Eftersom du skrev utifrån ett personligt användande av sociala medier tänkte jag gnälla lite här från det perspektivet:)

Pluggar kommunikation just nu och mycket av det vi gör baseras kring sociala medier så jag är givetvis ingen motståndare eller obekant med dem på något vis. Dock kan jag ibland smygsympatisera lite med "bakåtsträvarna", snegla lite förbjudet åt Web 2.0 Suicide Machine och tänka "kanske skulle jag deleta allt och gå och knacka på hos min korridorsgranne istället för att sitta och chatta med denne på facebook?"

Hittade hit genom att googla "less på sociala medier" eller nåt annat fånigt eftersom det är precis vad jag känner just nu efter ännu en dag med föreläsningar om att Web 2.0 kommer att lösa alltifrån världssvälten till människans tunga filosofiska spörsmål…
Känner också att många bekanta som tidigare stått utanför har börjat med sociala medier inte för att dom vill, utan för att dom känner sig pressade. Finns du inte där så finns du inte alls liksom. Facebook, ergo sum. Eller nåt.

Vill minnas att jag hört statistik om att den genomsnittlige facebookanvändaren (globalt) har ca 125 vänner och endast kommunicerar med ca 25 av dessa. För användare med +500 vänner är siffran bara 35 st (!). Det säger sig självt att man inte hinner underhålla ca 500-100 kontakter regelbundet, men allt snack om "nätverkande, att stärka sitt personliga varumärke online"…osv..tror skrämmer iväg en del människor, vilket gör att dom hellre säger att dom inte har tid eller har nån annan ursäkt.
Tycker mig pga detta se att jargongen online hos vissa individer verkar ha gått från att vara sociala med andra till att mest kommunicera med sina egna egon i sant varumärkesbyggande. Kanske bara är jag som har skumma vänner men det är i alla fall trist och har inte så mycket med att vara social att göra.

Mardrömmen är väl att det snart blir obligatoriskt att bifoga en länk till ens Facebook, Twitter, whatever med CVt så att ens framtida arbetsgivare kan kolla "vad man är för en" vilket kommer att innebära en väldig massa självcensur, och då kan man ju lika gärna gå tillbaka till email.

Det blev en mindre novell med svammel det här men nu har jag i alla fall avreagerat mig lite inför morgondagens predikningar om de sociala mediernas storhet;)

Intressant rapport, eller hur?! :)

Du talar om den grupp som man i rapporten benämner som avhoppare/bojkottare. Ointresse eller ekonomi är det övervägande skälet till att man inte använder Internet fast man har tillgång. En besvärande teknik eller svårigheter att handskas med tekniken är också vanliga skäl. Två av tre i denna grupp är sammanboende med en annan person som använder Internet. På sidan 12 i WII-rapporten (soi_2009, http://www.twitpic.com/17cggy) hittar du ett diagram över de vanligaste skälen till varför man inte använder Internet fast att man har tillgång, och på sidan 57 ett diagram (http://www.twitpic.com/17cgm2) över skälen att sluta använda internet.

Här är några rader saxade ur rapporten som jag hoppas kompletterar:

Det är ett kompakt ointresse för Internet som gör att många människor, framför allt äldre, avstår från att skaffa sig Internet. Därefter kommer tekniska svårigheter antingen i form av trilskande teknik eller bristande kunskaper. Många icke-användare tycker att de får tid över för annat och lugn och ro. Nöjet och nyttan med Internet är alltså inte tillräckligt stort för att motivera den kostnad och det besvär som det skulle innebära att inhandla en dator med Internetuppkoppling. Bland avhopparna finns också en grupp människor som tidigare arbetat med dator och Internet, men som lämnat Internetvärlden bakom sig när de pensionerat sig.

De personliga orsakerna till deras avhopp från Internet, har ofta att göra med vardagliga saker som att de flyttat, skiljt sig eller rest utomlands. De har inte haft tid, eller kommit sig för att installera Internet på nytt. Det finns också några som av ideologiska eller moraliska skäl är emot den digitala teknologin, men ointresset är störst bland de som aldrig haft tillgång till Internet.

Vänliga hälsningar
/Michaela

Ah, du har helt rätt! Jag fixar det på en gång.

//@fritjof

Riktigt kul att prata med dig också, det är inte så vanligt att träffa på människor i Sverige som ser så pass seriöst på open innovation än. Jag hör av mig strax med mer info.

Vänligen,
Fritjof

Dessutom om man skjuter lite från höften så kan det gå riktigt fel, men för mycket strategi kan göra att det aldrig händer något istället.

