Jag besökte nyligen en kompis som bor i Schweiz. Vi flög till Zürich och åkte sedan tåg genom Schweiz till bergen och lite skidåkning.

Min kompis summerade det jag själv kunde konstatera: ”Schweizarna älskar infrastruktur”. Investeringarna i tåg, både i nya banor och i synnerhet i underhåll av gamla, upplevs som höga och projekten ambitiösa.

Här hemma känns det annorlunda. Här lyser stoltheten över vår infrastruktur med sin frånvaro. Vi har länge duckat för att ta hand om underhållet av dagens järnvägssystem, även om det just nu händer massor. Och lika illa – eller värre: kritiken är inte nådig när det gäller nyinvesteringar i exempelvis nya stambanor. Oavsett vad det handlar om sägs kostnaden bli för dyr. ”Sverige är för stort och för glesbefolkat”, sägs det.

Om detta finns mycket att säga, men jag funderar på en aspekt på det som ofta lyfts fram när vi pratar om infrastruktur i Sverige: det sägs att ”modern teknik håller på att göra våra befintliga system omoderna”. Självkörande bilar, hyperloop, drönare som flyger runt med både prylar och människor.

”Tekniken finns – nu är det bara lagstiftningen och kulturen som återstår”, sägs det ibland. Detta låter ju bra: om det bara var så att vi fick de där självkörande bilarna. Eller en Hyperloop mellan Stockholm och Köpenhamn. Eller några andra städer. Men det finns ju många skäl till att det inte händer.

Jag tror själv att grundläggande samhällsfunktioner, dit infrastrukturen absolut hör, byggs betydligt långsammare än i den takt som tekniken kan utvecklas. Och några saker, exempelvis infrastrukturen, mår kanske rent av bra av att inte ”revolutioneras” för ofta. Det finns ett värde i att bygga ett samhälle på några fundament, som står relativt stadigt. Detta kan jag sannolikt resonera vidare om i en egen blogg.

Min poäng just nu är denna: vi är många som går och väntar på ”nästa stora grej”, exempelvis de självkörande bilarna. När de kommer skulle vi exempelvis kunna slopa p-platser i stan, avskaffa de eviga bilköerna och kraftigt reducera försäkringspremierna eftersom bilarna aldrig skulle krocka. Men eftersom omställningen till självkörande fordon kommer att ta lång tid – betydligt längre än vi nog vill erkänna i debatten – lamslås också nödvändiga investeringar i både ny och befintlig infrastruktur, exempelvis järnväg.

Kan det vara så, hemska tanke, att optimismen över den snabba teknikutvecklingens många möjligheter lamslår allt som har med underhåll av våra befintliga samhällsfunktioner att göra, såsom vår befintliga järnväg?

Nota bene: dessa rader kommer från en som verkligen bejakar teknikens framfart och möjligheter. Men jag stör mig på att vi inte orkar investera i nya stambanor, trots att behovet är mycket stort. Att vi inte orkar bygga vidare på det vi har – järnvägen verkar ju uppskattas av allt fler – bara för att vi bländas av nya visionära idéer.

Vi måste vara optimister – och vi måste tro på teknikens nya landvinningar. Men på några områden måste politiken stå för långsiktighet och stabilitet. Just nu tror jag att fortsatta investeringar i vårt järnvägsnät är just en sådan prioritering som vi alla skulle behöva enas kring. Samtidigt som vi hoppas på fler självkörande bilar och drönare som tar barnen till dagis. Helst redan i morgon.

*

Det ser ju ut som en tanke att jag på onsdag morgon samtalar med självaste infrastrukturministern Tomas Eneroth. Räkna med att vi berör järnvägsinvesteringar i det samtalet. Följ det gärna på Facebook.

*
I helgen hoppas vi att det finns lite snö i backarna i Romme, då jag och familjen drar på oss långkalsonger och skidhjälm för att åka lite skidor.

