<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:blogger='http://schemas.google.com/blogger/2008' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd="http://schemas.google.com/g/2005" xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-6465390877468062999</id><updated>2026-05-06T05:32:51.570-07:00</updated><category term="ID Theft"/><category term="Rape"/><category term="Scams"/><category term="Crime Tips"/><category term="Burglary"/><category term="Internet Security"/><category term="SCAM"/><category term="Child Safety"/><category term="Sexual Assault"/><category term="Crime Prevention Tips"/><category term="Tips on Prevention"/><category term="Theft"/><category term="Tips"/><category term="Personal Security and Safety"/><category term="Crime"/><category term="Misc."/><category term="Money Saving Tips"/><category term="Auto Theft Prevention"/><category term="Child Sexual Abuse"/><category term="Elder Abuse"/><category term="Facebook"/><category term="Fraud"/><category term="Victim Rights"/><category term="Car Theft"/><category term="Computer Crime"/><category term="CONFESSIONS"/><category term="Domestic Violence"/><category term="Internet Fraud and Scams"/><category term="Deviant Behavior"/><category term="Internet Crime"/><category term="Spam"/><category term="Child  Molestation"/><category term="Missing Cash"/><category term="Robbery"/><category term="Sexual Assault against Females"/><category term="Travel"/><category term="Computer"/><category term="Computer Criime"/><category term="FREE"/><category term="Ravishment"/><category term="SSN&#39;s"/><category term="Serial Killer/Rapist"/><category term="Sexual Trauma."/><category term="Abuse"/><category term="Child Kidnapping"/><category term="Child Rape"/><category term="Crime Index"/><category term="Criminal Behavior"/><category term="Laughs"/><category term="Sexual Assault - Spanish Version"/><category term="Violence."/><category term="ALZHEIMER&#39;S DISEASE"/><category term="Abduction"/><category term="Anti-Fraud"/><category term="Carjackng"/><category term="Child Abuse"/><category term="Cons"/><category term="Credit Card Scams"/><category term="Cyber-Stalking"/><category term="Financial"/><category term="Guilt"/><category term="Help"/><category term="Home Invasion"/><category term="Larceny"/><category term="PTSD"/><category term="Personal Note"/><category term="Prevention"/><category term="Safety"/><category term="Secrets"/><category term="Serial Killer"/><category term="Serial Killers"/><category term="Sociopath"/><category term="Survival"/><category term="What Not To Buy"/><category term="Advertisement"/><category term="Agency By City"/><category term="Agency Service Provided Beyond Survival Sexual Assault"/><category term="Aggressive Driving"/><category term="Alcohol"/><category term="Aspartame"/><category term="Assault"/><category term="Better Life"/><category term="Books"/><category term="Bribery"/><category term="Bullying"/><category term="Child  Sexual Abuse"/><category term="Child Porn"/><category term="Child Violence"/><category term="Classification of Crime"/><category term="Club Drugs"/><category term="College"/><category term="Criminal Activity"/><category term="Crimm"/><category term="Dating Violence"/><category term="E-Scams And Warnings"/><category term="Elder Scams"/><category term="Empathy"/><category term="Extortion"/><category term="Eyeballing a Shopping Center"/><category term="FBI"/><category term="Fakes"/><category term="Family Security"/><category term="Fat People"/><category term="Federal Law"/><category term="Fire"/><category term="Fun and Games"/><category term="Global Crime on World Wide Net"/><category term="Golden Rules"/><category term="Government"/><category term="Hackers"/><category term="Harassment"/><category term="Help Needed"/><category term="How to Prevent Rape"/><category term="Info."/><category term="Intent"/><category term="Internet Fraud"/><category term="Internet Predators"/><category term="Jobs"/><category term="Kidnapping"/><category term="Law"/><category term="Medician and Law"/><category term="Megans Law"/><category term="Mental Health"/><category term="Mental Health Sexual"/><category term="Missing Money"/><category term="Moner Matters"/><category term="Money Matters"/><category term="Motive"/><category term="Murder"/><category term="Note from Birdy"/><category term="Older Adults"/><category term="Opinion"/><category term="Opinions about this article are Welcome."/><category term="Porn"/><category term="Price of Crime"/><category term="Private Life"/><category term="Protect Our Kids"/><category term="Protect Yourself"/><category term="Protection Order"/><category term="Psychopath"/><category term="Psychopathy"/><category term="Psychosis"/><category term="Punishment"/><category term="Quoted Text"/><category term="Read Me"/><category term="Recovery"/><category term="Regret"/><category term="Religious Rape"/><category term="Remorse"/><category term="Road Rage"/><category term="Schemes"/><category term="Security Threats"/><category term="Sexual Education"/><category term="Sexual Harassment"/><category term="Shame"/><category term="Sociopathy"/><category term="Spyware"/><category term="Stalking"/><category term="State Law"/><category term="Stress"/><category term="Sympathy"/><category term="Tax Evasion"/><category term="Tricks"/><category term="Twitter"/><category term="Unemployment"/><category term="Victim"/><category term="Victimization"/><category term="Violence against Women"/><category term="Vulnerable Victims"/><category term="this Eve"/><category term="vs."/><title type='text'>In Birdy&#39;s Eyes:</title><subtitle type='html'>A collection of Bits and Pieces, as related to you by Birdy McKee, Crime Tips, and stories that will help you from becoming a victim of crime and other posts to allow you live day-to-day to the fullest possible extent.&#xa;&#xa;This is the only Blog that is currently translated into 77 Languages!</subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default?redirect=false'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><link rel='next' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default?start-index=26&amp;max-results=25&amp;redirect=false'/><author><name>Thomas &quot;Birdy&quot; McKee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09729180703317392134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8X_UwiF6R2nQ8Es9rsXuoeMccxTgO-NS-Xbc32M7HSPnDjBlycMkNzw46aBPiCBQO6UighIK-PKLftLha_xh8M8a57Kn8jv2a84y3hOpGysDhNoKCCPdh_-5lYwpuJKQ/s220/Birdy.jpg'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>21030</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>25</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6465390877468062999.post-3811736959323055621</id><published>2023-05-27T09:47:00.005-07:00</published><updated>2023-05-27T09:47:40.374-07:00</updated><title type='text'>English:  First Book: Chapter 3.   </title><content type='html'>&lt;p&gt;&amp;nbsp;&quot;AND so, after a time, I came to the mountains. Then, the course of my journey was altered, and I began to move along their bases, until, all at once, I saw that I had come
opposite to a vast rift, opening into the mountains. Through this, I was borne, moving at no great speed. On either side of me, huge, scarped walls of rock-like substance rose sheer. Far overhead, I discerned a thin ribbon
of red, where the mouth of the chasm opened, among inaccessible peaks. Within, was gloom, deep and sombre, and chilly silence. For awhile, I went onward steadily, and then, at last, I saw, ahead, a deep, red glow, that told
me I was near upon the further opening of the gorge. &quot;A minute came and went, and I was at the exit of the chasm, staring out upon an enormous amphitheatre of mountains. Yet, of the mountains, and the terrible grandeur
of the place, I recked nothing; for I was confounded with amazement, to behold, at a distance of several miles, and occupying the centre of the arena, a stupendous structure, built apparently of green jade. Yet, in itself,
it was not the discovery of the building that had so astonished me; but the fact, which became every moment more apparent, that in no particular, save in colour and its enormous size, did the lonely structure vary from this
house in which I live.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&quot;For awhile, I continued to stare, fixedly. Even then, I could scarcely believe that I saw aright. In my mind, a question formed, reiterating incessantly: &#39;What does it
mean?&#39; &#39;What does it mean?&#39; and I was unable to make answer, even out of the depths of my imagination. I seemed capable only of wonder and fear. For a time longer, I gazed, noting, continually, some fresh point
of resemblance that attracted me. At last, wearied and sorely puzzled, I turned from it, to view the rest of the strange place on to which I had intruded. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&quot;Hitherto, I had been so engrossed in my scrutiny of the House, that I had given only a cursory glance round. Now, as I looked, I began to realise upon what sort of a place
I had come. The arena, for so I have termed it, appeared a perfect circle of about ten to twelve miles in diameter, the House, as I have mentioned before, standing in the centre. The surface of the place, like to that of the
Plain, had a peculiar, misty appearance, that was yet not mist.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&quot;From a rapid survey, my glance passed quickly upwards, along the slopes of the circling mountains. How silent they were. I think that this same abominable stillness was more
trying to me, than anything that I had, so far, seen or imagined. I was looking up, now, at the great crags, towering so loftily. Up there, the impalpable redness gave a blurred appearance to everything.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&quot;And then, as I peered, curiously, a new terror came to me; for, away up among the dim peaks to my right, I had descried a vast shape of blackness, giant-like. It grew upon
my sight. It had an enormous equine head, with gigantic ears, and seemed to peer stead-fastly down into the arena. There was that about the pose, that gave me the impression of an eternal watchfulness--of having warded that
dismal place, through unknown eternities. Slowly, the monster became plainer to me; and then, suddenly, my gaze sprang from it to something further off and higher among the crags. For a long minute, I gazed, fearfully. I was
strangely conscious of something not altogether unfamiliar--as though something stirred in the back of my mind. The thing was black, and had four grotesque arms. The features showed, indistinctly. Round the neck, I made out
several light-coloured objects. Slowly, the details came to me, and I realised, coldly, that they were skulls. Further down the body was another circling belt, showing less dark against the black trunk. Then, even as I puzzled
to know what the thing was, a memory slid into my mind, and straightway, I knew that I was looking at a monstrous representation of Kali, the Hindu goddess of death.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&quot;Other remembrances of my old student days drifted into my thoughts. My glance fell back upon the huge beast-headed Thing. Simultaneously, I recognised it for the ancient Egyptian
god Set, or Seth, the Destroyer of Souls. With the knowledge, there came a great sweep of questioning--&#39;Two of the--!&#39; I stopped, and endeavoured to think. Things beyond my imagination, peered into my frightened mind.
I saw, obscurely. &#39;The old gods of mythology!&#39; I tried to comprehend to what it was all pointing. My gaze dwelt, flickeringly, between the two. &#39;If--&#39;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&lt;/span&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&quot;An&lt;/span&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt; idea came swiftly, and I turned, and glanced rapidly upwards, searching the gloomy crags, away to my left. Something loomed
out under a great peak, a shape of greyness. I wondered I had not seen it earlier, and then remembered I had not yet viewed that portion. I saw it more plainly now. It was, as I have said, grey. It had a tremendous head; but
no eyes. That part of its face was blank. Now, I saw that there were other things up among the mountains. Further off, reclining on a lofty ledge, I made out a livid mass, irregular and ghoulish. It seemed without form, save
for an unclean, half-animal face, that looked out, vilely, from somewhere about its middle. And then, I saw others--there were hundreds of them. They seemed to grow out of the shadows. Several, I recognised, almost immediately,
as mythological deities; others were strange to me, utterly strange, beyond the power of a human mind to conceive.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&quot;On each side, I looked, and saw more, continually. The mountains were full of strange things--Beast-gods, and Horrors, so atrocious and bestial that possibility and decency
deny any further attempt to describe them. And I--I was filled with a terrible sense of overwhelming horror and fear and repugnance; yet, spite of these, I wondered exceedingly. Was there then, after all, something in the
old heathen worship, something more than the mere deifying of men, animals and elements? The thought gripped me-- was there?&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&quot;Later, a question repeated itself. What were they, those Beast-gods, and the others? At first, they had appeared to me, just sculptured Monsters, placed indiscriminately among
the inaccessible peaks and precipices of the surrounding mountains. Now, as I scrutinised them with greater intentness, my mind began to reach out to fresh conclusions. There was something about them, an indescribable sort
of silent vitality, that suggested, to my broadening consciousness, a state of life-in-death--a something that was by no means life, as we understand it; but rather an inhuman form of existence, that well might be likened
to a deathless trance--a condition in which it was possible to imagine their continuing, eternally. &#39;Immortal!&#39; the word rose in my thoughts unbidden; and, straightway, I grew to wondering whether this might be the
immortality of the gods.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&quot;And then, in the midst of my wondering and musing, something happened. Until then, I had been staying, just within the shadow of the exit of the great rift. Now, without volition
on my part, I drifted out of the semi-darkness, and began to move slowly across the arena--towards the House. At this, I gave up all thoughts of those prodigious Shapes above me--and could only stare, frightenedly, at the
tremendous structure, towards which I was being conveyed so remorselessly. Yet, though I searched earnestly, I could discover nothing that I had not already seen, and so became gradually calmer.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&quot;Presently, I had reached a point more than half-way between the House and the gorge. All around, was spread the stark loneliness of the place, and the unbroken silence. Steadily,
I neared the great building. Then, all at once, something caught my vision, something that came round one of the huge buttresses of the House, and so into full view. It was a gigantic thing, and moved with a curious lope,
going almost upright, after the manner of a man. It was quite unclothed, and had a remarkable luminous appearance. Yet it was the face that attracted and frightened me the most. It was the face of a swine.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&quot;Silently, intently, I watched this horrible creature, and forgot my fear, momentarily, in my interest in its movements. It was making its way, cumbrously, round the building,
stopping, as it came to each window, to peer in, and shake at the bars, with which--as in this house--they were protected; and whenever it came to a door, it would push at it, fingering the fastening stealthily. Evidently,
it was searching for an ingress into the House.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&quot;I had come now to within less than a quarter of a mile of the great structure, and still I was compelled forward. Abruptly, the Thing turned, and gazed, hideously, in my direction.
It opened its mouth, and, for the first time, the stillness of that abominable place was broken, by a deep, booming note, that sent an added thrill of apprehension through me. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&lt;/span&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;Then&lt;/span&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;, immediately, I became aware that it was coming towards me, swiftly and silently. In an instant, it had covered half the distance
that lay between. And still, I was borne helplessly to meet it. Only a hundred yards, and the brutish ferocity of the giant face numbed me with a feeling of unmitigated horror. I could have screamed, in the supremeness of
my fear; and then, in the very moment of my extremity and despair, I became conscious that I was looking down upon the arena, from a rapidly-increasing height. I was rising, rising. In an inconceivably short while, I had reached
an altitude of many hundred feet. Beneath me, the spot that I had just left, was occupied by the foul Swine-creature. It had gone down on all fours, and was snuffing and rooting, like a veritable hog, at the surface of the
arena. A moment, and it rose to its feet, clutching upwards, with an expression of desire upon its face, such as I have never seen in this world.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&quot;Continually, I mounted higher. A few minutes, it seemed, and I had risen above the great mountains--floating, alone, afar in the redness. At a tremendous distance below, the
arena showed, dimly; with the mighty House looking no larger than a tiny spot of green. The Swine-thing was no longer visible.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&quot;Presently, I passed over the mountains, out above the huge breadth of the plain. Far away, on its surface, in the direction of the ring-shaped sun, there showed a confused
blur. I looked towards it, indifferently. It reminded me, somewhat, of the first glimpse I had caught of the mountain-amphitheatre.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&quot;With a sense of weariness, I glanced upwards at the immense ring of fire. What a strange thing it was! Then, as I stared, out from the dark centre, there spurted a sudden flare
of extraordinary vivid fire. Compared with the size of the black centre, it was as naught; yet, in itself, stupendous. With awakened interest, I watched it carefully, noting its strange boiling and glowing. Then, in a moment,
the whole thing grew dim and unreal, and so passed out of sight. Much amazed, I glanced down to the Plain from which I was still rising. Thus, I received a fresh surprise. The Plain--everything, had vanished, and only a sea
of red mist was spread, far below me. Gradually, as I stared, this grew remote, and died away into a dim, far mystery of red, against an unfathomable night. Awhile, and even this had gone, and I was wrapped in an impalpable,
lightless gloom.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;~~~ To be Continued ...&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/feeds/3811736959323055621/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/english-first-book-chapter-3.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/3811736959323055621'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/3811736959323055621'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/english-first-book-chapter-3.html' title='English:  First Book: Chapter 3.   '/><author><name>Thomas &quot;Birdy&quot; McKee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09729180703317392134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8X_UwiF6R2nQ8Es9rsXuoeMccxTgO-NS-Xbc32M7HSPnDjBlycMkNzw46aBPiCBQO6UighIK-PKLftLha_xh8M8a57Kn8jv2a84y3hOpGysDhNoKCCPdh_-5lYwpuJKQ/s220/Birdy.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6465390877468062999.post-212154538783758317</id><published>2023-05-27T09:46:00.003-07:00</published><updated>2023-05-27T09:46:42.519-07:00</updated><title type='text'> Albanian: Libri i parë: Kapitulli 3.   </title><content type='html'>&lt;p&gt;&amp;nbsp;&quot;Dhe kështu, pas një kohe, erdha në male. Më pas, rrjedha e udhëtimit tim u ndryshua dhe fillova të lëviz përgjatë bazave të tyre, derisa menjëherë
pashë se kisha ardhur përballë një përçarjeje të madhe. , duke u hapur në male. Përmes kësaj, unë u përballa, duke lëvizur me një shpejtësi të
vogël. Në të dyja anët e mia, mure të mëdha, të gërvishtura me substancë të ngjashme me shkëmbin ngriheshin tejdukshëm. Larg sipër, dallova një fjongo të
hollë të kuqe, ku u hap gryka e humnerës, midis majave të paarritshme. Brenda, ishte errësirë, e thellë dhe e zymtë dhe heshtje e ftohtë. Për pak kohë vazhdova në
mënyrë të qëndrueshme dhe më në fund pashë, përpara, një shkëlqim të thellë, të kuq, që tregonte Unë isha afër në hapjen e mëtejshme
të grykës. &quot;Një minutë erdhi e shkoi, dhe unë isha në dalje të humnerës, duke parë një amfiteatër të madh malesh. Megjithatë, nga malet dhe madhështia
e tmerrshme e vendit, nuk mendova asgjë; sepse isha i hutuar nga habia, kur shikoja, në një distancë prej disa miljesh, dhe duke zënë qendrën e arenës, një strukturë të
mrekullueshme, të ndërtuar me sa duket me xhade të gjelbër. Megjithatë, në vetvete, nuk ishte zbulimi i ndërtesës që më kishte habitur aq shumë; por fakti, që bëhej
çdo çast më i dukshëm, se në asnjë mënyrë, përveç ngjyrës dhe përmasave të mëdha, struktura e vetmuar ndryshonte nga kjo shtëpi ku unë jetoj.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Për ca kohë, vazhdova të shikoja, i fiksuar. Edhe atëherë, mezi mund ta besoja se pashë mirë. Në mendjen time u krijua një pyetje, duke përsëritur
vazhdimisht: &quot;Çfarë do të thotë?&quot; &#39;Çfarë do të thotë?&#39; dhe nuk isha në gjendje të përgjigjesha, as nga thellësia e imagjinatës sime. Më
dukej i aftë vetëm për habi dhe frikë. Për një kohë të gjatë, vështrova, duke vënë në dukje, vazhdimisht, një pikë të freskët ngjashmërie
që më tërhiqte. Më në fund, I lodhur dhe shumë i hutuar, u ktheva nga ajo, për të parë pjesën tjetër të vendit të çuditshëm ku kisha hyrë. Tani,
ndërsa shikoja, fillova të kuptoja se çfarë lloj vendi kisha ardhur. Arena, sepse kështu e kam quajtur unë, dukej një rreth i përsosur prej rreth dhjetë deri në dymbëdhjetë
milje në diametër, Shtëpia, siç e kam përmendur më parë, qëndronte në qendër. Sipërfaqja e vendit, si ajo e fushës, kishte një pamje të veçantë,
të mjegullt, që nuk ishte ende mjegull.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Nga një sondazh i shpejtë, vështrimi im kaloi shpejt lart, përgjatë shpateve të maleve që qarkullonin. Sa të heshtur ishin ata. Mendoj se kjo qetësi e neveritshme
po më mundonte më shumë se çdo gjë që kisha parë apo imagjinuar deri tani. Po shikoja lart, tani, shkrepat e mëdhenj, që ngriheshin aq lart.Atje lart, skuqja e padukshme i jepte
një pamje të turbullt çdo gjëje.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Dhe më pas, ndërsa shikoja, me kuriozitet, më erdhi një tmerr i ri; sepse, lart midis majave të zbehta në të djathtën time, kisha përshkruar një formë
të madhe të zezë, si gjigante. Ajo u rrit në shikimin tim. Ajo kishte një kokë gjigante kali, me veshë gjigantë dhe dukej sikur shikonte me këmbëngulje poshtë në
arenë. Ishte ajo në lidhje me pozën, që më dha përshtypjen e një vigjilence të përjetshme - se kisha ruajtur atë vend të mjerë, përmes përjetësive
të panjohura. Ngadalë, përbindëshi u bë më i qartë për mua; dhe më pas, papritmas, vështrimi im doli prej tij në diçka më larg dhe më lart midis shkëmbinjve.
Për një minutë të gjatë, vështrova me frikë. Isha çuditërisht i vetëdijshëm për diçka jo krejt të panjohur - sikur diçka më trazohej në
pjesën e prapme të mendjes sime. Gjëja ishte e zezë dhe kishte katër krahë groteskë. Tiparet dukeshin në mënyrë të paqartë. Rreth qafës dallova disa objekte
me ngjyra të çelura. Ngadalë më erdhën detajet dhe E kuptova, ftohtë, se ishin kafka, më poshtë trupit ishte një rrip tjetër rrethues, që tregonte më pak errësirë
​​përballë trungut të zi. Më pas, edhe pse në mëdyshje të dija se çfarë ishte gjëja, një kujtim rrëshqiti në mendjen time dhe menjëherë
e kuptova se po shikoja një paraqitje monstruoze të Kali, perëndeshës hindu të vdekjes.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Kujtime të tjera të ditëve të mia të vjetra studentore u futën në mendimet e mia. Vështrimi im ra përsëri mbi Gjënë e madhe me kokë bishë.
Njëkohësisht, e njoha atë për perëndinë e lashtë egjiptiane Set, ose Seth, Shkatërruesi i shpirtrave. Me njohurinë, atje erdhi një spastrim i madh i pyetjeve--&#39;Dy nga--!&#39;
U ndala dhe u përpoqa të mendoja. Gjërat përtej imagjinatës sime, më shikuan në mendjen time të frikësuar. Pashë, në mënyrë të errët. &quot;Perënditë
e vjetër të mitologjisë!&quot; Unë u përpoqa të kuptoja se çfarë po tregonte e gjitha. Vështrimi im qëndroi, duke u dridhur, midis të dyve. &#39;Nëse--&#39;.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Një ide erdhi me shpejtësi, dhe unë u ktheva dhe hodha një vështrim me shpejtësi lart, duke kërkuar shkëmbinjtë e zymtë, larg në të majtë.
Diçka u shfaq nën një majë të madhe, një formë gri. Pyes veten se nuk e kisha parë më parë, dhe më pas u kujtova Nuk e kisha parë ende atë pjesë. E pashë
më qartë tani. Ishte, siç thashë, gri. Kishte një kokë të jashtëzakonshme, por pa sy. Ajo pjesë e fytyrës së saj ishte bosh. Tani, pashë se kishte gjëra të
tjera lart midis maleve. Më tej, i mbështetur në një parvaz të lartë, dallova një masë të egër, të çrregullt dhe të ndyrë. Më dukej pa formë,
përveç një fytyre të papastër, gjysmë kafshe, që dukej nga diku jashtë, e neveritshme. rreth mesit të saj. Dhe më pas, pashë të tjera -- ishin qindra prej tyre.
Ata dukej se u rritën nga hijet. Disa, unë i njoha, pothuajse menjëherë, si hyjnitë mitologjike; të tjera ishin të çuditshme për mua, krejtësisht të çuditshme,
përtej fuqia e mendjes njerëzore për të konceptuar.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Në secilën anë, shikoja dhe shihja më shumë, vazhdimisht. Malet ishin plot me gjëra të çuditshme - perëndi-bisha dhe tmerre, aq mizore dhe shtazarake saqë
mundësia dhe mirësjellja mohojnë çdo përpjekje të mëtejshme për t&#39;i përshkruar ato. Dhe unë-- Isha i mbushur me një ndjenjë të tmerrshme tmerri, frike
dhe neverieje të tmerrshme; megjithatë, pavarësisht nga këto, pyesja shumë. A kishte atëherë, në fund të fundit, diçka në adhurimin e vjetër pagan, diçka
më shumë se hyjnizimi i thjeshtë i njerëzve, kafshëve dhe Mendimi më pushtoi -- ishte aty?&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Më vonë, një pyetje u përsërit. Çfarë ishin ata, ato perëndi-bishë dhe të tjerët? Në fillim më ishin dukur, thjesht përbindësha
të skalitur, të vendosur pa dallim midis majave dhe greminave të paarritshme të maleve përreth. Tani, si I shqyrtova me vëmendje më të madhe, mendja ime filloi të arrinte në
përfundime të reja. Kishte diçka në to, një lloj vitaliteti i heshtur i papërshkrueshëm, që sugjeronte, në vetëdijen time të zgjeruar, një gjendje jete në
vdekje - një diçka. kjo nuk ishte aspak jetë, siç e kuptojmë ne, por më tepër një formë çnjerëzore e ekzistencës, ajo pus mund të krahasohet me një
ekstazë pa vdekje - një gjendje në të cilën ishte e mundur të imagjinohej vazhdimi i tyre, përjetësisht. &quot;I pavdekshëm!&quot; fjala u ngrit në mendimet e mia pa u thirrur
dhe, menjëherë, u rrita në veten time nëse kjo mund të ishte pavdekësia e perëndive.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Dhe më pas, në mes të habisë dhe meditimit tim, diçka ndodhi. Deri atëherë, unë kisha qëndruar, vetëm në hijen e daljes së çarjes
së madhe. Tani, pa vullnet nga ana ime, dola nga gjysma. -errësirë ​​dhe fillova të lëviz ngadalë nëpër arenë - drejt shtëpisë. Në këtë moment,
hoqa dorë nga të gjitha mendimet e atyre Formave të mrekullueshme mbi mua - dhe munda vetëm të shikoja, i frikësuar, strukturën e jashtëzakonshme, drejt së cilës isha. E përcolli
kaq pa pendim. Megjithatë, megjithëse kërkova me zell, nuk munda të zbuloja asgjë që nuk e kisha parë tashmë, dhe kështu u bëra gradualisht më e qetë.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Aktualisht, unë kisha arritur në një pikë më shumë se gjysmë të rrugës midis shtëpisë dhe grykës. Rreth e rrotull ishte përhapur vetmia
e thellë e vendit dhe heshtja e pandërprerë. Në mënyrë të qëndrueshme, iu afrova ndërtesës së madhe. Pastaj, përnjëherë. , diçka më zuri vizionin,
diçka që erdhi rreth njërës nga mbështetëset e mëdha të Shtëpisë dhe kështu në pamje të plotë. Ishte një gjë gjigante dhe lëvizte me një
lopë kureshtare, duke shkuar pothuajse drejt, sipas mënyrës së një burri. ishte krejt i zhveshur dhe kishte një pamje të shquar shkëlqyese.Megjithatë ishte fytyra që më
tërhoqi dhe më trembi më shumë.Ishte fytyra e një derri.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Në heshtje, me vëmendje, e pashë këtë krijesë të tmerrshme dhe harrova frikën time, për momentin, në interesin tim për lëvizjet e saj. Ajo
po bënte rrugën e saj, në mënyrë të vështirë, rreth ndërtesës, duke ndaluar, ndërsa vinte në çdo dritare, për të parë, dhe tundi hekurat, me
të cilët - si në këtë shtëpi - ata mbroheshin; dhe sa herë që vinte te një derë, ajo e shtynte atë, duke e shtrënguar me gisht fshehurazi. .&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Unë kisha arritur tani në më pak se një çerek milje nga struktura e madhe, dhe ende isha i detyruar përpara. Papritur, Gjë u kthye dhe shikoi, në mënyrë
të frikshme, në drejtimin tim. Ajo hapi gojën dhe, për hera e parë, qetësia e atij vendi të neveritshëm u thye, nga një notë e thellë, e ndezur, që më dërgoi
një drithërimë të shtuar frikësimi.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;Më pas, menjëherë e kuptova se po vinte drejt meje, me shpejtësi dhe në heshtje. Në një çast, ai kishte përshkuar gjysmën e distancës që shtrihej
mes tyre. Dhe prapëseprapë, unë u përballa i pafuqishëm për ta takuar atë. Vetëm njëqind metra, dhe egërsia e egër e fytyrës gjigante më mpiri me një ndjenjë
tmerri të pazbutur. Unë mund të kisha bërtitur, në supremitetin e frikës sime; dhe më pas, pikërisht në momentin e ekstremitetit dhe dëshpërimit tim, u bëra i vetëdijshëm
se po shikoja nga lart arenën, nga një lartësi që rritej me shpejtësi. Po ngrihesha, po ngrihesha. Në një kohë të pakonceptueshme, unë kisha arritur një lartësi prej
qindra këmbësh. Poshtë meje, vendi që sapo kisha lënë, e zinte krijesa e ndyrë Derri. Ai kishte zbritur me të katër këmbët, dhe po thithte e rrënjoste, si një
derr i vërtetë, në sipërfaqen e arenës. Një moment, dhe u ngrit në këmbë, duke u shtrënguar lart, me një shprehje dëshire në fytyrë, siç nuk e kam
parë kurrë në këtë botë.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Vazhdimisht, u ngjita më lart. M&#39;u duk, disa minuta dhe isha ngritur mbi malet e mëdha - duke lundruar, i vetëm, larg në skuqje. Në një distancë të jashtëzakonshme
poshtë, arena dukej e zbehtë; me Shtëpinë e fuqishme duke parë jo më e madhe se një njollë e vogël jeshile. Gjërat e derrit nuk shiheshin më.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Aktualisht, kalova mbi male, mbi gjerësinë e madhe të fushës. Larg, në sipërfaqen e saj, në drejtim të diellit në formë unaze, dukej një turbullim
i turbullt. Shikova drejt tij, indiferent. Më kujtoi mua, disi, nga pamja e parë që kisha kapur nga amfiteatri malor.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Me një ndjenjë lodhjeje, hodha një vështrim lart te unaza e pamasë e zjarrit. Çfarë gjëje e çuditshme ishte! Më pas, ndërsa shikoja, nga qendra
e errët, shpërtheu një flakërim i papritur zjarri i jashtëzakonshëm i gjallë. Krahasuar me madhësinë e qendrës së zezë, ishte si asgjë, megjithatë, në
vetvete, mahnitëse. Me interes të zgjuar, e pashë me kujdes, duke vënë re vlimin dhe shkëlqimin e tij të çuditshëm. Pastaj, në një çast, e gjithë gjëja
u zbeh dhe joreale, dhe kështu kaloi Shumë i habitur, hodha një vështrim nga fusha nga e cila po ngrihesha akoma. Kështu, mora një surprizë të re. Rrafshina - gjithçka ishte zhdukur
dhe vetëm një det mjegull e kuqe ishte përhapur shumë poshtë meje Gradualisht, ndërsa shikoja, kjo u bë e largët dhe vdiq në një mister të zbehtë të kuq, kundër
një nate të pazbulueshme.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;~~~ Vazhdon...&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/feeds/212154538783758317/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/albanian-libri-i-pare-kapitulli-3.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/212154538783758317'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/212154538783758317'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/albanian-libri-i-pare-kapitulli-3.html' title=' Albanian: Libri i parë: Kapitulli 3.   '/><author><name>Thomas &quot;Birdy&quot; McKee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09729180703317392134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8X_UwiF6R2nQ8Es9rsXuoeMccxTgO-NS-Xbc32M7HSPnDjBlycMkNzw46aBPiCBQO6UighIK-PKLftLha_xh8M8a57Kn8jv2a84y3hOpGysDhNoKCCPdh_-5lYwpuJKQ/s220/Birdy.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6465390877468062999.post-8625600668225252243</id><published>2023-05-27T09:45:00.005-07:00</published><updated>2023-05-27T09:45:40.432-07:00</updated><title type='text'> Arabic: الكتاب الأول: الفصل الثالث.   </title><content type='html'>&lt;p style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&quot;وهكذا ، بعد فترة ، جئت إلى الجبال. ثم
تغير مسار رحلتي ، وبدأت أتحرك على طول قواعدهم
، حتى رأيت مرة واحدة أنني قد أتيت مقابل
صدع واسع ، الانفتاح على الجبال. من خلال
هذا ، حملتني ، أتحرك بسرعة كبيرة. على جانبي
، ارتفعت الجدران الضخمة المكسورة من مادة
تشبه الصخر. انفتح فم الهوة ، بين القمم التي
يتعذر الوصول إليها. كان بداخلها صمتًا
كئيبًا وعميقًا وكئيبًا وباردًا. لفترة
، واصلت المضي قدمًا بثبات ، وبعد ذلك ، أخيرًا
، رأيت ، أمامًا ، وهجًا أحمر عميقًا ، كنت
قريبًا عند الفتح الإضافي للمضيق. &quot;جاءت
دقيقة وذهبت ، وكنت عند مخرج الهوة ، أحدق
في مدرج ضخم من الجبال. ومع ذلك ، من الجبال
وعظمة المكان الرهيبة ، لم أحسب شيئًا. فذهلت
من دهشتي لأرى ، على مسافة عدة أميال ، ويحتل
وسط الساحة ، بناء هائل مبني على ما يبدو
من اليشم الأخضر. ومع ذلك ، في حد ذاته ، لم
يكن اكتشاف المبنى هو ما أدهشني ؛ لكن الحقيقة
، التي أصبحت أكثر وضوحًا في كل لحظة ، أنه
ليس على وجه الخصوص ، باستثناء اللون وحجمه
الهائل ، هل يختلف الهيكل الوحيد عن هذا
المنزل الذي أعيش فيه.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&quot;لفترة من الوقت ، واصلت التحديق بثبات.
وحتى في ذلك الوقت ، لم أستطع أن أصدق أنني
رأيت الحق. في ذهني ، تم تشكيل سؤال ، مكررًا
باستمرار:&quot; ماذا يعني ذلك؟ &quot; &#39;ماذا يعني ذلك؟&#39;
ولم أتمكن من الإجابة ، حتى من أعماق مخيلتي.
بدت لي قادرًا فقط على التساؤل والخوف. لفترة
أطول ، حدقت ، وأشير باستمرار إلى نقطة تشابه
جديدة جذبتني. أخيرًا ، مرهقًا ومربكًا
للغاية ، التفت عنه ، لأرى بقية المكان الغريب
الذي دخلت إليه. &quot;حتى الآن ، كنت منغمسًا
في تدقيقي على المنزل ، لدرجة أنني لم أعطي
سوى نظرة خاطفة. الآن ، عندما نظرت ، بدأت
أدرك نوع المكان الذي أتيت إليه. الساحة
، على حد وصفي لها ، بدت دائرة كاملة يبلغ
قطرها حوالي عشرة إلى اثني عشر ميلاً ، البيت
، كما ذكرت من قبل ، يقف في الوسط. كان لسطح
المكان ، مثل سطح السهل ، مظهر غريب وضبابي
، لم يكن ضبابًا بعد.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&quot;من مسح سريع ، مرت نظراتي بسرعة إلى
أعلى ، على طول منحدرات الجبال الدائرية.
