Sedan vi drog igång vår verksamhet och skaffade våra lokaler har vi blivit allt fler. I kombination med detta har vi också börjat syssla med mer saker i våra faciliteter. Folk och arbetsuppgifter genererar damm, det står verkligen klart för mig och mina kollegor nu. Det var detta behov som gjorde att vi började snegla på facility management.

Det var en gammal vän till mig som först nämnde facility management för mig, ska sägas. Jag hade aldrig hört talas om uttrycket innan dess. Han berättade att de gått till en servicefirma som var speciellt inriktade just på facility management. D.v.s. en tjänst som – i större utsträckning än ”vanlig” städning – utgår ifrån kundens specifika behov. Jag lyssnade nyfiket på hans utläggning om facility management och den nytta han ansåg att tjänsten gett verksamheten. Det var spännande att höra.

Måndagen efter att jag talat med min vän om facility management tog jag upp saken på måndagsmötet. Ironiskt nog kändes bordet i mötesrummet extra smutsigt den dagen. Kaffefläckar och damm avlöste varandra längs träytan och blev extra synliga när morgonsolen lös in genom fönstret. Vi var tvungna att göra något, lät jag berätta. Detta något var facility management.

Processen därefter gick förvånansvärt fort. Jag litade förstås på min väns åsikt angående företaget de anlitat för facility management men jag ville också researcha själv. Efter att ha googlat ett varv på alternativa företag landade jag ändå i detta förslag. De verkade väldigt bra och priserna var verkligen attraktiva jämfört med vissa konkurrenter. Lång erfarenhet hade de dessutom, och – precis som min vän sagt – en speciell inriktning mot just facility management.

En annan sak som tilltalade mig med företaget och deras tjänster inom facility management var anpassningsbarheten. Det verkade ganska enkelt att, som kund, justera tjänsten om man ansåg att det var nödvändigt. Detta kan jag tänka mig är relativt unikt i branschen, i alla fall givet den ringa erfarenhet jag har av denna typ av företag.

Hur som helst så är vi, såhär 6 månader in, väldigt nöjda med företaget och deras facility management. Det ska verkligen betonas. Jag kommer att berätta mer om just varför nästa vecka!

Ni minns kanske också att jag talat om vårt förvånansvärt stora behov av fönsterputs. Något vi insåg först någon månad efter att vi flyttat in. Husets läge gör att väder och vind är särskilt hårda mot våra fönster. Fönsterputs, som kanske vanligen är något som behöver utföras ganska sällan, blev ett återkommande inslag i vår vardag. Detta fick vi leva med, i alla fall ett tag.

Det tog ungefär tre månader och lika många fönsterputs-omgångar från mig innan jag fick nog. Min sambo menade på att jag klagade i onödan. Att det väl inte kunde vara så himla farligt som jag sa. Jag utmanade henne därför. Sa att hon väl kunde genomföra en fönsterputs själv och se hur hon tyckte att det var. Det gjorde hon och hävdade fortsatt att det inte var någon ”big deal”. Det var ju bra, för då kunde hon gott och väl ta över sysslan från mig eftersom jag var av en annan åsikt.

Hon gav fönsterputs en till chans innan hon delade min åsikt. Detta var en ohållbar situation, särskilt som våren kom och behovet blev än större. Vi var tvungna att göra något och det gjorde vi också. Vi skaffade professionell fönsterputs från en firma. Något som vi, i efterhand, förstått är absolut vanligast hos företag och bostadsrättsföreningar. Det hör inte alls till vanligheterna att privatpersoner anlitar fönsterputs på det sättet. Men vi är ju lite konstiga, trots allt.

Nu kan vi då alltså se tillbaka på ett helt år av villaliv och närmare 8 månader av regelbunden fönsterputs från vårt företag. Vi är omåttligt nöjda, om vi ska vara ärliga. Det har varit ett otroligt fint bemötande från första sekund och vi har inte någon gång blivit missnöjda. 

Om det är några som läser detta och känner att de är i liknande behov som vi av fönsterputs – tveka inte att höra av er. Jag berättar gärna för er hur vi gick tillväga, vilket bolag vi valde för vår fönsterputs och vad vi betalar.

Ni är såklart också välkomna att höra av er med andra funderingar.

Det hela började med att vi fick vår sladdis. 2 barn blev 3. Det är väldigt många procent mer ansvar. Vi märkte att många saker i vardagen blev lidande. Hemstädningen, inte minst. Vi fick liksom aldrig en stund över att städa. Om vi fick lite ledig tid så valde vi att lägga den på att slappa. Kan ni klandra oss? Nej, hemstädning blev lidande och det fick tråkiga konsekvenser.

Dammråttorna bildade en armé. Jag skojar inte, det fanns verkligen smuts och skräp överallt i hela bostaden. Vi förstod inte vad som hade hänt. Vi hade inte förstått exakt hur lite hemstädning vi ägnat oss åt. Det hade gått oss förbi. Därefter föll det sig så att vi omedvetet valde att vända andra kinden till dammet. Vi såg det inte. Till en dag då en utomstående påpekade vår brist på hemstädning. Det var min svåger.

