“Here is the thing about radical change: It changes your life radically. More importantly, it changes who you are radically. It forces you to be brave. It changes how you see the world, other people, and yourself. It causes you to form a new identity, and you find yourself writing a new life story in which you see the world through a wide-view lens, and you must confront the fact that we are all unmoored and security is a fantasy. It isn’t easy. In fact, at times, it is rather complex. But, you will find, the alternative is unfathomable. And that is what you learn to appreciate.”

(via Forbes)

“It’s amazing how many people I talk to who tell me they want to create a new blog, write a book, start a new business, change careers, make something new. But they keep putting it off.”

— Leo Babauta

“So, what are you going to do with the digital dividend? Cruise Facebook?”

- Seth Godin (Wasting the digital dividend)

I samband med med första matchen mellan Skellefteå och Luleå, i den ena semifinalserien i Elitseriens slutspel, fick några i publiken utstå att höra Luleå Hockeys sportchef Lars “Osten” Bergström sitta på läktaren och skrika ut rasistiska glåpord. Skällsord som “negersvin” och “svinjävla neger” skall enligt vittnen skrikits rakt ut av Lars “Osten” Bergström och riktats mot Skellefteås spelare Yared Hagos. Ett vittne rapporterar att han under matchen känt sig så pass illa till mods av att behöva sitta och höra detta, och påpekat det för “Osten”, men då bemötts med orden “Håll käft, gubbjävel!”. Ett vittne berättar för VF

Jag mådde dåligt när jag gick hem. Gästande lags klubbledning brukar sitta på platserna bredvid oss, men det är alltid olustigt när Luleå kommer dit och “Osten” beter sig som han gör. Nu passerade han alla gränser med sina rasistiska uttalanden, och det värsta var att han bara fortsatte att skrika “svinjävla neger” hur många gånger som helst

När denna händelse lyftes fram i media tvingades “Osten” till kommentar, och initialt dementerade han helt och hållet. Till Canal+ säger han:

Det är både olustigt och osakligt. Jag är inte på något sätt rasistisk och har inte på något sätt uppträtt på ett rasistiskt sätt. Det finns överhuvudtaget ingen saklighet i det som sägs.

Sedermera blev trycket från media stort på “Osten” och till Canal+ säger han:

Jag kan säkert ha sagt någon harang i stridens hetta, och kanske har jag uttryckt mig olämpligt någon gång. Jag har också sagt till en i publiken som skrikit på mig att hålla käften.

Ord står mot mot ord, men ett gammal ordspråk säger: ingen rök utan eld. Jag har mycket svårt att tro att några i publiken skulle gå samman och dikta ihop en sådan här historia. Sedan i tisdags har också fler vittnen klivit fram och återberättar samma sak.

Man kan fråga sig hur det egentligen ligger till med Lars “Osten” Bergströms sanning?
Inför den sista matchen mot Djurgården var det stort rabalder då Mikael Lundtröm (tävlingsansvarig på Svenska Ishockeyförbundet) anmälde Luleås spelare Cam Abbot till SvIHF’s diciplinnämnd pga spark mot Djurgårdens Mika Zibanejad. Initialt klev då Lars “Osten” Bergström fram i media och anklagade Djurgården för att ligga bakom denna anmälan. Han menade att Luleå Hockey aldrig skulle sjunka så lågt att anmäla något annat lags spelare, och att Luleå Hockey låter matchen avgöras på isen. Bara dagen efter gör Lars “Osten” Bergström en helomvändning, och anmäler Djurgårdens Marcus Nilsson och Jimmie Ölvestad för händelser under tidigare matcher. Han bryter därmed mot den överenskommelse sveriges elitserieklubbar har kommit överens om att inte anmäla andra lags spelare.
Så hur är det med “Ostens” sanning? Är det så att “Ostens” sanning varierar beroende på vad som passar honom och Luleå Hockey bäst? Bara “Osten” vet, för oss andra står den skriven i stjärnorna och norrskenet över Luleås horisont.

Ovanstående händelse är betryckande nog, men saken blir ännu mer betryckande när man hör hur ledande personer i förening och förbund resonerar.
Några av vittnena från Skellefteå har författat en skrivelse till Sveriges Ishockeyförbund, men Mikael Lundström (förbundets tävlingschef), säger till Expressen att frågan inte kommer att utredas vidare.?

