“Gatarskis resonemang om att barnen lärt sig Engelska (dessutom modern engelska!) genom att titta på TV tror jag inte ett ögonblick på”

Jag trodde i min enfald att det var ett välkänt faktum att massor av barn, inte bara mina egna, lär sig engelska genom att titta på TV, men mer utvecklande genom att snacka med andra på Internet.

I måndags genomfördes TeachMeet Skolforum 09, med drygt 50 deltagare, de flesta lärare. Bland dom ingick Ann-Marie Anne-Marie Körling. I hennes mikropresentation (man hade sju minuter på sig) ingick sekvens nedan (klippt ur Del 3. Så titta gärna och tro vad du vill. Jag tror inte så mycket. Jag hör till dom som håller på att göra helt om när det gäller vad vi gör med våra barn.

Share This

If you are interested in the technicalities around the switch you may skip the first part and scroll down to “Changing the twitter user name is easy”.

About my real name

My father Kazimierz Gatarski was born in Poland. In his teen years he moved to England. In 1945 dad sat with his new friend Richard W and shared thoughts about their future. Richard W said that if he ever got a son he would name him Kazimierz. My father immediately returned the favor by saying he would be proud to name his first son Richard, in case he got one. Tragically Richard W died in combat in 1949.

Nine years later I was born. Mother and father discussed names. And as promised 13 years earlier I was given the name Richard. A name that I am proud of. In particular when I consider the reason why. I am also fortunate to have a rather uniqe name in the english/swedish speaking part of the world. Hence it is easy to find me. Of course, it is also important for me to remember that as I go around doing things.

Multiple identities

Those of you that know me might remember that many years ago I started to experiment with different identities - on the Internet. Sometimes in order to play trick with services so that they could not connect me as a customer with me as a person. At other times to separate my person from my ventures (e.g. corporations). Weconverse.com is an attempt to manage that of me which concern my gigs and media development. Skolmarknad.info is another one to manage my interest and doings when schools meet the marketing system. (And I have stakes in more than those ;).

When I registered with Twitter for the first time (March 2007) I decided to go for @weconverse, since my idea was to use that identity for experiments in media development/change. Since then I have figured out two things.

1. Even though my tweets are focused on my professional side (with some personal spice, never private), I find it hard to limit myself to media matters. In particular, this is a problem as I balance more and more towards how we take care of your children (including their schools).
2. At many occasions I have met other people who know about weconverse, but not me (Richard Gatarski). Last time this happened was yesterday at The Really Realtime Conference. Too sad, since I am after all a free lance consultant and find it valuable that you know about me (too).

Weconverse will remain in a limited fashion with it’s established focus. RichardGatarski will emerge more (RichardGatarski.com is under way, more on that laer).

Long name and time

As @sliceonline pointed out today, I have been talking about changing my twitter user name for several months. Two weeks ago, in another blog post (in Swedish), I asked for advice whether to go for rgatarski or richardgatarski (gatarski is taken). Before I published the post I registered the twitter user names “rgatarski” and “richardgatarski”. The majority of commenters adviced me to use the shorter version. Mainly because it takes less space - characters are limited in micro blogs.

To make a long and mindful story short, I decided that I wanted to be myself as much as possible on twitter. Rgatarski is not really me, it’s another identity. And as I have explained “richard” is important - for us I hope. So sorry, from now on we have to be even shorter when I am involved in micro blog posts.

Quite a few other twitterers use a combination of their first and last name. Fewer, it seems to me, end up in using all 15 characters available for a user name.

You are important

Enough about me. I very much care about every other physical person who follow me and/or send me messages. Another big obstacle in this process has been my ignorance about how to change a twitter user name. And what happens when one does change. Now I know more, and want to share what I have learned with the help of others.

Changing twitter user name is easy

In Twitter’s settings panel there is an option to change user name. If you do, the old name is immediately available for anyone to take. Around a month or so ago Kristofer Björkman, a (business) friend of mine, changed from @MyNewsdesk to @ddesk. The former was to become the official twitterchannel for Mynewsdesk.com, the company Kristofer works for. Appareantly he was able to keep his followers. Relief!

Then I googled around a little and found out how to do it. So this morning I:

1. logged in to RichardGatarski and temporarily changed that user name to richardxyz
2. logged in to weconverse and changed username toRrichardGatarski
3. logged in to richardxyz and changed it to weconverse, posted a note about my change, and filled in a profile that hopefylly informs where to find me
4. logged in to RichardGatarski and tweeted about the change “Dear former followers of @weconverse, you are now following @RichardGatarski (and @-send me there)”

The I begun a complicted process in attempt to keep my social things hanging together.

Replies and new followers are harder

There are a lot of “@weconverse” out there. Anyone who send a message to @weconverse will send it there, not to @RichardGatarski. That means I have to monitor that account and take proper action whenever new messages arrive. I know of no automated services that manage this problem. So, for a while I have to keep en eye there.

Sometimes a twitter savvy person recommend who to follow (e.g. FF-ing). In case anyone from now on recommend @weconverse, that means they will not follow @RichardGatarski. Perhaps potential new followers will check out @weconverse and through its bio decide to go for the “right” user name.  In the case anyone starts following @weconverse, they will get an automated Direct Message to follow @RichardGatarski instead. This is taken care of by the autorespond service in SocialOomph.

The (free) service from SocialOomph will also e-mail me a digestion of messages directed to @weconverse. Interestingly enough the first compilation just delivered contains a lot of older replies to @weconverse. But as said above, I still have to act on that manually.

The social network is a mess

Last night Jyri Engeström ended the Really Real time conference with a high level talk (video at Blip.tv) on identity management and social content. Jyri pointed to many important issues and suggested some useful directions. Still, there is a really delicate and technically complex set of problems unfolding.