ما مدى صمتهم. أعتقد أن هذا السكون البغيض
نفسه كان يحاولني أكثر من أي شيء رأيته أو
تخيلته حتى الآن كنت أنظر إلى أعلى ، الآن
، في الصخور العظيمة ، شاهقة بشكل مرتفع
للغاية. هناك ، أعطى الاحمرار غير المحسوس
مظهرًا غير واضح لكل شيء.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&quot;وبعد ذلك ، عندما نظرت بفضول ، جاءني
رعب جديد ؛ لأنني ، بعيدًا بين القمم القاتمة
على يميني ، وصفت شكلاً واسعاً من السواد
، مثل العملاق. نما على بصري. رأس خيل ضخم ،
بأذنين عملاقين ، وبدا وكأنه يحدق بثبات
إلى أسفل في الحلبة.كان هناك ذلك حول الوضع
، الذي أعطاني انطباعًا عن اليقظة الأبدية
- من حراسة هذا المكان الكئيب ، من خلال الأبدية
غير المعروفة. ببطء ، أصبح الوحش أكثر وضوحًا
بالنسبة لي ؛ وفجأة ، انبثقت نظراتي منه
إلى شيء أبعد وأعلى بين الصخور. لمدة دقيقة
طويلة ، حدقت بخوف. كنت على دراية بشيء ليس
غير مألوف تمامًا - كما لو أن شيئًا ما تحرك
في الجزء الخلفي من ذهني. كان الشيء أسود
، وله أربعة أذرع بشعة. وأظهرت الملامح ،
بشكل غير واضح. حول العنق ، صنعت العديد من
الأشياء ذات الألوان الفاتحة. ببطء ، جاءت
التفاصيل إلي ، و أدركت ، ببرود ، أنها كانت
جماجم ، وفي أسفل الجسم كان هناك حزام دائري
آخر ، يظهر أقل قتامة على الجذع الأسود. ثم
، حتى عندما كنت في حيرة لمعرفة ما هو الشيء
، انزلقت ذاكرة في ذهني ، وعلى الفور ، علمت
أنني كنت أنظر إلى تمثيل وحشي لكالي ، إلهة
الموت الهندوسية.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&quot;ذكريات أخرى من أيام دراستي القديمة
انجرفت إلى أفكاري. تراجعت نظراتي على الشيء
الضخم ذي رأس الوحش. في الوقت نفسه ، تعرفت
عليه من أجل الإله المصري القديم ست ، أو
سيث ، مدمر الأرواح. مع العلم ، هناك جاءت
عملية استجواب كبيرة - &quot;اثنان من -!&quot; توقفت
وحاولت التفكير. أشياء تفوق خيالي حدق في
ذهني الخائف. رأيت بشكل غامض. &quot;آلهة الأساطير
القديمة!&quot; حاولت أن أفهم ما يشير إليه كل
شيء ، فحل نظري خافتًا بين الاثنين.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&quot;جاءت الفكرة بسرعة ، واستدرت ، ونظرت
سريعًا إلى الأعلى ، أبحث في الصخور القاتمة
، بعيدًا إلى يساري. كان هناك شيء ما يلوح
في الأفق تحت قمة عظيمة ، شكل من الرمادي.
تساءلت أنني لم أره من قبل ، ثم تذكرت لم أشاهد
هذا الجزء بعد. لقد رأيته الآن بشكل أكثر
وضوحًا. لقد كان ، كما قلت ، رماديًا. كان له
رأس هائل ؛ لكن بلا عيون. كان ذلك الجزء من
وجهه فارغًا. الآن ، رأيت أنه كان هناك أشياء
أخرى بين الجبال. بعيدًا ، متكئًا على حافة
شاهقة ، صنعت كتلة حية ، غير منتظمة ومبهمة.
بدت بلا شكل ، باستثناء وجه غير نظيف ، نصف
حيوان ، بدا ، بفظاظة ، من مكان ما حول وسطه.
وبعد ذلك ، رأيت آخرين - كان هناك المئات منهم.
ويبدو أنهم خرجوا من الظل. أدركت على الفور
تقريبًا العديد من الآلهة الأسطورية ؛
وكان البعض الآخر غريبًا بالنسبة لي ، وغريبًا
تمامًا ، وراء قوة العقل البشري على تصور.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&quot;على كل جانب ، نظرت ، ورأيت المزيد باستمرار.
كانت الجبال مليئة بأشياء غريبة - آلهة وحوش
، وأهوال ، فظيعة ووحشية لدرجة أن الاحتمال
واللياقة تنفي أي محاولة أخرى لوصفها. وأنا--
كنت مليئًا بإحساس رهيب بالرعب والخوف
والاشمئزاز ؛ ومع ذلك ، على الرغم من ذلك
، كنت أتساءل كثيرًا. هل كان هناك ، بعد كل
شيء ، شيء في العبادة الوثنية القديمة ،
شيء أكثر من مجرد تأليه البشر والحيوانات
و العناصر؟ سيطر علي الفكر - هل كان هناك؟&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&quot;في وقت لاحق ، كرر السؤال نفسه. ماذا
كانوا هم ، هؤلاء الآلهة الوحوش ، والآخرين؟
في البداية ، لقد ظهروا لي ، مجرد وحوش منحوتة
، تم وضعها بشكل عشوائي بين القمم والمنحدرات
التي يتعذر الوصول إليها للجبال المحيطة.
والآن ، كما لقد قمت بفحصها بدقة أكبر ، وبدأ
عقلي في الوصول إلى استنتاجات جديدة. كان
هناك شيء عنهم ، نوع لا يمكن وصفه من الحيوية
الصامتة ، التي اقترحت ، لوعائي الواسع
، حالة من الحياة في الموت - شيء لم يكن ذلك
بأي حال من الأحوال حياة كما نفهمها ؛ بل
شكل من أشكال الوجود اللاإنساني ، يمكن
تشبيهه بنشوة لا تموت - حالة كان من الممكن
فيها تخيل استمرارها إلى الأبد. &quot;خالدة!&quot;
ارتفعت الكلمة في أفكاري غير ممنوعة ؛ وعلى
الفور ، كبرت لأتساءل عما إذا كان هذا قد
يكون خلود الآلهة.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&quot;وبعد ذلك ، في خضم التساؤل والتفكير
، حدث شيء ما. حتى ذلك الحين ، كنت أقيم ، فقط
في ظل مخرج الصدع الكبير. الآن ، دون إرادة
من جانبي ، انجرفت من شبه - الظلام ، وبدأت
تتحرك ببطء عبر الساحة - نحو المنزل. في هذا
الوقت ، تخليت عن كل أفكار تلك الأشكال الرائعة
فوقي - ولم أستطع سوى التحديق ، بخوف ، في الهيكل
الهائل ، الذي كنت أتواجد فيه نقلت بلا رحمة.
ومع ذلك ، على الرغم من أنني بحثت بجدية ،
لم أتمكن من اكتشاف أي شيء لم أره بالفعل
، وبالتالي أصبحت أهدأ تدريجياً.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&quot;في الوقت الحاضر ، وصلت إلى نقطة أكثر
من منتصف الطريق بين المنزل والمضيق. في
كل مكان ، انتشرت الوحدة الصارخة للمكان
، والصمت المستمر. اقتربت بثبات من المبنى
العظيم. ثم ، كل ذلك مرة واحدة ، شيء ما لفت
نظري ، شيء جاء حول إحدى الدعامات الضخمة
للمنزل ، وهكذا أصبح مرئيًا بالكامل. لقد
كان شيئًا عملاقًا ، وتحرك بقبضة غريبة
، مستقيمة تقريبًا ، على طريقة الرجل. كان
عاريًا تمامًا ، وكان له مظهر مضيء رائع
، إلا أن الوجه كان أكثر ما جذبني وخوفًا
، لقد كان وجه الخنزير.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&quot;بصمت ، باهتمام ، شاهدت هذا المخلوق
الرهيب ، ونسيت خوفي ، للحظات ، في اهتمامي
بحركاته. كان يشق طريقه ، بشكل متراكم ، حول
المبنى ، متوقفًا ، عند وصوله إلى كل نافذة
، للنظر فيه ، وتهتز على القضبان ، التي - كما
هو الحال في هذا المنزل - كانت محمية ؛ وكلما
وصل الباب ، كان يدفعه ، ويصبع بإصبعه خلسة.
ومن الواضح أنه كان يبحث عن دخول إلى المنزل
.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&quot;لقد جئت الآن إلى مسافة أقل من ربع ميل
من الهيكل العظيم ، وما زلت مضطرًا إلى الأمام.
فجأة ، استدار الشيء ، وحدق في اتجاهي ، بفظاعة.
فتح فمه ، و في المرة الأولى ، تحطمت سكون
ذلك المكان البغيض ، بملاحظة عميقة ومزدهرة
، أرسلت إلي مزيدًا من التشويق والتخوف.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;ثم ، على الفور ، أدركت أنها قادمة نحوي
بسرعة وبصمت. في لحظة ، غطت نصف المسافة الواقعة
بينهما. ومع ذلك ، فقد تحملت بلا حول ولا قوة
لمواجهتها. على بعد مائة ياردة فقط ، وخدرت
الضراوة الوحشية للوجه العملاق بشعور
من الرعب التام. كان بإمكاني أن أصرخ في خوف
خوفي. وبعد ذلك ، في نفس اللحظة التي أشعر
فيها باليأس واليأس ، أدركت أنني كنت أنظر
إلى الساحة ، من ارتفاع متزايد بسرعة. كنت
أرتفع ، أرتفع. في فترة قصيرة لا يمكن تصورها
، وصلت إلى ارتفاع عدة مئات من الأقدام. تحتي
، البقعة التي تركتها للتو ، احتلها مخلوق
الخنازير القبيح. لقد نزل من على أطرافه
الأربعة ، وكان يشم ويتجذر ، مثل خنزير حقيقي
، على سطح الحلبة. لحظة ، وقفت على قدميها
، متشبثة بالأعلى ، مع تعبير عن الرغبة على
وجهها ، كما لم أره في هذا العالم من قبل.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&quot;باستمرار ، صعدت إلى أعلى. بدا لي أنني
صعدت فوق الجبال العظيمة لبضع دقائق - عائمًا
، وحيدًا ، بعيدًا في الاحمرار. على مسافة
هائلة أدناه ، كانت الساحة تظهر بشكل خافت
؛ مع نظرة البيت العظيم ليس أكبر من بقعة
صغيرة من اللون الأخضر. لم يعد شيء الخنازير
مرئيًا.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&quot;في الوقت الحاضر ، مررت فوق الجبال
، فوق العرض الهائل للسهل. بعيدًا ، على سطحه
، في اتجاه الشمس على شكل حلقة ، ظهر ضبابية
مشوشة. نظرت نحوها ، بلا مبالاة. ذكّرت لي
، إلى حد ما ، من أول لمحة قد التقطتها عن المدرج
الجبلي.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&quot;بشعور من الإرهاق ، ألقيت نظرة سريعة
على حلقة النار الهائلة. يا له من شيء غريب!
ثم ، عندما كنت أحدق ، من وسط الظلام ، انبثق
توهج مفاجئ من نيران زاهية غير عادية. مقارنة
بالحجم من المركز الأسود ، كان بلا شيء ؛
ومع ذلك ، في حد ذاته ، مذهل. باهتمام مستيقظ
، شاهدته بعناية ، مشيرًا إلى غليانه وتوهجه
الغريب. ثم ، في لحظة ، أصبح كل شيء باهتًا
وغير واقعي ، ومضى بعيدًا عن الأنظار. ودهشت
كثيرًا ، ألقيت نظرة خاطفة على السهل الذي
كنت لا أزال أرتفع منه. وهكذا ، تلقيت مفاجأة
جديدة. لقد اختفى السهل - كل شيء ، ولم ينتشر
سوى بحر من الضباب الأحمر ، أسفل مني بكثير
تدريجيًا ، بينما كنت أحدق ، أصبح هذا بعيدًا
، ومات بعيدًا في غموض غامض بعيد من اللون
الأحمر ، في مواجهة ليلة لا يسبر غورها.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;~~~ يتبع ...&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot; style=&quot;text-align: right;&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/feeds/8625600668225252243/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/arabic_27.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/8625600668225252243'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/8625600668225252243'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/arabic_27.html' title=' Arabic: الكتاب الأول: الفصل الثالث.   '/><author><name>Thomas &quot;Birdy&quot; McKee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09729180703317392134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8X_UwiF6R2nQ8Es9rsXuoeMccxTgO-NS-Xbc32M7HSPnDjBlycMkNzw46aBPiCBQO6UighIK-PKLftLha_xh8M8a57Kn8jv2a84y3hOpGysDhNoKCCPdh_-5lYwpuJKQ/s220/Birdy.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6465390877468062999.post-5422925292054150751</id><published>2023-05-27T09:44:00.002-07:00</published><updated>2023-05-27T09:46:06.170-07:00</updated><title type='text'> Azerbaijani: Birinci kitab: 3-cü fəsil.   </title><content type='html'>&lt;p&gt;&amp;nbsp;&quot;Və beləliklə, bir müddət sonra dağlara gəldim. Sonra səyahətimin istiqaməti dəyişdi və mən onların əsasları ilə
hərəkət etməyə başladım, ta ki, bir anda böyük bir yarığın qarşısına gəldiyimi gördüm. , dağlara açılır.Bunun
vasitəsilə mən böyük sürətlə hərəkət etdim.Mənim hər iki tərəfimdə qayaya bənzər maddədən ibarət nəhəng, qırıq
divarlar şəffaf qalxdı. uçurumun ağzı açıldı, əlçatmaz zirvələr arasında.İçəridə zülmət, dərin və qaranlıq
və sərin sükut vardı.Bir müddət dayanmadan irəlilədim və nəhayət, irəlidə dərin, qırmızı bir parıltı gördüm. Mən
dərənin növbəti açılışına yaxın idim.&quot;Bir dəqiqə keçdi və mən uçurumun çıxışında idim və nəhəng
bir amfiteatra baxırdım. Bununla belə, dağlar və yerin dəhşətli əzəməti haqqında heç bir şey hesab etmədim; çünki bir neçə
mil aralıda və arenanın mərkəzində yaşıl nefritdən tikilmiş heyrətamiz bir quruluşu gördüyüm üçün heyrətdən çaşdım.
Ancaq özlüyündə məni heyrətə gətirən binanın kəşfi deyildi; lakin hər an daha aydın görünən odur ki, rəngi və nəhəng
ölçüsü istisna olmaqla, tənha tikili mənim yaşadığım bu evdən fərqli deyildi.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&quot;Bir müddət dayanmadan baxmağa davam etdim. Onda da düz gördüyümə inana bilmirdim. Beynimdə davamlı olaraq təkrarlanan bir sual yarandı: &quot;Bu
nə deməkdir? &#39;Bunun mənası nədi?&#39; və təxəyyülümün dərinliklərindən belə cavab verə bilmədim.Mən yalnız heyrət və
qorxuya qadir görünürdüm.Daha bir müddət məni cəlb edən yeni oxşarlıq nöqtəsinə baxaraq daima qeyd etdim.Nəhayət, yorğun və çox
çaşqın halda içəri girdiyim qəribə yerin qalanını görmək üçün oradan döndüm: “İndiyə qədər mən Evi diqqətlə
araşdırmağa o qədər qarışmışdım ki, yalnız bir nəzər salmışdım. İndi baxdıqca necə bir yerə gəldiyimi anlamağa başladım.
Arena, mən onu belə adlandırdım, diametri təxminən on-on iki mil olan mükəmməl bir dairə göründü, Ev, əvvəllər qeyd etdiyim kimi, mərkəzdə
dayandı. Yerin səthi, düzənlik kimi, özünəməxsus, dumanlı bir görünüşə sahib idi, hələ duman deyildi.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&quot;Sürətli bir araşdırmadan, baxışlarım dövrə vuran dağların yamacları boyunca sürətlə yuxarıya doğru keçdi.
Necə də səssiz idilər. Düşünürəm ki, eyni iyrənc sükunət məni indiyə qədər gördüyüm və ya təsəvvür etdiyim
hər şeydən daha çox sınadı. Mən indi, o qədər uca ucalan böyük qayalara baxırdım.Yuxarıda, əlçatmaz qırmızılıq hər
şeyə bulanıq bir görünüş verirdi.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&quot;Sonra, baxdıqca, maraqla yeni bir qorxu başıma gəldi; çünki sağımdakı tutqun zirvələrin arasında mən nəhəngə bənzəyən
geniş bir qaranlıq şəklini təsvir etmişdim. O, gözümün qabağında böyüdü. nəhəng at başı, nəhəng qulaqları ilə və
sanki arenaya sürətlə aşağı baxırdı.. Poz haqqında mənə əbədi bir ayıqlıq təəssüratı yaradan bir şey var idi - naməlum
əbədiyyətlər boyunca o kədərli yeri qorudum. Yavaş-yavaş canavar mənə aydınlaşdı; və sonra birdən baxışlarım ondan daha uzaqda və
qayaların arasından daha hündür bir şeyə fırladı. Uzun bir dəqiqə qorxu ilə baxdım. Qəribə şəkildə heç də tanış olmayan
bir şey hiss etdim... sanki beynimdə nəsə tərpəndi.Bu şey qara idi və dörd qrotesk qolu var idi.Öz cizgiləri qeyri-müəyyən şəkildə özünü
göstərirdi.Boynumda bir neçə açıq rəngli əşyalar çıxartdım.Yavaş-yavaş detallar mənə gəldi və Mən soyuqqanlılıqla
başa düşdüm ki, onlar kəllədirlər, daha aşağıda, qara gövdəyə qarşı daha az tünd görünən başqa bir dairəvi kəmər
var idi. Sonra nə olduğunu bilmək üçün çaşqınlıq içində olsam da, ağlıma bir xatirə düşdü və dərhal Hindu ölüm
ilahəsi Kalinin dəhşətli təsvirinə baxdığımı bildim.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Köhnə tələbəlik günlərimin başqa xatirələri düşüncələrimə hopdu. Baxışım yenidən vəhşi başlı
nəhəng şeyə düşdü. Eyni zamanda, mən onu qədim Misir tanrısı Set və ya Ruhları Məhv edən Set üçün tanıdım. Biliklə
orada böyük bir sorğu-sual gəldi --&#39;İkisi--!&#39; Mən dayandım və düşünməyə çalışdım.Təxəyyülümdən kənar
şeylər qorxulu beynimə baxdı.Mən qaranlıq bir şəkildə gördüm.&quot;Mifologiyanın köhnə tanrıları!&quot; Bütün bunların nəyə
işarə etdiyini anlamağa çalışdım.Baxışlarım titrəyərək ikisinin arasında qaldı.&quot;Əgər...&quot;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&quot;Tez bir fikir gəldi və mən çevrildim və sürətlə yuxarıya baxdım, sol tərəfimdəki tutqun qayaları axtardım. Böyük
bir zirvənin altında bir şey göründü, bozluq şəkli. Mən bunu əvvəllər görmədiyimə görə təəccübləndim və sonra xatırladım.
Mən hələ o hissəyə baxmamışdım.İndi daha aydın gördüm.Dediyim kimi boz idi.Onun böyük başı var idi;amma gözləri yox idi.Üzünün
o hissəsi boş idi.İndi gördüm ki, dağların arasında başqa şeylər.Daha uzaqda, hündür bir kənara söykənərək, qeyri-müntəzəm
və iyrənc bir kütlə aşkar etdim. Hardansa, murdar, yarı heyvan siması istisna olmaqla, formasız görünürdü. onun ortasında.Və sonra mən başqalarını
gördüm – yüzlərlə idi. Onlar sanki kölgədən böyüyürdülər. Bir neçəsini, demək olar ki, dərhal, mifoloji tanrılar kimi tanıdım;
digərləri mənə qəribə gəldi, tamamilə qəribə, kənarda. insan ağlının təsəvvür etmək gücü.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&quot;Hər tərəfə baxdım və davamlı olaraq daha çox şey gördüm. Dağlar qəribə şeylərlə dolu idi - Heyvan tanrıları
və Dəhşət, o qədər vəhşi və vəhşidir ki, imkan və ədəb onları təsvir etmək üçün hər hansı bir cəhdi inkar
edir. Və mən... Mən dəhşətli bir dəhşət, qorxu və ikrah hissi ilə dolu idim, lakin bunlara baxmayaraq, mən çox təəccübləndim. Axı
o zaman köhnə bütpərəst ibadətdə insanların, heyvanların və heyvanların sadəcə ilahiləşdirilməsindən başqa bir şey var idimi? Fikir
məni tutdu... orada idi?&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&quot;Sonradan bir sual təkrarlandı. Onlar, o Heyvan tanrıları və digərləri nə idilər? Əvvəlcə onlar ətrafdakı dağların əlçatmaz
zirvələri və uçurumları arasında fərq qoymadan, sadəcə heykəltəraşlıq edən Canavarlar kimi görünürdülər. İndi Onları
daha çox diqqətlə nəzərdən keçirdim, ağlım təzə nəticələr çıxarmağa başladı.Onlarda nəsə var idi, sözlə
ifadə olunmaz bir növ səssiz canlılıq, mənim genişlənən şüuruma ölüm içində həyat vəziyyətini təklif edirdi. Bu, bizim anladığımız
kimi, heç də həyat deyildi, əksinə, mövcudluğun qeyri-insani forması idi və bu, ölümsüz transa bənzədilə bilərdi - bu, onların əbədi
olaraq davam etdiyini təsəvvür etmək mümkün olan bir vəziyyətdir. söz düşüncələrimdə ağlıma gəldi və dərhal mən bunun
tanrıların ölməzliyi ola biləcəyini düşünməyə başladım.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Və sonra, təəccüb və düşüncələrimin ortasında bir şey baş verdi. O vaxta qədər mən böyük yarığın
çıxışının kölgəsində qalırdım. İndi öz iradəm olmadan yarımdan çıxdım. -qaranlıq və yavaş-yavaş arenadan keçərək-
Evə doğru irəliləməyə başladım.Bununla mən üstümdəki o heyrətamiz Formalar haqqında bütün düşüncələrdən vaz keçdim-
və yalnız qorxaraq, qarşıma gəldiyim nəhəng quruluşa baxa bildim. amansızcasına çatdırdım.Lakin mən ciddi-cəhdlə axtarsam da, görmədiyim
heç nə tapa bilmədim və getdikcə sakitləşdim.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Hazırda mən Evlə dərə arasında yolun yarısından çox olan bir nöqtəyə çatmışdım. Hər tərəfə buranın
amansız tənhalığı və qırılmayan sükut yayılmışdı. Asta-asta böyük binaya yaxınlaşdım. Sonra birdən-birə , nəsə gözümün
qabağına gəldi, Evin nəhəng dayaqlarından birinin ətrafına gələn bir şey və beləliklə, tam görünüşə çevrildi. Bu nəhəng
bir şey idi və maraqlı bir lope ilə hərəkət etdi, kişi tərzinə uyğun olaraq, demək olar ki, dik getdi. kifayət qədər paltarsız idi və diqqətəlayiq
parlaq bir görünüşə sahib idi.Amma məni ən çox cəlb edən və qorxudan üz idi.Bu donuz üzü idi.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Səssiz, diqqətlə, bu dəhşətli məxluqa baxdım və onun hərəkətləri ilə maraqlandığım üçün qorxumu
bir anlıq unutdum. O, sıxıntılı şəkildə binanın ətrafında dolanır, hər pəncərəyə yaxınlaşanda dayanırdı, içəri
baxırdı. və barmaqlıqları silkələyirdilər, hansı ki, bu evdə olduğu kimi, onlar qorunurdular və nə vaxt qapıya yaxınlaşsa, o, onu itələyərək,
gizlicə bərkidilirdi. .&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Mən indi böyük quruluşa dörddə bir mildən az bir məsafədə gəlmişdim və yenə də irəli getməyə məcbur idim.
Əşya qəfil çevrildi və iyrənc şəkildə mənim istiqamətimə baxdı. Ağzını açdı və ilk dəfə o iyrənc yerin sükunətini
dərin, gurultulu bir not pozdu ki, bu da içimdə əlavə bir qorxu hissi yaratdı.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;Sonra dərhal anladım ki, o, sürətlə və səssizcə mənə tərəf gəlir. Bir anın içində aralarındakı məsafənin
yarısını qət etmişdi. Və yenə də mən onunla görüşməkdən aciz qalmışdım. Cəmi yüz metr və nəhəng sifətin vəhşi
vəhşiliyi məni sakitləşdirilməmiş bir dəhşət hissi ilə uyuşdurdu. Qorxumun üstünlüyündə qışqıra bilərdim; və sonra,
həddindən artıq və ümidsiz olduğum anda, sürətlə artan yüksəklikdən arenaya baxdığımı anladım. Qalxırdım, qalxırdım.
Ağlasığmaz qısa müddət ərzində yüzlərlə fut hündürlüyə çatdım. Altımda, indicə tərk etdiyim yeri murdar Donuz məxluqu
tutmuşdu. Dörd ayaq üstə yerə enmişdi və arenanın səthində əsl donuz kimi burnunu soxub kök salırdı. Bir an və o, ayağa qalxdı, yuxarıdan
yapışdı, üzündə bu dünyada heç vaxt görmədiyim bir arzu ifadəsi ilə.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Davamlı olaraq, mən daha yüksəklərə qalxdım. Bir neçə dəqiqə, deyəsən, böyük dağların üzərinə qalxdım
- üzən, tək, uzaqlarda qırmızılıqda. Aşağıda çox böyük bir məsafədə, arena tutqun görünürdü; qüdrətli Ev baxırdı.
kiçik bir yaşıl ləkədən böyük deyil, Donuz əşyası artıq görünmürdü.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Hazırda dağların üstündən, düzənliyin nəhəng eninin üstündən keçdim. Uzaqda, onun səthində, halqavari günəş
istiqamətində çaşqın bir bulanıqlıq görünürdü. Mən ona laqeyd baxdım. Xatırladım. Mən, bir qədər, dağ amfiteatrına ilk baxışımdan.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Yorğunluq hissi ilə nəhəng alov halqasına yuxarıya baxdım. Bu nə qəribə bir şey idi! Sonra qaranlıq mərkəzdən bayıra baxarkən,
qeyri-adi parlaq alov anidən alovlandı. Ölçüsü ilə müqayisədə. qara mərkəzdə heç bir şey deyildi; bununla belə, özü-özlüyündə
heyrətamiz idi. Oyanmış maraqla mən onu diqqətlə izlədim, onun qəribə qaynadığını və parladığını qeyd etdim. Sonra bir anda hər
şey qaraldı və qeyri-real oldu və belə keçdi. Çox heyrətləndim və hələ də qalxdığım düzənliyə nəzər saldım.Beləliklə,
yeni bir sürprizlə qarşılaşdım.Dənlik - hər şey yox olmuşdu və yalnız qırmızı duman dənizi yayılmışdı, məndən çox
aşağıda. Tədricən, mən baxdıqca, bu uzaqlaşdı və ağlasığmaz bir gecənin qarşısında qaranlıq, uzaq bir qırmızı sirr içində
öldü.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;~~~ Davamı olacaq...&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;&lt;div class=&quot;imgError&quot; id=&quot;hzImgLoader&quot; style=&quot;background-color: #ed0707; border-color: rgb(237, 7, 7); border-radius: 4px; border-style: solid; border-width: 4px; box-shadow: rgba(0, 0, 0, 0.4) 0px 1px 3px; height: auto; line-height: 0px; margin: 4px; overflow: hidden; padding: 0px; position: absolute; width: auto; z-index: 2147483647;&quot;&gt;&lt;img src=&quot;chrome-extension://kblljkbkmfdfpplafkpmcapjhhboolfp/images/loading.gif&quot; style=&quot;margin: 0px; opacity: 0.8; padding: 0px;&quot; /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/feeds/5422925292054150751/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/azerbaijani-birinci-kitab-3-cu-fsil.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/5422925292054150751'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/5422925292054150751'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/azerbaijani-birinci-kitab-3-cu-fsil.html' title=' Azerbaijani: Birinci kitab: 3-cü fəsil.   '/><author><name>Thomas &quot;Birdy&quot; McKee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09729180703317392134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8X_UwiF6R2nQ8Es9rsXuoeMccxTgO-NS-Xbc32M7HSPnDjBlycMkNzw46aBPiCBQO6UighIK-PKLftLha_xh8M8a57Kn8jv2a84y3hOpGysDhNoKCCPdh_-5lYwpuJKQ/s220/Birdy.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6465390877468062999.post-7477177211305833996</id><published>2023-05-27T09:43:00.003-07:00</published><updated>2023-05-27T09:43:27.692-07:00</updated><title type='text'> Bulgarian: Първа книга: Глава 3.   </title><content type='html'>&lt;p&gt;&amp;nbsp;„И така след известно време стигнах
до планините. След това курсът на моето
пътуване беше променен и аз започнах
да се движа покрай основите им, докато
изведнъж видях, че съм попаднал срещу
огромна пукнатина , отваряйки се към планините.
През това ме носеха, движейки се без голяма
скорост. От двете ми страни отвесно се
издигаха огромни, изпъкнали стени от
скална субстанция. Далеч над мен различих
тънка червена лента, където устието на
пропастта се отвори, сред недостъпни
върхове.Вътре беше мрак, дълбок и мрачен,
и хладна тишина.За известно време вървях
напред стабилно и тогава, най-накрая, видях
пред себе си дълбоко, червено сияние, което
каза Бях близо до по-нататъшното отваряне
на дефилето. „Мина и отмина минута и бях
на изхода на пропастта, взирайки се в огромен
амфитеатър от планини. И все пак, от планините
и ужасното величие на мястото, не прецених
нищо; тъй като бях объркан от учудване,
като видях на разстояние няколко мили,
заемаща центъра на арената, огромна конструкция,
изградена очевидно от зелен нефрит. И
все пак, само по себе си, не откриването
на сградата ме беше толкова учудило; но
фактът, който ставаше все по-очевиден
с всеки момент, че по нищо особено, освен
по цвят и огромния си размер, самотната
постройка не се различаваше от тази къща,
в която живея.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„За известно време продължих да се
взирам, втренчено. Дори тогава едва можех
да повярвам, че виждам правилно. В ума ми
се оформи въпрос, повтарящ се непрекъснато:
„Какво означава?“ &#39;Какво означава?&#39; и не
бях в състояние да отговоря, дори от дълбините
на въображението си. Изглеждах способен
само на удивление и страх. По-дълго време
се взирах, отбелязвайки непрекъснато
някаква свежа точка на прилика, която
ме привлече. Най-накрая, уморен и силно
озадачен, аз се обърнах от него, за да видя
останалата част от странното място, на
което бях нахлул. „Досега бях толкова
погълнат от моето изследване на Къщата,
че бях хвърлил само бегъл поглед наоколо.
Сега, като погледнах, започнах да осъзнавам
на какво място съм попаднал. Арената, тъй
като така я нарекох, изглеждаше като перфектен
кръг от около десет до дванадесет мили
в диаметър, а Къщата, както споменах преди,
стоеше в центъра. Повърхността на мястото,
подобно на тази на Равнината, имаше особен,
мъглив вид, който все още не беше мъгла.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„От бързо проучване погледът ми премина
бързо нагоре, по склоновете на обикалящите
планини. Колко мълчаливи бяха те. Мисля,
че същата тази отвратителна тишина ме
измъчваше повече от всичко, което съм
виждал или си представял досега ... Гледах
нагоре към големите скали, извисяващи
се толкова високо.Там горе неосезаемата
червенина придаваше замъглен вид на
всичко.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„И тогава, докато надникнах, любопитно,
ме обзе нов ужас; защото някъде горе сред
мрачните върхове отдясно бях описал
огромна форма на тъмнина, подобна на гигант.
Тя израсна пред погледа ми. огромна конска
глава, с гигантски уши, и сякаш надничаше
стабилно надолу към арената.Имаше нещо
в позата, което ми създаде впечатлението
за вечна бдителност - че съм пазил това
мрачно място през непознати вечности.
Бавно чудовището стана по-ясно за мен;
и тогава, внезапно, погледът ми скочи от
него към нещо по-далече и по-високо сред
скалите. В продължение на дълга минута
гледах уплашено. Странно осъзнах нещо
не съвсем непознато - сякаш нещо се раздвижи
в дъното на съзнанието ми. Нещото беше
черно и имаше четири гротескни ръце. Чертите
се виждаха неясно. Около шията различих
няколко светлооцветени предмета. Бавно
подробностите дойдоха до мен и Осъзнах
студено, че са черепи.По-надолу по тялото
имаше друг кръгъл пояс, показващ по-малко
тъмен на фона на черния ствол. Тогава, докато
се озадачих да разбера какво е това нещо,
един спомен се плъзна в съзнанието ми
и веднага разбрах, че гледам чудовищно
изображение на Кали, индуистката богиня
на смъртта.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„Други спомени от старите ми студентски
дни навлязоха в мислите ми. Погледът ми
отново се спря на огромното Нещо с глава
на звяр. В същото време разпознах в него
древния египетски бог Сет, или Сет, Унищожителят
на душите. Със знанието, дойде голям размах
от въпроси - &quot;Двама от...!&quot; Спрях и се опитах
да помисля. Неща, надхвърлящи въображението
ми, надникнаха в уплашения ми ум. Видях,
неясно. &quot;Старите богове на митологията!&quot;
Опитвах се да разбера към какво сочи всичко.
Погледът ми се спря, трептящо, между двете.
„Ако...“ .&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„Идеята дойде бързо и аз се обърнах
и погледнах бързо нагоре, търсейки мрачните
скали, вляво от мен. Нещо се очертаваше
под голям връх, форма на сивота. Чудех се,
че не съм го виждал по-рано, и тогава си спомних
Все още не бях виждал тази част. Сега я видях
по-ясно. Беше, както казах, сиво. Имаше огромна
глава; но нямаше очи. Тази част от лицето
му беше празна. Сега видях, че има други
неща горе сред планините. По-нататък, облегнат
на висок перваз, видях сивкава маса, неправилна
и призрачна. Изглеждаше без форма, с изключение
на нечисто, полуживотинско лице, което
гледаше, подло, отнякъде около средата
му. И тогава видях други - имаше стотици
от тях. Те сякаш израстваха от сенките.
Няколко разпознах почти веднага като
митологични божества; други бяха странни
за мен, напълно странни, отвъд силата на
човешкия ум да зачене.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„От всяка страна гледах и виждах повече
непрекъснато. Планините бяха пълни със
странни неща – богове-звяри и ужаси, толкова
зверски и зверски, че възможността и благоприличието
отричат ​​всеки по-нататъшен опит да
ги опиша. И аз... Бях изпълнен с ужасно чувство
на непреодолим ужас, страх и отвращение;
но въпреки това се чудех изключително
много. Имаше ли тогава нещо в старото езическо
поклонение, нещо повече от простото обожествяване
на хора, животни и елементи?“ Мисълта ме
обзе – имаше ли?&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„По-късно един въпрос се повтори. Какви
бяха те, онези богове-зверове и другите?
