Jag tänkte dela med mig av mina tankar kring det här med bio och upplevelser som är varit så populärt det senaste.

Jag är väldigt sällan på bio, framförallt i Sverige, jag ser det inte så speciellt. Men igår var jag iaf på bio, vilket jag kanske skulle ha undvikit efter att jag läst om det hot som skickades till Piratpartiet härom dagen och som ni står bakom. Jag var trots det på bio, i Lund, med trevligt sällskap, och massor av popcorn, vi såg Django Unchained, en väldigt sevärd film.

Biljetterna beställdes på Internet, det gick smidigt, jag betalade med e-kort, som jag alltid gör, och letade upp mitt Bioklubben-kort som jag inte använt på länge och knappade in kortnumret. När jag betalt läste jag lite snabbt att jag skulle få en bättre bioupplevelse om jag hämtade ut biljetterna i en Biomat hos er. Hur blir det en bättre upplevelse för mig, då får jag ju inte ens en personlig kontakt med er? Varför ska jag ens behöva skriva ut en biljett, borde jag inte kunna få den till telefonen?

När jag står framför biomaten ber den mig att stoppa i det kort jag betalt upplevelsen med, det var lite krångligt, eftersom att kortet jag betalat med var digitalt, men efter att ha klickat igenom alla alternativen på skärmen stoppade jag i mitt bioklubben-kort och fick ut biljetterna.

Men, till det som inlägget skulle handla om, jag var på en svensk bioupplevelse igår, jag är inte ofta på svenska bioupplevelser, jag är nog oftare på riktiga bioupplevelser, för bio i Sverige blir det aldrig någon upplevelse. Nu hittar jag inga mått på hur stor duken i biografen var, men den största duken i en SF-biograf säger ni är 19×8,5m och ligger i Nyköping. Duken i den biograf jag var i igår kanske är en fjärdedel så stor som bioduken i Nyköping, svårt att uppskatta.

Jag har vid några tillfällen varit på bioupplevelser som är upplevelser, alla dessa tillfällen har varit i Bangkok, Thailand, men det är lite dyrt att flyga dit bara för att få en bra bioupplevelse. I Bangkok finns det någonting som kallas IMAX, det är som eran typ av bio fast med bättre kvalité, större duk och sånt, vi har IMAX i Sverige också, den biografen finns i Naturhistoriska museet och ägs således inte av er. Biografen i Thailand har 1200 stolar, igår fanns det 123 stolar, den har mjuka bredare säten som lutar sig om jag lutar mig medan ni har fasta trånga stolar. Som avslutning har IMAX-biografen i Bangkok en duk på 28x21m, nästan fyra gånger större än Sveriges största, men mer än 10 gånger större än bioduken i biografen jag besökte igår.

Det finns tydligen en IMAX biograf hos våra grannar i Danmark men ska jag behöva ta mig till Köpenhamn för att få en bra upplevelse? Varför har inte ni någon?

Bio ska vara en upplevelse, det är det tyvärr inte i Sverige, inte ens biografen ni ska bygga i Solna verkar bli en upplevelse och den ska inte vara klar förrän 2015. När ska vi få kunna uppleva bio på riktigt i Sverige?

Tack!
Marcus

P.S. Vad ni än gör, så anamma inte asiaternas förkärlek till sockrade popcorn, så gott är det inte. D.S.

Det finns just nu på FB också, här kan ni kan läsa inlägget om Nortlander, hur länge vet jag ju dock inte.

————-

Jag vill börja med att tacka er för en vecka full av förseningar, långa väntetider, dålig information och värdelös service.

För att ni ska förstå vad jag menar med det så kommer här en liten sammanfattning;

Vår buss lämnar Lund på utsatt tid fredagen den 18/1 för att åka mot Val D’Isere. Efter att ha gjort oklara stopp och ett par felkörningar kom vi fram till Val D kl 11, 3h försenade. Väl framme i Val D skulle vårt bagage lämnas på en bar då vi skulle få tillgång till våra rum kl 17. Tyvärr var bagageutrymmet fullt och våra väskor fick stå med oss utomhus. Kl 17 började köandet till nycklarna men när vårt rum köat i 45min fanns inte våra nycklar där och vi blev tillsagda att sätta oss och vänta ytterligare.

