Det finns hopp för svenska elevers kunskap i naturvetenskap. I den europeiska naturvetenskapstävlingen Top Class in Science vann elever från Höör i Skåne över sin grupp.

Det var eleverna på Sätoftaskolan i skånska Höör som i dagarna tog in segern i sin grupp i europeiska naturvetenskapstävlingen Top Class in Science.

Marginalen till tvåan var drygt 1700 poäng, nära 8 procent mer än vad medtävlande nr två uppnådde. Läraren Jörgen Stenbeck och hans 23 duktiga elever i årskurs 9 är stolta.

I vårens testomgång av Top Class, som omfattar lag som organiserats i sju grupper, deltar förutom Sverige även Frankrike, Spanien, Rumänien och England.

Top Class in Science är tävlingen för elever som vill lära mer om naturvetenskap.

Tävlingen har utvecklats i Storbritannien. Tävlingsledningen hoppas nu på grönt ljus för att inom EU ansöka om Comeniusanslag, vilket skulle säkra tävlingen de närmaste tre åren.

Top Class in Science spelas via internet och turneringen är upplagd ungefär som en fotbollsturnering. I varje klassmatch spelar lag om två-tre elever mot lag i en annan klass, oftast i ett annat land.

Forskningsnätet Skåne, en förening av skolor i Skåne som vill främja intresse för vetenskap bland elever och lärare, är Top Class svenska partner. I det svenska nätverket ingår även föreningen Vetenskap & Allmänhet och FoU Skola inom Kommunförbundet Skåne.

Läs mer om Top Class in Science:
Tävlingens webbplats
Läs mer om bakgrunden här

Cissi och Monica pratar om hur forskare kan nå ut.

När Utbildningsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet, Pedagogen kallad, hade personaldag i måndags fick vi på VA: Cissi och Monica, hålla en inspirationsföreläsning om varför, när och hur forskarna bör och kan vara mediala.

Trehundra pers ryms i Kjell Härnqvistsalen, byggd som en underjordisk pendang till stadens första storsjukhus mer än hundrafemtio år efter att stadsarkitekt Victor von Gegerfelt fick sticka till Paris för att pengarna tröt; vilket innebar att det som senare delen av nittonhundratalet hette Sociala Huset blev blott en halv oval.

Salen fylldes sakta på men jag såg inga bekanta, trots att jag både jobbat och studerat vid Pedagogen, men så till slut släntrade professor Ove Sernhede in vilket var kul eftersom han utgjorde ett av mina pedagogiska exempel, som det medieproffs han är.

För frågan är ”What’s in it for me”, som informationsansvarige Torsten Arpi sa, när han enrollerade oss. Varför ska överbelastade forskare lägga tid och kraft på att få den mediala strålglansen att flämta över just deras råd och rön?

– Det ger nya perspektiv och idéer, ökad möjlighet till finansiering, fler samarbeten över ämnesgränser, är befrämjande för karriären, till nytta för samhälle/näringsliv, ökar intresset för forskning och högre studier och förstärker demokratin genom insyn/insikt/debatt. Dessutom står det i Högskolelagen att högskolan har en samverkansuppgift, övertygade Cissi.

De flesta i salen var forskare och ingen sa emot. Sernhede sa att han alltid ansett att det är en självklarhet som ingår i jobbet; detta att kommunicera om sin forskning. Själv tänker jag: varför ska man försöka berätta om åratals komplicerad forskning så att alla begriper den? För att det är en skyldighet mot finansiärer/samhälle! Men jag förstår att det är svårt att slänga ihop en kortkort pressrelease på ett avhandlingsresultat; kanske åtta års jobb. Det är här högskolekommunikatörerna som är proffs på att paketera kommer in. De ger handfast vägledning.

Diskussionen om forskning i media drog en stor publik.

Men jag tycker det är viktigt att diskutera att medias utveckling stundtals liknar avveckling och innebär att den granskande funktionen kan utebli. Visst är det bra att högskolornas releaser publiceras på webbsidor världen över, men det kan finnas anledning att fundera över var det publicistiska ansvaret tas.

I dag utgör sociala medier ett komplement om man vill föra ut ett budskap; och den utbildningsvetenskapliga fakulteten torde ha anledning att synas och höras och föra fram sin kunskap, bland annat när lärarutbildningen kritiseras.