I use the Twitter Facebook app to republish my tweets to Facebook.com/RichardGatarski. I have weconverse accounts at Posterous, Bloggy and Jaiku. For the moment I will let them be as they are, but changed at Identi.ca (there are limits to what I manage, and have other things to do). I normally use Ping.fm to publish micro blogs posts to Twitter, Bloggy, Jaiku and Identi.ca. My FriendFeed account weconverse has been renamed to Friendfeed.com/RichardGatarski. Which still imports stuff from some of my other social accounts. At weconvers.com a widget imports the FriendFeed stuff. I have/had to set up Bambuser, Ustream and some other services to autotweet @RichardGatarski instead of @weconverse. By the way, most of my streaming accounts will until further notice remain “weconverse”. So will the weconverse identities on YouTube, Flickr, you name it…

Do you see how complex my small social network activity is? I am not even sure what works right now. I guess it will take a while until the most important interchanges works.

Conclusion

Changing ones user name on Twitter is easy. But that user’s (identity) and it’s interrelations with a wider range of social networking services quickly become rather complex.

The case described here is about my humble person (and personal brand). Now you may imagine what happens when the issue concerns larger corporations/organizations and all their brands.

There is only one way to go.

Forward.

Welcome to @RichardGatarski and all your comments :-D

Share This

Marshall McLuhan’s famous statement “The medium is the message” is grounded in the symbiotic relationship by which the medium influences how the message is perceived. Within marketing a common interpretation/use is the recognition that one should preferrably select a medium that support/enhance the message and its sender. For example, if an ad appears in a high quality “independent” medium the commercial message is most likely perceived as more valuable that if it was received through one of the senders “own” publicaion.

One aim of PR is to have “the right” journalist say something that a CEO finds valuable for his/her organization. Or, I am sometimes hired as a consultant to deliver a message to my clients staff, simply because it is more trustworthy if I say it than if the client him/herself says it.

On a side note I believe that many bloggers (still) find it more valuable if their content is found/repeated by a highly renommed newspaper than just echoed by another blogger. Mark, the value I am trying to denote is different than the one inherent from the newspapers higher (traditonal) reach (numbr of readers).

Interactvity and referencing

There are a couple of things playng tricks with us now, and increasingly even more in the future. The first has to do with interactivity, the other with referencing. Both complicates McLuhans original context, which concerned linear media for mass audiences. Let’s take one thing at a time.

Interactivity is here understood as suggested by Rafaeli: “the extent to which messages in a sequence relate to each other, and especially the extent to which later messages recount the relatedness of earlier messages”. Incrasingly we all realize more and more that the ads (on the web) we see depend on what we have seen, said, and done before. This is a result when the ads (e.g. banners) are placed by sophisticated ad distribution algorithms, like Google Adwords.

Furthermore, there is evidence all over the place that every (medium) wants to be more interactive. This quest is not new. It has simply become extremely common and implemented.

By referencing I am not really referring to the academic writing style, but rather our habit and need to point to a specific medium. For example, “I read in [nnnn] that” or “did you see [mmmm] in the TV program last night…]”. In addition, the web by definiton is all about referencing, even though we call it linking.

That is most likely something else

The last reference I did (under the word “linking”) was what I saw today at 17:45 GMT +1. It referred to an article in the English edition of Wikipedia, which is a higly interactive medium. As a matter of fact, the article was most recently edited on October 12, 2009, the third revision in October only. Hence, it is most likely that you will see something else than I did when I created the link.

Earlier today I happened to watch another great TED talk. This one featured Rory Sutherland delivering Life lessons from an ad man. I saw it on the bus, on my HTC Magic with the help of the app Mother TED. Sutherland’s talk was immediately followed by a 150 second commercial from IBM.

I found the IBM spot very interesting for two reasons. First, because it concerns Stockholm (where I live) and our “smart toll system” for vehicles going in and out from the city. Second, and more important here, because the commercial is actually an illustration of what Sutherland says: “it is perception that matters”. In other words, the spot appeared perfectly after the TED talk. They both supported each other in a symbiotic fashion

I wanted to discuss this in a mailing list, so I threw in a note about it. Afterwards, when I needed to see the spot again, it was not there. This time I viewed it on my laptop directly surfing to TED:s talk site. As a matter of fact, the ad was replaced by another one. The IBM ad is on YouTube (I think;) in case you want to see it.

We have seen nothing yet

If you think that automatically placed ad words, banners, and perhaps even ad overlays on Web videos are the only ways to go – think again. The content we see and hear is more and more assembled the very moment we ask for it. And the assemblage of the content items we used to call a “medium” is increasingly becoming more fluid and personalized.

What does all this mean?

I do now know what this means, besides a hope that my dissertation (“Artificial market actors, 2001) will be more useful. One practical implementation is that we no longer can be sure about what someone, or something, else is actually referring to. And that marketers will find it harder to determine where, and in wich context, their messages appear.

Does all this make any sense to us? That is an open question.

Share This

Denna dag är temat Tekniken i människans tjänst. Heldagen fokuserar (med sikte på år 2030) teknik och teknikutveckling som har direkt koppling till byggande och förvaltning av seniorboenden. Programmet leds av Ulf Wickbom och innehåller förutom mig Anders Nordstrand (VD Micasa Fastigheter), Jan- Erik Hagberg (Docent, NISAL, Linköpings Universitet), Hans Kjelleryd (Adadvice på uppdrag av Hjälpmedelsinstitutet), Jon Simonsson (VD, InView AB), Niclas Perkman (VD, Manodo AB), Johan Lidén (Intel Digital Health), Filip Björnstjerna (Business developer CareIP, CareTech AB), Anna Romboli (Kommunikationschef, Ergonomidesign), Ljiljana Kapper (teknikansvarig och klasslärare i Klastorpsskolan), Mona Nilsson (miljöekonom och journalist) och Stefan Lundberg (Universitetslektor, Centrum för byggande och hälsa, KTH).

Framtidsspaning: Sociala medier är rubriken för mitt 20 minuters inslag. Det blir en djupdykning i det som börjat gro och kan vara vardagsteknik 2030. Samt en spaning från spännande experiment i tekniklabben. I skrivande stund planerar jag att förutom sociala medier ta upp Ubiqutous computing, nervimplantad, Augmented Reality och kanske 3D skrivare.

