Spelrecension.se

My First App Vehicles – Pussla, matcha och spela flipper

PappasAppar.se — Sun, 05 Feb 2012 07:29:36 +0000

””My First App Vehicles” är en app som innehåller tre pedagogiska spel med fordonstema. Klicka h�r f�r att l�sa hela inl�gget! … [mer]”

Läs hela recensionen »

Relaterade recensioner från andra spelsajter:

Fonemo – Spela memory och öva på språkljudet S (PappasAppar.se)
Kind Kids App Rules listar barn-appar av hög kvalitet (PappasAppar.se)

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.

© 2012 Spelrecension.se | Prenumerera | Twitter | Facebook
Alla professionella spelrecensioner på ett ställe

Soulcalibur V

GameElite — Sun, 05 Feb 2012 00:00:00 +0000

”Soulcalibur-serien var en av de första fightingspel jag verkligen fastnade för. Många andra fighters hade för hög inlärningströskel för att kunna spela, men Soulcalibur är lätt att komma igång med och erbjuder ändå ett stort djup när man väl kan grunderna. Soulcalibur V utspelar sig 17 år senare än det senaste spelet. Trots detta verkar inga av karaktärerna ha åldrats en dag. Storyn i dessa spel har aldrig varit den starka sidan och det är mer uppenbart i Soulcalibur V än någonstans tidigare. Storyläget följer den unge och naive Patrokolos som söker sin syster. … [mer]”

Läs hela recensionen »

Relaterade recensioner från andra spelsajter:

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.

© 2012 Spelrecension.se | Prenumerera | Twitter | Facebook
Alla professionella spelrecensioner på ett ställe

Cosmic Top – Färgglad interaktiv yta som snurrar i rymden

PappasAppar.se — Sat, 04 Feb 2012 07:57:50 +0000

”Det här är fysik-app som simulerar en snurrande animerad och interaktiv yta Klicka h�r f�r att l�sa hela inl�gget! … [mer]”

Läs hela recensionen »

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.

© 2012 Spelrecension.se | Prenumerera | Twitter | Facebook
Alla professionella spelrecensioner på ett ställe

Metal Gear Solid HD Collection

Skillpoint — Fri, 03 Feb 2012 13:47:47 +0000

” … [mer]”

Läs hela recensionen »

Relaterade recensioner från andra spelsajter:

Metal Gear Solid HD Collection (FZ)
Metal Gear Solid HD Collection (Gamereactor)
Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty (Pulse)

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.

© 2012 Spelrecension.se | Prenumerera | Twitter | Facebook
Alla professionella spelrecensioner på ett ställe

Final Fantasy XIII-2

Level 7 — Fri, 03 Feb 2012 12:16:00 +0000

”Allt annat än linjärt – Square Enix har lärt av sina misstag. Square Enix har haft det tufft den senaste tiden. Final Fantasy XIII blev inte den succé företaget hade hoppats på och Final Fantasy XIV blev spelvärldens nya hackkyckling. Därför är det tursamt att japanerna är ett sådant ursäktande folk. Istället för att ge fans och potentiella köpare långfingret så bugar de sig djupt och återgår till arbetet. Uttrycket ”back to the drawing board” har aldrig känts mer passande. För att blidka sina kritiker har Square Enix gett Final Fantasy XIII en uppföljare, som utspelar … [mer]”

Läs hela recensionen »

Relaterade recensioner från andra spelsajter:

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.

© 2012 Spelrecension.se | Prenumerera | Twitter | Facebook
Alla professionella spelrecensioner på ett ställe

Happy Action Theatre

Loading — Fri, 03 Feb 2012 08:10:00 +0000

”img_onload(1,416); Happy Action Theater är 18 interaktiva upplevelser till Kinect för de uttalade målgrupperna små barn (som inte vet bättre) och drogpåverkade vuxna (vars omdöme i bästa fall är tveksamt). Som om det går att se någon skillnad . Om man inte tillhör någon av målgrupperna är Happy Action Theater det bästa som någonsin har hänt i tio minuter. Sedan är det ingenting. Att förklara hur meningslöst det här faktiskt är måste vara som att åka tillbaka tio år i tiden till ögonblicket som Killinggänget lanserade Spermaharen.com och försöka övertyga det … [mer]”

Läs hela recensionen »

Relaterade recensioner från andra spelsajter:

Happy Feet (Gamereactor)
Happy Party with Hello Kitty & Friends! (GameElite)

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.

