Vilka händelser och skeenden skulle du ta med på din lista?

Berätta gärna vad du kommer fram till. Vi behöver alla saker att hoppas på och sträva efter.

Vi funderar ständigt över hur den hållbara framtiden ska kunna bli verklighet. Ibland har vi föredrag om detta. Du kan läsa om upplägget av det föredraget här.

Tre olika scenarier för utfall avseende klimatpåverkande utsläpp 2050 undersöktes i rapporten – BAU: business as usual, DKI: dagens klimatpolitiska inriktning, d v s utfall om dagens (läs 201o) mål för klimatpolitiken nås, samt 2050 Klimat: göteborgarna har ”en hållbar och rättvis utsläppsnivå av växthusgaser år 2050” som är målet i Göteborgs Stads Klimatstrategiska Program.

Rapporten omfattar flera väsentliga frågor. En av dessa är vilka förändringar i konsumtionsmönster som krävs för att göteborgarna ska nå den hållbara och rättvisa nivån, som sägs vara under 2 ton per person i ett konsumtionsperspektiv. Läs mer i rapporten om hur sådana konkreta förändringar behöver se ut. En annan viktig frågeställning är: hur skulle göteborgarnas välbefinnande påverkas av de nödvändiga konsumtionsförändringarna. Detta är en avgörande fråga för möjligheterna till omställning, för vem vill bidra om de tror att livet kommer att blir ruttet om vi ska lyckas ställa om.

843 personer medverkade i en undersökning där man dels gjorde en kartläggning av deltagarnas livsstil och räknade om till ton CO2 och dels frågade om deltagarnas subjektiva välbefinnande.  I korthet kom man i undersökningen fram till att:

– utsläppen av växthusgaser varierade mellan c:a 2 ton för den som hade lägst utsläpp till c:a 22 ton för den som hade högst. Genomsnittet för de som ingick i undersökningen var 8,3 ton per person.

– den främsta bakomliggande faktorn för höga växthusgasutsläpp var hög nettoinkomst. Hög inkomst ger ju stort utrymme för konsumtion.

– den övervägande delen av de tillfrågade skattade sitt välbefinnande till mellan 7 och 9 på en 10-gradig skala. Det ska sägas människor ofta skattar sitt välbefinnande högt, men ändå.

– i undersökningen fanns ingen signifikans för samband mellan höga växthusgasutsläpp och högt välbefinnande. Det fanns de med mycket låga utsläpp som hade mycket högt välbefinnande och de med mycket höga utsläpp som hade mycket lågt välbefinnande. Låga utsläpp och lågt välbefinnande och höga utsläpp och högt välbefinnande. Och allt däremellan – inga som helst mönster kunde upptäckas. I regressionsanalys som också gjordes visade stor bostadsyta, mycket bilkörning, omfattande flygande och rejäl konsumtion av rött kött (alla med stora utsläpp) ingen signifikans alls för välbefinnandet. Det gjorde däremot känslan av att ha tid att umgås med vänner och familj och till annat som är viktigt för välbefinnande i vardagen.

– bland de som som hade högt välbefinnande och låga utsläpp (d v s det som är eftersträvansvärt ur klimatsynpunkt) kunde man i undersökningen finns följande särdrag: mindre materialistiska värderingar, lägre tidspress och kortare pendlingstid.

– bland de som hade lågt välbefinnande och höga utsläpp (det sämsta av två världar) fann man motsatsen, det vill säga starka materialistiska värderingar, hög tidspress och lång pendlingstid.

En relevant slutsats är att det går att leva både gott och klimatsmart. I alla fall om vi drar ner på saker som ger stora utsläpp och som tydligen inte inverkar på välbefinnandet.

När det gäller att bryta bilresevanor, flygvanor och köttvanor så kan dessutom en neddragning medföra att man upptäcker nya sätt att göra saker som gör vardagen rikare och mer spännande. Man kan upptäcka fördelarna med att cykla eller att man kan läsa tidningen på bussen. Man kan upptäcka värdena med att ta ett nattåg istället för att gå upp kl 04:30 för att ta sig till flygplatsen. Man kan upptäcka att det är kreativitetsstimulerande för matlagningen och dessutom gott att hitta alternativ till nötkött.