Vi har ingen anledning att agera nu. Det måste till en anmälan för att det ska kunna behandlas.

Så SvIHF kan inte ta ett eget initiativ när ett problem av den här digniteten dyker upp på agendan?

Till Expressen säger Luleås klubbdirektör Thor Stöckel att klubben hanterat frågan, men att den nu är utagerad
och i Aftonbladet fyller han på med att säga: “Jag undrar om det är någon kampanj mot “Osten” eller om någon i Djurgården är sur för att de blev utslagna.”
Det skall påpekas att Thor Stöckel på förfrågan svarar att det sistnämnda var i en skämtsam ton, men det gör det bara än mer skrämmande.
Sedermera framkommer det att Stöckel har suttit brevid “Osten” under den omnämnda matchen, men på förfrågan om vad “Osten” skrikit svarar han bara “inga kommentarer”.

Det här stinker, på alla håll och kanter.

Svensk Ishockey är en av de största sporterna i Sverige, och som engagerar många ungdomar och föräldrar runt om i landet. Svensk Ishockey gör anspråk på våra ungdomar, att lära dem “sportmanship” och skall fostra dem i sunda och humana värderingar. Lära dem värderingsgrunder som är viktiga, inte bara inom idrotten utan i samhället i stort. Därför är det sorgligt att sveriges hockeyetablissemang inte agerar mer kraftfullt. Risken är nu stor att ansvariga inom berörd förening och idrottsförbund tystar ner det inträffade, håller varandra om ryggen och låter det hela dö ut.
Och vad är det för signaler man skickar ut? Att sånt här är något att skämta om? Att bekämpa rasism inte är så viktigt?

Istället för vad man gjort hittills, det vill säga egentligen ingenting, skulle däremot ansvariga gått ut kraftfullt och deklarerat att rasism är något som är fullständigt oacceptabelt inom svensk idrott. Oavsett om det man påstår att “Osten” har skrikit är sant eller inte, så skulle man med tydlighet gått ut och deklarerat avskyn mot rasism, och att man i handling avser att göra en grundlig utredning om det inträffade. Att klubb och förbund inte tagit detta på allvar speglas också i kommentarer i framförallt VF, där läsare kommenterar bl a VF.s reporter Jonas Fahlmans artiklar om det inträffade med hätska, personangrepp och tydligt rasistiska inlägg. Detta är skrämmande att uppleva i Sverige 2011, i synnerhet inom svensk idrott.

Ett tips till SvIHF:

Vi har med bestörtning nåtts av dessa uppgifter att en sportchef inom svensk ishockey skall ha stått och skrikit rasistiska glåpord under en match i Elitseriens slutspel. Dessa uppgifter är visserligen hittills baserat på ett flertal vittnesuppgifter och inga bevis, men vi vill ändå poängtera att vi ser ytterst allvarligt på dessa uppgifter och avser med omedelbar verkan att tillsätta en utredning. Svensk Ishockey står, och skall stå på en värdegrund baserat på sunda och humana värderingar. Vi har ett ansvar, och därför tas minsta tecken på motsatsen på fullaste allvar och kräver omedelbara åtgärder.

Ett tips till LHF

Vi har inom Luleå Hockey ett stort ansvar gentemot spelare, ungdomar, föräldrar, fans och samhället i stort. Rasism är avskyvärt, och strider fundamentalt mot vår värderingsgrund. Därför tar vi dessa vittnesuppgifterna på fullaste allvar och tillsätter omedelbart en utredning för att söka nå sanningen om vad som egentligen har hänt. Det finns i nuläget enbart vittnesuppgifter om det inträffade, men vi avser att gå till botten med dessa uppgifter. Under tiden denna utredning pågår så är är Lars “Osten” Bergström suspenderad från sin tjänst som sportchef i Luleå Hockey.

Hur svårt kan det vara att visa att man tar uppgifter om rasism på allvar inom svensk ishockey? Hur svårt kan det vara att visa handlingskraft?

