-- [yväskylä]--

new wave

2008-11-06T23:14:00.000+01:00

hands up, guns out!

2008-02-28T17:55:00.005+01:00

YKKY#2

dagens nyheter
"Texterna förstår vi inte så hemskt mycket av, men vad gör det när varenda sida, varenda bild, varenda bokstav är snygg så att man kan lipa. Och Emmeline de Mooijs fotoserie "Onwards" gjorde så att vi nästan ramlade av kontorsstolarna."

designing magazines
It’s remarkable what a difference a few square inches can make, and ykky uses its tabloid format for all it’s worth, opening up with airy, open type-driven pages, then shifting to photo features that revel in the interplay of elements and background. The result is almost cinematic. This pacing, along with an interest in iconoclastic artists and writers is the glue that holds ykky together as it shifts topically from sound artists to poetry to photo essays to an interview with Jop van Bennekom.

helsingborgs dagblad
"Skrämmande modigt och inspirerande fräscht"

magculture
"YKKY is a lovely large format contemporary art magazine from Sweden"

2007-11-14T15:39:00.000+01:00

ja, virvla lilla snö

*

what i saw

2007-10-21T13:24:00.001+02:00

"I've seen things you people wouldn't believe. Attack ships on fire off the shoulder of Orion. I've watched C beams glitter in the dark near the Tannhauser gate. All those moments will be lost in time like tears in rain."

la critique av osynligheten

2007-06-28T18:01:00.003+02:00

"... en tankvärd betraktelse av individens ensamhet i storstadens förvirrande vimmel. Existentiellt och laddat. "
sydsvenskan

"Det är friskt och fantasifullt och läckert gjort. Det är genreöverskridande och roligt, beläst och sorgligt, modernt och klassiskt."
helsingborgs dagblad

"... existentiell thrillerfantasi, med rappt tempo och driv i handlingen"
aftonbladet

"Tobias Rydin är en mogen stilist, både vad gäller miljö- och personteckning. Han leder ut sina läsare på ett filosofiskt gungfly och - får det att svänga!"
borås tidning

hej då

2007-03-13T13:15:00.000+01:00

och.

det är över. ett arbete som jag lagt ner alldels för mycket tid på är över. boken heter osynligheten. och nu ser jag den i affärer som jag går förbi.

och.

omslaget som gjorts av underbara henrik lundström. han har liksom gjort en form baserat på tre noder i boken: berlin stadsbibliotek, malmö och omslaget till martin enckells bok gud all en.

och han har inte bara vävt ihop de här fixpunkterna, som också är berättelsens grund, han har även använt sig av det mest underskattade i dag: det subtila, det nyanserade. han har använt en färg som bara kommer fram i en visst ljus, han har använt sig av en detaljuv-lack som bara träder fram i en viss vinkel.

boken heter alltså osynligheten. det är en roman den och går att beställa här eller här.

på ett plan är jag nöjd. jag fick ihop den partikelfysiska komposition som jag strävade efter, människorna berättade vad de ville ha sagt. sen försvann de. de rörde sig i det flytande gränsland som jag själv upplever att tillvaron är.

nu ska den leva sitt eget liv. ska bli intressant att se vad som händer. om den tonar ut och bort och försvinner, eller om den är stark nog att klara sig själv. om kultursidorna verkligen har den vurm för små indie-förlag som de säger sig ha. jag tvivlar. de lever i en annan värld. på ett annat sätt, i en annan vinkel, i en annan sfär...

I WEAR ATRENCHCOAT

2006-11-22T15:53:00.000+01:00

DET GICK ÅT HELVETE JAG SKULLE ÅKA TILL MALMÖ FÖR ATT VARA MED PÅ FULL PULL SIDESHOW MED ykky JAG HADE GJORT EN INSTALLATION HELA JÄVLA ROMANEN OMARBETADES TILL EN SORTS FILM EN SORTS VISUELL SPRÅKPRYL BASERAT PÅ HELA HELVETESTEXTEN JAG HADE IDEN JAG HADE FORMEN JAG HADE TIDEN ATT FÅ IHOP DET PÅ MEN NU BLIR DET INGET OMSTÄNDIGHETER GÖR ATT JAG INTE KAN ÅKA FAN SÅ JÄVLA TRIST JAG VILLE ÅKA DIT OCH SÅ VAR DET TYP 1.5 ÅR SEDAN JAG VAR I MALMÖ OCH JAG BODDE JU DÄR 3.5 ÅR EN GÅNG I TIDEN OCH JAG VILLE KOLLA LITE HUR DET VAR I RONDELLEN OCH SÅ MEN NU GÖR VISSA OMSTÄNDIGHETER ATT JAG ALLTSÅ INTE KAN ÅKA SÅ JAG HOPPAS ATT KUNNA FÅ IHOP DEN DÄR "INSTALLATIONEN" (JA JAG ÄR JU EN KONSTNÄR!!!!!!) TILL ETT ANNAT TILLFÄLLE