Ah, och Chesbrough har ju onekligen en hel del att säga om open innovation :)
(För er andra, det var han som myntade uttrycket!)

Ja, det är naturligtvis riktigt svårt att komma med korrekt och konstruktiv kritik mot sociala medier om man inte har koll på möjligheterna och riskerna.

Om din sista mening; informationsmängden är intressant men för mig är det ännu mer intressant att kika på skillnaderna mellan helhetsupplevelserna och i slutändan hur mycket positivt man får ut av t.ex. TV vs. Twitter. …men det kan ju vara en smula svårt att mäta ;)

Hepp,
Fritjof

Du har en bra poäng. Jag håller med om att det är viktigt att ha kunskap om och strukturer för hur företag ska använda sociala medier. Det var inte riktigt det jag syftade på i artikeln, jag diskuterade privat användning av sociala medier, motståndet mot att använda dem över huvud taget och de ibland lite ologiska argumenten där.

Vi kan ju ta och snacka mer om det här den 8/3, då kommer jag och föreläser för er på Berghs.

Vänligen,
Fritjof

//Fritjof

”What’s the difference between Blackberry and iPhone? It’s the last mile. Last 10-15% of the product. Both make calls, both do email, but that 1 mile of difference! That last mile is the innovation which comes from customers.”

http://www.zurb.com/article/317/richard-white-of-...

Många nya innovativa företag väljer att aktivt uppmuntra människor utanför företaget, kunder etc att delta i innovationsprocess och fler och fler etablerade företag gör det samma, ex. dell, ibm, starbucks etc.

Jag tror dock att många stora organisationer kommer få det tufft att förändra sig. Men i slutändan tror jag att det framförallt handlar om en attitydförändring. Om vi vågar ge så kommer vi också få. För många företag vägrar att ge idag, eftersom det är rädda och oroliga om vad som då ska ske.

Det finns mkt intressant skrivet om detta, bland annat en akademisk artikel från Chesbrough & Appleyard 2007 (California Management Review 2007:50:1)

Med Getsatisfaction (eller vår svenska Kundo.se) är det mycket svårare. Innehållet som användarna genererar där vänder sig till både kundtjänst, affärs- eller produktutveckling samt i viss mån även marknadsförare. Resultatet, för de flesta, blir att den aldrig så välmenande personen som ansvarar för kontot inte kan svara på allt. Till användarnas frustration.

Innan man ger sig in i detta bör man alltså fundera. Vilka personer behöver jag engagera och få att tro på detta för att vi ska kunna hantera både kundtjänst, idégenerering och marknadsföring?

Eftersom det är fritt att välja så är alla kanaler bra, för olika människor. Men i det här fallet tror jag att skeptikerna är dåliga på att kritisera och konkretisera sin kritik. De avfärdar "fenomenet" i allmänna ordalag (vem har tid os.v.) för att de inte ser nyttan. Istället borde de angripa kärnan i sin skeptisism, ger 10 minuters twittrande likvärdig information som 10 minuters TV-tittande?

Inga problem, jag håller det hemligt, hehe…

Yepp, QQ var rejält mycket större än Facebook! Jag har inte varit där på ett tag nu och jag kan lugnt säga att jag blev positivt överraskad, QQ var inte alls lika tokful som den brukade vara ;)

Om det är någon annan som vill kika på den kinesiska gigantiska siten så är här är en översättning av den till svenska:
http://www.qq.com%2F&sl=zh-CN&tl=sv“ target=”_blank”>http://translate.google.com/translate?js=y&pr...” target=”_blank”>http://www.qq.com%2F&sl=zh-CN&tl=sv

Syftet är kanske personal branding på en helt ny nivå!

Tja, tja, kommentarsfältet!

Jag vet inte, jag hoppas det är vuxet – för det antyder att bloggläsarna kommer växa upp (o ersättas av nya!?) Men jag tänker att det härrör till attention span också – tar 3 sek att läsa 1 blogginlägg o det är nog tyvärr där gränsen går för många…

Men vad säger du… är det allt för vuxet att tycka att det är direkt sorgligt att kidsen blir påverkade av sådana här bloggare? Ah!?

originalet …ja, det gör bara fysiskt ont att titta på…

För mig känns det därför irrelevant att tala om sociala medier i termer av vad som är nytt eller gammalt för människor som är i framkant i användning och förståelse inom området.

Tack för de fina länkarna!

