Överlevnadsbarn

Intensivt barn?

2011-10-01T13:20:00.000-07:00

Hur känslomässigt starka reaktioner har ditt barn? Är hans skratt och gråt högt eller har du ett barn som uttrycker sig mer mildt?

MILD REAKTION STARK REAKTION
1 2 3 4 5

snyftar mest vrålar högt

blir sällan upprörd kort stubin. Uttrycker
sina känslor starkt.
lågmäld Upp ena minuten,
nästa ner.
Ler när hon är glad
hoppar av glädje
Blir sällan frustrerad vid
motgångar Blir lätt frustrerad.

Vart på skalan befinner sig ditt barn?

Temperamentsdrag

2011-10-01T12:16:00.000-07:00

Det finns nio stycken olika temperamentsdrag. Alla människor besitter dessa drag, men alla är inte lika starka. Temperamenten är medfödda och när vi förstår oss på våra egna drag och våra barns har vi lättare att förstå hur vi kan underlätta vardagen och arbeta mer tillsammans.

De olika temperamentsdragen är:
- intensivitet
- uthållighet
- känslighet
- insiktsfullhet
- anpassningsförmåga
- regelbundhet
- energisk
- hantera första reaktionen
- humör

De fetstilta temperamentsdragen är alla gemensamma för Spirited children. De andra temperamentsdragen behöver inte vara starka, utan kan vara precis tvärtom. Där delar sig gruppen ungefär på 50/50. Vissa är regelbundna, andra inte, vissa är energiska andra mer lugna. En del barn har svårt att hantera första mötet med nya saker, människor och platser, andra inte. Vissa barn har ett postivt sätt att se på världen, andra är mer allvarsamma och analytiska. Kurcinka kallar de för bonusdragen!

strategilördag: Temperamentsdrag

2011-09-27T10:19:00.000-07:00

Jag har inte hunnit med veckans strategilördag.. jag har påbörjat den och det kommer bli väldigt intressant tror jag. Inlägget kommer att handla om temperamentsdrag! Håll utkik. Jag publicerar så fort inlägget är klart!

Sätta stopp eller låta vara?

2011-09-27T10:09:00.001-07:00

Är det någon annan än jag som tycker det är SÅ svårt att sätta en gräns för när det får vara bra. Jag menar alltså hur mycket ska man vara sin HN till lags? Nu är min son två år, så självklart är det skillnad från bebisstadiet. Första året så var han nöjd bara han fick amma och bäras hela tiden. Nu ställer han helt andra krav och ibland blir jag bara galen.

några exempel som gör mig tokig och gör vår start på dagen gnällig ibland.

- när han vaknar på morgonen så ska han ner på undervåningen så fort han öppnar ögonen. Han drar och sliter i mig innan jag ens fått upp ögonen.
- väl nere så är det välling. Det tar 45 sekunder i micron, men trots att han druckit välling i över ett år så är det fruktansvärt att vänta 45 sek. Allt möjligt hittar vi på för att "glömma bort" att vi väntar på vällingen.
- Han har EN favorit vällingkopp som han bara SKA ha vissa mornar. Om den är i disken så är det bara att diska den. De ser alla i stort sätt likadana ut, men ibland är det bara den som gäller.
- Vi går upp igen och går på toaletten, klär på oss och bäddar sängar. Han är då helt "låst" vid att stänga dörrar. Alla dörrar måste vara stängda och alla persienner måste upp. Den andra punkten håller jag med om, men detta med dörrarna. pust. Så fort jag öppnar en dörr, så stänger han.

Allt detta utlöser gnäll och slänga sig på golvet om det inte blir som han vill. Vad gör man. Är det bara att diska samma kopp varje dag och låta han styra och ställa totalt? Pust.

Sova i egen säng

2011-09-21T14:13:00.000-07:00

Vår son har aldrig gillat att sova själv. Så, vi har låtit honom sova hos oss tills han var ungefär två år. Vi gjorde våra försök med spjälsäng, men varje gång vi lagt ner honom i spjälsängen har han blivit stel som en pinne. Länge ammades han till sömns, då det var det enda sättet att få honom att somna. Att flytta på honom och sedan lägga ner honom utan fortsatt kroppskontakt var omöjligt.

I våras gjorde vi ett försök att sova i spjälsängen med ena sidan nere, men det gick sådär. Eller, det gick jättebra egentligen, men det höll inte i sig. Vi lockade med en trehjuling om han sov i sin säng hela natten ohc efter en vecka så gjorde han det. Vi gick och köpte en trehjuling. När han vaknade på natten och ville sova hos oss, så frågade jag ifall han ville ha kvar sin cykel eller sova hos mamma. Han valde mamma. Cykeln åkte fram och tillbaka, men det blev inget bestående. Jag antar att vi inte var tillräckligt fasta vid de nya principerna.

Men, nu är han två år och vi har börjat med nya tag. I hans rum har vi lagt en madass på golvet.