ä

2006-10-28T15:47:00.000+02:00

det nya sverige

2006-09-18T21:13:00.000+02:00

i dag landade. magasinet som vi arbetat med dag och natt de senaste tre månaderna. det vi oroade oss mest var trycket. men allt funkade. de glimmar och gnistrar. liksom blixtrar mot mig från lastpallen.

releasen blir den 27 september på NADA (åsögatan 140, stockholm). alla är välkomna!

kom förbi mellan 18-21 och bläddra och beröm. eller kom bara och bråka om typsnittsval och format. johan duncanson från the radio dept. spelar skivor!

anteckningar om en höst

2006-09-16T15:39:00.000+02:00

i dag har varit en ljuvlig dag. sensommar när den är som bäst. har precis varit på en lång och angenäm lördagspromenad. luften var frisk och krispig och fick mina tankar att röra sig väl avvägda och resonerande banor.

under promenaden passade jag på att gå förbi skräddaren för att rätta till den vita kostym som jag lät sy upp i shanghai. armarna var tvungna att kapas cirka en halv centimeter. skrädderskan hade en ypperlig och känslig blick för material och passform. under tysthet började hon sakta och metodiskt att sätta nålar i ryggtyget på kavajen. hon sa inget så jag förstod till en början inte vad det var hon gjorde. men sen när han var klar blev resultatet tydligt. den redan figursydda kavajen fick en ännu mer angenäm passform. axlarna smalnades av och nu sitter den tajtare runt bröstet.

när hon sen frågade om hon skulle ordna passformen tillsammans med armarna var svaret givet. självklart ville jag att hon skulle sy om kostymen så att den sitter perfekt runt min gängliga lekamen. allt som allt landade hela omsömnaden på 650 kronor och jag tycker defintivt att det är värt pengarna.

i dag bloggsurfas det enbart på en plats. nämligen här.

söndagspromenad med s (my love)

2006-09-11T20:32:00.000+02:00

ett hämndmotiv och ett världscoop

2006-09-03T19:21:00.001+02:00

Det är en enorm tur att vi nu håller på att starta världen finaste och vackraste pappersmagasin med namnet YKKY. Det är en enorm tur att vi har gett upp det här med webbmagasin.

För. Vad trött man kan bli. På saker. På prylar. På att det är så svårt att bryta igenom. Innan sommaren publicerade vi vårt andra nummer av litteraturmagasinet Stalker. Trots att de innehöll en exklusiv världspremiär från en världsförfattare som brutit upp den mentala världen i miljardlandet Kina har tidskriften inte ens bemödats med en notis i svensk press. Trots att den innehöll vad vi tycker flera av de mest intressanta namnen i världen, har inte ens ett ord fomulerats om vår produkt.

Det har fått oss att undra vad fan det är som händer inom det så kallade litterära Sverige?

Stalker publiceras på nätet därför att vi då kan ta oss bort från en låst pappersida och arbeta med rörliga bilder och ljud. Vi kan också med ett internationellt innehåll nå folk över hela världen. Allt för att återuppfinna ordet. Allt för att hitta nya rum för litteraturen.

Något vi gjort. Och vi har nått långt utomlands. Vi har nått New York, vi har nått Island och vi har nått Shanghai. Vi har nått till Danmark, vi har nått till Japan och vi har nått till Berlin.

Men vi har inte nått de svenska kritikerna.

I vårt andra nummer publicerar de första till engelska översatta kapitlen av den kinesiske författarinnan Mian Mians nya bok Panda Sex.
Mian Mian var en av de första kinesiska författarna som beskrev de ungas situation med droger, dekadens och psykbryt. I sin bok Candy skrev hon om människor som hamnat vid sidan om det kinesiska mainstreamsamhället och istället ägnade sig år vansinnesfest, droger och sex. Det var en av de första gångerna den unga dekadensens skildrades av en kinesisk författarinna.

Påföljden blev att boken censurerade av de kinesiska myndigheterna. Men censuren ökade bara hennes populäritet. I dag är censuren släppt och hon har fått en kultstatus i Kina. Nu har hon skrivit en ny bok, Panda Sex. Boken har en annan mer surrealistisk touch och en lugnare tempo. Vi fick som första västerländska magasin ett unikt kapitel av den nya boken.

