I dagens Fokus ger biologen James Lovelock sin utmanande tanke att vi kan glömma hållbar utveckling. Att det har gått för långt och att 23 % av alla koldioxidutsläpp kommer från människans utandning (!). Han pekar på att det är mängden människor på jordklotet som är det stora problemet. Och att det är fåfänga försök vi håller på med när vi pratar om hållbar utveckling. Hans konkreta råd är bla att satsa stort på kärnkraft som är koldioxidfri. Detta är hårdsmält för miljörörelsen som haft Lovelock som guru sedan han lanserade sin Gaia-teori.

Från min utgångspunkt kan artikeln bidra till att fler överger en ensidig uppmärksamhet på människor, relationer, maktspel, kärlek, finanskris etc som jag menar dominerar vår samhällsdebatt och vardagsliv. Istället bör fler människor också ta in ökad medvetenhet om “livets infrastruktur”, dvs på ekosystemens värde för mänskligheten och kopplingarna till människan. Det räcker inte att sortera mjölkpaketen. Sannolikt kommer betydligt större livsstilsförändringar att krävas, inom bara några decennier. Och med ökad medvetenhet om detta kan vi hantera de utmaningar vi som mänsklighet står inför.

Reflektera: Hur nyfiken är du på ekosystem och dess relation till människan? Vad tänker du Lovelocks uppfattning om var jorden är på väg? Vad tänker du om behov av livsstilsförändringar för att klara av klimatkrisen?

Greenpeace har utrustat en uttjänt tjocktv med gps-utrustning och lämnat den till återvinning i Storbritannien. Sex veckor senare hittas TVn i Ghana… SvD har ett reportage om detta i dagens tidning “Världens soptipp”. Se Greenpeace bildspel med kommentarer här. Det är en bra dokumentation på en känt problem. Varje företag ska självklart säkerställa att dess produkter återvinns på ett hållbart sätt. Och i designstadiet av tex en TV borde det vara självklart att den byggs så att den lätt kan tas isär för att återvinna alla delar. Kostar det mer än i dag så får kunderna ta kostnaden. Det är orimligt att ha ett system där vårt skrot dumpas i fattiga länder och förgiftar människor och miljö.

Reflektion: Hur kan vi bli säkra på att vårt elektronikskrot återvinns på ett hållbart sätt och inte dumpas i tex Afrika? Hur kan vi sätta tryck på företag och myndigheter att alla produkter ska designas för enkel återvinning?

SVT är, som alla vet licensfinansierat, närmare bestämt med 4 miljarder kronor per år om jag förstått saken rätt. SVT Vdn Eva Hamilton går ut på Brännpunkt i SvD och vädjar till politikerna att SVT ska få öppna sitt arkiv och streama en del av innehållet via sin sajt. Det är ett bra första steg. Fast som jag förstår det vill Eva Hamilton ändå behålla kontrollen över materialet och välja vad svenska folket ska få tillgång till. Istället borde svenskarna få ladda ned vad som helst från SVTs arkiv, spara det på sina hårddiskar och på kreativa sätt använda det på nya sätt. Remix-kulturen är här, tekniken finns så frågan handlar mest om modet att släppa kontroll och uppdatera upphovsrättslagarna så att de passar in i ett digitalt samhälle. Det verkar tyvärr vara lång väg dit.

Reflektion: Vad skulle du ladda ned om du hade fri tillgång till hela SVTs arkiv från din dator? På vilka sätt skulle svenska folket kunna använda arkivet i skola, konstnärligt syfte, eget lärande, eget skapande etc? Hur stora värden skulle en öppning av arkiven bidra med för vår befolkning?

Larmrapporter kommer med jämna mellanrum i media. Ofta bygger dessa rapporter på studier som säger sig påvisa samband mellan tex en kemiskt ämne och hälsoeffekter. Är det så farligt med aspartam egentligen? Eller besprutade grönsaker? Vem ska jag tro på?

