Files Tying Venezuela to Rebels Not Altered, Report Says - New York Times

Link: Files Tying Venezuela to Rebels Not Altered, Report Says - New York Times.

"LIMA, Peru — The debate over ties between Venezuela’s government and Colombia’s largest guerrilla group intensified Thursday after Interpol said its forensic experts had found no signs that Colombia had altered files from computer equipment recovered in a raid on the rebels in March.

Interpol’s report is a setback for Venezuela, which had claimed that the computer files — which referred to efforts by Venezuelan intelligence officials to secure arms for the Revolutionary Armed Forces of Colombia, or FARC — were fabrications, following leaks of copies of the files to The New York Times and other news organizations."

Uppenbarligen så skjuter det hål på Chavéz argument att han aldrig stött FARC attacker.

Comments

[Marcos]

Hmm, Det låter bra. Det är naturligtvis helt utesluten att NYT, Media mmaffian och Interpol spelar den spelet som de blir indikarade att spela. Hur många tror du att fortfarande tror på "myten" om den "fria pressen"? Bara för de som vill ha lite geostrategisk bakgrund till vad som händer:

« A Bankrupt SuperpowerEinstein Turns in His Grave »Plan Jugoslavien för Latin Amerika och SATO- Southern Atlantic Organisation

Washington har börjat sedan några år tillbaka att medvetet planera och agera med politiska och ekonomiska medel för att främja en desintegrationsprocess i Latin Amerika. Strategin liknar den som ledde till desintegrationen av förre detta Jugoslavien där de lyckades stycka federationen i en mäng lilliput länder som lätt kan styras.

Efter att ha misslyckats med valsmanipulation och igångsättande av väpnade uppror mot valda regeringar satsar USA stort på separatistiska rörelser i de länder där dem har förlorat inflytande: Venezuela, Ecuador, Bolivia, mm.

Det senaste försöket att sätta stopp till en begynnande fredsprocess i Colombia genom att döda huvudförhandlare från FARC måste sättas i detta sammanhang. För USA innebär fred i Colombia att de förlorar en viktig ”argument” för att behålla baser i landet och det stöd som de ger till deras allierade i landet. Det är ingen hemlighet idag att den s.k. Plan Colombia har för syfte den de facto militära ockupationen av landet för att etablera ett brohuvud till övriga Latin Amerika. Venezuela är ett högt prioriterat mål. Ecuador kan anses vara ett sekundärt mål. Andra länder som är i agenda är Bolivia och Paraguay. Paraguay är särskilt viktigt för de amerikanska strategerna för det ligger i mitten av kontinenten och därifrån kan de lansera straffspeditioner mot Bolivia, Argentina, och Brasilien. USA har redan etablerat en militär bas i landet men om vänster kandidaten vinner i helgen kommer dem troligen att få lämna landet.

I Dominikanska Republikens Rio konferens lydde USA ett stort nederlag när alla länder i regionen stödde Ecuador och fördömde Colombia för att ha kränkt Ecuadors suveränitet samt de förkastade Bushs doktrinen av ”preventivt krig” i regionen. Den incidenten (som hade stött av USA) blev istället ett fullständigt nederlag för Washington som planerade att utvidga konflikten till Venezuela (den huvudsakliga fienden) och starta ett proxykrig mellan Colombia och Venezuela i syfte att återta kontroll över Venezuelas olja och ta bort den ”negativa inflyttande” presidenten Hugo Chavez har på resten av kontinenten.

I detta sammanhang måste också sättas stödet för den separatistiska rörelsen i delstaten Zulia, i norrvästra Venezuela, som har stora oljefält och en lång gräns mot Colombia. USA: s tidigare ambassadör i Venezuela talade redan 2005 om ”den fria republiken Zulia” och dollarna har flutit in i delstaten från organisationer som NED, Freedom House, USAID, Republikanska Institutet, Rapporter utan gränser, mm Alla organisationer som med täckmantel att främja demokrati driver USA utrikespolitik och strategiska agenda (dessa organisationer har systerorganisationer också i Sverige, den mest kända är den pseudoliberala SILC som lyder slaviskt USA: s direktiv i utrikespolitiska frågor).

Allt eftersom integrationsprocessen går vidare i Latin Amerika måste vi förvänta oss att se ännu mer aktiva försök från grannen i Norr för att stoppa, sabotera och underminera alla avtal och projekt som syftar till den ekonomiska, politiska och militära alliansen av länderna på kontinenten.

Viktiga händelser i integrationsprocessen har skett under sena 2007 och början av 2008. ALBA (den Bolivarianska Alternativet för Amerika) har fördjupats med skapande en av en egen utvecklingsbank, startande av raffinaderiet på Kuba, handelsavtal mellan Nicaragua, Kuba, Venezuela och Bolivia och förslaget att bilda en militärallians.