Men medierapportering är färskvara och diskussionen i samhället måste föras kontinuerligt om den ska ha aktualitet. Man kan komplettera med att använda Twitter och Facebook för att flagga för och samtidigt länka till mer komplicerade resonemang på den egna hemsidan, men det är viktigt att tillföra något hela tiden så att det inte blir rundgång i informationen.

En kille i publiken undrade vad man egentligen får lov att säga som universitetsanställd. Jag blev lite ställd och lovade återkomma men nästa talare Mattias Lindgren tog upp frågan, som han tillsammans med GU:s jurist sökt bena ut. Det är inte enkelt men det viktiga är att särskilja när man uttalar sig privat och när man gör det i tjänsten. Alla medborgare i detta land omfattas också av meddelarskyddet. Mattias berättade att Göteborgs universitet har tagit fram en slags verktygslåda och vägledning  för användning av sociala medier.

Fakultetens vicedekan för forskning Jonas Ivarsson sa avslutningsvis att han förstår forskare som värjer sig mot att göra 70 000 tecken till 140. Han tipsade om academia.edu som ett bra ställe att dela aktuell forskning på, något som också kan leda till att forskningen visas högt upp bland sökmotorernas resultat.

Till slut kan jag bara konstatera eftersom så många: 250 till 300 kom, lyssnade och diskuterade, betraktar jag Pedagogens mediala framtid som lovande, för där intresset finns, finns det också stora möjligheter!

Monica Bengtson 

Is climate change leading to a delay in when leaves turn colour in the autumn? Pupils from across Sweden will be helping researchers determine how the climate is affecting the growing season of plants and the onset of autumn. This mass experiment is part of the science festival Researchers’ Night.

The ‘Autumn Experiment’ will lay the foundation for an improved understanding of how the climate is affecting and changing the seasons. During September and October, pupils in Swedish schools will be taking photographs and providing data to researchers, who hope to get answers to questions such as: Are deciduous trees being affected by changes to the climate? How does it differ between different parts of the country? Are there such things as autumn genes? How can satellites be used to track the development of autumn?

The mass experiment involves documenting the changes to autumn leaves. Pupils each choose some deciduous trees and report back on their status. The photographs and reports will then be analysed by researchers. Kjell Bolmgren, a plant ecologist at the Swedish University of Agricultural Sciences, is leading the project and will study the impact of climate change on different species by comparing the pupils’ data against historical data.

“It is just as important to understand how the signs of autumn are being affected as those of spring, but there is a lack of data on the autumn. This is, therefore, a unique opportunity to work with pupils across the country,” says Kjell Bolmgren, who designed the ‘Autumn Experiment’ in collaboration with VA (Public & Science).

The pupils will also have the opportunity to work with two other research groups. Stefan Jansson, a plant geneticist at Umeå University, will analyse the turning of leaves in autumn, with a particular focus on the genetics of aspen. Lars Eklundh, a physical geographer at Lund University, will be interpreting the changes to leaves in autumn on satellite images, with the help of the pupils’ data.

This is the fifth year that a mass experiment, involving data collection by pupils, is being carried out by the science festival Researchers’ Night. All schools in Sweden and pupils of all ages are welcome to participate. Participation is free of charge. The results and conclusions will be published in early 2014.

“In addition to increased knowledge about climate change, we hope that the ‘Autumn Experiment’ will give pupils an insight into how research is conducted and make them curious about the work of researchers,” says Cissi Billgren Askwall, Secretary General of VA (Public & Science), which coordinates Researchers’ Night.

On 27 September, in 27 locations across Sweden, people will be encouraged to try out some research, experiment, investigate and meet scientists. Children and young people are a particularly important target group although Researchers’ Night ​​is open to everyone.

The European Commission has nominated the fourth Friday in September as Researchers’ Night across the whole of Europe. In Sweden events are run with the support of the European Commission, the Swedish Research Council and VINNOVA. The aim is to show that research is relevant to everyday life and that researchers are ordinary people with extraordinary jobs.

