Snabb Snabbare Snabbast

Jag längtar mer och mer

2010-03-11T22:04:00.001+01:00

Var några veckor sedan jag sprang första varvet på Stockholm Marathon banan som kommer vara nu 2010. Tyckte det var dags igen, nu när snön börjar försvinna.

Vy från Djurgårdsbron mot Nybroviken

Även om det är ganska mycket asfalt längs med Strandvägen nu (i alla fall om man håller sig på cykelbanan) så känns maraton i juni ganska avlägset när man tittar ut över isen på Nybroviken.

Men det gick bra att springa och farten kom till mig automatiskt de första kilometrarna. Jag börjar dock bli lite orolig för maratonpasseringen vid Nybroplan och Norrmalmstorg, just nu är det kaos just här med uppgrävda gator och avspärrningar mest överallt. Jag hoppas verkligen det är klart till juni för annars kommer det blir en rejäl propp här på första varvet. Efter att ha slagits lite med bussarna när jag snodde lite plats mitt i gatan så flöt det på bra fram till Slussen.

Norrmalmstorg, en byggarbetsplats

Passerade Slussen och 5 kilometer på 23:22. Sen kom Söder Mälarstrand. Sen kom is, snö, djupa vattenpölar och lite asfalt. Tappade rytmen men inte så mycket fart men det straffade sig när jag kom fram till Västerbron. Tappade drygt 30 sekunder på kilometer 8 som går i princip till krönet på bron, och då tog jag det inte medvetet lugnt. Sedan blev det hyfsat underlag igen och jag kunde hålla farten ganska bra utan att jag kände mig allt för sliten. Sedan kom den gata som jag mer och mer börjar känna är den jobbigaste på hela Stockholm Marathon, Torsgatan. Svagt uppför sliter mentalt och idag orkade jag inte besegra backen, kilometern gick på 5:11, den långsammaste kilometern på hela rundan om man bortser från första kilometern som även var uppvärmning. Efter det är det tungt att komma igång igen men som tur är får man hjälp av nerförsbacken efter Odenplan. Tappade lite motivation men höll i alla fall i med tider mellan 4:40-4:50 de sista kilometrarna.

Jag börjar längta mer och mer till den 5 juni.

16k @4:42 %158

Träningstankar

2010-03-10T18:00:00.002+01:00

Under senaste TSM-passet sprang jag bredvid Anders Szalkai under nerjoggen på väg till Stadion. Han frågade lite hur jag tränade och det fick mig att själv börja fundera på mina tankar kring min löpträning och varför jag tränar som jag gör.

Anders Szalkai gör sig hörd

Det finns ju två huvudträningssätt inom löpning och då pratar jag framförallt om maratonträning, mängd och kvalitet. Mängd handlar om att få så mycket mil och tid i benen som möjligt, kvalitet har fokus på att genom framförallt olika typer av snabba pass utveckla snabbhet, stryrka och syreupptagning. Den generella uppfattning är väl att genom att kombinera dessa två typer av träning når man bäst resultat.

Det är även min övertygelse. Men.

Jag tränar inte riktigt så, än. Jag har inte tränat tillräckligt länge för att min kropp ska tåla både mängd och kvalitet. Det gör att jag hittills måste välja, för om jag tränar den mängd jag vill orkar inte kroppen så många kvalitetspass och börjar jag träna mer kvalitet orkar inte kroppen med den mängd jag vill springa. För jag vill ju springa mycket, jag tycker ju att det är så roligt.

Mitt mål är givetvis att nå till det stadiet där min kropp är så pass tränad att den orkar med både mängd och kvalitet men jag har ingen stress dit. Det får ta den tid det tar. Alltså fortsätter jag att träna med huvudfokus på mängd och med så mycket kvalitetspass som kroppen vill och orkar.

Vad sa då Anders om detta? Jo, att de flesta motionärer inte har tålamodet och tiden att börja med att lägga några år på att bygga upp mängdträningen så därför är det vanligaste att man som tränare ofta använder sig av mer kvalitet direkt från träningsstart. Men har man tiden och tålamodet är det en bra väg att gå för att nå maximala resultat i slutändan. Han sa även det som jag själv också läst i någon artikel tidigare, att en löpare når normalt sin topp efter 7-10 år från träningsstart, lite oberoende av när man börjar träna (i alla fall om man börjar mellan 20-35 år). Det gör att jag har några år på mig!

Lite peppning ägnade han sig åt också och jag sög i mig som en svamp. Han trodde helt klart att det var möjligt för mig att gå under tre timmar inom ett år om jag får träna utan sjukdom och skador och springer ett lättlöpt maraton (mindre backar än Stockholm) i bra väder (kallare än Stockholm 09).

Behöver jag säga att det samtalet var en energikick?

Vackert men jobbigt

2010-03-09T21:02:00.000+01:00

Sprang iväg strax innan klockan sex idag och förväntade mig en runda i mörker som det varit det senaste månaderna. Idag var det inte mörkt, det var vackert, skymning men ändå ljust hela rundan.

När jag sprang iväg kändes benen ovanligt pigga. Det gjorde att jag drog på lite första kilometrarna. Men det tog ju inte mer än 3-4 kilometer så kändes benen inte ovanligt pigga längre. Men då hade jag ju redan hållt ett högre tempo de första kilometrarna, då ville jag ju inte slå av på tempot. Då hade ju det där första kilometrarna i högre tempo känts helt onödiga. Märkligt vad mycket konstiga tankar jag har som löpare.

Underlaget gjorde att andra halvan av rundan även blev tyngre än det första. Var tvungen att koncentrera mig väldigt mycket för att sätta fötterna rätt bland modd, is och snö med mina allt tröttare ben.

