För någon vecka sedan var jag på Studio samtid som är ett koncept bestående av ett en timme långt samtal om aktuella frågor, arrangerat av Greatness PR. Temat för samtalet var denna gång trovärdighet och förtroende i ett rekommendationssamhälle. Hur hanterar vi alla budskap som vi nås av och vilka råd och upplysningar litar vi på? Hur mycket lyssnar vi egentligen på dem vi inte är överens med?

Cecilia Garme, statsvetare och journalist och Arne Modig, opinionsanalytiker, ledde timmen.

Jag tyckte att arrangemanget var mycket bra med intressanta vinklar på fakta och förtroende kopplat till medias roll. Just förtroendefrågor när det gäller forskning och vetenskap är ju något som vi arbetar mycket med på VA. Under perioden 2002-2011 har vi till exempel tillsammans med SOM-institutet följt hur förtroendet och viljan att satsa på forskning har förändrats. Bland annat går det att se att förtroendet har minskat under de senaste tio åren, med en ökad skillnad i attityder mellan högutbildade och lågutbildade. Om det kan ni läsa mer här.

Media och förtroende

Den första delen av timmen bestod av en intervju av Kerstin Brunnberg, ordförande i Statens kulturråd och tidigare VD för Sveriges Radio och Lena Victorin, redaktionschef på produktionsbolaget Filt och författare. Lena och Kerstin ansåg att Sveriges Radio förtjänar sitt förtroende och påtalade den förtroendehöjande faktorn av att de oftast låter gästerna prata till punkt, vilket är ovanligt i andra medier. Dessutom menade de att Sveriges Radio får ökat förtroende genom att ha existerat så länge och Lena menade att produktionsbolag som konkurrerar om idéer till Sveriges Radio inte utgör ett problem. De som inte håller kvalitet eller objektivitet förlorar snabbt sina uppdrag menade hon.

Andra saker som kom upp var de möjliga farorna med likriktningen i sociala medier. Vi känner trovärdighet för dem som tycker lika, vad händer då när när journalister följer och pratar med varandra hela dagarna på Twitter mitt under sitt skrivande och rapporterande? En mycket intressant fråga enligt mig. När det gäller traditionella medier ansågs det största hotet mot trovärdigheten vara bristen på resurser.

Kerstin påpekade även att det var oerhört viktigt med granskningar i förväg, inte bara i efterhand. Lena och Kerstin menade även att det är oerhört viktigt att media inte bara granskar massmissbruk, utan även föreställningar i samhället. Stämmer verkligen våra invanda föreställningar? En viktig poäng tycker jag. Det är lätt att tro på påståenden som man får höra ofta och här har media en viktig roll.

Förtroende för auktoriteter

I den andra delen pratade Garry Larsson från Försvarshögskolan. Han är professor i psykologi och forskar om ledarskap och vad som inger förtroende. Han berättade att det viktigaste för förtroende för ledare är emotionell stabilitet, vilket i regel syns mycket tydligt i stressade situationer. Han menade även att fysiska egenskaper (t.ex. ålder och kroppsspråk) inte är så viktiga. Mer viktigt är att kunna få med sig en hel grupp och kunna administration.

Han berättade även att arrogans verkar vara en tidlös prediktor för att hitta de som har lågt förtroende. Det är även så att ju längre du haft en chef, desto mer negativa sidor upplever du.

Garrys favoritledare visade sig vara Jens Stoltenberg.

Vilka litar vi på och vad granskar media?

I den sista delen av timmen deltog Daniel Poohl, chefredaktör på tidskriften Expo, och Lena Sundström, författare och journalist. De diskuterade bland annat om auktoriteter och medias granskande roll.

De menade att den mediegranskning som skett av Breivik är bra, men att den borde göras oftare. Medvetenheten finns när det gäller Breivik, men inte när det gäller flera andra främlingsfientliga glidningar i samhället. Exempel som lyftes var när rasistisk byts ut mot invandringskritisk. Här menade de att det är oerhört viktigt att etablerade medier tar sitt ansvar som de auktoriteter de är.

Sundström reflekterade även över om det verkligen är de trovärdigaste experterna som är dem som media älskar, eller om media hellre tar dem som ger snabba svar. Väljer media verkligen experten som säger ”jag har för lite underlag för att svara på detta”? Jag tror också att det är viktigt att media i dessa lägen godtar och publicerar svar även från experter som inte kan ge några raka svar.