For more information and press images visit www.forskarfredag.se or contact:

Karin Larsdotter, VA (Public & Science), Project Manager of Researchers’ Night ​​Sweden, +46 70 255 38 91, karin @ va.se

Kjell Bolmgren, researcher at the Swedish University of Agricultural Sciences, +46 730 67 03 65, kjell.bolmgren @ slu.se

Photo: John Kerstholt

An international panel of experts from countries including Australia, the United States, Britain, Germany and Finland, carried out the Consensus project − the largest peer-reviewed study of its kind. The survey considered the work of some 29,000 scientists in 11,994 academic papers published between 1991 and 2011. Just over 4,000 papers contained a view on the causes of global warming, of which 97.1 percent stated it was mainly man-made.

However, the authors highlight that there is still wide public belief, particularly in America, that the experts are divided and they are hoping that this survey will help to change this.

”There is a gaping chasm between the actual consensus and the public perception,” said John Cook of the University of Queensland in Australia, who led the study. ”When people understand that scientists agree on global warming, they’re more likely to support policies that take action on it.”

The authors refer to a poll conducted by the US Pew Research Center in October 2012 in which just 45 percent of Americans believe that scientists agree that humans are the main cause of global warming, a decrease from 59 percent in 2006.

According to John Cook, one of the contributing factors to people believing that scientists are still not united on the cause of climate change is the media, which often tries to balance climate stories with a “skeptic perspective”, giving the perception that there are more skeptics than there actually are.

Last week, the UK Energy and Climate Change Secretary, Edward Davey, also criticized the media for influencing public understanding of science and making it more difficult to introduce measures to cut emissions. In a speech on acting on climate change he said:

“Some sections of the press are giving an uncritical campaigning platform to individuals and lobby groups who reject outright the fact that climate change is a result of human activity”. Edward Davey called the next few years “definitive in the fight against climate change”.

Following publication of the survey in May, the results have been widely reported in the media, including a tweet by US President Barack Obama. The authors hope that this is a positive step in raising public awareness of scientific consensus and, as a result, lead to increased public support for action to tackle global warming.

Helen Garrison

VA höll i seminariet Så funkar media på Högskola och Samhälle i Samverkan 2013.

Vid konferensen Högskola och Samhälle i Samverkan höll VA ett seminarium om hur media fungerar.
– Forskningen måste beskrivas så att folk begriper och du måste vara ödmjuk. Vi och media arbetar med olika logiker, sade Jonas Stier, professor vid Mälardalens högskola, som har stor erfarenhet av media.

Han och nyhetschef Lena Michanek från Eskilstuna-Kuriren berättade om sina erfarenheter.

Se video längst ned i artikeln.

Seminariet Så funkar media den 16 maj var en av många parallella sessioner vid HSS-konferensen, dit drygt 300 personer från utbildningsområdet och många andra samhällssektorer sökt sig. Samtalsledare var VAs generalsekreterare Cissi Askwall och undertecknad som är journalist och kommunikatör bidrog med erfarenheter från mångårigt arbete som högskoleinformatör.

Man kan ju fråga sig varför forskare ska kommunicera med media, men det är egentligen en självklarhet, eftersom dialog med det omgivande samhället ingår i samverkansuppgiften, som en del av högskolans uppdrag.

– Som kommunikatör kan man arbeta med så kallad medieträning. Den går ut på att få forskarna att skriva och tala begripligt och kortfattat, så att budskapet är lätt för medierna att fånga upp och smidigt att förmedla. Formerna för kommunikationen kan variera; det kan ibland vara lämpligt att skriva en debattartikel, ett blogginlägg eller ett pressmeddelande. Ofta finns det stöd att få från högskolans kommunikationsavdelning, till exempel när det är lämpligt att gå ut med ett pressmeddelande, berättade jag vid seminariet.

I dag kan hela världen nås direkt, inte minst genom verktyg som MyNewsdesk där det via gratisservrar är möjligt att förmedla information som intresserade journalister prenumererar på.
När man skriver om forskningsresultat bör det vara något som förvånar, som berör många, gärna har en lokal vinkel och/eller på något annat sätt sticker ut från det förväntade. Ibland kan det räcka att man disputerat, åtminstone om man kommer från en liten ort, för att bli intervjuad och få berätta om sin forskning.