Nöjd kan jag konstatera att jag faktiskt lyckades hålla farten uppe trots det sämre underlaget på andra halvan och fick nästan till helt jämna 5 kilometerspasseringar, där första 5 gick på 22:32 och andra 5 på 22:35.

Om bara isen och snön försvinner nu kommer det bli fantastiskt att ge sig ut och springa i ett vårvackert Stockholm.

10k @4:30

Maxigrip utvärdering

2010-03-08T16:54:00.001+01:00

Vid årsskiftet skruvade jag i dubbar i mina favoritskor. Med tveksamhet valde jag just de skorna men eftersom de redan hade passerat bäst före datum kändes det ändå bäst att använda just de som testexemplar. Fördelen med att jag valde just min favoritpar har varit att jag fått springa betydligt mer i dem än vad jag någonsin hade tänkt mig. Anledningen stavas vinter. Det har varit gott om snö och is sedan årsskiftet vilket gjort att en stor del av mina träningspass har sprungits i de dubbade skorna.

Hur har det då fungerat? Totalt har jag sprungit ca 300 km med dubben iskruvad och jag måste säga att jag är nöjd så långt. Målet med dubben är uppnåt, det vill säga att jag kan springa mer avslappnat utan rädsla för att halka. Nu har jag ju inte sprungit mer än några kilometer på ren asfalt men så här långt har dubben hållit bra. Alla dubbar sitter kvar och de ser inte speciellt slitna ut.

Dubben efter 300 km, någon har rostat lite annars ser de ut som nya

Jag skruvade ju i dubben utan någon speciell tanke och en dubb har jag varit tvungen att flytta på. Den satt ganska mitt under framfoten där sulan är förhållandevis tunn och då kände jag av dubben genom skon. Det var dock inga problem att skruva ur dubben och välja en ny plats.

I övrigt kan man väl säga att det nog är en fördel att välja en sko med bra mönster i sulan. Mina skor var ganska slitna vilket märks om jag springer i snömodd, då blir fästet ganska dåligt för hjälpen från dubbarna är då marginell. Mest märks skillnaden med dubb på is. Då är det helt ok fäste när jag springer med dubb men väldigt halt utan.

Så har du ett par skor som är på väg att nå pensionsålder (eller nya det väljer du ju själv) till nästa vinter kan jag helt klart rekommendera att förse dem med dubbar!

TSM - Fartlek med TV4

2010-03-07T17:04:00.004+01:00

Idag var det dags för TSM igen. Var inte helt säker på att jag skulle vara med. Var lite orolig för att benen skulle vara tröttare än normalt efter långpasset igår. Ganska stelt var det när jag vaknade men inte värre än att det nog skulle fungera att springa idag också. Som vanligt gick ju funderingarna på vilken grupp jag skulle springa med, speciellt idag då det stod fartlek på programmet och det alltså skulle gå lite fortare än normalt.

Kan meddela att idag var nog lättaste gången hittills att välja grupp. Efter att ett TV-team från TV4 presenterat sig och meddelat att de skulle filma lite under dagens TSM träning inför en serie löparprogram som ska visas på TV4 Sport i vår så gjorde jag ju givetvis allt jag kunde för att synas i bild... Om jag kommer ihåg rätt ska serien heta Sverige Springer. Så tillsammans med Anders Szalkai och TV4 valde jag att springa med 3:30-gruppen. På plats för dagens TSM pass såg jag även Ken och Kalle som också var med och sprang igår.

Efter att det först varit föreläsning om kost bar det sedan iväg ut mot Stora Skuggan där själva fartleken skulle springas. Ganska snabb jogg ut dit följt av löpskolning och jag kan meddela att jag var helt slut efter löpskolningen, började fundera på hur jag skulle ta mig igenom resten. Fartleken skulle springas med 3 min högre fart, lägre fart, 2 min högre fart, lägre fart och avsluta med 1 min högre fart. Detta skulle vi igenom två gånger. Gruppen sprang iväg och jag fick verkligen anstränga mig för att hänga med. Hur ska jag orka det här tänkte jag. Det är ju ansträngande att bara hålla vilofarten. Förstå min lycka när jag inser att vi faktiskt börjat med 3 minuter högre fart, det som jag trodde var vilofarten.

Efter det gick faktiskt resten av fartleken riktigt bra, benen hade vaknat och jag kände mig till och med ganska stark. Vi avslutade med nerjogg tillbaka till Stadion innan det var dags för stretch i solskenet.

13,5k @5:19

Södertälje-Stockholm

2010-03-06T17:05:00.006+01:00

Lite försenade eftersom pendeltåget inte kom över bron till Södertälje central samlades vi likt de nio i ringens brödraskap med en lång resa framför oss. Målet att ta oss från Södertälje till Stockholm springandes.

Uppvärmning utanför Södertälje Central

Från vänster: Mia (rosa), Helena (knäböj), Ken (grön), Karin (rygg), Johan och Jonas (om jag nu fick namnen rätt)

Ett fantastisk väder med klarblå himmel och en temperatur som hunnit stiga till ca -6*C gjorde förutsättningarna för vinterlöpning perfekta. Själv hade jag bunkrat upp med mesta möjliga vätska då jag redan på morgonen kände att förberedelserna inte varit det bästa och jag inte riktigt hade fått i mig tillräckligt med vätska kvällen innan. Eftersom vi skulle springa så pass långt tänkte jag också att det var ett perfekt tillfälle att vänja magen vid lite sportdryck och energi-gel.

Barmark är riktigt fint att springa på, nästan så man glömt bort...Från vänster: Helena, Kalle, Johan, Mia, Jonas och Mikael

När vi väl kom iväg visade sig sträckan som Ken hade planerat och lagt ut på jogg.se vara väldigt bra att springa, stora delar av de första 20 kilometrarna bjöd faktiskt på barmark. I övrigt bestod underlaget av hårt packad snö blandat med is. När solen låg på och vinden blåste med oss var upplevelsen som en perfekt vårdag och det var läge att ta av sig vantar och knäppa upp jackan.

