Kära läsare av Techne!

Tack för er uppmärksamhet, men i dag är det sista dagen för den här bloggen.

Har jag tröttnat på att blogga? Nej, definitivt inte. Det är något jag finner mycket givande.

Är det av tidsbrist? Delvis. Självklart kommer den nya blogg jag kommer att driva för svenska Café Babel att ta upp en hel del tid. Den startar om allt går bra i slutet av mars eller början av april. Café Babel- bloggen skall fungera dels som en försmak av tidskriften med en mer inträngande journalistik om Europa, som inte bara stannar vid det som händer i institutionerna i Bryssel. Bloggen skall också fungera som en första samlande plattform för Café Babels medborgarjournalistik.

Men inte heller Café Babel arbetet eller de spännande projekt som tankesmedjan Eudoxa har på gång är hela anledningen till att Techne går ned.

Det nog viktigaste skälet är att den svenska bloggosfären nog kommer att förändras en hel del snart, och där börjar Techne till sin form bli omodern och tråkig.

När Techne startade den 16 augusti 2005 så var det i den sista vågen av den första generationens bloggar.

Den första generationens bloggar innehöll allt, det var verkligen fråga om en "dagbok på nätet". Materialet präglades av många länkar till tidningar och andra mainstream media, de varvade ofta det professionella med det privata, och ofta så prioriterade de uppdateringsfrekvens före kvalitet och led ibland en brist på substans på grund av det. Här fanns ofta allt, från politiska kommentarer, utvikningar om film, muffinrecept och rent personliga uppmaningar till någon i den nära vänkretsen. Då bloggarna var väldigt koncentrerade till bloggarens personliga varumärke och trovärdighet fungerade det.

Min ambition med Techne var redan då att försöka gå en annan väg. Det har väl gått någorlunda väl, men självklart så begränsades ambitionen av att Techne inte hade annat fokus än mina breda personliga intressen. Inte riktigt vetenskapsblogg, inte riktigt politisk blogg, inte riktigt essäblogg, inte riktigt kattblogg utan bara förenat av mina personliga tankar för stunden. Det kan förbättras.

Ur den första generationen har det i dag uppstått en liten grupp av A-listebloggare som har det mesta av bloggosfärens trafik. I ett system där många är fria att välja mellan många möjligheter kommer en mindre grupp att få en oproportionerlig uppmärksamhet och frekvens av träffar (men intressant ännu inte av inkomster, den svenska bloggosfären är marginellt kommersiell).

Inget i fel i det, för det handlar ju om dem som har lyckats att etablera ett så starkt personligt varumärke (eller tagit med det från en annan sfär), men det blir svårare och svårare att återupprepa det med en växande bloggosfär. Det ser man på exempelvis rätt inflytelserika bloggar ur den första generationen som haft ett uppehåll och som kommit tillbaka efter transitionen till den andra generationen. De har inte riktigt kommit upp i fornstora dagars tyngd, utan har blivit tvungna att snäva in sig ämnesvis jämfört med tidigare för att höja besökssiffrorna.

För självklart är ju besöksfrekvensen en viktigt motivator för att blogga. Särskilt för en så utåtriktad blogg som Techne, där ambitionen har varit att visa att politiken, samhället och kulturen är mer mångfacetterad än det som man uppfattar i den offentliga debatten.

Den här trenden har setts i den engelskspråkiga (främst amerikanska) bloggosfären sedan i höstas och jag tror att det storartade intåg Twingly gjorde i bloggosfären och trängde undan Knuff och Intressant var en effekt av att många som driver den första generationens bloggar inte längre ser de meteoriska höjningarna av frekvensen av unika besökare som fortfarande finns kvar i berättelserna från bloggosfärens första tid. Risken finns för en nära förestående massdöd av bloggar just på grund av det. Ett halvdant inlägg hos A-bloggare har mycket stor chans att få fler träffar än ett magnum opus hos en B-liste bloggare då de skriver om samma ämnen.