Det som gör det extra spännande är att jag bäddar för mitt eget boende 2030 (jag kvalar liksom in åldersmässigt :)

Share This

Unboxing, by The Register described as “The new geek porn“, is the thing where people document their first encounter with cool new stuff recieved (in a box). Typically the whole experience from opening up the package to trying out the gadget/object in real life is documented on video and published live, or uploaded soon afterwards.

Unboxing content works as customer generated marketing. It informs as well as entertains. In some sense, it is/generate buzz. Speaking about the latter. For me it was natural to share with you a video where I unboxed a little, higly relevant, item a few minutes ago. Enjoy below above, on Vimeo, or on YouTube.

If you want to see other unboxings, just search for “[product] unboxing” (replace [product] with something you are interested in). As an example, I searched for “unboxing hero android” and found Hero in the house!

Share This

Rosen lyfte fram 7 nyckelstrategier för att stimulera surret. En mycket bra sammanfattning för att håla reda på vad, och hur, man bör tänka och agera. Han var också mån om att peka på att det gäller att agera såväl etiskt som för goda saker. Båda aspekterna hamrade han in genom att exemplifiera med lbland annat caset Tom’s shoes, som enligt Rosen tillämpar alla dom sju strategierna.

Samtidigt undrar jag lite i vilken omfattning han äter sin egna medicin, det vill säga stimulerar buzzet kring sig och sin bok. Jag lämnar svaret öppet.

Springtime har bloggat, twittrat, och livesänt dagens evenemang. Och några av medarbetarna agerade aktivt i bakkanalerna under seminariet gång. En liten detalj är att Martin121 (ej Springtimare) twittrade inledningsvis om Rosens slides. Han hade uppenbarligen noterat att Rosen på sin världsturne förra veckan var hos WOK UK Thought leaders. Och där fanns bilderna. Av den anledningen så klistrar jag i weconverse in bilderna därifrån. Intressant…

Share This

Under förmiddagen surrade det till i bakkanalen #NEXTevent om Leo Razzak. Uppenbarligen både berörde och berättade han om stora fina saker. Jag kollade snabbt på Bambusningen från Daniel Erkstam och det såg, eller rättar sagt lät, fantastiskt. Så när sändningen var kvar rippade jag videon, konverterade till ett ljudspår och försökte tvätta så gott jag kan på kort varsel. Nu kan du också höra (eller ladda ner mp3-filen, 15Mb):

http://www.weconverse.com/wp-content/uploads/leorazzak-nextevent-2009-10-08.mp3

Leo berättar inledningsvis om Anders Carlberg, som grundat Fryshuset. Jag har vid flera tillfällen haft förmåne att träffa Anders - en fantastisk människa. Lyssna gärna även på min intervju med honom om 4-Generationsmöten.

Share This

“Problemet är att ledningen ofta överlåter de här frågorna it-avdelningen tar hand om och då blir det säkerhetsproblem av det. I stället ska ledningen ta tag i det och se vilket värde det har för organisationen”.

I går ringde en svensk tabloid och frågade om samma sak. Vet inte vad det blir, men orolig för deras vinkling är jag.[Uppdatering 2009-10-12: Expressen gjorde en bra kortis 9/10 "Så gör svenska storföretag med Facebook & Twitter", och tog med min syn på saken i "Hon får inte twittra på jobbet"]. Men problemet kvarstår. Ledningen är på grund av ålder ofta kvar i en gammal pappersvärld och förstår vare sig den nya verkligheten eller den kreativa framtiden. Det är över 18 månader sedan jag bloggade “Security stops learning” och fortfarande är översittarna ignoranta.

I dag bloggar Hans Renman, rektor på Young Business Creatives (YBC, gymnasium i Nacka), det utmärkta inlägget Håll inte tillbaka den svenska skolans utveckling. Han skriver bland annat:

“Så sent som igår hörde jag att en stor, känd stockholmskommun inte gör det möjligt för de lärare som arbetar med de nyinköpta Mac:arnas fantastiska kreativa verktyg (iWeb, GarageBand, iMovie, mm) att spara och publicera sina arbeten, detta eftersom kommunens server vägrar dem detta”.

Jag vet inte vilken kommun det är (men kan gissa). För en timme sedan twittrar @itarstaskolan att klass 3B har gjort en musikvideo som heter “Om kroppen vi lever i”. Jag var tillsammans med Webbstjärnan på besök där i går. Årstaskolan går sina egna vägar, med mycket små medel och knapphändig utrustning men fantastisk entusiasm! I många fall tvärt emot översittarnas intentioner om hur IT skall hanteras (min tolkning). YBC har äldre elever, mer medel, men tvingas ändå ofta gå sina egna vägar (läs strunta i kommunens krav, återigen min tolkning). [Uppdatering 12.40: ser att Renman häromdagen skrev: "Det finns mycket noggrann kvalitetskontroll och uppföljning i Nacka, tro inte annat, men man styr med mål och det friutrymme som ges är enormt. Dessutom visar man ett exceptionellt stort förtroende för lärares och skolledares expertis, vågar jag påstå. Men så är också Nacka 'Sveriges Bästa Skolkommun', enligt Sveriges Kommuner och Landsting"].

Se filmen (och gärna alla andra om matematik, spanska, you name it) och fundera på om du vill ha små barn som går i en skola som Årstaskolan. (Eller för den delen ungdomar som går på gymnasium som YBC).

Share This

A lot of us (media) geeks are fascinated/obsessed by new technology (gadgets). We show off (build personal brands) by knowing/using the latest stuff. Among the latest of the latest is Google Wave. And for sure, people are conversing their fingers off to demonstrate their eagerness in riding that Wave. Not me.

Major shifts takes time

One of the hard lessons I have learned the last 20 years is that change needs time. That is, it takes a lot of attention, interest, desire, action, and reflection to change human behavior. In particular when it comes to things that are core to us humans - in this case communication (or rather “conversation”). For example, in spite of the fact that young people are attuned to IM, many schools still only think in terms of providing their pupils with e-mail addresses.

Ten years ago I started to look deeply into what we now (stilll) call Web 2.0 and social media. For me it begun with a hunch, seeded by the development of RSS technology, open source, and ease of web publication. Still, the majority of people I meet for the first time are currently shifting from “attention” to “interest”. Desire is simply not there, nor is action.