I samtalet lyftes även vikten av att experter måste kunna backa och säga när de haft fel.

Lena frågade sig även om medias bild är densamma som samhällets? Det kom upp att det ofta blir en klassfråga vem som faktiskt förstår experterna och därmed litar på dem.

Både Daniel och Lena påtalade även att det kostar att stå upp för demokrati och allas lika värde. ”Det är inte så att det inte kostar att försvara demokratin i Sverige” sade Daniel. Både hade själva blivit utsatta för grova hot på grund av sitt arbete mot rasism. Sundström påpekade även att alla alltid tror att det är andra i samhället som ”glider” i frågor om främlingsfientlighet, men inte en själv. Hon menade att det är något som vi alla gör och exemplifierade med hur de flesta sett på Rosengård.

Det går att läsa mer om arrangemanget här.

Klas-Herman Lundgren

Till exempel är ju en skolklass inte sammansatt av två stereotyper av barn – dvs. av å ena sidan de som har extremt lätt för sig och behöver mer utmaningar för att bli ännu bättre så att de kan hjälpa Sverige till en ljusnande framtid, och å andra sidan de med grav ADHD som inte kan hållas i möblerade rum. Barn kommer med en hel massa olika behov och intressen, och med egenheter och problem på en kontinuerlig skala från noll till hundra.

En annan sak som man blir varse är att lärare faktiskt inte ens när de bedriver så kallad ”katederundervisning” står och mässar likt nån slags Ernst-Hugo Järegård-figur. I stället är de mest överallt, hela tiden. Hon (för det är oftast en hon) förklarar hur en narrativ text är uppbyggd eller hur kort division går till samtidigt som hon punktmarkerar en elev som har svårt att sitta still på sin stol och håller ett öga på en annan som just i dag inte mår riktigt bra. På rasten går hon ut som rastvakt och kollar upp varför Olle håller fast Kalle med hjälp av en munkjacka lindad kring den senares hals, strax efter att hon rett ut bråket mellan Lisa och Putte på landbandyplanen. Efter lunch – som naturligtvis äts tillsammans med eleverna, för någon måste ju hålla koll på dem även då – är det föräldrasamtal tillsammans med rektor med anledning av incidenten i fredags och på kvällen är det visst någon föreläsning om drogprevention.

Det är lärare och skolledare mitt i denna verklighet som VA inom ramen för vårt projekt Kunskapsmöten i höst ska fråga hur de ser på att ha kontakter med forskning och forskare och vad de tycker att skollagens nya skrivningar om en undervisning på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet innebär. Jag hoppas att vi har lyckats formulera frågor som de kan känna igen sig i och tar sig tid att svara på. Hur det går med den saken kommer ni att få ta del av någon gång kring årsskiftet. I projektet, som kommer att pågå i tre år, ska vi också med hjälp av vår projektpartner Forskningsnätet Skåne utvärdera några olika slags aktiviteter där forskare och skola möts.

För någon månad sedan satt jag på en hearing om skolan som arrangerades av socialdemokraterna (material från seminariet finns här). En av talarna var Susanna Åhs, rektor på Fittjaskolan i Botkyrka. Hon talade om det som hon beskrev som läroplanens tuffaste krav: att läraren ska ta hänsyn till varje individs behov, förutsättningar, etc. (kap 2:2 i Lgr11). Hur kan man hitta nya arbetsformer och utveckla en pedagogik som verkligen fungerar? ”Problemet med mig och många andra som jag är att vi kommer inifrån samma skolkultur”, menade Åhs. ”Vi behöver nya glasögon”.

Hur ska man hitta sådana då? Ja, på Fittjaskolan har man tagit in en forskare för att hjälpa till med metodutveckling och organisation! Ett annorlunda och spännande samarbete som Åhs önskade vore vanligare: ”Alla borde få chans att få det som jag fått – att få jobba nära forskningen.”

Jag pratade en stund med den forskare som Åhs samarbetar med, som kommer från universitetet i Barcelona, och frågade henne hur det är att som forskare ge sig ut i skolverkligheten. Är det vanligt att göra så på den institution hon kommer från och hur ser hennes kolleger på att hon befinner sig ute ”på fältet”? Hon smålog lite och sa att det är ju lite olika, men sedan berättade hon att hon faktiskt fått kämpa för att få jobba på det sätt hon vill. Hon bryter med invanda mönster och forskningskultur, men tycker att det är fantastiskt givande att arbeta som hon gör.

