Birger Schlaug

Kött och politik...

2026-08-08T11:14:35.147+02:00

Torbjörn Esping (SLU) och Martin Smedjeback (djurrätts- och klimataktivist) intervjuade mig inför sitt skrivande av en bok om kött och politik. Vad är möjligt politiskt i en tid som vår? Martin är vegan till skillnad från både Torbjörn och jag.

Igår smällde det och 140 000 dog

2026-08-07T03:34:44.392+02:00

Hiroshima. Sjätte augusti 1945. Solen gick upp 5.24 den morgonen. Det såg ut att bli en solig dag.

Och människorna i staden hade klarat sig ganska bra under kriget. Staden, Hiroshima, var en av de städer som ännu inte bombats.Så de tiotusentals barn som gick upp den här morgonen hade haft tur. Visserligen hade man matbrist, men nog kunde de flesta få lite frukost, till och med lite natto då och då.

Skolorna fanns kvar. Sjukhusen likaså. Även om man där hade trångt, man hade fått ta emot många skadade från andra städer... Av de 66 största städerna i Japan hade bara 7 klarat sig från bombanfall. Hiroshima, med sina över 300.000 innevånare, var en av dem som klarat sig. Nagasaki en annan. Men nu var det dags.

Solen gick upp 5.24 den där dagen.

Några dagar innan hade president Harry Truman tagit beslutet att fälla bomben. Den fanns ju fix och färdig. Man hade arbetat med den i åratal, stora ekonomiska resurser hade satts in. Och nu fanns den där. Så snopet om den inte kom till användning. Något som gäller all teknik. Man måste ju visa världen.

Så man beslöt att Hiroshima skulle få äran att bli den första stad att uppleva frukterna av så många geniers kreativa och gedigna arbete.

Ännu klockan 8.10 förberedde sig många av stadens invånare för att gå till skolan eller jobbet. Fem minuter senare släppte det amerikanska bombplanet – 580 meter över staden detonerade bomben – sin last mitt över hjärtat av Hiroshima. Nästan hela staden ödelades och inom några få historiska ögonblick hade 140 000 män, kvinnor och barn avrättats.

Inte bara dött. Utan avrättats.

Vi måste lära oss att använda rätt ord för krigets verkningar. Det är bara om vi använder rätt ord vi kan komma tillrätta med missförhållanden.

För att förmänskliga hela operationen hade USA namngett sina bomber med en liten kul klackspark: den här bomben hade fått namnet Lilla Pojken.

För att piloterna som släppte bomben skulle orka med, hade man, som i alla krig, fått kyrkans välsignelse.

Man hade också fått veta att japanerna var av en lägre stående ras. En ond ras.

Hur skulle piloterna annars stå ut med vetskapen att man fäller en bomb som skall utrota tiotusentals barn? Som skall steka tiotusentals kvinnor? Som skall föröda en hel stad med alla dess människor med sina skratt, sina förälskelser, sina tårar och sina sorger.

Nog är det lättare med kyrkans välsignelse, med tron att man har Gud på sin sida. Nog är det lättare om man blivit itutad att de man skall avrätta är av en annan sort, en lägre stående sort som är… just ond. Nog är det lättare när rasism ligger i botten. För så var det. Det var inte bara nazisterna som levde i det rasistiska mörkret, det gjorde även dess bekämpare för att stå ut med tanken att avrätta över hundra tusen individer.

Jag vare sig vill eller kan dra jämförelser mellan gaskamrar och sprängda atombomber, det är naturligtvis artskillnad – men besluten som möjliggör dessa ohyggliga vanvett bottnar i något som borde vara främmande för den art på jorden som kallar sig Homo Sapiens sapiens, Den Visa Människan, eller den Förståndiga människan.

Mycket lite har vi lärt. Kärnvapenhotet lever och frodas. I den krigskultur som nu råder - retoriskt, medialt, politiskt - tas små beslut, det ena efter det andra, som steg för steg leder oss mot ett kärnvapenkrig. Och snart sagt varenda ledande politiker är med på det tåget.

Vi trodde inte att det skulle bli evig fred när kalla kriget avvecklades, men vi trodde att just kärnvapenhotet tillhörde en annan tid, det kalla krigets tid.

Men vi, som trodde detta, bedrog oss. Själv bedrog jag mig också när det gäller det gröna partiets utveckling i frågan om krig och fred. Precis som nog många socialdemokrater bedrog sig när de trodde att deras parti alltid skulle verka mot kärnvapen. Istället fick man Peter Hultqvist. Som lär bli försvarsminister efter valet.

