Under de senaste dagarna har frågor kring brott och otrygghet varit i fokus till följd av oroligheterna i Husby och Tensta i nordvästra Stockholm. För 1 år sedan var det Malmö som stod i centrum och som utpekades som en otrygg stad, men hur är det egentligen?

För att få en bättre bild av hur tryggheten ser ut i några utsatta områden har därför den oberoende Stiftelsen Tryggare Sverige genomfört en undersökning i de 15 stadsdelar som regeringen valt ut att ingå i satsningen URBAN15[1].

Den undersökningsmodell som används för att mäta tryggheten i dessa stadsdelar har tillämpats sedan 1998 av bland annat Rikspolisstyrelsen och många kommuner. Den har besvarats av mer än 850 000 respondenter, vilket gör den till Sveriges största.

I undersökningen är begreppet trygghet definierat som en sammanvägning av 33 indikatorer som alla har bäring på trygghet. Indikatorerna utgörs bland annat av problem med berusade personer, utsatthet för brott, oro att bli misshandlad och rädsla för särskilda personer i bostadsområdet etc. Indikatorerna omvandlas till ett index som redovisas på en skala från 0 (inga problem) till 6 (extrema problem).

Som framgår av tabell 1 visar resultaten på stora skillnader mellan de 15 stadsdelar som ingår i URBAN15. I Tensta i Stockholm uppgår värdet på trygghetsindexet till 4,15, vilket är bland det högsta som någonsin uppmätts i Sverige. Motsvarande värde i stadsdelen Gamlegården i Kristianstad är 1,49, vilket är mycket lågt ur ett nationellt perspektiv.

- Tidigare undersökningar visar att områden som redovisat ett trygghetsindex på över 3,60 alla har fått stora problem med oroligheter, bland annat i form av upplopp, säger trygghetsexperten Thomas Ahlskog, Stiftelsen Tryggare Sverige.

Det är framför allt fem områden som utmärker sig i negativt hänseende. Det handlar om Tensta och Rinkeby i Stockholm, Hjällbo i Göteborg samt Södra Sofielund och Herrgården i Malmö.

- Resultaten från denna undersökning visar att invånarna i till exempel Södra Sofielund i Malmö inte är mer otrygga än i andra städer. Liknande problemnivåer som uppmätts i Malmö finns även i vissa stadsdelar i Stockholm och Göteborg, säger Thomas Ahlskog.

Den bild som framkommer i undersökningen bekräftas av våra dialoger med organisationer och boende i Husby och Tensta.

- Det de boende efterfrågar är precis samma sak som du och jag, dvs. att känna trygghet i sitt bostadsområde. En vanlig fråga som vi får handlar också om varför polisen bara kommer när det har hänt något, och inte finns som en naturlig del i området. Många frågar även varför det är de yngsta och minst erfarna poliserna som är i området och varför de försvinner när man precis har lärt känna de, säger generalsekreteraren Magnus Lindgren, Stiftelsen Tryggare Sverige.

Utvecklingen är oroande i vissa av de områden som ingår i satsningen URBAN15 och det krävs krafttag för att komma till rätta med situationen.

- Förutom traditionell social prevention är en avgörande fråga för att komma till rätta med de problem som framkommer i undersökningen att det finns en lokalt närvarande och förankrad polis som verkar i lokalsamhället, säger f.d. polischefen och ordföranden Karl-Åke Pettersson, Stiftelsen Tryggare Sverige.

Tabell 1. Trygghetsindex för URBAN15-områden. Skalan går från 0 (inga problem) till 6 (extrema problem).[2] 

Stadsdel  Trygghetsindex (0-6)  Kommentar

Tensta (Stockholm)  4,15[3] (mycket allvarlig situation, bland de högst uppmätta)
Rinkeby (Stockholm)  3,82  (mycket allvarlig situation, bland de högst uppmätta)
Hovsjö (Södertälje)  2,91 (hög problembild, men positiv utveckling sedan 2006)
Ronna (Södertälje)  2,39 (viss problematik, men positiv utveckling sedan 2006)
Hjällbo (Göteborg)  3,64 (mycket allvarlig situation, bland de högst uppmätta)
Gårdsten (Göteborg)                        3,30 (mycket allvarlig situation)
Bergsjön (Göteborg)                        2,94 (hög problembild, utan att vara extrem)
Norra Biskopsgården (Göteborg)  2,58 (hög problembild, utan att vara extrem)
Kronogården (Trollhättan)              2,52 (hög problembild, utan att vara extrem)
Centrum-Öster (Landskrona)         2,12 (viss problematik utan att vara extrem)
Araby (Växjö)                                     2,36 (viss problematik utan att vara extrem)
Södra Sofielund (Malmö)                3,76 (mycket allvarlig situation, bland de högst uppmätta)
Herrgården (Malmö)  3,85 (mycket allvarlig situation, bland de högst uppmätta)
Hässleholmen (Borås)[4]    -
Gamlegården (Kristianstad)            1,49 (låg problembild) 

Undersökningen (O)trygghet i förorten genomfördes i april/maj 2012.

Kontakt: För mer information kontakta Magnus Lindgren 08-29 20 00/070-510 29 84 eller rapportens författare Thomas Ahlskog 08-29 20 00/070-328 62 31.