Dit åker vi med bil, som långt ifrån kör sig själv.

Trevlig helg!

//Magnus Höij

The post Står optimismen i vägen? appeared first on Innovations­företagen.

Vi människor mår bra av att göra saker. Jag tror personligen att väldigt få skulle trivas med att bara vara passiva. Därför gör vi hela tiden saker: vi utvecklar, vi bygger, vi tar oss för. Men lika viktigt är det att vi gör saker som leder till goda samhällen, till något bättre för oss som ska leva i den byggda miljön. Att göra är viktigt. Att leva är lika viktigt. De båda bygger på varandra.

Den politik och de visioner för vårt samhälle som också präglar samhällsdebatten handlar dock väldigt mycket om att göra, enligt min bedömning. Och relativt lite om att leva. Det ska byggas mer bostäder, sägs det exempelvis. Men det pratas betydligt mindre om vad och varför det ska byggas: vilket samhälle skapar det vi bygger? Vilken typ av städer och samhällen får vi om vi bara bygger?

Det pratas mycket om olägenheterna med el-scootrarna på våra gator, men ganska lite om framtidens behov av mobilitet och transporter. Trots att det är just där vi behöver tänka mer, forma bättre ramar. Jag tror samhällsdebatten behöver flytta fokus: från enskilda lösningar till en vision för människor.

Något tillspetsat kan man säga att kulturdebatten borde ta större plats och inte bli så apart från den politiska debatten. Kultursidorna borde komma innan politiksidorna, kanske?

Jag personligen ser entreprenörskap och företagande som helt fundamentala för vårt samhällsbygge. Vi behöver fler entreprenörer, fler företag och mer behöver göras. Och politiken behöver ännu mer bidra till att stärka företagsklimatet i Sverige.

Men politiken borde bry sig mer om hur samhället ska formas, mindre om hur jobbet ska göras. Om det är något som näringslivet är bra på så är det att göra. Politiken bör kanske lägga mer fokus på förutsättningarna att leva.

Att göra är viktigt. Att leva är lika viktigt. De båda bygger på varandra.

*

I helgen drar jag till Småland för lite röjningsarbete bland granar och tallar. I skogen finns det alltid massor att göra.

Trevlig helg!

Magnus Höij, förbundsdirektör

The post Leva-kultur eller göra-kultur appeared first on Innovations­företagen.

Det talas om en avmattning, hur ser marknadsutvecklingen ut för er under 2020–2021?

Vi ser fortsatt en positiv utveckling. I vår bransch är vi en partner som i mångt och mycket behövs för att kunna bedriva verksamhet. Våra tjänster säkrar kvalitet hos produkter och tjänster och ger även marknadstillträde.

Även i lite sämre tider passar våra kunder på att säkra sin verksamhet för framtiden genom expansion och uppdatering av befintliga produktionsanläggningar osv. Detta medför att behovet av våra tjänster finns och vi kan bli en bra partner för framtida tillväxt hos våra kunder.

Hur ser ni på och hur driver ni innovation hos er?

Att ständigt utvecklas och tillföra tjänster till nytta för våra kunder är något vi hela tiden tittar på. Att vara en helhetsleverantör av TIC-tjänster (test, inspektion och certifiering) är viktigt då vi kan underlätta för våra kunder och vara en partner för dem under hela produkt- och processlivscykeln.

Employer branding blir allt viktigare i kampen om talangerna. Hur fungerar den unga generationen och hur jobbar ni för att vara en attraktiv arbetsgivare?

Vi har i dag ett gediget program för nya och mer etablerade medarbetare med bland annat ett ledarskapsprogram för våra talanger. Detta bedrivs både i Sverige och på koncernnivå.

Vi har dock en utmaning i att förklara vad vi gör inom TIC och de möjligheter jobbet innebär, vi har så mycket intressant att erbjuda. Hos oss kan man jobba med allt från inspektion av nöjesfält till att räkna på avancerade konstruktioner inom kärnkraft. TIC är en unik bransch som är väldigt utvecklande och innebär en stor omväxling i det dagliga arbetet.

