I senaste avsnittet av Storytalk pratar vi med författaren och musikern Jan Sigurd, eller ”Sigge”, som han kallas av alla i branschen. Under 90-talet debuterade Sigurd som författare och påbörjade dessutom ett samarbete med Monica Zetterlund. Zetterlund valde ut Sigge som sin låtskrivare, vilket resulterade i albumet ”Det finns dagar” som kom ut 1997.

I Storytalk #34 berättar Jan Sigurd om hur samarbetet började.
– Jag tror att Monica valde mig eftersom jag spelar bättre piano än Tage Danielsson och är roligare än Bill Evans. Det fanns pianister som var bättre än jag, det fanns humorister som var bättre än jag, men kanske ingen som delade den tradition som hon var en del av. Ibland när jag skrivit en låt kunde Monica säga: Det här hade Tage Danielsson tyckt om!

– När jag skulle skriva låtar till Monica så pratade vi mycket om livet och vad det innehöll, om höjdpunkter och lågvattenmärken och vad som var smärtsamt. Och den plattan vi gjorde är nedslag i känslor som fanns hos Monica och delvis också hos mig.

Sigge skrev en av de första stand-up-showerna i Sverige när han gjorde föreställningen ”Groucho och jag”, en föreställning som pendlade mellan Groucho Marx och Sigges eget liv.
– Jag kunde gå från mig själv till Groucho och tillbaka till mig själv när jag behövde. Jag försökte skapa ett prisma där jag kunde se på judisk humor, hans uppväxt och samhället, men där jag även blev en likare som publiken kunde se det hela igenom.

I snacket kommer vi också en på dramaturgin.
– Jag gillar att ha järnvägskorsningar i föreställningar där den känslomässiga handlingen och den yttre handlingen möts.

Just nu är Jan Sigurd i färd med att färdigställa en biografi om Fritiof Nilsson Piraten.
– Jag hoppade på tuvor i början, men sedan utkristalliserades ett tema som kom att ligga under alltsammans. Jag är inte intresserad av att förmedla fakta, utan jag vill att texten ska vara intressant på ett djupare plan. Hur Piratens städerska hade det till exempel. Hon fick cykla hem till honom varje morgon – hon cyklade en mil – för att väcka honom, eftersom Piratens hörsel var så dålig att han inte hörde väckarklockan. Ja, hans hörsel var så dålig var han rädd för att missa flyg och tåg till viktiga möten.

Givetvis avslutar Sigge med att avslöja vilken talang han skulle vilja ha.

Inlägget Storytalk #34 med Jan Sigurd: ”Monica Zetterlund gav mig självförtroende och styrka!” dök först upp på Storytalk.

Hon är den enda svenska komiker som har en engelsk agentur och en engelsk producent bakom sig. Producenten är samma som jobbat med Russell Brand genom hela hans karriär och som har Karl Pilkington i sitt stall. Nu förbereder Evelyn Mok sin engelska standupshow som har premiär under Fringefestivalen i Edinburgh i augusti, samtidigt handplockas hon till castingsessioner då och då för engelsk TV.

I Storytalk #33 berättar Evelyn Mok hur hon mer och mer börjat titta inåt, på sin person, vem hon är.
– Det som jag tycker roligast är när jag är ärlig som komiker, och jag tror sådant kommer först när man är bekväm på scenen. Jag tycker om att prata om hur jag tittar på världen. Det finns inget bättre än att se en komiker när hon är ärlig, när hon är öppen och sårbar. Och jag tror att ju mer specifik jag är, desto mer allmänt blir det. Min Fringeföreställning handlar till exempel om när jag blev av med oskulden när jag var 25 år. Det fanns så mycket skam att bli av med oskulden när jag var så gammal.

– Och så har jag en ny rutin om mina bröst. Att jag inte har borgarbröst utan stora arbetarklasspenar, som inte är gjorda att inte ha en bh på. Jag kan inte ta till mig feminismens ”free the nipple” eftersom jag har bröst som sitter långt ifrån varandra, detta för att jag ska kunna amma två barn samtidigt som jag flyr undan kommunism.

Vi kommer också in på skillnaden mellan engelsk och svensk stand-up.
– En svensk publik har mycket mer tålamod. I England är det upp till bevis så fort du går upp på scenen. Jag lärde mig snabbt när jag flyttade hit att komma till skämten så fort som möjligt. Jag har inte så mycket tid att etablera mig på scenen här.