Vi valde för att effektivisera väntan börja släpa vårt bagage till vårt boende som vi själva fick ta reda på vart det låg. Väl på plats träffade vi en av era anställda, N, som hade alla nycklar till rummen, han valde att dela ut nycklar till oss utan att veta vem som skulle ha vilket rum. Vi fick nycklarna till rum 57 men när vi kom upp fanns det bara plats för 5 pers och vi hade bokat ett rum för 6. Vi tog därför vår nyckel och gick ner till nattklubben dit N hade begett sig. På vägen dit hittar vi nyckeln till rum 43 som N verkar ha tappat. Vi lämnar in dessa nycklar och får veta att vi ska bo i rum 71, problemet är bara att ni inte har några nycklar till rum 71 att ge oss.

Klockan blir över 22, matbutikerna stänger och vi tvingas äta mat på restaurang då vi inte har någon spis ute i snön. Vi pratar efter middagen med N igen som ger oss alternativet att sova ute eller ringa en låssmed som kan öppna och som vi skulle betala. Samma sak säger hans chef M som samtidigt påstår att vi ljuger.

Som tur var kände vi flertalet personer på resan så i ett rum för 5pers sov vi 9pers och förvarade bagage för 11 och i ett rum för 4pers sov vi 6pers. Vi kom i säng först kl 2 då de som skulle sova med oss anlände med bussen från flyget sent.

På morgonen efter skulle vi upp tidigt då vår hyrda skidutrustning skulle hämtas och två av oss skulle på skidskola och resans huvudsakliga syfte var ju att åka skidor/snowboard.

Kl 11 stöter vi på N i backen och får nycklarna till rummet utan någon ursäkt eller annat.

Senare på dagen skickas ett mass-sms ut till samtliga resenärer med texten;
”Hej *Namn*
Igår gick mycket fel.
Tack för ert fantastiska tålamod!
Vi ser fram mot en riktigt bra vecka med er.
Ha det bra i snön!”

Veckan har varit bra, då bara de utannonserade konserterna vart försenade. Sånt ni inte kunnat styra över som sol och snö har dessutom varit perfekt.

Ni har däremot varit duktiga på att skicka ut sms under veckan, jag har fått 40st, men med 7 olika innehåll, jag har alltså fått minst 5 sms av varje sort.

Så är det dags att åka hem, vi gå och hämta vår hemreseinformation dagen innan efter information i form av sms. Då visar det sig att vi ska lämna in nycklarna kl 9 och förvara våra väskor i en annan nattklubb. Sedan ska vi vara ute och vänta på att bussen ska gå kl 17. Vi bär ut våra väskor från nattklubben och väntar på bussen. Kl 16:57 får vi meddelande om att ni inte vet vart bussen är och att den är försenad på obeatämd tid. Vi står ute i kylan och väntar i 50 min innan vi får veta att bussen ska avgå kl 19:30.

22:15 rullar bussen från Val D’Isere. Däremellan har bussen försvunnit från kartan, hittats, varit i Val Thorens och chafförerna kört för länge så nya måste ringas in. Vi fick varsitt glas CocaCola.

Bussen rullar i 2h innan vi stannar i Albertville där det är problem med däcken på bussen. Chauffören meddelar att det inte är lönt att promenera än och att MAN service är påväg. Guiden från Nortlander har mer information som vi får viskande till oss efter att vi frågat vad som händer. Detta eftersom hon inte ville ropa ut det i högtalarna för att hon kunde väcka de som sover, det visade sig dock att alla vaknade ändå och blev glada över att få ett besked om att ersättningsbussarna skulle vara på plats 03:00

Kl 03:30 kom bussarna som desan avgick 04:00, vi kom tillbaka till Lund runt kl 00:00, alltså 9h försenade.

Vi var 1100 resenärer under förra veckan, jag tycker synd om de 2000 som ska åka med er v7.

En ursäkt under veckan hade varit det minsta ni kunde göra.
Tack!

