Först: vad är en toppdomän? Enkelt uttryckt, det är t ex .SE, .COM., .NU, .NET. Det är fyra exempel på toppdomäner. Hittills har det varit varje land förbehållet att ha ”sin” topdomän, vartill kommer ett begränsat antal mer generiska (dvs COM, NET etc). Men det funnits en logik och det har skapa någon form av förutsägbarhet.

Nu har ICANN, den internationella organisationen som är tämligen självsvävande – den har inte någon hemhörighet i något FN-organ eller dylikt, utan är en organisation som följer kalifornisk lag och agerar utifrån ett avtal med USAs regering – i sin oändliga visdom bestämt att världen behöver fler toppdomäner.

Eller i vart fall näringslivet och andra organisationer.

Eller i vart fall ICANNs ledningspersonal.

Har du känt ett sug efter fler toppdomäner? Jag tror inte det. Jag, i alla fall, tycker det är rätt praktiskt att veta att, så länge det är något svenskt, så torde .SE fungera ganska bra som chansning. ICA.SE tex om jag vill in på deras hemsida. Jo, det fungerade, bra.

I värsta fall kan jag chansa med .NU eller .COM, alternativt kan jag krypa till korset och googla eller binga eller något av den arten.

Men nu kan ICA starta sin egen toppdomän, om de a) får sin ansökan godkänd; b) slantar av bra många hundra tusen kronor, eller om det är miljoner. Det sistnänmnda kan kanske ICA-rörelsen fixa, även om jag inte tror att det är butiksägarna som står för fiolerna; det blir nog någon promilles prishöjning (OK, jag kommer inte att märka det, det inser jag också). Men det första?

För det finns ICA även i USA, England, Schweiz osv. Inte dagligvaruhandel, i England är det litet mer kulturellt (Institute of Contemporary Art), i Schweiz är kanske det roligaste exemplet: International Cooperative Alliance, där ICAs rival Kooperationen är medlem. I USA tycks det vara ett konsultföretag.

Tänk om de också vill lägga beslag på .ICA? Hur skall den tvisten avgöras? Först till kvarn? Störst går först? Längsta existensen? Jo, det finns regler och sätt att lösa tvister, så det kommer att ge sig. Men kan vi vara säkra på att inte en viss del av jordklotet favoriseras?

Och inte stärks förtroendet av att dagen efter att ICANN tagit beslutet så hoppar ledande – mycket ledande - personer av till ett kommersiellt företag som arbetar med att hjälpa andra att etablera sig på nätet. Hur många tror att det är en slump?

Och så har vi nästa fråga. Om nu någon vill ha .SWE, hur agerar konungarikets ledning? Idag finns ingen strategi för det i departementet. För faktiskt så kommer ansökningar där geografiska namn skall registreras att komma till resp land för någon form av möjlighet att stoppa det, eller gå före i kön. Men idag vet vi inte vem som skall hantera sådana frågor, trots att det pågår ansökningsförfaranden för fullt. Stockholms stad lär ha ansökt, och det är väl rimligt. Bör landets alla kommuner skyddsregistrera sina nan som toppdomäner, och vad kommer det att kosta för Nordanstigs kommun, en av landets minsta? Och om inte, vilka intressanta konsekvenser det kan få. För några år sedan var Stockholm tvunget att köpa loss Stockholm.Com från den (ö)kände aktören i prnografibranschen.

Så jag tycker: Det är för eländigt att detta beslut tagits, men det är historia. Det är för illaluktande att vissa kan misstänkas ha drivit det i egen sak, fast det lär visst ICANN ha stoppat för framtiden med ändrat regelverk. Det är knepigt när kommersiella krafter börjar slåss – kommer störst att vinna? Och det är hög tid för departement att arbeta fram en svensk strategi att ha till hands när frågorna kommer om huruvida svenska geografiska namn skall skyddas.

Men samtidigt kan jag börja undra litet över hur själva arbetet fokuseras. Är det inte litet väl många bollar som Anna-Karin skall hålla i luften samtidigt (och då tänker jag inte ens på hennes andra område, som svenska folket kanske är mer upphetsat över: elsektorns funktion och oligopolartade beteende).

I dagarna överlämnar IT&Telekomföretagen sitt inspel till agendan. Vi är en av det 70-tal signatärer, som ställt oss bakom ambitionen som agendan är en symbol för. Dessa signatärer förväntas skicka in en sammanställning på hur man med egna aktiviteter bidrar till att arbeta för agendans mål, ”IT i människans tjänst – Sverige skall vara bäst på att tillvarata digitaliseringens möjligheter”.

I vårt inspel har vi dels en översikt över branschens bidrag – och då är givetvis inte de enskilda företagens olika aktiviteter med -, dels en sammanställning över det 30-tal projekt som vi bedriver själva eller tillsammans med andra.

