Vin förbjuds i Paris till följd av den pågående värmeböljan, och i Sverige märks effekter som vattenbrist på Gotland och medelhavsvarma nätter. Klimatförändringarna är både ett samtida och ett framtida hot, vilket höjer kraven på klimatarbetet. Vi behöver arbeta på flera fronter. Fram tills nu har fokuset i den politiska debatten främst legat på att åstadkomma utsläppsminskningar. Det är en bra prioritering, men det krävs mer, särskilt eftersom utsläppsminskningarna inte har levt upp till 1,5-gradersambitionen. Det är hög tid att debatten om klimatanpassning aktualiseras på en bred politisk front.

Välstånd och fungerande prismekanismer är goda förutsättningar för att ta sig an klimatförändringarna.

Områden som behöver anpassas är exempelvis försäkringsbranschen och hanteringen av lokal vattenbrist. Försäkringsbolag har under en längre period flaggat för att det finns hus som inte kommer gå att försäkra, till exempel sådana som ligger nära havet och riskerar att förstöras av höjda havsnivåer. Forskare använder finansiella metoder för att värdera klimatrisker, ett fält som kallas finansiell klimatrisk. Där undersöks bland annat fysisk risk i form av direkta skador på finansiella tillgångar, som husen ovan, och omställningsrisk som drabbar fossilberoende branscher. Ur ett globalt perspektiv har Sverige god vattentillgång, men vattenbrist kan uppstå i sydöstra Sverige under sommarhalvåret, orsakad av förändrad nederbörd, snösmältning och avdunstning.

Ett proaktivt arbete sprider ut kostnaderna över tid, sänker totalkostnaden och minskar risken för mänskligt lidande.

Generellt är en stark ekonomi och fungerande prismekanismer goda förutsättningar för att hantera kriser och anpassa våra levnadsvanor. Nederländerna är ett gott exempel på ett land som med hjälp av välstånd och tillväxt lyckats anpassa sig till att bo under havsnivån. Med bland annat fysiska barriärer och pumpsystem har de räddat en yta motsvarande Smålands storlek från att översvämmas. Vid vattenbrist vore det effektivt med en prissättning som står i proportion till utbudet. I oktober 2022 minskade södra Sverige sin temperaturkorrigerade elanvändning med 11,5 procent till följd av de tillfälligt höga elpriserna. Att många i den delen av landet har rörliga elavtal underlättade anpassningen.

Vi behöver jobba på två fronter: minska utsläppen med bland annat koldioxidbeskattning och anpassa oss till det nya klimatet. Välstånd och fungerande prismekanismer är goda förutsättningar för att ta sig an klimatförändringarna, oavsett hur klimatanpassningarna utformas och på vilken politisk nivå de sker. Ett proaktivt arbete sprider ut kostnaderna över tid, sänker totalkostnaden och minskar risken för mänskligt lidande.

Det är bränslebrist i Ryssland. Systematiska ukrainska drönarattacker på raffinaderier har slagit mot bränsleproduktionen, samtidigt som USAs krig mot Iran har stört den globala leveranskedjan, något som kan ha haft ytterligare inverkan på Kreml. Nu har Vladimir Putin offentligt tvingats medge att det råder brist, samtidigt som rapporter kommer ut om tillfälliga exportförbud och regionala beslut om ransonering.

Detta är en seger för Kyiv, som visar att Ukrainas strategiskt utvalda mål får konkret effekt. Det är något som kan stärka Ukrainas förhandlingsposition. För utan bränsle fungerar inte en modern ekonomi, vilket kan förarga oligarkerna. Putin behöver denna grupps stöd för att fortsätta styra. Om de då inte anser att han levererar resultat i sitt angreppskrig, kan det bli en stökig bolagsstämma i Ryssland AB. 

Om de då inte anser att han levererar resultat i sitt angreppskrig, kan det bli en stökig bolagsstämma i Ryssland AB. 

Ukraina bör fira varenda seger över sitt grannland, även om  Ryssland sällan varit farligare än vad det är just nu. I ett instabilt läge tenderar diktatorer att ta till med mer desperata medel. Under sådana omständigheter slutar ledare att fatta långsiktiga kalkylerade beslut och regimens direkta överlevnad får förtur. På det viset skulle en diktatur kunna eskalera konflikten.

En betydande risk är att Ryssland använder läget för att testa NATO-länderna. Ett liknande exempel är den tidigare presidenten av Syrien, Bashar al-Assad, som börjar använda olagliga kemiska vapen ur desperation. Enligt underrättelserapporter förbereder Ryssland en provokation som kan komma att drabba någon av de baltiska länderna under de kommande månaderna. 