————-

Jag väljer att även publicera det svar jag gav på den information Nortlander postade som svar på mitt inlägg innan de raderade det.

————-

Vår buss körde en bit efter två plogbilar, det såg jag men det förklarar inte stoppet i Danmark där vi körde runt och letade efter poliskontrollen, när vi körde kring i byar i Tyskland eller felkörningen kring Albertville.

Att förvara sina saker utomhus när det snöar gjorde att att blev blött, och som tur var satt det ett par personer och vaktade våra saker då ”uppsikten” från guiderna var i minsta laget.

Gästerna som flög ner kom i tid men mina tre vänner som flög ner hade inget rum att sova i.

Att ni tar till er kritiken är bra, men när ni tvingar era gäster att välja mellan att sova utomhus eller ringa en låssmed räcker det inte med att ni tar till er av kritiken. Någon ursäkt för att vi fick våra nycklar 22h efter att vi anlände till Val D’isere har vi inte fått. Vi sa till N att vi behövde köpa mat för att vi var hungriga så han tog fram en meny till en pizzeria och sa att vi kunde äta i foajen. Och när vi frågade hur vi kunde lösa problemet så svarar han med ”-Det får vi lösa imorgon”

————-

Och här kommer lite bilder på era informativa lappar och sms.

Hanna Brogren är kommunikationsdirektör på Stockholms stad och drog till med dessa eminenta kommentarerna igår;
”Att ha en toppdomän är som att äga en del av Internet”
”Vi har ungefär 450 domäner registrerade idag och dem kommer vi inte behöva ha i framtiden”

Jag tänkte kommentera dessa;
den första med en liten fråga, hur tänkte du där?
Och den andra med en annan fråga, behöver ni inte?

Att få hantera en egen toppdomän kostar det en startavgift på 1,5 miljoner kronor.
Det tillkommer sedan en årsavgift på 500 000kr/år.

Som Hanna sa i den där intervjun jag hörde så har de 450st domäner, om vi tar dessa 500 000kr och delar på de 450st domäner de har idag blir detta 1111kr/domän och år. En .se-domän kan du idag få för 99kr, det betyder att de ska betala 11ggr så mycket per år mot vad de gör idag plus en startavgift på 3333kr/domän. Till dessa kostnader kommer att skapa ett IT-system som skall hantera dessa domäner på ett säkert sätt som jag gissar på att Icann ställer som krav.

Jag vill helt enkelt säga att jag tycker att de gör fel och framförallt med fel argument!

Paulo Coelho – Elva minuter
Jag bytte till mig boken i staden Luang Prabang i Laos, detta efter att jag läst ut den första boken jag hade med mig på bara två veckor. Då min engelska inte varit på topp tidigare, framförallt inte när det kommer till läsning så tog det mycket längre tid för mig att ta mig igenom ”11 minutes”. Jag gillar Paulo Coelho och det sätt han skriver på vilket gör att jag vill rekommendera boken. I korta drag så handlar den om en tjej från Brasilien som lever som prostituerad i Europa där hon försöker hitta sin dröm.

Andreas Ekström – Google-koden
För er som gillar sökmotorsoptimering, internet eller är intresserade av Google i allmänhet så skall ni absolut läsa boken Google-koden. Den handlar kort om Google som företag, hur de tänker, vad de jobbar med och hur det fungerar. En väldigt intressant historia som Andreas berättar.

Henrik Fexeus – Alla får ligga
Jag och en tjejkompis började prata böcker då hon berättade för mig om boken Alla får ligga som hon höll på att läsa. Jag tyckte det lät kul och beställde den, boken handlar om hur man gör för att umgås mer med det motsatta könet. Det är en hel del roliga tips men det mesta som tas upp i boken är rätt självklara saker för de flesta. Men om du är ute efter att träffa fler killar eller tjejer så tycker jag du skall läsa den. Passar även bra som underhållning då den är skriven på ett intressant och roligt sätt.