© 2012 Spelrecension.se | Prenumerera | Twitter | Facebook
Alla professionella spelrecensioner på ett ställe

SifferMix 1 – Lär dig siffrorna 1 till 9

PappasAppar.se — Fri, 03 Feb 2012 06:51:15 +0000

”I ”SifferMix 1″ kan man lära och öva sig på siffrorna 1 – 9 på tre olika sätt Klicka h�r f�r att l�sa hela inl�gget! … [mer]”

Läs hela recensionen »

Relaterade recensioner från andra spelsajter:

Moji Klockis – Lär dig klockan (PappasAppar.se)
Josefin skolhjälp: Lär dig stava (GameElite)

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.

Soul Calibur 5 snart här – se vår recension!

Victor — Thu, 02 Feb 2012 17:22:14 +0000

”Victor har huggit och slagit sig fram genom det nya landskapet av kämpar i Soul Calibur 5 . Ute den 3 februari för Xbox 360 och PS3 . … [mer]”

Läs hela recensionen »

Relaterade recensioner från andra spelsajter:

Nya Crysis ute idag – se vår recension! (Press2play.tv » Gameplay)
Recension: Soul Calibur V (Eurogamer.se • Recensioner)
Vår fotbollsexpert har testat nya Pro Evolution Soccer! (Press2play.tv » Gameplay)

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.

The Legend of Zelda – Link’s Awakening

Loading — Thu, 02 Feb 2012 09:01:00 +0000

Link brukar hyllas som en hjälte. Men också den grönklädda frälsaren har sina stalfosar i garderoben. Benjamin Knopman ger sig ut på en spoilertung resa genom det "definitiva isometriska Zelda-spelet".

Horisonten är ett spikrakt, suddigt streck. Med ett sövande brus rullar vågorna in mot sandstranden, där den varma havsbrisen får palmernas blad att vaja. Någonstans skriar en mås.

Flickans ögon är förlorade i fjärran.

"… Tarin says there is nothing beyond the sea, but I believe there must be something over there."

Hon vänder sig mot den grönklädda pojken som sitter intill henne. Ger honom ett skyggt ögonkast.

"If I was a seagull, I would fly as far as I could. I would fly to far away places and sing for many people! …If I wish to the Wind Fish, perhaps my dream will come true."

Vindfisken. Vart pojken än vänder sig viskar man om den sägenomspunna gudomen. Den gigantiska havsvarelsen som slumrar i ett ägg på toppen av bergskedjan Tal Tal Heights och som ryktas kunna uppfylla alla ens önskningar.

Men Vindfisken är inte bara öns goda herde. Den är även Koholints skapare. Lyckligt ovetande är människorna, monstren, sjöarna, träden och gräset – alla och alltihop – produkter av Vindfiskens drömmande hjärna.

Inom kort kommer Link, som pojken givetvis heter, att få höra den fruktansvärda sanningen bakom ön han har spolats i land på efter ett skepsbrott. En sanning som alvpojken redan har nuddat vid, men som snart ska uppdagas i all sin grymma krasshet.

För om hela ön är en dröm, vad händer då när man väcker drömmaren?

Kanske vet du redan svaret på frågan. Kanske har du ingen aning. Om du följer mina ord till slutet får du veta.

Men först ska vi återvända till begynnelsen. Till visionen som blev en hel värld – och som förstörde den.

FRÅN HOBBYPROJEKT TILL MILJONSUCCÉ
Ibland är allt som krävs att någon tar initiativet. Bara någon verkligen brinner, om någon är fylld av en flammande passion – då kan vad som hända.

Link’s Awakening är drömmen som blev verklighet.