[1] De stadsdelar som ingår i regeringens urbana utvecklingsarbete är Tensta och Rinkeby (Stockholm), Hovsjö och Ronna (Södertälje), Hjällbo och Norra Biskopsgården (Göteborg), Södra Sofielund och Herrgården (Malmö), Kronogården (Trollhättan), Centrum-Öster (Landskrona), Hässleholmen (Borås) samt Gamlegården (Kristianstad) samt Araby (Växjö).
[2] Undersökningen bygger dels på befintlig statistik från undersökningar genomförda i polismyndigheterna i Västra Götaland, Skåne och Kronoberg, dels på en kompletterande studie genomförd av Stiftelsen Tryggare Sverige under våren 2012.
[3] Det ska noteras att det både i Tensta och Rinkeby förekommit oroligheter under den aktuella undersökningsperioden.
[4] I Hässleholmen går det inte att göra ett index då undersökningen bygger på delvis andra frågor än i övriga områden.

Stiftelsen Tryggare Sverige arbetar mot människohandel och för att förbättra hjälp, stöd och skydd för personer utsatta för människohandel av alla former. Stiftelsen ser människohandel som en fråga som i grunden handlar om mänskliga rättigheter och alla människors lika värde.

Stiftelsen bevakar hur Sverige följer de internationella regelverken, med fokus på att utsatta för människohandel ska få sina rättigheter tillgodosedda samt deltar i flera europeiska samarbeten för att bekämpa den gränsöverskridande exploateringen av människor, deras kroppar och drömmar.

PRIORITERADE FRÅGOR
Dessa frågor driver Tryggare Sverige för att förbättra situationen för utsatta för människohandel och motarbeta alla former av människohandel, exploatering och slaveri:

1. Utsattas bästa i centrum hela vägen
Verka för att den utsattas eget bästa hamnar i fokus för utformningen av insatser när en person misstänks vara utsatta för någon form av människohandel:

Efter identifikation ska den utsatta erbjudas en reflektionsperiod på 30 dagar för återhämtning för sin egen skull, precis som Europarådets konvention, artikel 13 föreskriver.

Det måste finnas boende anpassade för och kapabla att ta emot personer misstänkt utsatta för människohandel av alla former. Det ska genomföras strukturerade hot- och riskbedömningar enligt en vetenskapligt framtagen metod både vid identifikation och vid eventuellt hemsändande – i det senare fallet kan även familjemedlemmars säkerhet behöva beaktas.

För att förebygga upprepad utsatthet är det av vikt att det upparbetas kontakter med parter i hemländerna och att ett samarbete sker för att följa upp situationen för den utsatta även tid efter att en person sänts hem.

2. Bekämpa alla former av människohandel
Tryggare Sverige vill hålla samman arbetet mot alla former av människohandel och inkludera former av människohandel: t.ex. exploatering för arbetskraft, men även hushållsarbete, tiggeri eller kriminell verksamhet. Den svenska nationella handlingsplanen har sammankopplat människohandel med prostitution och våld mot kvinnor, nu är det alltså dags att vidga perspektivet och inkludera andra former av människohandel. En handlingsplan för alla former behövs. Rutiner för identifikation av misstänkta för alla olika former av människohandel behöver förbättras. Alla identifierade ska få tillgång till sina rättigheter vad gäller stöd och skydd.

3. Enhetlighet och samordning av stödinsatser
Verka för att det skapas en över landet enhetlig modell för att hantera ärenden, där man misstänker att det kan röra sig om människohandel. Samverkan mellan flera parter är nödvändigt, men sker idag på ad hoc-basis för fall till fall. För att nå resultat krävs ett samlat grepp och att ansvaret för förebyggande insatser, identifikation och stöd- och skyddsåtgärder hålls samman nationellt. Ett nationellt centrum är önskvärt som också kan föra den idag saknade statistik över antal misstänkt utsatta och andel identifierade som sänds hem. Den nationella rapportören är idag operativt verksam vid Rikspolisstyrelsen, RPS och önskvärt vore att det skapades en oberoende nationell rapportör som rapporterade om vad som inte görs, och även vad som görs av civila samhället.

4. Ökat samarbete mellan olika ideella organisationer
Stiftelsen vill också verka för ökat samarbete mellan olika ideella organisationer, så kallade NGO:s i Sverige som kan komma i kontakt med och ge stöd till utsatta för människohandel. Det kan röra sig om föreningar och sammanslutningar som organiserar stöd till t.ex. våldsutsatta kvinnor, asylsökande, flyktingar, ensamkommande flyktingbarn, papperslösa, gästarbetare, anställda inom hushåll, ”post-order-fruar”, prostituerade, brottsdrabbade eller nödställda som tillhör en viss minoritet, eller ett visst trossamfund. En förenande grund torde vara de mänskliga rättigheterna.

Idag är Stiftelsen medlemmar i den europeiska sammanslutningen ENPATES som verkar för ett ökat samarbete över gränserna och utbyte av information mellan NGO:s för att underlätta för utsatta att få sina rättigheter tillgodosedda. En samarbetsmodell Stiftelsen gärna vill utveckla även inom Sverige.

VERKSAMHET
Stiftelsen Tryggare Sverige har de senaste åren vad gäller människohandelarbetet deltagit i ett antal EU-projekt och sammanställt reporter eller genomfört kartläggningar i samband med dessa.