Markus Lutteman – El Choco: svensken i Bolivias mest ökända fängelse
En av de bästa skönlitterära böckerna jag någon gång har läst är El Choco, den har legat i min ”att läsa” lista länge efter rekommendationer. Så nu under semestern så åkte den med i resväskan ner till Cypern och när jag väl börjat läsa så kunde jag inte sluta. Boken handlar om svenske Jonas och hans tid i det bolivianska fängelset El penal de San Pedro och hur hand hamnade där. En skrämmande och men intressant händelse om hur Jonas tar sig från drogerna, gifter sig och skaffar barn under tiden i fängelset.

Jag har en Nikon D90 med diverse objektiv som jag då och då fotograferar med, inte särskilt ofta människor ute på stan eller blommor. Däremot är konsertfoto någonting som är riktigt roligt, det är ett högt tempo och svårt att fånga de där ögonblicken vilket gör det till en utmaning. Jag har vid flera tillfällen fotograferat Kulturkalaset i Göteborg vilket är väldigt roligt. Det är kul att träffa de andra fotografer som är där men även att gå runt bland alla människor som vandrar runt i staden.

Jag vill i samband med det här inlägget rekommendera två hemsidor som samlar pressbilder från alla större händelser i världen. Det är både Plog från Denver Post och The Big Picture från The Boston Globe som samlar redaktionella foton från intressanta händelser. Jag följer dessa sidor och det finns många riktigt bra bilder på båda sidorna så jag rekommenderar er att ta en titt och kanske även lägga in i era rss-flöden.

Jag har som jag tidigare skrivit införskaffat mig en ny mobiltelefon, nämligen en HTC Sensation XE. Jag har under mer än två år nu haft en HTC Hero som är väldigt trött och framförallt har lite lagringsutrymme. Det har gjort att jag inte kunnat ha alla appar jag velat ha installerade utan har fått prioritera. Nu har det blivit ändring på det, jag hade på min Hero 25 installerade appar, vilket var max, medan jag på min Sensation XE redan har 100 appar installerade. Jag började kolla på Sensation XE när den kom förra sommaren men det var först när HTC gick och och meddelade vilka telefoner som kommer att uppgraderas till Googles senaste operativsystem ICS som jag bestämde mig. Jag har valt HTC igen då jag har varit väldigt nöjd med min Hero, förutom att den är lite gammal och trött.

Jag har sedan slutet på augusti bott i Lund, tyvärr hade jag otur vid bostadssökandet och hamnade långt ner i kön och bodde därför i min väns kök under 4 månader. Vid årsskiftet flyttade jag äntligen in i en egen bostad, ett studentrum i en riktigt skön korridor. Det blev skönt att få sova i sin egna säng och inte en IKEA resesäng med plankor (där dessutom en planka saknas) samt få lite eget utrymme och kunna sköta mig själv.

Henrik kommenterade att jag glömt skriva om att jag höll mig vaken i 72 timmar under ett Dreamhack, kan det ha varit ett av de Dreamhack när Adam vann DragQueen-tävlingen och när Kazzim klädde ut sig till Joltcola-robot? I så fall är det Dreamhack Winter 2005, samma LAN som vi träffade på Natacha Peyre.

2007: Jag startade upp min första hemsida på en riktig domän, citatet.com, här samlade jag roliga citat från vänner och bekanta för allmän åskådan. Jag lyckades senare snapbacka domänen roligacitat.se och bytte då namn på sidan, jag har valt att ha kvar citatet.com som domän fram till i år, men den kommer snart att löpa ut.

Jag gick ur gymnasiet under juni månad och i oktober började jag arbeta som support-/drifttekniker på ett webbhotell i Göteborg. Mina kunskaper om domännamn, hemsidor och drift av servrar ökade rejält inom loppet av ett par månader. I december samma år arrangerade vi vårt sista Backspace LAN och föreningen lades ner strax efter då ingen av oss längre hade tid, lust eller ork att driva det vidare. Istället startade vi tillsammans med Kungsbacka kommun igång BSLx2 tillsammans med två andra föreningar som arrangerade LAN i Kungsbacka. BSLx2 är idag västsveriges största LAN med 300 deltagare på varje LAN och arrangerar en till två gånger per år.