Alexander Mason skrev en tänkvärd artikel i Aftonbladet. Det finns risk för likriktning om man följer vidare i den första generationens spår, även om jag tror att Mason överskattar effekterna av den svenska bloggosfärens kommersialisering.

OK, hur skall vi bloggare på B-listan och C-listan då ta upp kampen med A-listan?

Det går nog inte att Twingly-länka sig ur krisen, det är tråkigt att inte få sätta sin egen agenda för sin egen blogg, och dessutom så är nog segmentet av allmän mediekommentar välfyllt.

Lösningen är inte heller att ta upp konkurrensen med A-listan, utan det handlar om att nischa, nischa och åter nischa sin blogg.

Variationen kan upprätthållas genom att bygga upp en gemensam portal som samlar alla mina bloggar under ett paraply. Då behöver de inte upprätthålla den första generationens krav på att varje enskild blogg skall ha en hög uppdateringsfrekvens.

På Eudoxa finner man bara mina arbetsrelaterade ämnen, på Eudoxas BBS om skadereduktion blir det bara skadereduktionsteorin och nyheter kring den som tas upp, på Café Babel Stockholm enbart europeiska och redaktionella ämnen, och till detta hade jag tänkt att addera en renodlad vetenskapsblogg och en renodlad mediekommentarsblogg. Läsaren behöver bara titta på portalen för att se om något hänt och finner till exempel lättare de vetenskapliga kommentarer som intresserar henne utan att behöva vada i poster om politik, internet governance och europeisk kultur. Jag kan tillägna en blogg åt ett massivt Twingly-horande (som bloggosfären föga smickrande döpt fenomenet) utan att dra ned på den innehållsmässiga kvaliteten på mina andra bloggar. Dessutom har jag nu fått en bättre uppfattning om hur jag skulle kunna moderera kommentarer på bloggarna, så att jag kan introducera kommentarer på de bloggar de hör hemma.

Uppdelningen särskiljer bättre mina olika roller i den offentliga debatten samtidigt som det drar in unika träffar vilka inte behöver vara kopplade till min person utan till ämnena.

Bloggmagasinet blev den stora trenden i USA i höstas, som den välkände bloggaren Ann Althouse påpekat och jag tror vi kommer att få se fler i Sverige som gör så. Det bygger massa i den alltmer fragmenterade bloggosfären.

Här har inte riktigt Techne en plats, som ni nog märkt kära läsare. Visst har Techne sett sina framgångar, och skrivandet har varit roligt och givande för mig. Men företeelser skall inte fortsätta "bara därför att" utan måste ibland osentimentalt skuffas undan för att lämna plats åt något som har bättre möjligheter. Techne var en första generationens blogg, och att försöka jazza upp den till att passa in i den andra generationen skulle förändra den så mycket att den inte skulle vara *Techne* längre. Vad Techne skulle göra, har bloggen lyckats uppfylla.

Uppdraget slutfört!

Arkivet över de 20 månader som Techne var aktiv kommer jag att lämna uppe. Några av inläggen tror jag säkert kan stå sig en längre tid och ge intressant läsning. Även länksamlingen kommer finnas kvar, många av bloggarna där är mycket läsvärda.

Så farväl till Techne och mot en ny början. Hoppas ni vill följa med på den också.

Stort tack till er alla för den här tiden!

Waldemar Ingdahl

Pingat på Intressant.se

Andra bloggar om: bloggar, bloggosfären, internet, trender, samhälle, metabloggande, blogga

Thank you for your kind attention, as this is the last blogpost on my blog Techne. It is not the end of my blogging though, as I will continue on my work's blog over at Eudoxa and the Eudoxa harm reduction BBS.

There are some new plans for the future, and they includes more English-language material, so I hope we will soon meet again in the blogosphere.

So it is not goodbye, but an arrivederci!