Allt började i slutet av 1980-talet då Nintendo-programmeraren Kazuaki Morita stannade kvar efter jobbet för att experimentera med ett av de första utvecklarkiten till Gameboy. Morita ville utforska vilken potential som dolde sig i den bärbara 8-bitskonsolen, och inledde därför arbetet med ett The Legend of Zelda-liknande äventyr som hade fågelperspektiv, grottor fulla av pussel och en viss klassisk alvhjälte i huvudrollen.

Med tiden lockades fler och fler av Kazuaki Moritas kolleger med i projektet. Inom kort hade de bildat vad gruppens medlemmar själva kallade en "afterschool club", där de helt oavlönade satt och pressade pixelsaft ur Kyotoföretagets hårdvara tillsammans.

Två år efter att projektet hade inletts, 1991, lanserades A Link to the Past till SNES. Vid det här laget såg Moritas projekt så lovande ut att regissören Takashi "Ten Ten" Tezuka – som tillsammans med Shigeru Miyamoto hade varit en av de kreativa krafterna bakom bland annat Super Mario Bros och det första The Legend of Zelda – bad om tillåtelse att förvandla spelet till en konvertering av det kritikerrosade 16-bitsäventyret. Tezuka fick grönt ljus, men insåg snart att projektet mådde bättre av att få evolvera till något alldeles eget. Konverteringsplanerna slopades och istället skissades berättelsen om Koholint och Vindfisken fram.

Slutligen, efter en intensiv utvecklingsperiod som sträckte sig över 1,5 år och kom att involverade självaste Shigeru Miyamoto som testspelare och rådgivare, släpptes Link’s Awakening i Japan sommaren 1993. Senare under året letade det sig även västerut.

Och succén var ett faktum. Spelet som inledningsvis hade varit Kazuaki Moritas hobbyprojekt hyllades av en enad kritikerkår. Link's Awakening dröjde kvar på bästsäljarlistor 90 månader efter release, gick guld flera gånger om och blev en av Nintendos dittills största kommersiella framgångar.

SHY GUY, KIRBY OCH WILL WRIGHT
Orsaken var förstås att spelet var alldeles haktappande bra. Inte bara för att vara en Gameboy-titel – seriens nuvarande allfader Eiji Aonuma har i efterhand till och med gått så långt att han kallat Link’s Awakening för "det definitiva isometriska Zelda-äventyret".

Och när spelet fem år senare lanserades i en färgsprakande deluxe-skrud med bokstäverna "DX" i titeln blev det ännu bättre.

För det otränade ögat framstår Link's Awakening som ett arketypiskt The Legend of Zelda med Metroidvania-upplägg. Men redan vi titelskärmen märks förändringen, då man möts av Vindfiskens rosaprickiga ägg istället för seriens karakteristiska trekraft. I den inledande byn Mabe Village gläfser Mario-fienden Chain Chomp fastkedjad vid en påle, och så fort Link greppar svärdet och ger sig ut på äventyr möter han flera bekanta Nintendo-karaktärer som goombas, köttätande växter, den skygga skummisen Shy Guy och en Kirby som har konverterat till fiendelägret och inhalerar spetsörat om denne kommer för nära. Till och med Sim City-skaparen Will Wright finns med i form av enstöringen Mr. Write som brevväxlar med en kärlekskrank get i grannbyn Animal Village.

Den bisarra handlingen – en berättelse om hur Link under en stormig natt lider skeppsbrott, vaknar upp på en mystisk ö och av en Kaepora Gaebora-liknande uggla får i uppdrag att väcka ett gigantiskt havsdäggdjur ur sin dvala – kan tillskrivas manusförfattaren Yoshiaki Koizumi. Mannen som i dag har både Super Mario Galaxy och Donkey Kong: Jungle Beat på sitt CV.

Link’s Awakening utspelar sig i den del av Zelda-tidslinjen som brukar kallas "downfall", vilket innebär att tidens hjälte förlorade mot Ganondorf i Ocarina of Time. Kronologiskt placerar spelet sig efter A Link to the Past och de två Capcom-utvecklade Oracle-titlarna till Gameboy Color. Det är också de två sistnämnda äventyren som alvhjältens bärbara debut har mest gemensamt med. Precis som i Oracle of Seasons och Oracle of Ages är skådeplatsen för äventyret en komprimerad värld utan kala Twilight Princess-transportsträckor, fylld med dolda grottor, föremål och minnesvärda miljöer. Och precis som som i Holodrum och Labrynna är Koholint befolkad av varelser som känns igen från det hylianska fastlandet; vagt bekanta men ändå främmande.