1. Kartläggning mm om efterlevnaden av Europarådets konvention mot människohandel
Under 2010 deltog Stiftelsen i ett gemensamt EU-projekt (E-NOTES ”European NGO:s Observatory on Trafficking, Exploitations and Slavery”) där man kartlade hur respektive medlemsland implementerat de olika delarna i Europarådets konvention mot människohandel. Kartläggningen visar stora skillnader mellan hur EU-länderna klarar av att leva upp till den konvention man åtagit sig att följa, och en rad brister vad gäller stöd och skydd till utsatta. Rapporten i sin helhet, liksom de 27 medlemsstaternas länderprofiler, återfinns på http://www.e-notes-obervatory.org 

Stiftelsen presenterade en första delrapport för svensk del på en debattkväll den 18 oktober 2010 (Internationella Ant-Trafficking Day). Stiftelsen skrev i anslutning till att hela rapporten släpptes, en debattartikel som publicerades i SvD den 22 februari 2011, den Internationella Brottsofferdagen (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/brister-i-skyddet-for-brottsoffer_5959001.svd ) . Rapporten har sänts ut till en rad aktörer som pdf-fil och med länk till den web sajt där alla underlag finns publicerade.

Stiftelsen avser att följa upp E-NOTES kartläggning om hur Sveriges arbete för att implementera Europarådets konvention från 2005 (http://conventions.coe.int/Treaty/en/Treaties/Html/197.htm ) fortskrider, men även hur Sverige klarar att leva upp till andra aktuella internationella regelverk, som t.ex. det den 29 mars 2011 antagna EU-direktivet EU (new proposal for a Directive of the European Parliament and of the Council on Preventing and combating trafficking in human beings, and protecting victims, repealing the Framework Decision of 2002: http://www.statewatch.org/news/2010/apr/eu-com-95-10-trafficking-proposal.pdf ).

GRETA, ”Group of Experts on Action against Trafficking in Human Beings”, utvärderar hur länderna som ratificerat Europarådets konvention har implementerat den, och avger en skriftlig lägesrapport för varje land om detta med rekommendationer på åtgärder. Intentionen är att följa upp hur detta efterlevs med en fyraårs-intervall. Inför att Sverige 2013 nu granskas av GRETA har Tryggare Sverige skickat en rapport om situationen i Sverige. Dessutom har STS löpande gett uppdaterad information.

2. Förekomst av utsatthet för människohandel bland asylsökande
Stiftelsen har 2011 medverkat i ett Europeiskt projekt som syftar till att underlätta identifikation av asylsökande utsatta för människohandel, och därigenom kunna erbjuda adekvat hjälp och skydd: Safer Path “System action for the empowerment of refugees and the protection against trafficking in human beings”. Under sommaren 2011 kartlades i ett flertal länder, däribland Sverige, befintliga rutiner och hur pass väl asylsökande som utsatts för människohandel fångas upp av migrationsmyndigheter och erbjuds den stöd och vård de har rätt till. Resultatet av kartläggningarna publicerades i en rapport där man även ger riktlinjer och förslag på metoder och rutiner vid misstanke om att en asylsökande utsatts för människohandel (mer information om projektet: http://www.accem.es/ficheros/documentos/pdf_trata/SAFER_PATH_leaflet.pdf ).

3. Medlemskap i ENPATES och gemensamma EU-projekt
Stiftelsen Tryggare Sverige gick 2001 in i EU-projekt (ENPATES ”European NGOs Platform Against Trafficking, Exploitation and Slavery”) för att lägga en grund för samarbete mellan alla medlemsländer för att tillgodose att utsatta för människohandel för tillgång till sina rättigheter såsom stöd och skydd. Stiftelsens projektledare deltog i april 2011 i ett två-dagars Meeting med representanter från ideella organisationer i 39 länder.

I september 2011 blev Stiftelsen Tryggare Sverige fullvärdig medlem av nätverket och har sedan dess tillgång till den gemensamma plattformen där 36 organisationer från lika många länder ingår; Albanien, Armenien, Azerbadjan, Belgien, Bulgarien, Bosnien/Hercegovina, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Georgien, Grekland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Makedonien, Malta, Moldavien, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Serbien, Slovakien, Spanien, Sverige, Schweiz, Storbritannien, Tjeckien, Tyskland, Turkiet, Vitryssland, Österrike.

Den 18 oktober 2011 lanserades ENPATES i Bryssel på Anti-Trafficking Day. Mer om ENPATES på: http://www.accem.es/ficheros/documentos/pdf_trata/ENPATES_leaflet.pdf 

Nätverkets gemensamma plattform ska underlätta kunskapsutbyte och kontakter i individuella fall, samt är tänkt att leda till bättre samordning mellan olika insatser mot människohandel och förbättra spridandet av beprövade metoder och modeller för upptäckt, stöd, rehabilitering och förebyggande arbete. Plattformens värdegrund vilar på ”Victim first” och att insatserna inbegriper alla former av människohandel. Mer information finns på www.enpates.org.

I november 2012 hölls ett avslutande medlemsmöte med NGO:s från ett antal länder inom och utanför EU. Olika problem och lösningar diskuterades. Man beslöt att fortsätta samarbetet i medlemsnätverket ENPATES, genom att söka projektmedel från EU-fonder för att arbeta mot människohandel över gränserna. Den tvååriga plattformen har gett en stabil grund för att nu gå till handling tillsammans. Inom kort kommer ENPATES första Nyhetsbrev där STS bl a rapporterar om den i februari uppmärksammade debatten kring fallet Alexandra, en rumänska utsatt för människohandel som polisen utvisade till en situation som ledde till att hon re-traffickerades.