Hur vore det om vi istället för enögdher öppnade båda ögonen? Kanske skaffade ett fredsdepartement och en fredsminister? Naivt? Jajamensann! Nästan lika naivt som dagens variant där snart mer än 20 procent av statens utgifter ska gå till försvaret medan diplomati, fredsforsknkng och förhandlingskapacitet begravs. De enögda styr.

Rea på Liberalerna

2026-08-06T05:19:21.055+02:00

Lyssnade på Ekots intervju med Mohamsson. Det var verkligen rea, så mycket lågpris, så uttunnat på innehåll. Så få raka svar. Så många "jag" istället för "vi".

Rödgrön skörd

2026-08-05T08:00:17.491+02:00

Rödgrön skörd. Redan nu.

Vad döljer sig bakom rosorna?

2026-08-04T11:14:05.094+02:00

Vad finns bakom rosorna?

Valrörelsen har kommit igång. Stackars satar, tänker jag om partiledare och språkrör. De vet aldrig vad som väntar i vassen, bakom fasaderna, bakom nästa krök... Har medier något på lur? Kommer någon partikamrats gömmor i garderober att läcka ut. Och för statsminister Ulf Kristerssons del: har gemålet beställt nya trasmattor, hönshus och brödspadar?

Det känns i magen på dem alla... ingen har full kontroll.

Inför valet 1988 dök mycket upp. Bland annat en oskattad bil. Och riksdagskandidater som inte deklarerat. Jag var språkrör. Med ont i magen...

I min kommande självbiografi berättar jag bland annar såhär:

"En polis stod på en liten väg där det aldrig stått någon polis förr. Ny skandal. Kunde ju, om rätt skulle vara rätt, skylla på Lena. Det var hennes bil. En Jetta. Alldeles nyköpt begagnad sak, bilfirman i Katrineholm hade lovat att sköta pappersexercisen. Men inte gjort det. Att berätta hur det förhöll sig skulle bara resultera i ord som ”skyller på”. Och att ord står mot ord. Och ”ingen rök utan eld”. Sånt ser inte bra ut. Så jag tog på mig missen, bad om ursäkt och därmed kunde bladen vändas snabbt utan ältande. En del skit får man ta på sig för att slippa hela gödselvagnen."

Utkommer 17 sept. Kan förbokas på bibliotek och förbeställas direkt från förlaget. Uppge koden "birger" så ges 10% rabatt.

Förbeställ boken med rabatt

2026-08-03T14:21:13.106+02:00

Den 17 sept kommer min nästa bok ut. Den går att förbeställa direkt från förlaget. Uppge koden "birger" så blir det 10 % rabatt. Här.

Det är en självbiografi med berättelsen om Miljöpartiets bildande och utveckling, tiden som språkrör och det oundvikliga åldrandet. Eller som en av de som korrekturläst sa: "en kärleksförklaring till gräsrötterna, livet, drömmarna och livskamraten". Tja, så är det nog.

Helvetet finns, enligt den gamle moderaten

2026-08-02T08:31:24.512+02:00

Min gamle debattkompis Thomas Idergard från SVT:s Nyhetspanel har blivit pater i katolska kyrkan och predikar numera ihärdigt om valet man gör för att inte riskera att hamna i helvetet, eller som han uttrycket det: "den brinnande ugnen som Jesus ändå tydligt varnar för" (predikan 26 juli).

Som troende ateist uppskattade jag de ofta mycket roliga och öppenhjärtliga samtal vi hade både före och efter debatterna. Nu tror han att han ska få evigt liv och att en sådan som jag, som inte tror på guden, nog hamnar i den brinnande ugnen.

Det är, enligt mitt enkla förmenande, en obehaglig, närmast narcisistisk, gud han förlitar sig på. Tro på mig, annars väntar ugnen.

Despoter i den mänskliga världen som skickar misshagliga till ugnar har jag heller gett mycket för.

Från Nyhetspaneln (SVT) där den då glatt högersvingande konsumtionspredikande Thomas, Ursula Berge och jag hade kul under många år.

Statsminister med uselt minne

2026-08-01T04:43:53.061+02:00

Över 50 000 tog sig in i den spanska exklaven Ceuta i Nordafrika häromdagen Det fick statsminister Kristersson att meddela följande: "Den socialdemokratiska regeringen i Spanien får nu inte göra samma misstag som Socialdemokraterna i Sverige 2015."