Förmodligen är IT&Telekomföretagen av tämligen naturliga skäl en av de mer berörda signatärerna. Men icke desto mindre torde antalet inspel, och innehållet i dessa, göra att statsrådets medarbetare får det svettigt att sortera stort från smått, prioriterat från mindre viktigt, politiskt intressant från mer triviala aktiviteter, generella och nationellt intressanta från mer företagsanpassade budskap. Och vad skall det egentligen användas till, det har jag inte riktigt förstått. Men det innebär nog mer arbete för departementet.

Till detta skall de stackars medarbetarna hantera andra frågor som agendan aktualiserat. Det skall skapas en digitaliseringskommission med ännu så länge oklart uppdrag, mandat och bemanning. Det skall också hållas separat från Digitaliseringsrådet, Hatts egen referensgrupp, samtidigt som det rimligen måste ha någon form av samband. Dessa båda fora skall administreras och servas med material.

Det skall också skapas regionala digitala agendor; i skrivande stund är Anna-Karin Hatt i Malmö för att stimulera det skånska digitala arbetet. Agendaarbetet skall på lämpligt men litet oklart sätt synkas med Bredbandsforum (också ett i sig utomordentligt initiativ från departementet). Dessa agendor skall på något sätt följas upp, och Bredbandsforum är inte ett självspelande piano.

Agendan skall också leda till ett Användarforum, där användbarhetsfrågor skall lyftas om jag förstått det hela rätt; än har vi dock inte sett eller hört något om detta. Här skall det också etableras, rekryteras, matas med material och administreras.

Det pågår ett arbete att utveckla strategi och arbetsformer för e-förvaltningen, där olika delar av omvärlden på något sätt skall krokas in. Det tar också tid och resurser.

Så frågan börjar smyga sig på mig: vad är den digitala agendan? Risken är att detta utomordentliga initiativ kollapsar eller imploderar, för att spetsa till skrivningen, till följd av alla de förväntningar som alla dessa initiativ leder till, och till följd av att ingen riktigt ser skogen för bara träd.

Jag hoppas att statsrådet Hatt har duktiga, arbetsvilliga skogvaktare och skogsarbetare, och en engagerad skogsstyrelse. Hur sedan allemansrätten i skogen kan tillämpas blir intressant att se: hur kommer agendan och alla dess barn och barnbarn att göra avtryck för oss alla invånare?

I övrigt vill Åsa arbeta så öppet och transparent som möjligt med sin omvärld och därigenom utveckla politiken. En stor pedagogisk uppgift nu och i framtiden är att få fler människor och organisationer att se den positiva utmaningen i en grön omställning i samhället. I denna omställning är då energifrågan helt central. Och, för att ge rätt incitament för den som köper och använder energi så måste också priset på energi ligga på ”rätt nivå”.

I övrigt tog Miljörådets medlemmar upp viktiga spörsmål såsom att vi i samhället måste hitta nya sätt att mäta välstånd på. Ett annat är att IT är en infrastruktur som borde vara en del av trafikpolitiken. Ytterligare ett är att miljökrav inom offentlig upphandling, och den lösning som kan erbjudas, borde viktas högre.

Vi ser nu från Miljörådets sida fram emot en fortsatt innovativ dialog med Romson.

Priset och prissumman – som motsvarar 25.000 kronor – är till för att lyfta fram och stärka goda initiativ som pågår för att öka kommunikationen mellan unga och vuxna på nätet. Förhoppningsvis kan det vinnande projektet bidra till fler, liknande insatser runt om i landet. Priset delades ut och webbsändes från .se.

Och, idag på morgonen fortsatte uppmärksamheten kring Surfa Lugnts pris genom två olika inslag under TV4:s Nyhetsmorgon. Det första, lite längre inslaget finns här och det andra, något kortare inslaget finns här .

Jag ser, som sagt, fram emot att detta goda exempel kan inspirera fler ”nära-barn-professionella” att genom ”nätvandring” och online-arbete nå och stödja allt fler barn och unga. En insats som kan löna sig på både kort och lång sikt.

 Men, å andra sidan, vem har sagt det? Ingen, utom Björklund själv, bevars.

Läs intervjun med Björklund, och den med Maria Stockhaus dagen innan. Orden bok eller böcker förekommer inte i artikeln, det har Björklund hittat på alldeles själv. Men han retar sig på att elever inte får en penna från första dagen. I artikeln sägs dock tydligt:  papper och penna ska alla ha, om än inte omedelbart, för barnmotoriken är inte utvecklad vid 6-7-årsåldern. Vid den åldern har datorn stora fördelar, rent pedagogiskt.