Du har ju helt rätt i att det bryter mot Facebooks regler, vilket ju är ett problem, men frågan är hur svårt det är för Facebook att hitta sådana här kampanjer och stänga ner dem? De skulle ju kunna straffa IKEA:s Facebook fan page för överträdelsen, men det kanske är lite väl starkt…

Det där är ju jäkligt intressant… Samma motsatsförhållande gäller t.ex. tjänster som tillsätts med med tydliga leveransmål men sen också med väldigt exakta närvarokrav med stämpelklockor. Det vore väldigt intressant att höra hur de egentligen resonerar, för det bör ju finnas en överhängande risk att systemet motverkar sig själv och minskar motivationen, vilket ju är förödande för kreativa tjänster. Gör de dessa företag det för att de inte litar på sin personal (motiverat eller omotiverat) eller helt enkelt för att man bara alltid gjort så?

Men du, grattis till att du kom loss!

Jag tycker du har helt rätt i din artikel, och ser gärna att fler börjar använda Twitter för just det ändamål du beskriver i slutet av din artikel – vid konferenser, utbildningar eller andra mötestillfällen. Entreprenören Eric Ries höll nyligen ett seminarium i Malmö och uppmanade alla deltagare att ha sina datorer och mobiltelefoner påslagna under tiden för att exempelvis Twittra! Efteråt lovade han att följa upp och svara på eventuella frågor. Många följde exemplet, läs gärna mer på Eric's hashtag på Twitter: #leanstartup
Ett bra exempel att följa.

Dina råd låter inte alls spekulerande, 'det du Ger är det du Får' är vett & etikett som kanske gäller på Twitter och Facebook mer än aldrig förr, tycker jag.

/Michaela

Det intressanta att se är just hur det på dessa företag satsas mycket på att kontrollera personalen. Man använder stämpelklockor, internetsidor blockas med mera. Och då var en av mina tjänster ändå inom ett område som brukar klassas som väldigt kreativt. Ibland undrar man vad dessa företag har för prioriteringar egentligen när de anställer.

Vad tror du behövs för företag för att komma förbi den här rädslan?

Det låter som ett sunt företag. Det finns ju i och för sig alltid risker, men så länge man mäter vad medarbetarna levererar så blir det svårt att påstå att Facebook skulle kunna bli ett problem för ett företag som ert.

- Ingen kontroll
- Inga prestationskrav

så är nog inte Sociala Medier det största problemet man har i sin organisation.

Håller med om att det i grund och botten är ett problem grundati företagskulturen om medarbetarna missbrukar sociala medier eller på annat sätt dödar tiden på jobbet.

Realtidswebben/realtidsmedier är ju också aktuella ord, jag tycker de har poänger men fortfarande kanske inte klockrena som ersättare ens längre fram? En tanke om just ordet realtid är att detta väl inte är 'verklig' realtid heller för den delen.. och att fokus kanske mest ligger vid människor/det sociala.

Det som Anders beskriver känner jag igen från när jag på min företagsblogg ska beskriva vilka konsulttjänster mitt företag tillhandahåller. Att inte använda uttrycket sociala medier gör det oerhört svårt att beskriva att vi (bland annat) arbetar med PR i olika kanaler på webben.

Kanske är det så att vi människor snabbt behöver sätta ord på ett nytt fenomen, för att sedan successivt fylla ordet med innehåll och betydelse. Denna omvända process gör ju att själva ordet efter ett tag sällan på ett optimalt sätt speglar vad det handlar om. Michaela nämner "nya medier" som ett sådant exempel, där dessa ju numera inte alls är nya. Från 90-talet har vi uttrycket "den nya ekonomin", vad det betyder kunde ingen redogöra för på 90-talet, och än mindre idag. Kanske kommer uttrycket sociala medier leva kvar och med tiden fyllas av ett annat innehåll än vad vi ger det idag.

Tittar vi på ord och uttryck som sedan länge är etablerade i vårt språk så hittar vi en rad ord som helt gått ifrån sin ursprungsbetydelse men som ändå är vedertagna och på ett utmärkt sätt talar om vad det handlar om. Därmed inte sagt att man ska slå sig till ro och utan reflektion acceptera hur nya ord används. En debatt och ett engagemang kring nya ord och uttryck berikar vårt språk och skapar förhoppningsvis mindre diskrepans mellan ett uttryck och dess betydelse.

Det tråkiga är att jag faktiskt har börjat använda uttrycket igen nu när jag letar efter uppdrag och eventuella anställningar. Varför? För att jag helt enkelt har fallit till föga för att det finns ett visst skimmer som får folk att tindra med ögonen när man nämner sociala medier. Jag tycker själv att det ger en missvisande bild av mig och vad jag gör. Jag delar inte den bilden, jag anser att jag snarare har en kompetens inom det som (också lite buzzaktigt) brukar kallas för dialogen.