Vilka kompetenser ökar behovet för framöver?

Vi har ett konstant behov av personer med teknikdriv. Även vår verksamhet blir mer och mer digitaliserad. Så vi ser ett stort behov av drivna och duktiga medarbetare med rätt bakgrund tekniskt men också en nyfikenhet, driv och vilja att utvecklas är inte minst lika viktigt.

Hur kan konsulterna bidra till utvecklingen av ett hållbart samhälle?

Detta är en av de sakerna som gör att jag verkligen tycker att vår bransch är så rolig att jobba inom. De tjänster vi utför har en direkt koppling till hållbarhet. Att i ett projekt jobba med livstidsförlängning av en anläggning, miljörevision, energikartläggningar, vind och solkraft, riskanalyser och test och inspektion för säkerhet och prestanda för minskad risk för miljöpåverkan, är bara några saker som det vi gör dagligen som direkt påverkar hållbarhet.

Hur löser ni lönsamhetsekvationen med ökande löner och stagnerande priser?

Detta är såklart något som de flesta branscher står inför. Jag ser dock att vi verkligen tillför ett unikt värde till våra kunders produkter och processer och detta är också något våra kunder ser.

The post En partner som säkrar kvaliteten i produkter och tjänster appeared first on Innovations­företagen.

Offentliga upphandlingar hör till de områden som vi jobbar mycket med: både i vårt eget förbund, inom Almega och i Svenskt Näringsliv. Det offentliga är i dagsläget helt beroende av leveranser från näringslivet – och för näringslivet är det offentliga ofta en mycket viktig kund.

Det är ingen nyhet att offentliga upphandlingar, oavsett om det är myndigheter eller kommuner som beställer och köper, rymmer en hel del utmaningar. Priset för en komplex tjänst ställs inte alls i relation till varken resultatet eller komplexiteten i uppdraget.

Däremot får begrepp som kvalitet, hållbarhet, social utveckling och andra mer svårmätbara perspektiv ofta stryka på foten. Regelverket är byggt för att undvika korruption och likabehandling på marknaden. I grunden är detta viktiga frågor.

Men lika viktigt är att vi får bra städer, effektiv infrastruktur, god utveckling i offentliga system och tjänster och ett samhälle som främjar livskvalitet.
För våra medlemmar är det självklart att den offentliga marknaden måste vara transparent, rationell och opartisk.

Men just nu oroar jag mig för att detta fokus går ut över den goda samtalet med kloka rådgivare, möjligheterna till inspel från experter och förutsättningarna för utveckling bortom siffror och diagram. Respekten och förtroendet för rådgivare – oavsett om det gäller teknik, arkitektur, samhällsplanering eller något annat – måste öka.

Jag vet inte vägen dit, men jag tror vi måste hjälpas åt i den dialogen.

*

I helgen ska jag försöka läsa klart ”Det omätbaras renässans” av Jonna Bornemark. Plus gå på teater med hustrun och några goda vänner. Det är på tok för sällan.

Trevlig helg!

Magnus Höij, förbundsdirektör

The post Samspelet med staten appeared first on Innovations­företagen.

Omkring 80 procent av företagens värden är immateriella tillgångar, enligt Patent- och registreringsverket. Immateriella tillgångar omfattar i huvudsak patent, varumärken och upphovsrättigheter samt är företagens intellektuella kapital. Kunskap kring att förvalta och utveckla immateriella tillgångar är helt avgörande för företagens, uppfinnares, kreatörers, ingenjörers och Sveriges förmåga att öka produktivitet och konkurrenskraft.

Detta är investeringar som riskerar att gå förlorade om de inte hanteras rätt. Därför behöver Sverige en nationell strategi på immaterialrättsområdet och ett kompetenscentrum i immaterialrätt.