Dessutom har Evelyn insett vilken humor som fungerar bäst i TV-kameran.
– Jag kör ofta mycket om att vara kvinna, det är mycket snippa och mens. Men min producent sa att jag inte skulle köra så mycket om att vara kvinna när jag deltog i casting för TV. Jag borde hellre använda mig av mina mest generella skämt, som mina kinesskämt. För om min comedy ska visas på TV är tittaren ovan vid stand-up comedy, TV-publiken är inte samma publik som går på stand-up varje helg.

Inlägget Storytalk #33 med Evelyn Mok: ”Min engelska show handlar om skammen att bli av med oskulden vid 25.” dök först upp på Storytalk.

I detta avsnitt av Storytalk pratar vi med musikern, författaren och Twitterfenomenet Gurra G, det vill säga Gustave Lund. Den förre Just D-medlemmen berättar om Carl Johan de Geers och Staffan Westerbergs betydelse för honom, om hur projektet att publicera en bok på Twitter fungerade och om sitt nya dramatiska projekt. Dessutom avslöjar Gurra en tweet han inte vågat publicera än, samt en talang han skulle vilja ha.

Naturligtvis kommer vi in på hur det kommer sig att Gurra sprutar ur sig nya projekt hela tiden.

– Man får ju ofta en massa idéer, och jag har bara genomfört dem. Jag tror inte att det är så stor skillnad rent kreativt och idémässigt på mig och andra människor. Bara det att jag försöker göra det.

Johnny Rotten sa ju ”det finns många smartare människor än jag där ute, but you are too fucking lazy!”.

– Jag tror inte det handlar om lathet, snarare självkritik. Och den här missuppfattningen att det finns saker som är antingen bra eller dåliga. Vilket det inte gör. Det här med att man är rädd för misslyckanden, det är nog det som sätter käppar i hjulet för många tror jag.

När jag räknar upp några av de projekt Gurra har sysslat med de senaste åren stannar han själv helst vid ett av dem.

– Dansbandsprojektet Konditorns är nog ett av de jag är mest stolt över. Jag proddade allting själv tillsammans med Thomas Lundberg som spelade bas och sjöng. Det blev väldigt välproddat på en nollbudget. Det började med att jag översatte Britney Spears ”Ooops I did it again” rakt av. När den texten sjungs av en 16-årig tjej betyder den en sak som är lite gullig och fin, när man översätter den rakt av och låter en 40-årig man sjunga den så blir den helt vidrig. Det är en ganska lustig aspekt. Det var så det började. Men jag kan nog se varför det inte funkade i längden, ska man vara dansband så ska man spela You raise me up med Westlife och såna låtar, men vi spelade bara våra egna.

Kan man säga att samhället är lite dåligt på ironi?

– Ja, i alla fall att det har en väldig faiblesse för att extremt tydligt dela upp … ”det här ironi”, så det kan avfärdas som humor, och ”det här är på blodigt allvar”. Men i all min musik går det där hand i hand, jag älskar Barry Manilow och Julio Iglesias, och jag älskar 70-talsband. Jag älskar det av hela mitt hjärta, inklusive ironin. Jag har svårt att dela upp det där.

Hans Carstensen  

Inlägget Storytalk #32: Gurra G avslöjar tweeten han ännu inte vågat publicera och pratar om det viktiga i att ”bara göra det” dök först upp på Storytalk.

I detta avsnitt av Storytalk pratar jag med serietecknaren, komikern och rapparen Simon Gärdenfors. Simon avslöjar två talanger han skulle vilja ha. Men han pratar också om sin utveckling som serietecknare, hur han jobbar med dramaturgin i en serieroman, vad en serieroman kan använda för berättartekniker som inte en textroman kan och vad han lärde sig när han började som serieredaktör vid 21 års ålder.

– Då lärde jag mig nog hur man kunde berätta lite mer effektivt, hur man kunde komprimera en handling. Men jag lärde mig också arbetsdisciplin. Att strukturera upp mitt arbete. Jag lärde mig att göra olika listor och spalter och rutiner.

Simon berättar att han förberedde sig för att teckna på heltid medan han jobbade på Egmont.

– Jag smygtecknade på mitt eget projekt på betald arbetstid och sparade en buffert inför framtiden.

Vi kommer dessutom in på varför Simon har börjat med stand-up comedy.

– Jag drömde om att kunna styra alla trådar helt själv. Jag tyckte det var lite jobbigt med musik, att vara beroende av andra. Som standupkomiker kan man bara säga ”Jag går dit!” när någon hör av sig från någon klubb. Jag behöver inte jobba med någon producent eller beatmakare. Jag drömde lite om det självständiga livet i det. Jag hade också lite tankar – ”hur länge kan jag fortsätta som rappare?”. När man är 50 år och rappar, då kommer man nog kännas lite tragisk. Men när man kollar på gamla komiker … det ser ändå rätt bra ut. Det funkar ju. Jag kan nog hålla på med ståuppkomik även när jag är 50-60.