Några korta fakta miljöfakta kopplat till ovanstående:
– att flyga mellan Göteborg och Stockholm släpper ut tusentals gånger mer CO2 än om man åker med X2000. Siffrorna varierar beroende av beräkningsgrund, men WWF räknar med 20.000 ggr, SJ 50.000 ggr och Naturskyddsföreningen räknar/räknade 74.000 ggr. Hur som helst en hinla många gånger.
– 1 kg nötkött skapar utsläpp på mellan 12 och 40 kg CO2-e. Det går åt 8-10 kg foder till 1kg nötkött. Boskapsuppfödning står för 80% av jordbrukets växthusgasutsläpp. Boskapsuppföding tar i anspråk 70% av världens landareal för matproduktion, men står bara för 20% av vårt kaloriintag.
– 80% av alla bilresor i tätorter i Sverige är kortare än 4 km. När en bil kallstartar drar den 2-3 ggr så mycket bränsle som en varm motor och förbränner dessutom bränslet mycket sämre med oproportionerligt stor utsläpp som följd.
Det finns alltså starka miljöskäl till att dra ner på sådant. Särskilt med tanke på att det – enligt ovan relaterad undersökning – inte har någon negativ signifikans för välbefinnandet.

Verkstadsmetoden är utarbetad för enkel, handfast och verksam utveckling av vardagssituationen i olika slags grupper. Innehållet blir det som gruppen väljer. Metoden i sig bidrar till utveckling av gruppens förmåga att kommunicera och stimulerar dessutom handlingskraft och konstruktiva förhållningssätt.

Inbjudan som innehåller mer information finns här. Välkommen till utbildning 23 -25 oktober 2013  på Kärlingesunds gård i Bohuslän. En uppföljningsdag i Göteborg 6 månader efter kursen ingår också.

Jag sitter en eftermiddag i en havskajak på en spegelblank fjord i ett soldränkt Bohuslän. Det är slutet av september. Deltagarna har precis delat upp sig två och två. Jag ser dem nu paddla i lugn takt medan  pratar med varandra. De pratar om vad de tänkte på under de 45 min som de paddlade enskilt och reflekterade över en fråga som de ansett vara väsentlig att reflektera över.  Jag ska snart paddla efter dem. Sedan förbi. Jag ska leta upp ett bra ställe på en ö att rasta på. Vi ska samlas där så småningom och  packa fram fika. Det ska som vanligt bli spännande att höra då vi delar med oss av våra tankar och samtal. Våra perspektiv tenderar att bli bredare då vi byter tankar och upplevelser från vardagslivet. Kanske kommer vi att spåna lite idéer – om någon vill ha sådan hjälp av oss andra. Under dagens sista lugna paddling tillbaks till Kärlingesunds Gård – där vi bor – kommer vi att överväga om vi ska besluta oss för att faktiskt göra någon liten eller stor förändring i vardagen. Eller inte.  Duschen kommer att bli skön. Middagen kommer att smaka gott. Definitivt goda snack. Kanske ett glas vin och lite ost lite senare. Jag kunde haft det sämre. Det kunde till exempel vara molnigt. Eller blåsa lite. Det hade i och för sig inte gjort så mycket heller – påverkar upplevelsen bara marginellt. Men just nu är det faktiskt precis så bra det kan.

Den 25-27 september är det dags igen för en ”Reflekterande Paddling”. Inbjudan finns här och under rubriken ”Kommande öppna aktiviteter” på hemsidan.

“Tror du verkligen inte att det kan bli värre? Vad negativ du är! Det kan alltid bli värre”
Från Bodil Malmstens blogg

Smått och gott från George Carlin:
”Ett hem är ett ställe där du förvarar dina prylar på medan du är ute och skaffar fler prylar”

”Precis när jag upptäckt meningen med livet så ändrade de den”

“Atheism is a non-prophet organization”

Jämlikhetsanden – därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen.
Av Richard Wlikinson och Kate Pickett

I denna viktiga faktabok presenteras forskning och statistik från 23 rika länder. Bland annat Sverige. Här blir det tydligt belagt att mer jämnt fördelade resurser bidrar till byggande av bättre samhällen. Många tabeller blir det, men slutsatserna är svåra att undgå.

I en artikel från DN kan du läsa mer om boken (men gå inte till seminariet kl. 13 på lördag som nämns där – artikeln är från 2010).