På det viset har kriget i Ukraina åter blivit ett mer direkt hot mot resten av Europa. Potentiellt det största sedan den fullskaliga invasionen av Ukraina 2022. 

Samtidigt har vi aldrig varit så förberedda – med kämparglöd, innovation, militär styrka och vilja till samarbete. 

Med de nya anslagen har Sverige dessutom kunnat finansiera innovation och nyanskaffningar, samtidigt som vår försvarsindustri tar beställningar från allierade.

I Sverige kan försvarsviljan ses på de ökade försvarsanslagen. 2,8 procent av Sveriges BNP går till det militära försvaret 2026. Utvecklingen innebär att vi ligger långt över Natos tidigare 2-procentsmål. Den nuvarande budgeten motsvarar 175 miljarder kronor, vilket är en höjning med 100 miljarder sedan 2022. Vidare, med en relativt stark försvarsvilja där omkring 65 procent uppger att de är villiga att skydda landet med risk för eget liv, har vi starkare resurser att hantera militära hot. 

Med de nya anslagen har Sverige dessutom kunnat finansiera innovation och nyanskaffningar, samtidigt som vår försvarsindustri tar beställningar från allierade. Det kan till exempel ses på de ökade fokuset på militärt övertag i Östersjön. Den 29 juni 2026 undertecknades avtal om att Polen skulle köpa tre A26-ubåtar från Saab. Detta skedde någon månad efter att Sverige beställde fregatter av det franska företaget Naval group. 

Samtidigt håller vi oss relevanta i den ständiga drönarkapplöpningen, med mångmiljardsatsningar på systemet Gute II. Denna produkt ska kunna neutralisera fiendens robotar, innan de ens nått fram.  

En av Europas största styrkor är vår vilja till samarbete. Det kan ses i den ökande integrationen mellan europeiska militärmakter samt i samarbetet med ukrainska trupper. Vi utbildar dem, samtidigt som de får en mer ledande roll med de erfarenheter av snabb utveckling i ett krig där första världskrigsstrategier blandas med det moderna. På det viset faller inte Europa efter Ryssland i den militära utvecklingen. 

Prenumerera på Smedjan!

Varje lördag får du som prenumerant (gratis) ett nyhetsbrev med exklusiv text av Svend Dahl och lästips från veckan som gått. Dessutom unika erbjudanden på Timbro förlags utgivning.

Email

Europa och synnerligen Sverige visar därmed att vi är förberedda under denna svåra tid. Det är snart som striden på riktigt kommer att avgöras och då är det bättre att vara beväpnad upp till tänderna, med en handlingskraftig disposition, än att verka tvivlande inför det ryska hotet. Vid dörren står vi med yxan, redo att försvara vårt hem. 

När internationella mästerskap äger rum stannar tiden. Detta åtminstone för de hängivna supportrar som dedikerat följer sitt lands insats, lär sig namnen på dess spelare och iakttar konkurrenter för att kartlägga framtida motståndare. En smolk i glädjebägaren är samtidigt den alternativa kostnaden som uppstår i form av ökad korttidsfrånvaro dagen därpå.

En kartläggning från Statistiska centralbyrån analyserat utifrån nio internationella mästerskap i herrfotboll mellan 2005 och 2025 visar nämligen att sannolikheten för kort frånvaro ökar från 19 till 27 procent i samband med EM och VM. Trots att studien inte frågat om kopplingen till externa händelser är det inte en alltför långtgående slutsats att dra att det troligen finns ett samband mellan mästerskapen och frånvaron.

På den vänstra planhalvan i svensk politik går tongångarna samtidigt höga om ett avskaffat karensavdrag. Detta med argument om en ekonomisk orättvisa som slår mot inte minst anställda inom sjukvård och barnomsorg där arbete hemifrån inte är ett alternativ.

Trots hedervärda argument visar såväl historien som en internationell utblick samtidigt att ett avskaffat karensavdrag riskerar kosta mer än det smakar. När Sverige 1987 testade vägen resulterade det i skenande kostnader och ett av Europas högsta sjukfrånvarotal. Samma erfarenhet kan skönjas i grannlandet i väst där kostnaden för sjukfrånvaron uppgår till 8 procent av BNP. Det är högst i Europa och mer än dubbelt så högt som i Sverige. 

För den enskilde sjuksköterskan eller barnskötaren kan effekten bli påtaglig. Med frånvarande kollegor och kraftig underbemanning eller vikarier främmande för arbetsuppgifter ökar den underliggande stressen liksom risken för felprioriteringar. Att kvaliteten på vårdinsatser, barnomsorg eller polisiära ingripanden ska variera utifrån förekomsten av mästerskap eller ha en konsekvent lägre nivå i takt med ökad korttidsfrånvaro är det sannolikt få som välkomnar.