Då tror man att svensk media skulle vara intresserade.
Då tror man den svenska mediavattnet skulle krusas till.
Första gången på engelska - en text från en författarinna som brutit upp den mentala världen i ett miljardland.

Men nej. Svenska litteraturkritiker bemödar sig inte ens att skriva en notis. Inte ens ett litet kommatecken är en sådan tidning värd.

Det får oss på allvar att fundera över hur det svenska litteraturapparaten fungerar. Vi fattar inte. Är det för att en webbpublikation inte ha samma värde som en papperstidning? Eller är det för att de är så insnöade i sin egna lilla patriotiska kulturvärld att de inte ens kan läsa en texter sprungna ur den globaliserade värld vi lever i?

För Stalker stannar inte med Mian Mian. I Stalker publicerar vi dessutom en nyskriven novell av New Yorkförfattaren Marks Swarts. Han debuterade på legendariska City lights publishing med romanen Instant Karman och i Stalker har han med en tidigare opublicerad novell från Brooklyns bakgator

För att vidga litteraturbegreppet vävde vi in musik och Film. Att vi fått en unik remix av en av de största inom elektronikascenen Alva Noto var inte heller intressant. Vi pratar alltså om ett 25 minuter långt stycke som givits exklusivt till Stalker av en av de störst musikerna på elektoniskacenen. Det är fan stort och när jag öppnat mejlet där han förklarade att han ville bidra med en remix var det soms om tiden stod stilla.

Att vi hade ett utdrag ut Peter Fröberg Idlings bok Pol Pots leende, att vi publicerade en fin text av Agneta Pleijel vid sidan om en film om bögarnas och flatornas liv på Kuba: Nej, det innehållet var inte tillräckligt för att Sveriges samlade kritiker att bemöda sig att lyfta sina pennor.

Att vi sen har med film från konstkollektivet New Beginings, passionpoetry av debutanten Caroline Olsson. Nej. inget av detta är intressant.

Litteratur borde vara fan, nu hittar vi något nytt. Men att rikta blickarna till en Internetpublikation med ett världsinnehåll var alltså för extremt, för sinnesutvidgande och för annorlunda och mintwisting för Sveriges litteraturredaktörer att göra.

Därför är det tur att vi nu har börjat om och gjort en ny tidning - YKKY - som kommer ut i slutet av september. Se tidningen som en hämndaktion.

2006-08-08T09:55:00.000+02:00

1653-8641

kontor

2006-08-06T12:09:00.000+02:00

jag öppnar dörren. jag kliver in på kontoret. lm ericssons väg 12. jag hör ett konstigt ljud. jag ställer den axelväskan i fuskläder på golvet. tar fram datorn. tar ut den ur fodralet.
jag ställer den på bordet men kopplar inte internetkabeln. jag trycker på powerknappen. jag hör ett ljud som jag aldrig har hört förut.

jag orkar inte starta firefox. har arbetat 10-24 i sju dagar i rad. jag startar inte word. jag tar inte upp telefonen och ringer de samtal jag måste.
jag lägger mig ner på golvet. linoliummattan är kall mot mina bara armar. jag hör ett susande från skrivaren.

pancakemakeup
sirap
it pays to belong

eftermiddag

2006-07-21T23:03:00.000+02:00

kan inte. känslan går inte att beskriva. sitter här, gao an lu. shanghai. jag har arbetat bra. 7 timmar nästan utan rast. jag har precis passerat 100-sidor gränsen i ett diffust skrivprojekt. om det står eller faller spelar ingen roll. jag har arbetat bra. jag är tömd och fylld på samma gång.

jag städar undan. fäller ihop datorn. går med kaffeglaset till diskhon. diskar. ställer boken som muser vilar på i den lilla bokhyllan på väggen. rullar ihop sladden till hörlurarna. hänger dem på stolsryggen.

jag slår upp fönstret. det är en tung fukt som möter mig. och det är den här utsikten jag inte kan beskriva. den där jävla utsikten som jag inte kan greppa. ibland måste jag liksom titta bort. kan inte ta in allt som pågår utanför fönstret. skyskraporna. ljusen. stjärnorna. himlen. ljuden från gatan. bilarna. sirenerna. nudelstånden. allt det jävulska i hela jävla tillvaron. det är som den där filmen som du aldrig kommer att uppleva. shanghai utrullad som en stor filmduk utanför mitt fönster

s. kommer snart och vi ska laga mat. tofu, ris och lite wokade grönsaker. något enkelt. inget komplicerat. det kommer att bli en fin måltid.