Inlägget Storytalk #31 med Simon Gärdenfors: ”När man är 50 och rappar … då kommer man nog kännas tragisk. Men gamla komiker det funkar ju!” dök först upp på Storytalk.

Helene Rådberg kommer snart med sin nästa diktsamling ”Politiken” på Ordfront förlag. I Storytalk pratar hon om hur hon hittade språket när hon blev utbränd och var tvungen att ta en paus från jobbet. Vi kommer bland annat in på vikten av att vara tydlig i en otydlig tid, om att sätta språk på de offentliga kvinnorummen inom förskolan, skolan och vården och vad en debutant bör tänka på när det gäller sin inställning till media. Dessutom avslöjar Helene Rådberg en talang hon skulle vilja ha.

Helene Rådbergs nya diktsamling Politiken kommer i början av 2018 på Ordfront förlag.

Att den just heter ”Politiken” är ingen slump.

– I en otydlig tid måste man vara tydligare. Det finns så många berättelser överallt, om kvinnors situation på arbetsmarknaden, lägre löner, det flimrar förbi överallt. Och det gör mig så tokig att det är så orättvist fortfarande. Och då får jag skriva om det på det sätt jag kan. Det sysselsätter mig verkligen.

Samma dag som Helene Rådberg sa upp sig från sitt jobb som fritidspedagog fick hon ja från Wahlström & Widstrand till sin första diktsamling. Hon menar att språket kom när hon återhämtade sig från sin utbrändhet.

– Språket kom inte när jag var trött, för då jag höll tillbaka det. Ja, jag nådde en slutpunkt i det tunga fysiska jobb jag hade. Sedan sipprade det fram mer och mer, det som hade pockat på.

Helene Rådberg berättar att hennes sätt att skriva var lite för tillbakahållet i början.

– I början när jag skrev så skrev jag poesi som jag trodde att poesi skulle vara. En slags duktig flicka-manus. Och då fick jag ju bara standardsvar från förlagen. Men så läste jag att män ofta kom tillbaka efter en refusering, medan kvinnor ofta gav upp. Det stärkte mig. Jag tänkte inte ge upp.

Vi pratar också om skrivande och mod.

– Jag tror ibland att man måste komma dit att man inte tänker, utan bara följer en röst. Men det är inte så ofta man törs. Den rösten kommer ofta för mig när jag är ute och går. När jag skrev mitt första manus var det som att kliva över en gräns i mig själv, jag korsade något både fysiskt och psykiskt.

Helene Rådberg försöker ringa in hur språket ledde henne till det hon skulle skriva om.

– Språket ligger före tanken ibland. Först efter ett tag förstod jag vad jag skrev om. Ibland kan man backa som författare och tänka ”Åh, vad är det här för något?”. När jag skrev min första diktsamling upptäckte jag till exempel något svart där i skogen, en man på en cykel, jag upplevde att jag var jagad. Och detta fick komma in, dessa sprickor. Ibland kunde jag titta in i skogen och känna att jag var barn. Den känslan var jag annars väldigt rädd för, eftersom jag ville vara stor.

Så då plockade du fram det där barnet?

– Jag plockade inte fram det där barnet. Hon bara bröt sig fram. Och det är en sak jag ofta återkommer till, det lilla barnet som söker en röst.

Hur mycket är du präglad av det landskap och den verklighet du växt upp i?

– Min poesi är väldigt präglad av Gästrikland och Hälsingland. Om jag hade växt upp någon annanstans kanske min poesi varit helt annorlunda. Omslaget till min andra diktsamling har farfar och farmor på omslaget. Jag ville helt enkelt ge min farfar och farmor en plats i Sandvikens folkbibliotek. Det var som att ge något tillbaka. Det finns ju också tydliga platsangivelser i den samlingen. Göranssonska familjegraven och Storsjön till exempel.

Har du några råd till författare som debuterar idag?

– När jag debuterade borde jag ha sagt ja till fler saker. Jag hade en överdriven idé om det jag sa betydde så mycket, jag trodde att allt var på liv och död. Jag trodde att om jag sa något i media skulle det slå tillbaka på mig själv. Man ska kliva fram, vara den man är och inte vara så rädd. När jag debuterade ville de intervjua mig från Expressen men jag ville inte prata om det jag skrev om. Jag var nog dålig på att marknadsföra mig.