I täten Ken, sedan från vänster Jonas, Mikael, Mia, Johan

Efter 20-21 kilometer kom vi fram till mer tät bebyggelse igen och den pittoreska landsvägslöpning var slut. Lite synd men samtidigt skönt att få en förändring i omgivning, då kändes det lite som att man började springa på nytt. Från att kilometrarna tickat på i ganska rask takt tyckte jag dock att det började gå lite långsammare nu. Från början gjorde de det också eftersom jag glömde att starta klockan efter en kort drickapaus vid 20 kilometer.

Från vänster: Jonas, Mia och Kalle

Efter 25 kilometer avvek Mia som hade en tid och passa och därför sprang iväg mot närmsta tunnelbana. Framåt 28 kilometer kände jag att magen inte var så van vid energi-gel som jag hade hoppats. Inte så att jag hade några problem att springa men det stör alltid lite när magen inte gillar det man stoppar i sig. Kroppen började kännas tung och kilometrarna kändes som de aldrig vill räkna upp. Jag vet inte hur många gånger jag dubbelkollade att jag verkligen hade klockan igång.

Nästa gång jag passerar med bilen kommer jag ha helt nya bilder i huvudet!

Efter drygt 30 kilometer valde ytterligare några att springa hemåt eller till tunnelbana. Nu var vi fyra kvar som fortsatte. När vi hade någonstans runt 5 kilometer kvar började farten ökas lite, från att ha legat ganska stadigt runt 6-tempo gick nu farten ner mot 5:20-5:30 per kilometer. Jag började få lite svårt att hänga med. En konstig känsla i kroppen som att jag hade vant den vid att springa i 6-tempo och inte kunde öka farten. Jag hade inte problem att fortsätta i samma fart men att öka var tufft. När vi nådde Liljeholmsbron låg jag och sladdade 50 meter efter de andra tre men med så kort kvar vaknade kroppen till liv och jag var ikapp lagom till Hornstull.

Från vänster: Jag, Mikael, Ken och Johan.

Efter ett obligatoriskt foto begav jag mig till närmsta butik och köpte en Coca-Cola och en bulle och njöt av känslan att ha sprungit från Södertälje till Stockholm. Efter att ha suttit och vilat en stund funderade jag på hur jag skulle ta mig hem. På något konstigt sätt kom jag fram till den mycket märkliga idén att springa hem. Jag kan meddela att det var trögstartat och jag hann ångra mig både en och två gånger men efter två kilometer började mina ben i alla fall utföra något som möjligen kan kallas löpning. Strax efter maratondistanspassering slog hungern till på allvar och jag tog en rejäl matpaus på McDonald's. Sedan hade jag inte mycket mer än en kilometer kvar innan jag var hemma.

Tack alla som var med för en riktigt bra dag!

Edit: Jag tror mig även ha förstått att ytterligare en av de nio tog sig hela vägen till Hornstull. Karin ska även hon ha nått målet även om hon tyvärr inte är med på slutbilden.

44k @6:01

Ljusinspiration

2010-03-04T22:58:00.001+01:00

Jag fortsätter att förlägga mina löprundor genom utställningen Djurgårdsljus. När suget efter att ge sig ut i det kalla kvällsmörkret inte är på topp hjälper det faktiskt ganska mycket att få springa och titta för att se om jag hittar nya ljussatta platser.

Djurgårdsbron

Tor upplyst vid Djurgårdsbron

Allmänna gränd

Entrén till Gröna Lund

Tänkte springa lite fortare idag för att även genom fart hitta inspiration. Dagens snömoddiga underlag ville dock inte att jag skulle springa speciellt fort och det slutade med att jag gav upp försöken att trycka på. Lyckades dock hitta en cykelbana med riktigt bra fäste trots snö så där blev det en fartökning till strax under fyratempo i 500 meter. Hade ett tag funderingar på att ta cykelbanan fram och tillbaka några gånger men motivationen till det fanns inte riktigt idag. I morgon kanske?

8k @5:12

Sverigestafetten

2010-03-04T14:12:00.001+01:00

På jogg.se finns någonting som kallas för Sverigestafetten. Där är tanken att jogg.se:are från hela Sverige ska föra en imaginär stafettpinne från Smygehuk till Treriksröset. Stafetten startade i november 2008 och nu har den snart nått Stockholm. Just nu befinner sig pinnen i Järna men ska på lördag befinna sig i Södertälje.

Då är det även bokat att pinnen ska förflytta sig från Södertälje till Stockholm.

Ett sådant tillfälle kan jag ju bara inte missa. Tänk att stafetten har passerat Stockholm utan att jag, som både är stjärnmedlem och medlem i IK Jogg.se, varit med och sprungit någon sträcka. Hemska tanke!

Alltså sätter jag mig på pendeln på lördag morgon och beger mig till Södertälje för att följa med andra jogg:se:are till Stockholm. Närmare fyra mil kommer sträckan att bli enligt den sträcka som är uppritad på jogg.se. Det var länge sedan jag sprang ett sådant långpass. Det ska bli riktigt kul!

Djurgårdsljus

2010-03-02T22:20:00.003+01:00

Jag trodde att träningsvärken skulle ha släppt tills idag. Tji fick jag. Benen kändes fortfarande som lyktstolpar när jag gick hem från jobbet idag. Vila eller ett försök till återhämtningsjogg? Imorgon blir det ingen tid till träning alltså lite jogg idag istället. Löpband eller ute? Efter gårdagens sega löpbandsupplevelse kände jag att om det skulle bli löpband idag igen hade jag gett upp, då hade det fått bli vila istället. Alltså inget att välja på, skulle det bli någon träning idag var jag tvungen att ge mig ut i kylan.