Отначало ми се бяха явили просто изваяни
чудовища, разположени безразборно сред
недостъпните върхове и пропасти на околните
планини. Сега, като Разгледах ги с по-голямо
внимание, умът ми започна да достига до
нови заключения.Имаше нещо в тях, неописуема
мълчалива жизненост, която подсказваше
на моето разширяващо се съзнание състояние
на живот-смърт - нещо това в никакъв случай
не беше живот, както го разбираме ние, а
по-скоро нечовешка форма на съществуване,
която може да се оприличи на безсмъртен
транс - състояние, в което беше възможно
да си представим тяхното продължаване,
вечно. думата изникна в мислите ми неканена
и веднага започнах да се чудя дали това
може да е безсмъртието на боговете.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„И тогава, в разгара на моето чудене
и размишления, нещо се случи. Дотогава
бях останал, точно в сянката на изхода
на големия разлом. Сега, без да искам от
моя страна, се отнесох от полу- -мрак, и започнах
да се движа бавно през арената-към Къщата.При
това се отказах от всички мисли за тези
удивителни форми над мен-и можех само
да се взирам уплашено в огромната структура,
към която бях И все пак, въпреки че търсих
сериозно, не можах да открия нищо, което
вече да не бях видял, и така постепенно
се успокоих.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„В момента бях стигнал до точка на повече
от половината път между Къщата и дефилето.
Наоколо се разпростираше пълната самота
на мястото и ненарушимата тишина. Равномерно
се приближих до голямата сграда. После,
изведнъж , нещо привлече зрението ми, нещо,
което заобиколи една от огромните подпори
на Къщата и така се видя напълно. Беше гигантско
нещо и се движеше с любопитен наклон, почти
изправено, като човек. беше съвсем разголен
и имаше забележителен светещ вид.И все
пак това беше лицето,което ме привлече
най-много.Това беше лицето на свиня.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„Мълчаливо, съсредоточено наблюдавах
това ужасно създание и за момент забравих
страха си в интереса си към движенията
му. То си проправяше път, тромаво, около
сградата, спирайки, когато идваше до всеки
прозорец, за да надникне, и се разклащаше
по решетките, с които - както в тази къща
- те бяха защитени; и когато стигнеше до
врата, я блъскаше, докосвайки крадешком
закопчаването. Очевидно търсеше вход
в къщата .&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„Сега бях стигнал на по-малко от четвърт
миля от великата структура и все още бях
принуден да напредвам. Внезапно Нещото
се обърна и погледна отвратително в моята
посока. Отвори устата си и за за първи път
тишината на това отвратително място
беше нарушена от дълбока, бумтяща нотка,
която изпрати допълнителна тръпка на
страх в мен.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;Тогава веднага осъзнах, че идва към
мен, бързо и безшумно. За миг беше изминало
половината от разстоянието между тях.
И все пак бях понесен безпомощен да го
посрещна. Само стотина ярда и зверската
свирепост на гигантското лице ме вцепени
с чувство на безупречен ужас. Можех да
изкрещя в върховния си страх; и тогава,
в самия миг на крайност и отчаяние, осъзнах,
че гледам надолу към арената от бързо
нарастваща височина. Ставах, ставах. За
невъобразимо кратко време бях достигнал
надморска височина от стотици фута. Под
мен, мястото, което току-що бях напуснал,
беше заето от отвратителното Свинско
същество. Беше се спуснал на четири крака
и душаше и се вкореняваше като истинска
свиня в повърхността на арената. Миг и
то се изправи на крака, сграбчи се нагоре,
с израз на желание на лицето си, какъвто
никога не съм виждал на този свят.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„Непрекъснато се качвах по-високо.
Няколко минути, изглежда, и се бях издигнал
над големите планини – плаващ, сам, далеч
в червенината. На огромно разстояние
долу арената се показваше смътно; с могъщата
къща, която гледаше не по-голямо от мъничко
зелено петно ​​Свинята вече не се виждаше.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„В момента минах над планините, над
огромната ширина на равнината. Далеч,
на повърхността й, по посока на пръстеновидното
слънце, имаше объркано петно. Погледнах
към него безразлично. Напомняше аз, донякъде,
от първия поглед, който бях хванал за планинския
амфитеатър.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„С чувство на умора погледнах нагоре
към огромния огнен пръстен. Какво странно
нещо беше! Тогава, докато се взирах, от тъмния
център внезапно изригна необикновено
ярък огън. В сравнение с размера на черния
център, той беше като нищо; но, само по себе
си, невероятно. Със събуден интерес го
наблюдавах внимателно, забелязвайки
странното му кипене и светене. Тогава,
в един момент, цялото нещо стана смътно
и нереално и така отмина Изчезна от погледа.
Много изумен, аз погледнах надолу към
Равнината, от която все още се издигах.
Така получих нова изненада. Равнината
- всичко беше изчезнало и само море от червена
мъгла се разпръсна далеч под мен Постепенно,
докато се взирах, това се отдалечи и изчезна
в смътна, далечна мистерия на червено,
на фона на необозрима нощ.За известно
време дори това беше изчезнало и аз бях
обгърнат в неосезаема, лишена от светлина
тъмнина.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;~~~ Следва продължение...&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/feeds/7477177211305833996/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/bulgarian-3.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/7477177211305833996'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/7477177211305833996'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/bulgarian-3.html' title=' Bulgarian: Първа книга: Глава 3.   '/><author><name>Thomas &quot;Birdy&quot; McKee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09729180703317392134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8X_UwiF6R2nQ8Es9rsXuoeMccxTgO-NS-Xbc32M7HSPnDjBlycMkNzw46aBPiCBQO6UighIK-PKLftLha_xh8M8a57Kn8jv2a84y3hOpGysDhNoKCCPdh_-5lYwpuJKQ/s220/Birdy.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6465390877468062999.post-4361473170271188488</id><published>2023-05-27T09:42:00.008-07:00</published><updated>2023-05-27T09:42:48.308-07:00</updated><title type='text'> Chinese: 第一本書：第 3 章。   </title><content type='html'>&lt;p&gt;&amp;nbsp;“所以，過了一段時間，我來到了山上。然後，我的旅程路線發生了變化，我開始沿著它們的底部移動，直到，突然間，我看到我來到了一個巨大裂縫的對面，通向群山。通過這個，我被帶走了，移動的速度並不快。在我的兩側，巨大的、陡峭的岩石狀物質的牆壁聳立起來。在頭頂遠處，我看到一條細細的紅色絲帶，那裡裂口打開，在人跡罕至的山峰之間。裡面是幽暗、深沉、陰冷和寒冷的寂靜。有一段時間，我穩步前行，然後，終於，我看到前方，一道深紅的光輝，告訴我我已經接近峽谷的進一步開口了。“一分鐘過去了，我在峽谷的出口處，凝視著巨大的圓形山脈。然而，對於山脈和這個地方的可怕壯麗，我一無所知；因為我驚奇地看到，在幾英里外，佔據競技場中心的是一座巨大的建築，顯然是用綠色玉石建造的。然而，就其本身而言，讓我如此驚訝的並不是這座建築的發現；而是它本身。但事實變得越來越明顯，除了顏色和巨大的尺寸外，這座孤獨的建築與我住的這所房子沒有什麼特別的不同。&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;“有一段時間，我繼續凝視著，目不轉睛地盯著看。即便如此，我也幾乎不敢相信我看對了。在我的腦海裡，一個問題形成了，不斷地重複：‘這是什麼意思？’
&#39;這是什麼意思？&#39;我無法做出回答，即使是在我的想像深處。我似乎只能感到驚奇和恐懼。有一段時間，我凝視著，不斷地註意到一些吸引我的新相似點。最後，疲倦和極度困惑，我轉過身去，看看我闖入的陌生地方的其餘部分。現在，當我看著時，我開始意識到我來到了一個什麼樣的地方。競技場，因為我這樣稱呼它，看起來是一個直徑大約十到十二英里的完美圓圈，眾議院，正如我之前提到的，站在中心。這個地方的表面，就像平原的表面一樣，有一種奇特的、霧濛濛的外觀，但還不是霧。&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;“從快速的觀察中，我的目光迅速向上掃過，沿著盤旋的山脈的斜坡。他們是多麼的寂靜。我認為這種同樣令人厭惡的靜止對我來說比迄今為止我所看到或想像的任何東西都更難受.
現在，我正抬頭看著巨大的峭壁，高聳入雲。在那兒，難以捉摸的紅色使一切都變得模糊不清。&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;“然後，當我好奇地凝視時，一種新的恐懼湧上心頭；因為，在我右邊昏暗的山峰之間，我看到了一個巨大的黑暗形狀，像巨人一樣。它在我的視線中生長。它已經一個巨大的馬頭，長著巨大的耳朵，似乎堅定地凝視著競技場。關於這個姿勢，給我的印像是永恆的警惕——在未知的永恆中守護著那個陰暗的地方。慢慢地，這個怪物對我來說變得更清晰了；然後，突然間，我的目光從它身上跳到更遠、更高的懸崖峭壁上。我恐懼地註視了很長一分鐘。我奇怪地意識到一些並不完全陌生的東西——好像有什麼東西在我的腦海裡攪動。那東西是黑色的，有四隻怪異的手臂。五官模糊地顯示出來。在脖子上，我辨認出幾個淺色的東西。慢慢地，我想到了細節，然後我冷冷地意識到它們是頭骨。身體下方是另一條環形帶，在黑色軀幹的映襯下顯得不那麼暗。然後，就在我困惑地想知道那是什麼的時候，一段記憶滑進了我的腦海，我馬上就知道我正在看的是印度教死亡女神迦梨的一個可怕的形象。&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;“我的學生時代的其他記憶飄進了我的腦海。我的目光落回巨大的獸頭之物。同時，我認出了它是古埃及神塞特，或靈魂毀滅者塞特。有了知識，那裡傳來一大堆疑問——“兩個——！”我停下來，努力思考。超出我想像的事物，窺視著我驚恐的頭腦。我模糊地看到了。“神話中的古老神靈！”我試圖理解它指的是什麼。我的目光閃爍地停留在兩者之間。“如果——”。&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;“一個想法迅速湧現，我轉過身，迅速向上瞥了一眼，尋找陰暗的峭壁，遠離我的左邊。有什麼東西在一座巨大的山峰下若隱若現，灰色的形狀。我想知道我之前沒有看到它，然後想起了我還沒有看過那部分。我現在看得更清楚了。正如我所說，它是灰色的。它有一個巨大的腦袋；但沒有眼睛。它那部分臉是空白的。現在，我看到有山上的其他東西。在更遠的地方，斜倚在高高的岩架上，我看到一團青灰色，不規則且像食屍鬼。它似乎沒有任何形狀，除了一張不干淨的半動物臉，從某個地方邪惡地向外張望大約在它的中間。然後，我看到了其他人——有數百人。他們似乎從陰影中長出來。有幾個，我幾乎立刻認出，是神話中的神靈；其他人對我來說很陌生，完全陌生，超越了人類思想的構思能力。&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;“在每一邊，我不斷地觀察，看到更多。山上到處都是奇怪的東西——獸神和恐懼，它們是如此殘暴和野蠻，以致於不可能和體面地拒絕任何進一步描述它們的嘗試。而我——我充滿了壓倒一切的恐懼、恐懼和厭惡的可怕感覺；然而，儘管如此，我還是非常想知道。畢竟，在古老的異教崇拜中是否還有什麼東西，不僅僅是將人、動物和動物神化的東西？元素？這個想法抓住了我——有嗎？&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;“後來，一個問題又出現了，那些獸神他們是什麼東西？一開始，在我看來，它們只是怪物的雕像，隨意地散落在周圍群山高聳入雲的山峰和懸崖峭壁之間。現在，隨著我更加專心地審視它們，我的頭腦開始得出新的結論。它們身上有某種東西，一種難以形容的沉默的活力，在我不斷擴大的意識中暗示著一種生死攸關的狀態——某種東西那絕不是我們所理解的生命；而是一種非人的存在形式，可以將其比作不死的恍惚狀態——在這種狀態下，可以想像他們會永遠持續下去。“不朽！”這個詞不請自來地出現在我的腦海中；我立刻開始懷疑這是否可能是眾神的不朽。&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;“然後，就在我思索間，一件事發生了。在那之前，我一直待在，就在大裂隙出口的陰影裡。現在，我不由自主地，飄出了半-
黑暗，開始慢慢穿過競技場 - 走向房子。在這一點上，我放棄了對我上方那些巨大形狀的所有想法
- 只能驚恐地凝視著我正在面對的巨大結構如此狠狠地傳達，然而，雖然我認真地尋找，卻沒有發現任何我沒有看到的東西，因此逐漸平靜了下來。&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;“目前，我已經到達了房子和峽谷之間的一半以上的地方。四周瀰漫著這個地方的鮮明孤獨和不間斷的寂靜。我穩步靠近那座宏偉的建築。然後，突然間，有什麼東西引起了我的注意，有什麼東西繞過房子的一個巨大的扶壁，因此進入了全視野。這是一個巨大的東西，以一種奇怪的方式移動，幾乎是直立的，就像一個人的舉止。它衣衫不整，容光煥發。然而，最吸引我也讓我害怕的是那張臉。那是一張豬的臉。&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;“靜靜地，專注地，我看著這個可怕的生物，暫時忘記了我的恐懼，因為我對它的動作很感興趣。它笨拙地繞著建築物走，停下來，當它來到每個窗戶時，往裡看，並搖晃欄杆，就像在這所房子裡一樣，它們受到保護；每當它來到一扇門時，它就會推門，偷偷摸摸地用手指撥動門栓。顯然，它正在尋找進入房子的入口.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;“我現在已經來到離這座宏偉建築不到四分之一英里的地方，但我仍然被迫向前。突然，那東西轉身，可怕地凝視著我的方向。它張開嘴，並且，為了第一次，那個令人厭惡的地方的寂靜被一個低沉的、隆隆的音符打破了，這使我更加恐懼。&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;然後，我立即意識到它正迅速而無聲地向我走來。剎那間，已經跨過一半的距離。儘管如此，我還是無助地面對它。只有一百碼，巨大面孔的野蠻兇猛讓我感到麻木，感到無比恐懼。我本可以在極度恐懼中尖叫；然後，就在我極度絕望的那一刻，我意識到我正在從一個迅速上升的高度俯視著這個競技場。我在上升，上升。在不可思議的短時間內，我到達了數百英尺的高度。在我下方，我剛剛離開的地方，被那隻骯髒的豬人生物佔據了。它已經四肢著地，在競技場的表面像一頭名副其實的豬一樣吸食和生根。片刻，它站起身來，向上抓住，臉上帶著渴望的表情，這是我在這個世界上從未見過的。&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;“不斷地，我爬得更高。幾分鐘，似乎，我已經上升到高山之上——漂浮著，獨自一人，遠方的紅色。在下面很遠的地方，競技場隱隱約約地顯現出來；強大的眾議院看起來只不過是一個小小的綠色斑點，豬怪已經看不見了。&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;“此刻，我越過群山，越過廣袤的平原之上。遠處，在它的表面，環狀太陽的方向，出現了一片迷茫的模糊。我冷漠地看向它。它提醒著我，有點，第一次瞥見山區圓形劇場。&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;“帶著疲倦的感覺，我向上看了一眼巨大的火圈。這是多麼奇怪的事情！然後，當我凝視著，從黑暗的中心，突然爆發出異常鮮豔的火焰。與大小相比在黑色的中心，它是虛無的；然而，它本身是驚人的。懷著被喚醒的興趣，我仔細地觀察它，注意到它奇怪的沸騰和發光。然後，在一瞬間，整個事物變得暗淡和不真實，就這樣過去了很驚訝，我低頭看了看我仍在上升的平原。於是，我收到了新的驚喜。平原——一切，都消失了，只有一片紅色的霧氣在我下方很遠的地方蔓延開來。
. 漸漸地，當我凝視時，這變得遙遠，並在深不可測的夜晚消失在暗淡、遙遠的紅色神秘之中。過了一會兒，甚至這一切都消失了，我被一種難以捉摸的、無光的黑暗所包裹。&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;~~~未完待續...&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/feeds/4361473170271188488/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/chinese-3.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/4361473170271188488'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/4361473170271188488'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/chinese-3.html' title=' Chinese: 第一本書：第 3 章。   '/><author><name>Thomas &quot;Birdy&quot; McKee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09729180703317392134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8X_UwiF6R2nQ8Es9rsXuoeMccxTgO-NS-Xbc32M7HSPnDjBlycMkNzw46aBPiCBQO6UighIK-PKLftLha_xh8M8a57Kn8jv2a84y3hOpGysDhNoKCCPdh_-5lYwpuJKQ/s220/Birdy.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6465390877468062999.post-7062194898098110656</id><published>2023-05-27T09:42:00.003-07:00</published><updated>2023-05-27T09:42:16.741-07:00</updated><title type='text'> Croatian: Prva knjiga: 3. poglavlje.   </title><content type='html'>&lt;p&gt;&amp;nbsp;&quot;I tako, nakon nekog vremena, došao sam do planina. Tada se tok mog putovanja promijenio, i počeo sam se kretati duž njihovih podnožja, sve dok, odjednom, nisam vidio da sam došao
nasuprot ogromnoj pukotini , otvarajući se u planine. Nosio sam se kroz to, krećući se ne velikom brzinom. S obje moje strane, golemi, isprekidani zidovi od tvari nalik na stijenu strmo su se uzdizali. Daleko
iznad glave, razabrao sam tanku crvenu vrpcu, gdje je otvorila su se usta ponora, među nedostupnim vrhovima. Unutar je bila tama, duboka i turobna, i hladna tišina. Neko vrijeme sam ravnomjerno išao naprijed,
a onda, napokon, vidio sam ispred sebe duboki, crveni sjaj, koji je govorio Bio sam blizu daljnjeg otvaranja klanca. &quot;Minuta je došla i prošla, a ja sam bio na izlazu iz ponora, zureći u golemi amfiteatar
planina. Ipak, od planina i strašne veličanstvenosti mjesta nisam smatrao ništa; jer sam bio zbunjen od čuđenja, gledajući, na udaljenosti od nekoliko milja, i zauzimajući središte arene,
ogromnu građevinu, izgrađenu očito od zelenog žada. Ipak, samo po sebi, nije otkriće zgrade ono što me toliko zapanjilo; ali činjenica, koja je svakim trenutkom postajala sve očiglednija,
da se usamljena građevina ničim posebno, osim bojom i golemom veličinom, nije razlikovala od ove kuće u kojoj živim.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Neko sam vrijeme nastavio zuriti, nepomično. Čak i tada, jedva sam mogao povjerovati da dobro vidim. U mislima mi se stvorilo pitanje, neprestano ponavljajući: &#39;Što to znači?&#39;
&#39;Što to znači?&#39; i nisam bio u stanju odgovoriti, čak ni iz dubine svoje mašte. Činilo se da sam sposoban samo za čuđenje i strah. Dulje sam vrijeme gledao, primjećujući,
neprekidno, neku svježu točku sličnosti koja me privukla. Napokon, umoran i krajnje zbunjen, okrenuo sam se od nje, da vidim ostatak čudnog mjesta na koje sam upao. &quot;Do sada sam bio toliko zaokupljen
svojim proučavanjem Kuće, da sam samo letimično pogledao uokolo. Sada, dok sam gledao, počeo sam shvaćati na kakvo sam mjesto došao. Arena, jer sam je tako nazvao, izgledala je kao savršeni
krug od oko deset do dvanaest milja u promjeru, a Kuća je, kao što sam prije spomenuo, stajala u središtu. Površina mjesta, kao i ravnica, imala je neobičan, maglovit izgled, koji ipak nije bio magla.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Od brzog pregleda, moj pogled je brzo prošao prema gore, uz obronke planina koje su kružile. Kako su bile tihe. Mislim da mi je ta ista gnusna tišina bila mučnija od bilo čega
što sam do sada vidjela ili zamišljala ... Gledao sam gore, sada, u velike litice, koje su se uzdizale tako uzvišeno. Tamo gore, neopipljivo crvenilo davalo je zamagljen izgled svemu.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;A onda, dok sam zurila, znatiželjno, obuzeo me novi užas; jer, tamo gore među mutnim vrhovima s moje desne strane, opisala sam golemi oblik crnila, nalik na diva. Narastao mi je pred
očima. Imao je ogromna konjska glava, s golemim ušima, i činilo se da nepomično viri dolje u arenu. Bilo je toga u pozi, što mi je dalo dojam vječne budnosti - da sam čuvao to turobno mjesto,
kroz nepoznate vječnosti. Polako, čudovište mi je postalo jasnije; a onda, iznenada, moj pogled je skočio s njega na nešto dalje i više među liticama. Dugo sam minutu gledao, sa strahom.
Bio sam neobično svjestan nečega što nije bilo posve nepoznato - kao da se nešto pomaknulo u pozadini moga uma. Stvar je bila crna i imala je četiri groteskne ruke. Crte su se pokazivale, nejasno.
Oko vrata sam razaznao nekoliko svijetlih predmeta. Polako su mi detalji dolazili na pamet, i Hladno sam shvatio da su to lubanje. Dalje niz tijelo nalazio se još jedan kruži pojas, manje taman na crnom deblu. Tada,
čak i dok sam pokušavao saznati što je to, sjećanje je kliznulo u moj um, i odmah sam znao da gledam u monstruoznu predstavu Kali, hinduističke božice smrti.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Druga sjećanja na moje davne studentske dane odlutala su mi u misli. Pogled mi je ponovno pao na ogromnu Stvar s glavom zvijeri. Istovremeno sam u njoj prepoznao staroegipatskog boga Seta, ili
Setha, Uništavača duša. Sa znanjem, tamo došao je veliki niz pitanja--&#39;Dvojica od--!&#39; Zaustavio sam se i pokušao razmisliti. Stvari izvan moje mašte zavirile su u moj uplašeni um.
Vidio sam, nejasno. &#39;Stari bogovi iz mitologije!&#39; Pokušao sam shvatiti na što je to sve upućivalo. Pogled mi je treptavo boravio između to dvoje. &#39;Ako...&#39; .&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Brzo mi je došla ideja, okrenuo sam se i brzo pogledao prema gore, pretražujući tmurne litice, s moje lijeve strane. Nešto se naziralo ispod velikog vrha, oblik sivila. Pitao sam
se nisam li to ranije vidio, a onda se sjetio Još nisam vidio taj dio. Sada sam ga jasnije vidio. Bio je, kao što sam rekao, siv. Imao je ogromnu glavu; ali nije imao oči. Taj dio lica bio je prazan. Sada sam
vidio da ima druge stvari gore među planinama. Dalje, naslonjen na uzvišenu izbočinu, razaznao sam blijedu masu, nepravilnu i jezovitu. Činilo se bez oblika, osim nečistog, poluživotinjskog lica,
koje je gledalo, podlo, odnekud oko njegove sredine. A onda sam vidio druge - bilo ih je na stotine. Činilo se da izrastaju iz sjene. Nekoliko sam, gotovo odmah, prepoznao kao mitološka božanstva; druga su mi
bila čudna, krajnje čudna, izvan moć ljudskog uma da zamisli.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Sa svake sam strane gledao, i vidio više, neprekidno. Planine su bile pune čudnih stvari - Bogova-zvijeri i Užasa, toliko okrutnih i zvjerskih da mogućnost i pristojnost poriču
svaki daljnji pokušaj da ih se opiše. I ja-- Bio sam ispunjen užasnim osjećajem neodoljivog užasa, straha i gnušanja; ipak, usprkos tome, silno sam se pitao. Je li onda, nakon svega, postojalo
nešto u starom poganskom obožavanju, nešto više od pukog obožavanja ljudi, životinja i elementi? Obuzela me misao-- je li bilo?&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Kasnije se pitanje ponovilo. Što su oni, ti bogovi-Zvijeri, i ostali? Isprva su mi se ukazali, samo skulpturirana Čudovišta, neselektivno smještena među nedostupnim vrhovima
i provalijama okolnih planina. Sada, kao Proučavao sam ih s većom pažnjom, moj um je počeo dosezati do novih zaključaka. Bilo je nečega u njima, neopisive vrste tihe vitalnosti, koja je mojoj
svijesti koja se širila sugerirala stanje života-u-smrti - nešto to nipošto nije bio život, kako ga mi shvaćamo; već prije neljudski oblik postojanja, koji bi se mogao usporediti s besmrtnim
transom - stanjem u kojem je bilo moguće zamisliti njihov nastavak, vječno. &#39;Besmrtni!&#39; riječ mi se pojavila u mislima nepozvana; i odmah sam se počeo pitati je li to možda besmrtnost bogova.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;A onda, usred mog čuđenja i razmišljanja, nešto se dogodilo. Do tada sam boravio, samo u sjeni izlaza iz velikog rascjepa. Sada sam, bez volje s moje strane, odlutao iz polu - tama,
i počeo se polako kretati kroz arenu - prema Kući. Na to sam odustao od svih misli o tim čudesnim oblicima iznad mene - i mogao sam samo prestrašeno zuriti u ogromnu strukturu, prema kojoj sam bio Ipak,
iako sam ozbiljno tražio, nisam mogao otkriti ništa što već nisam vidio, i tako sam postao postupno mirniji.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Trenutno sam stigao do točke koja se nalazi više od pola puta između Kuće i klanca. Posvuda uokolo bila je raširena sušta samoća mjesta i neprekinuta tišina.
Neprestano sam se približavao velikoj zgradi. Zatim, odjednom , nešto mi je zapelo u vidokrug, nešto što je zaobišlo jedan od golemih podupirača Kuće, i tako u potpunosti vidjelo. Bila je
to gigantska stvar, i kretala se neobičnim nagibom, idući gotovo uspravno, poput čovjeka. Bio je sasvim neodjeven i imao je nevjerojatno blistav izgled. Ipak, to je bilo lice koje me najviše privuklo i
uplašilo. Bilo je to lice svinje.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Tiho, pozorno, promatrao sam to užasno stvorenje, i zaboravio na svoj strah, na trenutak, u interesu za njegovo kretanje. Nezgrapno se probijao oko zgrade, zaustavljajući se, dok je dolazio
do svakog prozora, da proviri unutra, i tresti rešetke, kojima su - kao u ovoj kući - bili zaštićeni; i kad god bi došla do vrata, gurnula bi ih, kriomice pipajući po zatvaraču. Očito
je tražila ulaz u Kuću .&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Sada sam došao na manje od četvrt milje od velike građevine, ali sam i dalje bio prisiljen naprijed. Naglo, Stvar se okrenula i pogledala, užasno, u mom smjeru. Otvorila je usta
i, za prvi put je tišinu tog odvratnog mjesta narušila duboka, gromka nota koja je u meni izazvala dodatno uzbuđenje strepnje.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;Tada sam odmah postao svjestan da dolazi prema meni, brzo i nečujno. U trenu je prešao pola udaljenosti koja je ležala između. Pa ipak, bespomoćno sam to dočekao. Samo stotinu
metara, a brutalna žestina divovskog lica umrtvila me osjećajem neublaženog užasa. Mogao sam vrištati, u vrhuncu svog straha; a onda, u samom trenutku svoje krajnosti i očaja, postao sam svjestan
da gledam dolje na arenu, s visine koja se brzo povećavala. Ustajao sam, ustajao. U nezamislivo kratkom vremenu dosegao sam visinu od više stotina stopa. Ispod mene, mjesto koje sam upravo napustio, bilo je okupirano
odvratnim Svinjskim stvorenjem. Spustio se na sve četiri i njuškao se i uvijao, poput prave svinje, u površinu arene. Trenutak, i ono je ustalo na noge, hvatajući se prema gore, s izrazom želje na
licu, kakav nikada nisam vidio na ovom svijetu.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Stalno sam se penjao sve više. Nekoliko minuta, činilo se, i uzdigao sam se iznad velikih planina - lebdeći, sam, daleko u crvenilu. Na ogromnoj udaljenosti dolje, nejasno se pokazivala
arena; s moćnom Kućom koja je gledala ne veće od sićušne zelene mrlje.. Svinjska stvar više nije bila vidljiva.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Trenutno sam prolazio preko planina, iznad goleme širine ravnice. Daleko, na njenoj površini, u smjeru prstenastog sunca, pokazivala se zbunjena mrlja. Pogledao sam prema njoj, ravnodušno.
Podsjećalo je ja, donekle, prvi put koji sam bacio na planinski amfiteatar.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;S osjećajem umora, pogledao sam prema gore u golemi vatreni prsten. Kakva je to čudna stvar bila! Zatim, dok sam zurio, iz tamnog središta iznenada je izbio bljesak neobično žive
vatre. U usporedbi s veličinom crnog središta, bilo je ništavno; ipak, samo po sebi, zadivljujuće. S probuđenim zanimanjem, pažljivo sam ga promatrao, primjećujući njegovo neobično
ključanje i sjaj. Zatim, u trenutku, cijela je stvar postala mutna i nestvarna, i tako prošla nestao s vidika. Zadivljen, bacio sam pogled na ravnicu iz koje sam se još uzdizao. Tako sam dobio novo iznenađenje.
Ravnica - sve je nestalo, a samo se more crvene magle raširilo, daleko ispod mene .. Postupno, dok sam zurio, ovo je postalo udaljeno, i zamrlo u mutnoj, dalekoj misteriji crvene boje, naspram nedokučive noći.
Neko vrijeme, i to je nestalo, i bio sam umotan u neopipljivu, besvjetlosnu tamu.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;~~~ Nastavit će se...&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/feeds/7062194898098110656/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/croatian-prva-knjiga-3-poglavlje.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/7062194898098110656'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/7062194898098110656'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/croatian-prva-knjiga-3-poglavlje.html' title=' Croatian: Prva knjiga: 3. poglavlje.   '/><author><name>Thomas &quot;Birdy&quot; McKee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09729180703317392134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8X_UwiF6R2nQ8Es9rsXuoeMccxTgO-NS-Xbc32M7HSPnDjBlycMkNzw46aBPiCBQO6UighIK-PKLftLha_xh8M8a57Kn8jv2a84y3hOpGysDhNoKCCPdh_-5lYwpuJKQ/s220/Birdy.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6465390877468062999.post-2349021235819055989</id><published>2023-05-27T09:41:00.005-07:00</published><updated>2023-05-27T09:41:40.240-07:00</updated><title type='text'> Dutch: Eerste boek: hoofdstuk 3.   </title><content type='html'>&lt;p&gt;&amp;nbsp;&quot;En zo kwam ik na een tijdje bij de bergen. Toen veranderde de koers van mijn reis en begon ik langs hun basis te bewegen, totdat ik ineens zag dat ik tegenover een enorme kloof was gekomen , uitmondend
in de bergen. Hierdoor werd ik gedragen, bewegend met geen grote snelheid. Aan weerszijden van mij rezen enorme, steile wanden van rotsachtige substantie steil omhoog. Ver boven mijn hoofd zag ik een dun rood lint, waar de
monding van de kloof ging open, tussen ontoegankelijke toppen. Binnenin was somberheid, diepe en sombere, en kille stilte. Een tijdje ging ik gestaag verder, en toen, eindelijk, zag ik voor me uit een diepe, rode gloed, die
vertelde Ik was vlak bij de verdere opening van de kloof.&quot; Een minuut ging voorbij en ik was bij de uitgang van de kloof, starend naar een enorm amfitheater van bergen. Toch rekende ik niets van de bergen en de vreselijke
grootsheid van de plaats; want ik stond versteld van verbazing toen ik op een afstand van enkele mijlen, en in het midden van de arena, een kolossaal bouwwerk aanschouwde, ogenschijnlijk gebouwd van groene jade. Maar op zich
was het niet de ontdekking van het gebouw dat me zo had verbaasd; maar het feit, dat elk moment duidelijker werd, dat de eenzame structuur in geen enkel opzicht, behalve in kleur en enorme omvang, verschilde van dit huis waarin
ik woon.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&#39;Een tijdje bleef ik strak staren. Zelfs toen kon ik nauwelijks geloven dat ik het goed zag. In mijn hoofd vormde zich een vraag, die onophoudelijk herhaalde: &#39;Wat betekent het?&#39; &#39;Wat betekent
het?&#39; en ik was niet in staat om antwoord te geven, zelfs niet vanuit de diepten van mijn verbeelding. Ik leek alleen in staat tot verwondering en angst. Nog een tijdje staarde ik, terwijl ik voortdurend een nieuw punt
van gelijkenis opmerkte dat me aantrok. Eindelijk, vermoeid en erg verward keerde ik me ervan af om de rest van de vreemde plek te bekijken waar ik was binnengedrongen. &quot;Tot nu toe was ik zo in beslag genomen door mijn
onderzoek van het Huis, dat ik slechts een vluchtige blik om me heen had geworpen. Nu, terwijl ik keek, begon ik te beseffen op wat voor soort plaats ik was gekomen. De arena, want zo heb ik het genoemd, leek een perfecte
cirkel van ongeveer tien tot twaalf mijl in doorsnee, met het huis, zoals ik al eerder zei, in het midden. Het oppervlak van de plaats had, net als dat van de Vlakte, een eigenaardige, mistige aanblik, die nog geen mist was.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Van een snel overzicht ging mijn blik snel omhoog, langs de hellingen van de cirkelende bergen. Wat waren ze stil. Ik denk dat diezelfde afschuwelijke stilte me meer beproefde dan alles wat ik tot nu
toe had gezien of gedacht. Ik keek nu omhoog naar de grote rotsen, die zo hoog oprijzen.Daarboven gaf de ongrijpbare roodheid een wazig aanzien aan alles.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;En toen, terwijl ik nieuwsgierig tuurde, kwam er een nieuwe verschrikking tot me; want, ver weg tussen de vage pieken aan mijn rechterkant, had ik een enorme vorm van zwartheid ontdekt, als een reus.
Het groeide voor mijn zicht. Het had een enorm paardenhoofd, met gigantische oren, en leek standvastig de arena in te turen.Er was iets aan de houding dat me de indruk gaf van een eeuwige waakzaamheid - dat ik die sombere
plek door onbekende eeuwigheden had bewaakt. Langzaam werd het monster duidelijker voor me, en toen, plotseling, gleed mijn blik van het af naar iets verder weg en hoger tussen de rotsen. Een minuut lang staarde ik angstig.