Hans Carstensen
Storytalk 

Inlägget Storytalk #30: Helene Rådberg om att vara tydlig i en otydlig tid dök först upp på Storytalk.

I detta avsnitt av Storytalk pratar vi med entreprenören, författaren, fotografen och stylisten Clara Lidström, som sedan 10 år driver en av Sveriges största livsstilbloggar Underbara Clara.

Vi kommer ganska snabbt in på det faktum att Clara har en sådan spännvidd. Hon kan presentera bakrecept ena minuten och i nästa skriva en krönika där hon påstår att Ernst Kirchsteiger renoverar sönder vårt kulturarv.

– Jag har en ilsken sida och jag gillar att retas, så är det ju, säger Clara. Och det finns få saker som kan reta upp mig så mycket som när jag upplever att man hycklar. Som jag kände med feministerna som jag växte upp med och hade sett upp till och som hjälpt att forma mig som feminist … men när jag sedan fick plats i offentligheten så var det fel på mig, tyckte de. Och det gjorde mig så jäkla förbannad. Jag upplevde att det bottnade i deras trångsynthet. De förstod inte att nu kommer det nya feminister och de tänker på de här frågorna och de ser de här problemen i samhället.

Vi pratar också om vikten av att presentera sig ”rätt” för att fånga en sittande publik. Här berättar Clara om att hon är tvungen att presentera sig på olika sätt beroende på vilken publiken är. Bland annat lyfter hon fram ett tillfälle när hon intervjuades på Bokmässan på samma scen där Thorsten Flinck precis intervjuats.

– Det sitter mycket män i publiken som antagligen inte har en aning om vem jag är. Då behövs det en förklaring och jag behöver vara mycket tuffare. När jag föreläser för näringslivet brukar jag alltid öppna med ”Jag har fler bloggläsare än vad de flesta svenska kommuner har invånare. Jag skulle kunna fylla 14 Globen om jag ville ordna en fest för mina läsare.” För att de ska förstå att det överhuvudtaget finns ett värde i det jag säger. Men om jag träffar tjejer som läser min blogg eller unga kvinnor som kanske håller på med saker som angränsar till det jag gör då behöver jag inte förklara mig så mycket. De har lättare att förstå att jag är mångfacetterad, medan ”gubbarna” vill veta: Håller du på med business eller är du en småbarnsmorsa som gillar att fota?

Men ju mer känd hon blir har tyckandet förändrats.

– Bloggen växer och nu skriver jag krönikor i Expressen, då är man ingen underdog längre. Då måste man förstå det så att man inte fortsätter sparka ursinnigt. I så fall måste man rikta sparkarna uppåt. Så att man inte använder den här makten till att …

Till att trycka till en YouTubare med 2000 visningar?

– Ja, och det är ju ganska irrelevant, för den personen har ju inte så mycket makt. Den personen behöver inte ta samma ansvar.

Storytalk undrar också om Clara kan ge några råd till de som vill lyckas viralt.

– Man får analysera vilka plattformar man ska vara på, vad man ska göra på de olika och vad de ska ha för syfte. Man behöver faktiskt inte vara överallt.

Om man är ny bloggare och vill synas överallt så kan det motverka sitt syfte? Man kan bli splittrad?

– Jag föreläser ganska mycket om digitalt entreprenörskap och hjälper företag att växa på nätet. Folk som startar företag behöver gå från tanken att man ska vara så bred som möjligt till att man ska vara så smal som möjligt. Idag, när det gäller bloggen, så är det nästan lättare för en renodlad godisblogg, en renodlad skvallerblogg. Idag finns det redan stora livsstilsbloggar. Det är svårt att komma upp och vara bland dem.

Inlägget Storytalk #29 med Underbara Clara Lidström: ”Jag retar mig på när folk hycklar!” dök först upp på Storytalk.

Copywritern och författaren Peter Stjernström var med och startade agenturen Grand Agency 2008. Har man någon nytta av att vara litterär agent när man samtidigt skriver litteratur? är en av frågorna som Stjernström svarar på i Storytalk #28. Vi kommer också in på den gripande spänningsromanen Fjärilspojken. Dessutom funderar Peter kring en talang han skulle vilja ha, en talang som på sätt och vis hör ihop med hans senaste roman.

Inlägget Storytalk #28: Peter Stjernström om den litterära agentens roll och om idén till succéromanen Fjärilspojken dök först upp på Storytalk.

Inlägget Storytalk #27: Ola Aurell om att skriva låtar utifrån listor och om låtar som fungerar i TV dök först upp på Storytalk.