Varför mår en människa som hon gör? Varför är tillståndet i ett företag som det är? Bidragsförståelse ger enligt min mening en mer nyanserad uppfattning om vilket system som helst (tex värld, ekosystem, samhälle, verksamhet, grupp, relation, individ). Egentligen är bidragsförståelse ingen ny förståelse. Ändå agerar många som om vi lever i en värld av enkla orsakssamband. Som att enkla lösningar hanterar komplexa problem. Många människor förstår intuitivt att det är mängder av faktorer som exempelvis påverkar hälsan, lönsamheten, kvaliteten i produktionen, vem som vinner valet, om upplopp sker i Rosengård eller på annan plats, vilken kultur som Polisen har etc etc. Det är sällan en enda faktor som är avgörande.

En bättre förståelse om hur ett system hänger ihop att uppmärksamma bidragsfaktorer. Det är summan av alla negativa faktorer som gör att ekosystem idag trasas sönder och att djurarter försvinner i rasande takt från jordens yta. Inte en enskild faktor. Med enkelt orsak-verkan-tänkande förbises lätt negativa faktorer eftersom de kan betecknas som miniproblem. Däremot när alla dessa miniproblem summeras kan det bli ett stort problem. Med bidragsförståelse kan en mängd förändringsgrepp skapas för att påverka systemet i positiv riktning.

Reflektion: Vilka är de viktigaste bidragsfaktorerna för hälsa? Vilka bidragsfaktorer gör att din verksamhet är i det tillstånd som det är? Vilka bidragsfaktorer kan göra att världen blir ett bättre ställe att bo på?

PS Visst finns det raka samband som också är tydliga. Att sörpla i sig en deciliter kvicksilver leder till döden. Rökning är däremot “bara” en negativ bidragsfaktor för hälsan. För alla som röker får inte cancer.

Fortfarande finns en övertro (min åsikt) på metoder som enkla lösningar på komplexa problem i vårt samhälle. Det är ju inte metoderna i sig själva som åstadkommer förändring. Det räcker tex inte att en lärare följer stegen i en pedagogisk metod för att skapa önskat lärande. Olika lärare som använder samma metod kan få helt olika resultat. Varför? “Metod-fokus” leder inte till kvalitet eftersom det utelämnar andra viktiga bidragsfaktorer för framgång som exemepelvis samspel, tajming kunskapsnivå och anpassning efter elevernas mentala- och känslomässiga tillstånd etc. I en verksamhet så menar jag att ISO-standarden i sig självt inte garanterar kvalitet. Snarare är det uppmärksamheten på kvalitet och flexibiliteten i arbetet med kunder som bidrar till kvalitet. Det är två av många faktorer som skapar kvalitetsnivån i verksamheten. Att blint följa en metod leder till rigiditet när det istället är flexibilitet som behövs för att gång på gång skapa hög kvalitet i olika typer av sammanhang.

Ett relativt okänt område som växer sig större är Kommunikologi som har lämnat metodparadigmet och klivit in i ett nytt flexibelt paradigm. Kommunikologi är en disciplin som “städat” i mängder av forskning, studier, metoder, modeller, teorier.  Genom ett litet flexibelt material av “nycklar” (mönster i och mellan människor) kan flexibilitet skapas och aktiviteter skräddarsys för att skapa önskad förändring hos individ, relation, grupp, organisation, samhälle, värld. Det låter kanske stort. Faktum är att det är ett paradigmskifte som skett i förståelsen av mänsklig utveckling och förändring. Se kommunikologiportalen.se för mer info. “Nycklar” för flexibelt förändrings/utvecklingsarbete är identifierade. Det är bara att kavla upp ärmarna och jobba.

Reflektion: När du når framgång, vad är “nycklarna” till den framgången? Vad är det som egentligen fungerar? Vad bidrar starkt till att en verksamhet blir framgångsrik?