Utdrag från några recensioner:

”Ger ett av de mest övertygande och välargumenterade förslagen till social förbättring som jag läst på tio år. Jag hoppas att så många politiker som möjligt läser den. Budskapet om att det går att vända den negativa spiral som våra moderna samhällen befinner sig i är helt enkelt för hoppfullt för att de ska ha råd att missa det.” Ulrika Kärnborg i Dagens Nyheter

”Med en arsenal av tabeller och statistik smular boken sönder den sedan några årtionden hårt propagerade idén om att det är ökad ojämlikhet som är bättre för alla.” Göran Rosenberg i Dagens Nyheter

”Jämlikhetsanden utgör en ren guldgruva av forskningsunderbyggda argument för en mer rättvis fördelning av samhälleliga resurser. Vem kan med hedern i behåll propagera för ökad lönespridning, när det uppenbarligen är sämre inte bara för dem längst ner, utan också för dem längst upp?” Eva-Lotta Hultén i Göteborgs-Posten

”Med akademisk nit och redbarhet presenteras studie efter studie som verifierar bokens tes: jämlika samhällen är nästan alltid bättre.” Ann Heberlein i Sydsvenskan

”Det är näst intill omöjligt att inte hålla med författarna om att de samlade observationerna pekar i en tydlig riktning: jämlika samhällen är nästan alltid bättre än ojämlika samhällen.” Joakim Molander i Svenska Dagbladet

Tillväxt och ökad standard behövs i fattiga länder för att tillfredställa grundläggande behov, medan vi i den rika delen av världen behöver besinna våra begär. Hur ska detta gå till? Många hävdar att tillväxt är ett måste. Vad händer om vi ifrågasätter denna ”sanning”? Tänk om vi skulle ägna lite tid, kraft och hjärnceller åt att försöka hitta formerna för ”Tillräcklighetsekonomin”.

Låt oss först titta lite på hur det ser ut i det rådande ekonomiska paradigmet.

Vi nås då och då av kriskantade budskap om att något företag har minskat sin vinst jämfört med förra året. Exempelvis från 4,5 till 3,9 miljarder. Hoppla, hoppla – det var inte bra. Eller? Hur hemskt låter det? Ja, det är klart att börskursen faller eftersom det i de finansiella sfärerna finns förväntningar på att vinsten ska öka varje år. Mycket är för lite. Tillräckligt räcker inte. Det måste öka också. Även en minskning av ökningstakten framhålls som problematisk.

Andra ”larmrapporter” kan basunera ut att BNP bara kommer att öka 1-2 % per år de kommande åren. Att ekonomin inte växer mer kan komma att innebära att välfärdssektorerna får mindre resurser. Från traditionalistekonomister framhålls en enda lösning på dessa hemskheter: Vi måste konsumera mer. För tillväxtens skull. För att vård, skola, omsorg och andra viktiga verksamheter ska kunna ha rimlig bemanning sägs det.

För välfärdens skull ska vi alltså konsumera mera. Och för sysselsättningen såklart. Men finns det en automatik i att ökade vinster och tillväxt leder till fler arbetstillfällen och mer resurser i välfärdsektorerna? Sedan år 2000 har BNP ökat från c:a 2.727 miljarder till c:a 3.500 miljarder 2011 – en ökning med 773 miljarder eller runt 28%.

Nå, har det blivit bättre i landet på dessa 11 år? Har välfärden utvecklats? Har barngrupperna i förskolan blivit mindre? Har grundskolan berikats med resurser till fler lärare och bättre stöd till eleverna? Finns fler engagerade medarbetare i äldreomsorgen? Har operationsköerna minskat? Den direkta patienttiden? Väntetiderna på akuten? Har arbetslösheten sjunkit? Eller sysselsättningsgraden? Har influtna vinstskatter från lönsamma företag ökat i omfattning? Har det blivit 28% bättre sedan år 2000? Svårt att svara sant på utan att gräva i statistiken.

Hur som helst verkar vi utan vidare granskning svälja en massa sanningar. Som att det är tillväxt som förbättrar välfärden och skapar sysselsättning. Börjar det bli dags att skölja och spotta ut?