Waldemar Ingdahl

När Lars Leijonborg troligen avgår under mandatperioden kan bli en rätt ordentlig strid inom Folkpartiet- men inget av alternativen är riktigt bra. Ullenhags linje (eller rättare sagt den sene Westerbergs linje) förde partiet till ruinens brant. Det mindre avsteget mot liberalismen som Leijonborg gjorde i valet 2002 gav (förutom moderaternas haveri) ett kraftigt steg framåt. Men när batongen började att tillåtas att slå ut den liberala kompassen i fråga efter fråga
så tappade man väljarna. Risken blir att oavsett vem som vinner striden så kan Folkpartiet gå under 4% spärren, särskilt om sidorna skall "profilera sig" genom att visa vem som är mest hardcore i batongsvingande eller snällism. Den "svenska lösningen" av både batong och snällism (spruta ut bidragspengar fast med benhård kulturkonservatism) som ligger främst till hands missar vilka väljare det är som gått över till centern.

Ett tips till folkpartisterna, centerns framgångar visar att det faktiskt finns ett utrymme för att hämta rätt många röster bland urbana frihetliga väljare. I flera val har det borgerliga parti som kunnat positionera sig där också blivit belönat med att bli tredje största parti. Sedan har det förtroendekapitalet oftast förlorats, främst genom felaktiga analyser av vad som fått väljarna att komma.

Det är kanske dags att börja tala även i Sverige om att "the libertarian vote" kan avgöra val, precis som i USA? Då skulle faktiskt de praktiska alternativet vara att poängtera liberalismen.

Pingat på Intressant.se

Andra bloggar om: Folkpartiet, liberalism, Centern, regeringen, alliansen

Det visade sig att svenskarna är sämst i Europa på att kurera sin influensa, man går och arbetar istället med en onödig smittspridning som följd. Det får till följd en överdöd på 2000 personer.

Det talades mycket om fågelinfluensan för något år sedan, men vanlig influensa kan också vara dödlig och siffrorna för överdödligheten i influensa har varit osedvanligt låga sedan år 2000. Det brukar gå en 6-8 år mellan de mest allvarliga pandemierna så det finns en oro. Nu har GlaxoSmithKline tagit fram ett bättre vaccin (se pressrelease 5 mars) men läkemedelsindustrins problem med vaccintillverkningen kvarstår.

Pingat på Intressant.se

Andra bloggar om: medicin, influensa, samhälle, vetenskap

Rapporten är intressant i sig själv, då nanotekniken kommer att revolutionera slagfältet, men det som verkligen är tänkvärt är att den tar fasta på att bioteknik, informationsteknik och nanoteknik allt mer går mot en konvergens där samtliga påverkar varandra och smälter samman i ett "bio-nano-info opportunity space".

Det är väl värt att notera att Sverige driver ett specifikt program för militär nanoteknik (Försvarets Nanoteknikprogram). Det är det ganska få länder som gör. Framstegen på det militära området är väl värda att jämföras med de civila.

Pingat på Intressant.se

Andra bloggar om: krig, nanoteknik, forskning

Fantastiskt egentligen. Det var inte så länge sedan så det hade varit omöjligt för en dokumentär av den här typen att komma fram i den svenska debatten. Nu kan den det inom en veckor från det att den sänts i utlandet.

Andra bloggar om: miljöpolitik, miljö, politik, samhälle

Hemsidan använder Adobe Flash Player, ladda ner den senaste versionen här.

Andra bloggar om: äganderätt, samhälle, globaliseringen, rättvisa

Pingat på Intressant.se

Andra bloggar om: politik, samhälle, liberalism, äganderätt, skatt, globalisering, upphovsrätt

Expressen gillar bloggar och bloggare, ni minns väl Expressen-bloggarna? Tidningen har på expressen.se uppmuntrat en helt egen liten bloggosfär.

Fast ledaren säger att blogga skall inte utrikesminister Carl Bildt göra.

Ledaren säger "Men med statsråd och centrala befattningshavare i staten, som Högsta domstolens domare, bör det vara annorlunda". "Hans eller hennes ord och omdömen har stor betydelse och en unik kvalitet".