Ik was me vreemd genoeg bewust van iets dat niet helemaal onbekend was... alsof er iets in mijn achterhoofd bewoog. Het ding was zwart en had vier groteske armen. De gelaatstrekken waren onduidelijk zichtbaar. Rond de nek
ontwaarde ik verschillende lichtgekleurde voorwerpen. Langzaam kwamen de details tot me, en Ik realiseerde me koud dat het schedels waren.Verderop het lichaam was nog een rondlopende riem, die minder donker afstak tegen de
zwarte romp. Toen, zelfs terwijl ik me afvroeg wat het ding was, gleed er een herinnering door mijn hoofd, en meteen wist ik dat ik naar een monsterlijke voorstelling van Kali, de hindoegodin van de dood, keek.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Andere herinneringen aan mijn oude studententijd dreven in mijn gedachten. Mijn blik viel terug op het enorme beestachtige Ding. Tegelijkertijd herkende ik het voor de oude Egyptische god Seth, of Seth,
de vernietiger van zielen. Met de kennis, daar kwam een ​​groot aantal vragen - &#39;Twee van de...!&#39; Ik stopte en probeerde na te denken. Dingen die mijn voorstellingsvermogen te boven gingen, gluurden in
mijn angstige geest. Ik zag, vaag. &#39;De oude goden van de mythologie!&#39; Ik probeerde te begrijpen waar het allemaal naar wees. Mijn blik dwaalde flikkerend tussen de twee. &#39;Als...&#39;.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Een idee kwam snel, en ik draaide me om en keek snel omhoog, zoekend naar de sombere rotsen, weg aan mijn linkerkant. Iets doemde op onder een grote piek, een vorm van grijsheid. Ik vroeg me af dat
ik het niet eerder had gezien, en herinnerde me toen Ik had dat deel nog niet gezien. Ik zag het nu duidelijker. Het was, zoals ik al zei, grijs. Het had een geweldige kop, maar geen ogen. Dat deel van zijn gezicht was blanco.
Nu zag ik dat er andere dingen tussen de bergen. Verderop, leunend op een hoge richel, ontwaarde ik een lijkbleke massa, onregelmatig en griezelig. Het leek zonder vorm, afgezien van een onrein, half dierlijk gezicht, dat
gemeen naar buiten keek van ergens ongeveer in het midden. En toen zag ik anderen - het waren er honderden. Ze leken uit de schaduw te groeien. Verscheidene herkende ik bijna onmiddellijk als mythologische goden; anderen waren
vreemd voor mij, volkomen vreemd, voorbij de vermogen van een menselijke geest om zwanger te worden.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Aan elke kant keek ik en zag steeds meer. De bergen waren vol vreemde dingen - Beestgoden en Verschrikkingen, zo afschuwelijk en beestachtig dat mogelijkheid en fatsoen elke verdere poging om ze te
beschrijven ontkennen. En ik... Ik was vervuld van een verschrikkelijk gevoel van overweldigende afschuw en angst en weerzin; toch vroeg ik me desondanks buitengewoon af. Was er dan toch iets in de oude heidense eredienst,
iets meer dan alleen maar het vergoddelijken van mensen, dieren en elementen?De gedachte greep me aan-- was er?&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Later herhaalde zich een vraag. Wat waren zij, die Beast-goden en de anderen? Eerst waren ze aan mij verschenen, gewoon gebeeldhouwde Monsters, willekeurig geplaatst tussen de ontoegankelijke toppen
en afgronden van de omringende bergen. Nu, als Ik bekeek ze met grotere aandacht, mijn geest begon nieuwe conclusies te trekken.Er was iets in hen, een onbeschrijflijk soort stille vitaliteit, dat in mijn verruimende bewustzijn
een staat van leven-in-dood suggereerde - iets dat was geenszins leven, zoals wij het begrijpen, maar eerder een onmenselijke vorm van bestaan, die heel goed zou kunnen worden vergeleken met een onsterfelijke trance - een
toestand waarin het mogelijk was zich voor te stellen dat ze eeuwig zouden voortduren. het woord kwam ongevraagd in mijn gedachten op, en meteen begon ik me af te vragen of dit de onsterfelijkheid van de goden zou kunnen zijn.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;En toen, temidden van mijn verwondering en mijmering, gebeurde er iets. Tot dan toe was ik gebleven, net binnen de schaduw van de uitgang van de grote kloof. Nu, zonder wil van mijn kant, dreef ik weg
uit de semi -duisternis, en begon langzaam door de arena te bewegen - in de richting van het huis. Hierop gaf ik alle gedachten aan die wonderbaarlijke vormen boven me op - en kon ik alleen maar angstig staren naar het enorme
gebouw waar ik naartoe werd geleid. zo meedogenloos overgebracht, maar hoewel ik ernstig zocht, kon ik niets ontdekken dat ik niet al had gezien, en zo werd ik langzamerhand rustiger.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Weldra had ik een punt bereikt, meer dan halverwege tussen het huis en de kloof. Overal rondom was de grimmige eenzaamheid van de plaats en de ononderbroken stilte verspreid. Gestaag naderde ik het
grote gebouw. ​​Toen, ineens ,,iets ving mijn blik op, iets dat om een ​​van de enorme steunberen van het huis kwam, en zo in het volle zicht. was geheel ongekleed en zag er opmerkelijk stralend uit.Toch
was het het gezicht dat me het meest aantrok en bang maakte.Het was het gezicht van een zwijn.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Stil, aandachtig keek ik naar dit afschuwelijke wezen en vergat even mijn angst in mijn interesse in zijn bewegingen. Het baande zich moeizaam een ​​weg door het gebouw en stopte, als het
bij elk raam kwam, om naar binnen te turen, en schudde aan de tralies, waarmee ze - zoals in dit huis - werden beschermd, en telkens als het bij een deur kwam, duwde het ernaar, terwijl hij heimelijk aan de sluiting vingerde.
.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Ik was nu tot op minder dan een kwart mijl van het grote bouwwerk gekomen, en nog steeds werd ik naar voren gedwongen. Plotseling draaide het Ding zich om en staarde afschuwelijk in mijn richting. Het
opende zijn mond en, voor de De eerste keer werd de stilte van die afschuwelijke plek verbroken door een diepe, dreunende toon, die me een extra gevoel van angst bezorgde.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;Toen, onmiddellijk, werd ik me ervan bewust dat het snel en stil op me af kwam. In een oogwenk had het de helft van de afstand afgelegd die ertussen lag. En toch werd ik hulpeloos gedragen om het te ontmoeten.
Slechts honderd meter, en de brute wreedheid van het gigantische gezicht verdoofde me met een gevoel van regelrechte afschuw. Ik had kunnen schreeuwen, in de hoogste van mijn angst; en toen, op het moment van mijn extremiteit
en wanhoop, werd ik me ervan bewust dat ik vanaf een snel toenemende hoogte neerkeek op de arena. Ik stond op, stond op. In een onvoorstelbaar korte tijd had ik een hoogte van vele honderden voet bereikt. Onder me, de plek
die ik net had verlaten, werd ingenomen door het gemene zwijnwezen. Het was op handen en voeten gevallen en snuffelde en wroet, als een echt zwijn, aan de oppervlakte van de arena. Een ogenblik, en het stond op, omhoog grijpend,
met een uitdrukking van verlangen op zijn gezicht, zoals ik nog nooit in deze wereld heb gezien.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Voortdurend klom ik hoger. Een paar minuten, zo leek het, en ik was boven de grote bergen uitgestegen - zwevend, alleen, ver in de roodheid. Op een enorme afstand beneden was de arena vaag zichtbaar;
niet groter dan een klein stukje groen.Het Zwijnding was niet meer te zien.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Weldra passeerde ik de bergen, boven de enorme breedte van de vlakte. Ver weg, op het oppervlak, in de richting van de ringvormige zon, was er een verwarde waas te zien. Ik keek er onverschillig naar.
mij, enigszins, van de eerste glimp die ik had opgevangen van het amfitheater in de bergen.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Met een gevoel van vermoeidheid keek ik omhoog naar de immense ring van vuur. Wat een vreemd ding was het! Toen, terwijl ik staarde, vanuit het donkere centrum, spoot er een plotselinge uitbarsting
van buitengewoon levendig vuur. Vergeleken met de grootte van het zwarte centrum was het als niets, maar op zichzelf al verbazingwekkend. Met ontwaakte interesse bekeek ik het aandachtig en merkte op hoe vreemd het kookte
en gloeide. Toen, in een oogwenk, werd het hele ding vaag en onwerkelijk, en ging zo voorbij uit het zicht. Zeer verbaasd keek ik neer op de vlakte van waaruit ik nog steeds opsteeg. Zo kreeg ik een nieuwe verrassing. De vlakte
- alles was verdwenen en alleen een zee van rode mist was ver onder mij verspreid. Geleidelijk aan, terwijl ik staarde, werd dit ver weg en stierf weg in een vaag, ver mysterie van rood, tegen een ondoorgrondelijke nacht.
Een tijdje, en zelfs dit was verdwenen, en ik was gehuld in een ongrijpbare, lichtloze duisternis.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;~~~ Wordt vervolgd...&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/feeds/2349021235819055989/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/dutch-eerste-boek-hoofdstuk-3.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/2349021235819055989'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/2349021235819055989'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/dutch-eerste-boek-hoofdstuk-3.html' title=' Dutch: Eerste boek: hoofdstuk 3.   '/><author><name>Thomas &quot;Birdy&quot; McKee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09729180703317392134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8X_UwiF6R2nQ8Es9rsXuoeMccxTgO-NS-Xbc32M7HSPnDjBlycMkNzw46aBPiCBQO6UighIK-PKLftLha_xh8M8a57Kn8jv2a84y3hOpGysDhNoKCCPdh_-5lYwpuJKQ/s220/Birdy.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6465390877468062999.post-6798990175855947777</id><published>2023-05-27T09:41:00.000-07:00</published><updated>2023-05-27T09:41:01.252-07:00</updated><title type='text'> French: Premier Livre : Chapitre 3.   </title><content type='html'>&lt;p&gt;&amp;nbsp;&quot;ET ainsi, après un certain temps, je suis arrivé aux montagnes. Alors, le cours de mon voyage a été modifié, et j&#39;ai commencé à me déplacer
le long de leurs bases, jusqu&#39;à ce que, tout à coup, j&#39;ai vu que j&#39;étais venu en face d&#39;une vaste faille , s&#39;ouvrant sur les montagnes. Par là, j&#39;ai été emporté,
sans grande vitesse. De chaque côté de moi, d&#39;énormes murs escarpés de substance semblable à de la roche s&#39;élevaient à pic. Au-dessus de ma tête, j&#39;ai discerné
un mince ruban de rouge, où le la bouche du gouffre s&#39;ouvrit, parmi des sommets inaccessibles. À l&#39;intérieur, régnait l&#39;obscurité, profonde et sombre, et un silence glacial. Pendant
un moment, j&#39;avançai régulièrement, et puis, enfin, je vis, devant moi, une profonde lueur rouge, qui disait moi, j&#39;étais près de l&#39;autre ouverture de la gorge. &quot; Une minute
vint et passa, et j&#39;étais à la sortie du gouffre, regardant un énorme amphithéâtre de montagnes. Pourtant, des montagnes et de la grandeur terrible de l&#39;endroit, je ne comptais rien;
car je fus confondu d&#39;étonnement en voyant, à une distance de plusieurs milles, et occupant le centre de l&#39;arène, une construction prodigieuse, bâtie apparemment en jade vert. Pourtant, en
soi, ce n&#39;était pas la découverte de l&#39;édifice qui m&#39;avait tant étonné ; mais le fait, qui devenait à chaque instant plus apparent, qu&#39;à part la couleur et sa
taille énorme, la structure solitaire ne différait en rien de cette maison dans laquelle j&#39;habite.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Pendant un moment, j&#39;ai continué à regarder, fixement. Même alors, je pouvais à peine croire que j&#39;avais bien vu. Dans mon esprit, une question s&#39;est formée,
réitérant sans cesse : &#39;Qu&#39;est-ce que cela signifie ?&#39; &#39;Qu&#39;est-ce que ça veut dire?&#39; et je n&#39;étais pas en mesure de répondre, même du plus profond de mon
imagination. Je ne semblais capable que d&#39;émerveillement et de crainte. Pendant un certain temps encore, je regardai, notant, sans cesse, quelque nouveau point de ressemblance qui m&#39;attirait. Enfin, fatigué
et profondément perplexe, je m&#39;en détournai pour voir le reste de l&#39;étrange endroit dans lequel j&#39;avais pénétré. &quot;Jusqu&#39;à présent, j&#39;avais été
tellement absorbé par mon examen minutieux de la Chambre, que je n&#39;avais donné qu&#39;un coup d&#39;œil superficiel autour de moi. Maintenant, alors que je regardais, je commençais à réaliser
sur quelle sorte d&#39;endroit j&#39;étais venu. L&#39;arène, car c&#39;est ainsi que je l&#39;ai appelée, apparaissait comme un cercle parfait d&#39;environ dix à douze milles de diamètre,
la Maison, comme je l&#39;ai déjà mentionné, se tenant au centre. La surface de l&#39;endroit, semblable à celle de la Plaine, avait un aspect particulier, brumeux, qui n&#39;était pourtant
pas de la brume.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;D&#39;un aperçu rapide, mon regard passa rapidement vers le haut, le long des pentes des montagnes qui l&#39;entouraient. Comme elles étaient silencieuses. Je pense que cette même
abominable immobilité m&#39;a plus éprouvée que tout ce que j&#39;avais, jusqu&#39;à présent, vu ou imaginé. Je levais les yeux, maintenant, vers les grands rochers qui s&#39;élevaient
si haut... Là-haut, l&#39;impalpable rougeur donnait à tout un aspect flou.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Et alors, alors que je regardais, curieusement, une nouvelle terreur m&#39;est venue; car, loin parmi les pics sombres à ma droite, j&#39;avais aperçu une vaste forme de noirceur, semblable
à un géant. Elle a grandi à ma vue. Elle avait une tête équine énorme, avec des oreilles gigantesques, et semblait regarder fixement dans l&#39;arène.Il y avait cela dans la
pose, qui me donnait l&#39;impression d&#39;une vigilance éternelle, d&#39;avoir gardé ce lieu lugubre, à travers des éternités inconnues. Lentement, le monstre m&#39;est devenu plus évident&amp;nbsp;;
puis, tout à coup, mon regard s&#39;est envolé vers quelque chose de plus éloigné et plus haut parmi les rochers. Pendant une longue minute, j&#39;ai regardé, craintif. J&#39;étais
étrangement conscient de quelque chose qui n&#39;était pas tout à fait inconnu&amp;nbsp;: comme si quelque chose remuait au fond de mon esprit. La chose était noire, et avait quatre bras grotesques.
Les traits apparaissaient, indistinctement. Autour du cou, je distinguai plusieurs objets de couleur claire. Lentement, les détails me vinrent, et Je réalisai froidement qu&#39;il s&#39;agissait de crânes
Plus bas sur le corps se trouvait une autre ceinture circulaire, moins sombre sur le tronc noir. Puis, alors même que je me demandais ce que c&#39;était, un souvenir s&#39;est glissé dans mon esprit, et
aussitôt, j&#39;ai su que je regardais une représentation monstrueuse de Kali, la déesse hindoue de la mort.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;D&#39;autres souvenirs de mes anciens jours d&#39;étudiant ont dérivé dans mes pensées. Mon regard est retombé sur l&#39;énorme Chose à tête de
bête. Simultanément, je l&#39;ai reconnu pour l&#39;ancien dieu égyptien Set, ou Seth, le Destructeur d&#39;âmes. Avec la connaissance, il y a est venu un grand champ d&#39;interrogation--&#39;Deux
des--!&#39; Je m&#39;arrêtai, et m&#39;efforçai de réfléchir. Des choses au-delà de mon imagination, scrutèrent mon esprit effrayé. Je vis, obscurément. &quot;Les anciens
dieux de la mythologie !&quot; J&#39;essayai de comprendre ce que tout cela indiquait. Mon regard s&#39;arrêta, vacillant, entre les deux. &quot; Si... &quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Une idée m&#39;est venue rapidement, et je me suis retourné, et j&#39;ai jeté un rapide coup d&#39;œil vers le haut, cherchant les rochers sombres, loin sur ma gauche. Quelque
chose se profilait sous un grand pic, une forme de gris. Je me suis demandé si je ne l&#39;avais pas vu plus tôt, puis je me suis souvenu Je n&#39;avais pas encore vu cette partie. Je la voyais plus clairement
maintenant. Elle était, comme je l&#39;ai dit, grise. Elle avait une tête énorme, mais pas d&#39;yeux. Cette partie de son visage était vide. plus loin, couché sur un rebord élevé,
je distinguai une masse livide, irrégulière et macabre. Elle semblait sans forme, à l&#39;exception d&#39;un visage sale, à moitié animal, qui regardait vilainement de quelque part. autour
de son milieu. Et puis, j&#39;en ai vu d&#39;autres - il y en avait des centaines. Ils semblaient sortir de l&#39;ombre. Plusieurs, j&#39;ai reconnu, presque immédiatement, comme des divinités mythologiques&amp;nbsp;;
d&#39;autres m&#39;étaient étranges, tout à fait étranges, au-delà du pouvoir d&#39;un esprit humain de concevoir.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;De chaque côté, je regardais et voyais plus, continuellement. Les montagnes étaient pleines de choses étranges - des dieux-bêtes et des horreurs, si atroces et bestiales
que la possibilité et la décence interdisent toute autre tentative de les décrire. Et je - - J&#39;étais rempli d&#39;un terrible sentiment d&#39;horreur, de peur et de répugnance accablantes&amp;nbsp;;
pourtant, malgré cela, je me demandais extrêmement. Y avait-il donc, après tout, quelque chose dans l&#39;ancien culte païen, quelque chose de plus que la simple déification des hommes, des
animaux et des animaux&amp;nbsp;? éléments&amp;nbsp;? La pensée m&#39;a saisi-- était là&amp;nbsp;?&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;« Plus tard, une question se répéta. Qu&#39;étaient-ils, ces dieux-bêtes et les autres ? Je les examinais avec une plus grande attention, mon esprit commençait à
tendre vers de nouvelles conclusions. Il y avait quelque chose en eux, une sorte indescriptible de vitalité silencieuse, qui suggérait, à ma conscience qui s&#39;élargissait, un état de vie
dans la mort - quelque chose ce n&#39;était en aucun cas la vie, telle que nous la comprenons, mais plutôt une forme d&#39;existence inhumaine, qui pourrait bien être assimilée à une transe
sans mort - une condition dans laquelle il était possible d&#39;imaginer leur continuation, éternellement. le mot s&#39;éleva spontanément dans ma pensée, et aussitôt je me mis à
me demander s&#39;il ne s&#39;agissait pas là de l&#39;immortalité des dieux.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Et puis, au milieu de mes interrogations et de mes réflexions, quelque chose s&#39;est produit. Jusque-là, j&#39;étais resté, juste à l&#39;ombre de la sortie de la
grande faille. Maintenant, sans volonté de ma part, je suis sorti de la semi - l&#39;obscurité, et j&#39;ai commencé à me déplacer lentement à travers l&#39;arène - vers la
Maison. À cela, j&#39;ai abandonné toutes les pensées de ces Formes prodigieuses au-dessus de moi - et je ne pouvais que regarder, effrayé, l&#39;énorme structure, vers laquelle j&#39;étais
en train d&#39;être Pourtant, bien que je cherchais avec ferveur, je ne pus rien découvrir que je n&#39;eusse déjà vu, et ainsi je devins progressivement plus calme.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Présentement, j&#39;avais atteint un point plus qu&#39;à mi-chemin entre la Maison et la gorge. Tout autour, s&#39;étendait la solitude austère de l&#39;endroit, et le silence
ininterrompu. Régulièrement, je m&#39;approchai du grand bâtiment. Puis, tout à coup , quelque chose a attiré ma vision, quelque chose qui est venu autour d&#39;un des énormes contreforts
de la maison, et donc en pleine vue. C&#39;était une chose gigantesque, et se déplaçait avec un mouvement curieux, allant presque debout, à la manière d&#39;un homme. était tout à
fait dévêtu, et avait un aspect remarquablement lumineux, mais c&#39;était le visage qui m&#39;attirait et m&#39;effrayait le plus, c&#39;était le visage d&#39;un porc.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Silencieusement, attentivement, j&#39;ai observé cette horrible créature, et j&#39;ai oublié ma peur, momentanément, dans mon intérêt pour ses mouvements. et
secouait les barreaux, avec lesquels, comme dans cette maison, ils étaient protégés, et chaque fois qu&#39;il arrivait à une porte, il la poussait, en tapotant furtivement la fermeture. .&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;J&#39;étais maintenant arrivé à moins d&#39;un quart de mile de la grande structure, et j&#39;étais toujours obligé d&#39;avancer. Brusquement, la Chose s&#39;est
tournée et a regardé, hideusement, dans ma direction. première fois, le silence de cet endroit abominable a été brisé par une note grave et retentissante qui m&#39;a envoyé
un frisson supplémentaire d&#39;appréhension.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;Puis, immédiatement, j&#39;ai pris conscience qu&#39;il venait vers moi, rapidement et silencieusement. En un instant, il avait parcouru la moitié de la distance qui les séparait. Et
pourtant, j&#39;ai été porté impuissant à le rencontrer. Seulement une centaine de mètres, et la férocité brutale du visage géant m&#39;engourdit avec un sentiment d&#39;horreur
absolu. J&#39;aurais pu crier, dans la suprématie de ma peur ; et puis, au moment même de mon extrémité et de mon désespoir, j&#39;ai pris conscience que je regardais l&#39;arène d&#39;une
hauteur qui augmentait rapidement. Je montais, montais. En un temps incroyablement court, j&#39;avais atteint une altitude de plusieurs centaines de pieds. Au-dessous de moi, l&#39;endroit que je venais de quitter était
occupé par l&#39;immonde créature porcine. Il s&#39;était mis à quatre pattes et reniflait et fouillait, comme un véritable porc, à la surface de l&#39;arène. Un instant, et
il s&#39;est levé, s&#39;agrippant vers le haut, avec une expression de désir sur son visage, comme je n&#39;en ai jamais vu dans ce monde.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Continuellement, je montais plus haut. Quelques minutes, semblait-il, et je m&#39;étais élevé au-dessus des grandes montagnes - flottant, seul, au loin dans la rougeur. pas plus
large qu&#39;une petite tache verte, la chose-porc n&#39;était plus visible.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;« Bientôt, je passai au-dessus des montagnes, au-dessus de l&#39;immense étendue de la plaine. Au loin, sur sa surface, dans la direction du soleil en forme d&#39;anneau, se dessinait une
tache confuse. Je regardai vers elle, indifférent. moi, un peu, du premier aperçu que j&#39;avais eu de la montagne-amphithéâtre.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Avec un sentiment de lassitude, j&#39;ai jeté un coup d&#39;œil vers l&#39;immense anneau de feu. Quelle chose étrange c&#39;était ! Puis, alors que je regardais du centre
sombre, jaillit une soudaine flambée de feu extraordinairement vif. Comparé à la taille du centre noir, c&#39;était comme rien&amp;nbsp;; pourtant, en soi, prodigieux. Avec un intérêt éveillé,
je l&#39;ai regardé attentivement, notant son étrange ébullition et son incandescence. Puis, en un instant, tout est devenu sombre et irréel, et ainsi s&#39;est passé hors de vue. Très
émerveillé, je jetai un coup d&#39;œil vers la plaine d&#39;où je m&#39;élevais encore. Ainsi, je reçus une nouvelle surprise. La plaine - tout avait disparu, et seule une mer de brume
rouge s&#39;étendait, loin en dessous de moi. Peu à peu, alors que je regardais, cela s&#39;est éloigné et s&#39;est éteint dans un sombre et lointain mystère de rouge, contre une
nuit insondable. Un moment, et même cela avait disparu, et j&#39;étais enveloppé dans une obscurité impalpable et sans lumière.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;~~~ A suivre...&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/feeds/6798990175855947777/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/french-premier-livre-chapitre-3.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/6798990175855947777'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/6798990175855947777'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/french-premier-livre-chapitre-3.html' title=' French: Premier Livre : Chapitre 3.   '/><author><name>Thomas &quot;Birdy&quot; McKee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09729180703317392134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8X_UwiF6R2nQ8Es9rsXuoeMccxTgO-NS-Xbc32M7HSPnDjBlycMkNzw46aBPiCBQO6UighIK-PKLftLha_xh8M8a57Kn8jv2a84y3hOpGysDhNoKCCPdh_-5lYwpuJKQ/s220/Birdy.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6465390877468062999.post-1552226677044969130</id><published>2023-05-27T09:40:00.003-07:00</published><updated>2023-05-27T09:40:26.743-07:00</updated><title type='text'> German: Erstes Buch: Kapitel 3.   </title><content type='html'>&lt;p&gt;&amp;nbsp;„UND so kam ich nach einer Weile zu den Bergen. Dann änderte sich der Verlauf meiner Reise und ich begann mich an ihren Stützpunkten entlang zu bewegen, bis ich plötzlich sah, dass ich
vor einem riesigen Spalt stand , die sich in die Berge öffnete. Durch sie wurde ich getragen, bewegte mich jedoch nicht mit großer Geschwindigkeit. Zu beiden Seiten von mir erhoben sich riesige, schroffe Wände
aus felsähnlicher Substanz. Weit über mir erkannte ich ein dünnes rotes Band, wo die Die Mündung des Abgrunds öffnete sich zwischen unzugänglichen Gipfeln. Drinnen herrschte Düsternis, tief
und düster, und kühle Stille. Eine Zeit lang ging ich stetig weiter, und dann sah ich endlich vor mir ein tiefes, rotes Leuchten, das verriet Ich war nahe an der weiteren Öffnung der Schlucht. „Eine Minute
verging und verging, und ich befand mich am Ausgang des Abgrunds und starrte auf ein riesiges Amphitheater aus Bergen. Doch die Berge und die schreckliche Größe des Ortes machten mir nichts aus; denn ich war voller
Erstaunen, als ich in einer Entfernung von mehreren Meilen und in der Mitte der Arena ein gewaltiges Bauwerk sah, das offenbar aus grüner Jade gebaut war. Doch es war nicht die Entdeckung des Gebäudes an sich, die
mich so in Erstaunen versetzte; sondern die Tatsache, die mit jedem Augenblick deutlicher wurde, dass sich das einsame Gebäude, abgesehen von der Farbe und seiner enormen Größe, in nichts von dem Haus unterschied,
in dem ich wohne.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„Eine Zeit lang starrte ich starr weiter. Selbst dann konnte ich kaum glauben, dass ich richtig gesehen hatte. In meinem Kopf formte sich eine Frage, die ich unaufhörlich wiederholte: ‚Was
bedeutet das?‘ &#39;Was bedeutet das?&#39; und ich war nicht in der Lage, eine Antwort zu geben, nicht einmal aus den Tiefen meiner Vorstellungskraft heraus. Ich schien nur zu Staunen und Angst fähig zu sein. Eine
Zeit lang starrte ich hin und bemerkte immer wieder einen neuen Punkt der Ähnlichkeit, der mich anzog. Endlich Erschöpft und zutiefst verwirrt wandte ich mich ab, um den Rest des seltsamen Ortes zu betrachten, an
den ich eingedrungen war. „Bislang war ich so in meine Untersuchung des Hauses vertieft, dass ich mich nur flüchtig umgesehen hatte.“ Als ich nun hinsah, wurde mir klar, an was für einen Ort ich gekommen
war. Die Arena, so habe ich sie genannt, schien ein perfekter Kreis von etwa zehn bis zwölf Meilen Durchmesser zu sein, wobei das Haus, wie ich bereits erwähnt habe, in der Mitte stand. Die Oberfläche des Ortes
hatte, ähnlich wie die der Ebene, ein eigenartiges, nebliges Aussehen, das jedoch kein Nebel war.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„Nach einem schnellen Überblick wanderte mein Blick schnell nach oben, entlang der Hänge der umlaufenden Berge. Wie still sie waren. Ich glaube, dass dieselbe abscheuliche Stille für
mich anstrengender war als alles, was ich bisher gesehen oder mir vorgestellt hatte . Ich schaute jetzt zu den großen Felsen hinauf, die so hoch aufragten. Dort oben ließ die unfühlbare Rötung alles verschwommen
erscheinen.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„Und dann, als ich neugierig hinsah, überkam mich ein neuer Schrecken; denn weit oben zwischen den düsteren Gipfeln zu meiner Rechten hatte ich eine gewaltige schwarze Gestalt gesehen, die
einem Riesen ähnelte. Sie wuchs bei meinem Anblick. Das war der Fall Er hatte einen riesigen Pferdekopf mit riesigen Ohren und schien unerschütterlich in die Arena zu blicken. Da war etwas an der Pose, das mir den
Eindruck einer ewigen Wachsamkeit vermittelte – als hätte ich diesen düsteren Ort seit unbekannten Ewigkeiten bewacht. Langsam wurde das Monster für mich deutlicher sichtbar, und dann richtete sich mein
Blick plötzlich auf etwas, das weiter entfernt und höher zwischen den Felsen lag. Eine lange Minute lang blickte ich ängstlich. Ich war mir seltsamerweise bewusst, dass etwas nicht ganz Unbekanntes war –
als würde sich etwas in meinem Hinterkopf regnen. Das Ding war schwarz und hatte vier groteske Arme. Die Gesichtszüge waren undeutlich zu erkennen. Um den Hals herum erkannte ich mehrere helle Gegenstände. Langsam
kamen mir die Details klar, und Kalt erkannte ich, dass es sich um Schädel handelte. Weiter unten am Körper befand sich ein weiterer umlaufender Gürtel, der sich weniger dunkel vom schwarzen Rumpf abhob. Dann,
noch während ich darüber nachdachte, was das Ding war, kam mir eine Erinnerung in den Sinn und ich wusste sofort, dass ich eine monströse Darstellung von Kali, der hinduistischen Todesgöttin, vor mir hatte.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„Andere Erinnerungen an meine alte Studienzeit kamen mir in den Sinn. Mein Blick fiel wieder auf das riesige, tierköpfige Ding. Gleichzeitig erkannte ich darin den altägyptischen Gott Set
oder Seth, den Zerstörer der Seelen. Mit dem Wissen, dort Es folgte eine große Anzahl von Fragen: „Zwei davon!“ Ich hielt inne und versuchte nachzudenken. Dinge, die jenseits meiner Vorstellungskraft
lagen, blickten in meinen verängstigten Geist. Ich sah undeutlich: „Die alten Götter der Mythologie!“ Ich versuchte zu begreifen, worauf das alles hindeutete. Mein Blick schweifte flackernd zwischen den
beiden hin und her. „Wenn –“ .&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„Eine Idee kam mir schnell, und ich drehte mich um und blickte schnell nach oben, suchte die düsteren Felsen zu meiner Linken ab. Unter einem großen Gipfel ragte etwas auf, eine graue Gestalt.
Ich wunderte mich, dass ich es nicht schon früher gesehen hatte, und erinnerte mich dann Ich hatte diesen Teil noch nicht gesehen. Jetzt sah ich ihn deutlicher. Er war, wie ich schon sagte, grau. Er hatte einen riesigen
Kopf, aber keine Augen. Dieser Teil seines Gesichts war leer. Jetzt sah ich, dass es welche gab andere Dinge oben zwischen den Bergen. Weiter entfernt, auf einem hohen Felsvorsprung liegend, erkannte ich eine fahle Masse,
unregelmäßig und gespenstisch. Sie schien formlos zu sein, abgesehen von einem unreinen, halbtierischen Gesicht, das abscheulich von irgendwoher schaute Ungefähr in der Mitte. Und dann sah ich andere –
es waren Hunderte. Sie schienen aus den Schatten zu wachsen. Einige erkannte ich fast sofort als mythologische Gottheiten; andere waren für mich fremd, völlig fremd, jenseits der Fähigkeit des menschlichen Geistes,
schwanger zu werden.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„Auf jeder Seite schaute ich und sah ständig mehr. Die Berge waren voller seltsamer Dinge – Tiergötter und Schrecken, so grausam und bestialisch, dass Möglichkeit und Anstand jeden
weiteren Versuch, sie zu beschreiben, verweigern. Und ich – Ich war von einem schrecklichen Gefühl überwältigenden Entsetzens, von Furcht und Abscheu erfüllt, und trotzdem fragte ich mich zutiefst:
Gab es denn überhaupt etwas in der alten heidnischen Anbetung, etwas mehr als die bloße Vergöttlichung von Menschen, Tieren usw.? Elemente? Der Gedanke packte mich – war da?&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„Später wiederholte sich eine Frage. Was waren sie, diese Tiergötter und die anderen? Zuerst waren sie mir erschienen, nur geformte Monster, wahllos zwischen den unzugänglichen Gipfeln
und Abgründen der umliegenden Berge platziert. Nun, wie Ich untersuchte sie mit größerer Aufmerksamkeit und mein Geist begann, neue Schlussfolgerungen zu ziehen. Sie hatten etwas an sich, eine unbeschreibliche
Art stiller Vitalität, die meinem sich erweiternden Bewusstsein einen Zustand des Lebens im Tod vorstellte – ein Etwas Das war keineswegs Leben, wie wir es verstehen, sondern eher eine unmenschliche Form der Existenz,
die man durchaus mit einer unsterblichen Trance vergleichen könnte – einem Zustand, in dem man sich ihr ewiges Fortbestehen vorstellen konnte. „Unsterblich!“ Das Wort stieg ungebeten in meinen Gedanken
auf, und sofort begann ich mich zu fragen, ob dies die Unsterblichkeit der Götter sein könnte.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„Und dann, mitten in meinem Grübeln und Grübeln, geschah etwas. Bis dahin hatte ich mich nur im Schatten des Ausgangs des großen Risses aufgehalten. Jetzt verließ ich ohne meinen
Willen das Halbfinale -Dunkelheit, und begann sich langsam über die Arena zu bewegen – auf das Haus zu. Dabei gab ich alle Gedanken an diese erstaunlichen Gestalten über mir auf – und konnte nur erschrocken
auf das gewaltige Bauwerk starren, auf das ich zusteuerte Obwohl ich ernsthaft suchte, konnte ich nichts entdecken, was ich nicht schon gesehen hatte, und so wurde ich allmählich ruhiger.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„Jetzt hatte ich einen Punkt erreicht, der sich mehr als auf halbem Weg zwischen dem Haus und der Schlucht befand. Überall breitete sich die völlige Einsamkeit des Ortes und die ungebrochene
Stille aus. Stetig näherte ich mich dem großen Gebäude. Dann auf einmal , etwas erregte meine Sicht, etwas, das um einen der riesigen Strebepfeiler des Hauses herumkam und so in volles Blickfeld gelangte. Es
war ein gigantisches Ding und bewegte sich mit einer merkwürdigen Bewegung, fast aufrecht, nach Art eines Mannes. Es war völlig unbekleidet und hatte ein bemerkenswert leuchtendes Aussehen. Doch es war das Gesicht,
das mich am meisten anzog und mir am meisten Angst machte. Es war das Gesicht eines Schweins.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„Still und aufmerksam beobachtete ich dieses schreckliche Geschöpf und vergaß für einen Moment meine Angst, weil ich mich für seine Bewegungen interessierte. Es ging umständlich
um das Gebäude herum und blieb an jedem Fenster stehen, um hineinzuschauen. und rüttelte an den Gittern, mit denen sie – wie in diesem Haus – geschützt waren; und wann immer es an eine Tür kam,
drückte es dagegen und betastete heimlich den Verschluss. Offensichtlich suchte es nach einem Zugang in das Haus .&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„Ich war jetzt weniger als eine Viertelmeile von dem großen Bauwerk entfernt und wurde immer noch nach vorne gezwungen. Plötzlich drehte sich das Ding um und blickte grässlich in meine
Richtung. Es öffnete sein Maul und, zum Glück Zum ersten Mal wurde die Stille dieses abscheulichen Ortes von einem tiefen, dröhnenden Ton durchbrochen, der mich zusätzlich beunruhigte.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;Dann wurde mir sofort bewusst, dass es schnell und lautlos auf mich zukam. In einem Augenblick hatte es die Hälfte der Distanz zurückgelegt, die dazwischen lag. Und dennoch wurde ich ihm hilflos
ausgeliefert. Nur hundert Meter entfernt, und die brutale Wildheit des riesigen Gesichts betäubte mich mit einem Gefühl grenzenlosen Entsetzens. Ich hätte schreien können, vor lauter Angst; und dann, genau
in dem Moment meiner äußersten Not und Verzweiflung, wurde mir bewusst, dass ich aus immer größerer Höhe auf die Arena herabblickte. Ich stieg, stieg. In unvorstellbar kurzer Zeit hatte ich eine
Höhe von mehreren hundert Fuß erreicht. Unter mir, an der Stelle, die ich gerade verlassen hatte, befand sich das widerliche Schweinegeschöpf. Es war auf alle Viere gesunken und schnüffelte und wühlte
wie ein wahres Schwein auf der Oberfläche der Arena. Einen Moment lang erhob es sich und klammerte sich nach oben, mit einem Ausdruck des Verlangens im Gesicht, wie ich ihn noch nie auf dieser Welt gesehen habe.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„Immer höher stieg ich auf. Ein paar Minuten, so schien es, und ich war über die großen Berge gestiegen – schwebte allein in der Ferne in der Röte. In gewaltiger Entfernung
unten war die Arena undeutlich zu erkennen, und das mächtige Haus schaute zu nicht größer als ein winziger grüner Fleck. Das Schweine-Ding war nicht mehr sichtbar.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„Plötzlich überquerte ich die Berge, über der riesigen Weite der Ebene. In der Ferne, auf ihrer Oberfläche, in Richtung der ringförmigen Sonne, zeigte sich ein verwirrter Fleck.