Inlägget Storytalk #26: Lisa Bjurwald om att skriva faktaböcker och romaner om extremister dök först upp på Storytalk.

Inlägget Storytalk #25: Hans Ingemansson om skillnaden mellan Hundraåringens bokmanus och filmmanus, samt inspirationskällor vid manusskrivande dök först upp på Storytalk.

Inlägget Storytalk #24: Martin Geijer om improvisatörens här-och-nu och improvisationsteater som livsstil dök först upp på Storytalk.

Inlägget Storytalk #23: Zinat Pirzadeh om att balansera fantasi och verklighet i romanskrivandet och om komikern som superhjälte dök först upp på Storytalk.

Inlägget Storytalk #22: Joacim Björkvall om nybörjarmisstag inom marknadsföring och framtidens marknadstänk dök först upp på Storytalk.

Inlägget Storytalk #21: Karin Adelsköld om att våga vara sig själv i TV och humorns kraft dök först upp på Storytalk.

Inlägget Storytalk #20: Jonas Trolle om att gestalta jakten på Kapten Klänning i bokform dök först upp på Storytalk.

Inlägget Storytalk #19: Al Pitcher om att vara en betraktare av Sverige och faran att förbereda sig för mycket dök först upp på Storytalk.

Inlägget Storytalk #18: Pelle Blohm om att strävan att vara sig själv i rollen som expertkommentator och skribent dök först upp på Storytalk.

Inlägget Storytalk #17: Johanna Daehli om hur hon startade Sekwa förlag och om vad ett litet förlag behöver tänka på dök först upp på Storytalk.

Inlägget Storytalk #16: Fredrik Andersson om betydelsen av att lära av sina idoler och hur svenska komiker uppfattas i England dök först upp på Storytalk.

Inlägget Storytalk #15: Charlotte Hjukström om att översätta J.K. Rowling och om konsten att hålla deadlines dök först upp på Storytalk.

Inlägget Storytalk #14: Mikael Koppelman om TV-showens kritiska 17-minutersgräns och dokusåpans oberäkneliga charm dök först upp på Storytalk.

Inlägget Storytalk #13: Peter Dalle om hur Lorry kom till och om skådespelarens utsatthet dök först upp på Storytalk.

Inlägget Storytalk #12: Katarina Ehnmark Lundquist om förändringar i förlagsbranschen och om nyckeln till Jens Lapidus genombrott dök först upp på Storytalk.

Inlägget Storytalk #11: Hans Gunnarsson om ensamma huvudpersoner, George Costanza och märkliga filmkritiker dök först upp på Storytalk.

Inlägget Storytalk #10: Michael Hjorth om hur Svensson, Svensson blev till och om vad svensk TV-produktion saknar dök först upp på Storytalk.

Inlägget Storytalk #9: Ann Westin om varför ilska kan vara kul och scenklädernas betydelse dök först upp på Storytalk.

Inlägget Storytalk #8: Anna Jörgensdotter om utmaningen med att skriva om gamla tider och författarens frihet att gestalta ”hur det faktiskt såg ut” dök först upp på Storytalk.

Inlägget Storytalk #7: John Houdi om att komma in med rätt ben på scenen och om trolleritrickets behov av finputsning dök först upp på Storytalk.

Inlägget Storytalk #6: Mattias Göransson om detaljens och tålamodets betydelse dök först upp på Storytalk.

Inlägget Storytalk #5: Carin Gerhardsen dök först upp på Storytalk.

Inlägget Storytalk #4: Maria Karlsson om att skriva manus till Snabba Cash-trilogin och om styrkan med en vision dök först upp på Storytalk.

I tredje avsnittet av Storytalk berättar spelkonstruktören och spokenwordartisten Oskar Hanska om hur han utvecklade storyn till det lovordade pusselspelet Khaba. Oskar menar att det är viktigt att ett spel håller ihop på alla nivåer. Precis lika viktigt är det att en spokenwordtext använder sig av premiss och vändpunkt, eftersom publiken tappar intresse om en text bara handlar om känslor.

Inlägget Storytalk #3: Oskar Hanska om dataspelets behov av ett tema och om hiphopare som tror de gör spoken word dök först upp på Storytalk.

LYSSNA HÄR:

Inlägget Storytalk #2: Katarina Kieri om ungdomsromanens fördelar och den låga nivån på ungdomsbokkritiken dök först upp på Storytalk.

LYSSNA HÄR:

Storytalk #1: Thomas Järvheden om säkerhet på scen och genvägar till publikens hjärta

Inlägget Storytalk #1: Thomas Järvheden om säkerhet på scen och genvägar till publikens hjärta dök först upp på Storytalk.