I februari 2013 söker Stiftelsen Tryggare Sverige tillsammans med 14 andra länder inom ramen för ENPATES medel från EU:s så kallade Return Fond, för att kartlägga återvändandeproblematiken och ta fram ”best practice” och rutiner för samarbete. Eftersom det ingår både ursprungsländer och destinations- samt transitländer i ENPATES finns möjligheter att bygga upp ett solidariskt, gränsöverskridande samarbete kring återvändandet. Stiftelsen inväntar nu besked i andra kvartalet 2013 om vi fått medel för att genomföra projekt ”CAIRO-Common Actions for the Improvement of Return Opportunities for Trafficked Persons”.

Övrigt:
Debattartiklar, nätverksbygge, lobbyarbete, konferensdeltagande, föreläsningar, information och rådgivning.

KOMMANDE AKTIVITETER
21 maj: deltar i länsstyrelsens konferens om barn utsatta för människohandel Stockholm.

31 maj: deltar i ”the EU Civil Society Platform on Trafficking in Human Beings”  i Bryssel.

10-11 juni: workshop i Norge med teaterprojektet Dreambusiness om människohandel.

Kontakt:
Ninna Mörner är journalist sedan 1991, och MA i ekonomisk historia sedan 2009 med fokus på människohandel. Sedan 2009 är Ninna engagerad i människohandelsarbetet för Stiftelsen Tryggare Sverige, och arbetar annars vid Centre for Baltic and East European Studies vid Södertörns högskola som chefredaktör för tidskriften Baltic Worlds (www.balticworlds.com).  Ninna deltar även som sakkunnig i projekt Dreambusiness, teater mot människohandel (www.dreambusiness.se)

För mer information om de nätverk som beskrivs ovan eller beställning av rapporter etc., kontakta projektledaren Ninna Mörner via telefon 08-29 20 00, 076-59 74 199 eller via e-post: info@tryggaresverige.org. 

Minskad brottslighet, ökad trygghet och höjda fastighetsvärden. Det är några av de positiva effekter som de senaste 20 årens utveckling medfört i New York. I den här avslutande delen av Stiftelsen Tryggare Sveriges reportageserie om brottsutvecklingen i New York ska vi titta närmare på den kritik som förekommer. Det handlar till exempel om kritik mot den förre borgmästaren Giulianis politik och mot polisens arbetsmetoder (jämför Reva-debatten), men även mot den så kallade Disneyfieringen av staden.

Vi har i ett antal artiklar beskrivit några av de viktigaste förklaringarna till den exceptionella minskningen av brottsligheten i New York. Det handlar om förändrade polisiära arbetsmetoder där datorer började användas för att följa upp brottsstatistik och där polischefer började ställa krav på snabba och precisa ingripanden, även mot den så kallade vardagsbrottsligheten. Det handlar om chefer med visioner och vilja att införa nya arbetssätt i gamla och trötta organisationer. Det handlar om samverkan i lokala så kallade Business Improvement District (BID) där fastighetsägare, ideella organisationer och andra aktörer började gå samman för att ta ett gemensamt ansvar för ett lokalt avgränsat område i staden.

Tillsammans har dessa åtgärder inneburit att New York i dag är en av USA:s säkraste storstäder. Personerna bakom förvandlingen; borgmästaren Rudolph Giuliani, polischefen Bill Bratton och den ställföreträdande polischefen Jack Maple, har i många sammanhang skildrats som hjältar. Sveriges förre generalkonsul i New York, Olle Wästberg, föreslog exempelvis i en debattartikel på SvD Brännpunkt (21/5-05) att Giuliani borde få Nobels fredspris. Motiveringen var att Giuliani genom sin brottspolitik räddat 10 000 människoliv genom uteblivna mord och dråp och att han även fått ned brottsligheten i övrigt.

Disneyfiering av New York
Även om den positiva utvecklingen på många sätt är oomtvistlig förekommer kritik. Stellan Wahlström är en svensk musiker som tillbringat mycket tid i New York sedan 1990-talet. Wahlström berättar att människor i allmänhet var väldigt nöjda med Giuliani under hans första mandatperiod då brottsligheten minskade markant. Men under hans andra period som borgmästare tyckte många att det började gå för långt. Giuliani ville bland annat censurera konstutställningar och allt skulle göras tillrättalagt och ”barntillåtet”, vilket är märkligt i en stad som New York, säger Wahlström.

Ellen Goldstein är vice VD på Times Square Alliance som är ett samverkansprojekt (BID) mot brott. Hon beskriver hur projektet ibland kritiseras för att ha bidragit till att Times Square och Bryant Park vid 42:a gatan blivit allt mer ”Disneyfierat”. Och visst har stora kedjor som Disney, Victoria’s Secret, Foot Locker och Toys”R”us ersatt porrklubbar, tomma affärslokaler och andra suspekta verksamheter, och i den meningen bidragit till en ”Disneyfiering” av området. Men Goldstein säger att det är svårt att hitta någon som upplevt 1990-talets brottslighet som vill gå tillbaka till tiden innan förbättringarna. Vissa delar av staden där tidigare inga andra än narkomaner och brottslingar rörde sig är numera levande stadsdelar med intressant och spännande innehåll. En stad måste kunna vara både trygg och spännande, säger Goldstein.