Tänka efter före
Jonas Stier som är professor i sociologi fick år 2012 i uppdrag av Svenska Gymnastikförbundet att utreda tillståndet inom elitgymnastiken i Sverige. När rapporten Blod Svett och Tårar (utmärkt titel på en rapport om man vill nå ut!) släpptes blev den föremål för stor uppmärksamhet i media. Många ville rapportera om missförhållanden som alltför tuffa tränare och hårda matrestriktioner för unga elitsatsande gymnaster.
– Bekymret var att när rapporten släpptes lyftes enskilda citat fram på ett sätt som skymde helheten. Det kan bli så när en rapport får stå för sig själv utan inramning. sade Jonas Stier.

När vi diskuterade medierapporteringen kring rapporten vid seminariet instämde han i att förbundet kunde ha tjänat på att hålla en presskonferens där man tecknat bakgrunden och lyft fram det som var viktigast i rapporten. Så var det också tänkt men planerna ändrades i ett sent skede.
– Det gäller nog att tänka efter före, säger Jonas Stier i dag.

Jonas Stier anser trots allt att det är tillämpad forskning att vara med i media och föra ut sina resultat. Sammantaget tycker han att journalisterna behandlade honom och hans rapport väl.
– Du måste som forskare själv också vara ödmjuk och inse att vi och media arbetar med olika logiker; vi måste mötas på halva vägen.

Överhuvudtaget är det bra att tänka i termer av kommunikationsplanering, att man lägger upp en strategi för när man ska gå ut med något och hur det ska gå till, bestämmer vem som ska svara på frågor, samt ser till att den är tillgänglig för media som ju ofta har kort om tid.

Tiden knapp inom media
Lena Michanek, nyhetschef vid Eskilstuna-Kuriren, berättade om hur hon som nyhetschef värderar tips och händelser och tecknade bakgrunden till det som kan kallas medielogik. Hon sade att om någon människa är berörd, något allvarligt hänt, det finns ett problem men också om någon inte gjort sitt jobb, då kan det bli en nyhet.
– Men det kanske inte alltid är de nyheter vi tror, som får toppnoteringarna, sade hon och gav ett exempel: En man som fått en istapp i huvudet, som dessutom fallit från ett sjukhustak, resulterade i en artikel som lästes av extremt många.

– I dag är vi online hela tiden, så det gäller att vara aktuell. När jag kommer på morgonen skannar jag hundratals mejl, bildar mig en uppfattning om vad som hänt under natten på webben och bestämmer hur vi ska gå vidare under dagen, berättade Lena Michanek.

Vilka nyheter som toppar tidningens webb skiftar många gånger under en dag. Vill man som forskare nå ut är det viktigt med timing:
– Riktigt stora händelser är naturligtvis alltid bra nyheter och verkligheten styr; beroende på vad som i övrigt händer blir nyheter större eller mindre, sade Lena Michanek.

– Det är viktigt att ämnet i sig har ett allmänintresse.
Lena Michanek menar att det är en fördel om forskare vågar medverka i media och att det kan skapa trygghet att få diskutera och få mer kunskap om medias villkor, men om träningen innebär att upprepa budskapet tjugo gånger om, blir det idiotiskt och oanvändbart.
– Att vara självkritisk och öppen i kontakt med media vittnar om någon sorts mognadsgrad.

Jonas Stier gav också ett råd:
– Om du inte kan svara så säg det! Kom också ihåg att medier är av många olika slag; alla ska inte sitta med i SVT Debatt.

Jag tycker själv att det är rimligt att forskare får fördjupad kunskap om media och möjlighet att känna sig bekväma vid kontakter med journalister. Det behövs för att kunna klara den så kallade tredje uppgiften om samverkan med samhället. Samtidigt kan forskare naturligtvis bli trötta på kravet att formulera sig kortfattat och förenklat, men då finns ju andra möjligheter att kommunicera, som att blogga eller skriva debattartiklar.

I höst kommer VA i samarbete med forskningsråden FAS, Formas, Vetenskapsrådet och VINNOVA, och med inspiration från Science Media Center i London, att anordna ett större seminarium vid Karolinska institutet där forskare bjuds in att möta media. Förhoppningen är att seminariet sedan ska kunna upprepas på fler högskolor runt om i landet.

