avklädda de fyrkantiga föreställningarna och teorierna. Våga gå nära och följa i något vi kanske inte förstår varken känslomässigt eller intellektuellt. Likaså med den här texten och guds härlighet. Vi behöver gå in i denna text på samma sätt.

Johannes 2:1-11.

Bakgrunden till detta:

Vi kommer till Kana en mindre o oansenlig stad norr om Nasaret. Kananeerna var vinodlare. Vinet var ett utryck för livets rikedom och Guds välsignelse men också ett vanligt njutningsmedel. Bröllopsfest kunde pågå en vecka och många var bjudna. Att vinet tog slut var en stor skam för brudens familj. Kunde tom bli rättsliga följder av detta då det i bindande kontrakt vid trolovningen specificerades alla åtaganden vid bröllopsfesten o konsekvenserna om de inte uppfylldes. 600 liter vin var även för en stor fest väldigt mycket och det skulle bli över. Vin var en viktig del av en fest men fylleri var skamligt så ofta blandades vinet med vatten för att minska alkoholhalten.

Detta var ett första tecken Jesus gjorde. Ordet tecken fokuserar mer på symbolvärdet än händelsen i sig.

Mose första tecken var att förvandla vatten till blod 2 Mos 7:20 Lagen. Första plågan innan farao släppte Guds folk ut ur Egypten. Nilens vatten förvandlades till blod.

Jesu första tecken att förvandla vatten till vin – budskapet om nåd.

”Detta var det första av de tecken Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet och hans lärjungar trodde på honom”.

Vad gjorde hans härlighet? Hans uppenbarade härlighet blev till vin, till att skydda från skam till att förse med ett skydd från skam som var överflödande på gränsen till det onödiga…….

Ingen av festens huvudpersoner såg undret. Det var tjänarna, lärjungarna och Maria. Jesus räddar en familj ur en besvärlig situation.

Igångsatt av Maria – en otroligt speciell kvinna. Maria=den trotsiga, rebelliska, älskade.

En persons stund i GT och NT den av Gud bestämda tiden för en människas insats i värden. I Joh används ordet stund väldigt många gånger och hela tiden en bild för ngt väldigt exakt. Stunden har kommit eller har inte kommit. Joh 12:27 Ska jag be Fader rädda mig från denna stund, nej det är just för denna stund jag har kommit.

Stund inte en lucka i kalendern. Inte att få en stund över eller ta en stund till. Stund är ett möte mellan det himmelska och jorden. En utvald tid för en utvald sak. Stund här – en stund att göra ett mirakel att visa vem han var. Kvinnans stund att föda kan inte påverkas av mycket. Men vi vill så gärna bestämma stunden själva. Tex föda barn 4 st och vad ska vi hinna innan vi åker till BB. Döden också en stund vi gärna vill påverka. Fått nåden att sitta vid båda föräldrarnas dödsstund.

Behov – ögon att se behovet med och vilja att göra något trots att de inte hade med saken att göra. Maria ser ett behov och har modet att gå till Jesus och förtröstan att Jesus ska fylla behovet och tror det trots att Jesus inte tycker att de har med saken att göra. Jesus fyller behovet med översvallande kvantitet och kvalitet. Vi brukar förklara brist på kvantitet med att kvalitet är viktigare men Jesus har med både och. Tex barns behov av tid – det är inte kvantitet som är viktigt utan kvalitetstid…..

Att se behov – att lyfta till Jesus – att se Jesus fylla behovet i överflöd.

Jesu första under på en fest. Fyllde funktionen att värden fick tillbaka sin värdighet inför gästerna. Vinet tog inte slut.

Joh 20:31 allt det har tecknats ner för att leda till tro och liv i Kristus. I Joh det centrala att Jesus har kommit för att ge världen liv. (30 ställen i Joh)

Matt 9:17 liknar sin lära vid nytt vin. Vinet är både en njutning och en fara. Vinet ger möjlighet att både bruka och missbruka.

Be – få, sök – finna, klappa och det ska öppnas. Matt 7:7 Vår aktivitet kan få något att hända. Maria fick igång något fast Jesu ”stund” ännu inte kommit.

Behov – en behållen självrespekt, en risk att tappa självrespekt och hamna i skam

Stund

Tecken

Uppenbarade sin härlighet – sin obegripliga nådefulla härlighet.

Vad satte igång – ett behov, någon som vände sig till Jesus, någon som gjorde vad han sa.

Behovet – vin till en fest, behovet att inte blir förödmjukad av att brist fanns – att inte kunna fylla löftet. Att få behålla värdighet inför vänner och släktningar.

Marias frimodighet – vi har inte med detta att göra, stunden är inte kommen ändå insisterar Maria på att tro.