Fram till september 2014 hade Sverige haft en moderatledd regering i åtta år!

Vi kan inte ha en statsminister med så dåligt minne!

Huawei, Palantir och Sverige som kung i cyberkrig...

2026-07-31T06:54:48.895+02:00

Kritiken mot kinesiska Huawei handlar om misstänkt spionage, nära kopplingar till den kinesiska staten och säkerhetsrisker i telekomnät.

I Sverige får inte produkter från Huawei därför användas som tidigare. Rimligt.

Men det amerikanska dataanalysbolaget Palantir används av den svenska försvarsmakten och polisen. Orimligt.

Så orimligt att till och med Centerpartiet reagerat.

Spanien, Frankrike, Tyskland tillhör de som stoppat bolaget inom samhällsviktiga områden. Ulf Kristersson och Pål Jonson är snarare undersåtar till Trump.

Nu ska man förstås inte bara, på goda grunder, misstänka USA och Kina för att samla in uppgifter som de inte har att göra med. Sverige har utpekats för att vara kungar i att fiska i näten... Men om det ska vi nog inte prata.

PS! Hur var det nu med USA och Storbritannien som cyberspionerade på Merkel, företag, telebolag och 50 000 nätverk... Det som Snowden avslöjade ska vi nog inte heller låtsas om.

Från en mardröm till en annan...

2026-07-30T07:07:15.456+02:00

Tja, det är väl den varianten de som väljer S i valet lär få. Med skogsskövling, uran och marknadsperspektiv som tuggar i sig medborgarperspektivet. Jobba mer för att konsumera mer så vi kan producera mer.

"Reformisterna" och Suhonen fungerar dessvärre som radikala alibin för den socialdemokratiska ledningsbunkern. Ett sätt att lura väljare med rödgröna förhoppningar. Är det inte så?

Årtionde efter årtionde har S genom radikala alibin fått röster som gett ledningen makt att i regeringsställning göra något helt annat än vad röstfångarna stått för. Tröttnar de aldrig? Ser de inte att de utnyttjas?

Eller är det inkomsten som alibi inom rörelsen som lockar? Jag vet inte, är bara så trött på dem.

Mötte dessa alibin - ofta trevliga och sympatiska - i debatter som språkrör och var så förbannat trött på att de drog röster genom att plädera för sådant som partiet inte alls stod för.

Morgontimme

2026-07-29T06:05:10.998+02:00

Sensommaren har intagit trädgården. Den frodiga grönskan slokar. Varmt och torrt. Men den gamla brunnen har inte sinat. Potatisblasten har lagt sig. Löken är inplockad, den nysådda sallaten tar plats vid den gamla, tomaterna lyser röda, sparrisen sprider sina frön, korparna i närskogen har lugnat sig, väggklockan har stannat, tysta morgontimmar.

Förfrukost på altanen. Fjärden ligger blank. Ett gäng gäss drar stillsamt fram. Barnbarn sover. Ungfåglar nyfikna vid dammen. Några hjortar på fälten. Doft av dunstad dagg blandad med doften från floxhavet. Försiktiga humlor. En fjäril i köksfönstret. Ren diskbänk, rendiskad gryta på spisen, tre vinglas odiskade, funderar på dagens middag, får nog bli rester kallad buffé. Kall öl därtill. Så får det bli. Tror jag.

Så såg MP på det ekonomiska systemet tidigare

2026-07-28T13:00:24.437+02:00

Kongress 1993, återvalda som språkrör, Marianne Samuelsson och jag.

Partier förändras. Så här skrev jag, i egenskap av språkrör för MP, i DN 1993 Det var MP:s syn på det ekonomiska systemet. Idag tycks alla riksdagspartier omfamna rådande ekonomidkt system.

Här är debattartikeln, med DN:s sammanfattning först:

Kapitalismen är endast en fas i en utveckling och några av dess grunder är nu helt föråldrade.

Om marknadsekonomin likt planekonomin tillåts överleva sig själv går vi mot ekologisk och social kollaps.

Därför måste ett nytt system och en ny teoribildning växa fram. I detta system måste det som är rätt vara billigt, det som är fel dyrt och det som är farligt för omgivningen vara förbjudet.