Jamen – säger vissa – vi måste ju växa. En ”sanning” som ofta hörs är att företag som inte växer går under i den internationella konkurrensen. Vad är det som gör att exempelvis ett byggkonsultföretag som verkar i Västra Götaland eller ett lokalt verksamt städbolag måste växa? Utvecklas – visst. Men varför måste en verksamhet som fungerar nödvändigtvis växa? Om verksamheten är rätt så stabil och ger ett lagom överskott som räcker till att betala eventuella räntor och amorteringar och investeringar. Och lite skatt.

Men, kanske är det viktigt att växa för vissa verksamheter. I alla fall för en del av industrin – den del som tillverkar produkter som ”förutsätter” storskalig produktion, är ”utsatt” för snabb teknisk utveckling, global konkurrens, är investeringstung och kapitalkrävande. I sådan omgivning kanske man känner att det är viktigt att växa. I alla fall säger chefer i sådana branscher det. Men, vi har sett exempel på hur det går med företag som försöker växa men som uppenbarligen inte tillverkar tillräckligt attraktiva produkter. Företaget satsar på att växa och försöker finansiera expansionen. Skattebetalarna står för lönegarantier då konkursen kommer. Och lånegarantier om staten har gått in med sådana för att rädda arbetstillfällen. Nu ska Volvo växa och satsar Volvo 35 miljarder på utveckling och tillverkning i Sverige. Alla hurrar. Pengar lånas från Kina och svenska staten garanterar 3, 5 miljarder. Kalkylen bygger på att försäljningen av bensin/dieselslukande exklusiva premiumpersonbilar ska fördubblas. Och detta i tider av finanskris, klimatkris och en framtid med stigande priser för energi och material.

Den hittills rådande ekonomiska ”logiken” skulle lite drastiskt kunna sammanfattas ungefär så här:
– Jobba mera, tjäna mera
– Då kan du konsumera mera
– Då bidrar du till tillväxten
– Ökad tillväxt ger ökad välfärd
– Ökade klyftor är bra för de driver på tillväxten
– Sparande är däremot inte bra
– Låna istället gärna pengar till din konsumtion i närmaste bank
– Räntorna hålls låga och finansiella regleringar ska inte störa
– Om bankerna inte får tillbaka utlånade pengar, så räddar staten dem med skattemedel
– Om högbelånade företags satsningar misslyckas, täcker skattemedel lönegarantierna
– Så behöver du inte tänka på konsekvenserna –  jobba på och konsumera på bara

Trots totalt 6 års indoktrinerande ekonomistudier har undertecknad i alla år haft svårt att se hur denna ekonomiska ”logik” kan nämnas på samma vecka som begreppet hållbar utveckling. Miljöhänsyn finns överhuvudtaget inte med i den ”logiken”. Inte konstigt att många ur den äldsta nu levande generationen gapar av häpnad över utvecklingen av det ekonomiska tänkandet. De som lärde sig att det är bra att spara först och köpa sedan. Verkligheten har väl också visat att denna logik har varit mer en ideologi än verklighet.

Vi hamnat många mil från den ursprungliga betydelsen av ordet ekonomi. Nämligen:

Läran om hushållande med resurser i ett tillstånd av knapphet

Det är just där vi befinner oss och just den den läran vi behöver utvecklas i. Många läxor lär det bli framöver.

I Tillräcklighetsekonomin är pengar ett medel, inte ett mål. Sparande är sunt och ses som nödvändig grund för utveckling. Vinster kan vara tillräckliga för att avsätta till investeringar och ev. räntor och amorteringar. De måste inte med automatik öka varje år. Ett av våra favoritexempel på företag som tänker tillräckligt kan du läsa om här – i ett gammalt nyhetsbrev – under rubriken ”En pepparkaksbagare här bor i staden” (i samma nyhetsbrev från 2005 kan du passande nog också läsa en text om Förnöjsamhet och om mindre materialistiskt julfirande).

Är detta med Tillräcklighetsekonomin bara tomt och naivt drömmande? Det tror inte vi. De kriser vi nämnt – skuldkris, klimatkris och energiskris leder åt samma håll – lägre materiell konsumtion och förändrad inriktning på den ekonomiska aktiviteten (se bl.a rapporten Har tillväxten nått vägs ände?). Denna utveckling kommer, enligt allt fler, att göra det helt nödvändigt att övergå till något som kan kallas för Tillräcklighetsekonomi.