Framgångsrik PR-kampanj
Giulianis brottsbekämpningspolitik har kritiserats och kallats för en ”framgångsrik PR-kampanj”. Enligt professor Franklin Zimring, som bland annat är författare till böckerna ”The Great American Crime Decline” och ”The city that became safe”, bidrog Giulianis politik inte i någon avgörande utsträckning till minskningen av brottsligheten.

Under Giulianis tid som borgmästare år 1994 till 2001 minskade brott som mord, våldtäkt, inbrott och biltillgrepp över hela landet med mellan 37 och 41 procent. Detta innebär, enligt Zimring, att åtminstone hälften - och så mycket som tre fjärdedelar - av nedgången i New York skulle ha skett även om inte Giuliani varit borgmästare. Men Giulianis budskap om New York som den trygga och säkra staden, med honom själv som regissören bakom framgångssagan, har gått hem.

Stop and frisks-problematiken

Den främsta kritiken handlar annars om New York-polisens förändrade arbetssätt där man i sin strävan efter att ingripa mot ”små” brott, för att på så sätt motverka stora brott, riskerar att diskriminera fattiga, hemlösa, unga, invandrare eller personer som har en tuff attityd mot samhället.

Sedan 2002, då polisen fick utökade möjligheter att stoppa människor i syfte att fråga ut dem och söka efter vapen m.m. (så kallade Stop-and-frisks), har antalet kontroller ökat med över 600 procent. Statistik från New York Civil Liberties Union (NYCLU), som är en ideell organisation som arbetar för medborgliga rättigheter, visar att under förra året gjorde New York-polisen 684 330 kontroller.

Och även om polisen hittar såväl personer som är efterlysta, som narkotika och vapen blir det problematiskt då de allra flesta som stoppades under 2011 – och under varje år sedan regeln infördes – var män (92%) och ”African American” eller ”Latino” (87%), och då det precis som tidigare år bara var en mindre del (12%) som blev föremål för vidare ingripanden.

Man skulle kunna föreställa sig att antalet kontroller avtar i takt med att brottsligheten minskar, men enligt NYCLU har så inte varit fallet. Istället har den motsatta utvecklingen skett, brottsligheten minskar men antalet kontroller ökar (http://www.nyclu.org/).

Polisens insatser i dessa sammanhang måste föregås av tydligt formulerade mål, oavsett om fokus är på New York eller Sverige. Polisen måste vara noga med vad man vill åstadkomma och följa upp hur man når målen, annars är risken stor att man diskriminerar vissa etniska minoriteter. Detta är en debatt som blir allt viktigare att föra även i vårt land.

Friserade siffror
Adrian Schoolcraft är en polis från NYPD som precis som många andra blev polis för han hade ett socialt engagemang och ville hjälpa människor. Ganska snart upptäckte han emellertid att allt inte stod rätt till inom New York-polisen. För att dokumentera missförhållanden började han i hemlighet spela in sina kollegor och chefer.

Allt avslöjades i tidningen The Village Voice som publicerade ett urval av inspelningarna på sin hemsida (http://www.villagevoice.com/2010-05-04/news/the-nypd-tapes-inside-bed-stuy-s-81st-precinct/).

Inspelningarna, som gjordes under drygt ett år mellan 1 juni 2008 och 31 oktober 2009 i 81st polisdistriktet i Brooklyn, visar bland annat att de patrullerande poliserna blir tillsagda av sina chefer att manipulera brottsstatistiken genom att inte ta upp vissa anmälningar eller genom att omdefiniera och ”nedgradera” brotten. Även om New York-polisen själva hävdar att det är ovanligt att brott omdefinieras eller registreras först då brottet verkligen är styrkt, rapporterar The Village Voice om bostadsinbrott som inte tas upp om den drabbade inte har kvitton på de stulna föremålen, om grova stölder som förvandlas till vanliga stölder genom att värdet på det stulna skrivs ned etc.

Kritik mot att polisens förändrade arbetsmetoder tillskrivs äran
Det kan också nämnas att de svenska kriminologerna Hanns von Hofer och Henrik Tham i en debattartikel på SvD Brännpunkt (7/6 -05) vänder sig mot att polisens förändrade arbetsmetoder tillskrivs äran för den minskade brottsligheten. De konstaterar: ”Om man med dessa enkla polisgrepp skulle kunna förändra brottsligheten så radikalt, varför har det då inte införts överallt?”.

Även om von Hofer och Tham är tämligen ensamma om sin uppfattning att polisens förändrade arbetsmetoder inte har varit betydelsefulla för brottsminskningen, ställer de en berättigad fråga om varför dessa förändrade arbetsmetoder inte in-förts överallt. Svaret är att många polismyndigheter, både i och utanför USA, har tagit efter New York-modellen med goda resultat. I Sverige däremot har erfarenheterna från New York i princip inte fått något som helst fäste, trots försök att introducera en mer lokalt förankrad polis under Björn Erikssons tid som Rikspolischef och trots försök med tydligare ledning och styrning under Stefan Strömbergs chefskap.