Monica Bengtson

Vetenskap & Allmänhet, VA, är medlem i den ideella europeiska föreningen EUSEA − European Science Events Association. Den arbetar för ”Allmänhetens medvetenhet och förståelse för vetenskap, teknik och humaniora” och är en plattform för att utbyta erfarenheter mellan vetenskapsfestivaler och forskningskommunikationsaktiviteter i Europa. Dessutom är det en tankesmedja för nya sätt att föra dialog mellan medborgare och forskare i olika format. Varje år hålls en årskonferens i någon av medlemsorganisationernas hemstad. Årsmötet 2013 hölls i Jerusalem under några dagar i maj och VA delade bland annat med sig av sina erfarenheter av ForskarFredag.

Al Quds university i Palestina

Barriären som skiljer israeliska och palestinska områden åt sedd från Al-Quds universitets takterass.
Fotograf: Joachim Lerch

Den första konferensdagen tillbringades i Palestina, på Al-Quds University. Via franska institutet i Jerusalem besöktes universitetet som ligger vid muren eller den så kallade israeliska separationsbarriären som enligt Israel delar Israel och Palestina åt. Israelerna ville bygga muren rakt igenom universitetsområdet men efter 45 dagar av fredliga protester och kulturaktiviteter på campus flyttades den några meter. Barriären utgörs av en serie befästningar, taggtrådsstängsel, åtta meter höga betongmurar, elektroniska övervakningssystem, bevakningstorn, djupa diken och militärvägar samt motorvägar som palestinier är förbjudna att färdas på. Muren syns tydligt från de gamla välbesökta delarna av Jerusalem.

Franska institutet var en av de organisationer som 2009 ville stödja Palestina att anordna sin egen nationella vetenskapsfestival. De kontaktade de nuvarande 14 universiteten i palestinska områden och en första vetenskapsfestival gick av stapeln 2010. Runt 8 000 barn och ungdomar har nu i tre år besökt den palestinska festivalen. Den vänder sig till skolor i hela landet, flyktingområden, religiösa skolor, katolska och muslimska, offentliga och privata det vill säga alla.

Professor Jawad Hasan vid institutionen för geo- och miljövetenskap på Al-Quds universitetet.

– Vi vill motivera människor att utforska vetenskapen och dess möjligheter. Låt eleverna leka och lära sig samtidigt! En stor målgrupp är lärarna. Vi vill ändra på sättet att lära ut och tänka. ”Googla” inte svaren utan tänk ut dem själv, berättade professor Jawad Hasan vid institutionen för geo- och miljövetenskap på Al-Quds universitetet.

Under besöket diskuterades bristen på kunskap och användningen av vetenskap i vår vardag. Det är viktigt att yngre generationer motiveras att lära och inspireras av framgångsrika förebilder inom vetenskap och teknik och att skapa kontakter mellan skola och universitet. Dessutom behöver palestinier som arbetar inom vetenskap möjligheter att presentera och diskutera sina vetenskapliga och industriella erfarenheter, berättade Dr Raed Alkowni vid Al Najah Universty i Nablus, Dr Safi vid Birzeit Universty i Ramallah och Dr Salaimeh vid PPU, Palestine Polytechnic University i Hebron som också deltog vid vårt besök.

Alla var engagerade och sökte mer samarbeten och kunskap för att kunna utveckla sina forskningskommunikationsaktiviteter. Professor Hasan vill entusiasmera sina elever och samhället med innovativa idéer och några av dessa inspirerade studenter hade han med sig. De har hjälpt till att bygga ett helt science center och mattemuseum på universitetsområdet. Det är enkelt och mestadels mekaniskt, men ger effekter och man kände deras entusiasm och framtidstro.

Deltagare i EUSEAs årskonferens får instruktioner i Al Quds University science museum.

Bloomfield Science museum har ny snygg utställning om datavetenskap och datorns utveckling som kallas CAPTCHA -Completely Automated (Public Turing test to tell Computers and Humans Apart.)

Besöket i Palestina stod i bjärt kontrast till Bloomfield Science Museum vid Hebrew University där resten av EUSEA-konferensen hölls och som jag bloggat om här. Utanför det israeliska moderna och blankputsade science centret fanns en härlig kombinerad skulptur och fontän med en flera ton tung rullande sten som barn älskade att klättra och snurra på. Utanför universitetet i Al-Qud fanns en stor fontän som israelerna tvingat universitetet att bygga på området då det inte får finnas några öppna ytor på campus för folksamlingar och demonstrationer.

Utanför Bloomfield Science museum.
Foto: http://www.gojerusalem.com/

Campus på Al-Quds university.