Jag hoppas att jag framöver ska kunna bidra till att fler rektorer och lärare får jobba nära och tillsammans med forskare, och att forskare får chans att arbeta nära elever, lärare och skolledare i skolan. I morgon installerar jag mig på min nya arbetsplats, Ifous, där jag ska utveckla och driva forskningsprogram där forskare och skola samverkar – med målet att forskningen ska komma till bättre nytta i klassrummen än vad den gör i dag.

Kanske dyker jag småningom upp på annat ställe i bloggosfären, vem vet, men just nu vill jag bara tacka er som läst det jag skrivit här på VA-bloggen sedan vi startade den i februari 2009, och önska VA all lycka till i framtiden.

/Karin Hermansson

Vilka risker upplever barn och ungdomar i sin vardag? Det söker forskare nu hjälp att kartlägga! Barnen får själva fotografera situationer, platser eller föremål som de upplever som riskfyllda. Dessa tusentals bilder kommer att analyseras som en del i vetenskapsfesten ForskarFredag.

Aldrig tidigare har man på detta sätt undersökt vad unga själva definierar som riskfyllt. Forskningen har oftare handlat om att mäta risker för särskilt utsatta barn, samtidigt som de allra flesta olyckor inte drabbar riskgrupper och uppstår i vardagliga situationer.

– Jag vill veta vilka risker barnen ser i sin omgivning, och om barn i olika åldrar och på stora och små orter lägger märke till olika risker. Med den kunskapen kan vi förbättra riskkommunikationen, och i förlängningen öka deras trygghet, säger Erika Wall, forskare i sociologi vid Risk- och krisforskningscentret RCR på Mittuniversitetet.

Under flera år har vetenskapsfesten ForskarFredag genomfört massexperiment där skolelever samlat in data. I år medverkar de för första gången i samhällsvetenskaplig forskning.

Alla skolor i Sverige och elever i alla åldrar är välkomna att medverka i riskförsöket. Deltagande är kostnadsfritt och anmälan har öppnat. Undersökningen kommer att pågå under september. Resultaten och slutsatserna publiceras i slutet av året.

– Genom att medverka i ett forskningsprojekt hoppas vi att eleverna både lär sig mer om vad forskning är och blir nyfikna på forskaryrket, säger Cissi Billgren Askwall, generalsekreterare vid Vetenskap & Allmänhet som samordnar ForskarFredag.

ForskarFredag äger rum den 28 september 2012. På 28 orter runtom i Sverige är barn och vuxna välkomna att prova på forskning, experimentera, undersöka och komma forskare nära. Aktiviteterna är öppna för alla, med barn och unga som en särskilt viktig målgrupp.

EU-kommissionen har utlyst den fjärde fredagen i september till Researchers’ Night som firas över hela Europa. I Sverige kallas dagen ForskarFredag och har anordnats sedan 2006.

ForskarFredag och massförsöket genomförs med stöd av EU-kommissionen, Vetenskapsrådet och VINNOVA.

Mer information och pressbilder finns på www.forskarfredag.se, eller kontakta:
Karin Larsdotter, Vetenskap & Allmänhet, projektledare ForskarFredag Sverige, 070-255 38 91, karinl@v-a.se
Cissi Askwall, generalsekreterare Vetenskap & Allmänhet, 070-626 44 74, cissi@v-a.se

ForskarFredag är en del av EU-kommissionens initiativ Researchers’ Night. Dagen firas samtidigt i hela Europa. Föreningen Vetenskap & Allmänhet samordnar evenemang på 28 orter i Sverige. Syftet är att öka intresset för forskning och förmedla att forskare är vanliga människor med ovanligt spännande jobb. Se www.forskarfredag.se

Forskaren Erika Wall, Mittuniversitetet, har utformat riskförsöket som Sveriges skolelever nu inbjuds att delta i. Foto: Sandra Pettersson

Vilka risker upplever barn och ungdomar i sin vardag? Det söker forskare nu hjälp med att kartlägga! Barnen får själva fotografera situationer, platser eller föremål som de upplever som riskfyllda. Dessa tusentals bilder kommer att analyseras som en del i vetenskapsfesten ForskarFredag.