Med avskaffat karensavdrag riskerar startelvan på våra arbetsplatser att utifrån en dov trötthetskänsla på morgonen ersättas av avbytarbänken.

Ett slopat karensavdrag riskerar därutöver att göra det svårare för företag att bemanna och planera sin verksamhet, något som i sin tur hämmar tillväxten och skapar sämre förutsättningar för nya jobb i Sverige. Den minskade effektiviteten och ökade sjuklönekostnader beräknas enligt Svenskt Näringsliv årligen kosta mellan 21 och 42 miljarder kronor.

Som Magdalena Andersson (S) konstaterade apropå karensavdraget för några år sedan – då i rollen som finansminister – är det ”rimligt att en försäkring har en viss självrisk”. Att partiet nu kovänt och utan vidare nonchalant viftar bort näringslivets farhågor är anmärkningsvärt.

Trots att den svenska VM-successen skapat samhörighet mellan de mest främmande människor och väckt liv i våra annars sovande städer påminner mästerskapet om den mänskliga naturens kranka verklighet. Med avskaffat karensavdrag riskerar startelvan på våra arbetsplatser att utifrån en dov trötthetskänsla på morgonen ersättas av avbytarbänken. Sjukskrivna arbetslag gör inga vinster.

Det är positivt att människor lever längre. Men samtidigt förändras befolkningens sammansättning. Allt färre i arbetsför ålder ska försörja allt fler äldre. Även om arbetslösheten sjunker kommer den demografiska utvecklingen att bestå. 

I Tidningen Näringslivet varnar Andreas Bergh vid IFN och Lunds universitet tillsammans med Katarina Wagman, chef på Ekonomifakta, för att mer än hälften av Sveriges kommuner har en försörjningskvot över 90. Det innebär att på 100 personer i arbetsför ålder går 90 personer som inte är i arbetsför ålder. Berghs poäng är att problemet är betydligt större än att justera lite här och där. Vi behöver sluta diskutera enskilda reformer och i stället fråga oss hur ett hållbart välfärdssamhälle ska fungera när demografin förändras. Dagens institutioner är i stor utsträckning utformade för ett samhälle som inte längre finns.

Allt färre i arbetsför ålder ska försörja allt fler äldre.

Arbetslivet måste fortsätta längre, börja tidigare och vara bättre anpassat efter arbetsmarknaden. När allt färre ska försörja allt fler har vi inte råd med ett utbildningssystem som håller människor borta från arbetsmarknaden längre än nödvändigt. Dagens utbildningsmodell bygger i hög grad på ett industrisamhälle där människor utbildade sig först och arbetade sedan. I en ekonomi där AI och teknikutvecklingen snabbt förändrar kompetensbehoven behöver utbildningssystemet bli mer flexibelt och bättre anpassat till arbetsmarknadens behov. Målet kan inte vara att maximera antalet år i utbildning. Målet måste vara att maximera den kompetens de utvecklar och hur snabbt den kommer till användning. Samtidigt måste det bli enklare att återvända till utbildning senare i livet när nya kunskaper efterfrågas 

AI är inte bara en teknisk innovation. Det är ett sätt att frigöra tid och resurser i välfärden. Dagens handläggning inom myndigheter är till stor del standardiserad. Mycket av arbetet handlar om att kontrollera uppgifter, upptäcka avvikelser och tillämpa regelverk på ett konsekvent sätt – uppgifter som AI är särskilt lämpad för. Skillnaden är inte att myndigheterna blir mer regelstyrda, utan att reglerna tillämpas av AI i stället för människor. Enligt Statskontoret arbetar närmare 300 000 personer i svenska myndigheter, varav många arbetar med administration, utredning och handläggning. Om handläggningstider kan kortas från veckor till minuter skulle det förändra både myndigheternas kostnader och människors vardag. När hundratusentals arbetstimmar går till rutinmässiga processer handlar potentialen i AI inte om marginella förbättringar – utan om att förändra den offentliga sektorn i grunden.

Dagens institutioner är i stor utsträckning utformade för ett samhälle som inte längre finns.

När färre arbetar ökar trycket på pensionssystemet där dagens arbetsföra i stor utsträckning finansierar dagens pensioner. Därför behöver en större del av framtidens pensioner finansieras genom avkastning på kapital. Ett system med generationsbaserade fonder, där en större del av pensionskapitalet byggs upp för den egna generationen, skulle kunna minska beroendet av den krympande skattebasen och göra pensionssystemet mer robust. Pensionssystemet behöver utformas för ett samhälle där arbetskraften växer långsammare än antalet pensionärer. 