Professor Mariano Gago på EUSEAs årskonferens 2013 i Jerusalem.

– Amatörer kommer att invadera och föryngra all slags forskning genom det ökade användandet av modern teknologi. Forskare, högutbildade specialister, tekniker samt amatörer, teknikanvändare, patienter och deras familjer, alla kommer de ta fram ny (vetenskaplig) kunskap och vara nya aktörer på den vetenskapliga arenan.

– Se på mjukvaruutvecklingen och datavetenskapen där framstegen till stor del görs av obetalda användare som lägger omåttlig tid på att ta fram ny information och utveckla denna industri, menade Mariano Gago.

Andra exempel han tog upp var astronomer som tar hjälp av amatörer för att över huvud taget kunna få grepp om vissa områden inom sin forskning.

– I framtiden samarbetar ”professionella” forskare med ”amatörer” för att få fram ny kunskap. Det kommer att bli institutionella förändringar, publiceringen av vetenskapliga rön kommer att förändras liksom akademiska titlar och examina, sa Gago.

Allmänhetens tilltro till forskningen är viktig. Men är det vettigt att satsa på forskning och vetenskap för ett lands välfärd? Ja, svarade Gago. Han visade att investeringar i forskningen jämfört med att lägga pengar på sådant som produceras ger mycket större utdelning i längden och jämförelsevis satsas det mer i länder som Kina och Sydkorea samt USA (även om satsningarna där har minskat). Denna statistik görs med något som inom EU kallas för GERD . (Gross domestic expenditure on R&D (GERD), är ett samlat mått på utgifter för forskning och utveckling av företag, högskolor samt statliga och privata icke-vinstdrivande organisationer.) Gago menade alltså att satsningar på GERD är ett måste för att nå hälsa och rikedom i framtiden. Europa ligger efter då inte lika stora satsningar görs på GERD relaterat till BNP som i dessa delar av världen.

Forskningskommunikation, i betydelsen etiska diskussioner och samtal om resultat och kontroverser inom vetenskapen, kommer att spela en allt större roll. Det blir extra viktigt då beslutsfattande processer alltmer förlitar sig på vetenskaplig expertis och förtroende.

– Forskningskommunikation är viktigt. Forskare måste prata om sin forskning och ta del av politiken och samhället i Europa. Vetenskapskommunikatörens roll är bland annat att hjälpa forskarna att diskutera etiska frågeställningar då de flesta inte har rätt ”verktyg” för det, sades i diskussionen som följde mellan konferensdeltagarna.

I framtiden kommer forskning relaterad till risker stå högt på de vetenskapliga agendorna, trodde Mariano Gago, med hänvisning till de stora globala och humanitära utmaningar, som följer av klimatförändringar och oroligheter i världen. Det kommer kräva aktivt deltagande från olika sociala aktörer. Då är forskningskommunikationen viktig.

Leïla Perie och Leivio Riboli-Sasco med student från Al-Quds Universitey vid konferensens besök i Palestina.

Sista dagen kändes det som Leïla Perie och Livio Riboli-Sasco från den franska ideella föreningen l’Atelier des Jours à Venir knöt ihop det som diskuterats under årskonferensen bra med sin presentation, Forskningskommunikation med samhällsansvar. Med tanke på vårt besök i Palestina dagen före, se artikel, underströk de att forskning och vetenskap är en väg till frihet och möjligheter. Det är ett sätt att undkomma fattigdom och nå välfärd.

Perie och Riboli-Sasco menade att vetenskapskommunikation bidrar till demokratisering. Forskning är en kollektiv process, som syftar till att bygga upp gemensam kunskap. Man närmar sig det okända genom att ifrågasätta vad vi vet. Forskning avfärdar och hävdar saker, den bygger på auktoritet, involverar alla medlemmar och för en global dialog. Dessa processer som binder samman olika vetenskapsområden och forskare är mer än regler; de är grundläggande värderingar. Dessa värden liknar de som lägger grunden till vårt samhälle i dag, en modern demokrati.