När manusförfattaren Yoshiaki Koizumi skapade öns invånare försökte han efterlikna de David Lynch-vridna personligheterna från kultserien Twin Peaks. Med individer som Log Lady och det psykotiska kraftpaketet Nadine Hurley i bakhuvudet konstruerade Koizumi en värld där Link fick möta individer som en glad krokodil med fäbless för hundmat, ett gäng skumma fyrlingar som alla sade samma sak samt den rullstolsbundna kunskapsbanken Ulrira; en man så blyg att han endast vågade tala med alvgossen över telefon.

Visst hade vi bekantat oss med hurtiga skogshuggare och skojfriska dvärgbröder redan i A Link to the Past, men i och med seriens bärbara debut tog karaktärsgalleriet steget från småknasigt till ganjaflummigt. Tack vare - eller kanske på grund av - karaktärer som Ulrira fick vi senare stifta bekantskap med trikåtomten Tingle. Citatmaskinen Eiji Aonuma lär ha sagt att serien skulle ha sett totalt annorlunda ut om Link's Awakening hade lanserats före A Link to the Past. Vem vet, kanske hade det febriga undergångsdramat Majora's Mask varit spelet som höjdes till skyarna istället för Ocarina of Time. Kanske hade spelmediet katapulterats i en helt annan riktning. Kanske hade vi redan då vikt in på det konstnärliga spår som utvecklarna nu sakta, sakta tassar längs med små, patetiska myrsteg.

Och kanske hade legenden om Zelda för länge sedan vågat passera den "fräscha" (läs: fumliga) tonårsromansen i Skyward Sword – och vandrat in i kärlekens rike.

BORTOM ALLT, VILAR KÄRLEKEN
Link's Awakening handlar nämligen inte bara om snillrika pussel, strategiska bossbataljer eller kufiska karaktärer. Det handlar inte bara om hur vi för första gången i seriens historia fick fiska, byta föremål i jakt på den största av belöningar, hoppa med hjälp av en fjäder från fågeln Roc eller sluta fingrarna om en digital okarina efter att ha vandrat genom en dröm-i-drömmen-sekvens á la Inception.

Nej, invävt i berättelsen löper en rödskimrande tråd av kärlek. Den vilar där, i Marins blickar, i hennes talande tystnader, i orden hon nästan säger och i orden hon säger; "You're the kindest boy I know, Link."

Men det intressanta med Marins och Links relation är att hennes kärlek förblir obesvarad. I Skyward Sword tycker Link om Zelda, men här vill han bara bort från Koholint, tillbaka till den prinsessa han känner och älskar.

Och för att lyckas med det är han beredd att göra vad som helst. Jag märkte det inte första gången jag spelade Link's Awakening, men nu inser jag att hur självisk han faktiskt är.

Link är ingen hjälte. Han är ingen frälsare. Istället är han en anti-messias som är beredd att radera en hel värld för att rädda sig själv.

Han offrar den inte ens för någon annans skull, som prinsen i slutet av det cel-shadade Prince of Persia från 2008. Nej, "hjälten" förstör en värld för att skydda sitt eget skinn. Utan att någonsin stanna upp och tänka efter. Utan att någonsin reflektera över alla liv han släcker i processen.

Och nu är vi framme vid slutet.

SLUTET PÅ EN DRÖM
Links sista pil darrar i den skugglika varelsens ögonglob. Besten stannar upp. Den blinkar, rister till av smärta, av konvulsioner som fortplantar sig längs dess döende nervtrådar, och kvider fram:

“This island is going to disappear … Our world is going to disappear … Our world …Our … world …"

Varelsen, mardrömmen, den sista slutbossen står blickstilla. Sedan exploderar den i en kaskad av svarta bläckplumpar. En trappa materialiserar sig i framför Link, och medan han vandrar uppför den kommer jag att tänka på Joe Pleiman klassiska homagelåt till Nintendos mest älskade fantasyserie.