Hela dagen har jag klagat på att vintern har kommit tillbaka. När det väl har blivit varmt och slask en gång vill jag inte ha mer vinter. Jag vill ha barmark nu! Kallt, isigt, halt, snöigt och allmänt otrevligt var mina tankar om dagens väder. Kanske skulle jag stanna hemma i soffan istället ändå?

Äh, bara att klä på sig och sluta tänka. Första kilometern var riktigt seg. Benen stapplade fram och jag frös och funderade på att vända. Sedan svängde jag höger ner på Narvavägen som lutar svagt nerför. Plötsligt började det vända lite, benen började kännas lite mjukare och det började bli varmt och behagligt innanför jackan. Kom ner till Djurgårdsbron och blev glad av att se all färg som de pyntat med i något som kallas för djurgårdsljus, så jag kan lugna Bureborn med att det inte är något besök från yttre rymden.

Sprang förbi Sjöhistoriska och började njuta av att känna de dalande snöflingorna i ansiktet. Ute vid Djurgårdsbrunn insåg jag att en av anledningarna till njutningen var att jag haft medvind. Lite kallare på vägen hem men då jag passerade Skansen började Djurgården åter lysas upp av färgprakt från Djurgårdsljus. Allt detta ljus följde mig sedan ända till Djurgårdsbron. Ska du springa i Stockholm på kvällen den här veckan, passa på att ta en tur ut på Djurgården, det är fint.

Från att nästan ha tvingat mig ut blev det en riktigt skön runda där jag även fick en ljusupplevelse som jag inte hade fått annars. Ibland är det inte helt fel att kämpa emot soffan. Men imorgon blir det vila!

10k @5:47

Återvinning

2010-03-01T21:27:00.000+01:00

Riktig träningsvärk idag. Det var länge sedan jag fick så här mycket träningsvärk bara av att springa. Men tre halvhårda pass i rad har tydligen inte kroppen vant sig vid ännu. Istället för att bara ta en lugn återhämtningsjogg körde jag den lugna joggen på gymmet istället och avslutade med lite styrka för mage och rygg.

Jag har upptäckt att konditionsmaskinerna som finns på gymmet där jag går (som nog redan passerat bäst före datum) alla är kompatibla med Polar. Otur att jag har en Garminklocka då. Men jag har ju haft en Polar en gång i tiden som alltid mätte sträckan fel. Lyckades tillslut hitta min gamla Polar längst in i en byrålåda. Nu kommer den väl till pass, så jag återvinner den. För även om jag aldrig tyckte att den fungerade som den skulle så finns det faktiskt några fördelar jämfört min min Garminklocka. Det viktigaste för mig just nu, pulsbältet fungerar i vatten. Det gör att jag kan ha koll på pulsen när jag vattenlöper. Mindre viktigt men ganska smidigt, jag kan se pulsen direkt på löpbandet när jag springer.

Idag blev det fem riktigt sega kilometer på löpbandet i lugnt tempo, men av ren tristess kunde jag inte låta bli att öka farten lite de sista två kilometrarna.

5k @5:36

TSM - Vattenlöpning

2010-02-28T16:54:00.001+01:00

Idag var det dags för ett nytt härligt söndagspass med TSM. Kan väl erkänna att jag var måttligt sugen när jag vaknade i morse. Tittade ut och såg att en grå och slaskig förmiddag verkade vänta. Rörde lite på mig och kände att kroppen var trött och stel efter fredagens och lördagens rundor. Att ligga kvar i sängen hade inte varit helt fel. Men det är en av fördelarna med TSM, jag behöver inte tänka sådana tankar. Jag behöver bara bege mig till Stadion så vet jag att det blir ett bra pass utan att jag behöver fundera så mycket.

Eftersom det enligt schemat stod medelhårt distanspass på programmet var jag som vanligt lite fundersam på vilken grupp jag skulle välja. Min trötta och stela kropp gjorde att jag funderade en extra gång. Men efter att ha konsulterat 3:30-gruppen och hört att farten inte skulle bli så mycket snabbare än på de lugna passen eftersom underlaget var lite jobbigt idag så valde jag att springa med 3:30-gruppen idag.

Tydligen stod det vattenlöpning runt Södermalm på menyn idag. Tyvärr hade jag glömt att ta med mig flytbältet. Det var riktigt blött idag. Det var som små pooler längs med hela rundan vi sprang vilket gjorde att tempot var ganska lågt då de flesta inte ville kasta sig rakt ut i vattnet utan istället försökte ta sig runt på kanterna. Så idag var det dåligt med flyt i löpningen...

Min sega kropp vaknade till efter 5-6 kilometer och sedan flöt det på ganska bra. Lite trött i benen var jag givetvis men jag hade inga problem att följa med i tempot, som i och för sig var betydligt långsammare än normalt, istället fick man ju anstränga sig genom att försöka undvika de värsta vattenpölarna. Ibland blev det lite hinderlöpning också som på bilden nedan, där vi försöker fly från en vattenfylld gångbana.

Totalt sprang TSM 3:30 ungefär 22 kilometer idag. Själv valde jag att avsluta med ytterligare 2 kilometer med en liten fartökning. Kändes bra och jag hade gott om krafter kvar efter avslutat pass. Vi får hoppas att det fortsätter att vara varmt nu för om det fryser nu kommer det inte bli roligt att ge sig ut, idag var det ändå ganska bra fäste även om det var blött. Jag kan meddela att även om många skor var vita i början på dagen så hade i alla fall färgen på mina skor ändrats när jag kom hem.

24k @5:27

Premiärmilstest

2010-02-27T16:37:00.001+01:00

En månad kvar till Premiärmilen. Hög tid att testa banan med andra ord. Jag sammanstrålade med löparkompis Mats vid Roslagstull innan vi gemensamt joggade ut till starten för Premiärmilen. Rundan jag sprang igår gjorde att jag hade lite förhoppningar om att det skulle vara ganska bra underlag att springa på även idag. De förhoppningarna försvann ganska snabbt.