Hon har alltså inte sagt att böcker tillhör forntiden. Tyvärr, höll jag på att skriva, för i så fall hade man kunnat avfärda henne som en … tja, tokstolla? Men nu säger hon något mycket mer allvarligt: ”Skolan ska ta klivet in i nutiden i stället för att hålla till i forntiden.” Maria Stockhaus är inte en tokstolla, hon är klok och blickar framåt. 

Och det är ett helt korrekt konstaterande som Maria Stockhaus gör. Skolan är troligen den arbetsplats i Sverige där IT-användandet är som lägst – och där ska barn fostras för framtida krav och möjligheter. Lärare, kunskapens företrädare, har inte varsin dator – något som känns oerhört världsfrånvänt för många av oss. IT har inte på allvar börjat användas i pedagogiken – i alla andra miljöer i samhälle, inklusive den offentliga sektorn, pågår intensivt arbete för att tillvarata ITs möjligheter. 

Jan Björklund, böcker tillhör inte forntiden, och det har ingen sagt. Böcker är viktiga kulturyttringar som ska och kommer att finnas kvar så länge du och jag lever i vart fall. Varför denna ryggmärgsreaktion när IT i skolan kommer på tal? Varför inte i stället kanalisera denna uppvisade frustration till att åtgärda det faktum att skolan är Sveriges minst IT-användande arbetsplats? Varför inte arbeta för att Sverige blir världens bästa IT-nation, även vad avser skolans värld?

Även filmindustrin våndas över den digitala världen.  Läste att musikbranschen nu får mer än 50% av intäkterna från digitala media, och jag hoppas innerligt att  filmbranschen går samma väg.  Film är inte bäst på bio, med popcornsmaskande och pladdrande biogrannar. Dessutom besväret att ta sig till närmsta bio för alla oss som inte bor i storstädernas inre centrum.  Nej, film är bäst hemma i soffan, med ett glas vin och eget trevligt sällskap.  Kollade lite på Guldbaggegalan i veckan och blev mycket sugen på att se ett par av filmerna.  Konstaterade dock att endast ett fåtal fanns digitalt tillgänglig och några hade dessutom slutat visas på bio. Bara att vänta på eventuellt DVD-släpp alltså, men där det händer har jag garanterat glömt bort filmen.

Vi får väl ändå vara glada över det nya, mer teknikneutrala filmavtalet. Filmstöd kan ges även till filmer som inte visas på bio, och trots att teleoperatörerna och representanter för nya digitala media är uteslutna ur avtalet, känns det ändå som ett litet steg på vägen. 

Till sist en kommentar till Netopias blogg, där Per Strömbäck frågar sig  ” vem skaffar 100 mbit om man inte vill ladda ner illegalt?” Jo, t.ex. jag själv och de flesta grannar i mitt bostads område, som äntligen har fått möjlighet att ansluta oss till ett fibernät. Och vi vill ha det för att lyssna på musik, kolla på SVT Play och kolla filmer på Voddler utan att ljud och bild laggar.  Det är nog dags att inse att vanliga konsumenter efterfrågar digitala alternativ. Och betalar gärna för sig.

Däremot kan en icke helt insatt läsare luras att tro att vi är lite slarviga i Sverige vad gäller att ta hand om uttjänt elektronik. Så, är dock icke fallet. I Sverige finns sedan 2005 en förordning om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter. Det innebär i korthet att producenten är ansvarig för sina produkter från det att de sätts på marknaden tills det att produkten blir avfall och ska återvinnas. Detta gäller såväl praktiskt som finansiellt.

Branschen var med redan 2001 och bildade El-Kretsen vars uppgift är att hjälpa producenter att uppfylla lagstiftningen genom att erbjuda ett rikstäckande insamlingssystem.

Svenskarna är också mycket engagerade i sin elektronikåtervinning. Det samlas in mobiltelefoner, glödlampor, hårfönar, datorer, tv-apparater, spel och batterier. Under 2010 samlades det in – och återvanns – hela 150 400 ton elavfall i Sverige. Det motsvarar ett resultat på 15,99 kg/invånare och är att jämföra med EU:s direktiv och mål som ligger på 4 kg/invånare.

Läs gärna mer i vår just publicerade frågor- och svarsfunktion där vi redogör för aktuella och relevanta frågeställningar inom området miljö- och sociala hänsynstaganden inom IT- och telekomsektorn.