Efter att ha studerat kriminaliteten i New York står det helt klart att polisens förändrade arbetsmetoder har varit en starkt bidragande orsak till den positiva utvecklingen. Hur erfarenheterna, positiva såväl som negativa, från New York ska tas tillvara och eventuellt implementeras i vårt land, med de starka särintressen som finns, är däremot en helt annan diskussion. Viktiga ingredienser i detta sammanhang är dock att det måste finnas chefer – såväl politiker som tjänstemän - med visioner, mod och vilja att skapa en verklig förändring.

Fler poliser, hårdare tag och nolltolerans är något som ofta förknippas med den minskade brottsligheten i New York. De experter vi möter talar emellertid istället om accountability (ansvarsutkrävande), chefskap och samverkan. Nedan presenteras del fyra i Stiftelsen Tryggare Sveriges reportageserie om trygghetsarbete i New York: Samverkan som framgångsfaktor för minskad brottslighet.

Under början av 1990-talet sjönk fastighetspriserna i New York till följd av hög brottslighet och påtaglig otrygghet. Fastighetsägare, ideella organisationer och andra aktörer började därför gå samman i så kallade Business Improvement District (BID) för att ta ett gemensamt ansvar för ett lokalt avgränsat område i staden (en park, ett bostadsområde, ett affärscentrum etc.) främst vad gäller säkerhet och renhållning. Men man hanterar också mer ”strategiska” frågor för området som utveckling av affärslivet, boende och turism. Ett BID är en så kallad Non-profit corporation; den är skattebefriad men den får inte bedriva någon egen affärsverksamhet.

Exempel på arbetsuppgifter för ett BID är renhållning, tömning av papperskorgar, reparationer, klottersanering, säkerhet, försköning av miljön, förbättring av belysning, skötsel av offentliga toaletter, uppsättande av enhetliga skyltar, papperskorgar, bänkar och tidningsautomater, arrangemang för att främja turismen, PR, välgörenhet. Det handlar alltså om allt som kan göra ett område mer attraktivt för boende, turister och företagare.

Enligt professor Robert McCrie vid John Jay College of Criminal Justice i New York går tankarna bakom lokala BID tillbaka till 1960-talet när man insåg att polisens resurser aldrig kommer att räcka till och att det därför krävs samverkan för att minska brottsligheten. Arbetet bygger på författaren Jane Jacobs tankar om den moderna stadsplaneringen och hennes berömda bok ”Den amerikanska storstadens liv och förfall” från 1961.

Business Improvement District
Lindsey Boylan är affärsutvecklingschef för ett av de mest framgångsrika BID:en i New York, the Bryant Park Corporation. För 20 år sedan var Bryant Park en otrygg och mörk plats med narkotikaförsäljning och omfattande våldsbrottslighet. Sedan dess har olika åtgärder vidtagits som ökat tryggheten samtidigt som vakanser i det omkringliggande hyresbeståndet försvunnit. Parken är i dag en grön, attraktiv och trygg plats med många besökare. Boylan beskriver att de åtgärder som vidtagits till viss del handlar om förbättrad belysning och välklippta buskage, men framför allt om att skapa en levande och attraktiv miljö.

En kort bit från Bryant Park ligger Times Square som också var en farlig och otrygg plats i början av 1990-talet. Vi möter Ellen Goldstein som är vice VD för ett BID som heter Times Square Alliance. Goldstein berättar att målsättningen är att Times Square ska uppfattas som tryggt, snyggt och välkomnande. För att åstadkomma detta krävs att man jobbar med alla små detaljer i miljön ”if you put nice things out there people will start to respect it, but if you tolerate bad stuff, more bad stuff will happen”.

Svårt att skapa platser där ingen vill vara
Liknande tankegångar har Ethan Kent, vice VD för Project for Public Spaces (PPS) som är en icke-vinstdrivande organisation som jobbar med att utveckla offentliga platser. Kent säger att det är svårt att skapa offentliga platser där människor inte vill vara, ändå är det just det som man gjort på många ställen. En anledning är som Kent säger: ”if you plan for cars and traffic, you get cars and traffic”. Framgången för att skapa trygga och attraktiva offentliga platser är människor ”what attracts people most, it would appear, is other people”, vi måste med andra ord planera för människor för att få människor.

Placemaking
Kent använder ett begrepp som han kallar ”placemaking”. Grunden för detta är tankarna om att vända på begreppen och skapa platser som människor vill använda och inte bara passera: ”we have to turn everything up-side-down, to get i right-side-up”. En viktig del i detta synsätt är att inte låta en enskild grupp individer dominera en offentlig plats. Samtidigt är det viktigt att inte exkludera några individer. Ett exempel som Kent ger är Bryant Park där hemlösa och narkotikamissbrukarna finns kvar, men de dominerar inte platsen lika mycket som de gjorde på 1980-talet och kan därför inte skrämma bort andra grupper.

Ett annat BID är MetroTech i Brooklyn som bland annat arbetar med trygghet och säkerhet samt affärsutveckling. Precis som företrädarna för övriga BID:s betonar säkerhetschefen Pete Coyne vid MetroTech betydelsen av att sända signaler: ”the bad guys know were they can get away with doing crime”.