Upploppsrakan på Premiärmilen

Den korta versionen är att det hade gått minst lika bra att åka skidor hela Premiärmilsrundan. Vi såg asfalt vid några tillfällen men mest såg vi snö, snö, snö och så lite modd. Tanken var att börja med att springa första varvet lite långsammare för att vara säkra på att vi hittade rätt innan vi ökade farten lite på andra varvet. Det gick väl sådär. Vi hittade nämligen inte rätt. Första varvet blev därför en dryg kilometer längre än vad det skulle ha varit men det var inte lätt att hitta rätt bland alla snöstigar.

Lägg märke till skidspåret, det följde nästan hela rundan

Andra varvet hittade vi i alla fall rätt men det där med att öka farten är inte det lättaste när man springer på smala snöstigar där minsta felsteg gör att man sjunker ner i snöhål med snö långt upp på vaderna. Blött var det också. Blötare lär det bli när all snö smälter. Tror nog man får räkna med att det kommer vara riktigt blött när loppet går. Tvivlar starkt på att det hinner torka upp efter att all snö har smält, om den ens hinner smälta vill säga.

Efter en premiärmilstest som blev 11 kilometer istället för 10 avslutade vi med att springa in till stan igen. Förhoppningsvis hinner vi med att testa banan ytterligare någon gång innan loppet, ska bli spännande att se hur snömängderna utefter banan utvecklar sig.

11k @4:58 + Upp/Nerjogg 8,5k @5:25 www.traningskompisen.se

Asfaltskänning

2010-02-26T19:05:00.000+01:00

Idag var jag inte det minsta sugen på att ge mig ut och springa. Massor av snö och plusgrader innebär slask, slask i mängder. Att det sedan var mulet och kraftig dimma, som om det låg en våt filt över hela Djurgården gjorde inte mig mer sugen direkt. Men som vanligt när man är inställd på det värsta så blir det ofta mycket bättre än man föreställt sig.

Var riktigt skönt att springa idag och jag fick till och med asfaltskänning vissa bitar. De övriga delarna bestod mest av riktigt blöt kramsnö så idag var det inga problem med fästet. Alltså gick det att hålla helt ok fart utan att behöva anstränga sig något extra.

Längst ut vid Blockhusudden var det ganska spöklikt. Tänk er att springa efter vattnet så helt plötsligt dyker det upp en båt ur dimman som varken hörs eller syns förrän det är tätt inpå och då är den större än ett höghus.

Ökade farten något efter 10 kilometer, ett kort tag trodde jag att jag hade ökat farten för mycket och börjat se syner men tydligen var det faktiskt någon som hade hängt upp färgglada bollar i ett träd precis innan Djurgårdsbron. Mer sådant vill jag ha sådana här gråa dagar! Det gjorde mig så färgglad att jag ökade farten ytterligare lite.

Nu är det snart ganska precis en månad kvar till min första tävling för säsongen. Premiärmilen. Så imorgon blir det nog att testspringa banan!

14k @5:10

Ingen mera snödust idag

2010-02-24T23:25:00.004+01:00

Efter två dagars träningsvila där en var planerad och en oplanerad blev det träning idag igen. Den oplanerade träningsvilan igår skyller jag på norrmännen. Flyg från Gardemoen har ju en tendens att komma iväg senare än planerat. Men efter dagens stafett kan jag leva med det.

Efter två vilodagar kändes kroppen väldigt pigg vilket gjorde mig sugen på att köra någon form av tempopass vilket var väldigt länge sedan jag körde. Efter att ha ägnat totalt 2 timmar av dagens timmar till att försöka skotta fram bilen var jag inte jättesugen på att ta en ny dust med snön så jag valde löpbandet istället.

Fördelen med inomhuslöpning just nu är ju också att man minimerar risken att få en istapp i huvudet.

Tanken var att köra 10 kilometer i ganska högt tempo och med lite ökande fart för varje kilometer. Började första kilometern lugnt på 5:00 för att sedan öka farten något för varje kilometer. Bäst kändes det helt klart i kroppen när jag låg runt 4:20-tempo. När jag efter 8 kilometer tryckte upp farten till 4:00/km började det kännas riktigt segt. Började nästan direkt tappa rytmen och magen kändes som den tog upp en väldigt stor del av kroppen. Vid passering av 9 kilometer kände jag att det skulle bli tufft att öka ytterligare så jag valde att ligga kvar på 4:00-tempo men efter ytterligare 500 meter sa magen att det inte var läge att springa längre. Jag valde att kliva av lite i förtid men är ändå nöjd med passet. Skönt att ha genomfört ett träningspass i lite högre fart. Det kommer behövas lite mer sådant nu när våren förhoppningsvis snart börjar närma sig om jag ska hitta farten till Stockholm Marathon.

9,5k @4:25 %164

Vad har du i vattenflaskan?

2010-02-22T01:00:00.002+01:00

Det här med dryck säger alla att det är viktigt att ha med sig när man springer långt. Frågan är ju vad man ska ha i vattenflaskan. Vatten föreslår ju de flesta. Och det är säkert ett mycket bra alternativ, i många fall det bästa men jag vill gärna ha något annat än bara vatten med mig.

Jag har provat olika sportdrycker, lite olika saft sorter, Oboy, och Nyponsoppa. Nu har jag dock hittat en ny favorit. Te! Jag är en ganska stor tedrickare i vanliga livet, det blir några koppar per dag, kanske för att jag inte dricker kaffe. Men jag har tidigare aldrig druckit te när jag varit fysiskt aktiv.