jag står i fönstret med den här känslan som jag inte kan förklara. hur allt är så fruktansvärt nära. hur allt avstånd har försvunnit och allt runtomkring mig, ljusen, det blåa, det röda, det gula bara går in i mig. bara flyter innanför mitt skin. som om jag förlorat min gräns och uppgått i ljudet från bilarna, i ljudet från den bedövande himlen, i ljudet från skyskraporna - i den här usitken som jag inte kan förklara eller förstå.

och mitt i allt detta,
mitt i denna närvo,
i känslan av att allt hänger ihop
mitt i allt detta

känslan -

av
att
allt
detta
kommer
att
tas
ifrån
mig.

lunch

2006-07-03T05:35:00.000+02:00

frukost

2006-06-30T07:24:00.000+02:00

blixt och regn

2006-06-22T12:02:00.000+02:00

jävlar i mig. jag säger bara JÄVLAR. jag har aldrig varit rädd för åskan eller blixtar. men nu, just denna sekund, är det fan som om det rullar stora jävla orkestpukor över hela himlen. helt sjukt. det liksom bara drar förbi ett enormt åskBRAK över hela himlen som stora dyningar fram och tillbaka. fram och tillbaka.

och blixtarna. har aldrig sätt något liknande. det smattrar som stroboskob. det är nästan så att det skär till i ögonen där jag sitter, i det högsta huset i området. billarmen tjuter där nere. tutorna ekar. blixtarna regnar mitt framför mig, bredvid mig och över mig, de liksom karvar ut stora grenar av ljus i den gråa himlen. liksom bara snittar upp magnesiumliknande ådrar i blått rött gult precis utanför för fönstret.

har dom verkligen åskledare på det här stället? det är ganska rackigt det här huset...

shanghai nights

2006-06-22T09:54:00.000+02:00

avgaser. mördande hetta. fukt. sura stickande dofter från gatustånden med chicken, beef och nudlar.

helgen. det jag förut skulle kalla madness, men nu inte vet vad det är. började här. på 23:e vången på gao an lu. något franskt iskallt vin. bara s. och jag. med de här kläderna. s. i svart kjol och ren blus. jag i slipover, slips och smala byxor. vi var ensamma här. lyssnade på den siste kastraten alessandro moreschi. det var vackert. som om vi klev in i ett speciellt rum, låst från vardagen. bara vi. kastratens ljus spöklika stämma genom bruset från vevgramofonen överförd till mp3. utanför: shanghais avgaser och taxibilar. men hos oss - som om rummet lyste i något oförklarbart. något annat än det som är till vardags, som givits oss. som givits oss att ta till vara på. något jag inte kan förklara på något annat sätt än bilden av s. i det blåa ljuset från shanghais himmel. på 23:e våningen. jag i en randig slipover. halvfull på vitt kallt vin.

sen taxi till den där klubben som jag glömt namnet på för att träffa den där dj:en för en eventuell intervju. väl är var musiken för hög så vi kunde inte riktigt snacka. vet inte om han håller. men han spelade bra. aphex-influens.

sen taxi till en obegriplig kinesisk gata. li hade adressen. uppför trappan och knacka på dörren. bli granskade av en öga i en fisheyupplösning. någon form av olaglig bögklubb. vi in. fixa läget. fixa karaoke utan sång. sen iväg. och sen iväg. 11 yuen för taxin.

och mellan 0400 och 0500 igen till la la land. open bar och gratis isande vodka med söt lime. bara för att döva värmen. bara för att isen gnistrade isvitt i det iskalla glaset. då kommer den amerikanske bögen. han bara förälskad i både mig och s. han bara vägrar sluta ragga. men han gör det på rätt sätt. han liksom tränger sig inte på. han bara känner av. liksom. bara berättar om hur vackra han tycker vi är. jag och s. jag förstår inte vad han säger. förstår då inte vad han menar. men han har rätt vibb. han har rätt saker i sig. han tjatar inte. bara försöker få med oss hem på en trenågonting, med han i mitten. han kan inte sluta berätta att han vill. och vi nej. vi inte någon annan i det rummet.

men han närmar sig. han närmar sig det rum som öppnades när vi satt på den där 23:e våningen och lyssnade på den siste kastraten alessandro moreschi. det fina rummer som jag inte vet hur man kommer åt, men som ibland öppnar sig. han ser att vi är i det rummet, kanske är det därför han tycker att vi är vackra, tänker jag många timmar senare när jag förstår vad det är han säger. jag vet inte. men det är inga problem. trots att han inte kan sluta om att han vill knulla med oss.