Akut kunskapsbrist

Näringslivet utvecklas snabbt. Tjänster och kunskap blir en allt större del av företagens affär. Nya företag, marknader och samarbetsformer skapas. Globalisering och digitala lösningar skapar helt nya förutsättningar. Stora belopp investeras i forskning, innovation och kompetensutveckling. Investeringar som behöver förvaltas, kommersialiseras och skyddas.

Det ställer helt nya krav på kunskap, strategi och avtalsformer för hantering av immateriella tillgångar. Kunskapsbristen i Sverige på området är akut. I Sverige kan man lämna högre utbildning utan att ens veta något om rätten till det man själv har skapat.

Höja kompetensen

Massiva satsningar görs på forskning och utveckling (FoU) i Kina, Japan, Sydkorea och Indien följt av stora insatser för att skydda resultatet i form av immateriella tillgångar. Storbritannien har en minister med särskilt ansvar för just immaterialrätt.

I vårt grannland Finland arbetar man för fullt med att ta fram sin andra nationella immaterialrättsstrategi och ett nationellt kompetenscentrum är inrättat. Detta kunskapscenter är en samverkan mellan fem olika universitet med hög kompetens på området. Genom ett sådant center skapas en kunskapshub, som inte bara medför hög kvalitet på deras forskning utan också bidrar till att höja kompetensen i hela samhället.

Okunskapen är stor

Sverige och svenska företag har under lång tid visat att vi har förmåga att omvandla kunskap och innovationer till bestående värden. Vi lyfts i rankingar av bland annat World economic forum och World intellectual property organisation som ett av världens mest innovativa länder.

Men risken är stor att omvärlden springer om oss, inte minst om vi inte gör medvetna val kring exempelvis patent. För att säkra värdet och avkastning på våra forskningsinvesteringar krävs kunskap och förmåga på immaterialrättsområdet.

Trots detta är okunskapen i Sverige fortsatt stor, både hos företag och i politiken. Sverige halkar efter och rättighetshavare riskerar att gå miste om ersättning och svenska företag riskerar förlora sin konkurrenskraft och sina immateriella tillgångar. Därför krävs handling och offensiva insatser för att tillvarata uppfinnares, kreatörers, ingenjörers och svenska företags intressen.

Ett kompetenscentrum

Vi har träffat näringsdepartementet och berättat om behovet av ett initiativ. Ett initiativ där näringsministern Ibrahim Baylan (S) kan kraftsamla och ena de olika parter och intressen som finns för att värna Sverige och svensk konkurrenskraft. Det behövs ett nationellt kompetenscentrum för immaterialrätt, för vilket Finlands skulle kunna stå som modell.

Ett kompetenscentrums uppgift skulle vara att:

• Samordna insatser för kunskapsutveckling och kunskapsspridning och dela goda exempel
• Förvalta och utveckla en nationell innovationsstrategi som pekar ut riktning och insatser
• Vara en nationell kunskapsnod för att värna rättighetshavare, stödja svenska företag och organisationer och värna Sveriges intressen.

Öppnar för dialog

Vi tre parter står bakom och vill tillsammans med näringsministern främja uppbyggnaden av det nationella kompetenscentrumet för immaterialrätt tillsammans med Patent- och registreringsverket och Vinnova. Vi bjuder öppet in intresserade till dialog kring detta behov och arbete.

Individernas rättigheter behöver värnas, företagens immateriella tillgångar skyddas och svensk konkurrenskraft värnas. Det tjänar Sverige på.

Ulrika Lindstrand, Förbundsordförande, Sveriges ingenjörer
Anders Persson, Näringspolitisk chef, Innovationsföretagen
Christina Wainikka, Policyexpert för immaterialrätt, Svenskt Näringsliv

Debattartikeln publicerades på Altinget 10 februari 2020

The post Sverige behöver ett kompetenscentrum för immaterialrätt appeared first on Innovations­företagen.