Ich schaute gleichgültig darauf hin. Es erinnerte mich Ich erinnerte mich ein wenig an den ersten Blick, den ich auf das Bergamphitheater erhaschte.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„Mit einem Gefühl der Müdigkeit blickte ich nach oben auf den riesigen Feuerring. Was für ein seltsames Ding das war! Dann, als ich aus dem dunklen Zentrum starrte, spritzte plötzlich
ein Aufflackern außergewöhnlich lebhaften Feuers. Verglichen mit der Größe.“ Von der schwarzen Mitte aus war es nichts, aber an sich schon erstaunlich. Mit gewecktem Interesse beobachtete ich es
aufmerksam und bemerkte sein seltsames Kochen und Leuchten. Dann, in einem Moment, wurde das Ganze dunkel und unwirklich, und so verging es Außer Sichtweite. Sehr erstaunt blickte ich auf die Ebene hinab, aus der ich
immer noch aufstieg. So erlebte ich eine neue Überraschung. Die Ebene – alles war verschwunden, und nur ein Meer aus rotem Nebel breitete sich weit unter mir aus . Allmählich, während ich starrte, entfernte
sich dies und verschwand in einem trüben, fernen roten Geheimnis vor einer unergründlichen Nacht. Eine Weile, und selbst dies war vergangen, und ich war in eine unfühlbare, lichtlose Düsternis gehüllt.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;~~~ Fortsetzung folgt ...&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/feeds/1552226677044969130/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/german-erstes-buch-kapitel-3.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/1552226677044969130'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/1552226677044969130'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/german-erstes-buch-kapitel-3.html' title=' German: Erstes Buch: Kapitel 3.   '/><author><name>Thomas &quot;Birdy&quot; McKee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09729180703317392134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8X_UwiF6R2nQ8Es9rsXuoeMccxTgO-NS-Xbc32M7HSPnDjBlycMkNzw46aBPiCBQO6UighIK-PKLftLha_xh8M8a57Kn8jv2a84y3hOpGysDhNoKCCPdh_-5lYwpuJKQ/s220/Birdy.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6465390877468062999.post-5160434029399195244</id><published>2023-05-27T09:39:00.005-07:00</published><updated>2023-05-27T09:39:40.129-07:00</updated><title type='text'> Icelandic: Fyrsta bók: 3. kafli.   </title><content type='html'>&lt;p&gt;&amp;nbsp;&quot;OG svo, eftir nokkurn tíma, kom ég til fjalla. Þá breyttist ferðalag mitt, og ég fór að hreyfa mig eftir bækistöðvum þeirra, þar
til ég sá allt í einu að ég var kominn á móts við mikla gjá. , sem opnaðist inn í fjöllin. Í gegnum þetta var ég borinn og hreyfði
mig á engum miklum hraða. Báðum megin við mig risu risastórir, rifnir veggir úr klettalíku efni. mynni gjánnar opnaðist, meðal óaðgengilegra tinda. Innra
var myrkur, djúp og dimm og köld þögn. Um stund hélt ég áfram jafnt og þétt og loksins sá ég framundan djúpan, rauðan ljóma, sem sagði
frá Ég var nálægt því að opna gljúfrið lengra. „Mínúta kom og fór, og ég var við útganginn á gjánum og starði
út á risastórt hringleikahús af fjöllum. Samt, af fjöllunum, og hræðilegu glæsileika staðarins, gerði ég ekki ráð fyrir neinu; Því
að ég var ruglaður af undrun, að sjá, í nokkurra kílómetra fjarlægð, og hernema miðju leikvangsins, stórkostlegt mannvirki, byggt að því
er virðist úr grænu jade. Samt var það í sjálfu sér ekki uppgötvun byggingarinnar sem hafði komið mér svo á óvart; en sú staðreynd,
sem varð augljósari með hverju augnabliki, að ekkert sérstaklega, nema liturinn og gífurleg stærð hans, var einmana byggingin frábrugðin þessu húsi sem ég
bý í.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Í smá stund hélt ég áfram að stara fast. Jafnvel þá gat ég varla trúað því að ég sæi rétt.
Í huga mínum myndaðist spurning sem ítrekaði án afláts: &quot;Hvað þýðir það?&quot; &#39;Hvað þýðir það?&#39; og ég
gat ekki svarað, jafnvel út úr djúpum ímyndunarafls míns. Ég virtist aðeins fær um undrun og ótta. Um tíma lengur horfði ég og tók stöðugt
eftir einhverjum ferskum líkingum sem laðaði mig að. Loksins, þreyttur og sárlega undrandi sneri ég mér frá því til að skoða restina af undarlega staðnum,
sem ég hafði ráðist inn á. &quot;Hingað til hafði ég verið svo upptekinn af athugun minni á húsinu, að ég hafði aðeins horft á lauslega.
Nú, þegar ég horfði, fór ég að átta mig á hvers konar stað ég var kominn. Leikvangurinn, því svo ég hef kallað hann, virtist vera fullkominn
hringur um tíu til tólf mílur í þvermál, húsið, eins og ég hef áður nefnt, stóð í miðjunni. Yfirborð staðarins, eins og á
sléttunni, hafði sérkennilegt, þokukennt yfirbragð, sem var samt ekki mistur.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Frá hraðri könnun fór augnaráð mitt hratt upp á við, meðfram hlíðum hringlaga fjallanna. Hversu hljóð þau voru. Ég
held að þessi sama viðurstyggilega kyrrð hafi reynt á mig meira en nokkuð sem ég hafði hingað til séð eða ímyndað mér Ég var að horfa
upp, núna, á stóru krílana, sem gnæfðu svo hátt. Þar uppi gaf hinn óáþreifanlega roði allt óskýrt yfirbragð.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Og svo, þegar ég horfði, forvitinn, kom ný skelfing til mín, því að uppi á milli dimmra tindana hægra megin við mig, hafði ég
lýst víðáttumiklu myrkvaformi, risastórt. Það óx við sjón mína. Það hafði risastórt hrossahöfuð, með risastór eyru,
og virtist gægjast staðfastlega niður í leikvanginn.Það var það við stellinguna, sem gaf mér til kynna að ég væri eilíf árvekni - að hafa
varist þennan dapurlega stað, í gegnum óþekktar eilífðir. Hægt og rólega varð skrímslið skýrara fyrir mér; og svo skyndilega spratt augnaráð
mitt frá því til einhvers lengra og hærra á milli klettanna. Í langa mínútu horfði ég óttasleginn. Ég var undarlega meðvitaður um eitthvað
sem ekki var alveg ókunnugt - eins og eitthvað hafi hrærst í huga mér. Hluturinn var svartur og hafði fjóra gróteska handleggi. Útlitin sáust, ógreinileg.
Um hálsinn sá ég nokkra ljósa hluti. Hægt og rólega komu smáatriðin að mér og Ég áttaði mig á því, kuldalega, að þetta
voru hauskúpur. Neðar á líkamanum var annað hringbelti, sem sýndi minna dökkt á móti svörtu bolnum. Síðan, jafnvel á meðan ég var að
græða á því að vita hvað málið væri, rann minning inn í huga minn, og ég vissi strax að ég var að horfa á voðalega mynd af Kali,
hindúagyðju dauðans.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Aðrar minningar frá gömlum námstíma mínum komu inn í hugsanir mínar. Augnaráð mitt féll aftur á hið risastóra dýrahaus.
Samtímis þekkti ég það fyrir fornegypska guðinn Set, eða Seth, tortímanda sálanna. Með þekkingunni, þar kom mikill sóp af spurningum - &#39;Tveir af
-!&#39; Ég stoppaði og reyndi að hugsa. Hlutir sem voru ekki ímyndunarafl mitt, gægðust inn í hræddan huga minn. Ég sá, óljóst. &quot;Gömlu guði
goðafræðinnar!&quot; Ég reyndi að skilja að hverju þetta allt benti. Augnaráð mitt dvaldi, flöktandi, á milli þeirra tveggja. „Ef--“.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Hugmynd kom fljótt og ég sneri mér við og leit snöggt upp á við, leitaði í drungalegu klettunum, í burtu vinstra megin við mig. Eitthvað
blasti við undir miklum tindi, sem var gráleitt. Ég velti því fyrir mér að ég hefði ekki séð það fyrr, og mundi svo eftir Ég hafði ekki enn
skoðað þann hluta. Ég sá hann skýrari núna. Hann var, eins og ég hef sagt, grár. Hann hafði stórkostlegt höfuð; en engin augu. Sá hluti andlitsins
var tómur. Nú sá ég að það voru Annað uppi á meðal fjallanna. Lengra á eftir, hallandi á háum stalli, teiknaði ég upp hrikalega massa,
óreglulegan og draugalegan. Hún virtist án forms, nema fyrir óhreint, hálfdýrt andlit, sem horfði út, svívirðilega, einhvers staðar frá. um miðbik
þess. Og svo sá ég aðra - það voru hundruðir þeirra. Þeir virtust vaxa upp úr skugganum. Nokkrir, ég þekkti, næstum strax, sem goðafræðilega
guði; aðrir voru mér undarlegir, algjörlega undarlegir, handan við kraft mannshugans til að verða þunguð.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Á hvorri hlið horfði ég og sá stöðugt meira. Fjöllin voru full af undarlegum hlutum - dýraguði og hryllingi, svo grimmileg og dýrleg að
möguleiki og velsæmi neita frekari tilraunum til að lýsa þeim. Og ég-- Ég fylltist hræðilegri tilfinningu yfirþyrmandi skelfingar og ótta og viðbjóðs,
en þrátt fyrir þetta velti ég ákaflega fyrir mér. Var þá þegar allt kemur til alls eitthvað í hinni gömlu heiðnu tilbeiðslu, eitthvað meira
en það að guðdóma menn, dýr og þættir? Hugsunin greip mig - var það?&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Síðar endurtók spurning sig. Hvað voru þeir, þessir dýraguðir og hinir? Í fyrstu höfðu þeir birst mér, bara skúlptúr
skrímsli, staðsett óaðgengileg meðal óaðgengilegra tinda og skýja fjallanna í kring. Nú, eins og Ég rýndi í þær af meiri einbeitni,
hugur minn fór að komast að nýjum ályktunum. Það var eitthvað við þær, ólýsanleg tegund af þögulli lífskrafti, sem gaf til kynna, fyrir
víkkandi meðvitund mína, ástand líf-í-dauða - eitthvað það var engan veginn líf, eins og við skiljum það, heldur ómanneskjulegt form tilveru,
sem vel mætti ​​líkja við dauðalausan trans - ástand þar sem hægt var að ímynda sér áframhaldandi þeirra, að eilífu. &quot;Ódauðlegur!&quot;
orðið kom óboðið upp í hugsanir mínar, og ég fór strax að velta því fyrir mér hvort þetta gæti verið ódauðleiki guðanna.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Og svo, mitt í veltum mínum og pælingum, gerðist eitthvað. Þangað til þá hafði ég dvalið, rétt innan skugga útgöngunnar
frá gjánni miklu. Nú, án viljugurs af minni hálfu, rak ég út úr hálfgerðinni -myrkrið, og byrjaði að hreyfa sig hægt yfir völlinn -
í átt að húsinu. Við þetta gaf ég upp allar hugsanir um þessi undraverðu form fyrir ofan mig - og gat aðeins starað óttasleginn á hið gífurlega
mannvirki, sem ég var í áttina að. Samt, þó ég leitaði af alvöru, gat ég ekkert uppgötvað sem ég hafði ekki þegar séð, og varð
svo smám saman rólegri.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Nú var ég kominn á stað meira en hálfa leið á milli hússins og gilið. Allt í kring dreifðist algjör einmanaleiki staðarins og
órofin þögn. Stöðugt nálgaðist ég stóru bygginguna. Síðan, allt í einu , eitthvað fangaði sýn mína, eitthvað sem kom utan um eina
af risastórum stoðum hússins og svo í fullu sjónarhorni. Þetta var risastór hlutur og hreyfðist með forvitnilegum hljópum, nánast uppréttur, að
hætti manns. var alveg óklæddur, og hafði ótrúlega lýsandi útlit. Samt var það andlitið sem laðaði að mér og hræddi mig mest. Það
var andlit svína.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Þögul, einbeittur, horfði ég á þessa hræðilegu veru og gleymdi ótta mínum um stundarsakir vegna áhuga minn á hreyfingum hennar.
Hún lá leið sína, vandræðalega, í kringum bygginguna, stoppaði, eins og hún kom að hverjum glugga, til að skyggnast inn, og hristi í slánna, sem þeir
voru verndaðir með - eins og í þessu húsi - og hvenær sem það kom að dyrum, ýtti það að henni og fingraði festingunni laumulega. Augljóslega var
það að leita að inngöngu í húsið .&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Ég var nú kominn í innan við fjórðungs mílu frá hinu mikla mannvirki, og enn var ég knúinn áfram. Skyndilega sneri þingið
sér við og horfði hræðilega í áttina til mín. Það opnaði munninn, og fyrir í fyrsta skipti var kyrrðin á þessum viðurstyggilega stað
rofin, með djúpum, uppsveiflu tóni, sem sendi aukinn spennu af ótta í gegnum mig.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;Þá varð ég strax var við að það var að koma í áttina að mér, snöggt og hljóðlaust. Á augabragði hafði
hún farið hálfa vegalengdina sem lá á milli. Og samt var ég máttlaus að mæta því. Aðeins hundrað metrar, og hinn grimmilegi grimmd risastóra
andlitsins deyfði mig með óvæginni skelfingu. Ég hefði getað öskrað, í æðsta ótta mínum; og svo, á sama augnabliki þegar ég var
útlimur og örvæntingarfullur, varð ég meðvitaður um að ég væri að horfa niður á völlinn, úr ört vaxandi hæð. Ég var að
rísa, hækka. Á óhugsanlega skömmum tíma var ég kominn í mörg hundruð feta hæð. Undir mér, staðurinn sem ég var nýfarinn af, var
upptekinn af illvíga svínaverunni. Það hafði farið niður á fjóra fætur, og snuðaði og rótaði, eins og sannkallað svín, við yfirborð
leikvangsins. Augnablik, og það reis á fætur, greip upp á við, með þrá á andliti sínu, eins og ég hef aldrei séð í þessum heimi.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Stöðugt steig ég hærra. Nokkrar mínútur, að því er virtist, og ég hafði risið upp yfir fjöllin miklu - fljótandi, einn,
langt í roðanum. Í gríðarlegri fjarlægð fyrir neðan, sýndi leikvangurinn, dauflega, með voldugu húsið sem leit út. ekki stærri en lítill
blettur af grænu, Svínahluturinn sást ekki lengur.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Nú fór ég yfir fjöllin, út fyrir risastóra breidd sléttunnar. Langt í burtu, á yfirborði hennar, í átt að hringlaga
sólinni, sýndi ruglað óskýrleika. Ég horfði á hana, áhugalaus. Það minnti á hana. ég, að nokkru leyti, af fyrstu innsýn sem ég
hafði fengið af fjallahringleikhúsinu.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Með þreytu horfði ég upp á gífurlegan eldhringinn. Hvað það var skrítið! Síðan, þegar ég starði út úr
myrkri miðjunni, kom skyndilega blossi af óvenjulegum skærum eldi. Miðað við stærðina af svörtu miðjunni var það einskis virði; samt í sjálfu sér
stórkostlegt. Með vöknuðum áhuga fylgdist ég vel með því og tók eftir undarlega suðu þess og glóandi. Síðan, á augnabliki, varð
allt dauft og óraunverulegt, og leið svo yfir. úr augsýn. Mikið undrandi leit ég niður á sléttuna sem ég var enn að rísa upp úr. Þannig kom
mér á óvart. Sléttan - allt, var horfið, og aðeins hafið af rauðu þoku var dreift, langt fyrir neðan mig Smám saman, þegar ég starði, varð þetta
fjarlægt og dó í daufa, fjarlæga leyndardóma rauðs, gegn óræða nótt. Um stund, og jafnvel þetta hafði farið, og ég var vafin inn í óþreifanlega,
ljóslausa dimmu.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;~~~ Framhald ...&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/feeds/5160434029399195244/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/icelandic-fyrsta-bok-3-kafli.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/5160434029399195244'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/5160434029399195244'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/icelandic-fyrsta-bok-3-kafli.html' title=' Icelandic: Fyrsta bók: 3. kafli.   '/><author><name>Thomas &quot;Birdy&quot; McKee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09729180703317392134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8X_UwiF6R2nQ8Es9rsXuoeMccxTgO-NS-Xbc32M7HSPnDjBlycMkNzw46aBPiCBQO6UighIK-PKLftLha_xh8M8a57Kn8jv2a84y3hOpGysDhNoKCCPdh_-5lYwpuJKQ/s220/Birdy.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6465390877468062999.post-9004302021541426800</id><published>2023-05-27T09:39:00.001-07:00</published><updated>2023-05-27T09:39:06.380-07:00</updated><title type='text'> Italian: Primo libro: capitolo 3.   </title><content type='html'>&lt;p&gt;&amp;nbsp;&quot;E così, dopo un po&#39;, giunsi alle montagne. Poi, il corso del mio viaggio fu cambiato, e cominciai a muovermi lungo le loro basi, finché, all&#39;improvviso, vidi che ero arrivato di
fronte a una vasta spaccatura , aprendosi nelle montagne. Attraverso questo, sono stato portato, muovendomi a bassa velocità. Su entrambi i lati di me, enormi pareti scarpate di sostanza simile a roccia si alzavano
a strapiombo. Molto in alto, ho distinto un sottile nastro rosso, dove il l&#39;imboccatura dell&#39;abisso si aprì, tra vette inaccessibili. Dentro, era oscurità, profonda e cupa, e gelido silenzio. Per un po&#39;
andai avanti con passo sicuro, e poi, finalmente, vidi, davanti, un profondo bagliore rosso, che raccontava io ero vicino all&#39;ulteriore apertura della gola. &quot;Un minuto venne e passò, ed ero all&#39;uscita dell&#39;abisso,
fissando un enorme anfiteatro di montagne. Eppure, delle montagne e della terribile grandezza del luogo, non mi rendevo conto di nulla; poiché fui confuso dallo stupore, nel vedere, a una distanza di diverse miglia,
e occupare il centro dell&#39;arena, una struttura stupenda, costruita apparentemente di giada verde. Eppure, di per sé, non era stata la scoperta dell&#39;edificio che mi aveva tanto stupito; ma il fatto, che diventava
ogni momento più evidente, che in nessun particolare, se non nel colore e nelle sue enormi dimensioni, la struttura solitaria differiva da questa casa in cui vivo.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Per un po&#39;, ho continuato a fissare, fissamente. Anche allora, riuscivo a stento a credere di aver visto bene. Nella mia mente, si è formata una domanda, che ripeteva incessantemente: &#39;Cosa
significa?&#39; &#39;Cosa significa?&#39; e io non potevo dare una risposta, nemmeno dal profondo della mia immaginazione. Sembravo capace solo di meraviglia e paura. Ancora per un po&#39;, guardai, notando, continuamente,
qualche nuovo punto di somiglianza che mi attirava. Finalmente, stanco e profondamente perplesso, mi voltai per vedere il resto dello strano luogo in cui mi ero intromesso. Ora, mentre guardavo, cominciai a rendermi conto
in che tipo di posto ero venuto. L&#39;arena, perché così l&#39;ho chiamata, appariva un cerchio perfetto di circa dieci o dodici miglia di diametro, la Casa, come ho detto prima, si ergeva al centro. La superficie
del luogo, come quella della Piana, aveva un aspetto particolare, nebbioso, che non era ancora nebbia.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Da una rapida ricognizione, il mio sguardo è passato rapidamente verso l&#39;alto, lungo i pendii delle montagne in cerchio. Com&#39;erano silenziosi. Penso che questa stessa abominevole quiete
mi stesse provando più di qualsiasi cosa avessi, finora, visto o immaginato Guardavo in alto, ora, le grandi rupi così alte, lassù, il rossore impalpabile dava a tutto un aspetto sfocato.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;E poi, mentre scrutavo, incuriosito, un nuovo terrore venne in me; poiché, in alto tra le cime oscure alla mia destra, avevo scorto una vasta forma di oscurità, simile a un gigante. Crebbe
alla mia vista. Aveva un&#39;enorme testa equina, con orecchie gigantesche, e sembrava scrutare fermamente nell&#39;arena.C&#39;era qualcosa nella posa che mi dava l&#39;impressione di un&#39;eterna vigilanza... di aver custodito
quel luogo lugubre, per eternità sconosciute. Lentamente, il mostro divenne più chiaro per me; e poi, all&#39;improvviso, il mio sguardo si spostò da esso su qualcosa di più lontano e più
in alto tra le rupi. Per un lungo minuto, guardai, con timore. Ero stranamente consapevole di qualcosa non del tutto sconosciuto... come se qualcosa si muovesse nella mia mente. La cosa era nera e aveva quattro braccia grottesche.
I lineamenti si vedevano, indistintamente. Attorno al collo, distinsi diversi oggetti di colore chiaro. Lentamente, i dettagli mi vennero in mente, e Mi resi conto, freddamente, che erano teschi.Più in basso nel corpo
c&#39;era un&#39;altra cintura circolare, meno scura contro il tronco nero. Poi, proprio mentre mi chiedevo di sapere cosa fosse, un ricordo è scivolato nella mia mente, e subito ho capito che stavo guardando una mostruosa
rappresentazione di Kali, la dea indù della morte.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Altri ricordi dei miei vecchi giorni da studente scivolarono nei miei pensieri. Il mio sguardo ricadde sull&#39;enorme Cosa dalla testa di bestia. Allo stesso tempo, riconobbi in esso l&#39;antico dio
egizio Set, o Seth, il Distruttore di Anime. Con la consapevolezza, lì ci fu un gran susseguirsi di domande: &quot;Due dei...!&quot; Mi fermai e mi sforzai di pensare. Cose al di là della mia immaginazione scrutavano
nella mia mente spaventata. Vidi, oscuramente. &quot;Gli antichi dèi della mitologia!&quot; Ho cercato di capire a cosa puntasse tutto.Il mio sguardo si è soffermato, tremolante, tra i due.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Un&#39;idea mi è venuta rapidamente, e mi sono voltato, e ho guardato rapidamente verso l&#39;alto, scrutando i cupi dirupi, alla mia sinistra. Qualcosa si stagliava sotto un grande picco, una
forma di grigio. Mi sono meravigliato di non averlo visto prima, e poi mi sono ricordato Non avevo ancora visto quella parte. Ora la vedevo più chiaramente. Era, come ho detto, grigia. Aveva una testa enorme; ma senza
occhi. Quella parte della sua faccia era vuota. Ora, vidi che c&#39;erano altre cose su per i monti. Più in là, adagiato sopra un&#39;alta cengia, scorgevo una massa livida, irregolare e macabra, che pareva senza
forma, se non per un volto immondo e mezzo animale, che guardava, vile, da qualche parte verso la sua metà. E poi ne vidi altre... ce n&#39;erano centinaia. Sembravano spuntare dall&#39;ombra. Molte le riconobbi, quasi
immediatamente, come divinità mitologiche; altre mi erano strane, assolutamente strane, al di là del potere di una mente umana di concepire.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Da ogni lato, guardavo e vedevo di più, continuamente. Le montagne erano piene di strane cose: dei-bestie e orrori, così atroci e bestiali che la possibilità e la decenza negano
ogni ulteriore tentativo di descriverli. E io... Ero pervaso da un terribile senso di orrore, paura e ripugnanza travolgenti, eppure, nonostante ciò, mi chiedevo estremamente: c&#39;era allora, dopo tutto, qualcosa
nell&#39;antico culto pagano, qualcosa di più della mera deificazione di uomini, animali e Il pensiero mi ha afferrato... c&#39;era?&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Più tardi, una domanda si è ripetuta. Cosa erano, quegli Dei-Bestia, e gli altri? All&#39;inizio, mi erano apparsi, solo Mostri scolpiti, collocati indistintamente tra le cime inaccessibili
e i precipizi delle montagne circostanti. Ora, come Li scrutai con maggiore attenzione, la mia mente cominciò a giungere a nuove conclusioni.C&#39;era qualcosa in loro, una sorta di indescrivibile vitalità silenziosa,
che suggeriva, alla mia coscienza che si allargava, uno stato di vita-nella-morte... qualcosa quella non era affatto vita, come la intendiamo noi, ma piuttosto una forma disumana di esistenza, che ben potrebbe essere paragonata
a una trance immortale, una condizione in cui era possibile immaginare che continuassero, eternamente. la parola si sollevò spontaneamente nei miei pensieri e, subito, cominciai a chiedermi se questa potesse essere
l&#39;immortalità degli dèi.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;E poi, nel bel mezzo delle mie domande e delle mie riflessioni, accadde qualcosa. Fino ad allora, ero rimasto, proprio all&#39;ombra dell&#39;uscita della grande spaccatura. Ora, senza volere da parte
mia, mi allontanai dal mezzo -oscurità, e cominciai a muovermi lentamente attraverso l&#39;arena - verso la Casa. A questo punto, abbandonai tutti i pensieri di quelle Forme prodigiose sopra di me - e potei solo fissare,
spaventato, la tremenda struttura, verso la quale mi stavo dirigendo trasmesso in modo così spietato.Tuttavia, anche se ho cercato seriamente, non sono riuscito a scoprire nulla che non avessi già visto, e così
sono diventato gradualmente più calmo.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Attualmente, ero arrivato a un punto più che a metà strada tra la Casa e la gola. Tutt&#39;intorno si diffondeva la cruda solitudine del luogo e il silenzio ininterrotto. Costantemente,
mi avvicinai al grande edificio. Poi, all&#39;improvviso &quot;Qualcosa catturò la mia vista, qualcosa che girò intorno a uno degli enormi contrafforti della Casa, e così in piena vista. Era una cosa gigantesca,
e si muoveva con uno strano balzo, andando quasi in posizione eretta, alla maniera di un uomo. Era del tutto svestito e aveva un aspetto straordinariamente luminoso, eppure era il volto che mi attraeva e mi spaventava di più:
era il volto di un porco.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Silenziosamente, attentamente, ho osservato questa orribile creatura, e ho dimenticato la mia paura, momentaneamente, nel mio interesse per i suoi movimenti. Si stava facendo strada, ingombrante, intorno
all&#39;edificio, fermandosi, mentre si avvicinava a ogni finestra, per sbirciare dentro, e scuoteva le sbarre, con le quali - come in questa casa - erano protetti, e ogni volta che arrivava a una porta, la spingeva, toccando
furtivamente la chiusura. .&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;«Ero ormai arrivato a meno di un quarto di miglio dalla grande struttura, eppure ero costretto ad avanzare. Improvvisamente, la Cosa si voltò e guardò, orribilmente, nella mia direzione.
Aprì la bocca e, per il la prima volta, la quiete di quel luogo abominevole è stata interrotta da una nota profonda e tonante, che mi ha trasmesso un ulteriore brivido di apprensione.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;Poi, immediatamente, mi accorsi che veniva verso di me, rapido e silenzioso. In un istante, aveva coperto metà della distanza che c&#39;era in mezzo. Eppure, sono stato portato impotente ad incontrarlo.
Solo un centinaio di metri, e la brutale ferocia della faccia del gigante mi intorpidiva con una sensazione di assoluto orrore. Avrei potuto urlare, nella supremazia della mia paura; e poi, proprio nel momento della mia estrema
disperazione e della mia disperazione, mi sono reso conto che stavo guardando dall&#39;alto l&#39;arena, da un&#39;altezza in rapido aumento. Mi stavo alzando, alzandomi. In un tempo incredibilmente breve, avevo raggiunto
un&#39;altitudine di molte centinaia di piedi. Sotto di me, il posto che avevo appena lasciato era occupato dalla ripugnante creatura Suina. Era sceso a quattro zampe e stava annusando e frugando, come un vero maiale, sulla
superficie dell&#39;arena. Un momento, e si alzò in piedi, aggrappandosi verso l&#39;alto, con un&#39;espressione di desiderio sul viso, come non ho mai visto in questo mondo.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Continuamente, salivo più in alto. Pochi minuti, sembrava, e mi ero alzato sopra le grandi montagne - fluttuando, solo, lontano nel rossore. A una distanza tremenda sotto, l&#39;arena mostrava,
debolmente; con la possente Casa che guardava non più grande di una minuscola macchia verde.La cosa-Maiale non era più visibile.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;In questo momento, ho attraversato le montagne, al di sopra dell&#39;enorme ampiezza della pianura. Lontano, sulla sua superficie, in direzione del sole a forma di anello, mostrava una macchia sfocata
confusa. Guardavo verso di essa, indifferente. Mi ha ricordato io, un po&#39;, del primo scorcio che avevo colto dell&#39;anfiteatro di montagna.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Con un senso di stanchezza, ho guardato in alto verso l&#39;immenso anello di fuoco. Che cosa strana era! Poi, mentre fissavo, fuori dal centro oscuro, è esploso un improvviso bagliore di fuoco
straordinariamente vivido. Rispetto alle dimensioni del centro nero, era come nulla; eppure, in sé, stupendo. Con interesse risvegliato, l&#39;ho osservato attentamente, notando il suo strano ribollire e brillare. Poi,
in un attimo, l&#39;intera cosa divenne fioca e irreale, e così passò fuori dalla vista. Molto stupito, ho abbassato lo sguardo verso la pianura da cui stavo ancora salendo. Così, ho ricevuto una nuova
sorpresa. La pianura - tutto, era svanito, e solo un mare di nebbia rossa si era diffuso, molto sotto di me A poco a poco, mentre lo fissavo, questo si fece remoto e si spense in un oscuro, lontano mistero di rosso, contro
una notte insondabile.Un po&#39;, e anche questo se n&#39;era andato, e io ero avvolto in un&#39;oscurità impalpabile e senza luce.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;~~~ Continua...&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/feeds/9004302021541426800/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/italian-primo-libro-capitolo-3.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/9004302021541426800'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/9004302021541426800'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/italian-primo-libro-capitolo-3.html' title=' Italian: Primo libro: capitolo 3.   '/><author><name>Thomas &quot;Birdy&quot; McKee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09729180703317392134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8X_UwiF6R2nQ8Es9rsXuoeMccxTgO-NS-Xbc32M7HSPnDjBlycMkNzw46aBPiCBQO6UighIK-PKLftLha_xh8M8a57Kn8jv2a84y3hOpGysDhNoKCCPdh_-5lYwpuJKQ/s220/Birdy.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6465390877468062999.post-8897411298464775748</id><published>2023-05-27T09:38:00.002-07:00</published><updated>2023-05-27T09:38:27.817-07:00</updated><title type='text'> Norwegian: Første bok: Kapittel 3.   </title><content type='html'>&lt;p&gt;&amp;nbsp;&quot;OG så, etter en tid, kom jeg til fjellene. Da ble reisens kurs endret, og jeg begynte å bevege meg langs basene deres, helt til jeg med en gang så at jeg hadde kommet midt imot en
enorm rift , som åpnet seg inn i fjellene. Gjennom dette ble jeg båret og beveget meg med ingen stor hastighet. På hver side av meg steg enorme, sarpede vegger av steinlignende stoff blanke. Langt over hodet
så jeg et tynt bånd av rødt, hvor kløftens munning åpnet seg, blant utilgjengelige topper. Innenfor var det dystert, dypt og dystert, og kjølig stillhet. En stund gikk jeg jevnt videre,
og så, til slutt, så jeg foran et dypt rødt lys som fortalte meg, jeg var nær ved den videre åpningen av kløften. &quot;Et minutt kom og gikk, og jeg var ved utgangen av kløften
og stirret ut på et enormt amfiteater av fjell. Likevel, av fjellene og stedets forferdelige storhet, regnet jeg ingenting; for jeg ble forvirret av forundring, å se, i en avstand på flere kilometer, og okkuperte
midten av arenaen, en overveldende struktur, tilsynelatende bygget av grønn jade. Men i seg selv var det ikke oppdagelsen av bygningen som hadde forbauset meg så mye; men det faktum, som ble tydeligere for hvert
øyeblikk, at det ikke var noe spesielt, bortsett fra i farger og dens enorme størrelse, at den ensomme strukturen var forskjellig fra dette huset jeg bor i.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;En stund fortsatte jeg å stirre fast. Selv da kunne jeg knapt tro at jeg så riktig. I tankene mine dannet det seg et spørsmål som gjentok seg uopphørlig: &#39;Hva betyr
det?&#39; &#39;Hva betyr det?&#39; og jeg var ikke i stand til å svare, selv fra dypet av min fantasi. Jeg virket bare i stand til å undre og frykte. En stund lenger stirret jeg, og la stadig merke til et nytt
punkt av likhet som tiltrakk meg. Til slutt, trett og sårt forvirret snudde jeg meg bort fra den for å se resten av det merkelige stedet jeg hadde trengt inn på. &quot;Htil hadde jeg vært så oppslukt
av min gransking av huset at jeg bare hadde gitt et flyktig blikk rundt. Nå, mens jeg så, begynte jeg å innse hva slags sted jeg hadde kommet. Arenaen, for så jeg har kalt den, virket som en perfekt
sirkel på omtrent ti til tolv miles i diameter, huset, som jeg har nevnt før, stående i sentrum. Overflaten på stedet, som på sletten, hadde et særegent, tåkete utseende, som likevel
ikke var tåke.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Fra en rask undersøkelse passerte blikket mitt raskt oppover, langs skråningene av de sirklende fjellene. Så stille de var. Jeg tror at denne samme avskyelige stillheten prøvde
meg mer enn noe jeg så langt hadde sett eller forestilt meg Jeg så opp, nå, på de store fjellknausene, som ruver så høyt.Der oppe ga den uhåndgripelige rødheten et uskarpt
utseende til alt.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Og så, mens jeg kikket nysgjerrig, kom en ny redsel til meg; for borte oppe blant de dunkle toppene til høyre for meg, hadde jeg beskrevet en enorm form av svarthet, gigantisk. Den vokste
på mitt syn. Den hadde et enormt hestehode, med gigantiske ører, og så ut til å kikke urokkelig ned i arenaen.Det var det med posituren som ga meg inntrykk av en evig våkenhet - av å ha
bevart det dystre stedet, gjennom ukjente evigheter. Sakte ble monsteret tydeligere for meg; og så plutselig sprang blikket mitt fra det til noe lenger unna og høyere blant klippene. I et langt minutt stirret
jeg fryktelig. Jeg var merkelig bevisst noe som ikke var helt ukjent-- som om noe rørte seg i bakhodet. Tingen var svart og hadde fire groteske armer. Trekkene viste seg, utydelig. Rundt halsen fant jeg ut flere lyse
gjenstander. Sakte kom detaljene til meg, og Jeg skjønte, kaldt, at de var hodeskaller. Lenger nede på kroppen var et annet sirkulerende belte, som viste mindre mørkt mot den svarte stammen. Så, selv
om jeg undret meg over hva tingen var, gled et minne inn i hodet mitt, og med en gang visste jeg at jeg så på en monstrøs representasjon av Kali, den hinduistiske dødsgudinnen.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Andre minner fra mine gamle studentdager drev inn i tankene mine. Blikket mitt falt tilbake på den enorme beisthodede tingen. Samtidig gjenkjente jeg den for den gamle egyptiske guden Set, eller
Seth, sjelenes ødelegger. Med kunnskapen var det kom en stor bølge av spørrende--&#39;To av--!&#39; Jeg stoppet opp og prøvde å tenke. Ting utenfor min fantasi, kikket inn i mitt skremte sinn.