Det skriver Birger Schlaug, som i dag på miljöpartiets kongress väntas väljas om till språkrör.

"Marknadsekonomin är inte längre hållbar. Den går inte i takt med verkligheten. Som alla andra teorier och system är den att se som en fas i en utveckling - inte som ett slutgiltigt system som är hållbart oavsett hur verkligheten förändras.

Därför är det tragiskt, om än logiskt, att allt från Ny demokrati, via de mer seriösa riksdagspartierna, till Vänsterpartiet mer eller mindre sjunger marknadsekonomins lov som det enda tänkbara ekonomiska teoribygget.

Vi måste i stället växa ur marknadsekonomin och frigöra oss från den neoklassiska nationalekonomins reduktion av verkligheten.

FÖRÅLDRADE
Några av grunderna i marknadsekonomin är helt föråldrade, vilket leder till katastrofala beslut som saknar bärighet i ett längre perspektiv.

Marknadsekonomin kommer att leda till ekologisk och social kollaps om den likt planekonomin tillåts överleva sig själv. De bygger helt enkelt på en föråldrad världsbild utan förankring i vare sig modern naturvetenskap eller en djupare kunskap om människan.

Kunskaperna om de ekonomiska sammanhangen har vuxit i kapp den gamla intuitionen som sade människan att allt hänger ihop.

Även en art, som tycks fullständigt ekonomiskt värdelös, spelar en roll i det komplexa ekologiska systemet. Trots detta har den och naturen i övrigt inte någon röst på marknaden.

Samtidigt töms jordens natur- och råvarutillgångar i hisnande takt. I planekonomierna skedde det planmässigt - i marknadsekonomierna sker det på grund av efterfrågan.

Marknadsekonomin accepterar snabb utarmning ända till den nivå då brist uppstår - då, och först då, ökar priset vilket i vissa fall kan dämpa efterfrågan. Hade kommande generationer haft en röst på marknaden hade priset redan från början, i många fall, varit skyhögt.

Marknadsekonomins tidsperspektiv är tioårigt - medan verklighetens tidsperspektiv går mot det oändliga.

Samhällets normer har förändrats på ett sätt som marknadsekonomins tyngste teoribyggare, Adam Smith, inte förutsåg.

LÄR AV ADAM SMITH
Smith menade att "den osynliga handen" förenade ett ekonomiskt egenintresse med en sorts harmoni i samhället. Smith var emellertid moralfilosof och insåg att det måste finnas moraliska normer för att systemet skall fungera. 9

Han menade att kyrkans moral och människans ovilja att skämmas inför sina grannar utgjorde de nödvändiga spärrarna. Dessa spärrar finns inte i dagens sammhälle bland annat beroende på att avståndet mellan producent och konsument ökat så att anonymitet är regel snarare än undantag.

Marknadsspelet bygger i dag på att vi bör lura varandra för att i möjligaste mån flytta andras pengar till egna fickor. Ett grundläggande systemfel hos marknadsekonomin är således att "den gode kapitalisten", som av hela sitt hjärta vill ta etisk och ekologisk hänsyn, blir utkonkurrerad och strypt av Adam Smiths osynliga hand.

När de marknadsekonomiska teorierna byggdes upp var kapitalet inte rörligt. Det bestod av mark, skog, fabriker och andra byggnader. Kapitalet kunde inte stoppas i fickan och flyttas hur som helst.

Förutsättningarna har, som vi alla vet, förändrats totalt - i dag är kapital extremt lättrörligt. Kapitalet kan gå på tillväxtjakt varhelst det vill i världen på mindre än tiondels sekunder. I takt med att detta förhållande växt fram har makten flyttats från politiskt valda församlingar till kapitalägarna utan att någon tillfrågats.

KONSUMTION...

Tidigare stimulansåtgärder inom marknadsekonomins ram har visat sig strida mot naturvetenskapliga spelregler. Under första delen av 1900-talet byggde till exempel John Maynard Keynes upp en marknadsekonomisk teori som menade att staten bör ingripa för att motverka arbetslöshet genom att öka människors "benägenheten att konsumera".

Teorin har på en del områden varit framgångsrik - men i takt med att de naturvetenskapliga kunskaperna ökat ter sig teorin allt mer befängd.

Vi vet i dag att varugenomströmningen, i de materiellt rika delarna av världen, måste minska snarare än öka. Produkterna måste få en längre livstid. Kvalitet snarare än trendkänslighet - måste byggas in i systemet. Konsumtionen, varuflödet har nått sin kulmen.