Och, förutom att det behövs engagerade och initierade föräldrar, så behövs även vuxna som i sin profession möter barn och ungdomar. För det krävs det dock en grundläggande kunskap kring ungas nätvardag och digitala kommunikation då denna delvis skiljer sig från det mer traditionella sättet att umgås. Det krävs också att man som vuxen och i sitt yrkesutövande vet hur man kan, och ska, förhålla sig till lagar och regler. Det vill säga hur man ska handskas frågor som rör integritet, anmälningsplikt och sekretess. Frågorna som ibland skapar ett motstånd till att använda digitala medier. Något som i slutänden drabbar det barn eller den ungdom som väldigt väl behöver en vuxens stöd i en utsatt situation.

Men, det pågår goda initiativ och samarbeten på olika nivåer i samhället. Och, kanske framförallt inom den frivilliga sektorn.

Surfa Lugnt har därför instiftat ett pris på 25 000 kronor för att uppmärksamma och stödja ett projekt eller en organisation som genom internet främjat kommunikation och kunskapsutbyte mellan generationer.

Priset kommer att delas ut på Safer Internet Day den 7 februari  2012 – ett globalt initiativ som medfinansieras av EU för att stärka och skydda barn och unga på nätet.

Så, hjälp till att utse Sveriges bästa nät-satsning för unga och vuxna! Gå in på följande länk. Sista dagen för att rösta är den 31 januari 2012.

Nåja, med risk för att jag kanske inte har riktigt hela bakgrunden gällande denna historia så blev jag ändå lite stärkt. Jag kopplade sedan upp mig och började arbeta. Jag läste först en artikel i Ny Teknik om de bäst betalda inom IT- och telekombranschen. Den första kvinnan dyker upp först på 25:e plats… SMACK, SMACK!

Vi får väl ändå hoppas att just den IT-klyftan kan minska ganska snabbt. Och, det kommer den att göra om vi får tro på Stefan Fölsters artikel i DN idag om att unga kvinnor kommer att gå om unga män gällande lön redan 2021 om trenderna står sig. Ja, det gäller då bara Stockholm, men det visar att det kan gå!

Och, samtidigt står det i en artikel i Dagens Industri - och inför vårens kommande stämmor – att det inte alls råder någon brist på kvinnliga styrelseordförande som skulle kunna ta på sig fler uppdrag…. SMACK, SMACK, SMACK!

Ja, där har vi en liten nyårskaramell att suga på… God jul och gott nytt år!

Var kommer då energiefterfrågan ifrån? Idag kommer den främst från Asien, Ryssland, Mellanöstern, Indien och Kina. OECD-länderna har i sammanhanget en relativt liten andel. Prognoser visar att fram till år 2035 kommer efterfrågan av energi att öka med 1/3 relativt idag. Av den ökningen kommer Kina och Indien att stå för ca 50 %. Detta medför att besluten gällande den framtida energiförbrukningen hänger på allt färre länder.

Det som kommer att öka mest fram till år 2035 är användningen av förnyelsebar energi och naturgas. Idag används i fallande ordning olja, kol, gas, förnyelsebart och kärnkraft. USA:s nettoimport av olja förväntas sjunka kraftigt fram till år 2035, bland annat p g a höga politiska mål gällande energieffektivitet samt en ökad egen produktion av olja. Nya producenter av olja ger också en ny maktbalans globalt sett.

Det sker också, vad Birol betecknade som, en ”tyst revolution” gällande naturgas. Många länder hittar nya fyndigheter (t ex Nordamerika, Kina och Australien). Problemet kan vara att detta dels sker på bekostnad av förnyelsebar energi, dels att naturgas i sig belastar miljön hårt.

Kol har under de senaste 10 åren motsvarat alla andra energislag tillsammans. Kol är fortfarande s k ”backbone” i energiförsörjningen i framförallt Asien.

Vem är då ansvarig för klimatutsläppen? Mellan 1900-2009 var det framförallt USA och EU, men detta ändras nu snabbt och Kina går nu om EU och närmar sig USA. Vad som då blir viktigt är att inte titta på de totala utsläppen utan att istället se till utsläpp per capita.

Och, om inte Kina och USA – som tillsammans står för ca 50 % av klimatutsläppen idag – skriver på globala avtal, så blir det svårt för små ekonomier att skapa en reell förändring. Och, för att det internationella finanssystemet ska våga investera i förnyelsebart, så måste de få politiska signaler nu för att inte det s k 2-gradersmålet – d v s att den globala ökningen av medeltemperaturen ska begränsas till högst 2 grader celsius jämfört med den förindustriella nivån – ska förintas för gott…

Avslutningsvis kommer FN att under 2012 att ha ett fokus på temat ”Energy for All”. Detta då 1,3 miljarder människor i världen (ca 20 %) inte har någon tillgång till elektricitet alls. Och som en jämförelse har idag 800 miljoner människor i den del av Afrika som definieras som sub-Afrika tillgång till lika mycket energi som staden New York i sig förbrukar…