vi forsätter. till dragon bar. klockan är 0600. klockan är 0800 när dom stänger. det är bara s. och jag och den amerikanske bögen kvar. vi åker vidare. tar en taxi. genom en förorenad gryning av avgaser och olja. åker till en liten park vid en flod där kinesiske pensioner tränar thai chi. amerikanen letar efter sin 85-årige vän a. efter en halvtimme kommer han. vi röker cigaretter och dricker öl. a. vill ta med oss till ballroom. vet inte vad det är men vi åker med. 11 yuen för en taxi.

väl framme visar det sig att det är en pensionärsdans. klockan är 0900 och vi dansar med de kinesiske pensionärerna i morgonen. jag är så trött att jag håller på att svimma. men det spelar ingen roll. jag håller ut. tror att jag är vit i ansiktet. jag tror att jag svettas av morgonfukten och helvetesvärmen. men det spelar ingen roll. jag ger inte upp. trots att mitt ansikte är vitt.

vi pratar med a. om kulturrevolutionen som a. har upplevt. om japanerna och om hur shanghai har förändrat sunder de 85 år som han levt här. han har aldrig lämnat kina, men dagen innan vi träffar honom har han färgat sitt hår svart. underbart! och klockan 12.00 vill han bjuda hem oss på lunch. men det går inte. klockan 1200 måste festen ta slut. det går inte längre. jag är vit i ansiktet och måste hem. jag svettas inte längre av en för varm stad, jag kallsvettas av en får lång natt. vi lämnar dansen tar en taxi hem till 23:e våningen. och ligger sen deckade i två dygn med

piratdvd
för
7 yuen
styck.

vecka nummer ett

2006-06-14T10:12:00.000+02:00

så. installerad på gao an road, shanghai. har fortfarande svårt att förstå. att jag sitter där jag sitter. på 23:e våningen. bladerunner-ljus. skyskrapor. nu klockan 14.42, liknar de gråa pelare som sträcker sig mot en disig och förorenad shanghaihimmel. på kvällen - väldiga fyrtorn av ljus och neon som liksom röra sig sakta mot horisonten. ovanför - molnen som bara drar förbi över allt som blinkar och lyser. inte verkligt. overkligt.

första veckan - egentligen bara ett problem - klubbarna som aldrig stänger. barerna och klubbarna har inga köer. det kostar 11 kronor att åka taxi mellan dem. det tar aldrig slut. efter fyra dagar av shanghai klockan 0400-0500. happy hour. då inte - rabatterade priser på stora starka, utan GRATIS sprit. sen bara söta och sura och vidare med taxin. 11 yuen. och fuktig blinkande svart luft...

ord och så

2006-06-02T21:41:00.000+02:00

blåa röda skugga

2006-06-02T21:30:00.000+02:00

kommentar till aftonbladets val att publicera namn och bild på 13-åring som blivit våldtagen och sett sin kompis bli mördad:

funny how, funny how
when the walls bend, when the walls bend
with your breathing, with your breathing
when the walls bend, when the walls bend
with your breathing, with your breathing
with your breathing
they will suck you down to the other side
they will suck you down to the other side
they will suck you down to the other side
they will suck you down to the other side
to the shadows blue and red, shadows blue and red
your alarm bells, your alarm bells
shadows blue and red, shadows blue and red
your alarm bells, your alarm bells
they should be ringing
they should be ringing
they should be ringing
they should be ringing
this is the gloaming
shadows blue and red
shadows blue and red
your alarm bells
your alarm bells
shadows blue and red
shadows blue and red
we're alarming
we're alarming
and the walls bend, and the walls bend
with your breathing, with your breathing
and the walls bend, and the walls bend
what is he doin‘? what is he doin‘?
this is the gloaming
this is the gloaming
this is the gloaming
this is the gloaming
this is the

lördag eftermiddag

2006-05-20T15:24:00.000+02:00

finlandsfärja

2006-05-19T17:56:00.000+02:00

något har hänt. ja. det är något. som har hänt. medan jag varit borta har bloggvärlden förvandlats till en finlandsfärja. folk ligger och kräks. folk ligger och kräks på varandra. ush.

ja.
och ja.

men jag har det bra här borta.
ostörd.
i min ostörda
lilla värld.

gao an lu

2006-05-18T22:25:00.000+02:00

nej jag har aldrig bott så högt förut.
nej jag har inte bott i den staden förut.
ja, det finns fönster.
det finns fönster och en liten glasveranda där man kan sitta.
snart ska jag sitta där.
i den där staden,
på den där våningen.
23:e.
bara betala dom där 7124 först.
och sen bara vänta.
tills dagen blir sex.
tills datumet är 6.

ja,
just
så.