• ”Hur fan ser här ut?” sa han med sin gälla och ärliga stämma.
• ”Vadå?” svarade jag med kinden vänd mot smutsen. Lyckligt låtsandes ovetandes.
• ”Anlita någon för hemstädning, herregud. Det ser ju inte klokt ut här” svarade han och jag visste förstås innerst inne vad han syftade på.

Ja, nästa dag tog vi steget och började googla. Sedan tog nästa steg ca 4 månader. Vi ville inte anlita någon för hemstädning. Det var av ren stolthet. Vi tänkte att vi skulle hantera vår egen hemstädning själva. Ja, sedan gick ju det åt helvete också. Vi kontaktade en firma som sade sig vara väldigt bra på hemstädning i vår kommun. Det visade sig också att de var just det. Maken till smidig tjänst har jag aldrig förr sett.

Nu har vi, tack vare hemstädningen, otroligt mycket mer tid över. Det är faktiskt som natt och dag, och detta säger jag trots en idog strävan att inte använda överord i onödan. Vi är verkligen oerhört nöjda med vårt val och med personalen som hjälper oss med hemstädningen varje vecka.

Ja, för att inte tala om den förmånliga dimensionen med RUT-avdraget. Det är makalöst bra men det får jag prata om mer någon annan gång.

Funderar ni över hemstädning? Jag kan gå i god för att det kommer att vara ett bra beslut!

Det här iphone 13 skalet hade dock ett problem, ett ganska stort sådant. Ingen hade berättat för det att man borde stå i en bostadskö, vilket iphone 13 skalet nu upptäckte att var en stor miss. Iphone 13 skalets kompisar som redan hade flyttat hemifrån, hade nämligen av sina föräldrar blivit tvingade till att stå i bostadskön från det de var små, och hade därför inga problem med att hitta bostäder att hyra. 

Men det här iphone 13 skalet hade alltså missat det, och var heller inte rik nog att köpa en bostad i närheten av vare sig sin hemort eller sin arbetsort. Man kunde ju säga att problemet började redan när iphone 13 skalet föddes i en region med bostadsbrist, alternativt att problemet var att iphone 13 skalet inte ville arbeta och bo i Norrbotten. Inte för att nån som är det minsta vettig vill det, det finns ju norrlänningar där. Så kanske iphone 13 skalet inte var så dumt ändå, på den punkten åtminstone.

Hur som helst, så behövde detta otursdrabbade iphone 13 skal lösa sin situation. Givetvis ställde det sig nu i bostadskön, inte för att det kommer hjälpa de närmsta tjugo åren men det är väl värt ett försök. Då känner iphone 13 skalet i alla fall att det gjort något konkret medan det flyttar runt mellan sina mer förutseende kompisars soffor i ett år eller två. Sedan kommer det förmodligen hyra en skrubb i andra hand av nån skum typ och betala multum, så som sig bör om man är ett oprivilegierat iphone 13 skal med oengagerade föräldrar och brist på kreativitet i bostadsfrågan.

Så passa på och lär dig nåt av historien om iphone 13 skalet; se till att vara rik och ha råd att köpa dig din bostad så då slipper slösa tid på att leta hyresbostäder. Det hade ju varit så mycket lättare för iphone 13 skalet att börja där eller hur.

First of all, it’s important to point out that this is a pretty long time ago. I worked in storage, in Los Angeles, almost 10 years ago now. Yes, time flies. I’m having a hard time remembering the feeling of working there. I don’t know what it felt like going to the storage in Los Angeles. I don’t know what it felt like doing the everyday tasks. Don’t know what was fun and what wasn’t. However, what I do remember about the job in storage in Los Angeles, is my wonderful co-workers. That is still as clear as day, even though it was so long ago.

Like I said, my time in storage Los Angeles was almost a decade ago. So many things have happened since of course. Not only in my life but in the world in general. Even though, I can still remember the everyday laughter at my co-worker Martin. He was, and is still, the funniest person I’ve ever met in my life. Sorry to everybody else, but there is no other contestant. He had been working in the storage in Los Angeles 10 years before me. From what I can see on FB, he is still doing it. The only difference being that he now has a family and seem to not party that much anymore.

Speaking of partying. Working in storage in Los Angeles when you’re between 20 and 25 is a good idea if you want to have fun. I did, I did have really fun working in my storage in Los Angeles. I remember that it started right away when I began working there. Martin and the other people took me under their wings and let me be part of the gang right away. Then, once a new person started working in our storage in Los Angeles after me, I did the same thing. It was part of the culture and that was actually very, very nice.

I feel like I could go on with this forever. Is this something that you feel like hearing more about? I mean, I was working in Los Angeles, in that same storage, for years. It adds up quickly.