Gemensamt för dessa reformer är att de stärker incitamenten att utbilda sig, arbeta, starta företag och investera. Sverige har inte råd med system som motverkar innovation och effektivisering. När antalet arbetade timmar i en ekonomi minskar, så blir varje arbetad timme mer värdefull. Institutionerna måste därför göra det enklare att komma i arbete tidigare, arbeta längre och att använda ny teknik där den skapar störst nytta. Ett sätt att skapa sådana incitament är genom större inslag av konkurrens och marknadsmekanismer. Genom att öppna upp för konkurrens inom skola, vård och omsorg skapas starkare drivkrafter att utveckla nya arbetssätt och arbeta mer effektivt. 

Sverige har inte råd med system som motverkar innovation och effektivisering.

Därför vore det ett steg i fel riktning att föra en politik som försvagar arbetslinjen, höjer skatterna på arbete och företagande eller begränsar konkurrensen i välfärden. När försörjningsbördan ökar behöver Sverige fler människor som arbetar och fler företag som växer – inte färre incitament att göra det. 

Demografin går inte att rösta bort. Antingen håller vi fast vid institutioner byggda för gårdagens Sverige – eller så bygger vi institutioner anpassade till ett samhälle där färre ska försörja fler. Ju längre vi väntar, desto dyrare blir det att låtsas att verkligheten ser ut som förr.

Att den svenska bostadsmarknaden har stora strukturella problem är de flesta överens om. Med höga boendekostnader, låg rörlighet och dalande nybyggnation står Sverige inför ett vägskäl som riskerar att slå inte minst mot samhällets redan mest utsatta. Trots detta väljer parti efter parti att presentera förslag som gynnar en redan privilegierad grupp. Senast i raden är Sverigedemokraterna som med ett ”medborgarveto” önskar stärka grannar och närboendes möjligheter att förhindra byggnation i ett område.

Förslaget riskerar dessvärre att ytterligare begränsa stadens utveckling. Redan idag kan nitiska grannar, efter att kommunens byggnadsnämnd fattat beslut i ärendet, överklaga till Länsstyrelsen, Mark- och miljödomstolen, Mark- och miljööverdomstolen samt i särskilda fall även Högsta domstolen. Att överklaga bygglov är möjligt i fler instanser än allvarliga brottmål. Detta med resultatet att stadens utveckling hämmas av ett pärlband av långdragna överklagandeprocesser som binder markägare med såväl tid som kapital.

Trots att det är välkommet att Sverigedemokraterna, som gör anspråk på att vara ett statsbärande parti, börjat bry sig om bostadspolitiken är förslaget motsatsen till vad Sverige behöver. I stället borde partiet våga tänka nytt och bredda den sakpolitiska arsenalen, inte minst inom bostadspolitiken. En möjlig väg för inspiration är att blicka över Atlanten.

Trots att det är välkommet att Sverigedemokraterna börjat bry sig om bostadspolitiken är förslaget motsatsen till vad Sverige behöver.

I den amerikanska delstaten Texas, som Rutger Brattström skriver om i rapporten Bygg som en cowboy, är den genomsnittliga tiden från projektstart till inflytt i lägenhetshus hälften jämfört med Sverige. Detsamma gäller byggkostnaderna för småhus. Anledningen är att politiken tagit ett steg tillbaka och i stället låtit utbud och efterfrågan diktera villkoren för hur staden ska utvecklas. Detta bland annat genom att utforma deed restrictions, som går att likna med ett privaträttsligt avtal i stil med svenska servitut, där specifika regler och restriktioner kan skrivas in direkt i köpekontrakten. Exempelvis kan det handla om att området är exklusivt för villkor eller mer detaljerade estetiska krav såsom harmoniserade fasadfärger eller höjd på staketen. Därutöver är bygglovsprocessen den omvända jämfört med Sverige. I stället för att politiken tar beslut såsom var en byggnad ska uppföras är detta upp till fastighetsägare och byggbolag att komma överens om, medan byråkrater enbart kontrollerar att de gemensamma reglerna uppfylls. På så sätt skapas frihet och förutsägbarhet för markägare samtidigt som politiken uteslutande fokuserar på att förhindra faktiska och mätbara störningsmoment.

Att den svenska bostadskrisen måste hanteras är uppenbart. Ytterligare interventioner på en kvasimarknad byggd på godtycke och ett myller av krångliga regelverk är däremot inte rätt väg att gå. Tvärtom borde politiken ta ett kliv tillbaka och låta spontana krafter få områden att utvecklas och frodas med byråkratens vakande öga enbart som en skugga vid sidlinjens periferi.