Det är tack och lov inte bara vi som tänker i termer av Tillräcklighetsekonomi. Läs till exempel Ingemar Tigerbergs utmärkta bok ”Från dystopi till ekoekonomi” (kapitel 3 heter Att konstruera en ekoekonomi). Läs mer om den boken här. Anders Wijkman och Johan Rockström har skrivit boken ”Bankruptning Nature” och i den efterlyser de en ny ekonomisk logik. I SvD 2012-12-05 fanns en artikel som sammanfattar deras tankar – och som vi sammanfattar nedan:

Vi behöver en ny typ av ekonomi, som bryter mönstret med en ständigt ökande energi- och materialomsättning. Skälen är främst tre.

1. Stigande priserna på energi och råvaror leder till lägre tillväxten blir lägre

2. Klimat och ekosystem är i fara som följd av nuvarande tillväxttänkande.

3. En omställning till cirkulär ekonomi där resurserna används effektivare, leder till att jobben ökar.

Dagens kris borde utnyttjas för att ta ett helhetsgrepp på utvecklingen, i stället för att bara skapa balans i finanserna. Naturens skafferi är inte oändligt stort och tiden är kort att åstadkomma en övergång till ett hållbart ekonomiskt system. Vad som krävs är en annan ekonomisk logik, där sociala och miljömässiga målsättningar ges starkt ökad prioritet.

En utveckling mot ökad resurseffektivitet förutsätter att affärsmodellerna ses över. Fokus måste vara att erbjuda hög kvalitet i kombination med längre livslängd, till exempel genom leasing av olika produkter – och tjäna pengar på vad som redan är producerat – i stället för att ständigt ta fram nya produkter. En bonuseffekt är att jobben blir flera i den serviceapparat som byggs upp.

Utvecklingen kan hjälpas på traven genom en skattereform. Lägg skatt på uttag av olika råvaror och sänk skatten på hållbar konsumtion och arbete. Ge samtidigt forskningen resurser för hållbar produktdesign och nya affärsmodeller. Genom ett sådant grepp kan den ekonomiska krisen användas för att utveckla en mera hållbar ekonomi, i ordets verkliga bemärkelse.

Se där. Nu vet vi vad som behöver göras för att närma oss Tillräcklighetsekonomin. Låt oss önska oss lycka till.

Nedtecknat av Fredrik W.

Plats: Ålands Hotell- och Restaurangskola.

Tid: 20 mars kl. 18:30 – 21.00

Fritt inträde. Anmälan till Agenda 21 på Åland: info@agenda21.ax eller 00358-18-12 771

Ingen vet hur framtiden ser ut. Trots detta tar Fredrik Warberg från Tidsverkstaden med oss på en resa till år 2030 och berättar hur hållbart det blivit. Vi får ta del av vad som hänt med välbefinnandet, ekonomin, konsumtionsmönster och klimat. Hur lyckades vi ställa om samhället så radikalt? Vilka innovationer och politiska beslut har underlättat förändringarna?  Efter paus återkommer vi till 2013, blickar lite bakåt och diskuterar hur vi kan förändra för att nå den hållbara framtiden.

Tid: torsdag den 14 mars 2013, kl 17:30 – c:a 19:00

Plats: Stadsbilblioteket, Malmö, Röda rummet

Fritt inträde.

Föreläsningen är en del av vårens tema på Stadsbiblioteket: Hållbart

HUR BLEV DET SÅ HÅLLBART?
Ingen vet hur framtiden ser ut. Trots det visar Fredrik Warberg från Tidsverkstaden statistik från 2030 samt gör en tillbakablick  och en analys av hur vi i Gävle lyckades förverkliga det ambitiösa miljöstrategiska programmet som antogs 2013.  Hur klarade vi att ställa om konsumtionsmönster? Hur kom vi ur de gamla hjulspåren? Hur gick värdeförskjutningen till? Vilka innovationer och politiska beslut banade vägen?
Efter en kort paus återkommer vi till hur läget ser ut 2013 och vad som behöver göras för att nå den hållbara framtiden. Här presenteras också det Miljöstrategiska programmet och ges utrymme för diskussion av detta.

Tid: onsdag den 13 februari 2013, från kl 18:00.

Föreläsning och presentation håller på till c:a 20:00. Därefter finns möjlighet att stanna kvar för att diskutera och ge synpunkter och förslag avseende det Miljöstrategiska programmet.

Plats: Spegelsalen, Förvaltningshuset, Kyrkogatan 22, Gävle

Fritt inträde.