1. Under hösten har jag bloggat mycket sparsamt. Just nu funderar jag på hur jag vill göra med bloggen framöver. Framförallt ska jag tänka på syftet med den. Inläggen har pendlat mellan macroperspektiv och microperspektiv inom samhälle, verksamhet och på individnivå. Jag känner mig inte helt tillfreds med detta och tänker därför på en “lösning” för bloggens – eventuella – fortsatta liv. Har du input så kommentera gärna.

2. Jag upptäckte att det av någon anledning gick ut ett mejl med ett gammalt inlägg till alla som prenumererar – konstigt – stunta i det eller läs det igen

I övrigt önskar jag dig en

God Jul och Gott Nytt År!

Dagens nyheter har som morgonens toppnyhet att Migrationsverket tar hjälp av konsulter. Att nyheten kommer högst upp betyder att det anses som kontroversiellt. I min värld är det en mycket märklig idé att en verksamhet tänker att “vi ska klara allting själva” utan extern hjälp. Det verkar vara tabu att skattepengar ska läggas på konsulter. Det som borde vara tabu är om myndigheter inte når sina mål och inte tar extern hjälp när de inte själva klarar sitt uppdrag tillräckligt effektivt. När skickliga konsulter anlitas finns möjlighet till förändring och att den går snabbare och smidigare. För att finna de skickligaste konsulterna ska uppdragsgivaren utveckla sin kompetens till upphandling. Det är ett internt ansvar.

Alla medelstora och stora företag som jag känner till tar hjälp av externa konsulter i mängder av olika sammanhang. Konsulterna tillför specialistkompetens, externa ögon på verksamheten som inte är färgade av den interna kulturen, erfarenheter från många olika verksamheter, omvärldsbevakning, kreativitet mm. I samarbete mellan konsulten och uppdragsgivaren skräddarsys lösningar som passar. Konsulterna avslutar sitt arbete när uppdragsgivaren fått det den vill. Givet att uppdragsgivaren är en bra upphandlare och att konsulterna håller hög kvalitet vinner alla på detta – framförallt kunderna/medborgarna. Jag önskar Migrationsverket lycka till!

Reflektion: Vad kräver du från en konsult för att bedöma konsulten som högkvalitativ?

De flesta har säkerligen varit på möten som inte gett så mycket. Symtom för ineffektiva möten är exempelvis att mötet drag ut på tiden, oklarheter om syftet, dominanta mötesledare, övertramp i kommunikationen, ej pålästa deltagare, deltagare som kommer försent, fel detaljnivå i diskussioner, samtal om oväsentligheter, brister i lyhördhet, dolda agendor etc. Har du upplevt något av detta? Förmodligen.

Det finns flera “nycklar” till att skapa högkvalitativa möten. En grundfråga är att det ska vara rätt mötesdeltagare på mötet, vilket sparar tid för verksamheten. En annan nyckel är att gruppen gemensamt lägger tid på att skapa ett mycket tydligt fokus på vad mötet ska skapa/uppnå. Utifrån detta precisa fokus skapas lämpliga former för diskussion/kreativitet/beslut/information eller vad som passar. Ytterligare en förmåga som mötesdeltagare kan tränas i är “ramkompetens” som bla innebär att kunna skapa och hålla tydliga ramar under hela mötet – och inte glida iväg mot oväsentligheter. En gissning mellan tummen och pekfingret säger mig att möten generellt skulle kunna kortas till hälften.

Reflektion: Hur är möteskulturen där du verkar? Om det inte fungerar som du vill, vilka effekter skulle verksamheten få om era möten hölls med riktigt hög kvalitet? Vad kan förändras?

Livet kan väl inte handla om att tjäna mest pengar eller ha flest och bästa prylarna, eller? Denna typ av värderingar tror jag ironiskt nog, är ett stort hot mot marknadsekonomin. Jag tror inte världen har råd att styras av den typen av enkel livssyn när världen har skriande behov att lösa många olika typer av frågor. Finanskrisen är en konsekvens av att en värderingskultur gått till överdrift och kollapsat. På lång sikt tror jag att “penga-sugs-kulturen” kommer reduceras betydligt, inget är dock givet på kortare sikt.