När arbetet började bodde endast cirka 200 personer i området och otryggheten var påtaglig. Coyne berättar att när han arbetade som polis i området under 1980-talet skulle han aldrig låtit sin fru och sina barn åka till området. I dag är MetroTech en trygg och levande del av Brooklyn med cirka 12 000 invånare och Coyne säger att han nu för tiden, utan att tveka, tar med sig sin fru och sina barnbarn till området.

Lag om samverkan
För att kunna starta ett BID krävs att 49 procent av fastighetsägarna är positiva (det krävs alltså att de som inte är intresserade är i uttalad majoritet för att ett BID inte ska kunna bli till). Nyckeln till framgång är att få så många som möjligt att förstå att alla kommer att tjäna på att börja samarbeta på ett nytt sätt. Lindsey Boylan vid Bryant Park Corporation beskriver att lagen om samverkan skapar förutsättningar för att öka tryggheten.

Det är de lokala aktörerna som finansierar ett BID:s aktiviteter, men de ekonomiska medel som behövs för arbetet ”tas in” av staden New Yorks administration, för att därefter distribueras ut till respektive BID.

Hur stora avgifterna ska vara och vilka som ska betala beslutas av respektive BID. I varje BID finns en styrelse, en chef samt ett antal anställda som ansvarar för det konkreta arbetet. Men även konsulter och andra sakkunniga anlitas ibland för särskilda uppgifter. Arbetsformerna kan variera beroende på förutsättningarna i det enskilda området.

Den teoretiska/kriminologiska grunden för arbetet i en BID återfinns i artikeln ”Fixing Broken Windows: Restoring Order and Reducing Crimes in Our Communities” som de välkända amerikanska kriminologerna George L Keling och Catherine M Coles skrev för mer än 30 år sedan. Det handlar ytterst om att ett sönderslaget fönster måste lagas så snart som möjligt för annars kommer fler fönster att slås sönder, inklusive ytterligare annan vandalisering. Området kommer successivt att förfalla och det kommer att uppfattas som allt mer okontrollerat och övergivet; ett sådant ”övergivet” tillstånd kommer i sig att generera mer otrygghet och fler brott.

I New York finns för närvarande 67 BID:s, flest av alla städer i USA. Flertalet av dessa kom till som en följd av den svåra situation som rådde i staden på 1990-talet med hög kriminalitet och förslumning. Många företagare valde att lämna staden för att flytta ut i de mer trygga förorterna (eller till andra delstater). Många välbärgade invånare flyttade ut för att otryggheten var för stor. Skattekraften minskade för staden och man blev tvungen att tänka i nya banor för att klara bland annat trygghetsfrågorna. Då uppstod tankarna på detta nya partnerskap inom New Yorks redan befintliga grannskap och stadsdelar.

Att BID:sen numera står för en stor del av den skötsel och vakthållning som staden egentligen ska stå för genom vanlig skattefinansiering innebär inte att stadens ansvar har upphört i dessa områden; staden kompletterar när det behövs med till exempel polisinsatser som till skillnad mot i Sverige är en kommunal angelägenhet.

Under de senaste åren har brottsligheten minskat kraftigt över hela USA och då särskilt i New York. Förklaringarna handlar inte i första hand om fler poliser och hårdare tag (se gårdagens artikel), utan om ett förändrat arbetssätt där polisens tidigare händelsestyrda arbete ersatts av ett mer proaktivt och där det finns chefer med visioner och mod. Här presenteras del tre i Stiftelsen Tryggare Sveriges reportageserie om brottsutvecklingen i New York.

Professor Robert McCrie är kriminolog och historiker verksam vid John Jay College of Criminal Justice i New York. McCrie ger oss en snabb historielektion om brottslighetens framväxt i USA med start från 1920-talets alkoholförbud då kriminaliteten blev ett växande problem. Brott som inbrott och stölder minskade, medan mord och misshandel ökade kraftigt.  Ända fram till 1960-talet begicks emellertid ungefär lika många mord som i Västeuropa.

I början av 1960-talet mördades president John F Kennedy och ett par år senare även hans bror, presidentkandidaten Robert Kennedy. En annan som gick samma öde till mötes var medborgarrättsrörelsens starke man Martin Luther King. Professor McCrie beskriver att landet började glida isär. President Lyndon B Johnson, som tagit över efter den mödade Johan F Kennedy, införde lagar som upprätthöll medborgerliga rättigheter och tog upp kampen mot fattigdom. Under president Johnson eskalerade dock Vietnamkriget, som en klar majoritet av landets befolkning var emot, vilket innebar att han fick allt svårare att genomföra sin politik.

Professor McCrie beskriver att kriminaliteten sköt i höjden, med följd att Johnsons politiska motståndare ställde politiska krav på ”lag och ordning”, något som senare dominerade det amerikanska samhället mellan 1979-1990. Trots många nya lagar, hårdare tag och längre straff ökade emellertid brottsligheten kraftigt.

I mitten av 1980-talet ökade tillgången på drogen crack lavinartat och därmed följde en omfattande våldsbrottslighet. ”Crackepidemin” och dess våldsamma effekter dog ut under 1990-talets första år, bland annat till följd av att drogens skadeverkningar gjorde att allt fler tog avstånd från crack.

En alarmerande situation
I New York var situationen alarmerande med en omfattande brottslighet och påtaglig otrygghet, vilket medförde en negativ spiral med minskad turism och minskade fastighetsvärden. Till detta kom att stora företag inte ville vara kvar i staden utan flyttade sina verksamheter till Connecticut, New Jersey etc., vilket ytterligare minskade skatteintäkterna till staden.