Brevid har vi satt upp en lapp där det står "Im a big kid.. and I sleep in my bed all night long!" Jag hittade den på nätet. Hade ju kunnat göra en själv, men enkelt är bra. Varje morgon då han vaknar i sin säng får han sätta en smily med stämpel och färg i en ruta. Detta gillar han skarpt. Sen vi började med den har han sovit i sin säng. Inte själv hela tiden, men nu är det fast att han sover i sin säng och mamma och pappa sover i sin. Om man är rädd om natten så kommer mamma och sover på madrassen också. Varje natt vid 12-tiden får jag gå in. Men, vi har ju bara kört skarpt läge i ett par dagar nu.

Läste i Spirited Children om att man måste vara benhård med reglerna med SC-barn. Minsta lilla man viker sig så får man börja om på ruta ett. Kanske är självklart, men ibland när man är så trött så känner man att man tar nya tag imorgon.. Nu ska vi hålla fast vid våra nya sovprinciper.. jag hoppas att det ska gå bättre den här gången!

inskolning igen

2011-09-18T14:36:00.000-07:00

Efter 6 månader på en förskola så har jag beslutat att det är dags att byta. Förskolan S går på kan inte riktigt hantera hans känslighet. (Vill påpeka att vi bor i USA och pedagogiken är något annorlunda än hemma i Sverige). Han har gråtit i stort sätt varje dag jag lämnat honom och nästan varje dag när jag hämtat. Nu när han fyllt två år så får han börja på preschool och vi har gjort oss redo. Imorgon börjar inskolningen och idag har vi varit och köpt en Lightning McQueen lunchbox som han ska ha med sig. Förskolan han ska börja heter Kids At Play och har ett schema som ser likadant ut varje dag. På förra dagiset så var det mest fri lek, vilket inte riktigt passar min son, då han inte tar initiativ så bra själv när det är stökigt runt omkring. Då observerar han mest sin omgivning och är på helspänn.

Strategin för inskolningen har jag lagt upp tillsammans med förskolan. Det vanliga här i USA är att man bara lämnar sitt barn och sen är det bra med det. Det gick jag inte med på, så vi kommer göra följande:

Vi kommer dit tillsammans kl 8.00. Jag stannar med honom i ca 15-20 min och säger sedan att jag ska gå och prata med en fröken en stund.
Jag går ut och pratar lite och avvaktar. Smygtittar genom fönstret (för min egen skull). Är han ok så lämnar jag honom en timme och kommer tillbaka.
När jag kommer tillbaka så stannar vi båda kvar en stund och leker. Då är det nästan dags för utelek, så det passar bra. Han älskar att vara ute.
Om han vill så stannar vi kvar och äter lunchen, men annars så går vi när de andra barnen går in.

Hur har er inskolning gått, har du några bra tips?

Använd positiva ord!

2011-09-17T14:12:00.000-07:00

Dagens övning. Försök att förändra ditt sätt att tala om och till ditt barn. Försök att göra det i en mer positiv bemärkelse och livet kommer bli lite enklare för er båda. Att höra positiva ord om sig själv stärker självkänslan och det är ju vad vi alla vill, eller hur.

Fundera lite kring ditt barns egenskaper. Skriv ner en lista på ord som du skulle använda för att beskriva honom eller henne för tex mig.
Nu ska du försöka hitta ord med en mer positiv klang. Kanske har du redan lyckats bra, men här kanske du kan får lite hjälp.

Negativt / Positivt

Rebellisk/Självständig
Krävande/Uthållig
Perfektionist/Håller hög standard
Blödig/Känslosam
irrationell/Kreativ
Gnällig/uttrycksfull
Trotsig/Stark
Babblig/Mångordig - Ärlig
Bestämd/Ledare
Temperamentsfull/Orginell
Petig/ser detaljer
Klängig/gillar närhet

Kommer du på flera? Kommentera så lägger jag till!

3. Ta nu fram ditt favoritfoto på ditt barn och placera det framför dig. Berätta nu för tex mig igen, med dina nya ord ditt barns egenskaper.

4. Skriv ner allt på en fin lapp och sätt upp på kylskåpet. Titta på lappen varje gång du känner att du börjar koka över.

Här är min text:

Vår lilla S är en känslosam kille som håller hög standard. Han är uthållig till tusen vilket kommer göra honom gott i framtiden! Han är bra på att uttrycka sina känslor och älskar närhet! Han har ett öga för detaljer och vet vad han vill!

Hur blev din text? Dela med dig!

Strategilördag

2011-09-16T21:21:00.000-07:00

Varje lördag kommer jag att ta upp ett nytt ämne och ge lite tips och råd för vardagssituationer. Jag kommer att arbeta med hjälp av boken Raising your spirited Child - Workbook. Titta i Litteraturtips till höger om du är intresserad av att skaffa boken.
Det vore roligt om flera vill haka på och stötta varandra med våra unika vardagar med våra överlevnadsbarn.

Morgondagens topic: Vad sätter vi för etiketter på våra barn? Hur kan vi göra dem mer positiva?

