Men den där sociala tillställningen jag ojjade mig över förra veckan, den var igår och jag drack en välkomstdrink och en shot sake och en massa vatten så idag var jag typ död? Vet inte om jag är förkyld, men det känns ju konstigt.

Imorrn ska jag rida! Sista lektionen innan jul och vi ska ha WE som avslutning. Det ska bli kul att prova! Och få reda på mer vad det är egentligen

På jobbfronten kan jag väl säga att det kommer bli mer frilans framöver. På’t igen, så att säga. Får se hur det går, men det blir kul! WordPress-utveckling kan jag ju nu. Har börjat nosa på C igen också, för…

Jag funderar på hur mycket konstvidde det ska bli också. Jag gillar att göra amigurumi med fluffig tråd (som den lilla svampen), kanske någon vill beställa sånt och välja färger osv?

Jag får se, det kan vara svårt att dela upp tiden, jag har en tendens att snöa in på någon enskild grej.

För jag har mens och det gjorde väldigt ont nästan hela dagen.

Men jag hade glömt att det är flyttat till nästa vecka. Nu vet jag inte om jag ska vara glad eller ledsen över det. Jag väljer nog glad. Fast jag sparar det till imorrn för det är så svårt att byta känsla rätt. Och mörkret ger mig depression när man kombinerar det med menshormoner.

Så. Det är detta jag bryter min bloggtystnad för? Japp.

Men nu kan vi ju åka till Erikslund ikväll! Och hämta paket och sånt.

Men, jag har alltså hittat en arbetsplats jag vill jobba på och som vill ha mig där! Och jag börjar på måndag. Jag tror det kommer bli riktigt bra, och att jag kommer trivas förträffligt. Men jag är också väldigt nervös och orolig. Fast jag tror det är på ett bra sätt. Förväntansfull!

Idag har jag kokat marmelad med citron och ingefära. Den blev jättestark, men jag tror jag gillar den. Får se vad jag tycker om den när den är kall!

Jag håller på att sticka en blå tröja av allt blått garn jag samlat på mig under alla år. Eller ja, mycket av det i alla fall. Hoppas den blir för stor snart, för jag behöver verkligen gå ner i vikt. Igen. Eller fortfarande.

Så det är därför jag bestämde mig för att lägga till ”10kMondays” som nyårslöfte. För jag rör ju redan på mig varje onsdag när jag följer Idun till stallet. Så om jag går 10000 steg på måndagen så hinner jag vila på tisdagen och förhoppningsvis är jag sugen på en promenad på fredagen också. Men det är måndagen som är viktig. För att den är tidigare i veckan. Den bästa träningen är den som blir av osv.

Jag upptäckte att ett plugin inte uppdaterats på 9 år, så jag borde kanske skaffa mig ett eget plugin som gör samma sak, så kan jag överge det sen!

Här är en bild genererad av AI:n midjourney med input ”a festral flying over a burning city at night red moon”

Så var där också kalendrar. Morfar hade antecknat allt som hänt mellan 1955 och 2000. Eller ja, anteckningarna var av slaget ”tankade bilen” eller ”rensade avloppet” eller ”kallt”. Det är en märklig blandning av att det egentligen inte står nåt alls, men ändå får man en känsla när man läser det. Man ser framför sig hur dagarna går. Första anteckningen var ungefär ”Bröllop på Hemsta”.

Mormor hade även en fickalmanacka från 1948, året hon fyllde 14. Den var fin att läsa i! Första januari stod det ”Vaktmästarns på besök. Arne var med”. De åkte mycket skridskor på Kyrksjön på vintern och badade på sommaren. ”Idag tvättar vi” stod det på en dag.

Jag ville läsa hela, men vi hade ju ett skåp att sortera.

Jag får ont i bröstet när jag tänker på det, att gården som varit hemma, även alla år jag inte bott nära, inte ska vara vår för alltid. Men hur skulle det gå till?

Nu ska jag och Idun sova. Hon valde att titta på ”Hoof GP” som kvällsvideo på Youtube. Det är en man i Skottland som verkar koklövar. Jag blev glad, för jag är ju uppvuxen med kor inpå knuten. Tänk att jag aldrig lärde mig nånting utöver att mata hönsen, egentligen.

Det är från pistvakt, där Olle på kvällen alltid säger så. ”… En sån där dag man minns och kommer ihåg.”

Jag känner liksom att det har hänt så mycket varje dag. Antingen har jag gjort saker som är osedvanligt trevliga, eller så saker som varit jobbiga. Eller saker som jag lärt mig av. Många dagar alltihop.

Men sedan i måndags är det liksom mest trevligheter och utvecklande saker som hänt. I måndags hade jag sista mötet med HR om varför jag ville sluta. Det var skitjobbigt, men skönt att ha det. Så fick jag säga det jag valde att säga. Som ett avslut, liksom. Ja, det kommer vara avtackning och julbord sen med. Så det blir mera avslutning. Kan behövas flera avslut. På olika aspekter liksom.

