jag vill nog klippa till den igen! är trött på min jävla icke-frisyr! har ingen aning om hur jag ska – eh – ”stajla” den ändå, när allting bara hänger som en trasig gardin, utan någon som helst struktur eller mening. hatar meningslöst hår! har bokat tid på måndag förmiddag! funderar t.o.m. på en flatlugg à la beyonce. would i pull it off? den växer ju alltid ut iallafall.

alla bilderna är tagna 2007 *OMG*, och den sista föreställer exakt det första jag tänker göra när vi kommer till barcelona; d.v.s. äta chokladcroissanter från mercadona.

Like

Unlike

jag ska sätta mig ner och göra ett eget försök alldeles omedelbums!

manikyrbilden kommer härifrån och nebulosabilden kommer härifrån.

UPPDATERING

misslyckades fatalt med min egna manikyr! allting gick bra tills jag skulle måla på det översta lagret med glitter. det enda glitterlacket jag har hemma hade alldeles för många glitterkorn i sig så man kunde liksom inte se rymden för alla stjärnor. ska iväg till vällingby centrum och köpa ett passande lack senare idag! är helt besatt av rymdnaglarna nu!!

elijah wood och shirley manson är med i en reklamfilm för oliver peoples. kul. asså jag skulle inte ens föreställa mig dom två i samma universum. men de är ju fina! älskar shirley. hon var min första celeb crush! jag var 14 år.

Like

Unlike

nu blev jag lite *oj* *nervöz*. men asså – FINA GREJOR. älskar den röda carin wester-klänningen! hatar att mina bröst bara försvann på vissa bilder. borde börja stoppa upp behån med nåt. haha, skojar *inte*.

kolla, veronica också:

fin. jättejättefin.

älskade älskade älskade lilla grodyngel. jag älskar dig så mycket att jag går sönder!

UMM… hur jävla fantastiskt är inte detta? det är ju… ja. gud. så sjukt användbart. undrade först om det inte var ett skämt. men sen såg jag deras hemsida och kände att… nä. det är nog på riktigt.

Like

Unlike

se och lär, vänner.

jag själv måste lära mig att inte låta bitterhet och ilska ligga i vägen för acceptans och förståelse. det är lätt att fokusera alldeles för mycket på deprimerande nyhetsartiklar om nya bosättningar på ockuperade områden, eller attitydsundersökningar som säger att majoriteten av israels judiska befolkning vill köra ut araberna ur landet. det enda man ska försöka fokusera på, är ju de andra. de andra, som bara vill vara vänner. de som är trötta på aggressivitet och hat och bara vill kunna leva sina liv utan oro och sorg, sida vid sida.

jag inser ju nu att de är många. jag håller på att läsa susan nathans bok ett annat israel, har endast kommit två kapitel in i boken men förstår redan nu vart det är på väg.

bilderna är hämtade från gush shaloms hemsida. bildbevis alltså, på att det finns israeliska judar som vill ha en tvåstatslösning! fred är så jävla underskattat.

- hej hej, här kommer jag med bananer!

- perfekt, det var ju precis det jag ville ha!

- härligt!

- ja! men åh, de här är ju alldeles gröna. gröna som små oskulder.

- eeeeeee… okej. är det bra eller dåligt?

- nej alltså, jag vill ju ha mogna bananer.

*går och lägger mig nu*

*vet inte ens hur jag ska katalogisera detta inlägg*

*kanske ska tagga det med ”bananer” och ”oskulder” HAHHAHAHA*

jag läste ut mitt iran igår och är helt förstummad. av beundran. lyckotårar ackompanjerade de sista sidorna i boken. jag har aldrig känt mig så nyfiken på mitt fädernesland som nu och funderar mer och mer på att åka dit och bosätta mig ett par månader, tills jag kan prata persiska i sömnen.

snälla, alla som läser detta. läs den här boken. det är en historia om historien och kvinnoskapet och iran, så vidunderligt vackert och svekfullt på samma gång. men framförallt är det ett manifest över hur man måste palla. man MÅSTE ORKA sig igenom motgångar för belöningen på andra sidan är sötare än något annat, shirin ebadi känner det kanske tydligare än någon annan. allting är inte bra i iran men bara faktumet att hela imam khomeini international airport var avstängd och alla flyg var inställda p.g.a. den massiva folkmassan som blockerade alla infarter dit, för att välkomna ebadi hem till iran efter att hon fick nobels fredspris år 2003 – det säger nog ganska mycket.