En femte grundläggande svaghet med marknadsekonomin är att den inte klarar av minskade flöden genom samhället, trots att den ekologiska verkligheten sätter gränser för flödenas snabbhet och bredd.

Kravet på snabb förräntning på insatt kapital utgör ett stort problem; dels för att miljöinvesteringar endast undantagsvis blir räntabla, dels för att kraven på snabb avkastning tvingar fram obetänkta handlingar. Mycket av den nya tekniken tolererar inte missgrepp.

Gentekniken är ett sådant område. Tekniken är dyr. Insatserna stora. Förräntningskraven höga. Företag och samhället "har inte råd" att tänka efter vad följderna kan bli. Risktagandet, med katastrofala följder, blir en del av marknadsspelet.

Marknadsekonomins absoluta krav på patenträtt leder till fullständigt absurda situationer som kränker livet. Utan patenträtt stelnar utvecklingen i en marknadsekonomi, ingen vågar satsa pengar på forskning och utveckling om någon annan kan exploatera iden för att ta hem marknadsandelar.

Låt oss nu konstatera att utvecklingen lett fram till fantastiska, om än vanvettiga, uppfinningar. Inte minst genom gentekniken. Till exempel nya arter. Nytt liv. Med patenträtt kommer livsformer, arter och annat att vara patenterat - ägd av ett företag.

I slutänden ser vi som en naturlig följd av marknadsekonomin att även livet tillhör ett transnationellt företag.

TEKNIKVAL

Marknadens teknikval är styrande för hela samhället. Marknaden i detta fall utgörs av några få aktörer. Dessa kan egenmäktigt tvinga samhället och dess människor att forma sig efter de regelverk som tekniken sätter genom sin existens.

Det kan vara genteknik, kärnteknik, transportsystem eller den nya amerikanska visionen om läkemedel för evigt liv. I takt med att den tekniska utvecklingen dramatiskt skjutit fram sina positioner så ökar betydelsen av teknikval. Politiker hamnar på efterkälken genom att ställas inför fullbordat faktum och en i sig styrande teknik. Den reella makten flyttas till ett ytterst litet fåtal.

I kapitalismen finns en inbyggd kraft som strävar mot färre och färre enheter. Mångfald och verklig marknad - där producent och konsument möts på något så när lika villkor - upphävs allt mer av den reellt existerande marknadsekonomin.

Marknadsekonomin gröper helt enkelt ur marknaden. Därmed hotas demokratin i takt med att en kapitalistisk planekonomi växer fram.

EVIG TILLVÄXT

Kapitalismen kräver evig tillväxt för att överleva som system, samtidigt som den stimulerar tillväxt. Därför kan kapitalismen vara ett utvecklande stadium, i många avseenden, för länder som är på väg att utvecklas.

Men i nästa fas leder den till kollaps eftersom - vilket till och med gamla liberaler som till exempel John Stuart Mill insåg - tillväxten har gränser.

Materiellt mogna länder kommer att få allt svårare att upprätthålla tillväxt (det vill säga ökande BNP) utan att det får förödande konsekvenser genom absurt snabb varugenomströmning i samhällets växande energiomsättning eller att alltmer som i dag görs i den informella sektorn, städa sitt hus, diska sin disk eller älska - förvandlas till delar av penningekonomin för att på så sätt öka BNP.

En tillväxt på 5 procent medför en fördubblad ekonomi på 17 år, fyrdubblad på 34, åttadubblad 17 år senare. Det är hållbart i materiellt omogna ekonomier - inte i materiellt mogna.

Marknadsekonomin är alltså otidsenlig. Teknik, förutsättningar, kunskaper, normer - allt har förändrats sedan teorin byggdes upp. Nu måste vi gå vidare och ur marknadsekonomin måste ett nytt system och en ny teoribildning växa fram, befriad från de neoklassiska fördomarna. Detta system måste bygga på naturvetenskapliga fakta (som vi känner dem) respektive den kunskap vi i dag har om människan som social och biologisk varelse.

Staten, eller annan geopolitisk nivå, måste tillåtas besluta om de ekologiska och sociala ramar som marknaden får agera inom. Staten måste också ta på sig att hårdhänt styra marknaden så att den håller sig innanför ramarna.