Aldrig tidigare har man på detta sätt undersökt vad unga själva definierar som riskfyllt. Forskningen har oftare handlat om att mäta risker för särskilt utsatta barn, samtidigt som de allra flesta olyckor inte drabbar riskgrupper och uppstår i vardagliga situationer.

– Jag vill veta vilka risker barnen ser i sin omgivning, och om barn i olika åldrar och på stora och små orter lägger märke till olika risker. Med den kunskapen kan vi förbättra riskkommunikationen, och i förlängningen öka deras trygghet, säger Erika Wall, forskare i sociologi på Risk- och krisforskningscentret RCR vid Mittuniversitetet.

Under flera år har skolelever samlat in data till ett massexperiment i samband med ForskarFredag. I år medverkar de för första gången i samhällsvetenskaplig forskning.

Alla skolor i Sverige och elever i alla åldrar är välkomna att medverka i riskförsöket. Deltagande är kostnadsfritt och anmälan har öppnat. Undersökningen kommer att pågå under september. Resultaten och slutsatserna publiceras i slutet av året.

– Genom att medverka i ett forskningsprojekt hoppas vi att eleverna både lär sig mer om vad forskning är och blir nyfikna på forskaryrket, säger Cissi Billgren Askwall, generalsekreterare vid VA som samordnar ForskarFredag.

ForskarFredag äger rum den 28 september 2012. På 28 orter runtom i Sverige är barn och vuxna välkomna att prova på forskning, experimentera, undersöka och komma forskare nära. Aktiviteterna är öppna för alla, med barn och unga som en särskilt viktig målgrupp.

EU-kommissionen har utlyst den fjärde fredagen i september till Researchers’ Night som firas över hela Europa. I Sverige kallas dagen ForskarFredag och har anordnats sedan 2006.

ForskarFredag och massförsöket genomförs med stöd av EU-kommissionen, Vetenskapsrådet och VINNOVA.

Many news articles and blog posts (including on the VA blog) are written about the rise of creationism in American schools. It was therefore heart-warming to read the headline “Oklamhama Anti-Science Legislation Fails again”.

Two anti-science bills which set out to encourage teachers to present “scientific strengths and scientific weaknesses” of “controversial” topics such as evolution and climate change have already failed at the committee stage. This amendment, which was an attempt to delay the purchase of text books and teaching materials, has also failed. Coordinating the resistance was Oklamhomans for Excellence in Science Education (OESE), a non-profit grassroots organisation. As well as campaigning for high quality science teaching and arguing against intelligent design and creationism, OESE also runs a Clergy Letter project. Clergy are invited to sign a letter of support for the teaching of evolution at www.theclergyletterproject.org. Their aim is to address the perception that science and religion are inevitably in conflict over the teaching of evolution.

Oklahoma State is part of the Bible belt, politically conservative and well known for its Christianity and evangelism. This is a most encouraging story, though it has not grabbed the headlines as much as more dramatic bad-news stories of an anti-science state.

Vinnaren i Forsker Grand Prix i Bergen 2010 Ann-Kristin Molde. Foto: Marianne Rösvik

På bara tre minuter ska forskare berätta om sin forskning på ett lättfattligt och intresseväckande sätt. Publiken och en expertjury poängsätter framförandena. De vinnande presentationerna utses vid deltävlingar under vetenskapsfesten ForskarFredag i höst och går vidare till en nationell final i december.

Tävlingen Forskar Grand Prix har likheter med tv-program som Idol och Talang, men också skillnader:

– Alla tävlande blir coachade i presentationsteknik och berättande för att kunna göra så bra framträdanden som möjligt. Juryn bedömer såväl framförandet som strukturen och innehållet. Omdömena kommer att vara mer konstruktiva än kritiska, säger Karin Larsdotter, projektledare för Forskar Grand Prix vid Vetenskap & Allmänhet, som koordinerar tävlingen.

Under våren rekryteras forskarna som ska tävla. De kan vara doktorander likaväl som professorer och verksamma inom alla akademiska ämnen. Deltävlingar äger rum i Göteborg, Jönköping, Kalmar, Karlshamn, Karlstad, Stockholm, Uppsala, Västerås och Örebro i samband med ForskarFredag den 28 september. Dessutom anordnas tävlingar i Malmö och Lund under hösten.