Jag minns tydligt när jag var liten att alla kallade mig blyg. Det var min stämpel och jag antar att jag tidigt började identifiera mig med den rollen. Och eftersom jag bodde på en liten ort och gick på dagis och de första 7 åren i skolan med samma barn så var det svårt att ta sig ur den rollen. Inte förrän jag var 14 år klev jag ur den rollen. Då flyttade hela familjen och jag bytte skola. Det var väldigt nyttigt för mig och något jag nog längtat efter länge.

Mitt Överlevnadsbarn

2011-09-16T21:20:00.000-07:00

Det tog inte många veckor innan jag förstod att min son inte var som de flesta andra bebisar. Men eftersom han var mitt första barn visste jag inget annat. Att ha en nyfödd är väl aldrig särskilt enkelt första gången, eller? Alla är vi nybörjare i början!
Min son nöjde sig inte med att vara ensam. Inte för en sekund. Innan han föddes hade vi bestämt att han skulle sova i sin säng och vi i vår. Det blev inte så. Eftersom han vaknade varannan timme för att amma blev det helt enkelt ohållbart. Han nöjde sig inte med att sova själv. På dagarna bar jag honom i bärsele tills han somnat. Därefter la jag ner honom i vagnen eller sängen. Efter exakt 30 minuter vaknade han och vi gjorde om samma procedur igen och igen. Ofta somnade han inte om, eftersom han var så arg för att han inte låg kvar där han somnat. Därför bar jag honom ofta flera timmar om dagen.
Jag ammade min son tills han var 14 månader. När han var 10 månader försökte jag sluta, men det tog lång tid innan vi var överens om den saken. Ibland tror jag att han fortfarande idag skulle ammat, ifall jag låtit honom, trots att han är över två år. När han var 6 månader började vi ge honom smakportioner, men det gick inge vidare. Smakportioner av olika märken och hemlagat. Inget verkade duga. Men så en dag, när han var 8 månader fick han tag på ett riskorn som slank ner. Ris är ännu idag hans absoluta favorit. Vid 10 månader började han plötsligt dricka kall välling. Men, den måste blandas med mjölk om den ska drickas, fortfarande idag.
Sömnen är annars det vi fajtas mest med i vår familj. Jag har på något sätt accepterat att han inte vill sova i någon annan säng än vår dubbelsäng. Inte ens i en spjälsäng jämte vår säng. Ibland är det därför väldigt fullt i vår säng, ibland väldigt tomt, då jag och maken ofta trängs på en madrass på golvet i sonens rum. Madrassen är ett av alla våra försök att flytta honom till eget rum, inget har riktigt lyckats ännu.
Självklart har Överlevnadsbarn även sina goda sidor, så även mitt. Min son har ett fantastiskt sinne för känslor. Han känner av och ser minsta lilla förändring på allt och alla och har ett minne som en elefant. Han var väldigt tidig motoriskt och förstår idag tre språk. Han är väldigt envis (vilket jag försöker intala mig själv är en god sida.. :-) )och bäst av allt, han älskar att gosa och kramas och visa sina känslor för dem han bryr sig om och känner sig trygg med.
Idag går han på dagis 16 timmar per vecka. 4 timmar, 4 dagar i veckan. Han gråter varje gång jag lämnar honom, och nästan varje gång jag hämtar. Övergångar är hans stora svårighet. Han har svårt att byta från en sak till en annan och behöver tid på sig att påbörja något nytt. Att avbryta något är egentligen inte något problem (förutom favoriterna på tv). Han är inte så förtjust i nya saker eller personer. Helst ska dessa upptäckas i sällskap med mamma eller pappa för att få bekräftat att de är okej.
När han leker med sina vänner är han väldigt snäll och omtänksam och är mån om att de ska må bra och ha roligt. Självklart har han ibland svårt att dela med sig av sina leksaker, men då är han slug nog att gå och hämta något liknande att ge till sin vän och övertalar dem på något sätt att den där är mycket bättre.

Välkommen till Överlevnadsbarn.

2011-09-13T20:26:00.000-07:00

Anledningen till att jag startat den här bloggen är för att jag känner att det finns ett behov av att samla information om ett begrepp som är relativt okänt. Det finns också ett behov att ett forum för föräldrar med överlevnadsbarn, vilket den här bloggen kan vara en start på.

Jag kom i kontakt med begreppet överlevnadsbarn för ungefär sju månader sedan. Det var när min son var 18 månader och jag fick en bekräftelse på att det inte var jag som mamma som var otillräcklig. Min son är bara väldigt mycket extra allt. Det tog 18 månader innan någon kunde hjälpa mig att förstå. Jag hoppas att den här bloggen kan hjälpa andra föräldrar betydligt tidigare att förstå sina överlevnadsbarn och att detta kan bli ett forum dit familjer kan vända sig med frågor och funderingar.

Jag kommer att fylla på med information succesivt, göra personliga inlägg och tipsa om länkar och literatur i ämnet. Jag hoppas att just du kan hitta vad du söker i ämnet. Om inte, kontakta mig gärna!

OBS!
Har du ett överlevnadsbarn eller kunskap inom ämnet och är intresserad av att bidra till bloggen? Skicka ett mail till louise.cena(at)gmail.com och bli skribent här på Överlevnadsbarn.

Louise