Även i år deltar Almega på Järvaveckan på Spånga IP den 10-14 juni. Precis som ifjol öppnar vi våra två tält för medlemsföretag som vill ha rekryteringsträffar och träffa jobbsökare. 2019 deltog närmare 15 företag som tillsammans fick in fler än 1000 intresseanmälningar. Hela 85 personer fick nytt jobb.

Almega deltar på Järvaveckan för att lyfta fram tjänstesektorns behov av kompetensförsörjning och ny personal. Vi vill också visa att arbete är nödvändigt för att nyanlända och utrikes födda ska integreras i Sverige. Dessutom vill vi ge våra medlemsföretag en möjlighet att synas och att fylla en del av sitt kompetensbehov.

Järvaveckan har stort fokus på social hållbarhet och rekrytering. 2019 fanns många företag på plats som sökte personal till cirka 2000 olika jobb. Arrangörernas ambitioner är att i år satsa ännu mer på rekryteringsträffar. Målgruppen är arbetssökande, både de arbetslösa och de som vill byta jobb. Järvaveckan vänder sig inte bara till Järvaborna utan till alla i Stockholms län. Ifjol kom cirka 50 000 besökare till Spånga IP under de fem dagarna.

I år hoppas vi att företag från flera olika medlemsförbund i Almega vill vara på plats och ha rekryteringsträffar. Återkom till oss under februari om du är intresserad av att vara med. Ert företag får då en av fyra platser i Almegas två tält en av dagarna 10-14 juni mellan kl 11 och 19. Kontakta Linda Fritzner för mer information och anmälan.

Läs mer om Järvaveckan, Almegas aktiviteter 2019 och vilka företag som deltog förra året. 

The post Delta på Järvaveckan med Almega appeared first on Innovations­företagen.

Det finns tillfällen då förutsättningarna är ett nollsummespel. Mandaten i riksdagen: det blir liksom aldrig fler mandat: alla partier i ett val kan inte vara ”vinnare”. Tennismatcher på samma sätt: en vinner, en förlorar. Det finns mycket få tennismatcher som slutar oavgjort – och inga där båda vinner. Trots att den demokratiska processen har min djupaste respekt gillar jag som regel inte upplägg där det blir en dragkamp om ett fastställt byte: ett mandat i riksdagen eller en buckla efter en tennismatch.

Jag gillar upplägg där båda parter vinner: där samverkan, samarbete och gemensamma krafter skapar mer åt alla. Mycket av det arbete som vi som organisation bedriver handlar om samverkan: inom Almega, mellan förbunden, med våra fackliga parter, med andra branschorganisationer och tillsammans med politiken.

På samma sätt är våra medlemsföretag inblandade i projekt, stora som små, där utgångspunkten bör vara att alla blir starkare, där den enes bröd också blir den andres bröd.

Visst: ibland blir det en intellektuell dragkamp om problemformuleringen, om uppdragets inriktning och om vem som leder och tar täten. Och visst ställs det i sådana fall större krav på ledarskap, gemensam kultur och om riskfördelning. Men den gemensamma ambitionen, intresset av att alla ska nå framåt och växa: den är viktig och ofta förbisedd.

Jag mötte Vinnovas generaldirektör Darja Isaksson i veckan för ett samtal om Vinnovas uppdrag och arbete. Jag frågade henne då om hon hellre väljer ”vinna” framför ”delta”. Hon tvekade inte: ”delta”. Argumenten hon hade liknade mina ovan.

Ibland blir jag avundsjuk på de som har en riktig ”vinnarskalle” – de som hatar att förlora och de som kan pressa sig lite extra för att komma ikapp, gå om och vinna. Men för det mesta tror jag att lagarbete, samverkan och situationer där alla vinner, är att föredra. Även om det kan gå lite långsammare, kräva lite mer tålamod.