I en inledande rond har forskarna tre minuter på sig att presentera sin forskning. Publiken röstar först. Därefter ger juryns medlemmar, som företräder akademi, media och scenkonst, sina poäng utifrån sina respektive fackområden. De två-tre tävlande som fått sammanlagt högst poäng går vidare till rond två där de har fem minuter på sig att utveckla sin presentation. Vinnarna av varje deltävling möts sedan i en nationell final.

– Med tävlingen vill vi ge forskningskommunikation högre status och mer uppmärksamhet. Publiken får en rolig upplevelse och närkontakt med forskare, samtidigt som de får veta mer om forskning. Vi hoppas att konceptet kan locka även dem som annars inte brukar gå på arrangemang som handlar om forskning, säger Cissi Askwall, generalsekreterare Vetenskap & Allmänhet.

Deltagarna ska arbeta med forskning inom privat eller offentlig sektor i Sverige. Tävlingsuppgiften är att berätta en kort historia om sin forskning, som ska vara begriplig för någon som inte vet något om ämnet tidigare. För att klara det får alla deltagare coachning, både inför deltävlingarna och finalen.

Tävlingen Forskar Grand Prix är en bearbetad version av Norges Forsker Grand Prix som i sin tur är utvecklad från ett koncept skapat av Center for Kunst og Videnskab/Syddansk Universitet i Danmark. De svenska deltävlingarna anordnas av arrangörerna av ForskarFredag runt om i landet och samordnas av föreningen Vetenskap & Allmänhet, VA.

Vinnarna från varje deltävling möts i en nationell final i Stockholm i slutet av året. Denna genomförs av VA, i samarbete med de fyra forskningsråden FAS, Formas, Vetetenskapsrådet och VINNOVA.

Cissi Askwall

Se den norska vinnaren Audun Hetland i 2011 års nationella final i Forsker Grand Prix under Forskningsdagene i Norge: http://www.bt.no/jobb/Ekstremforskning-vant-Forsker-grand-prix-2585475.html

Researchers hope that dialogue and communication will prevent the destruction of their experiments.

A group of scientists at Rothamstead Research in the UK are conducting a trial in wheat genetically modified to repel insects. An anti-GM group “Take the flour back” calling for a mass action to “decontaminate” the site on May 27^th – in other words, to destroy the crop.

The scientists involved however are fighting back by engaging openly and publically with the protesters, urging them to reconsider their actions. In an open letter and a video message (posted here on YouTube), the scientists plead with the protesters “in the spirit of openness and dialogue” not to destroy their work.

Instead they invite the protesters to come and discuss their work and see for themselves what they are trying to achieve.

In the video, four scientists appeal directly to the protesters’ common sense. Describing themselves as environmentalists, they set out how the crops could benefit the environment, explain (calmly) that no cow genes are involved, that this publically funded research has no links to industry and is entirely not-for-profit.

Destroying valuable publically funded research, they argue, will make it impossible for anyone except the deep-pocketed bio-tech companies to be able to run this type of research with the enormous security bills they require. And this is not what they want, either.

The scientists are convincing, honest and very genuine. I hope the protesters see sense and go in peace on May 27^th to see for themselves.

Read more at these links:

Rothamstead Research

Guardian article

BBC news

Bild från IVAs frukostseminarium om studien och forskning vid myndigheter. Per Tegnér från Utbildningsdepartementet & Klas-Herman Lundgren från VA.

Sveriges statsförvaltning behöver forskningsbaserad och högkvalitativ kunskap. Men hur kunskapsinhämtningen sker, vem som genomför den och hur den används och sprids varierar mycket mellan myndigheterna. Det visar en studie som VA genomfört inom ramen för Kungl. Ingenjörsvetenskaps-akademiens projekt Agenda för forskning.

Processerna för inhämtning av forskningsbaserad kunskap vid sju statliga myndigheter har undersökts. Vissa av dem har fokus på att vara ”kunskapsmyndigheter” (t.ex. Konjunkturinstitutet och Trafikanalys), medan andra har forskningsbaserad kunskapsinhämtning bara som en mindre del av en bredare verksamhet (t.ex. Trafikverket). Några av myndigheterna prioriterar att utföra arbetet internt för att höja kompetensen inom myndigheten, medan andra väljer att lägga ut kunskapsinhämtningen.

I slutsatserna konstateras bland annat att myndigheternas forskningsansvar behöver ses över och ansvaret för sektorsforskningen förtydligas, att erfarenhetsutbytet mellan myndigheter bör öka och att varje myndighet som utför eller lägger ut forskning bör ha ett organ som granskar dessa processer.