Second Life is proof

As many others I became fascinated when Second Life (SL) grew from a space for core users to mass (media) interest. I tried SL a little, realized that “virtual worlds” were mostly the same as they had been five to ten years earlier. Whenever I included stuff/demos of Second Life in my gigs it was that that the audiences buzzed about and remembered. But for most of us it would generally be smarter to start using other things, than spending a lot of time and money to figure out online worlds. Hence, I stopped talking about SL and published in May 2007 the blog post “Prioritera (inte) Second Life“, (”inte” is swedish for “not”).

Note, I did not dismiss Second Life as something totally unuseful. It was, and is, very valuable in many sitations. Furthermore, I bet that within five to ten years the next wave(s) of online 3D-worlds will for example blow schools away. The signals, e.g. Quest Atlantis, are defenitely (t)here.

In other words Second Life exemplifies the need for time, action, and reflection. Desire is simply not enough.

Profound changes are on the wayve

I first heard of Google Wave through the sudden explosion of social media buzz about it. A few weeks passed before I took (not found) the time to watch the 80 minute looooong video introducing it. The buzz was right. Here was something profoundly interesting, challenging, and game shifting.

Wish I could say how (and why).

I’m still feeling it in. I need to spend a lot of time experimenting with it. Meanwhile real time search, realtime channels (like the newly launched Twingly Channels), real time RSS, really realtime, is under way.

At the same time the (main stream) media is buzzing about organizations who do (not) block social media services. A clear sign that the big majority, as well as small laggards called “top executives”, have still not even recognized what has been here for quite a while.

New old stuff rocks now!

Yesterday I spent the afternoon at Årstaskolan (ages 6 to 15) with a group of amazing teachers and their supportive head teacher. In less than a year their school have with their own hands, and virtually no money or hardware, put together a state of the art school site (www.arstaskolan.se) and associated “knowledge hub“. Of course they put up a mobile version of the whole thing (m.arstaskolan.se). Their students, parents, and all of us may participate, rate, comment, and download stuff - including iPod/Android videos. It is a social media venture par excellence!

Everything web that Årstaskolan use have been available for at least five years (as far as I can tell).

My time is limited

Hopefully I have many more years left in this craze. I love it! But my time is limited. So, on the professional side, the choice is easy.

If I use my time to inspire other schools and organizations to do what Årstaskolan (and many other, they are just one example) do - that is more valuable than trying to figure out what Google Wave and the other 200 new things that pop up every day is.

Meanwhile, to those of you that play with Google Wave. Thank you! Let us know what you learn.

Before New year

Sooner or later someone will invite me to The Wave. At that time I have to re-think about how to plan my time including it in my life (currently I am protected by being without access ;) Most likely we will together turn our hunches from itch to sketch before this year is over. Because I am still convinced that there is profound shift hidden in the Wayve.

Please do not forget to promote, use, and share what is already here and commonly available.

Share This

Vi kunde inte tänka oss

En annan stor sak med Twitter är att det exemplifierar att tekniken blir vad vi gör med den. Precis som SMS var Twitter (och andra mikrobloggar) en möjlighet som sökte användning. Och hej vad det används. Till saker vi inte visste från början. Jag var inte ensam om att börja med frågan “vad ska det [Twitter] vara bra för”? Som vanligt är det inte fantasin som sätter begränsningarna - utan tiden och uppmärksamheten (eng. attention). Framförallt händer det intressanta först när vi går från tanke till handling.

För egen del har jag valt att twittra sånt som kan intressera dom som följer mig. Ett stort, varmt och hjärtligt tack till alla er!. Samt naturligtvis sånt som bygger mitt personliga varumärke. Nu senast detta. Det vill säga en medveten appropriering av fantastiska människor, organisationer och företeelser. Och förhoppningsvis bjuder jag samtidigt tillbaks på lika mycket relationellt värdeskapande.

Följa få eller massa

Brit Stakston tog i fredags upp fenomenet FollowFriday genom att reflektera och uppmuntra till att följa andra. I listan hamnade jag (@weconverse) med förklaringen: ”unfollowar mig [@BritStakston] i perioder och för att jag har stor respekt för det du gör”. Det slår mig att jag glömt återfölja efter hennes frenetiska twittrande nu i helgen. Jag har alltså gjort så att jag ibland slutar att följa när dom, ofta på konferenser, varenda minut twittrar iväg nåt om det dom just hört och sett. Resultatet blir att jag inte ser något annat (just då).

I skrivande stund är det så att @weconverse följer 149 andra. Det är nästan lagom. Jag tänker hålla mig under 200 (Brit Stakston följer runt 1 500). Det finns diverse verktyg, tjänster, appar och allt möjligt för att hantera sitt twitterintag. Men jag väljer att köra basvarianten (regelbundet kika in på min twittersida och/eller Twidtroid, en Androidapp). Planen är alltså att följa i runda slängar 200 som twittrar lagom mycket. Lagom, så att jag kan ha pejl på alla och att ingen dränker andra.

Dels blir jag tyvärr tvungen att ta bort några som twittrar otroligt mycket. Det känns som att av dom jag följer är det 10 stycken som står för 90 procent av kvittret. Flera av dom twittrar sinsemelan en hel del. Min tanke är att genom att följa en av dom, som “connector” (SNA-term) i respektive “sinsemellan”, får jag hyfsad pejl på resten. Bort rensar jag också några som mest twittrar om sociala medier i sig.

Oavsett vilka jag tar bort så smärtar blott tanken. Visst kommer jag missa en del infomation. Men det som gör ont är att “unfollow”känns asocialt. Typ “jag bryr mig inte om dig längre”. Men det gör jag. Det går bara inte att bry sig om alla jag vill bry mig om.

Samtidigt tänker jag börja följa fler som twittrar om skola, barn, ungdomar och institutionell reformering. Det senare är den väg jag viker in mer och mer på.