Skall alltså inte politiker vara debattörer eller opinionsbildare? Det borde ju vara politikens livsblod, men alltför ofta hamnar dagens politiker i en ämbetsmannaroll de inte skall ha.

Den här ämbetsmannarollen har vi sett tidigare i utrikespolitiken. Det var under liberalernas hårda kamp i början av 1800-talet för att öppna upp utrikespolitiken. Utrikespolitiken skulle, enligt de konservativa, hållas utanför politisk debatt och insyn. Den avhandlades i det sekreta utskottet.

Det handlar så klart om en maktkamp om öppenheten. Det är på många sätt beklämmande att Expressen sätter sig själv i denna position.

Pingat på Intressant.se

Andra bloggar om: Expressen, Carl Bildt, medier, bloggar, politik

Min kommentar är att Wille har en poäng men det beror på vilken syn man har på kapitalism, och att aktiebolaget (och mycket av företagandet) har iallafall en bra roll att spela.

I sin rapport "Låt alla betala sin skatt själva!" skriver Skattebetalarnas vice ordförande, Kurt Wickman, om den okunskap som råder bland medborgarna kring hur mycket skatt de betalar (rapporten finns att ladda ned från Skattebetalarnas hemsida). Wickman argumenterar för att källskatten bör skrotas.

Tänk om medborgarna fick hela sin bruttolön i handen för att sedan få betala in skatter och avgifter själva.

Pja, det finns ju de som gör så, nämligen de som driver ett företag. Man blir som företagare mycket medveten om vilka skatter som man betalar. Kanske borde det vara snarare att samma principer som gäller för att beskatta företagare utökas till alla? Jag har intrycket att det snarare är osynligheten som gör att högskattesamhället upprätthålls, inte en effektivitet i hos aktiebolagen att indriva sina egna skatten åt staten.

Pingat på Intressant.se

Andra bloggar om: källskatter, skatt, politik, företag, samhälle

Jag tror att Ekdahls krönika är ett led i en förbättring av miljödebatten, som jag skrev om i fredagens UNT.

För länge har vi sett naturen som någonting som skall vara vackert, en plats där frid och harmoni råder, ofta som ett slagord mot liberalism och demokrati. Men när ekologin mer och mer blir en starkare vetenskap som belyser och förklarar naturen blir det jobbigt. Det är även då som miljöåtgärder underställs samma kalkyler och bedömningar som annat i samhället. Den dragning åt mystik som gjort sig gällande inom miljörörelsen de senaste åren är ett tecken på att samhället håller på att rycka ifrån den gröna rörelsen.

Det tror jag både människan och naturen har att tjäna på.

Pingat på Intressant.se

Andra bloggar om: miljöpolitik, miljö, politik, samhälle

Hos EU-kommissionen konsultationsmöte kom jag för första gången i kontakt med ett tänkvärt begrepp genom den tyske Europaparlamentarikern Jorgo Chatzimarkakis.

Tyskland har rankats som bäst i integritetsfrågor och även det finns frågetecken (mer om detta förhoppningsvis i en kommande artikel) så ligger nazismens fasor kvar i minnet. Att det fanns en dator i Auschwitz är kanske sant, men det var redan tidigare under Weimarrepubliken och kejsardömet som mycket information samlades in om medborgarna- särskilt under kansler Franz von Papen som egentligen lade de sista grundstenarna för GESTAPO:s skräckvälde.

Det ville Västtyskland undvika, trots de farliga terrorlagarna på 70-talet. 1983 kom ett fall upp i författningsdomstolen i samband folkräkningen samma år. Vem skulle ha kontrollen över den personliga informationen?

Resultatet blev principen om Informationelle Selbstbestimmung "informationssjälvbestämmande", men princip mot obegränsad insamling, lagring, användning och spridning av persondata. Individen får rätt att bestämma vad som kommuniceras till andra och under vilka former.