Jag kommer väldigt väl ihåg när jag var nere i Alperna och gick uppför ett berg tillsammans med en bergsguide för att sedan åka utför i orörd snö. Vi gick med stighudar uppför och höll på i ca 5 timmar innan vi hade nått toppen. Vid flera tillfällen på vägen uppför stannade vi för kortare pauser och den österrikiska bergsguiden tog varje gång fram en termos med varmt te som han själv drack av och givetvis bjöd mig på. Jag tackade nej varje gång och hade svårt att förstå hur man kunde dricka varmt te när man var dödstrött av ansträngning. Nu var det väl bara jag som var dödstrött för honom var det väl mera en söndagspromenad så det kanske förklarar en del av det olika synsättet men själv höll jag mig till vatten den gången.

Nu ser jag dock helt annorlunda på det och njuter verkligen av att öppna en av mina vattenflaskor och låta några klunkar varmt te rinna ner i halsen. Om det sedan beror på att mina långpass numera känns som en söndagspromenad är väl tveksamt men det är ju målet i alla fall.

Vad har du själv i vattenflaskorna?

TSM - En härlig vinterdag

2010-02-21T15:41:00.006+01:00

Har sedan i fredags varit lite osäker på om skulle kunna springa med TSM idag. Har varit lite orolig att en infektion är på gång, speciellt efter passet i fredags som jag kände mig riktigt seg efter. Inte somnade jag speciellt tidigt igår heller, OS ställde till det lite. Var grymt upp i varv och det dröjde ett tag innan jag kunde gå och lägga mig. Men när jag vaknade till en fantastisk vinterdag med strålande sol och kroppen kändes ganska pigg var valet lätt, klart jag skulle springa med TSM.

Efter varje TSM-pass de senaste veckorna har jag hela tiden pratat om att byta grupp till veckan efter, antingen till en snabbare eller ibland till en långsammare. Men det är mycket prat, inte så mycket som händer. Så även idag sprang jag med 3:45-gruppen. Ett givet val eftersom Anders Szalkai också valde att springa med 3:45-gruppen idag.

Även idag kändes det väldigt bra och det var ju en fantastiskt härlig vinterdag att springa runt ute på Djurgården. Vid några få tillfällen när vinden kom rakt i ansiktet kände jag väl att jag längtade in till värmen annars njöt jag i stora drag av vinterlöpningen idag.

Idolbild: Ryggen på Szalkai i blå jacka och 2&2-väst mitt i bilden.

Trots min nyfunna sportdryck som jag använt de senaste långpassen nu i vinter så var den nästan is i vattenflaskorna på slutet. Jag använder mig numera av te, varmt te, i vattenflaskorna. Varmt te med lite honung i, riktigt gott att dricka när det är kallt ute.

När TSM var tillbaka vid Stadion efter 22 km valde jag att springa några kilometer till med fartökning innan jag avslutade passet, tyvärr lyckades jag strula lite med vattenflaskorna just då och fick stanna och plocka upp totalt tre stycken inom loppet av en minut så farten blev kanske inte så mycket högre, men ansträngningen blev i alla fall högre och pulsen gick upp. Annars låg jag idag nästan hela rundan i mitt lågpulsområde runt 140 slag per minut, totalt blev det 25 km med en snittpuls på 142.

Trots ett riktigt skönt pass kan jag erkänna att jag är ganska stel och öm i en del muskler. Styrketräning igår och långpass idag sätter tydligen sina spår.

25k @5:40 %142

Sjöhistoriska i ljust mörker

2010-02-19T23:37:00.002+01:00

Idag skippade jag löpbandet och gav mig ut i snön igen. Precis när det har snöat och är kallt är det som bäst underlag, varken halt eller moddigt och jag valde att springa utan både dubbar och dobbar. Och trots att jag gav mig iväg vid 17:20-tiden så var det fortfarande lite ljust ute. Sprang ut mot Djurgården och valde att springa förbi Sjöhistoriska och tydligen var det så ljust att gatubelysningen inte var tänd ännu men trots det ljusa mörkret var det inga problem att se tillräckligt bra för att springa.

Sjöhistoriska Museet

Däremot var det problem att springa. Kroppen kändes inte alls som den borde. Typiskt nog hade jag ju lyckats glömma pulsbandet idag också, när jag som bäst behövde det. Att jag har en infektion på gång i kroppen känns inte helt främmande efter dagens pass vi får se hur det känns imorgon.

11k @5:43

Fantastiskt roligt

2010-02-18T09:51:00.004+01:00

Igår var det dags för träning igen efter vilan i tisdags. Snöandet gjorde mig mindre sugen på att ge mig ut och halka omkring och när jag nu har tillgång till både bassäng och löpband var valet ganska lätt. Men nu får det här snöandet ta och sluta, det ska ju bli vår snart!

Jag längtar tills man får beträda gräset igen...

Igår var även en väldigt speciell dag eftersom jag faktiskt tränade på morgonen. Morgontrött som jag är blev det dock inte mycket gjort. Sex mycket lugna kilometrar på löpbandet var det enda min kropp och hjärna klarade av så tidigt. Sedan kändes det heller inte som om jag hade tränat, det var som om jag helt glömt bort det där morgontidiga kilometrarna.

Alltså fick det bli lite löpband på kvällen också. Då kändes det betydligt bättre i kroppen. Efter två lugna uppvärmingskilometrar i 5-tempo ökade jag farten till 4:17/km. Löpband är ju inte speciellt kul att springa på så det jag roade mig med medan jag sprang var att fundera ut vad jag skulle höja eller sänka farten till vid nästa kilometerpassering. Fantastiskt rolig blir den vetskapen eftersom jag höll 4:17/km fram till sjukilometerspasseringen innan jag lugnade ner och körde nerjogg de sista tre kilometrarna i 5-tempo på nytt.

Nästa löppass måste bli utomhus, oavsett snö!