2008: Jag registrerade de flesta domäner jag äger detta året och den 14 september 2008 gjorde jag det första inlägget i den här bloggen. Jag deltog en del i SEO-Sunday (som nu återigen har dragit igång), det gick då ut på att vi samlades på Jaiku(Google’s numera nerlagda mikroblogg-tjänst) varje söndag med målet att skapa en sida innan dygnet var över. Idag samlas deltagarna på Twitter och SEO-forum istället, så om du är intresserad av att delta så häng där på söndagar. Det var även detta året som jag började titta på sökmotoroptimering och affiliate, det dröjde däremot ett år innan jag började använda mig av Google Adsense.

2009-2010: Jag fortsatte att jobba på webbhotellet och lärde mig mer och mer. Jag fortsatte även att skapa hemsidor kring olika teman, mer eller mindre lyckade projekt som alla än idag finns uppe på internet. Jag skaffade även min första smartphone, en HTC Hero, som förändrade mitt sätt att använda internet totalt. I slutet på 2010 tog jag en paus och åkte 7 månader till Sydostasien, långt ifrån internet och mina hemsidor fick då ligga och gro.

2011: Jag kom tillbaka från Sydostasien och fortsatte min anställning under sommaren men jag blev antagen till det Systemvetenskapliga kandidatprogrammet i Lund så i augusti flyttade jag hit. Det blev totalt 4 år på webbhotellet och det har gett mig väldigt mycket på alla plan. Under utbildningen i Lund har jag lärt mig än mer om programmering och att bygga IT-system, i Lund pluggade jag Java, men jag läste även extrakurser i C# och Databaser för att utveckla mina kunskaper.

2012 (idag): Jag har under detta året fortsatt mina studier i Lund samtidigt som jag fortsatt läsa extrakurser. Nu har jag snart även 7,5hp C++ i mina papper samtidigt som jag läst ännu mer Java. Samtidigt driver jag ca 10 hemsidor vid sidan om och försöker utöka dessa på min lediga tid.

Tack för att du tog dig tid att läsa om hur jag började med datorer och webben. Det blev tre långa och förhoppningsvis läsvärda inlägg. Nu vill jag höra din historia.

P.S.
Kika in mina sidor i menyn till höger
D.S.

2001-2002: Under dessa åren gick jag på mina första LAN (datorspelsträffar) där jag fick möjlighet att spela spel dygnet runt utan att det kostade mina föräldrar massor med pengar. Det var vi som brukade hålla till i biblioteket som nu samlades i samma lokal och spelade tillsammans. Det var inga små LAN, som de första LANen man oftast går på idag då ungdomarna oftast samlas 2-5 personer, utan vi var över 20 personer redan första gången. Det var på den tiden det bästa jag visste och LAN har sedan dess varit återkommande i mitt liv.

Under högstadiet roade vi oss med att ändra spänningen på nätaggregaten på datorerna i skolan och satt sedan och väntade på att någon annan skulle komma och starta dem för att höra kondensatorn smälla och datorn börja ryka samtidigt som den gav ifrån sig en förfärlig stank. Det slutade med att jag (och ett par andra) blev avstängd från skolans datorer som vi knappt använde ändå eftersom att de va så slöa.

Efter att ha varit på LAN så fick jag och några vänner upp intresset för att arrangera vårt första egna LAN. Vi kallade oss för Lan4Life och arrangerade vårt första LAN med ca 15 deltagare i en lokal utan internet. Lanet blev en succé så vi arrangerade det andra bara ett par månader senare, även detta utan kontakt med omvärlden.

2003: Lan4Life och en annan grupp vänner som kallade sig Backspace gick samman och arrangerade två LAN under 2003 under namnet Backspace LAN. Jag blev både webmaster och nätverksansvarig för LANet och kände mig allmänt ansvarig för det mesta även om vi gjorde allt tillsammans. Jag åkte på mitt första Dreamhack i Jönköping, Dreamhack Winter 2003, med flera vänner. Mitt liv kretsade kring datorer och LAN och alla vännerna kom från datorvärlden. Mitt liv handlade dock inte så mycket om Internet eftersom att bredband var väldigt ovanligt och det annars var dyrt att surfa på internet.