Detta innebär att konsumenter och producenter på marknaden underkastas en prisbildning som baseras på (lite slagordsmässigt): det som är rätt är billigt, det som är fel är dyrt och det som är farligt för omgivningen är förbjudet."

BIRGER SCHLAUG

DN 22/5 1993

Sensommarläsning...

2026-07-28T06:12:04.214+02:00

Läs mer här.

Självdestruktiv art flyger och far

2026-07-27T05:22:06.309+02:00

Säga vad man vill, men människan är en envis varelse. Skit samma att flygande lägger ytterligare börda på klimatkrisen. Skit samma att det bidrar till att svåra bränder pågår längre, att fler byar och städer evakueras - människan som art flyger till och med dit och bidrar glatt med sin lilla del till eländet. Vi är en envis art. Vi ger oss inte. Vi nöjer oss inte.

Vi tar oss rätten för vi kan och har råd och "alla andra gör ju så". Vi är en på många sätt korkad art. Självdestruktiv. Hittar på alla möjliga ursäkter. Och kallar oss "homo sapiens", den visa människan. Självförhärligande.

Men plastkorken sitter i alla fall fast på plastflaskan så vi uppoffrar oss när vi flyger och far.

Det vi skulle behöva är en politisk livsstilsrörelse. O, hemska tanke... nu blir det obekvämt. Så vi tar det sen, en annan dag. Just nu är det billigt att turista i Japan, läser jag i tidningen. Vi ger oss fan inte. Vi har ju råd. Vi har siffror på konton.

Ursäkta inlägget.

Militären som särintresse...

2026-07-26T07:26:10.669+02:00

"Han avslöjade att inget Alliansparti haft en avvikande uppfattning om försvarsanslagen i regeringen."

Det var C, KD,L förutom M som ingick i "alliansregeringen". Och den moderste statsministern kallade försvaret för särintresse. Nu låtsas samma partier att det var andra som "avvecklade försvaret".

Nämner detta bara för att historiebeskrivningen ska vara rätt också i en tid när politiker och deras intressegrupper ofta har dåligt minne eller friserar eller råljuger.

För övrigt: jag tillhörde de som var kritisk när Fredrik Reinfeldt kallade Försvarsmakten för särintresse - det var en usel och nedsättande retorik. Att jag avskyr såväl krigsretorik och dagens ktigskultur som den extrema upprustningen är en annan sak.

Martin Kragh har avlidit

2026-07-25T13:50:35.681+02:00

Martin Kragh är död. Han var ansvarig för Rysslandsstudier på Utrikespolitiska Institutet.

Kanske hade hade han rätt när han i Fokus (2022-03-31) skrev: ”Man kan säga att Irakkriget 2003 var en slags bekräftelse för Putin. Om du är riktigt ekonomiskt och militärt mäktig så kan du skapa dina egna regler. Då är du inte bunden av de folkrättsliga reglerna och kan invadera ett annat land. Men bara om du är en riktig stormakt.”

Homa sapiens får feelings och kör på

2026-07-24T07:49:06.789+02:00

Anfall, försvar, hämnd, hämnd för hämnd för rättvisa. Homo sapiens, "den visa människan", namngiven av sig själv. Vågar man sig på en antydan om att det är märkligt att klimat- och miljöengagerade partier ligger så lågt när det gäller krig och militär upptrappning och dess följder...? Borde inte sådan partier vara aktiva i debatten om diplomati, förhandlingar och planer för nedrustning?

Utdrag ur boken som kommer i sept

2026-07-23T02:00:00.000+02:00

Den första moderate partiledare jag som ung hade viss närkontakt med var Gösta Boman.

"Gösta Bohman hade jag förresten haft att göra med. I vart fall hans utedass.

Inför folkomröstningen om kärnkraft hade han – i retorisk eufori – antytt att

allt kärnavfall skulle kunde rymmas i hans utedass på Sundskär. Vid ett

tillfälle tog jag mig ut till hans stuga, smög fram till utedasset, klistrade fast

ett antikärnkraftsmärke på såväl dörr som dasslock. Rebelliskt eller bara

fånigt? Vet inte. Lite kul var det i alla fall.

Alltid denna kärnkraft..."

Utkommer i september.

Vanvettet fortsätter

2026-07-22T05:33:49.110+02:00

Kriget mot Iran. Sjösatt utan långa tankar. Trump som vann valet på löften om att inte starta nya krig... Dessvärre är det ingenting som säger att en president från Demokraterna inte startat kriget.