Det var nämligen inte alldeles lätt att bestämma sig, men till sist bara visste jag att det var rätt väg att gå, och att tillfället var rätt. 13 år, liksom. Vilken resa! Så fina människor jag blivit vän med och mött!

Idag for vi till Jumpyard igen. Rekommenderas. Roligt träningspass och man blir garanterat svettig! Jag hoppade tex ner från en avsats mer bland skumkuber. Och försvann! Sen ska man vända sig rätt och kravla sig ut. Det är jättejobbigt! Men så himla roligt. Tänk att jag vågade slänga mig ut där…

Jag och Yosh övade på volter och försökte imponera på barnet. Det gick väl sådär. Imponerandet alltså. Volterna var säkerligen supertjusiga!

Imorse testade jag att sätta upp ett cron med rsync som kopierar över filer från en server till en annan. Ska kolla så jag sätter rätt flagga för symlänkar, bara, sen kan jag nog våga mig på att kopiera lite mer riktigt data. Ska bara säkerhetskopiera allt manuellt en extra gång först ifall jag gör något märkligt misstag som servermänniskorna runt mig skrämt upp mig med!

Så nu när jag ringer och de frågar hur länge jag haft ont och jag säger att det kommit smygande och ”det är inte så farligt” (för SÅKLART, jag säger så, det funkar, ni behöver inte gå man ur huse för mig) så säger de bara ”vila foten”.

Ja, de sa att jag skulle köpa ilägg också. Så det gjorde jag. De rekommenderade på apoteket, för ”Du kan inte köpa på nätet, det måste vara från apoteket”, men dessa från apoteket är ju samma märke som Apotea rekommenderade och de gör bara lite mindre ont, det känns inte som att de hjälper direkt.

De ville att jag skulle köpa nya skor till ALLT också. Men jag kände att om jag skulle undvika att använda skor (vila fötterna) så ville jag inte slänga ut flera tusen på att byta ut alla mina skor.

Fötterna gillade heller inte alls att vila. De blir ju bara värre. Eller så är de iläggen som jag då har när jag går och handlar och får mer ont i fötterna. Så till sist ringde jag igen och fick en tid till sjukgymnast. Aldrig haft det förut, ska bli intressant.

Samtalet var jättespännande med en otroligt stressad människa som fyllde i mina meningar (fel) och sen hummade hon sådär som när man lyssnar aktivt, fast mycket fortare. HELA tiden. Sådär som när man vill indikera till människan ”sluta prata, jag vill säga en grej”. Men eftersom jag fick en tid så gjorde det inte så mycket att hon inte hörde vad jag sa. Tror jag. Hon kan ju ha skickat mig fel, men det märker vi väl.

Sedan gjorde jag fler pärlor. För att jag kunde faktiskt inte låta bli.

Först gjorde jag ett enkelt ”spetsmönster” med genomskinlig lera, svart och silver. Sedan la jag ihop lite överblivna ändar av andra mönster till en ny stång. Den blev mycket bättre än jag trodde!

Jo, för man gör stänger som man skivar och sätter på pärlorna. Kanske jag skulle göra en tutorial av det med?

Mina kreativa videos blir ganska långa och lugna. Det är med flit, och jag sitter faktiskt och hindrar mig själv från att klippa bort små andningspauser i den andra videon som ska upp. Det är en video där jag visar alla halsband jag gjorde i Augusti.

Tanken är att man ska kunna slå på mina videos när man själv sitter och gör något kreativt, kanske stickar, pärlar eller något helt annat. Det ska vara lugnt och mysigt och man ska inte känna sig ensam, liksom.

Vad brukar ni fundera över när ni skapar? Lyssnar ni på youtube som jag (japp, även fast det finns video så kan man ju bara lyssna och slänga en blick då och då)? Eller sätter ni på musik?

Väl där fanns det en fantastiskt spännande manick som blandade färg och jag tittade kanske mycket på den eller ställde frågor, och då var det en man som arbetade i butiken som började förklara för mig hur den arbetade. Man ställde in vilken färgkod man ville ha och så blandade den till precis rätt nyans med precis rätt mängd färg. Det var väldigt spännande, minns jag att jag tyckte.

Men så mot sluttampen ropade Sara på mig och utan att tänka efter en enda sekund så bara svarade jag henne och gick till henne och lämnade den stackars mannen med maskinen.

Jag har fortfarande dåligt samvete över det och har varit sur på mig själv många gånger över det. Jag ville ju höra hela förklaringen. Min åsikt om plast för fönstren hade jag ju kunnat leverera några minuter senare utan att någon dog av det.

Det var bara det.