Det är bra för samhällsutvecklingen. För vårt yrkesliv. För oss som individer. För livet.

*

I helgen åker jag till Alperna för lite skidåkning med gamla studiekamrater från Linköpingsåren. Det blir säkert en tävling ner för backen.

Trevlig helg.

Magnus Höij, förbundsdirektör

The post Livet är ingen tävling appeared first on Innovations­företagen.

Se samtalet med Darja Isaksson.

The post Samtal om innovation med Darja Isaksson appeared first on Innovations­företagen.

Standardavtal och mallar är viktiga verktyg för att uppnå stabila, balanserade juridiska förutsättningar och minskade transaktionskostnader för affärsverksamheten. Innovationsföretagen arbetar därför aktivt med att ta fram, utveckla och stärka standardavtal och mallar för våra branscher. Nu har vi uppdaterat våra standardavtal särskilt anpassade för konsultuppdrag inom industrin för 2020 med förenklingar, förtydliganden och anpassning till reglerna om personuppgiftshantering enligt GDPR. Vi har också tagit fram ett helt nytt standardavtal tillämpbart när konsulten ska leverera ett visst resultat till sin beställare.

Läs mer om våra standardavtal för konsultuppdrag inom industrin.

Välkommen till våra lanseringsseminarier där vi går igenom varför man ska använda standardavtal, när de olika avtalen är tillämpbara och vad de nya avtalen innebär. Vår förbundsjurist Helena Dahlberg och Anders Persson, näringspolitisk chef, presenterar avtalen och svarar på frågor i Göteborg den 13 mars, Linköping den 13 mars, Malmö den 15 april, Luleå den 23 april och Stockholm den 24 april.

Läs mer om våra övriga standardavtal och mallar.

The post Nya standardavtal för konsultuppdrag inom industrin appeared first on Innovations­företagen.

Under vintern har många av våra medlemmar märkt av en tydlig avmattning på marknaden. Det har rent av funnits behov av varsel och neddragningar på vissa företag som en konsekvens av en svagare marknad och osäkrare framtidsutsikter. Ett av våra mantran på Innovationsföretagen har under en längre tid varit: ”vi behöver fler arkitekter och ingenjörer”. Har detta nu ändrats, när marknaden inte är lika glödhet som innan? Det enkla svaret: nej!

För det första: marknaden är fortsatt mycket god för våra medlemsföretag på många håll. Visst är det svalare på vissa håll, men inte alls någon dramatik sett till det stora perspektivet. Dessutom visade vår senaste konjunkturrapport att över hälften av företagen behövde anställa trots avmattningen.

För det andra: det är inte bara våra medlemmar som behöver välutbildade arkitekter och ingenjörer. Kompetensbristen har varit ett problem även för beställarsidan, för myndigheter och kommuner. Plus att fler ingenjörer och arkitekter borde bli politiker, journalister, lärare och  mycket annat.

För det tredje: omställningen från ett industrisamhälle till ett tjänstesamhälle kommer att kräva än mer av vår sektor och våra medlemmar. På lång sikt kommer denna, fundamentala omställning att öka marknaden och behovet än mer för våra medlemmar.

Behovet av en ökad volym på högskolorna kvarstår alltså. Men lägg därtill kvalitetsfrågorna kopplat till de tekniska högskolorna. Och behovet av stöd för det livslånga lärandet. Och bättre system för arbetskraftsinvandring till vår sektor. En sådan lista visar tydligt att det finns mycket kvar att göra för att stärka kompetensfrågorna i vår sektor.

*
I helgen ska jag, förutom att ta mig hem från Portugal efter ett möte med arkitektkollegorna i Europa, pyssla om min dotter som nyss kommit hem från ett givande år i USA.

Trevlig helg!

/Magnus Höij, förbundsdirektör

The post Utbildningsfrågorna – minst lika viktiga som tidigare appeared first on Innovations­företagen.