Re-inventing childhood

“Re-inventing childhood” blir min misson (vad jag nu skall kalla det på svenska). Och den som garanterat finns kvar i min följarlista är @dtapscott. För Don Tapscott verkar närmast vara den som dragit samma radikala slutsats(er) som jag. Inte heller han vet vad han skall kalla det, så han ber om hjälp.

Vad ska bli mitt nya Twitter Id?

Jag är döpt till Richard Gatarski. Otaliga gånger har jag träffat människor, konverserat med dom en bra stund och först efter ett bra tag har vi insett vad vi heter. Typ, “ah, det är du som är weconverse”. Nu råkar weconverse vara samlingspunkten för vår konversation kring mina inspirationer, råd och provokationer om medie- och teknologiutveckling. På Skolmarknad.info samlar jag det som mer direkt rör mötet mellan skolan och marknaden. Sen finns jag på några andra ställen också.

Som i ett led förvirringen mig versus projekten tänker jag byta Twitter Id till något med mitt namn. Hjälp mig, Vad skall jag välja?

• (@gatarski är taget, av någon polack som jag inte känner)
• @RichardGatarski (tar 10% av dom 140 tecknen, samt jobbigt att skriva på mobilen)
• @rgatarski (kanske är en bra kompromiss)

Vad tycker du?

Share This

Hanna Stjärne has been with SR for many years, working as head of P1 (talk radio, oriented towards societal issues and public affairs), Program director, Manager of domestic news for “Ekot”, Foreign correspondent, and more (my interpretations of her assignments).

She called me about this lunch last Friday, and initially asked me for “three broad trends underlying media development” (if I understood her right ;) Without too much consideration I suggested:

1. A post textual revolution (everyone can produce, distribute, and share multi modal content).
2. Open Crowdsourcing (everyone create openly and in collaboration)
3. Institutional reformations (our old insitutions must be re-considered and we should form new institutions fit for the future, not the past).

Least to say I view the first two as more or less commonly understood, and the third being increasingly recognized. Those of you who know me might guess that I personally focus the insitition “School”.

As a background I shared some of my thougts in a presentation for a group of SR people (including Hanna) back in 2004 (slides as pdf). In my view what I said then still holds, but more. Before, and since, I have at times attempted a kind of Don Quijotesce fight to debate “Public Service”. An institution that in my view needs elaborate reconsideration too.

Anyway, we talked about big and small issues, with an emphasis on the former in, a kind of philosophical fashion. Matters we discussed included emotions versus rational thinking, acgricultural and industrial revolutions, the roles of money and commercialism, enterprises encompassing the whole value chaing versus free lance work forces, power, nations and alternative “we’s” (compare Paul Romer and charter cities).

I adviced her to report in a multi modal (audio and more) form, thus not only deliver a traditional written report. Hanna made some notes on paper, I did this post ;) Another idea I suggested was to map the social graph outlining “thinkers” like me. (See Robin Teigland explain why and how). And of course said that everything a public service organization produce should be open source, e.g. using a Creative Commons license.

Afterwards Hanna Stjärne asked me for names of other interesting people she should talk to. I promised to come back on that one. But a few persons that immediately sprung to mind were:

• Kristinia Höök (affective computing, perhaps also Rosalind W. Picard)
• Alexander Bard (heavy stuff)
• Stefan Pålsson (a really good overview of IT developments in schools)
• Don Tapscott (insitutional reforms, help him title his next book)

Who else do we know (about)?

Also, I am curious what Hanna (and you) think about the format of WNYC Radiolab, in my view a really inspiring series of (pod)radio shows about science.

Share This

Doodle.com (”The world’s leading online scheduling tool”) har jag använt flera gånger. Finns på ett tjugotal språk, inklusive svenska. Stora fördelen är att ingen inblandad behöver registrera sig. Ett superenkelt system som kan användas helt öppet eller endast för inbjudna. Nackdelen är att man måste manuellt fylla i förslag på tider, något som kan bli omfattande om det handlar om att öppna upp för många förslag.

Sen har jag hört talas om två andra tjänster (tack till FiR #484 för tipset), men inte hunnit pröva någon av dem.

agreeAdate.com (”Schedule conference calls, meetings and events the easy way”). Kräver regstrering av den som bjuder in till mötet, men de inbjudna behöver inte registrera sig. Förändringar (acceptans, avhopp, etc) meddelas via e-post.

Tungle.com (”Get your personal link to display your availability and let others schedule meetings with you without having to sign up”). Kräver registrering av den som initierar mötet. Den eller de som bjuds in behöver dock inte registrera sig. Å andra sidan synkar Tungle med din vanliga kalender (Outlook, Google Calendar, iCal / Entourage). En fin liten video förklarar hur det funkar.

Vet du fler alternativ, eller har egna erfarenheter om agreeAdate eller Tungle? Vi är tacksamma för kommentarer.

Share This

[Uppdatering 2009-10-02] Hej allihopa och tack för en fantastisk dag igår! Det var länge sedan jag gick ifrån ett gig med så många nya spännande intryck, tankar och frågor. Jag har laddat upp mina bilder som pdf (5 Mb). Dom finns också hos Slideshare, och inbäddade här nedan. Filmen från dagens inledning hittar du längst ner i det här inlägget. Livefilmerna med er finns arkiverade hos i min kanal hos Bambuser från första, andra respektive tredje passet. I den första gruppen var det flera som undrade om videproduktionsverktyget jag demonstrerade. Det heter VIDBlaster och du kan se hur resultatet kan bli i sändningen från ett seminarium med Sun Microsystems.

[Uppdatering 2009-10-19] Whow, seminarierna i torsdags blev även dom späckfyllda med tankeväckande frågor och svar. Här är en länk till manuset för artikeln om konverserade P:n och C:n i olika cirklar. Mina föreläsningsbilder är samma som förra omgången. Vi lyckades livesända oss en fjärde, femte och sjätte gång med mobiltelefonen. Där, i kanalen Bambuser.com/channel/Stockholm, finns för övrigt de arkiverade livesändningarna från morgonens fyra gemensamma föreläsare.

Varumärket i fråga är naturligtvis The Capital of Scandinavia och/eller Stockholm The Capital of Scandinavia. Deltagarna är framförallt informations/marknadsansvariga i de 47 kommuner som ingår i nätverket Stockholm Business Alliance.