Jeg så, uklart. &quot;Mytologiens gamle guder!&quot; Jeg prøvde å forstå hva det hele pekte på. Blikket mitt ble flimrende mellom de to. &#39;Hvis--&#39;.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;En idé kom raskt, og jeg snudde meg og så raskt oppover, søkte de dystre fjellknausene, bort til venstre for meg. Noe dukket opp under en stor topp, en form av gråhet. Jeg
lurte på at jeg ikke hadde sett det tidligere, og så husket jeg det Jeg hadde ennå ikke sett den delen. Jeg så den tydeligere nå. Den var, som jeg har sagt, grå. Den hadde et enormt hode,
men ingen øyne. Den delen av ansiktet var blank. Nå så jeg at det var andre ting oppe blant fjellene. Lenger borte, tilbakelent på en høy avsats, tegnet jeg en livlig masse, uregelmessig og
grufull. Den virket uten form, bortsett fra et urent, halvdyre ansikt, som så ut, grusomt, fra et sted omtrent i midten. Og så så jeg andre – det var hundrevis av dem. De så ut til å vokse
ut av skyggene. Flere, jeg gjenkjente, nesten umiddelbart, som mytologiske guddommer; andre var merkelige for meg, helt merkelige, utover kraften til et menneskesinn til å bli gravid.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;På hver side så jeg og så stadig mer. Fjellene var fulle av merkelige ting - Beist-guder og grusomheter, så grufulle og bestialske at muligheten og anstendigheten nekter for
ytterligere forsøk på å beskrive dem. Og jeg... Jeg ble fylt av en forferdelig følelse av overveldende redsel og frykt og avsky, men til tross for disse undret jeg meg overmåte: Var det da tross
alt noe i den gamle hedenske tilbedelsen, noe mer enn bare gudsdyrkelse av mennesker, dyr og elementer? Tanken grep meg - var det der?&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Senere gjentok et spørsmål seg. Hva var de, disse Udyrgudene og de andre? Til å begynne med hadde de dukket opp for meg, bare skulpturerte monstre, plassert vilkårlig blant
de utilgjengelige toppene og stupene i de omkringliggende fjellene. Nå, som Jeg gransket dem med større intensjon, mitt sinn begynte å trekke nye konklusjoner.Det var noe med dem, en ubeskrivelig form for
stille vitalitet, som for min utvidede bevissthet antydet en tilstand av liv-i-død--en noe det var på ingen måte liv, slik vi forstår det, men snarere en umenneskelig form for eksistens, som godt kan
sammenlignes med en dødløs transe - en tilstand der det var mulig å forestille seg at de fortsatte, evig. &quot;Udødelig!&quot; ordet steg opp i tankene mine ubebudet, og jeg begynte straks å
lure på om dette kunne være gudenes udødelighet.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Og så, midt i min undring og grubling, skjedde det noe. Inntil da hadde jeg holdt meg, like innenfor skyggen av utgangen av den store riften. Nå, uten vilje fra min side, drev jeg ut av
semi -mørket, og begynte å bevege seg sakte over arenaen - mot huset. Da ga jeg opp alle tanker om de fantastiske formene over meg - og kunne bare stirre skremt på den enorme strukturen som jeg var på
vei mot formidlet så ubarmhjertig, men selv om jeg søkte alvorlig, kunne jeg ikke oppdage noe jeg ikke allerede hadde sett, og ble så gradvis roligere.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Foreløpig hadde jeg nådd et punkt mer enn halvveis mellom huset og kløften. Rundt omkring ble stedets sterke ensomhet og den uavbrutt stillheten spredt. Stadig nærmet jeg meg
den store bygningen. Så, alt på en gang , noe fanget mitt syn, noe som kom rundt en av de enorme støttebenene i huset, og så til full visning. Det var en gigantisk ting, og beveget seg med en nysgjerrig
løkke, nesten oppreist, på samme måte som en mann. var ganske ukledd og hadde et bemerkelsesverdig lysende utseende. Likevel var det ansiktet som tiltrakk og skremte meg mest. Det var ansiktet til et svin.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Lyst, intenst, så jeg på denne forferdelige skapningen, og glemte frykten min, et øyeblikk, i min interesse for dens bevegelser. Den tok seg tungt rundt bygningen, og stoppet, mens
den kom til hvert vindu, for å kikke inn, og ristet på stengene, som - som i dette huset - de var beskyttet med, og hver gang den kom til en dør, presset den på den, fingeret lurt på festingen.
Tydeligvis søkte den etter en inntreden i huset .&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Jeg hadde nå kommet til mindre enn en kvart mil fra den store strukturen, og fortsatt ble jeg tvunget fremover. Brå snudde tinget seg og stirret grusomt i min retning. Den åpnet munnen,
og for første gang ble stillheten på det avskyelige stedet brutt av en dyp, buldrende tone, som sendte en ekstra spenning av frykt gjennom meg.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;Så, umiddelbart, ble jeg oppmerksom på at den kom mot meg, raskt og stille. På et øyeblikk hadde den tilbakelagt halve avstanden som lå mellom. Og fortsatt ble jeg båret
hjelpeløst til å møte det. Bare hundre meter, og den brutale voldsomheten til det gigantiske ansiktet bedøvet meg med en følelse av ubegrenset redsel. Jeg kunne ha skreket, i min frykts overlegenhet;
og så, i selve øyeblikket av min ekstremitet og fortvilelse, ble jeg klar over at jeg så ned på arenaen, fra en raskt økende høyde. Jeg reiste meg, reiste meg. På en ufattelig kort
stund hadde jeg nådd en høyde på mange hundre fot. Under meg var stedet jeg nettopp hadde forlatt, okkupert av den stygge svineskapningen. Den hadde gått ned på alle fire, og snuset og rotet,
som en veritabel gris, ved overflaten av arenaen. Et øyeblikk, og den reiste seg, klemte seg oppover, med et uttrykk av begjær i ansiktet, som jeg aldri har sett i denne verden.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Kontinuerlig steg jeg høyere. Noen få minutter, virket det, og jeg hadde hevet meg over de store fjellene - flytende, alene, langt i rødheten. På en enorm avstand nedenfor
viste arenaen seg, svakt, med det mektige huset som så ut. ikke større enn en bitteliten grønn flekk, Svine-tingen var ikke lenger synlig.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;For øyeblikket passerte jeg over fjellene, ut over den enorme bredden av sletten. Langt borte, på overflaten, i retning av den ringformede solen, viste det en forvirret uskarphet. Jeg så
mot den, likegyldig. Det minnet om meg, litt, av det første glimtet jeg hadde fått av fjellamfiteatret.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Med en følelse av tretthet så jeg oppover på den enorme ildringen. For en merkelig ting det var! Så, mens jeg stirret ut fra det mørke sentrum, sprutet det en plutselig
oppbluss av usedvanlig livlig ild. Sammenlignet med størrelsen av det svarte senteret var det som intet, men i seg selv overveldende. Med vekket interesse så jeg det nøye og la merke til dets merkelige
kokende og glødende. Så, på et øyeblikk, ble det hele dunkelt og uvirkelig, og så gikk det over. ute av syne. Mye overrasket kikket jeg ned til sletten som jeg fortsatt reiste meg fra. Dermed
fikk jeg en ny overraskelse. Sletten - alt, var forsvunnet, og bare et hav av rød tåke ble spredt, langt under meg Gradvis, mens jeg stirret, ble dette fjernt og døde bort til et dunkelt mysterium av rødt,
mot en ufattelig natt.En stund, og selv dette hadde gått, og jeg ble pakket inn i et uhåndgripelig, lysløst mørke.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;~~~ Fortsettelse...&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/feeds/8897411298464775748/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/norwegian-frste-bok-kapittel-3.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/8897411298464775748'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/8897411298464775748'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/norwegian-frste-bok-kapittel-3.html' title=' Norwegian: Første bok: Kapittel 3.   '/><author><name>Thomas &quot;Birdy&quot; McKee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09729180703317392134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8X_UwiF6R2nQ8Es9rsXuoeMccxTgO-NS-Xbc32M7HSPnDjBlycMkNzw46aBPiCBQO6UighIK-PKLftLha_xh8M8a57Kn8jv2a84y3hOpGysDhNoKCCPdh_-5lYwpuJKQ/s220/Birdy.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6465390877468062999.post-6892168722432061306</id><published>2023-05-27T09:37:00.008-07:00</published><updated>2023-05-27T09:37:54.553-07:00</updated><title type='text'>   Portuguese: Primeiro Livro: Capítulo 3.   </title><content type='html'>&lt;p&gt;&quot;E então, depois de um tempo, cheguei às montanhas. Então, o curso de minha jornada foi alterado e comecei a me mover ao longo de suas bases, até que, de repente, vi que havia
chegado em frente a uma vasta fenda , abrindo-se para as montanhas. Através disso, fui carregado, movendo-me sem grande velocidade. Em ambos os lados de mim, enormes paredes escarpadas de substância semelhante
a rocha erguiam-se. Muito acima, eu discerni uma fina faixa vermelha, onde o A boca do abismo se abriu, entre picos inacessíveis. Lá dentro, havia escuridão, profunda e sombria, e um silêncio frio.
Por algum tempo, continuei avançando firmemente e então, finalmente, vi, à frente, um brilho vermelho profundo, que dizia Eu estava perto da abertura do desfiladeiro. &quot;Um minuto veio e passou, e eu
estava na saída do abismo, olhando para um enorme anfiteatro de montanhas. No entanto, das montanhas e da terrível grandeza do lugar, nada me importava; pois fiquei confuso de espanto ao contemplar, a uma distância
de várias milhas, e ocupando o centro da arena, uma estrutura estupenda, construída aparentemente de jade verde. No entanto, em si, não foi a descoberta do edifício que tanto me surpreendeu; mas
o fato, que se tornava cada vez mais aparente, é que em nenhum detalhe, exceto na cor e em seu enorme tamanho, a solitária estrutura variava desta casa em que moro.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Por algum tempo, continuei a olhar fixamente. Mesmo assim, mal podia acreditar que via direito. Em minha mente, uma pergunta se formou, reiterando incessantemente: &#39;O que isso significa?&#39; &#39;O
que isso significa?&#39; e eu era incapaz de responder, mesmo nas profundezas da minha imaginação. Eu parecia capaz apenas de admiração e medo. Por mais um tempo, eu olhei, notando, continuamente,
algum novo ponto de semelhança que me atraiu. Por fim, cansado e extremamente intrigado, eu me virei para ver o resto do lugar estranho no qual eu havia me intrometido. Agora, enquanto olhava, comecei a perceber a que
tipo de lugar eu havia chegado. A arena, pois assim a denominei, parecia um círculo perfeito de cerca de dez a doze milhas de diâmetro, a Casa, como mencionei antes, situando-se no centro. A superfície
do lugar, como a da Planície, tinha uma aparência peculiar e enevoada, que ainda não era neblina.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;De uma rápida pesquisa, meu olhar passou rapidamente para cima, ao longo das encostas das montanhas circulares. Como eles eram silenciosos. Acho que essa mesma quietude abominável foi
mais difícil para mim do que qualquer coisa que eu tivesse, até agora, visto ou imaginado. ... Eu olhava, agora, para os grandes rochedos, tão altivos, lá em cima, a vermelhidão impalpável
dava a tudo uma aparência indistinta.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;E então, enquanto eu olhava curiosamente, um novo terror veio até mim; pois, lá em cima entre os picos escuros à minha direita, eu havia avistado uma vasta forma de escuridão,
semelhante a um gigante. Ela cresceu à minha vista. Tinha uma enorme cabeça equina, com orelhas gigantescas, e parecia espreitar fixamente para a arena.Havia algo na pose que me dava a impressão de uma
eterna vigilância - de ter guardado aquele lugar sombrio, por eternidades desconhecidas. Lentamente, o monstro tornou-se mais claro para mim; e então, de repente, meu olhar saltou dele para algo mais distante
e mais alto entre os penhascos. Por um longo minuto, eu olhei, com medo. Eu estava estranhamente consciente de algo não totalmente estranho - como se algo se agitasse no fundo da minha mente. A coisa era preta e tinha
quatro braços grotescos. As feições apareciam, indistintamente. Em volta do pescoço, distingui vários objetos de cores claras. Lentamente, os detalhes vieram até mim e Percebi, friamente,
que eram caveiras, mais abaixo no corpo havia outro cinturão circular, aparecendo menos escuro contra o tronco preto. Então, enquanto eu estava intrigado para saber o que era aquilo, uma lembrança deslizou
em minha mente e, imediatamente, eu sabia que estava olhando para uma representação monstruosa de Kali, a deusa hindu da morte.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Outras lembranças de meus velhos dias de estudante surgiram em meus pensamentos. Meu olhar caiu sobre a enorme Coisa com cabeça de besta. Simultaneamente, eu a reconheci como o antigo
deus egípcio Set, ou Seth, o Destruidor de Almas. Com o conhecimento, havia veio uma grande onda de perguntas - &#39;Dois dos--!&#39; Parei e tentei pensar. Coisas além da minha imaginação perscrutaram
minha mente assustada. Eu vi, obscuramente. &#39;Os velhos deuses da mitologia!&#39; Tentei compreender para onde tudo aquilo apontava. Meu olhar pairou, vacilante, entre os dois. &#39;Se...&#39;.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Uma ideia veio rapidamente, e eu me virei e olhei rapidamente para cima, procurando os penhascos sombrios, à minha esquerda. Algo apareceu sob um grande pico, uma forma de cinza. Eu me perguntei
se não o tinha visto antes, e então me lembrei Eu ainda não tinha visto aquela parte. Eu a vi mais claramente agora. Era, como eu disse, cinza. Tinha uma cabeça enorme; mas sem olhos. Essa parte
de seu rosto estava em branco. Agora, eu vi que havia outras coisas no alto das montanhas. Mais adiante, reclinado em uma saliência elevada, avistei uma massa lívida, irregular e macabra. Parecia sem forma, exceto
por um rosto meio animal e imundo, que olhava, vil, de algum lugar mais ou menos no meio. E então, eu vi outros - havia centenas deles. Eles pareciam crescer das sombras. Vários, eu reconheci, quase imediatamente,
como divindades mitológicas; outros eram estranhos para mim, totalmente estranhos, além do poder de uma mente humana para conceber.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Em cada lado, eu olhei e vi mais, continuamente. As montanhas estavam cheias de coisas estranhas - deuses-feras e horrores, tão atrozes e bestiais que a possibilidade e a decência negam
qualquer outra tentativa de descrevê-los. E eu-- Eu estava cheio de uma terrível sensação de horror, medo e repugnância esmagadora; ainda, apesar disso, eu me perguntava muito. Havia então,
afinal, algo na antiga adoração pagã, algo mais do que a mera deificação de homens, animais e elementos? O pensamento tomou conta de mim - havia?&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Depois, uma pergunta se repetiu. O que eram eles, aqueles deuses-feras e os outros? A princípio, eles apareceram para mim, apenas Monstros esculpidos, colocados indiscriminadamente entre os picos
inacessíveis e precipícios das montanhas circundantes. Agora, como Examinei-os com maior atenção, minha mente começou a chegar a novas conclusões. Havia algo neles, um tipo indescritível
de vitalidade silenciosa, que sugeria, para minha consciência cada vez mais ampla, um estado de vida-em-morte - algo isso não era de forma alguma a vida, como a entendemos, mas sim uma forma inumana de existência,
que bem poderia ser comparada a um transe imortal - uma condição na qual era possível imaginar sua continuidade, eternamente. &#39;Imortal!&#39; a palavra surgiu espontaneamente em meus pensamentos e,
imediatamente, comecei a me perguntar se isso poderia ser a imortalidade dos deuses.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;E então, no meio da minha reflexão e reflexão, algo aconteceu. Até então, eu tinha permanecido, apenas na sombra da saída da grande fenda. Agora, sem vontade
da minha parte, saí da semi -escuridão, e comecei a me mover lentamente pela arena - em direção à Casa. Com isso, desisti de todos os pensamentos sobre aquelas formas prodigiosas acima de
mim - e só pude olhar, assustado, para a tremenda estrutura, em direção à qual eu estava sendo transmitido tão sem remorsos. No entanto, embora eu procurasse seriamente, não consegui
descobrir nada que já não tivesse visto e, assim, tornei-me gradualmente mais calmo.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Agora, eu havia alcançado um ponto a mais da metade do caminho entre a Casa e o desfiladeiro. Ao redor, espalhava-se a total solidão do lugar e o silêncio ininterrupto. Com firmeza,
aproximei-me do grande edifício. Então, de repente, , algo capturou minha visão, algo que contornou um dos enormes contrafortes da Casa, e assim ficou totalmente à vista. Era uma coisa gigantesca,
e movia-se com um curioso galope, quase reto, à maneira de um homem. estava completamente despido e tinha uma aparência notavelmente luminosa, mas foi o rosto que mais me atraiu e me assustou: era o rosto de um
porco.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;“Silenciosamente, atentamente, observei esta criatura horrível e esqueci meu medo, momentaneamente, em meu interesse em seus movimentos. e sacudir as barras, com as quais - como nesta casa -
eles estavam protegidos; e sempre que chegava a uma porta, empurrava-a, tocando furtivamente o fecho. Evidentemente, estava procurando uma entrada na casa .&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Eu estava agora a menos de um quarto de milha da grande estrutura, e ainda assim fui compelido a avançar. Abruptamente, a Coisa se virou e olhou, horrivelmente, em minha direção.
Ela abriu a boca e, pelo Na primeira vez, a quietude daquele lugar abominável foi quebrada por uma nota profunda e estrondosa, que me enviou um arrepio adicional de apreensão.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;Então, imediatamente, percebi que estava vindo em minha direção, rápida e silenciosamente. Em um instante, ele cobriu metade da distância entre eles. E ainda assim, fui levado
impotente para enfrentá-lo. Apenas cem metros, e a ferocidade brutal do rosto gigante me entorpeceu com uma sensação de horror absoluto. Eu poderia ter gritado, na supremacia do meu medo; e então,
no exato momento de meu extremo e desespero, percebi que estava olhando para a arena de uma altura que aumentava rapidamente. Eu estava subindo, subindo. Em um tempo inconcebivelmente curto, atingi uma altitude de muitas centenas
de pés. Abaixo de mim, o local que acabei de deixar estava ocupado pela asquerosa criatura suína. Caíra de quatro e farejava e fuçava, como um verdadeiro porco, na superfície da arena. Um
momento, e ele se levantou, agarrando-se ao alto, com uma expressão de desejo em seu rosto, como eu nunca vi neste mundo.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Continuamente subi cada vez mais alto. Em poucos minutos, ao que parecia, eu havia subido acima das grandes montanhas - flutuando, sozinho, longe na vermelhidão. A uma distância tremenda
abaixo, a arena aparecia, vagamente; com a poderosa Casa olhando não maior do que uma pequena mancha verde.A coisa suína não era mais visível.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Agora, atravessei as montanhas, acima da enorme extensão da planície. Ao longe, em sua superfície, na direção do sol em forma de anel, apareceu um borrão confuso.
Olhei para ele, indiferente. Lembrou-me me, um pouco, do primeiro vislumbre que tive do anfiteatro da montanha.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Com uma sensação de cansaço, olhei para cima, para o imenso anel de fogo. Que coisa estranha! do centro negro, não era nada; ainda, em si mesmo, estupendo. Com interesse
despertado, observei-o cuidadosamente, notando sua estranha ebulição e brilho. Então, em um momento, a coisa toda tornou-se obscura e irreal, e assim passou fora de vista. Muito surpreso, olhei para baixo
para a planície de onde eu ainda estava subindo. Assim, recebi uma nova surpresa. A planície - tudo, havia desaparecido, e apenas um mar de névoa vermelha se espalhava, muito abaixo de mim Gradualmente,
enquanto eu olhava, isso se tornou remoto e morreu em um escuro e longínquo mistério de vermelho, contra uma noite insondável.Por algum tempo, e mesmo isso se foi, e eu estava envolto em uma escuridão
impalpável e sem luz.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;~~~ Continua...&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/feeds/6892168722432061306/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/portuguese-primeiro-livro-capitulo-3.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/6892168722432061306'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/6892168722432061306'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/portuguese-primeiro-livro-capitulo-3.html' title='   Portuguese: Primeiro Livro: Capítulo 3.   '/><author><name>Thomas &quot;Birdy&quot; McKee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09729180703317392134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8X_UwiF6R2nQ8Es9rsXuoeMccxTgO-NS-Xbc32M7HSPnDjBlycMkNzw46aBPiCBQO6UighIK-PKLftLha_xh8M8a57Kn8jv2a84y3hOpGysDhNoKCCPdh_-5lYwpuJKQ/s220/Birdy.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6465390877468062999.post-6378407889537772591</id><published>2023-05-27T09:37:00.003-07:00</published><updated>2023-05-27T09:37:16.374-07:00</updated><title type='text'>   Russian: Первая книга: Глава 3.</title><content type='html'>&lt;p&gt;«Итак, через некоторое время я пришел
к горам. Затем направление моего путешествия
изменилось, и я начал двигаться вдоль
их подножий, пока вдруг не увидел, что пришел
напротив обширной трещины. , открываясь
в горы. Через это я несся, двигаясь с небольшой
скоростью. По обе стороны от меня отвесно
возвышались огромные изрезанные стены
из каменного вещества. Далеко над головой
я различил тонкую красную ленту, где устье
пропасти открылось среди неприступных
пиков. Внутри был мрак, глубокий и мрачный,
и зябкая тишина. Некоторое время я шел
неуклонно вперед, и тогда, наконец, я увидел
впереди глубокое, красное зарево, которое
говорило Я был рядом с дальнейшим открытием
ущелья. «Прошла минута, и я был у выхода
из пропасти, глядя на огромный амфитеатр
гор. Тем не менее, о горах и ужасном величии
этого места я ничего не думал; Я пришел
в изумление, увидев на расстоянии нескольких
миль в центре арены громадное сооружение,
построенное, по-видимому, из зеленого
нефрита. Однако само по себе не открытие
здания поразило меня; но тот факт, который
с каждой минутой становился все более
очевидным, заключался в том, что это одинокое
строение ничем, кроме цвета и огромных
размеров, не отличалось от этого дома,
в котором я живу.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;«Некоторое время я продолжал пристально
смотреть. Даже тогда я едва мог поверить,
что правильно вижу. В моем уме сформировался
вопрос, который постоянно повторялся:
«Что это значит?» &#39;Что это значит?&#39; и я не
мог дать ответа даже из глубины своего
воображения. Я, казалось, был способен
только на удивление и страх. Еще некоторое
время я смотрел, непрестанно отмечая
какое-то новое сходство, привлекавшее
меня. утомленный и сильно озадаченный,
я отвернулся от него, чтобы осмотреть
остальную часть странного места, в которое
я вторгся. «До сих пор я был так поглощен
своим исследованием дома, что я только
бегло оглядывался. Теперь, когда я посмотрел,
я начал понимать, в какое место я попал.
Арена, как я ее назвал, представляла собой
идеальный круг примерно от десяти до
двенадцати миль в диаметре, а Дом, как я
упоминал ранее, стоял в центре. Поверхность
этого места, как и на равнине, имела своеобразный
туманный вид, но это был еще не туман.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;«От беглого взгляда мой взгляд быстро
переместился вверх, по склонам кружащихся
гор. Как они были молчаливы. Я думаю, что
эта же отвратительная тишина мучила
меня больше, чем все, что я до сих пор видел
или воображал». Я смотрел теперь вверх,
на огромные утесы, возвышавшиеся так
высоко... Там, наверху, неосязаемая краснота
придавала всему размытый вид.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;«И затем, когда я с любопытством вгляделся,
меня охватил новый ужас, потому что далеко,
среди тусклых пиков справа от меня, я увидел
огромную черную фигуру, похожую на великана.
огромная лошадиная голова, с гигантскими
ушами, и, казалось, пристально смотрели
вниз на арену.Есть такая поза, которая
производила на меня впечатление вечной
бдительности - того, что я охранял это мрачное
место сквозь неведомые вечности. Мало-помалу
чудовище становилось для меня яснее,
а потом вдруг мой взгляд переместился
с него на что-то дальше и выше среди утесов.
Долгую минуту я смотрел со страхом. Я странным
образом осознавал что-то не совсем незнакомое...
как будто что-то шевельнулось в глубине
моего разума. Существо было черным и имело
четыре гротескные руки. Черты лица были
видны нечетко. Вокруг шеи я разглядел
несколько светлых объектов. Постепенно
до меня доходили подробности, и Я холодно
сообразил, что это черепа, дальше по телу
шла еще одна огибающая полоса, менее темная
на фоне черного туловища. Затем, даже когда
я пытался понять, что это было, воспоминание
скользнуло в мой разум, и я сразу понял,
что смотрю на чудовищное изображение
Кали, индуистской богини смерти.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;Другие воспоминания о моих старых
студенческих днях всплыли в моих мыслях.
Мой взгляд снова упал на огромное существо
с головой зверя. Одновременно я узнал
в нем древнеегипетского бога Сета, или
Сета, Разрушителя душ. последовал большой
размах допроса - &quot;Два из--!&quot; Я остановился
и попытался подумать. Вещи за пределами
моего воображения заглянули в мой испуганный
разум. Я увидел смутно. «Старые боги мифологии!»
Я попытался понять, на что все это указывало,
но мой взгляд мелькнул между ними двумя.
«Идея пришла быстро, и я повернулся и быстро
взглянул вверх, ища мрачные утесы, далеко
слева от меня. Что-то вырисовывалось под
большой вершиной, серая форма. Я еще не
видел эту часть. Теперь я видел ее более
отчетливо. Она была, как я уже сказал, серой.
У нее была огромная голова, но не было глаз.
Эта часть ее лица была пустой. среди гор.
Дальше, полулежа на высоком уступе, я различил
бледную массу, неправильную и омерзительную.
Она казалась бесформенной, если не считать
нечистой, полуживотной морды, гнусно
выглядывавшей откуда-то вокруг его середины.
А потом я увидел других - их были сотни. Они
как будто вырастали из теней. В некоторых
я почти сразу узнал мифологических божеств,
другие были для меня чужими, совершенно
чужими, за пределами способность человеческого
разума к зачатию.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;Я смотрел в каждую сторону и видел все
больше и больше. Горы были полны странных
существ - Зверей-богов и Ужасов, настолько
ужасных и звериных, что возможность и
приличие исключают любую дальнейшую
попытку описать их. И я... Меня переполняло
жуткое чувство непреодолимого ужаса,
страха и отвращения, но, несмотря на это,
я чрезвычайно недоумевал: есть ли в древнем
языческом культе что-то большее, чем простое
обожествление людей, животных и Элементы?..
Меня охватила мысль - а был ли?&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;Потом повторился вопрос. Что же это
были за звери-боги и прочие? Сначала они
представлялись мне просто изваянными
Чудовищами, расставленными без разбора
среди неприступных пиков и обрывов окрестных
гор. Я вгляделся в них с большим вниманием,
мой разум стал приходить к новым выводам,
было в них что-то, какая-то неописуемая
безмолвная живость, которая в моем расширяющемся
сознании наводила на мысль о состоянии
жизни-в-смерти, о чем-то это была вовсе не
жизнь, как мы ее понимаем, а скорее нечеловеческая
форма существования, которую можно было
бы уподобить бессмертному трансу, - состояние,
в котором можно было представить себе
их продолжение, вечное. это слово возникло
в моих мыслях непрошено, и я тотчас же задумался,
не является ли это бессмертием богов.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;И затем, посреди моих размышлений
и размышлений, что-то произошло. До этого
я оставался в тени выхода из великого
разлома. Теперь, без воли с моей стороны,
я выплыл из полу - темноты, и начал медленно
двигаться через арену - к Дому. При этом
я оставил все мысли об этих чудовищных
Образах надо мной - и мог только испуганно
смотреть на огромное сооружение, к которому
меня направляли. передал так безжалостно,
но, хотя я и искал серьезно, я не мог обнаружить
ничего, что я уже видел, и поэтому постепенно
стал спокойнее.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;«Вскоре я достиг точки, расположенной
более чем на полпути между Домом и ущельем.
Повсюду раскинулось суровое одиночество
этого места и нерушимая тишина. Неуклонно
я приближался к огромному зданию. &quot;, что-то
бросилось мне в глаза, что-то, что обогнуло
одну из огромных контрфорсов Дома, и так
стало на всеобщее обозрение. Это было
гигантское существо, и оно двигалось
странной галопом, идя почти вертикально,
как человек. был совершенно раздет и имел
замечательную светлую внешность, но
больше всего меня привлекало и пугало
лицо, это было лицо свиньи.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;Молча, пристально я наблюдал за этим
ужасным существом и на мгновение забыл
свой страх, интересуясь его движениями.
Оно неуклюже двигалось вокруг здания,
останавливаясь у каждого окна, чтобы
и тряслась у решеток, которыми, как и в этом
доме, они были ограждены, и когда подходила
к двери, толкала ее, украдкой перебирая
засов. .&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;Я подошел менее чем на четверть мили
к огромному строению, но меня все еще тянуло
вперед. Внезапно Существо повернулось
и отвратительно посмотрело в мою сторону.
В первый раз тишину этого отвратительного
места нарушила глубокая, гулкая нота,
которая вызвала во мне дополнительный
трепет предчувствия.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;Затем я сразу же осознал, что он приближается
ко мне, быстро и бесшумно. В одно мгновение
он преодолел половину расстояния между
ними. И все же я беспомощно несла ее навстречу.
Всего сотня ярдов, и звериная свирепость
гигантского лица ошеломила меня чувством
непреодолимого ужаса. Я мог бы закричать
в огромном страхе; и тогда, в самый момент
моей крайней крайности и отчаяния, я осознал,
что смотрю на арену сверху вниз, с быстро
увеличивающейся высоты. Я поднимался,
поднимался. За невероятно короткое время
я достиг высоты многих сотен футов. Подо
мной место, которое я только что оставил,
было занято мерзкой свиньей. Он опустился
на четвереньки и нюхал и копался, как настоящая
свинья, на поверхности арены. Мгновение,
и оно поднялось на ноги, цепляясь вверх,
с выражением желания на лице, какого я
никогда не видел в этом мире.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;«Непрестанно я поднимался все выше.
Казалось, несколько минут, и я поднялся
над великими горами, паря в одиночестве
далеко в красноте. На огромном расстоянии
внизу смутно виднелась арена; не больше,
чем крошечное зеленое пятнышко.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;Вскоре я прошел над горами, над огромным
простором равнины. Далеко, на ее поверхности,
по направлению к кольцеобразному солнцу,
показалось смутное пятно. Я равнодушно
посмотрел на него. меня, в некоторой степени,
первого взгляда на горный амфитеатр.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;«С чувством усталости я взглянул вверх
на огромное огненное кольцо. Какая это
была странная вещь! Затем, когда я смотрел
из темного центра, внезапная вспышка
необычайно яркого огня. По сравнению
с размером черного центра, он был как ничто,
но сам по себе был изумительным. С пробудившимся
интересом я внимательно наблюдал за
ним, замечая его странное кипение и свечение.
из виду. Очень пораженный, я взглянул вниз
на Равнину, с которой я все еще поднимался.
Таким образом, я получил новый сюрприз.
Равнина - все исчезло, и только море красного
тумана расстелилось далеко подо мной.