PS! Mindre än ett år efter att Obama tillträtt presidentposten tilldelades han Nobels fredspris av en obegriplig anledning. Åtta år senare var USA involverat i sju krig. Förutom Irak, Afghanistan, Somalia och Pakistan påbörjade USA under Obamas mandatperiod "militära insatser" i Libyen, Yemen och Syrien.

Byle Wörishofen och politik.

2026-07-21T15:54:44.207+02:00

Greta Gustavsson, som blev Greta Garbo, långt efter sina somrar i Byle.

Utanför Vingåker ligger en by som heter Byle. Jag bor där sedan snart 30 år. Där har man druckit brunn och utlovat läkande behandlingar för det mesta. Det har gått hundra år sedan dess.

Vattenterapin känns i dag ganska daterad. Tänker på det när jag så här i valrörelsens inledning cyklar förbi det som förr utgjorde vattenkuranstalten Byle-Wörishofen. Hur mycket av det som politiker säger i dag kommer att upplevas som daterat om bara några få decennier? Ganska mycket, tror jag.

Hur kunde de där som levde i mitten på 2020-talet satsa 40 miljarder på något så omodernt som fregatter? Hur kunde de högbeskatta människors arbetstid men inte sådant som framställts av robotar och AI? Hur kunde de börja montera ner allemansrätten? Och ta död på arter? Och ge bidrag till rika medan fattiga blev fattigare? Och de accepterade att några få ägde mer än hälften av alla människor!

Var de korkade? Jo, de visste inte bättre.

Läs hela krönikan om Byle-Wörishof och den kända Clara här.

Jakt på minne...

2026-07-20T22:34:21.895+02:00

Adam längst upp till höger...

Inför skrivande av nya boken - självbiografi som kommer ut i september - dök plötsligt Bröderna Cartwright upp bland de minnesbilder som i stilla mak passerade revy.

Little Joe, Adam och Hoss samt pappa Ben. Vilda Västernserie i svensk television. Började när jag var 11 år. Hela familjen samlades. För att titta på något gemensamt.

Farsan gillade den tjocke, godhjärtade men humörsvängande Hoss. Brorsan var mer inriktad på Little Joe, tjejtjusaren, som jag tyckte var en fjant. Morsan gillade pappa Ben.

Efter sex säsonger slutade jag att titta, det blev ointressant för Adam hade lagt av. Han var min favorit i serien. Adam var den tystlåtne, aningen försagde figuren som löste konflikter. Svarta kläder, svart hatt. Han drog inte revolvern ur hölstret med automatik.

Vi käkade apelsiner, Solvargen eller Gyllene Korset. Ibland fanns en skål med mintkyssar och punchpraliner på bordet. Det var ju lördagskväll.

Adam, Joe, Ben och Hoss.

Boll också

2026-07-19T23:35:37.571+02:00

Mycket boll är det.

Tips...

2026-07-18T23:33:54.795+02:00

Denne kepsförsedde man påpekar att grön politik nog är bra för Sverige och världen men grön politik blir bättre av att läsa en bra bok.... sagt med aningen ödmjukhet 😇

Repris: Lurad av artikel 5?

2026-07-17T04:55:38.558+02:00

Vi tar det en gång till:

Inför Nato-beslutet spelades artikel 5 upp - även i public service - som om det var en garanti för att bland annat USA militärt skulle komma till undsättning om någon del av Nato blev angripet. Så är det inte.

Enda gången statsminister Kristersson sa som det är inträffade då någon elak person frågade om svenska soldater måste delta till försvar av Turkiet. Svaret blev: Det avgör vi själva.

Och precis så är det. Lustigt nog valde journalisten att inte ställa följdfrågor på det. USA avgör också själva.

Vi som påpekade det fick inte plats på debattsidor. Obekväma fakta var att se som obefintliga fakta.

Jag har förstått att många tror att vi med Natomedlemskapet skulle ha en garanti för att USA kommer till militär undsättning om - vilket ju hävdats av ledande politiker i Sverige som ett scenario - Ryssland skulle anfalla Gotland. Nato-medlemskapet utmålades i termer som "garanti", "försäkring" etc.

Det enda som artikel 5 säger är att alla Natoländer skall ställa upp, men att varje land själv avgör med vad man ska ställa upp.

Sjukvårdsinsatser, poliser, juridisk handräckning, brandbilar räcker. Eller några stridsvagnar.