Det bjuds inledningsvis på insikter från Olle Zetterberg (vd Stockholm Business Region), Julian Stubbs (kommunikationsstrateg GyroHSR), Hanna Brogren (Kommunikationsdirektör Stockholms stad) och Monica Ewert (kommunikationsdirektör Stockholm Business Region).

Eftermiddagen består av valfria parallella 90-minuterspass som repeteras tre gånger. De leds av Christoffer Luthman, Niklas Larsson, Monica Ewert, Julian Stubbs, Gunilla Lundström, Ola Thufvesson och undertecknad. Den rubrik jag fått mig tilldelad är “Bakom Sociala medier” och innehållet presenteras som:

“Vad är egentligen sociala medier och vad kan du ha för nytta av dom redan idag? Några av svaren får du på seminariet genom att i realtid ta del av både etablerade och kommande tjänster. Allt illustrerat med konkreta praktikfall inom kommunal eller kommersiell verksamhet.

Det bjuds på såväl en introducerande översikt som en titt på state-of-the-art inom området. Där naturligtvis mobiler, appar, crowd sourcing och cloud computing helt plötsligt blir begripligt. Under passet ges det gott om tid för frågor, där vi lär varandra i en kreativ konversation. Som IP på molnet avslutar vi med en mini-workshop där deltagarna prövar att (mikro)blogga, livevideostreama, bygga en wiki, eller vad vi nu vill.”

Jag ser fram emot ett par spännande dagar!

Själva inledningen livestreamade jag med Bambuser (sorry, ljudet suger för jag missade att ta med en bättre mikrofon).

Share This

Anledningen just nu för min personliga del gäller Rinmans IT-dagar som går av stapel i oktober, där vi enats om #rinmanit som hashtagg. @Havspappan undrade också nyss hur hash tag formas, beslut eller användare? Svaret kommer strax.

Håller ihop konversationen

Poängen är att koppla ihop det som sägs (konverseras) i olika sociala medier, främst mikrobloggar och just nu speciellt Twitter, till ett visst tema. Temat gäller ofta en konferens, men kan handla om allt möjligt som folk finner intressant att hålla samman.

Just nu när jag kollar mitt twitterflöde är de första hash taggarna som dyker upp #TEDx och #SIME. I morse var återigen #70tal på tapeten.

Själva uttrycket kommer av “hash”, den engelska benämningen för tecknet “#” som vi på svenska brukar kalla “fyrkant”. Den andra delen, “tag”, kan väl enklast översättas med etikett. Någon, oklart vem, [uppdatering 2009-10-20: enligt Wired (tips via Daniel Erkstam) var det Chris Messina] kom helt enkelt på den geniala idén att särmarkera en term genom att sätta en fyrkant framför. På så sätt blev termen lätt sökbar som något speciellt. (Jag varierar uttrycket “hash tag” här i texten för att sökmotoroptimera lite ;)

Sök är användningen

Många applikationer som visar det som sägs i mikrobloggar känner numera av #-tecknet och länkar upp till en sökfunktion som letar upp det som sägs om begreppet. Så genererar exempelvis twitter söket http://twitter.com/search?q=%22skola på #skola.

Själv brukar jag dock föredra att använda Twinglys mikrobloggsök, eftersom deras motor letar i flera mikrobloggar än Twitter. Hasthags.org är en spännnde tjänst, som dessutom erbjuder sök i sin “whats happening right now in Twitter”.

Vem bestämmer hashtaggen?

Naturligtvis kan alla bestämma en hashtag, vilket kan resultera i olika hash tags för samma sak. Det riktiga värdet uppstår när man kommer överens om en gemensam “officiell” hashtagg. Jag försöker uppmuntra mina uppdragsgivare som ordnar möten att dom som arrangör skall föreslå (inte bestämma) vad som gäller. Därmed kan vi andra haka på, eller välja nåt annat om vi tycker det är lämpligare.

Ett annat alternativ, som oftast förekommer, är att närmast berörda konverserar ett tag för att enas om vad som skall gälla. Typ, någon föreslår en hash tag och andra tycker till. Slutligen enas man - i idealfallet ;) Sen är det bara att köra på.

Eventuellt kan man välja att följa @hashtags så spåras den nya hashtaggen. För oss svenskar finns tjänsten svpt.nu som håller reda på #svpt, dvs sådant om rör “Svenskar På Twitter”. Vill man koppla sig dit, så lägger man helt enkelt till #svtp utöver den egenvalda taggen.

Välj vettiga hashtaggar

[Uppdatering 2009-10-05: Brian Kelly provides an excellent overview of the issues in "Twitter Event Hashtagging Strategies".]

Att välja en lämplig hashtag är en enkel konst, som gissningsvis görs till vetenskap i olika forskningsprojekt. Här är några viktiga saker att tänka på:

• unikt
• kort
• engelskt alfanumeriskt
• varumärkesstärkande

Det blir allt svårare att komma fram till en hashtagg som ingen annan redan använt. Gör en snabbsökning på din idé till hash tagg innan du föreslår den. En del händelser är aktuella, och kanske inte konkurrerar med något som taggades för två år sen. Men, gamla taggar kan ju bli aktuella igen. Använd ditt sunda förnuft.

Mikrobloggar har per definition begränsat utrymme. Slösa inte tecken genom långa hashtaggar. #rinmanit är kortare än #rinmansitdagar. Dessutom är en kort hash tagg enklare att skriva.

Använd bara engelska bokstäver och siffror, annars är risken att såväl sökning som automatisk igenkänning av hash taggar störs.

Eftersom hash taggen huvudsakligen skall koppla ihop en konversation om något, så kan det vara bra om detta något återspeglas i taggen. #sswc är mest begriplig för dom som vet att den rör Sweden Social Web Camp. Men efter ett tag sitt även en akronym i den mänskliga hjärnan. Väv gärna in  aktuellt varumärke, om det inte sker på bekostnad av antalet tecken (och otillbörligt varumärkesintrång).