Постепенно, по мере того как я смотрел,
это удалялось и гасло в тусклой, далекой
тайне красного цвета на фоне бездонной
ночи.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;~~~ Продолжение следует...&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/feeds/6378407889537772591/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/russian-3.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/6378407889537772591'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/6378407889537772591'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/russian-3.html' title='   Russian: Первая книга: Глава 3.'/><author><name>Thomas &quot;Birdy&quot; McKee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09729180703317392134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8X_UwiF6R2nQ8Es9rsXuoeMccxTgO-NS-Xbc32M7HSPnDjBlycMkNzw46aBPiCBQO6UighIK-PKLftLha_xh8M8a57Kn8jv2a84y3hOpGysDhNoKCCPdh_-5lYwpuJKQ/s220/Birdy.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6465390877468062999.post-4470911287883912621</id><published>2023-05-27T09:36:00.003-07:00</published><updated>2023-05-27T09:36:25.354-07:00</updated><title type='text'>   Spanish: Libro Primero: Capítulo 3.   </title><content type='html'>&lt;p&gt;&quot;Y así, después de un tiempo, llegué a las montañas. Entonces, el curso de mi viaje se alteró, y comencé a moverme a lo largo de sus bases, hasta que, de repente,
vi que había llegado frente a una gran grieta. , abriéndose a las montañas. A través de esto, me llevaron, moviéndome a poca velocidad. A cada lado de mí, enormes paredes escarpadas
de sustancia parecida a una roca se elevaban puras. Muy por encima, distinguí una delgada cinta de color rojo, donde el La boca del abismo se abrió, entre picos inaccesibles. Adentro, había penumbra, profunda
y sombría, y un silencio helado. Durante un rato, seguí adelante de manera constante, y luego, por fin, vi, adelante, un resplandor rojo profundo, que decía Para mí, estaba cerca de la apertura
posterior del desfiladero. &quot;Pasó y pasó un minuto, y yo estaba en la salida del abismo, contemplando un enorme anfiteatro de montañas. Sin embargo, de las montañas y de la terrible grandeza
del lugar, no me importaba nada; pues quedé confundido con asombro al contemplar, a una distancia de varias millas, y ocupando el centro de la arena, una estructura estupenda, construida aparentemente de jade verde.
Sin embargo, en sí mismo, no fue el descubrimiento del edificio lo que me asombró tanto; pero el hecho, que se hizo cada momento más evidente, de que en nada, excepto en el color y su enorme tamaño,
la estructura solitaria se diferenciaba de esta casa en la que vivo.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;“Durante un tiempo, seguí mirando fijamente. Incluso entonces, apenas podía creer que vi bien. En mi mente, se formó una pregunta, reiterando incesantemente: &#39;¿Qué
significa?&#39; &#39;¿Qué significa?&#39; y no pude responder, ni siquiera desde lo más profundo de mi imaginación. Parecía capaz sólo de asombro y miedo. Durante un rato más,
miré, notando, continuamente, algún nuevo punto de semejanza que me atraía. Por fin, cansado y profundamente desconcertado, me volví para ver el resto del extraño lugar en el que me había
entrometido. &quot;Hasta ahora, había estado tan absorto en mi escrutinio de la Casa, que solo había dado una mirada superficial a mi alrededor. Ahora, mientras miraba, comencé a darme cuenta de a qué
tipo de lugar había llegado. La arena, como la he denominado, parecía un círculo perfecto de unas diez a doce millas de diámetro, con la Casa, como he mencionado antes, de pie en el centro. La superficie
del lugar, como la de la Llanura, tenía un aspecto peculiar, brumoso, que aún no era bruma.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Después de una inspección rápida, mi mirada pasó rápidamente hacia arriba, a lo largo de las laderas de las montañas circulares. Qué silenciosas eran.
Creo que esta misma quietud abominable fue más difícil para mí que cualquier cosa que hubiera visto o imaginado hasta ahora. Estaba mirando hacia arriba, ahora, a los grandes peñascos, que se elevaban
tan alto... Allá arriba, la impalpable rojez daba una apariencia borrosa a todo.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Y luego, mientras miraba con curiosidad, me sobrevino un nuevo terror; porque, allá arriba, entre los oscuros picos a mi derecha, había divisado una gran forma de negrura, como un gigante.
Creció ante mi vista. Había una enorme cabeza equina, con orejas gigantescas, y parecía mirar fijamente hacia abajo en la arena.Había algo en la pose que me dio la impresión de una eterna
vigilancia, de haber custodiado ese lugar lúgubre, a través de eternidades desconocidas. Lentamente, el monstruo se volvió más claro para mí, y luego, de repente, mi mirada saltó de
él a algo más lejano y más alto entre los riscos. Durante un largo minuto, miré, con miedo. Fui extrañamente consciente de algo no del todo desconocido: como si algo se agitara en el fondo
de mi mente. La cosa era negra y tenía cuatro brazos grotescos. Las facciones se mostraban, indistintamente. Alrededor del cuello, distinguí varios objetos de color claro. Lentamente, los detalles vinieron a
mí, y Me di cuenta, con frialdad, que eran calaveras Más abajo del cuerpo había otro cinturón circular, mostrando menos oscuridad contra el tronco negro. Entonces, incluso cuando estaba desconcertado
por saber qué era, un recuerdo se deslizó en mi mente, y de inmediato supe que estaba mirando una representación monstruosa de Kali, la diosa hindú de la muerte.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Otros recuerdos de mis viejos días de estudiante flotaron en mis pensamientos. Mi mirada se posó en la enorme Cosa con cabeza de bestia. Simultáneamente, reconocí que era
el antiguo dios egipcio Set, o Seth, el Destructor de Almas. Con el conocimiento, allí se oyó una gran ráfaga de preguntas. —¡Dos de...! Me detuve y traté de pensar. Cosas más
allá de mi imaginación asomaron a mi mente asustada. Vi, oscuramente. &#39;¡Los antiguos dioses de la mitología!&#39; Traté de comprender a qué apuntaba todo aquello. Mi mirada se posó,
parpadeando, entre los dos. &#39;Si...&#39;.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Rápidamente se me ocurrió una idea, me volví y miré rápidamente hacia arriba, buscando entre los lúgubres riscos, a mi izquierda. Algo apareció bajo
un gran pico, una forma gris. Me extrañó no haberlo visto antes, y luego recordé Todavía no había visto esa parte. Ahora la vi más claramente. Era, como he dicho, gris. Tenía
una cabeza tremenda, pero no tenía ojos. Esa parte de su rostro estaba en blanco. Ahora, vi que había más allá, recostado en un alto saliente, divisé una masa lívida, irregular y macabra,
que parecía sin forma, excepto por un rostro sucio, medio animal, que asomaba, vilmente, desde alguna parte. alrededor de su centro. Y luego, vi otros, había cientos de ellos. Parecían surgir de las sombras.
Varios, reconocí, casi de inmediato, como deidades mitológicas; otros eran extraños para mí, completamente extraños, más allá del poder de una mente humana para concebir.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;A cada lado, miré, y vi más, continuamente. Las montañas estaban llenas de cosas extrañas: Bestias-dioses y Horrores, tan atroces y bestiales que la posibilidad y la decencia
niegan cualquier otro intento de describirlos. Y yo-- Me invadió una terrible sensación de abrumador horror, miedo y repugnancia; sin embargo, a pesar de todo esto, me asombré sobremanera. ¿Había
entonces, después de todo, algo en el antiguo culto pagano, algo más que la mera deificación de hombres, animales y El pensamiento se apoderó de mí: ¿había?&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Más tarde, una pregunta se repitió. ¿Qué eran ellos, esos dioses-bestia y los demás? Al principio, se me habían aparecido, solo Monstruos esculpidos, colocados
indiscriminadamente entre los picos inaccesibles y precipicios de las montañas circundantes. Ahora, como Los examiné con mayor atención, mi mente comenzó a llegar a nuevas conclusiones. Había
algo en ellos, una especie de vitalidad silenciosa indescriptible, que sugería, a mi conciencia cada vez más amplia, un estado de vida en la muerte, un algo eso no era vida, tal como la entendemos nosotros, sino
más bien una forma inhumana de existencia, que bien podría compararse con un trance inmortal, una condición en la que era posible imaginar su continuación, eternamente. la palabra surgió
espontáneamente en mis pensamientos y, de inmediato, comencé a preguntarme si esto podría ser la inmortalidad de los dioses.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Y luego, en medio de mis dudas y reflexiones, sucedió algo. Hasta entonces, me había quedado, justo a la sombra de la salida de la gran grieta. Ahora, sin voluntad de mi parte, salí
de la semi -oscuridad, y comencé a moverme lentamente a través de la arena--hacia la Casa. Ante esto, abandoné todos los pensamientos sobre esas Formas prodigiosas encima de mí--y sólo pude
mirar, asustado, a la tremenda estructura, hacia la cual estaba siendo dirigido. transmitido tan despiadadamente Sin embargo, aunque busqué con seriedad, no pude descubrir nada que no hubiera visto ya, y así
me fui calmando gradualmente.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;En este momento, había llegado a un punto a más de la mitad del camino entre la Casa y el desfiladero. A mi alrededor, se extendía la absoluta soledad del lugar y el silencio ininterrumpido.
Poco a poco, me acerqué al gran edificio. Entonces, de repente , algo captó mi visión, algo que rodeó uno de los enormes contrafuertes de la Casa, y así quedó completamente a la vista.
Era una cosa gigantesca, y se movía con un paso curioso, casi erguido, a la manera de un hombre. Estaba completamente desnudo y tenía una apariencia luminosa notable. Sin embargo, fue el rostro lo que más
me atrajo y me asustó. Era el rostro de un cerdo.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;En silencio, atentamente, observé a esta horrible criatura y olvidé mi miedo, momentáneamente, debido a mi interés en sus movimientos. Se abría paso, torpemente, alrededor
del edificio, deteniéndose, cuando llegaba a cada ventana, para mirar dentro, y sacudía los barrotes, con los que, como en esta casa, estaban protegidos, y cada vez que llegaba a una puerta, la empujaba, toqueteando
los cerrojos sigilosamente. Evidentemente, estaba buscando una entrada a la casa. .&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Había llegado a menos de un cuarto de milla de la gran estructura, y todavía me veía obligado a avanzar. De repente, la Cosa se volvió y miró, horriblemente, en mi
dirección. Abrió la boca y, por el momento. Por primera vez, la quietud de ese abominable lugar fue rota por una nota profunda y retumbante que envió un estremecimiento adicional de aprensión a
través de mí.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;Entonces, de inmediato, me di cuenta de que venía hacia mí, rápida y silenciosamente. En un instante, había cubierto la mitad de la distancia que había entre ellos. Y aun
así, me llevaron sin poder hacer nada para encontrarlo. Solo cien metros, y la ferocidad brutal del rostro gigante me entumeció con una sensación de horror absoluto. Podría haber gritado, en la
supremacía de mi miedo; y entonces, en el mismo momento de mi desesperación y de mi desesperación, me di cuenta de que estaba mirando hacia abajo, a la arena, desde una altura que aumentaba rápidamente.
Estaba subiendo, subiendo. En un tiempo inconcebiblemente corto, había alcanzado una altitud de muchos cientos de pies. Debajo de mí, el lugar que acababa de dejar, estaba ocupado por la inmunda criatura porcina.
Se había puesto a cuatro patas y olfateaba y hozaba, como un auténtico cerdo, en la superficie de la arena. Un momento, y se puso de pie, agarrándose hacia arriba, con una expresión de deseo en
su rostro, como nunca he visto en este mundo.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Continuamente, subía más alto. Unos pocos minutos, al parecer, y me había elevado por encima de las grandes montañas, flotando, solo, lejos en la rojez. no más grande
que una pequeña mancha de color verde.La Cosa-Porcina ya no era visible.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;En ese momento, pasé por encima de las montañas, por encima de la enorme amplitud de la llanura. A lo lejos, en su superficie, en la dirección del sol en forma de anillo, apareció
un borrón confuso. Miré hacia él, con indiferencia. Me recordaba recordé un poco la primera vez que vislumbré el anfiteatro de la montaña.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Con una sensación de cansancio, miré hacia arriba al inmenso anillo de fuego. ¡Qué cosa tan extraña! Entonces, mientras miraba, desde el centro oscuro, brotó
una repentina llamarada de fuego extraordinariamente vívido. Comparado con el tamaño del centro negro, era como nada; sin embargo, en sí mismo, estupendo. Con despierto interés, lo observé
cuidadosamente, notando su extraño ebullición y brillo. Luego, en un momento, todo se volvió oscuro e irreal, y así pasó. fuera de la vista. Muy asombrado, miré hacia abajo a la llanura
de la que aún me estaba elevando. Así, recibí una nueva sorpresa. La llanura, todo, se había desvanecido, y solo un mar de niebla roja se extendía, muy por debajo de mí. Gradualmente,
mientras miraba, esto se volvió remoto, y se desvaneció en un tenue y lejano misterio rojo, contra una noche insondable.Un rato, e incluso esto se había ido, y yo estaba envuelto en una penumbra impalpable
y sin luz.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;~~~ Continuará...&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/feeds/4470911287883912621/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/spanish-libro-primero-capitulo-3.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/4470911287883912621'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/4470911287883912621'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/spanish-libro-primero-capitulo-3.html' title='   Spanish: Libro Primero: Capítulo 3.   '/><author><name>Thomas &quot;Birdy&quot; McKee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09729180703317392134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8X_UwiF6R2nQ8Es9rsXuoeMccxTgO-NS-Xbc32M7HSPnDjBlycMkNzw46aBPiCBQO6UighIK-PKLftLha_xh8M8a57Kn8jv2a84y3hOpGysDhNoKCCPdh_-5lYwpuJKQ/s220/Birdy.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6465390877468062999.post-8699902548772214857</id><published>2023-05-27T09:35:00.004-07:00</published><updated>2023-05-27T09:35:47.463-07:00</updated><title type='text'>Ukrainian: Перша книга: Розділ 3.   </title><content type='html'>&lt;p&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;«І ось через деякий час я підійшов до
гір. Потім курс моєї подорожі змінився,
і я почав рухатися вздовж їхнього підніжжя,
аж поки раптом не побачив, що опинився
навпроти величезної тріщини. , відкриваючись
у гори. Крізь це мене несло, рухаючись із
невеликою швидкістю. Обабіч мене височіли
величезні, порізані стіни скелеподібної
речовини. Далеко над головою я розгледів
тонку червону стрічку, де гирло прірви
відкрилося серед недосяжних вершин.
Всередині була темрява, глибока й похмура,
і холодна тиша. Якийсь час я неухильно
йшов далі, а потім, нарешті, я побачив попереду
глибоке, червоне сяйво, яке розповідало
Я був поруч із подальшим відкриттям ущелини.
«Минула хвилина, і я опинився біля виходу
з прірви, дивлячись на величезний амфітеатр
гір. Проте я нічого не врахував щодо гір
і жахливої ​​величі цього місця; бо я був
здивований, побачивши на відстані кількох
миль, що займає центр арени, величезну
споруду, побудовану, очевидно, із зеленого
нефриту. Проте саме по собі відкриття
будівлі мене так вразило; але той факт,
який з кожною миттю ставав все більш очевидним,
що самотня будівля нічим іншим, окрім
кольору та величезних розмірів, не відрізнялася
від цього будинку, в якому я живу.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;«Якийсь час я продовжував пильно дивитися.
Навіть тоді я ледве міг повірити, що бачу
правильно. У моїй свідомості сформувалося
запитання, яке безперервно повторювалося:
«Що це означає?» &#39;Що це означає?&#39; і я не міг
дати відповіді, навіть із глибини своєї
уяви. Здавалося, я здатний лише на подив
і страх. Деякий час я дивився, постійно
помічаючи якусь свіжу точку подібності,
яка мене привабила. Нарешті, втомлений
і дуже спантеличений, я відвернувся від
нього, щоб оглянути решту дивного місця,
куди я вторгся. «Досі я був настільки захоплений
своїм дослідженням Будинку, що кинув
лише побіжний погляд навколо. Тепер, дивлячись,
я почав усвідомлювати, куди я потрапив.
Арена, бо так я її назвав, виглядала як ідеальне
коло приблизно від десяти до дванадцяти
миль у діаметрі, а Будинок, як я вже згадував
раніше, стояв у центрі. Поверхня місця,
як і поверхня Рівнини, мала особливий
туманний вигляд, який ще не був туманом.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;«Після швидкого огляду мій погляд
швидко пройшов угору, вздовж схилів кружляючих
гір. Які вони були тихі. Я думаю, що ця сама
огидна тиша була для мене більшою, ніж
усе, що я досі бачив або уявляв Я дивився
вгору на великі скелі, які височіли так
високо. Там, нагорі, непомітна червоність
надавала всьому розмитий вигляд.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;«І тоді, коли я з цікавістю вдивлявся
в очі, мене охопив новий жах; бо вгорі серед
тьмяних вершин праворуч від мене я побачив
величезну темну фігуру, схожу на велетня.
Вона виросла перед моїм очима. Величезна
коняча голова з гігантськими вухами
і, здавалося, непохитно вдивлялася в арену.Було
це в позі, яка справляла на мене враження
вічної пильності — ніби я охороняв це
похмуре місце крізь невідомі вічності.
Повільно чудовисько стало для мене очевиднішим,
а потім раптом мій погляд перевів від
нього на щось далі й вище серед скель. Довгу
хвилину я дивився з страхом. Я дивно відчув
щось не зовсім незнайоме... ніби щось заворушилося
в глибині моєї свідомості. Ця річ була
чорною та мала чотири гротескні руки.
Риси обличчя були нечіткими. Навколо
шиї я розгледів кілька світлих предметів.
Повільно до мене прийшли деталі, і Я холодно
зрозумів, що це були черепи.Далі внизу
по тілу був ще один пояс, менш темний на
чорному стовбурі. Тоді, навіть коли я спантеличився,
що це за річ, спогад ковзнув у мене в голові,
і я відразу зрозумів, що дивлюся на жахливе
зображення Калі, індуїстської богині
смерті.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;«Інші спогади про мої давні студентські
роки промайнули в моїх думках. Мій погляд
знову зупинився на величезній Істоті
з головою звіра. Одночасно я впізнав у
ній давньоєгипетського бога Сета, або
Сета, Руйнівника душ. прийшов великий
розмах запитань - &quot;Двоє з--!&quot; Я зупинився
й спробував подумати. Речі, які виходили
за межі моєї уяви, зазирнули в мій переляканий
розум. Я побачив, незрозуміло. «Старі боги
міфології!» Я намагався зрозуміти, на
що це все вказувало. Мій погляд зупинявся,
мерехтливо, між двома. «Якби...» .&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;«Швидко прийшла ідея, і я обернувся
і швидко глянув угору, шукаючи похмурі
скелі ліворуч від мене. Щось вимальовувалося
під великою вершиною, якась сіра фігура.
Я подумав, що не бачив цього раніше, а потім
згадав Я ще не бачив цю частину. Тепер я
бачив її чіткіше. Вона була, як я вже сказав,
сірою. У неї була величезна голова, але
не було очей. Ця частина обличчя була порожньою.
Тепер я побачив, що там були Інші речі в
горах. Далі, лежачи на високому виступі,
я розгледів сірувату масу, неправильну
й огидну. Здавалося, вона була без форми,
за винятком нечистого, напівзвірячого
обличчя, яке мерзенно виглядало звідкись
приблизно посередині. А потім я побачив
інших — їх було сотні. Вони ніби виростали
з тіні. Декількох я майже відразу впізнав
як міфологічні божества; інші були для
мене дивними, надзвичайно дивними, поза
межами здатність людського розуму зачати.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;«Я дивився з обох боків і постійно бачив
більше. Гори були сповнені дивних речей
— звіро-богів і жахів, настільки жорстоких
і звірячих, що можливість і пристойність
заперечують будь-які подальші спроби
їх описати. І я... Я був сповнений жахливого
почуття непереборного жаху, страху та
огиди; але, незважаючи на це, я надзвичайно
запитував себе: чи було тоді, зрештою, щось
у старому язичницькому поклонінні, щось
більше, ніж просте обожнювання людей,
тварин і елементами?Мене охопила думка--
було?&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;«Пізніше питання повторилося. Хто
вони, ці боги-звірі та інші? Спочатку вони
з’явилися мені просто скульптурними
чудовиськами, розміщеними без розбору
серед недоступних вершин і обривів навколишніх
гір. Тепер, як Я придивлявся до них з більшою
увагою, мій розум почав тягнутися до нових
висновків.Було в них щось, якась невимовна
мовчазна життєвість, що навіювала моїй
ширшій свідомості стан життя-смерті
- щось це аж ніяк не було життя, як ми його
розуміємо, а скоріше нелюдська форма
існування, яку можна порівняти з безсмертним
трансом — станом, у якому можна було уявити,
що вони триватимуть вічно. це слово з’явилося
в моїх думках непрохано, і я відразу задумався,
чи може це бути безсмертя богів.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;«І тоді, посеред моїх здивувань і роздумів,
щось сталося. До того часу я залишався
в тіні виходу з великої тріщини. Тепер,
без волі з мого боку, я вийшов із напіврозриву.
-темрява, і почав повільно рухатися через
арену - до Будинку. Після цього я покинув
усі думки про ті неймовірні Фігури наді
мною - і міг лише злякано дивитися на величезну
споруду, до якої я прямував Проте, хоч я
щиро шукав, я не зміг знайти нічого такого,
чого б уже не бачив, і тому поступово заспокоївся.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;«Тепер я досяг точки більш ніж на півдорозі
між Будинком і ущелиною. Навколо панувала
сувора самотність і непорушна тиша. Я
плавно наближався до великої будівлі.
Потім раптом , щось привернуло мій зір,
щось, що обійшло одну з величезних контрфорсів
Будинку, і так було повністю видно. Це була
гігантська річ, яка рухалася з дивним
нахилом, майже вертикально, на зразок
людини. був зовсім оголений і мав дивовижний
сяючий вигляд, але найбільше мене привернуло
й налякало обличчя — обличчя свині.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;«Я мовчки, уважно спостерігав за цією
жахливою істотою, і на мить забув про свій
страх, цікавлячись її рухами. Вона незграбно
пробиралася навколо будівлі, зупиняючись,
підходячи до кожного вікна, щоб зазирнути
всередину, і трясти за ґрати, якими, як і
в цьому будинку, вони були захищені; і щоразу,
коли справа доходила до дверей, вона штовхала
їх, крадькома торкаючись кріплення. Очевидно,
вона шукала проникнення в будинок. .&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;«Тепер я наблизився до великої споруди
менш ніж на чверть милі, але все одно був
змушений рухатися вперед. Раптом Істота
обернулась і жахливо глянула в мій бік.
Воно відкрило свою пащу, і для Уперше тишу
цього огидного місця порушила глибока,
гуркітлива нота, яка викликала у мене
додаткове хвилювання.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;Тоді відразу я зрозумів, що він наближається
до мене, швидко й безшумно. За одну мить
воно подолало половину відстані між
ними. І все-таки я безпорадно терпів це.
Всього сотня ярдів, і жорстока лютість
велетенського обличчя заціпеніла мене
почуттям безмежного жаху. Я міг би закричати,
від найвищого страху; а потім, у ту саму
мить мого крайнього стану й відчаю, я усвідомив,
що дивлюся на арену з висоти, яка швидко
зростала. Я піднімався, піднімався. За
неймовірно короткий час я досяг висоти
у багато сотень футів. Піді мною, місце,
з якого я щойно залишив, було зайняте огидною
Свинею. Він опустився на четвереньки
й, мов справжня свиня, нюхав і вкорінявся
на поверхні арени. Мить, і воно підвелося
на ноги, хапаючись загору, з виразом бажання
на обличчі, якого я ніколи не бачив у цьому
світі.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;«Постійно я підіймався все вище. Здавалося,
через кілька хвилин я піднявся над великими
горами — пливу, самотньо, далеко в червоності.
На величезній відстані внизу тьмяно
виднілася арена, на якій дивився могутній
Будинок. розміром не більше крихітної
зеленої плями.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;«Тепер я проходив над горами, над величезною
шириною рівнини. Далеко, на її поверхні,
у напрямку кільцеподібного сонця, збентежена
пляма. Я дивився на неї, байдуже. Це нагадувало
я, дещо, про перший погляд на гору-амфітеатр,
який я побачив.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;«З відчуттям втоми я глянув угору на
величезне вогняне кільце. Яка це була
дивна річ! Потім, поки я дивився, з темного
центру раптово вибухнув надзвичайно
яскравий вогонь. Порівняно з розміром
чорного центру, це було як ніщо; але, само
по собі, приголомшливо. З пробудженим
інтересом я уважно спостерігав за ним,
помічаючи його дивне кипіння та світіння.
Потім, за мить, усе стало тьмяним і нереальним,
і так пройшло Зник з поля зору. Дуже вражений,
я глянув униз на рівнину, з якої я все ще
піднімався. Таким чином, я отримав новий
сюрприз. Рівнина - все зникло, і лише море
червоного туману розкидалося далеко
піді мною Поступово, поки я дивився, це
стало віддаленим і зникло в тьмяній, далекій
таємниці червоного кольору на тлі незбагненної
ночі.Невдовзі навіть це зникло, і я був
огорнутий непомітною, безпросвітною
темрявою.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;~~~ Продовження буде ...&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/feeds/8699902548772214857/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/ukrainian-3.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/8699902548772214857'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/8699902548772214857'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/ukrainian-3.html' title='Ukrainian: Перша книга: Розділ 3.   '/><author><name>Thomas &quot;Birdy&quot; McKee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09729180703317392134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8X_UwiF6R2nQ8Es9rsXuoeMccxTgO-NS-Xbc32M7HSPnDjBlycMkNzw46aBPiCBQO6UighIK-PKLftLha_xh8M8a57Kn8jv2a84y3hOpGysDhNoKCCPdh_-5lYwpuJKQ/s220/Birdy.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6465390877468062999.post-5536739907640054847</id><published>2023-05-25T13:32:00.004-07:00</published><updated>2023-05-25T13:32:27.122-07:00</updated><title type='text'> English:  First Book: Chapter 2.   </title><content type='html'>&lt;p&gt;&amp;nbsp;&quot;I AM an old man. I live here in this ancient house, surrounded by huge, unkempt gardens. The peasantry, who inhabit the wilderness beyond, say that I am mad. That is because
I will have nothing to do with them. I live here alone with my old sister, who is also my housekeeper. We keep no servants--I hate them. I have one friend, a dog; yes, I would sooner have old Pepper than the rest of Creation
together. He, at least, understands me -- and has sense enough to leave me alone when I am in my dark moods.  I have decided to start a kind of diary; it may enable me to record some of the thoughts and feelings that I cannot
express to any one; but, beyond this, I am anxious to make some record of the strange things that I have heard and seen, during many years of loneliness, in this weird old building.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&quot;For a couple of centuries, this house has had a reputation, a bad one, and, until I bought it, for more than eighty years no one had lived here; consequently, I got the old
place at a ridiculously low figure. I am not superstitious; but I have ceased to deny that things happen in this old house-- things that I cannot explain; and, therefore, I must needs ease my mind, by writing down an account
of them, to the best of my ability; though, should this, my diary, ever be read when I am gone, the readers will but shake their heads, and be the more convinced that I was mad. This house, how ancient it is! though its age
strikes one less, perhaps, than the quaintness of its structure, which is curious and fantastic to the last degree. Little curved towers and pinnacles, with outlines suggestive of leaping flames, predominate; while the body
of the building is in the form of a circle. I have heard that there is an old story, told amongst the country people, to the effect that the devil built the place. However, that is as may be. True or not, I neither know nor
care, save as it may have helped to cheapen it, ere I came.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&quot;I must have been here some ten years, before I saw sufficient to warrant any belief in the stories, current in the neighbourhood, about this house. It is true that I had, on
at least a dozen occasions, seen, vaguely, things that puzzled me, and, perhaps, had felt more than I had seen. Then, as the years passed, bringing age upon me, I became often aware of something unseen, yet unmistakably present,
in the empty rooms and corridors. Still, it was, as I have said, many years before I saw any real manifestations of the, so called, supernatural.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&quot;It was not Hallowe&#39;en. If I were telling a story for amusement&#39;s sake, I should probably place it on that night of nights; but this is a true record of my own experiences,
and I would not put pen to paper to amuse any one. No. It was after midnight on the morning of the 21&lt;/span&gt;&lt;sup&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;st&lt;/span&gt;&lt;/sup&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt; day of January. I was sitting reading, as is often my custom, in my study. Pepper lay, sleeping, near my chair. Then, without warning, the flames of the two candles went low, and then shone with a ghastly, green
effulgence. I looked up, quickly, and, as I did so, I saw the lights sink into a dull, ruddy tint; so that the room glowed with a strange, heavy, crimson twilight that gave the shadows, behind the chairs and tables, a double
depth of blackness; and wherever the light struck, it was as though some luminous blood had been splashed over the room.  Down on the floor, I heard a faint, frightened whimper, and something pressed itself in between my two
feet. It was Pepper, cowering under my dressing-gown. Pepper, is usually as brave as a lion! &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&quot;It was this movement of the dog&#39;s, I think, that gave me the first twinge of real fear. I had been considerably startled when the lights burnt first green and then red;
but had been momentarily under the impression that the change was due to some influx of noxious gas into the room. Now, however, I saw that it was not so; for the candles burned with a steady flame, and showed no signs of
going out, as would have been the case had the change been due to fumes in the atmosphere. I did not move. I felt distinctly frightened; but could think of nothing better to do than wait. For perhaps a minute, I kept my glance
about the room, nervously. Then, I noticed that the lights had commenced to sink, very slowly; until, presently, they showed, minute specks of red fire, like the gleamings of rubies, in the darkness. Still, I sat watching;
while a sort of dreamy indifference seemed to steal over me; banishing, altogether, the fear that had begun to grip me.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&lt;/span&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&quot;Away&lt;/span&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt; in the far end of the huge, old-fashioned room, I became conscious of a faint glow. Steadily it grew, filling the room
with gleams of quivering green light; then they sank quickly, and changed--even as the candle-flames had done--into a deep, sombre crimson, that strengthened, and lit up the room with a flood of awful glory. The light came
from the end wall, and grew ever brighter, until its intolerable glare caused my eyes acute pain, and, involuntarily, I closed them. It may have been a few seconds before I was able to open them. The first thing I noticed,
was that the light had decreased, greatly; so that it no longer tried my eyes. Then, as it grew still duller, I was aware, all at once, that, instead of looking at the redness, I was staring through it, and through the wall
beyond.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&quot;Gradually, as I became more accustomed to the idea, I realised that I was looking out on to a vast plain, lit with the same gloomy twilight that pervaded the room. The immensity
of this plain scarcely can be conceived. In no part could I perceive its confines. It seemed to broaden and spread out, so that the eye failed to perceive any limitations. Slowly, the details of the nearer portions began to
grow clear; then, in a moment almost, the light died away, and the vision--if vision it were--faded and was gone. Suddenly, I became conscious that I was no longer in the chair. Instead, I seemed to be hovering above it, and
looking down at a dim something, huddled and silent. In a little while, a cold blast struck me, and I was outside in the night, floating, like a bubble, up through the darkness. As I moved, an icy coldness seemed to enfold
me, so that I shivered. After a time, I looked to right and left, and saw the intolerable blackness of the night, pierced by remote gleams of fire. Onwards, outwards, I drove. Once, I glanced behind, and saw the earth, a small
crescent of blue light, receding away to my left. Further off, the sun, a splash of white flame, burned vividly against the dark. An indefinite period passed. Then, for the last time, I saw the earth--an enduring globule of
radiant blue, swimming in an eternity of ether. And there I, a fragile flake of soul-dust, flickered silently across the void, from the distant blue, into the expanse of the unknown.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&quot;A great while seemed to pass over me, and now I could nowhere see anything. I had passed beyond the fixed stars, and plunged into the huge blackness that waits beyond. All
this time, I had experienced little, save a sense of lightness and cold discomfort. Now, however, the atrocious darkness seemed to creep into my soul, and I became filled with fear and despair. What was going to become of
me? Where was I going? Even as the thoughts were formed, there grew, against the impalpable blackness that wrapped me, a faint tinge of blood. It seemed extraordinarily remote, and mistlike; yet, at once, the feeling of oppression
was lightened, and I no longer despaired. Slowly, the distant redness became plainer and larger; until, as I drew nearer, it spread out into a great, sombre glare--dull and tremendous. Still, I fled onward, and, presently,
I had come so close, that it seemed to stretch beneath me, like a great ocean of sombre red. I could see little, save that it appeared to spread out interminably in all directions.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&quot;In a further space, I found that I was descending upon it; and, soon, I sank into a great sea of sullen, red-hued clouds. Slowly, I emerged from these, and there, below me,
I saw the stupendous plain, that I had seen from my room in this house that stands upon the borders of the Silences. Presently, I landed, and stood, surrounded by a great waste of loneliness. The place was lit with a gloomy
twilight that gave an impression of indescribable desolation. Afar to my right, within the sky, there burnt a gigantic ring of dull-red fire, from the outer edge of which were projected huge, writhing flames, darted and jagged.
The interior of this ring was black, black as the gloom of the outer night. I comprehended, at once, that it was from this extraordinary sun that the place derived its doleful light. From that strange source of light, I glanced
down again to my surroundings. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;Everywhere I looked, I saw nothing but the same flat weariness of interminable plain. Nowhere could I descry any signs of life; not even the ruins of some ancient habitation. An,
gradually, I found that I was being borne forward, floating across the flat waste. For what seemed an eternity, I moved onwards. I was unaware of any great sense of impatience; though some curiosity and a vast wonder were
with me continually. Always, I saw around me the breadth of that enormous plain; and, always, I searched for some new thing to break its monotony; but there was no change - - only loneliness, silence and desert.  Presently,
in a half-conscious manner, I noticed that there was a faint mistiness, ruddy in hue, lying over its surface. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&lt;/span&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;Still&lt;/span&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;, when I looked more intently, I was unable to say that it was really mist; for it appeared to blend with the plain, giving
it a peculiar unrealness, and conveying to the senses the idea of unsubstantiality.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&quot;Gradually, I began to weary with the sameness of the thing. Yet, it was a great time before I perceived any signs of the place, towards which I was being conveyed. At first,
I saw it, far ahead, like a long hillock on the surface of the Plain. Then, as I drew nearer, I perceived that I had been mistaken; for, instead of a low hill, I made out, now, a chain of great mountains, whose distant peaks
towered up into the red gloom, until they were almost lost to sight.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5 tm6&quot;&gt;&lt;span class=&quot;tm9&quot;&gt;~~~ To be continued...&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/feeds/5536739907640054847/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/english-first-book-chapter-2.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/5536739907640054847'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/5536739907640054847'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/english-first-book-chapter-2.html' title=' English:  First Book: Chapter 2.   '/><author><name>Thomas &quot;Birdy&quot; McKee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09729180703317392134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8X_UwiF6R2nQ8Es9rsXuoeMccxTgO-NS-Xbc32M7HSPnDjBlycMkNzw46aBPiCBQO6UighIK-PKLftLha_xh8M8a57Kn8jv2a84y3hOpGysDhNoKCCPdh_-5lYwpuJKQ/s220/Birdy.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6465390877468062999.post-158657155709512287</id><published>2023-05-25T13:31:00.007-07:00</published><updated>2023-05-25T13:31:46.424-07:00</updated><title type='text'> Albanian: Libri i parë: Kapitulli 2.   </title><content type='html'>&lt;p&gt;&amp;nbsp;&quot;Unë jam një plak. Unë jetoj këtu në këtë shtëpi të lashtë, të rrethuar nga kopshte të mëdha dhe të parregullta. Fshatarët,
që banojnë në shkretëtirën përtej, thonë se jam i çmendur. Kjo sepse nuk do të kem asgjë me ta. jetoj këtu vetëm me motrën time të vjetër, e cila
është edhe shërbyesja ime. Ne nuk mbajmë shërbëtorë - i urrej ata. Unë kam një mik, një qen; po, më shpejt do të kisha Pepper-in e vjetër sesa pjesën tjetër
të krijimit së bashku. Ai, në së paku, më kupton -- dhe ka kuptim të mjaftueshëm për të më lënë të qetë kur jam në humorin tim të errët.