Det inträffade gör mig arg, ledsen och sorgsen. För svensk hockey, våra ishockeyspelare och våra ungdomars skull. Det är anmärkningsvärt att man ens ska behöva skriva och påpeka en sådan här sak. En sak som borde vara så självklar inom en organisation som gör anspråk på att vara med och fostra våra ungdomar.

Det här har man alltså kallat för Paretos Lag. Lag kanske är att ta i, för det är ju inte alltid att förhållandet 80/20 gäller, utan kanske 70/30. Snarare som en princip (vilket man sedermera döpte om den till), och det är just som princip den är viktig att ha i tanken. 80/20-principen kan man översätta till andra områden. Det gjorde även Pareto, för han upptäckte att 20% av hans ärtväxter producerade 80% av ärtorna i hans trädgård. BANG on target, pal!

Nu, med ovanstående i bakhuvudet reser vi snabbt tillbaks i tiden, nämligen 2011 och till vår nuvarande arbetsplats. Vad händer om vi säger att 80% av vårt arbete (eller kalla det produktion), utförs av 20% av våra medarbetare? Nä, det var elakt sagt. Men så här då: 80% av vårt arbete utförs av 20% av den ansträngning vi gemensamt lägger ner.

Apropå det måste jag påminna om det som många påstår, att det skulle kosta mycket energi för de sista procenten. De sista procenten? Som jag ser det är det i så fall 80% kvar tills vi använder våra resurser till 100%. Sen får man inte glömma att 100% av 0 ändå bara är 0, men det är en annan femma och diskussion.

Så, sammanfattningsvis och dit jag vill komma är att vi har en enorm resurs att ta av för att komma dit att vi använder vår kompetens, ökar på vår kompetens och nyttjar våra resurser på bästa sätt. Eller så kan man nöja sig med att vi presterar “hyggligt”, och då kan vi ju skicka hem 80% av våra medarbetare, eller så kan vi alla gå ner till 20%-ig tjänst. Risken med det är ju att vi tar med os 80/20-principen i det, och i slutändan bara presterar 4% av vår förmåga.

Vad har det här med fotografi att göra? Allt och ingenting.

“If there’s anything that you want
If there’s anything I can do
Just call on me and I’ll send it along
With love from me to you”

— “From Me to You” by Beatles

“The magic happens when you find the sweet spot where your genuine interests, skills, and opportunity intersect.”

Scott Belsky

I think a career is something your father brings home in a briefcase every night, looking kind of tired.

Sean Parker (via Lunch with FT)

“We are now faced with the fact, my friends, that tomorrow is today. We are confronted with the fierce urgency of now. In this unfolding conundrum of life and history, there is such a thing as being too late. Procrastination is still the thief of time. Life often leaves us standing bare, naked, and dejected with a lost opportunity. The tide in the affairs of men does not remain at flood — it ebbs. We may cry out desperately for time to pause in her passage, but time is adamant to every plea and rushes on. Over the bleached bones and jumbled residues of numerous civilizations are written the pathetic words, ‘Too late.’”

När listorna börjar bli för långa börjar man lova sig själva att göra det man ska göra. Tillslut är listorna så långa och nyårslöftena så många att man inte vet vart man ska börja. Man gör inte det man ska göra utan man pratar om det. Bla bla bla bla. Merlin Mann skrev:

“I’ll go further and say that the repeated compulsion to resolve and resolve and resolve is actually a terrific marker that you’re not really ready to change anything in a grownup and sustainable way. You probably just want another magic wand. Otherwise you’d already be doing the things you’ve resolved to do. You’d already be living those changes. And, you’d already be seeing actual improvements rather than repeatedly making lists of all the ways you hope your annual hajj to the self-improvement genie will fix you.”

Men bara för att man kan göra något betyder inte det att man ska göra det. Man får gå tillbaka till grunderna. Gå in i hjärtat och ta reda på vad man brinner för. Ta reda på vilka grundstenar man ska sätta sina fötter på. Renodla och sålla bort allt annat som är oviktigt.

Så vad har det här med fotografi att göra, frågar vän av ordning. Allt och ingenting, svarar jag. Om fotografi är en passion, ett sätt att uttrycka sig så är det här lika viktigt som livet. För om fotografi är en passion och man tror att passion kan förändra världen, så är fotografi detsamma som livet. Och livet kan inte skjutas på framtiden eller sättas upp på en lista.