Lär mer

Du kan ju alltid söka på “hash tag”, “hash taggar”, “hashtagg”, osv. Engelska Wikipedia tar upp hash tags under uppslagsordet metadata. Twitter fan wiki har också en bra sida om Hashtags.

Hashtagga på, och kommentera gärna med korrigeringar och fler tips.

Share This

[Uppdatering efter giget] Stort tack för chansen att få dela några tankar med er! Här är mina bilder som pdf (2,4 Mb), som även är bläddringsbara nedan via Slideshare. Utlovade länkar: Katarina Graffman om ungdomars medievanor; Böckerna Dumbest generation ever respektive Grown up digital. Några mötesplatser på webben för lärare: Dela!, IKT i skola, IT för pedagoger, m-learning.se, Lektion.se. Tävlingen Webbstjärnan med gratis verktyg och utbildning (som jag rådger). Medverkande och videopresentationer på TeachMeet Skolforum 09.

SparbanksAkademin anordnar den 28 oktober 2009 heldagsseminarium för speciellt inbjudna lärare tillsammans med Sparbanken i Enköping, Roslagens Sparbank och Swedbank i Uppsala . Under rubriken Finansiell folkbildning diskuteras betydelsen av och verktyg att undervisa inom området privatekonomi.

Moderator är Lennart Ekdahl och föreläser innan mig gör Mathias Andersson (ekonomirådgivare, bla Lyxfällan), Professor Stellan Lundström (KTH), Ylva Yngvesson (Swedbank) och Leif Jarlén (föreningen Samhällskunskapslärare i Sverige).

Jag har blivit inbjuden att inleda eftermiddagen med “Bildning 2.0 - den nyaste tekniken för att lära med eleverna”. Efter mig följer flera pass med workshopliknande inslag om ämnesintegrering och verktygsexempel som leds av Bertil Tornberg, Angelica Henriksson, Per-Arne Ström och Håkan Plith. Det ser ut att bli en synnerligen intressant dag.

Share This

Rinmans, dvs Rinmangymnasiet i Eskilstuna, anordnar den 26-27 oktober två “IT-dagar”. Målet är att huvudsakligen Rinmans medarbetare skall förstå, inspireras och bli nyfikna att “använda IKT i undervisningen - mer än vad som görs idag”. Men ryktet lär ha spritt sig, fler inom kommunen vill vara med. Så fullt med folk lär det bli.

Bland innehållet serveras lärheter från [namnen uppdaterade] Microsoft, Mats Larsnäs (Kungsbacka), Ulf Silling (Säker online), Fredrik Berg (John Bauer), Daniel Brandell (Logica), Fredrik Svensson (Rektorsakademien), Hansi Carlsson (fd SKL), Les Foltos (PSCTLT), Fredrik Berg (Innovatiava Lärarnätverket), Peter Karlberg (Skolverket) mfl. Jag är alltså en av mfl och har blivit inbjuden att börja dag två med ett par pass om Sociala medier i skolsammanhang. Kul!

Blir det månne någon hash tag?

[Uppdatering 2009-09-29]: Efter lite twitterkonversation med @larmats (Mats Larsnäs) och @wabbe (Magnus Wahlberg, som råddar konferensen) så har vi kommit fram till att hashtaggen #rinmanit gäller. Alltså, släng gärna in den när ni märker upp (mikro)blogginlägg mm som handlar om Rinmans IT-dagar. För övrigt kan man numera haka på twitterkontot @Rinmangymnasiet.

Share This

“Är det dags att bomma igen klassrummen och låta lärandet ske på elevernas villkor, i deras miljö? Kanske lämpar sig datorspel och multimediemobiler bättre än gamla tummade läroböcker för 10-talets undervisning? Vi har träffat föreläsaren, rådgivaren och proffsbloggaren Richard Gatarski, som anser att skolan har gjort sitt. Åtminstone i sin nuvarande form.”

(Thomas Bannerhed, LÄRA Stockholm).

Så lyder  ingressen till en artikel i Tidningen Lära Stockholm nr 4/09 som publiceras idag. Jag är “cover guy”, bakom den förmodligen uppseendeväckande titeln “Lägg ner skolan”. LÄRA Stockholm distribueras sex gånger om året i tryckt form till framförallt all personal inom Stockholms stads utbildningsförvaltning (upplaga 18 000 ex) och nedladdningsbar som pdf på webben (länken fungerar först när tidningen finns på plats).

Inslaget är en fem sidors intervju med mig under rubriken “Skolan har spelat ut sin roll”. Journalisten Thomas Bannerhed har gjort ett fantastiskt arbete och fångat essensen i ett nära två timmar yvigt samtal. Jag har haft möjlighet att titta på texten och komma med synpunkter (ett par mindre förtydliganden). Fotografen Ulrica Zwenger har tagit kanonfina bilder. Allt läckert format av pmochco.

Jag har fortfarande ambitionen att få medverka till en webbanpassning av tidningen, som är otroligt bra. Men än är vi inte där, tyvärr ;) Tills vidare, så fort jag för OK från utgivaren finns artikeln med mig som bläddningsbar pdf på Calameo [edit: under tiden kan du bläddra i hela tidningen].

Nu har jag sagt vad jag tycker.

Fast, det intressanta är ju vad du och alla andra känner. Avslutningsvis hänvisar redaktionen till weconverse.com och skolmarknad.info. Eftersom intervjun handlar om mycket mer än marknadsföring, så har jag stängt av kommentarsfunktionen (men inte traceback) i Skolmarknad.info, utan välkomnar i stället en livlig diskussion på weconverse.

Share This

Kom att tänka på den förestående Distruptivemediakonferensen The Really Real Time Conference (20 oktober). Skrev ihop ett mejl till arrangören Annika Lidne. Men insåg att ett öppet brev är mer transparent - och därmed värdefullt. Så håll till godo:

“Annika,

Lyssnar på som vanligt insiktsfulla FiR, senaste avsnittet ung 35 min in, tar dom upp ”RSS is dead” och landar i en bra utläggning om RSScloud och Pubsubhubbub.

http://www.forimmediaterelease.biz/index.php?/weblog/comments/the_hobson_holtz_report_-_podcast_483_september_14_2009/

 

Även om många etablerade tjänster (tex WordPress-RSScloud, FriendFeed-pubsubhubbub) implementerat, så återstår massa andra (inkl proprietära) verktyg som inte har. Tittade i listan över talare på kommande konferensen och det ser inte ut som att någon tar upp detta.