Mellan Venezuela, Argentina och Brasilien fortsätter den ekonomiska integrationen och sist kom förslaget från president Lula Da Silva till Chavez av att bilda en militär allians för att försvara Amazonas rikedomar mot utländska inkräktare. Det är början på något helt nytt i regionen. Man behöver inte vara särskilt observant för att se vad den amerikanska agendan för regionen är och ledare i regionen börja lägga åt sidan mindre skillnader för att istället se de gemensamma intressena. I går verkade som det ”strategiska samarbetet” kom ett steg närmare när Brasiliens försvarsminister besökte Venezuela och utryckte sin stödd till ”säkerhetssamarbete” i ett slag Södra Atlantens Förvarsalliansen (OTAS).

Den kommande år kommer att bli intressant eftersom en ny administration tar över i Vita Huset. MacCain är helt inriktat på att stanna i Irak i ”hundra år” och med Pakistan och Afghanistan som blir värre för varje dag skulle han säkert snart sitta fast i ett kostsam och blodig krig mot miljoner muslimer. Clinton vill dra så småningom trupperna men hon kommer att behålla en permanent kontingent på plats på uppemot 30 000 soldater och lika många i de privata hjälptrupperna. Hon skulle säkert inte tveka om att gå till anfall mot Iran, Pakistan om läget skulle förvärras. I båda fall skulle USA med allt säkerhet sitta i klistret för ett bra tag framöver.

Barack Obama har sagt att han vill prata med alla inklusive Kubas, Venezuelas och Irans regeringar och det låter än så länge som han är den mist kåte på att starta nya äventyr med pistolen i högsta hugg. Dessutom vill han ha en snabb reträtt från Irak. Jag ser som mycket osannolik att det militära och det ekonomiska etablissemanget i Washington tillåter honom att dra trupperna i den omfattning han säger sig vilja ha. Hur som helst en viss tillbakadrag lär ske om han vinner.

Utifrån detta och med Latin Amerika i perspektivet kan man säga att med MacCain eller Clinton är det osannolikt att en militär aktion mot Latin Amerika kan ske i nuvarande läget. De har helt enkelt inte råd. De har Inga pengar och inte tillräckligt med personal. Redan nu erbjuder dem uppehållstillstånd till de illegala invandrare som tar värvning, de flesta fattiga mexikaner. Det kan fungera om det irakiska motståndet inte tillfogar så stora förluster men om förlusterna ökar är det troligt att t.o.m. fattiga mexikaner blir ovilliga att riskera liv och lem.

MacCain eller Clinton skulle dock fortsätta att stödja antidemokratiska krafter i regionen och konspirera för antigen besegra de valda regeringar i valurnorna eller främja separatismen samt jobba globalt för att isolera och förtala de regeringar som ”hotar USA: s intresse”. Om USA drar sig överhuvudtaget från Irak och mellanöster finns en reell risk att de vänder sig till vad de kan betrakta som ett lättare byte: Latin Amerika. I det perspektivet är Obama den mest farliga ty han skulle ”befria resurser” som kan användas mot Latin Amerika.

Åt andra sidan kommer han att minst sagt ha ett helvete med en ekonomi på fall och med krav från de sociala rörelserna på förändring. Den ekonomiska krisen som kommer att förvärras ytterligare under sommaren 2008 och sträcka sig några år framåt kommer att innebära att USA helt enkelt inte ha resurser för att driva något krig. Det är mycket sannolikt att de utländska långivarna som hittills har finansierat USA: s supermakt status inte vill förlora mer pengar och med dollar status som internationell valuta allvarigt skadad finns ingen utväg för att spendera pengar man inte har.

Den slutgiltiga kraschen av det nyliberala experimentet kan ge regionen en andrum. Dessutom kommer de länderna som har drivit längst experimentet att följa USA i avgrunden: Chile, Colombia, Brasilien, Peru, Mexiko, mm viket kommer troligen att innebära en kollaps för Amerikas bundsförvanter i regioner när folk ger sig ut på gatorna för att kräva mat på bordet.

Trots detta kan strategerna i Washington lista ut att en väg för att behålla en viss ekonomisk styrka och försäkra sig om sina behov av råvaror och energi är att satsa på Latin Amerika och då kan en tillbakadragande från Irak vara ytterst lämpligt från deras perspektiv.

Det är mycket möjligt att Lula och Chavez har diskuterat detta scenario och därför vandrar dem vidare mot en militär allians. Om de två länder lyckas förena sina styrkor kommer med allt sannolikhet andra länder att följa efter och då blir bilden ännu negativare för Washington.