Visst fortfarande finns dock även här en syn på att det skulle finnas tydligt urskiljbara elektroniska spår som vi inte vill lämna. Det tror jag kan vara problematiskt i informationssamhälllet, det finns ju många spår vi vill lämna, att skall gå att dela information.

Men det är en princip som är väl värd att betänka, då Tyskland specificerar bättre än ett generellt krav på anonymitet. Det tror jag kan vara ett fullgott alternativ till fullständig öppenhet för storebror kontra ett slutet samhälle.

En lag är mycket ett stelt instrument som ofta inte kan skilja mellan integritetskränkningar och konstruktivt bruk av register. Att förbjuda en verksamhet stoppar den sällan och för med sig kostnader för upprätthållandet, och oavsiktliga effekter på andra områden. Det som kan förhindra en dålig verksamhet är att dess lönsamhet reduceras så att den inte är lönsam.

I en förvaltning handlar det om kontinuerlig genomlysning av hanteringen och felaktiga handlingar leder till att ansvariga hålls ansvariga; vilket är mer effektivt än att förbjuda förvaltningen från att handla på vissa sätt och hoppas att den inte gör det.

Pingat på Intressant.se

Andra bloggar om: övervakning, Tyskland, storebror, RFID, samhälle

Borats skämtvariant av nationalsången

Den riktiga

Andra bloggar om: Borat, film, politik, kazakstan, parodi, humor

På IT-universitetet i Köpenhamn så skapade några studenter ett riktigt bra strategispel, nämligen 3rd World Farmer. Där kan du ta på dig rollen som familjeöverhuvud för en fattig bondfamilj i vad som verkar vara ett afrikanskt land.

Det är ett riktigt svårt spel, mitt "rekord" är 24 omgångar men jag fick konstant mina ansträngningar förstörda av krig, sjukdomar, korrupta tjänstemän, plundrande gerillor och naturkatastrofer. Så är det tyvärr även i verkligheten, och denna djupa fattigdom har varit normen. Det är avvikelsen som är det intressanta- det gick bättre när jag kunde köpa familjen en mobiltelefon och möjligheten att förbättra kommunikationer eller köpa en fungerande försäkring finns.

Det intressanta med spelet var att bistånd inte hade den stora roll som vi i den rika världen ofta tror, utan det var sund ekonomi och att försöka investera i goda grödor. Det är i slutändan faktiskt människorna själva som kan lyfta sig ur fattigdomen.

Så spela spelet, det är fängslande och lärorikt!

Pingat på Intressant.se

Andra bloggar om: dataspel, fattigdom, tredje världen, liberalism, rättvisa, solidaritet, bistånd

Priset är så klart en hyllning till att Anders Mildner vågade att förnya debattsidan, och Svenska Dagbladets erkänt duktiga grafikavdelning. Jag hjälpte till i arbetet för att kunna välja ut rätt i Anders Sandbergs omfattande material, och blev riktigt förvånad när Anders Mildner plötsligt föreslog att vi skulle publicera artikeln på Brännpunkt helt utan text. Vi skulle låta grafiken tala för sig själv.

Det var särskilt roligt, inte bara för att formen passade materialet bättre, utan också därför att grafik i tidningar fått ett lite oförtjänt dåligt rennomé. Grafik ses ibland som slarvig journalistik, där resultat presenteras med stapeldiagram som täcker flera spalter och de bäst betalda politiska analytikerna serverar läsarna vad de har kunnat läsa i siffrorna, som inte säger något särskilt.

Men grafik och statistik kan illustrera förhållanden bättre än text, och kan lägga till en dimension genom att ge oväntade resultat, som avviker från de strikta narrativ som många politiska bedömare byggt upp (ibland från sina fördomar).

Förhoppningsvis kan priset ge en signal till svenska debattredaktioner att går att göra en hel del förbättringar i formspråk, ämnesval och skribentval.

Grattis till Anders, Joakim och Susen!

Pingat på Intressant.se

Andra bloggar om: medier, journalistik, bloggar, debatt, SvD, Svenska Dagbladet, Anders Mildner