 

Du MÅSTE peta in ngn föreläsare som har god teknisk insikt, kan ge en begriplig förklaring för PR/komm/konv/mf-folk och peka på möjligheter, utmaningar och behov av åtgärder. Typ i det enkla fallet gissar jag att en stor organisation som äntligen börjat publicera RSS-flöden, med god inblandning från andra än IT-avdelningen, så har kravställarna inte förstått att dom måste implementera realtidsRSS (kan man kalla det så?), eller varför.

 

Tycker jag.

/r”

Share This

Obildad som jag är, så var jag först tvungen att kolla vad talesättet betyder. Jag tolkar det här som någonting i stil med att sko sig på Jardenbergs bekostnad, utan att ta saken direkt med honom.

Fast det gör jag, och vänder mig direkt till Jocke. Och jag gör det här, för att den här vägen slussa in intresset från er som weconverserar. Även om inägget också kommer pingas in till Jardenberg.se.

Låt mig också göra klart en sak på en gång. Mitt rubrikval, som syftar till att väcka intresse, skall tolkas som att Jocke Jardenberg gjort och gör fantastika saker. Även om jag (liksom Bosse) inte alltid håller med om allt. Jag vill blott plussa på.

Nu har Joakim Jardenberg återigen gjort ett hästarbete. Hur hinner karln? Det vill säga analyserat alla sina “259 inlägg” på Mindpark.se. Bortsett från att han själv tolkar sina egna inlägg (finns ju en viss bias, men han är och gör oss medvetna om det - nästan vetenskaplig metod) så vill jag peka på ett par saker som han missar.

Jardenberg glömmer halva transparensen

Jardenbergs reflektion sammanfattar han i en lista på ca 45 punkter (jag orkar inte räkna noggrant). Ungefär punkt 19 fetar “Transparens”, och handlar om de inlägg där han förespråkat transparens.

För mig är kon att Joakim Jardenberg lever transparent. I sig ett aktivt ställningstagande, bakom “man skall leva som man lär”, vilket inte bara gäller det där med att vara transparent. Alltså något konstruktivt i sig. Och superkonstruktivt, eftersom hans transperenta leverene påverkar “hur bilden egentligen är av mig [Jakim Jardenberg] där ute”.

Image och profil är inte samma sak

I gammal teori kring marknadskommunikaton finns modellen Identitet-Profil-Image. Dvs skillnader och överlapp mellan någontings ontologi/varande (Identitet), det man vill förmedla (Profil) och hur andra uppfattar någontinget i fråga (Image). Låt oss för tillfället inte fastna i en diskussion om den modellens värde/tolkning. Som ofta används för att hantera företag/varumärken, etc.

Förr i världen försökte man se det som att man genom att aktivt kommunicera ut sin Profil (det av Identiteten man vill skall synas) påverka Imagen (vad målgruppen uppfattar om en). Idag är det (för dom flesta) ganska självklart att det inte är så enkelt. “Mottagande individ” bearbetar akivt det denne tar in, och så att säga skapar sig en egen bild.

I mitt fall är ett kul och aktuellt exempel när Per tolkar mitt “måste”. Per i sin tur tutar ut vad han vill säga om mig och saken, och andra lär lägga sig i. Sen är som vanligt den sociala konversationen igång.

Det är i grunden inget nytt att medier väjer ut, tar tag i, och gör om. Den viktiga insikten här är att bilden av mig beror mindre på vad jag gör och säger, utan mer på vad andra gör och säger om mig.

Dessutom ligger det i människans natur att föredra att prata om det som vi uppfattar som negativt, vilket teoretiskt förklaras som en nedärvd överelevnadsinstikt.

Cirkeln slut igen

Väl så här långt tycker jag att jag har sagt det jag egentligen vill säga. Det vill säga att Joakim Jardenberg missade att han är så transparent och att det är andra som skapar bilden av honom.

Sen började jag fundera på det här om hur man nu skall göra när det är som det har varit. Och är så mycket mer nu och framöver, när alla är medier och påverka alla. Då ramlar vi in på kontroll, integritet och mycket annat. Stora frågar som vi fortsätter med…

Share This

Bakgrund och upplägg för det här giget [edit: med Kommunledningskontoret] kommer ur en “Direct Message”-konversation i Twitter mellan @DubbleW och @weconverse. Här återgiven publikt efter benäget tillstånd. Även om det torde vara offentlig handling - eller inte, det är en (1) av frågorna.

DubbelW: Hej! Ursäkta att det har dröjt med svar! Har du möjlighet att komma till vår ledningsgrupp den 17/9 klockan 18.00 - 20.00?
5:16 PM Aug 27th

weconverse: Ja, kommer gärna den 17/9 18-20
11:10 PM Aug 27th

DubbelW: Vad kul! Jag ringer dig nästa vecka så kan vi prata lite mer om innehåll och vad vi vill veta mer om. Trevlig helg!
6:29 AM Aug 28th

weconverse: tiden går…nästa torsdag består??? (o i så fall var, när o hur ;)
11:21 AM Sep 11th

DubbelW: Absolut! 18.00 - 20.00 i Stadshuset. Mat är beställd. Du möter ledningsgruppen och 2 IT- strateger. Vi vill ha en genomgång/få en överblick
5:58 PM Sep 11th

DubbelW allt som är på gång just nu, tex “molnet” öppen källkod, kraven på öppenhet och tillgänglighet, e-förvaltning och sociala medier.
6:01 PM Sep 11th

DubbelW: Fokus bör dock ligga på att förklara molnet och öppen källkod. Låter som lagomt mycket för 2 timmar ;-)
6:02 PM Sep 11th

Ja, 2 timmar räcker till mycket (lite ;) Spännande blir det…

Share This