VA föreslår också att utvärderingsmetoder och återkopplingsprocesser från departement och regeringskansli till myndigheterna utvecklas, liksom myndigheternas arbete med att sprida den inhämtade kunskapen.

Resultaten presenteras i den kommande rapporten Forskningsbaserad kunskap i svensk förvaltning.

Ta redan nu del av en sammanfattning av resultaten.

Läs mer om Agenda för forskning här.

Hur mycket behöver man röra på sig för att det ska ge effekt? Är det bra eller dåligt med light-drycker? Varför ger olika läkare olika råd om kost?  Dessa frågor och mycket mer diskuterades på Riksdagens första vetenskapscafé den 24 april med VA som medarrangör.

Ett 40-tal personer kom för att fika i riksdagscaféet med Mai-Lis Hellénius, professor och överläkare på Livsstilsmottagningen vid Karolinska Universitetssjukhuset i Solna. På ett vetenskapscafé är det publiken som styr samtalet med frågor, åsikter och kommentarer. Forskaren finns med som ett ämneskunnigt bollplank, och får också möjlighet att hämta in åsikter och kunskap från publiken.

Varför olika experter ger helt olika råd om vad man bör äta, ansåg Mai-Lis beror på att media gärna vill ha debatt. De forskare som har mest extrema åsikter får gärna mycket plats och ställs mot varandra för att skapa spänning. Då framgår inte att konsensus faktiskt råder i stora delar av läkarkåren. De kostråd som Livsmedelsverket ger kommer från de sammanlagda resultaten från tusentals studier årligen och är de bästa generella råden. Dock har alla människor olika arvsanlag och livssituation, och för att kunna ge bra vägledning måste råden individanpassas.

Generellt är oljor, som innehåller livsnödvändiga omättade fetter, betydligt bättre än animaliskt fett, enligt Mai-Lis. Detta gäller även för barn. Småbarn behöver mer fett än vuxna för att växa och må bra, men olivolja är alltså bättre än smör även för dem. Den omdiskuterade dieten med fett i stället för kolhydrater (LCHF) ger Mai-Lis inte mycket för. Den lurar folk att vräka i sig onyttigheter som smör och bacon som innehåller stora mängder mättat fett. En balanserad kost med bra kvalitet på kolhydrater, proteiner och nyttiga oljor är i stället nyckeln.

Även om våra arvsanlag gör att vissa personer kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt medan andra bara behöver titta på en semla för att lägga på sig två kilo, är mängden motion desto mer rättvis. Personer som tränar mycket brukar hålla vikten, oavsett anlag för fetma.

Men det är inte vikten som är det viktigaste, utan andelen muskler. Mai-Lis pekade på att Body Mass Index (BMI), som används för att avgöra om man är överviktig eller ej, är en mycket trubbig mätmetod. BMI berättar hur mycket du väger i förhållande till din längd, men ingenting om hur fet du är. Att ha en hög andel fett i kroppen är en stor riskfaktor för hjärt- och kärlsjukdomar, och är fettet koncentrerat kring midjan blir det ännu farligare.

Bukfetma är extra lätt att samla på sig om man är stressad, sover dåligt eller äter mycket socker. I Sverige lider många av sömnbrist. När Mai-Lis frågade publiken vad vi trodde orsaken var kom flera olika svar: att ljuset varierar över året, att vi jobbar på datorn innan vi lägger oss och att vi ofta är plikttrogna arbetstagare med mobiler och laptops som inte stängs av när vi är hemma.

Vi har också lagt oss till med vanan att ständigt småäta eller dricka drycker med stort sockerinnehåll. Begreppet ”lattemage” säger allt om vuxnas nya vana att dagligen hälla i sig stora mängder fet mjölk. På frågan om light-drycker är bra eller dåliga var svaret tydligt: inga forskningsresultat har hittills visat på några risker med sötningsmedlen. Däremot blir man beroende av den söta smaken.

För att gå ned i vikt eller sänka blodfetterna är varje minuts träning meningsfull, även om träningen delas upp i många små pass under dagen. Om blodtrycket ska kunna sänkas krävs däremot träningsperioder på minst 20-30 minuter. Och om vi står upp vid skrivbordet två timmar om dagen i stället för att sitta kan vi gå ned 10 kilo på ett år!

Karin Larsdotter

Foto: Klas-Herman Lundgren