Överdrivet sug efter pengar på individnivå är en viktig bidragsfaktor till finanskollapsen. Vi ser ett system gå ned på knä som bygger på att medarbetare och framförallt chefer, kan tjäna offantliga summor pengar på att ta stora risker med andras pengar och/eller sälja krediter till människor som egentligen inte har råd.

Och verksamheter som ständigt ökar sina kortsiktiga vinstkrav stimulerar bla till släpphänt finansiell riskhantering, dåliga miljöbeslut och överdriven press på medarbetare och leverantörer. Bonustänkandet som ofta byggs in för att lyckas med vinstkraven grundar sig på en vald sanning om att människor anstränger sig mer och gör ett bättre jobb om de får bonus. Argument som också hörs är att bonus behövs för att behålla “spetskompetens” (som tex VD och ledningsgrupp på Lehman Brothers…eller?) . Rätt människor drivs istället av helt andra saker än att tjäna stora summor pengar. Som att exempelvis skapa något vettigt och fantastiskt för kunder, samhälle och världen.

Jag undrar också hur bonussystemen ser ut i bolag med starka ägare som IKEA och HM. Min gissning är att – om de finns – är rätt modesta. Däremot i bolag med svaga ägare kan tjänstemännen skapa en egen bonuskultur (t ex som Skandia råkade ut för). En sådan bonus och släpphänt riskhanteringskultur är förödande för alla som tror på marknadsekonomi. Det gör nämligen jag i kombination med vettiga regleringar. Och framförallt i kombination med vettiga värderingar.

Reflektion: Vilka värden behöver världen? Vilka värden vill du bidra till genom ditt arbete?

Det pekar på en stor kris i det ekonomiska systemet, inte bara en djup svacka i konjunkturen. Storlek och konsekvenser är inte överblickbara i detta läge mer än att krisen sprider sig snabbt. Och frågan är om det räcker att världens riksbanker pumpar in miljoners miljarder i systemet för att rädda det. Eller om det är så att det är själva grunden som systemet vilar på som måste göras om. Ett system som bygger på oändlig materiell expansion där jorden utarmas på resurser och där fastigheter uppvärderas med 20 % per år kommer inte att hålla i längden. Kanske är det en tydlig början på det sönderfallet som vi bevittnar just nu. Jag tror inte nödvändigtvis världens ledare håller med mig. De kommer förmodligen göra allt som står i deras makt för att skapa likviditet i systemet (det gör de redan), prata lugnande med befolkningen för att de inte ska ta ut sina pengar från bankerna (det gör de också), höja insättningsgarantin (dagens åtgärd i Sverige) och på olika sätt stimulera fortsatt och ökad konsumtion. Det jag spekulerar i är om det är så stora obalanser i det globala ekonomiska och ekologiska systemet att dessa åtgärder inte kommer att räcka. Då känns det läskigt. Och samtidigt finns möjligheter att börja fundera på vilket system vi vill ha. Förslagsvis behövs mycket frihet (som vi har idag) samtidigt som vissa saker ska regleras betydligt hårdare (att förstöra miljö/ekosystem och människors hälsa ska inte vara lönsamt). Om värderingsförändringar sker där “suget efter saker” minskar och vi istället bygger verksamheter som skapar hälsa och hållbarhet – då har världen en ljus framtid. I en sådan framtid arbetar verksamheter med att skapa verkliga värden och inte fiktiva värden som tex snabbt ökande fastighetspriser.

Reflektion: Vad är verkliga värden för dig? Vad är fiktiva värden i verksamheter? Vilket ledarskap krävs i tider som dessa? Hur kan hållbar tillväxt ske i en verksamhet?