6k @6:00 + 10k @4:40

Vila tisdagen

2010-02-16T16:21:00.000+01:00

Idag är det den vita tisdagen a.k.a fettisdagen. Jag väljer istället att kalla den för vila tisdagen. Idag, för första gången på länge, tänkte jag nämligen vila från träning helt frivilligt. Vad jag menar är alltså att kroppen är hel, jag känner inte av något knä eller andra skador och jag skulle kunna/orka träna idag. Jag behöver inte heller vila för att jag ska förbereda mig för något lopp eller någon annan utmaning. Jag kan alltså helt själv fritt välja att låta kroppen återhämta sig ordentligt genom vila och semmelätning.

Det känns väldigt skönt att själv få välja att jag ska vila. De senaste månaderna har jag mera kört en form av påtvingad vila eftersom kroppen inte har klarat mer träning. Har det inte varit knät som satt stopp så har det varit förkylning eller andra otyg. Det har ju givetvis gjort att jag hela tiden fått ordentligt med träningsvila men det är ju inte så jag vill ha det. Jag vill själv kunna välja mina vilodagar!

Jag hoppas genom att jag väljer en vilodag idag att jag ska kunna fortsätta att ha det så bra hela våren, att jag själv får välja mina vilodagar!

Det blev inte 10

2010-02-15T23:10:00.000+01:00

Idag hade jag egentligen tänkt mig lite vattenlöpning. Men eftersom det var en del spännande sport på tv när bassängen var tillgänglig så fick det bli ändrade planer. Så trots långpass igår så körde jag lite löpband idag. Kändes dock helt ok i knät, annars hade jag ju inte sprungit.

Började med lite uppvärmning på cykel för att få igång benen. Sedan klev jag på löpbandet med planen på någon form av intervaller. Började lite långsammare första kilometern sedan drog jag upp farten till 3:45/km med tanken att hålla det i just en kilometer. Kände mig riktigt seg efter bara en repetition och insåg att det kommer aldrig hålla till fler intervaller. Detta plus att jag tycker det är jobbigt att köra intervaller på löpband då det tar lite för lång tid att höja och sänka farten gjorde att jag beslutade mig för att köra lite mer snabbdistans/fartlek upp till fem kilometer. Sluttiden på fem kilometer hamnade på 21:26.

Riktigt trött valde jag att kliva av bandet i 5 minuter och stretcha ordentligt innan jag avslutade med fyra kilometer lugn distanslöpning, Först hade jag bara tänkt att springa 2 km nerjogg men plötsligt var jag på 3 kilometer så då tänkte jag att jag lika gärna kunde köra 10, men när jag så nådde fyra kilometer slog löpbandstristessen till med full kraft och jag tryckte snabbt på stoppknappen och klev av.

Ganska stor skillnad mot i lördags då jag med en väldigt lätt känsla började träningspasset med 5 km snabbdistans på 20:26 för att sedan avsluta med 60 minuter vattenlöpning. Det märks stor skillnad på farten när man är pigg i benen.

Det blev ändå ett skönt pass med hög konditionskänsla men inte allt för tufft för benen.

9k @4:39

TSM - Lätt, som det borde vara

2010-02-14T13:17:00.002+01:00

Idag var det TSM-dags igen. Efter fredagens sköna runda började jag fundera på om jag skulle prova på att springa med 3:15-gruppen igen. Men gårdagens snöande och den modd som kom med det fick mig på andra tankar. Jag vill inte riskera mitt knä, bättre att ta det lugnt och säkert. Så precis som förra veckan sprang jag idag med 3:45-gruppen.

TSM 3:45 passerar Kungsträdgården. Taget med en blöt mobilkamera.

Och äntligen, trots modd, kändes det lätt. Rundan bestod av 18 km lugn distanslöpning med fartökning i 10 minuter efter en timmes löpning. Känslan var lätt och pulsen var mestadels ganska låg. Idag kändes passet så som jag hade hoppats att det skulle kännas att springa med 3:45-gruppen redan i november. Nästa vecka går jag nog upp en grupp, eller två. Vi får se hur underlaget ser ut.

Eftersom TSM 3:45 "bara" sprang 18 km idag passade jag på att lägga till 2,5 kilometer innehållande ros-inköp och semmel-inköp. Jag menar, har man nu sprungit 18 km kan man ju lika gärna springa två till så att man kommer över två mil.

Semlor ska ätas med mjölk

Att sedan stretcha lite när man kommer hem, ta en varm dusch och sedan sätta sig och äta en semla är känsla. En fantastiskt skön känsla!

20,5k @5:48

November igen

2010-02-12T22:20:00.003+01:00

Mitt sista träningspass jag sprang innan jag fick influensan i början på november var första varvet på Stockholm Marathon sträckningen för 2010, ca 16,6 kilometer. Idag sprang jag samma runda igen för att se hur formen är jämfört med då. Och jag vågar nog påstå att jag nu är tillbaka i samma form.

Bild mot Söder Mälarstrand tagen från Norr Mälarstrand

Även om det givetvis inte är helt jämförbart bland annat då det nu är halt och en del snö och is ute så ger siffrorna i alla fall en ungefärlig bild. Och även om det var snö och is nu så var nog vädret i övrigt rätt likt. I november sprang jag rundan på 5:09/km med en snittpuls på 150. Idag sprang jag på 5:12/km med en snittpuls på 152. Känslan i kroppen börjar också komma tillbaka och trots att knät inte är helt bra så tycker jag det är riktigt kul att springa! Och även om jag kanske saknar uthålligheten i högre farter så finns det i alla fall hela tiden en växel till att lägga i.