Vid denna tidpunkt fick New York sin första färgade borgmästare, demokraten David Dinkins. Under hans tid som borgmästare mellan 1990 och 1993 ökade polisens anslag med nästan 25 procent och ett stort hopp sattes till att detta skulle lösa problemen med den ökande brottsligheten. Men trots att våldsbrottsligheten minskade för första gången på flera decennier fick Dinkins inte förnyat förtroende, utan ersattes av republikanen Rudolph Giuliani.

Rudolph Giuliani var en tuff före detta åklagare som i sin kampanj lovade att minska brottsligheten i New York med tio procent. En av de första åtgärder som Giuliani vidtog efter att blivit vald till borgmästare var att ge en polischef från New York Transit Police Department, Bill Bratton, ett kort kontrakt som polischef (Police Commissioner) med uppgift att uppfylla Giulianis vallöften.

Ett förändrat arbetssätt
Utgångspunkten för det nya arbetet var tankarna om ”Broken Windows” och betydelsen av att också börja ta tag i småbrotten, till exempel ”tjuvåkning” i tunnelbanan där över tio procent åkte utan att betala (i sammanhanget kan nämnas en svensk undersökning som visar att cirka 40 procent i nordvästra Stockholm tjuvåker på tunnelbanan). Alla stationer byggdes om och biljettlösa resenärer greps och fick handfängsel och fördes därefter bort med bussar till domstolen, även i välbeställda områden. Ett annat exempel, en till synes symbolisk åtgärd, var att måla två nedklottrade tunnelbanetåg helt vita varje gång de kom in i vagnhallen för att på så sätt visa att klotter inte tolererades. Tanken bakom dessa handlingar var att sända signaler om att ordningen skulle upprätthållas.

Enligt professor McCrie finns det förutom Giuliani och Bratton ytterligare en person som har haft stor betydelse för stadens positiva utveckling under de senaste 20 åren, nämligen en av Brattons före detta medarbetare vid New York Transit Police Department, polisen Jack Maple.

Maple hade idéer om åtgärder som skulle kunna minska brottsligheten ytterligare varför han, på ett party, sökte upp den nyutnämnde polischefen Bratton. Bratton mindes Maple som en duktig och kreativ polis från sin tid som chef för New York Transit Police Department och frågade därför Maple om han hade skrivit ned sina tankar. Bratton läste förslagen över helgen och kallade nästkommande tisdag Maple till ett möte på One Police Plaza, där han över en natt befordrade Maple till Deputy Police Commissioner (biträdande polischef) i staden. 

CompStat
Maples idé handlade om att tänka nytt och om att göra saker annorlunda, bland annat genom att jobba på andra tider. Han föreslog även att polisen på allvar skulle ta hjälp av den nya datatekniken för att följa upp brottsstatistik och ställa krav på snabba och precisa ingripanden, även mot så kallade mängdbrott (i Sverige kallar många poliser detta för ”pinnjakt” och det ses som något negativt).

Detta resulterade i det så kallade CompStat-systemet, som bland annat i detalj redovisar för polisledningen hur många brott som begås i stadens 76 närpolisområden (”precincts”) samt var och när de begås. Detta möjliggör snabba och välriktade åtgärder från polisens sida till skillnad mot tidigare då man i princip bara agerade händelsestyrt, utan att bry sig så mycket om hur brottsligheten egentligen såg ut, inte ens i det egna närpolisområdet. CompStat-systemet revolutionerade polisens arbete och blev en symbol för tankarna på ”accountability” (ansvarsutkrävande), och är, enligt professor McCrie, den enskilt viktigaste åtgärden för att brottsligheten i staden har kunnat minskas med 80 procent på 20 år.

I samband med införandet av det förändrade arbetssättet samlades samtliga chefer för de 76 polisdistrikten för att diskutera hur man skulle gå vidare. Enligt professor McCrie gav många av polischeferna uttryck för en uppgivenhet som handlade om att ”brottsligheten är konstant och inte går att göra så mycket åt”, en uppfattning som för övrigt verkar delas av många svenska poliser och polischefer. Inom ett år hade 80 procent av polischeferna bytts ut mot nya som delade Bratton och Maples tankar om betydelsen av ett förändrat arbetssätt. Ganska snart hade brottsligheten minskat med mer än de 10 procent som borgmästaren Rudolph Giuliani lovat i sin kampanj.

Var tog brottslingarna vägen?
På frågan om var alla brottslingarna tog vägen säger professor McCrie att de bara försvann. En vanlig invändning mot att vidta olika former av brottsförebyggande åtgärder är att det inte är någon idé eftersom brottsligheten bara flyttar någon annanstans. Om detta säger McCrie: ”om du tar bort förutsättningarna för brott, tar du bort incitamentet. Brott flyttar inte.”

Professor McCrie beskriver också andra förklaringar till den minskning av brottsligheten som skett i New York. Det handlar till exempel om att man börjat arbeta med situationell brottsprevention (SCP), att man jobbar smartare än tidigare (”the solution  is  not  more  police  –  it  is  to be smarter in many ways”) samt användningen av övervakningskameror, något som tog fart under 1990-talet.

Det viktigast för att skapa en förändring, säger McCrie, är dock chefer som har mod och visioner.