Någon gjorde vad Jesus sa – det var bara de lägst stående i sällskapet som såg vem som gjorde undret. Jesus hade inget behov av att visa upp sig för de andra men de njöt av frukten av att behovet fylldes och det fylldes på ett kvalitativt och kvantitativt överflödande sätt.

1. Är vi lyhörda för stunden?

2. Ser vi behoven – även en så både viktig och kanske oviktig sak som att någon eller vi själva behöver få behålla vår värdighet i andras ögon eller inte bli satta i en skamfull situation? Gud vill aldrig att vår värdighet ska tas ifrån oss. Han vill inte att vi ska komma på skam.

3. Kan vi låta honom göra ett tecken som visar hans nådefulla obegripliga härlighet?

Vi behöver inte fylla behoven själva alltid, vi behöver inte heller bestämma vad som är tillräckligt viktigt för att Jesus ska få göra ett mirakel eller ett tecken. Vi behöver bara se och erkänna behov och tillkortakommande, vända oss till honom och tro att han kan och vill ingripa och se hans härlighet när han gör det.

Hade det varit jag som varit värd hade jag inte nöjt mig med att konstatera att nytt och bättre vin kommit. Jag hade velat ha en förklaring på det. Vet inte hur det var i detta läge.

Det första av Jesu tecken kanske inte så mycket handlar om vin som om att lösa från skam att förebygga en situation där en person skulle förlora sitt ansikte – sin värdighet.

Vad är din värdighet värd? Den behöver vara värd något för oss själva, vi behöver själva känna när vi håller på att förlora vår värdighet eller självrespekt och veta att går vi till Gud då så är Han mer än beredd att ge oss i överflöd för att ge tillbaka vår självrespekt.
Tänk att få vara ledd av gud att ge värdighet till någon som förlorat den eller ge värdighet innan den går förlorad för någon annan. Då får vi vara Maria – som ser som bryr sig även om det inte är vår sak, inte vår fest, som vågar gå till Jesus och vågar tro att han kan göra något så att värdighet ersätter skam och utsatthet.

Dagens samhälle inte bäst på respekt och människovärde. Tittade på Skavlan i fredags och såg intervjun med barnen. Vi vuxna småler eller småskrattar åt deras eftertänksamma svar hur de ska vara som föräldrar. ”Om mina barn klättrar i gardinen skulle jag bli arg”. Jag kan i sådana läge aldrig låta bli att undra hur barnet känner det. Mamma – det var en farbror på förskolan idag. Han hade en stor mikrofon och frågade mig och det kommer i TV!!!!!!! Är det säkert att barnet förstår varför vi småskrattar, barnet svarar ju på fullt allvar så eftertänksamt och noga det kan.

Att du inte skulle bry dig ett dugg om att maten tog slut när du har gäster säger ju inte att inte någon annan bryr sig mer i samma situation. Det är inte vi som är andras måttstock – var och en är sin egen måttstock och bara Gud känner oss så väl att han vet exakt vilka saker som kan få oss att skämmas, känna otillräcklighet, värdelös. Det är när vi är lyhörda mot oss själva, mot andra och mot Honom som vi kan få vara med i vinunder av överflödande karaktär. Vi kan se när Gud skyddar mot skam även om den som blir skyddad inte ens ser det själva. För vi har varit i situationen tillsammans med Jesus – han som ingrep före alla andra såg.

En vecka då du har akt på din egen självrespekt. Då du går till Jesus för att låta Honom upprätta den och fylla den med sin överflödande härlighet. Då det som var på väg att bli en skam istället vänds till att bli något som stärker dig i dina egna och andras ögon. Och en vecka då du har akt på andras värdighet och självrespekt, går till Jesus för att se andras behov av upprättelse och bekräftelse bli uppfyllt – kanske till och med innan de upptäcker att situationen håller på att blottlägga deras svaghet och bli en skam. Vi kan göra det som icke troende och det gör många. Men vi som är troende har tillgång till skaparen, upprättaren, den som visar härlighet på ett sätt som inte vi kan göra själva.

Fyra samtalskvällar kring livsnära frågor…
…som leds av pastor Lennarth Nilsson

Torsdag 19 jan     ”Allt är tomhet…”
Predikarens bok i gamla testamentet-en bok i tiden…

Torsdag 16 febr   ” Sorgligt men sant”
Vad gör det med oss när krisen drabbar…?

Torsdag 22 mars ”Att göra bruk av livet…”
Om att finna sitt esse…

Torsdag 19 april  ”Hur smakar min tro…?”
En kväll kring tro och andlighet…

Upplägg:
18.45 enkelt mingelfika
19.00 introduktion  och samtal
20.45 sinnesrosamling i kyrkan

Kärnpunkten/Slottshagskyrkan