Jag har studerat kommunikation i communitys, användardeltagande, användargenererat innehåll med mera för att förstå grunderna i hur vi kommunicerar. Jag skulle mycket hellre prata om det. Jag menar att medierna visserligen har förändrats, men det som har hänt är att de har anpassats till hur vi människor alltid har kommunicerat utanför medierna, inte att det är något hokus pokus och helnytt. Visst är det nytt att vi kan kommunicera till så många på det sättet nu och det blir ganska annorlunda. Men principerna är fortfarande desamma.

Men som sagt, jag har fallit till föga. Nu skriver jag att jag vill jobba med sociala medier och sedan får man utveckla det på intervjun, för då får jag i alla fall komma på intervju. Och de som är inne på samma spår och förstår, de har förmodligen stött på samma problem själva för de brukar inte ha några problem med det jag skriver, skillnaden är att de även förstår när vi träffas och pratar.

Så av rent taktiska skäl har jag slutat försöka förklara i förstaläget och tar det sedan i nästaläget. Och när jag (förhoppningsvis snart) kommer igång att jobba med detta p åheltid misstänker jag att jag kommer få använda samma taktik gentemot min nya uppdragsgivares kunder…

Några talare var strålande och några var helt ok men det fanns ingen som var tvärt urusel och helt off, vilket det annars alltid brukar finnas på den här typen av konferenser. Så jag är glad och nöjd!

Sociala medier är en del i den digital strategi menar jag. Om en digital strategi ska vara värt något för SME företag måste den konkret peka på affärsnytta och IT systemen måste vara väldefinierade i strategin.

Sociala medier bygger till stor del på en social ekonomi. Därför tror jag att det rentav kan vara farligt att vara alltför inriktad på affärsslut. Mina egna efterforskningar visar att man måste vara extremt försiktig och välja tillfälle noga när det är okej att föreslå en ekonomisk affär. Men med en för kunden givande närvaro av företaget så byggs tillit och man kanske inte ens behöver vara lika säljig för att få till avslut.

Något jag reagerade på i en av dina kommentarer var hur många verkar skygga för sociala medier eftersom det är jobbigt att tänka nytt. Min erfarenhet från olika arbetsplatser är att jag tror att du har väldigt rätt i det påståendet. Jag tror också att det är ett problem att många helt enkelt inte förstår sig på sociala medier.

Jag jobbade till exempel under en marknadschef tidigare i år som var runt 55-60 och som försökte trycka in ALLT i sina gamla inarbetade ekonomiska och kommunikativa modeller. Ekonomiska modeller som inte tog någon som helst hänsyn till det sociala kapital som idag är en del av spelet och kommunikativa modeller som enbart byggde på ett monologiskt sätt att kommunicera och inte tog hänsyn till den dialog vi idag ofta använder även i medierad form.

Jag tycker också att det ska bli spännande att se utvecklingen av denna.

Karin – jag ska se till att följa upp!

//Simon

Knyter an ganska bra till denna artikel, och annat som ni skrivit om.

Däremot, jag förstod inte produkten/interna resursen och den interaktiva kommunikationen till kunden. Eller så förstår jag det men tycker att ni krånglade till det.

Har du lust att utveckla lite med hur du tänker.

BTW, vad är det för skillnad på "Subscribe to: All new comments och Replies"? Och varför skall jag som besökare välja :)

http://theonlyconstant.wordpress.com/2009/10/12/t...
Samt ..
http://theonlyconstant.wordpress.com/2009/10/08/o...
och även…
http://theonlyconstant.wordpress.com/2009/09/22/l...

samt mycket mer!

Det har aldrig varit så lätt att göra omvärldsanalyser och detta är något som alla företag bör se som en skyldighet inför sitt digitala varumärke!

Jag skrev min kandidatuppsats om marknadskommunikationsmixens 4p i en social mediakontext där vi kom fram till att det som de 4pna ämnar att påverka har förändrats.

Här är en länk till uppsatsen om ni är intresserade!
http://friendfeed.com/hampuslandelius/80fa4308/ha...

Med en väl genomarbetat strategi för sin sociala närvaro är jag övertygad om att många företag kan nå fantastiska resultat. Jag tror att genom att ha en kritisk och ifrågasättande inställning är risken att företagen väljer att strunta helt i de sociala medierna – och detta kan ju däremot vara förödande, t ex att helt tappa kontrollen om vad som faktiskt skrivs och diskuteras kring ens varumärke. Kunderna slutar ju inte använda de sociala medierna bara för att jag som företag väljer att inte involvera mig och lägga den tid som krävs.