2004: Jag fortsatte åka till Dreamhack och fortsatte att arrangera LAN med Backspace LAN i Kungsbacka. Det första ganska misslyckat, långt ute på landet utan internetuppkopplning men sedan började det flyta på. Vi hittade en ny lokal och lyckades i slutet på 2004 att arrangera ett av våra största LAN med 60 deltagare, LANen hade nu även tillgång till bredband genom kommunens stadsnät. Vi lyckades att få den lokala Biografens bokningssystem att haverera då vi använde all bandbredd som fanns.

Jag började samma år på gymnasiet där jag läste Natur/Teknik med inriktning Data, jag lärde mig mycket om Linux och datorer i allmänhet men framförallt så lärde jag mig PHP. Detta gjorde jag under den kurs som heter webbdesign då jag, till skillnad från mina klasskamrater sedan tidigare kunde HTML. Jag skapade en hemsida under namnet zith.tk och försökte lära mig Photoshop men har senare kommit fram till att grafik inte är min starka sida.

Jag har för mig att 2004 även var året då vi fick ADSL-bredband till vårt hur efter att jag bråkat med mina föräldrar och Telia ett långt tag för att de skulle bygga ut vår telestation.

2005: Jag började arbeta med hemsidor och andra datorrelaterade saker på min klasskamrats-pappas reklambyrå. Kvällar och helger spenderade jag på deras kontor eller hemma framför datorn för att fixa olika projekt. Jag lade ner mycket tid och energi men företaget gick ett par år senare i konkurs och där stod jag utan lön. Jag skapade en hemsida under namnet zittan.tk, jag minns inte riktigt anledningen till det men kan tänka mig att intresset var att lära mig mer, t ex PHP och Photoshop.

2006: Detta var året vi skapade en förening av Backspace LAN för att kunna få stöd av kommunen. Jag blev vald till Ordförande i föreningen och vi skaffade oss en .org-domän samt fortsatte att arrangera LAN. De få inkomster som vi hade gick till att köpa switchar och till bullar under våra planeringsmöten.

Jag hade tidigare tyckt att domäner var dyrt och uteslutande använt mig av .tk-adresser och hade allmänt dålig koll på hur domäner fungerade. Men detta året registrerade jag min första egna domän, eteus.se, bara för att hålla den inom släkten.

Den 7 maj i år, 2012, fyller jag 24 år, det betyder att jag i 16 år har haft tillgång till någon form av dator, men bara 8 år har jag haft tillgång till bredband. Oj, är det verkligen åtta år? Det känns som att jag har levt med uppringt modem(56K) mycket längre än jag haft bredband men tiden går fort. Jag kommer börja den här berättelsen 1996 och gå igenom mitt liv fram till idag med fokus på kombinationen, mig – datorn – internet. 1996 var året då jag fyllde 8 år och i höstas påbörjade jag Systemvetenskapliga kandidatprogrammet i Lund.

Inspirationen till det här inlägget har kommit från bl a Nabil, Albin, Jonas och Karl som själva skrivit om hur de började med webben. Jag tycker själv att jag har en intressant historia att berätta så ni får gärna följa med genom mitt liv.

1996: Eftersom att min pappa, ”sådan far, sådan son”, är tekniknörd så köpte han familjens första dator, ”en sån ska man ha, det är det nya”, utan att han själv hade några som helst kunskaper eller visste vad han skulle ha den till. Tidigare hade vi haft konsolerna Atari och NES men detta var något helt nytt. Det var en stationär IBM, jag skulle tro att den innehöll 8MB ram och en hårddisk på ca 800MB. På datorn kördes Windows 95 och det var denna dator som påbörjade skapandet av min framtid. Pappa spenderade antagligen upp till ett par månadslöner för att ha råd med familjens nya mittpunkt, idag ser jag det som väl investerade pengar, då tror jag inte mamma höll med. Datorer har sedan 1996 präglat mitt liv på många sätt och jag har spenderat oräkneligt antal timmar med framför dem.