Den beryktade Västerbron i vintermörker

Skönt att få träningspasset avklarat. Planerna på vattenlöpning igår fick ställas in då en sjuk son gjorde att tiden rann iväg och poolen hann stänga. Ändrade direkt planen till vanlig löpning men när jag insåg att klockan skulle hinna bli över 21:30 innan jag kom ut så valde jag helt enkelt att ställa in träningpasset. Speciellt eftersom jag hade en liten förhoppning om att få till två träningspass idag. Ett lunchpass på löpband tillsammans med kollega och en runda utomhus efter jobbet. Tyvärr blev även lunchpasset inställt så med två inställda pass i rad var det skönt att få kvällens runda avklarad. Om tid finns blir det vattenlöpning imorgon.

16,5k @5:12

Jag har hittat tvåan

2010-02-10T23:37:00.001+01:00

Jag har ganska länge sprungit på ettans växel. Idag hittade jag äntligen ytterligare en växel. Någonstans där långt inne i kroppen finns den. Farten.

Trots att jag fick håll relativt tidigt, det var nog maten precis innan passet som bidrog till det, så lyckades jag hålla farten uppe hyfsat. Hade några kilometrar som låg på 4:30 men totalt så hamnade jag på en snittfart på 4:48. Det var länge sedan jag hade en snittfart under 5 minuter per kilometer på en runda över 10 km.

Skönt för självförtroendet om inte annat. Att veta att farten finns där någonstans, det gäller bara att få till lite mer träning så jag orkar plocka fram den.

Nya jackan

Kanske berodde farten på att jag fick springa i min nya jacka? Efter en runda är jag riktigt nöjd med jackan men jag hade aldrig betalat ordinare pris för den, då finns det bättre jackor. Men jag tyckte inte att den fasta luvan störde mig speciellt. Dock var ventilationen inte jättebra när alla dragkedjor var stängda, man ska nog öppna dragkedjorna under armarna för att få bra ventilation. Återkommer med mera känslor kring jackan när jag sprungit lite mer i den.

Nya skorna får dock vänta tills barmarken kommer innan de får prova på en tur utomhus.

13k @4:48

Tour-96

2010-02-09T22:49:00.000+01:00

Jag har uppdaterat min Stockholm Marathon anmälan med klubbtillhörighet, vilket jag glömde bort i stressen när jag anmälde mig vid nummerlappsutdelningen förra året.

När jag var inne och kollade på stockholmmarathon.se för att se om uppdatering gått igenom såg jag som vanligt de två lopp som jag varit anmäld till men inte gått i mål på. De ligger där som en nagel i ögat. 2006 stod jag faktiskt på startlinjen men då jag exakt en vecka tidigare kommit hem magsjuk från Thailand så var jag kanske lite överoptimistisk när jag trodde att jag skulle ta mig runt maran. Efter att ha sprungit några 100 meter kom ett magknip som sedan aldrig släppte. Eftersom jag hade överdragskläder på Stadion tyckte jag det var onödigt att bryta för långt bort så jag tvingade mig runt ett varv innan jag dubbelvikt klev av efter 2 mil. Revanchsugen anmälde jag mig snabbt till året efter men efter att ha blivit pappa ett halvår innan starten blev träningen nästintill obefintlig och jag var inte ens på plats när starten gick.

Det spännande jag såg den här gången var en anmälan som jag tydligen gjort men helt förträngt och som inte legat där tidigare. Jag har tydligen anmält mig till 1996 års upplaga av Stockholm Marathon och då angett Förening/Ort Tour-96. Jag har inget som helst minne av detta. Först var jag helt säker på att det var fel, att någon annans anmälan hamnat på mig. Men när jag tänkt i några minuter insåg jag att det är min anmälan. Namnet Tour-96 baserade sig på en alpresa som utspelade sig främst i Österrikiska alperna under 6 veckor det nämda året. Uppenbarligen hade jag tänkt att springa Stockholm Marathon en månad senare efter hemkomsten i början på maj. Vad jag minns föregicks ingen löpträning överhuvudtaget under denna alpvistelse utan endast skidåkning, utför. Det närmaste träning jag kom var väl knäböj på telemarksskidorna. Jag har alltså full förståelse för att jag tydligen inte tog mig i mål detta år heller. Eftersom jag inte ens har minsta minne av det här stod jag nog inte ens på startlinjen utan hade nog förträngt anmälan långt innan starten gick.

På väg utför i S:t Anton 1996

Helt plötsligt blir alltså årets lopp ännu viktigare. Det handlar om att vinna eller förlora. Nu är det ”olidligt spännande” och helt lika med 3 anmälningar utan målgång (DNF) och 3 målgångar. Årets lopp blir den sjunde anmälan där frågan är om målgångarna ska ta ledningen med 4-3 eller om DNF ska lyckas ta ytterligare en bortaseger. I år är det alltså inte bara tiden som är viktig, det är minst lika viktigt att inte gå i väggen och bryta. Jag måste ta mig i mål i år!

Tvungen att testa

2010-02-08T22:53:00.004+01:00

Idag var planen att köra lite vattenjogg igen. Blåsan från igår gjorde att vanlig löpning egentligen inte var att tänka på. Fast, om man har fått leverans av de nya skorna är det ju svårt att låta bli.

Alltså lyckades jag snöra på mig det nya skorna trots blåsa och förära dem med en premiärtur på löpbandet på 3 kilometer. Kan väl inte direkt säga hur de kändes, kände mest av blåsan om jag ska vara ärlig.

Sedan blev det 33 minuters vattenjogg. Kändes inte lika långtråkigt idag så jag kanske vänjer mig. Hade gärna fortsatt ett tag till men det var dags för stängning så jag fick snällt ta mig upp ur poolen. Men jag får nog öva på tekniken. Känner inte att jag är tillräckligt rak i hållningen när jag springer. Får lite ont i nacken. Är inte helt överens med Aqua Jogger-bältet än heller, det sitter inte alltid kvar där jag vill att det ska sitta.

33 min vattenlöpning + 3k @5:30