"Link has come to town / come to save the princess Zelda / Ganon took her away / now the children don't play / but they will when link saves the day / HALLELUJAH!"

Men ingen leker. Ingen höjer händerna mot himlavalvet och ropar "hallelujah". I stället börjar Koholint - den värld Link har tillbringat de senaste 15 timmarna i och som jag har lärt mig älska - att blekna bort. Medan Link blickar upp mot den sömndruckna vindfisken som fyller rymden i all sin färgsprakande prakt försvinner Koholints invånare, en efter en; den mekaniska hunden Bow Wow i sitt koppel, tvillingpojkarna som kastar boll intill byns bibliotek, den ensamstående pappa Tarin i sin spartanskt inredda stuga, gastarna på gravgården och de talande djuren i Animal Village.

Och Marin. Rara, genomgoda och hopplöst förälskade Marin.

Hon dröjer kvar, ett ögonblick, och stämmer in i den plågsamt vackra Ballad of the Windfish som ljuder ur Links okarina. Tillsammans spelar vi en sista duett, bitterljuv och genomsyrad av en kärlek som aldrig tilläts blomma ut.

Sedan försvinner hon; in i intigheten.

Jag har varit här förut, men fortfarande känns det som om mitt hjärta doppas i isande sav. Jag vill skrika nej, nej, nej, klösa med fingrarna mot skärmen, krossa min 3DS och finna henne, någonstans djupt därinne bland skruvar och kretskort och japanskt ingenjörskonst.

I vattnet guppar Link fånleende. Likt en idiot skrattar han mot himlen, lycklig över att få återvända till verkligheten. Lycklig över att få känna solen – den riktiga solen – mot sitt alvansikte och lycklig över att få resa hem till Hyrule.

Plötsligt hatar jag honom, innerligt och brännande. Jag hatar hans tomhet, hur han gång på gång hyllas som en hjälte trots att han bara är en ödets schackpjäs utan egen vilja, med endast två av den heliga treenighetens delar – modet och i viss mån även den Ganondorf-patenterade kraften – medan visdomen är något han alltid har saknat. Eller nej, inte saknat. Behövt. Han har inte behövt vara vis eller empatisk. Han har aldrig behövt tänka över konsekvenserna av sina val. Och varför skulle han? Link är trots allt bara en spelkaraktär – och spelkaraktärer ska inte tänka.

Sluttexterna börjar rulla. Långsamt, långsamt vaknar jag till verkligheten, stiger ur en dröm och in i en annan.

Jag drömmer om en fullödig remake av det märkligaste men också sorgsnaste äventyret som någonsin har pressats in på en monokrom Gameboy-skärm. Om allvaret från Twilight Princess, om drivet från Skyward Sword och symfoniorkestrarna från spelmusikkonserterna i Symphonic Legends-sviten. Om hur de kunde höja upplevelsen, förgylla den, förvandla den till något mer.

Jag drömmer om att få blicka in i Marins längtansfulla, blyga blick och omfamna de stormande känslor som dolde sig djupt därinne, men som Link aldrig såg för alla pixlar och prövningar och sin tjurskalliga längtan efter en prinsessa på andra sidan oceanen.

Och jag drömmer om att sluta armarna om Marin späda axlar, begrava ansiktet i hennes hår, i de mjuka och nötbruna lockarna, och andas in doften av salt. Höra måsarna skria och vågorna brusa och bara älska livet, just nu.

Blunda.

Och inse.

Att också de mest osannolika av drömmar kan bli verklighet bara kärleken är tillräckligt stark.

Det är vad sant hjältemod handlar om.

Och därför kommer Kazuaki Morita – programmeraren; drömmaren; hjälten – alltid att förtjäna fler "hallelujan" än den alldeles för mänskliga Link. . . . → Read More: The Legend of Zelda – Link’s Awakening

Memory – Memory med egna fotografier

PappasAppar.se — Thu, 02 Feb 2012 06:25:45 +0000

””Memory (Pairs Matching Game)” är en vacker memory-app med möjlighet att lägga in egna fotografier Klicka h�r f�r att l�sa hela inl�gget! … [mer]”

Läs hela recensionen »

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.