Antingen har svenska journalister inte läst artikel 5 eller också spelade man med inför Natobeslutet. Hoppas att det i så fall hellre var det förstnämnda, även om jag misstänker att public service faktiskt drabbades av det sistnämnda som mentalt marinerade i tanken på psykologiskt försvar...

Faktavideon ovan är exempel på detta, utan att direkt säga det, bildsätter man så att alla ska misstolka innehållet i artikel 5.

Ni ska veta att virrhjärnan Trump har rätt när han under en flygresa meddelade att "artikel 5 är ingen militär garanti".

Alltså:

Artikel 5 är kärnan i Natos kollektiva försvar och garanterar ömsesidigt stöd...
1) men varje land bestämmer själv hur det bidrar, vilket kan vara militärt eller på annat sätt

2) det krävs enhällighet för att besluta om gemensamma åtgärder.

Möte i aula

2026-07-16T16:46:55.372+02:00

Finns det verkligen någon framtid? Jag fick frågan efter en föreläsning i en gymnasieskola. Frågan kom så direkt, ärligt och sorgset att den brände fast i mig. Tjejen som frågade hade, under den formella frågestunden, ställt frågor om allt från miljöförstöring och djurens rätt till hur det ekonomiska systemet fungerar.

Nu stod hon framför mig. Hon var allvarlig. Hon hade sorg inför framtiden. Det syntes i hennes ögon och hördes i hennes röst. Hon ville veta om hon någonsin skulle kunna ge trygghet till sina barn. Hon ville veta vad pengar egentligen är, vilken trygghet som finns i pengar.

Hon var påläst, ställde de svåra frågorna och visste nog de flesta svaren. Ju mer hon hade förstått, ju mer förundrad hade hon blivit. Hon berättade att när förundran hade övergått till oro började en märkvärdig känsla av sorg krypa i henne. Hon hade förstått att hela det ekonomiska systemet till förskräckande stor del bygger på illusioner. Att marknadens aktörer bygger korthus som vi alla förväntas söka skydd i.

Vi brevväxlade en del, den lilla tjejen i den stora aulan och jag. Ibland låg jag sömnlös efter de där breven.

Hon skrev i breven om den levande ekonomin och om den döda. Den levande ekonomin bygger på solens strålar som gröna växter kan omvandla så att djur och människor kan leva. Den döda ekonomin som baseras ut i Ekonomiekot och av börsanalytiker. Och det bisarra att de som förmedlar budskapen om världens tillstånd ägnar mångfalt mer åt den döda ekonomin än åt den levande.

Bristvaran framför andra i det sentida tillväxtsamhället tycks vara eftertanke och tid att summera var vi står. Tempot har hissats upp i takt med tillväxten. Det finns inte så mycket tid för långa tankar. Finansministrar lever i en värld med excelark vars siffror hämtas från den döda ekonomin, från illusionernas värld.

Vem kan lita på system som bygger på fiktiva värden? Pengar, konton, siffror. Vi måste börja räkna i andra sorter också. Det är ju egentligen så självklart. Är brödet slut och affären stängd spelar det ingen roll hur många siffror jag samlat.

Vi har börjat förväxla pengar och siffror med verkliga resurser. Vi förlitar oss på den döda ekonomin och förnekar den levande. Det är detta vi måste bryta. Det kommer att göra ont. Men är nödvändigt. Det är vår arts stora utmaning.

Aulan var tyst. Hon stod med sorg, rädsla och hopplöshet i ögonen och undrade om hon orkade leva. Vi brevväxlade några gånger. Hon lärde mig mycket. Nu är hon död. Hon tog sitt liv för att hon inte orkade med.

Hon var känslig, sa de som kände henne. Men det var inte därför. Hon såg verkligheten och hon blev förtvivlad när så få ville lyssna och stanna upp. Förtvivlad över allt från hur vi behandlar höns till de globala orättvisorna, förtvivlad över miljöförstöringen och tvivlet på möjligheten att ge egna barn en framtida trygghet. Världen är sjuk, sa hon. Världen svarade desperat, som om samvetet tärde, med att påstå att hon var sjuk och känslig.

Jag saknar henne, den lilla tjejen med de sorgsna ögonen i den stora aulan. Jag är ledsen över att det genuint goda och medkännande inte orkade leva. Jag är ledsen över att det förklarades som något sjukt. För det är onekligen något annat som är sjukt.