Få unga i dagens Sverige kan se sig själva som forskare i framtiden, enligt VA-barometern 2013. Mariano Gago menade att det inte handlar om brist på intresse utan att det inte finns någon förståelse för den grundläggande vetenskapsteorin eller det roliga med att experimentera och ställa frågor som var? när? och hur? Här är vetenskapsfestivaler och andra forskningsaktiviteter väldigt viktiga. Perie och Riboli-Sasco höll med och berättade hur viktigt det är att vårda innovationerna hos unga i utsatta områden och låta dem ställa frågorna själva: Varför, hur, vad och vem? I en förort till Barcelona ledde övningar i detta till ett helt nytt forskningsprojekt om hur färger och inredningen i klassrummet påverkar motivationen och inlärningen hos elever.

Under mina dagar i Israel/Palestina var det upplopp och segregationsdebatt i Sverige. De första frågorna jag ställde mig själv på flygplanet hem och till den arabisktalande taxichauffören på Arlanda var hur? vad? varför? och vem?

/Lotta Tomasson

Musen som var landets första genmanipulerade blev dubbelt så stor som sin mamma och det blev sensation.

I dag undrar jag varför mina ungar blir huvudet längre än mig, men det är en annan historia.

I laboratoriets korridorer stod burarna med vita möss på hög. Givetvis var det genom djurförsök forskarna hade lyckats få supermössen att växa. Detta var långt innan mina barn skaffade sina små söta vita möss som jag blev så förtjust i, så jag tänkte inte så mycket på saken utan hade fullt upp att få den komplicerade artikeln kontrollerad och godkänd av professorer, redaktörer och nyhetschefer.

Jag hittar artikeln i det dammiga tidningslegget. Den skrevs i nära samarbete med forskaren vid fysiologiska institutionen. På Sveriges största morgontidning var man extremt noga med att allt måste bli korrekt så scoopet fick vila ett nervkittlande dygn i väntan på grön flagg, trots rädsla att någon skulle hinna före. Grafik och faktatext kompletterade och det blev stort, hamnade på löpet och själv gratulerades jag av seniorerna.

Ack vad tiden går fort, nu är de vita mössen sen länge begravda i en blåsippsbacke och den vita mössan ska tas på i familjen. Och tänk, i den ljusnande framtiden ska det inte finnas några försöksmöss. Det är i alla fall målet med EU:s direktiv; att ersätta, begränsa och förfina användningen av djurförsök.

Vetenskapsrådet tycker det är viktigt att diskutera djurförsökens vara eller inte vara och gjorde nyligen så, tillsammans med ett antal organisationer och en läktare till brädden fylld av allmänhet och företrädare för olika intressen.

Jag slog upp VA-rapporten från 2008 som visar att sju av nio svenskar accepterade medicinska djurförsök och gick dit. Läs mer om det i artikeln i nyhetsfältet här intill!

Monica Bengtson

Det är väldigt viktigt att ta in många parter i diskussionen om djurförsöken.

Enligt ett EU-direktiv finns en tydlig strävan att ersätta djurförsök med alternativ. Men än så länge sker mycket forskning med hjälp av djurförsök.
– Det är viktigt att diskutera djurförsök öppet och att inte mörka problemen, menade Mats Ulfendahl, huvudsekreterare Vetenskapsrådet, vid ett seminarium om djurförsök på Universeum i Göteborg den 24 maj.

Bakom inbjudan till diskussionen som lockade ett 50-tal deltagare stod Vetenskapsrådet, Handikappförbunden, De forskande läkemedelsföretagen LIF, Karolinska Institutet KI, Jordbruksverket, Reumatikerförbundet och Astra Zeneca. Inbjudna var företrädare för Djurens Rätt och Forska utan Djurförsök med flera.

Diskussionens syfte var att bredda frågan, bjuda in olika intressenter i diskussionen och stödja utvecklandet av alternativ.
– Djuren har ett egenvärde, sade Helena Röcklinsberg som är lektor i djuretik vid SLU.
Hon konstaterade att alla individer som har förmåga att uppleva har rätt till integritet och värdighet.

I dag finns en stor medvetenhet om att djurförsök inte är okomplicerat; dess effekter är också ibland omstridda, ett djur är ju inte en människa och resultaten därför inte helt applicerbara på människor.
– Men vi gör försök för att vi inte vet. Vi gör dem för människan, den som är patienten i slutändan, sade Röcklinsberg vidare.

Diskussionen i panelen med företrädare för olika intressen blev bred.