1996-1998: Jag minns inte riktigt vad jag gjorde på datorn under de första åren, antagligen mest spel och lek, jag vet att vi hade en hel del problem vilket är en annan anledning till att mitt intresse för datorer är så stort som det är idag. Vi fick mycket hjälp av ”minbrorskompisföräldrar” som på den tiden var väldigt kunniga inom datorer på alla sätt, varje gång de var hos oss för att fixa någonting så satt jag bredvid med stora ögon och tog in allt jag såg.

1998: Under detta året tror jag vi införskaffade familjens andra dator. Under året fick jag tag på en piratkopierad version av StarCraft, det kan ha varit min kusins nyckel eller hans kompis nyckel, det var inte så noga. Blizzard hade på den tiden inte så stor koll på om en eller två spelare spelade med samma nyckel och idag borde det vara preskriberat. Jag antar att jag hade ett stort intresse för hemsidor (eller så ville mina föräldrar att jag skulle få ett större intresse) för på julafton fick jag min första tidning om hur man skapar en hemsida; Hemsidor – Lär dig själv, än idag står den i min bokhylla som ett minne. Tidningen lärde mig att skapa min första hemsida (som jag även den har sparad) med hjälp av verktyget Netscape Composer som redan på den tiden hade både ett grafiskt läge och ett HTML-läge. Tyvärr använde jag mest det grafiska läget vilket gjorde att det tog lång tid innan jag lärde mig hur man skapar en hemsida ”på riktigt”, i HTML.

1999: Jag varierade spelandet med att göra min egna hemsida, som ni kan se här under, ja, den är gjord med frameset i Netscape Composer, CSS fanns inte då och inte heller iframes. Inget seriöst men det var roligt och det lade grunden till där jag är idag, sidorna låg på det utrymmet på Telia som ingick i vårt uppringda internetabonnemanget, utan vettigt domännamn.

2000: På nyårsafton 1999/2000 skedde något som jag aldrig kommer att glömma. På den tiden spelade jag en hel del StarCraft, på vårt uppringda 56K, dyrt tyckte mina föräldrar, roligt tyckte jag. Jag och min kusin satt vid 12-slaget och spelade detta spel då det dök upp två spelare på skärmen som hade mitt användarnamn. Skillnaden var den att jag hade en tvåa(2) efter min användare och den andra användaren(som jag inte vet vad den kom ifrån) hade mitt egentliga användarnamn. Jag testade att logga ut och in igen men med samma resultat, vi satt helt chockade innan vi stängde ner spelet och firade millennieskiftet istället, millenniumbugg?

2001: Jag fyllde 13, började 7an, hade bytt skola och gått om det året(gick tidigare med de som va ett år äldre än mig). Då började jag umgås med andra datorintresserade i kommunen och eftersom att ingen av oss på den tiden hade bredband så höll vi till på Kungsbackas bibliotek, Fyren, där vi fick låna en dator i en timma var om dagen. Vi satt där hela eftermiddagarna och spelade textbaserade onlinespel, som bl a Arenan.

Nästa inlägg i min kortserie om hur jag började med webben kommer inom ett par dagar.

Jag fortsätter med saker som har hänt på internet, oktober är alltid en bra månad för mig då det finns många temadagar i just oktober. I år lyckades sidan klättra över 100 000 besökare på 30 dagar vilket är en väldig ljusglimt i den annars så mörka hösten.

Jag läser som jag tidigare berättat Systemvetenskap på Lunds Universitet, jag märkte tidigt att det inte var allt för mycket tid att spendera i skolan. Det har gjort att jag aktiverat mig väldigt mycket utanför skolan, dock mest med sittningar och andra partaj. Men jag har även valt att läsa en extra kurs i programmering, nämligen C#(C sharp) som jag hoppas kommer ha mycket användning av i framtiden. Kursen som var 7,5hp behövde jag dock bara spendera 10 timmar för att klara vilket gör att jag troligtvis kommer läsa ytterligare en extrakurs denna hösten.

Jag valde att fira de 100 000 besökarna och 7,5hp med att beställa en ny telefon då jag tröttnat på min gamla HTC Hero så inom ett par dagar bör min HTC Sensation XE dyka ner i brevlådan.

Förhoppningsvis på återseende så fort min nya skönhet dyker upp.