Dessutom har Chavez ett stort stöd bland befolkningen i regionen och att attackera Venezuela skulle vara mycket värre än att attackera Kuba som i och för sig skulle vara mycket problematisk för de amerikanska relationerna med kontinenten. De kan räkna med brända ambassader i hela regionen och med massiva protester som till slut kan bringa på fall deras ljumma allierade i Chile, Colombia, Peru, Mexiko och de små staterna i central Amerika. En intervention skulle förena nationalistiska krafter med de vänsterkrafterna som sitter i regeringen idag.

En öppen intervention är därför ytterst osannolikt utan de kommer att använda sig om väl beprövade metoder i den förflutna kryddad med nya påhitt från erfarenheterna i Öster Europa och förre detta Jugoslavien. Därför borde regeringar i regionen i första hand neutralisera de femtekolumnister som verkar i Venezuela, Ecuador, Bolivia, Argentina, Brasilien, Kuba och på andra ställen. Amerikanerna använder sig av dessa krafter i första hand för driva sin politik och skydda ”sina intressen” i regionen.

De nationalistiska och vänsterregeringar i regionen förbereder sig därför för att driva detta krig på den mediala, propagandistiska och ekonomiska planen första hand men viss beredskap för en militär intervention och enligt dem, följande kontinentala gerillakrig som skulle göra Irak till en lekstuga.

Den kommande sammandrabbningen ska ske på den globala media landskapet och i varje tidningen, blogg, webbsajt eller forum runt om i världen där de mediala resurser som USA tillfogar plus deras allierade i Väst kommer att driva en desinformation och förtal kampanj av stora format. Mot dem står de sociala rörelser i Amerika, Latin Amerika, Europa och mellanöster samt troligen de officiella Kinesiska och indiska statskontrollerade medier (som är utsatta ju för samma strategiska försök till politisk och ekonomisk desintegration).

Tusentals bloggare och webbsidor driver redan en motattack mot de stora mediekoncernerna som står under ledningen av strategerna i Washington. Nu krävs större samordning och vakenhet. Ett steg i den riktningen togs för några veckor sedan i Venezuela när journalister från elva länder i regionen samlades för att diskutera hur man ska motverka det de kallade ”den mediala terrorismen” som USA och sina allierade i Europa driver mot de valda regeringarna på kontinenten.

Just nu är läget allvarigt i Bolivia där separatisterna i provinsen Santa Cruz, den rikaste provinsen med stora naturresurser, ska genomföra en dyr, olaglig och icke-konstitutionell folkomröstning om självständighet från La Paz. Det här försöket att destabilisera landet stöds öppen från USA som har placerat som f.d. ambassadör i Kosovo som USA: s representant i landet! Regeringen har gjort klart att folkomröstningen ska betraktas endast som en mycket dyr opinionsundersökning utan några som helst lagliga grunder eller förpliktelser och då är läget lagt för en konfrontation.

De amerikanska staterna organisation har försökt medla i konflikten med utan resultat hittills men allt tyder på att inget land i regionen skulle acceptera att Bolivia faller samman (med undantag naturligtvis av Colombia) vilket i sin tur ökar avståndet från det nordamerikanska synsättet. Det skulle räcka att Bolivias regering begär militär bistånd från andra länder i regionen för att USA skulle skicka sitt ”bistånd” till separatisterna eller omvänd och då har vi ett nytt stort krig på gång. Ett mycket stort krig som skulle påskynda USA:s väg mot avgrunden. En väg som de syns redan ha biträtt och som därmed inte bekymra dem nämnvärt. Det är i detta perspektiv som SATO verkar på väg att födas, snarare än vad Chavez hade någonsin våga drömma. Newtons lag gäller fortfarande och inte bara i fysiken: Varje kraft i en riktning föder en motsatt och lika stor motkraft.

texten finns på mitt blogg:
Där kan nio också hitta vad OEA sade om detta:

http://xkorpion.wordpress.com/2008/04/13/oas-secretary-general-sees-no-evidence-of-venezuelan-support-for-colombian-rebels/

[Alex]

Sluta röka braj Marcos! Det är både dåligt för moralen och sinnet.

Det finns en tidning som tar upp detta klart och tydligt och det är The Economist:

"Mr Chávez has long expressed sympathy for the FARC. But Colombian officials, backed by detailed testimony from guerrilla deserters, accuse Venezuela and Ecuador of more than rhetoric, saying they have turned a blind eye to guerrilla camps on their territory. The killing of Mr Reyes, a member of the FARC's seven-man secretariat, underlined the point. The captured documents seem to confirm that FARC commanders have co-ordinated closely with Venezuelan army and intelligence officers on the border for several years, according to a Colombian official."

Mer går att läsa här: http://www.economist.com/world/la/displaystory.cfm?story_id=11412645

Men det finns ingen gräns för hur misslyckade vänsternslakejer känner sig efter 1989, deras tankar är demoraliserade och ute ur leken.