Allt fler djurförsök
Professor Brun Ulfhake representerade den infrastruktur som arbetar med djurförsöksverksamhet vid KI. Han tycker vi ska se frågan som del av ett större komplex; vi använder djur i många syften: som mat, sällskap och forskningsobjekt.
– Frågor att ställa är vad försöken används till, om det finns alternativ, om de minskar eller ökar och ifall de ska göras här i Sverige eller i andra länder. Vi bör ta ett globalt ansvar!

En engelsk undersökning visar att antalet djurförsök ökar i omfattning, men det är svårt att mäta eftersom statistiken inte alltid är komplett.

– Inom forskningen om åldrande behövs djurförsöken än så länge, sade Ulfhake.

Forskningen har gjort viktiga framsteg genom att jämföra arter. Vi behöver djurförsöken för att förstå evolutionen och grundläggande biologiska processer, menade han.

När det gäller exempelvis reumatiska sjukdomar arbetar man med modeller för att kunna sätta in behandling redan i ett tidigt skede av sjukdomen. Jan Bagge från Reumatikerförbundet förklarade att djurförsök och det de leder till kan innebära att människors liv blir oändligt mycket bättre, och även längre.

Mats Ulfendahl vill belysa problemen.

Strävan efter ersättningar
På läktaren satt företrädare för olika organisationer, myndighetspersoner och
forskare, förutom folk som är intresserade av frågan.
VA-rapporten om allmänhetens syn på djurförsök från 2008 visar att sju av tio svenskar accepterar djurförsök om syftet är medicinskt.
Huvudsekreteraren för medicin och hälsa vid Vetenskapsrådet Mats Ulfendahl arbetar med forskningsfinansiering. Han visade braskande rubriker om hot mot djurförsöksföreträdare.

– Som forskningsfinansiär oroar jag mig när aktivister tänder eld på Astrachefers bilar; hot och trakasserier som det talas tyst om. Det är mycket viktigt med en öppen diskussion, att man vågar prata om detta. Det är farligt att mörka, slog han fast.

Framtiden ser ljusare ut. Viveka Hillegaart, enhetschef för Jordbruksverkets försöksdjursenhet, berättade om EU:s direktiv som innebär att djurförsök på sikt ska ersättas med andra alternativ.

Tre R för etik
– En e-tjänst för hantering av djurförsöksetisk prövning byggs upp under 2013 för att förbättra, effektivisera och kvalitetssäkra. En etisk nämnd är kopplad till arbetet och populärvetenskapliga sammanfattningar kommer att krävas för alla ansökningar, för att underlätta kommunikationen med allmänheten, sade Hillegaart.

Den som söker tillstånd för djurförsök i dag måste ha beaktat de tre R, som professor Michael Axelsson, Göteborgs universitet, redogjorde för. Han är ledamot i VR:s beredningsgrupp Alternativa metoder till djurförsök enligt 3R-principen, som fördelar forskningsmedel för att främja utvecklingen av alternativa metoder. Läs mer på VR:s hemsida. 
R:en är ett sätt att förhålla sig till etiska frågor vid djurförsök. Läs mer om djuförsök. Begreppen kommer från engelskans Replacement, Refinement och Reduction och kan översättas Ersättning, Förfining och Minskning.

Karin Morton, sakkunnig vid stiftelsen Forska utan djurförsök, frågade sig dock om EU-direktivet ska ses som hot eller möjlighet för forskningen.
– Djur är inte perfekta modeller av människor. Det behövs snabbare, billigare och mer relevanta metoder för riskbedömning av kemikalier, sade hon bland annat.
I sitt arbete bidrar hon till forskning som inte tidigare fått stöd, men som leder till att djurförsök ersätts.

Staffan Persson, som företräder Djurens Rätt med 36 000 medlemmar, frågade sig vilket intresse djuren själva har. Andra intressen måste vägas in, som att syftet är att mildra människors lidande.
– Det finns inga enkla lösningar. Men djur upplever och det är inte i deras intresse att bli utsatta för lidande. För dem är det ointressant varför, slog han fast.

Saga Sivik från Djurrättsalliansen tyckte diskussionen varit väldigt positiv.
– Jag ser verkligen fram emot att alternativen till djurförsök utvecklas och det är bra att många är med i diskussionen, sade hon.

Monica Bengtson

Ladda ner pdf här.

Klicka här för att ladda ned foldern i A4-format
Klicka här för att ladda ned foldern i A5-format