Kam vendosur të filloj një lloj ditari; mund të më mundësojë të regjistroj disa nga mendimet dhe ndjenjat që nuk mund t&#39;i shpreh askujt. një, por, përtej kësaj, jam
i shqetësuar të bëj disa shënime të gjërave të çuditshme që kam dëgjuar dhe parë, gjatë shumë viteve të vetmisë, në këtë ndërtesë
të çuditshme të vjetër.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Për nja dy shekuj, kjo shtëpi ka një reputacion, të keq, dhe deri sa e bleva, për më shumë se tetëdhjetë vjet askush nuk kishte jetuar këtu; për
rrjedhojë, unë e mora vendin e vjetër në një shifër qesharake të ulët. nuk jam supersticioz; por kam pushuar së mohuari që gjëra ndodhin në këtë shtëpi
të vjetër - gjëra që nuk mund t&#39;i shpjegoj; dhe, për rrjedhojë, duhet të më lehtësoj mendjen, duke shkruar një tregim të tyre, sa më mirë që kam mundësi.
Megjithatë, nëse ky ditari im do të lexohej ndonjëherë kur të mos jem unë, lexuesit do të tundin kokën dhe do të binden më shumë se isha i çmendur. Sa e lashtë
është kjo shtëpi! edhe pse mosha e saj bie një më pak, mbase, se sa çuditshmëria e strukturës së saj, e cila është kurioze dhe fantastike deri në shkallën
e fundit. Mbizotërojnë kullat dhe majat e vogla të lakuara, me konturet që sugjerojnë flakë që kërcejnë, ndërsa trupi i ndërtesës është në formën
e një rrethi. dëgjova se ekziston një histori e vjetër, e treguar mes banorëve të fshatit, që thotë se djalli e ka ndërtuar vendin. Megjithatë, kjo është ashtu siç
mund të jetë. E vërtetë apo jo, as nuk e di dhe as nuk më intereson, përveçse mund të ketë ndihmuar në uljen e saj, para se të vija.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Duhet të kem qenë këtu rreth dhjetë vjet, përpara se të shihja të mjaftueshme për të garantuar ndonjë besim në historitë aktuale në lagje,
për këtë shtëpi. Është e vërtetë që kam parë, të paktën dhjetëra raste, gjëra të paqarta. që më hutonte dhe, mbase, kisha ndjerë më
shumë se sa kisha parë. Më pas, me kalimin e viteve, duke më sjellë moshën, u bëra shpesh i vetëdijshëm për diçka të paparë, por padyshim të pranishme,
në dhomat dhe korridoret bosh. Megjithatë, ajo ishte, siç e kam thënë, shumë vite përpara se të shihja ndonjë manifestim të vërtetë të të ashtuquajturës
mbinatyrore.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Nuk ishte Hallowe&#39;en. Nëse do të tregoja një histori për hir të dëfrimit, ndoshta do ta vendosja në atë natë të netëve; por ky është
një rekord i vërtetë i përvojave të mia dhe nuk do ta vendosa stilolapsin në letër për t&#39;u zbavitur. ndonjë. Jo. Ishte pas mesnatës së mëngjesit të 21 janarit.
Unë isha ulur duke lexuar, siç e kam zakon shpesh, në dhomën time. Piper ishte shtrirë, duke fjetur, pranë karriges sime. Pastaj, pa paralajmërim, flakët nga të dy qirinjtë
u ulën dhe më pas shkëlqenin me një shkëlqim të tmerrshëm e të gjelbër. Ngrita sytë lart, shpejt dhe, ndërsa bëra kështu, pashë dritat të zhyten në
një nuancë të shurdhër, të kuqërremtë; kështu që dhoma shkëlqeu me një ngjyrë të çuditshme , muzg i rëndë, i kuqërremtë që u
jepte hijeve, pas karrigeve dhe tavolinave, një thellësi të dyfishtë errësirë; dhe kudo që binte drita, ishte sikur një gjak i ndritshëm të ishte spërkatur mbi dhomë.
Poshtë në dysheme, dëgjova një Pëshpërimë e zbehtë, e frikësuar dhe diçka m&#39;u fut midis dy këmbëve. Ishte Pepper, i strukur nën fustanin tim. Pepper, zakonisht
është i guximshëm si një luan! &quot;Ishte kjo lëvizje e qenit, mendoj, që më dha frikën e parë të vërtetë. Unë isha shumë i befasuar kur dritat u dogjën
fillimisht jeshile dhe më pas të kuqe; por për një moment kisha pasur përshtypjen se ndryshimi ishte për shkak të një fluks gazi i dëmshëm në dhomë. Megjithatë,
tani pashë që nuk ishte kështu, sepse qirinjtë digjeshin me një flakë të qëndrueshme dhe nuk tregonin shenja të fikjes, siç do të kishte ndodhur nëse ndryshimi
ishte për shkak të tym në atmosferë. Unë nuk lëviza. Ndihesha dukshëm i frikësuar; por nuk mund të mendoja për asgjë më të mirë për të bërë
sesa të prisja. Ndoshta për një minutë, mbajta shikimin tim rreth dhomës, i nervozuar. Më pas, vura re se dritat kishin filluar për t&#39;u fundosur, shumë ngadalë; derisa, aktualisht,
ata treguan pika të vogla zjarri të kuq, si shkëlqimet e rubinëve, në errësirë. Megjithatë, unë u ula duke parë; ndërsa një lloj indiferencë ëndërrimtare
dukej se më vidhte; dëbonte, fare , frika që kishte filluar të më kapte.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;. &quot;Larg në skajin e largët të dhomës së madhe, të modës së vjetër, u bëra i vetëdijshëm për një shkëlqim të dobët.
Ajo u rrit vazhdimisht, duke e mbushur dhomën me shkëlqime të dritës jeshile që dridhej; pastaj u fundosën shpejt dhe ndryshuan - madje si qiri - Flakët kishin rënë - në një
ngjyrë të kuqe të thellë, të zymtë, që u forcua dhe ndriçoi dhomën me një përmbytje lavdie të tmerrshme. Drita vinte nga muri fundor dhe u bë gjithnjë
e më e ndritshme, derisa shkëlqimi i saj i patolerueshëm shkaktoi sytë e mi dhimbje akute , dhe padashur i mbylla. Ndoshta kaluan disa sekonda para se t&#39;i hapja. Gjëja e parë që vura
re ishte se drita ishte ulur shumë, kështu që nuk më provonte më sytë. Pastaj, ndërsa bëhej akoma më e shurdhër, menjëherë e kuptova se, në vend që të
shikoja skuqjen, po shikoja përmes saj dhe përmes murit përtej.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;Gradualisht, ndërsa u mësova më shumë me idenë, kuptova se po shikoja një fushë të gjerë, të ndriçuar me të njëjtin muzg të zymtë
që përshkonte dhomën. Pafundësia e kësaj rrafshine vështirë se mund të konceptohej. Në asnjë pjesë nuk mund të I perceptoj kufijtë e tij. Dukej se u zgjerua
dhe u përhap, kështu që syri nuk arriti të perceptonte asnjë kufizim. Ngadalë, detajet e pjesëve më të afërta filluan të bëhen të qarta; pastaj, pothuajse në
një moment, drita u shua dhe vizioni - nëse vizioni do të ishte - u zbeh dhe ishte zhdukur. Papritur, u bëra e vetëdijshme se nuk isha më në karrige. Përkundrazi, m&#39;u duk sikur po
rri pezull mbi të dhe po shikoja një diçka të zbehtë, e strukur dhe e heshtur. Pas pak më goditi një shpërthim i ftohtë dhe natën isha jashtë, duke notuar si një
flluskë lart në errësirë. Ndërsa lëvizja, një ftohtësi e akullt m&#39;u duk se më mbuloi, aq sa u drodha. Pas një kohe , Shikova djathtas e majtas dhe pashë errësirën
e padurueshme të natës, të shpuar nga vezullimet e largëta të zjarrit. Një herë, hodha një vështrim prapa dhe pashë tokën, një gjysmëhënë e vogël
drite blu, duke u larguar në të majtën time. Më tej, dielli, një spërkatje flakë e bardhë, digjej gjallërisht kundër errësirës. Kaloi një periudhë e pacaktuar.
Pastaj, për herë të fundit, pashë tokën - një rruzull i qëndrueshëm me ngjyrë blu rrezatuese, që notonte në një përjetësi eter. Dhe atje unë, një
flakë e brishtë pluhuri shpirti, shkrepja në heshtje nëpër boshllëk, nga bluja e largët, në hapësirën e së panjohurës.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Një kohë e gjatë m&#39;u duk se kaloi mbi mua dhe tani nuk mund të shihja asgjë. Kisha kaluar përtej yjeve të fiksuar dhe u zhyta në errësirën e madhe
që pret përtej. Gjatë gjithë kësaj kohe, kisha përjetuar pak, përveç një ndjesie butësie. dhe siklet i ftohtë. Tani, megjithatë, errësira mizore dukej se u
zvarrit në shpirtin tim dhe u mbusha me frikë dhe dëshpërim. Çfarë do të bëhej me mua? Ku po shkoja? Edhe pse mendimet u krijuan, atje u rritën, kundër errësirës
së paprekshme që më mbështillte, një nuancë e dobët gjaku. Më dukej jashtëzakonisht e largët dhe si mjegull; megjithatë, menjëherë ndjenja e shtypjes u lehtësua
dhe nuk u dëshpërova më. Ngadalë, skuqja e largët u bë më e qartë dhe më e madhe ; derisa, ndërsa u afrova, ajo u përhap në një shkëlqim të madh, të
zymtë - të shurdhër dhe të jashtëzakonshëm. Prapëseprapë, unë ika përpara dhe, për momentin, isha afruar aq shumë sa dukej sikur shtrihej poshtë meje, si një
e madhe oqeani me ngjyrë të kuqe të zymtë Mund të shihja pak, përveçse dukej se u përhap pafundësisht në të gjitha drejtimet.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Në një hapësirë ​​të mëtejshme, kuptova se po zbrisja mbi të; dhe shpejt u fundosa në një det të madh resh të vrenjtura me nuanca të
kuqe. Ngadalë, dola nga këto dhe atje, poshtë meje, pashë të mahnitshmen. thjeshtë, që kisha parë nga dhoma ime në këtë shtëpi që qëndron në kufijtë
e heshtjeve. Aktualisht, zbrita dhe qëndrova, i rrethuar nga një humbje e madhe vetmie. Vendi ishte i ndriçuar nga një muzg i zymtë që të jepte përshtypjen e shkretim i papërshkrueshëm.
Larg në të djathtën time, brenda qiellit, digjej një unazë gjigante zjarri e kuqe e shurdhër, nga skaji i jashtëm i së cilës dilnin flakë të mëdha, të përdredhura,
të shigjetuara dhe të thepisura. Pjesa e brendshme e kësaj unaze ishte e zezë, e zezë si errësirën e natës së jashtme. E kuptova menjëherë se ishte nga ky diell i jashtëzakonshëm
që vendi nxirrte dritën e tij të dhimbshme. Nga ai burim i çuditshëm drite, hodha përsëri një vështrim poshtë në rrethinën time.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;Kudo që shikoja, nuk pashë gjë tjetër veçse të njëjtën lodhje të sheshtë të rrafshit të pafund. Askund nuk mund të përshkruaj asnjë
shenjë jete; as rrënojat e ndonjë banese të lashtë. Dhe, gradualisht, kuptova se po ecja përpara, duke lundruar nëpër mbeturinat e sheshta. Për atë që dukej një përjetësi,
vazhdova tutje. Unë nuk isha në dijeni të ndonjë ndjesie të madhe padurimi; edhe pse një kuriozitet dhe një çudi e madhe ishin me mua vazhdimisht. Gjithmonë, kam parë rreth
meje gjerësinë e asaj rrafshi të stërmadh; dhe, gjithmonë, kam kërkuar për ndonjë gjë të re për të thyer monotoninë e saj; por nuk kishte asnjë ndryshim
- vetëm vetmi, heshtje dhe shkretëtirë. Aktualisht, në një mënyrë gjysmë të vetëdijshme, vura re se mbi sipërfaqen e saj kishte një mjegull të lehtë, me
nuancë të kuqërremtë.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;. Megjithatë, kur shikova më me vëmendje, nuk munda të thoja se ishte vërtet mjegull; sepse dukej se përzihej me rrafshin, duke i dhënë asaj një jorealitet të
veçantë dhe duke i përcjellë shqisave idenë e josubstancialitetit.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;Gradualisht, fillova të lodhem nga e njëjta gjë. Megjithatë, ishte një kohë e mirë para se të perceptoja ndonjë shenjë të vendit, drejt të cilit
po më përcillnin. Në fillim, e pashë shumë përpara, si një kohë të gjatë. kodër në sipërfaqen e fushës. Më pas, kur u afrova, kuptova se kisha gabuar;
sepse, në vend të një kodre të ulët, tani dallova një zinxhir malesh të mëdha, majat e largëta të të cilëve ngriheshin lart në errësirë ​​e
kuqe, derisa pothuajse u humbën nga shikimi.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;~~~ Vazhdon...&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/feeds/158657155709512287/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/albanian-libri-i-pare-kapitulli-2.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/158657155709512287'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/158657155709512287'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/albanian-libri-i-pare-kapitulli-2.html' title=' Albanian: Libri i parë: Kapitulli 2.   '/><author><name>Thomas &quot;Birdy&quot; McKee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09729180703317392134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8X_UwiF6R2nQ8Es9rsXuoeMccxTgO-NS-Xbc32M7HSPnDjBlycMkNzw46aBPiCBQO6UighIK-PKLftLha_xh8M8a57Kn8jv2a84y3hOpGysDhNoKCCPdh_-5lYwpuJKQ/s220/Birdy.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6465390877468062999.post-2238529818807624593</id><published>2023-05-25T13:31:00.002-07:00</published><updated>2023-05-25T13:31:15.924-07:00</updated><title type='text'> Arabic: الكتاب الأول: الفصل الثاني.   </title><content type='html'>&lt;p style=&quot;text-align: left;&quot;&gt;&amp;nbsp;&quot;أنا رجل عجوز. أعيش هنا في هذا المنزل
القديم ، محاطًا بحدائق ضخمة غير مهذبة.
الفلاحون ، الذين يسكنون البرية وراءهم
، يقولون إنني مجنون. ذلك لأنني لن أفعل شيئًا
معهم. أنا أعيش هنا بمفردك مع أختي القديمة
، التي تعمل أيضًا مدبرة منزلي. لا نحتفظ
بالخدم - أنا أكرههم. لدي صديق واحد ، كلب ؛
نعم ، سأحصل على Pepper القديم قريبًا من بقية
أعضاء فريق Creation معًا. هو ، في على الأقل ، يفهمني
- ولديه شعور كافٍ لتركني وحدي عندما أكون
في مزاجي المظلم. لقد قررت أن أبدأ نوعًا
من اليوميات ؛ قد تمكنني من تسجيل بعض الأفكار
والمشاعر التي لا يمكنني التعبير عنها
لأي شخص واحد ؛ ولكن ، بعد ذلك ، أنا حريص على
عمل بعض التسجيلات للأشياء الغريبة التي
سمعتها ورأيتها ، خلال سنوات عديدة من الوحدة
، في هذا المبنى القديم الغريب.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot;&gt;&quot;لقرنين من الزمان ، كان لهذا المنزل
سمعة سيئة ، وحتى اشتريته ، لم يكن أحد يعيش
هنا لأكثر من ثمانين عامًا ؛ وبالتالي ،
حصلت على المكان القديم في رقم منخفض يبعث
على السخرية. لست مؤمنًا بالخرافات ؛ لكنني
توقفت عن إنكار حدوث أشياء في هذا المنزل
القديم - أشياء لا أستطيع تفسيرها ؛ وبالتالي
، يجب أن أريح ذهني ، من خلال كتابة حساب عنها
، بأفضل ما أستطيع. ؛ على الرغم من ذلك ، هل
يجب قراءة مذكراتي عندما أرحل ، فإن القراء
سيهزون رؤوسهم ، وسيكونون أكثر اقتناعًا
بأنني مجنون. هذا المنزل ، كم هو قديم! على
الرغم من أن عمره أقل من ذلك ، ربما ، من جاذبية
هيكلها ، الذي هو غريب ورائع حتى الدرجة
الأخيرة. تسود الأبراج والقمم المنحنية
الصغيرة ، مع الخطوط العريضة التي توحي
بقفز اللهب ؛ بينما جسم المبنى على شكل دائرة.
لدي سمعت أن هناك حكاية قديمة رويت بين أهل
الريف مفادها أن الشيطان بنى المكان. ومع
ذلك ، هذا هو ما قد يكون. صحيح أم لا ، لا أعلم
ولا أهتم ، إلا لأنه ربما يكون قد ساعد في
رخصه ، قبل أن أتيت.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot;&gt;&quot;يجب أن أكون هنا منذ حوالي عشر سنوات
، قبل أن أرى ما يكفي لتبرير أي إيمان بالقصص
، الحالية في الحي ، حول هذا المنزل. صحيح
أنني رأيت ، على الأقل اثنتي عشرة مناسبة
، أشياء غامضة لقد حيرني ذلك ، وربما شعرت
أكثر مما رأيته. وبعد ذلك ، مع مرور السنين
، مع تقدم العمر ، أصبحت دائمًا على دراية
بشيء غير مرئي ، ولكنه موجود بشكل لا لبس
فيه ، في الغرف والممرات الفارغة. ومع ذلك
، كان ، كما قلت ، سنوات عديدة قبل أن أرى أي
مظاهر حقيقية لما يسمى بالخوارق.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot;&gt;&quot;لم يكن هالووين. إذا كنت أحكي قصة من
أجل التسلية ، فمن المحتمل أن أضعها في تلك
الليلة من الليالي ؛ لكن هذا سجل حقيقي لتجاربي
الخاصة ، ولن أضع قلمًا على الورق للترفيه
لا أحد. كان ذلك بعد منتصف الليل في صباح اليوم
الحادي والعشرين من شهر يناير. كنت جالسًا
أقرأ ، كما هي عادتي غالبًا ، في مكتبي. استلقى
الفلفل ، نائمًا ، بالقرب من مقعدي. ثم ، دون
سابق إنذار ، ألسنة اللهب من الشمعتين انخفضت
، ثم أضاءت بانبعاث أخضر مروع. نظرت إلى الأعلى
بسرعة ، وكما فعلت ذلك ، رأيت الأضواء تغرق
في صبغة رمادية باهتة ؛ حتى توهجت الغرفة
بضوء غريب ، شفق قرمزي ثقيل يعطي الظلال
، خلف الكراسي والطاولات ، عمقًا مضاعفًا
من السواد ؛ وحيثما يسقط الضوء ، بدا الأمر
كما لو أن بعض الدماء المضيئة قد تناثرت
على الغرفة. في الأسفل على الأرض ، سمعت صوتًا
أنين خائف خائف ، وشيء ما يضغط على نفسه بين
قدمي. كان الفلفل ، مرتعدًا تحت رداء الترقوة
الخاص بي. الفلفل ، عادة ما يكون شجاعًا مثل
الأسد! &quot;لقد كانت حركة الكلب هذه ، على ما
أعتقد ، هي التي أعطتني الوخز الأول من الخوف
الحقيقي. لقد شعرت بالذهول الشديد عندما
اشتعلت الأضواء في البداية باللون الأخضر
ثم الأحمر ؛ ولكن كان لدي انطباع مؤقت بأن
التغيير كان بسبب تدفق بعض الغازات الضارة
إلى الغرفة. الآن ، ومع ذلك ، رأيت أن الأمر
لم يكن كذلك ؛ لأن الشموع مشتعلة بلهب ثابت
، ولم تظهر أي علامات على الخروج ، كما كان
الحال لو كان التغيير بسبب أدخنة في الغلاف
الجوي. لم أتحرك. شعرت بالخوف الواضح ؛ لكن
لم أفكر في شيء أفضل لأفعله أكثر من الانتظار.
ربما لمدة دقيقة ، أبقيت نظراتي على الغرفة
بعصبية. ثم لاحظت أن الأضواء قد بدأت لتغرق
، ببطء شديد ؛ حتى ، في الوقت الحالي ، أظهروا
، بقعًا دقيقة من النار الحمراء ، مثل بريق
الياقوت ، في الظلام. ومع ذلك ، جلست أشاهد
؛ بينما بدا لي نوع من اللامبالاة الحالم
يسرق مني ؛ يطرد ، تمامًا ، الخوف الذي بدأ
يسيطر علي.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot;&gt;. &quot;بعيدًا في الطرف البعيد من الغرفة
الضخمة القديمة ، أدركت توهجًا خافتًا.
نما بثبات ، وملأ الغرفة بريق الضوء الأخضر
المرتعش ؛ ثم غرقوا بسرعة ، وتغيروا - حتى
مثل الشمعة - ألسنت النيران - في قرمزي كئيب
عميق ، تقوى وأضاءت الغرفة بفيض من المجد
الفظيع. جاء الضوء من نهاية الجدار ، وأصبح
أكثر إشراقًا ، حتى تسبب وهجها الذي لا يطاق
في ألم حاد في عيني ، وأغلقتهم بشكل لا إرادي.
ربما مرت بضع ثوان قبل أن أتمكن من فتحهم.
أول شيء لاحظته ، هو أن الضوء قد انخفض بشكل
كبير ؛ بحيث لم يعد يجرب عيني. ثم ، نظرًا لأنه
لا يزال باهتًا ، كنت أدرك ، في وقت واحد ،
أنه بدلاً من النظر إلى الاحمرار ، كنت أحدق
فيه ، ومن خلال الجدار وراءه.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot;&gt;&quot;تدريجيًا ، عندما أصبحت أكثر اعتيادًا
على الفكرة ، أدركت أنني كنت أتطلع إلى سهل
شاسع ، مضاء بنفس الشفق القاتم الذي يعم
الغرفة. نادراً ما يمكن تصور ضخامة هذا السهل.
لا يمكن في أي جزء أدركت حدوده. بدا أنه يتسع
وينتشر ، بحيث فشلت العين في إدراك أي قيود.
ببطء ، بدأت تفاصيل الأجزاء القريبة تتضح
؛ ثم ، في لحظة تقريبًا ، تلاشى الضوء ، و الرؤية
- إذا كانت الرؤية - تلاشت وذهبت. وفجأة ، أدركت
أنني لم أعد في الكرسي ، وبدلاً من ذلك ، بدت
وكأنني أحوم فوقها ، وأتطلع إلى شيء خافت
، متكدس وصامت. بعد فترة وجيزة ، ضربني انفجار
بارد ، وكنت بالخارج في الليل ، عائمًا ،
مثل الفقاعة ، عبر الظلام. وبينما كنت أتحرك
، بدا لي برودة جليدية تغمرني ، حتى أنني
ارتعدت. بعد فترة ، نظرت إلى اليمين واليسار
، ورأيت سواد الليل الذي لا يطاق ، مثقوبًا
بمصابيح نيران بعيدة. ذات مرة ، نظرت إلى
الخلف ، ورأيت الأرض ، هلالًا صغيرًا من
الضوء الأزرق ، ينحسر بعيدًا عن يساري. بعيدًا
، الشمس ، وهي دفقة من اللهب الأبيض ، تحترق
بوضوح ضد الظلام. مرت فترة غير محددة. ثم ،
وللمرة الأخيرة ، رأيت الأرض - كرة دائمة
من اللون الأزرق الساطع ، تسبح في خلود من
الأثير. وهناك أنا ، قشرة هشة من غبار الروح
، تومض بصمت عبر الفراغ ، من اللون الأزرق
البعيد ، إلى امتداد المجهول.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot;&gt;&quot;بدا وكأنني مرت فترة طويلة ، والآن
لم أستطع رؤية أي شيء في أي مكان. لقد تجاوزت
النجوم الثابتة ، وانغمست في الظلام الهائل
الذي ينتظر ما بعده. طوال هذا الوقت ، لم أجرب
سوى القليل ، باستثناء الشعور بالخفة والانزعاج
البارد. الآن ، ومع ذلك ، بدا أن الظلام الفظيع
يتسلل إلى روحي ، وأصبحت مليئة بالخوف واليأس.
ما الذي سيحل بي؟ إلى أين كنت ذاهبًا؟ حتى
مع تشكل الأفكار ، نمت هناك ، ضد السواد غير
المحسوس الذي غلفني ، مسحة خافتة من الدم.
بدا بعيدًا بشكل غير عادي ، وضباب مثل ؛ ومع
ذلك ، في الحال ، خف الشعور بالظلم ، ولم أعد
أشعر باليأس. ببطء ، أصبح الاحمرار البعيد
أكثر وضوحًا وأكبر ؛ حتى ، عندما اقتربت
، انتشر إلى وهج عظيم وكئيب - باهت وهائل. ومع
ذلك ، هربت إلى الأمام ، وفي الوقت الحالي
، اقتربت كثيرًا ، بحيث بدا وكأنه يمتد تحتي
، مثل محيط من اللون الأحمر الكئيب. لم أستطع
رؤية القليل ، باستثناء أنه بدا منتشرًا
بشكل لا نهائي في جميع الاتجاهات.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot;&gt;&quot;في مساحة أخرى ، وجدت أنني كنت أنزل
عليها ؛ وسرعان ما غرقت في بحر عظيم من الغيوم
الكئيبة ذات اللون الأحمر. ببطء ، خرجت منها
، وهناك ، تحتي ، رأيت واضح ، أني رأيت من غرفتي
في هذا المنزل الذي يقف على حدود الصمت. في
الوقت الحالي ، هبطت ووقفت محاطًا بهدر
كبير من الوحدة. أضاء المكان بغسق كئيب أعطى
انطباعًا خراب لا يوصف. بعيدًا عن يميني
، داخل السماء ، هناك حلقة عملاقة من النار
الحمراء الباهتة ، من طرفها الخارجي تم
إطلاق نيران ضخمة ، متلوية ، متداخلة وخشنة.
كان الجزء الداخلي من هذه الحلقة أسود ،
أسود مثل كآبة الليل الخارجي ، أدركت في
الحال أنه من هذه الشمس غير العادية استمد
المكان ضوءه الداكن ، ومن هذا المصدر الغريب
للضوء ، نظرت مرة أخرى إلى محيطي.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot;&gt;في كل مكان نظرت فيه ، لم أر شيئًا سوى
نفس التعب المطلق لسهل لا نهاية له. لم أتمكن
في أي مكان من وصف أي علامات للحياة ؛ ولا
حتى أنقاض بعض المساكن القديمة. بالتدريج
، اكتشفت أنني أتحمل للأمام ، عائمًا عبر
النفايات المسطحة. لما بدا أنه أبدية ، انتقلت
إلى الأمام. لم أكن مدركًا لأي إحساس كبير
بنفاد الصبر ؛ على الرغم من وجود بعض الفضول
وعجب كبير معي باستمرار. كنت دائما أرى من
حولي اتساع ذلك السهل الهائل. ودائمًا ما
كنت أبحث عن شيء جديد لكسر رتابة هذا الأمر.
لكن لم يكن هناك تغيير - فقط الوحدة والصمت
والصحراء. في الوقت الحاضر ، وبطريقة شبه
واعية ، لاحظت وجود ضباب خافت ، أحمر اللون
، ملقى على سطحه.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot;&gt;. ومع ذلك ، عندما نظرت باهتمام أكثر ،
لم أتمكن من القول إن الأمر كان ضبابًا حقًا
؛ لأنه بدا متناغما مع السهل ، مما جعله غير
واقعي غريب ، وينقل للحواس فكرة عدم الجوهر.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot;&gt;&quot;تدريجيًا ، بدأت أشعر بالضجر من تشابه
الشيء. ومع ذلك ، فقد كان وقتًا رائعًا قبل
أن أرى أي علامات للمكان الذي كنت أتوجه
إليه. التل على سطح السهل. ثم ، عندما اقتربت
، أدركت أنني كنت مخطئًا ؛ فبدلاً من تلة
منخفضة ، صنعت الآن سلسلة من الجبال العظيمة
، التي ترتفع قممها البعيدة إلى الكآبة
الحمراء ، حتى ضاعوا البصر تقريبًا.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal tm5&quot;&gt;~~~ للمتابعة ...&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/feeds/2238529818807624593/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/arabic_25.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/2238529818807624593'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/2238529818807624593'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/arabic_25.html' title=' Arabic: الكتاب الأول: الفصل الثاني.   '/><author><name>Thomas &quot;Birdy&quot; McKee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09729180703317392134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8X_UwiF6R2nQ8Es9rsXuoeMccxTgO-NS-Xbc32M7HSPnDjBlycMkNzw46aBPiCBQO6UighIK-PKLftLha_xh8M8a57Kn8jv2a84y3hOpGysDhNoKCCPdh_-5lYwpuJKQ/s220/Birdy.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6465390877468062999.post-7194514776905572421</id><published>2023-05-25T13:30:00.007-07:00</published><updated>2023-05-25T13:30:38.813-07:00</updated><title type='text'> Azerbaijani: Birinci kitab: 2-ci fəsil.   </title><content type='html'>&lt;p&gt;&amp;nbsp;&quot;Mən qocayam. Mən burada, nəhəng, səliqəsiz bağlarla əhatə olunmuş bu qədim evdə yaşayıram. O tərəfdəki səhrada
yaşayan kəndlilər deyir ki, mən dəli olmuşam. Çünki onlarla heç bir əlaqəm olmayacaq. Mən burada mənim köhnə bacımla tək yaşayıram,
o da mənim ev qulluqçumdur. Biz heç bir qulluqçu saxlamırıq - onlara nifrət edirəm. Mənim bir dostum var, itim var; bəli, bütün yaradılışdan
daha tez köhnə Bibərə sahib olacağam. ən azından məni başa düşür -- və qaranlıq əhval-ruhiyyəmdə olanda məni tək buraxacaq qədər
hissi var.Mən bir növ gündəliyə başlamaq qərarına gəldim; bu, mənə heç kimə ifadə edə bilmədiyim bəzi fikir və hissləri qeyd
etməyə imkan verə bilər. bir; lakin bundan əlavə, bu qəribə köhnə binada uzun illər tənhalıqda eşitdiyim və gördüyüm qəribə
şeyləri qeyd etmək üçün narahatam.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;“Bir neçə əsrdir ki, bu evin nüfuzu var idi, pis idi və mən onu alana qədər, səksən ildən artıqdır ki, burada heç kim yaşamırdı;
deməli, mən köhnə yeri gülünc dərəcədə aşağı qiymətə almışam. Mən mövhumatçı deyiləm; amma mən bu köhnə
evdə hadisələrin baş verdiyini - izah edə bilmədiyim şeyləri inkar etməyi dayandırdım; və buna görə də, bacardığım qədər onların
hesabını yazmaqla ağlımı yüngülləşdirməliyəm. ; amma bu, mənim gündəliyim mən gedəndə oxunsa, oxucular başlarını tərpətəcəklər
və daha çox əmin olacaqlar ki, mən dəli olmuşam.. Bu ev, nə qədər qədimdir! bəlkə də onun quruluşunun qəribəliyindən daha çox qəribə
və son dərəcə fantastikdir.Binanın gövdəsi dairə şəklində olduğu halda, kiçik əyri qüllələr və zirvələr üstünlük
təşkil edir. eşitdim ki, kənd camaatı arasında qədim bir rəvayət var ki, buranı şeytan tikib. Bununla belə, ola bilər. Düzdür, yox, mən nə
bilmirəm, nə də vecinə deyiləm, ancaq mən gələnə qədər onun ucuzlaşmasına kömək etmişdi.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Mən bu evlə bağlı qonşuluqda gedən hekayələrə inanmağım üçün yetərli olduğunu görməzdən əvvəl
təxminən on il burada olmuşam. Düzdür, ən azı onlarla dəfə qeyri-müəyyən şəkildə şeylər görmüşəm. Bu məni çaşdırdı
və bəlkə də gördüyümdən daha çox hiss etdim.Sonra illər keçdikcə, məni qocalırdı, mən tez-tez boş otaqlarda və dəhlizlərdə
görünməyən, lakin şübhəsiz mövcud olan bir şeyin fərqinə varırdım. dediyim kimi, illər əvvəl fövqəltəbii adlanan hər hansı
real təzahürləri görmüşdüm.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Halloween deyildi. Əyləncə üçün hekayə danışsaydım, yəqin ki, onu gecələrin o gecəsinə yerləşdirərdim; amma
bu, öz təcrübələrimin əsl rekordudur və mən əylənmək üçün qələmi kağıza köçürməzdim. hər hansı bir.Xeyr.Yanvarın
21-i səhəri gecə yarısından sonra idi.Adətimdə olduğu kimi kabinetimdə oturmuşam kitab oxuyurdum.Bibər kürsümün yanında yatıb yatırdı.Sonra
xəbərdarlıq etmədən alovlar yanırdı. iki şam söndü, sonra dəhşətli, yaşıl bir parıltı ilə parladı.Mən cəld yuxarı
baxdım və bunu edərkən işıqların tutqun, qırmızı rəngə batdığını gördüm; beləliklə otaq qəribə bir şəkildə
parladı. , stulların və stolların arxasında kölgələrə ikiqat qaranlıq bəxş edən ağır, qırmızı alatoranlıq; və işıq
hara dəydisə, sanki otağın üzərinə işıq saçan qan sıçramışdı. zəif, qorxmuş bir sızıltı və bir şey iki ayağımın
arasına sıxıldı.. Bu, xalatımın altında gizlənən Pepper idi. Bibər adətən şir kimi cəsurdur! &quot;Mənə elə gəlir ki, bu itin bu hərəkəti
mənə əsl qorxunun ilk titrəyişini verdi. İşıqlar əvvəlcə yaşıl, sonra isə qırmızı olanda xeyli çaşmışdım; lakin
bir anlıq elə təəssürat yaranmışdı ki, bu dəyişikliyin səbəbi budur. otağa bir az zərərli qaz daxil oldu.Ancaq indi gördüm ki, belə
deyil, çünki şamlar davamlı alovla yanırdı və heç bir sönmə əlaməti göstərmirdi. Atmosferdəki tüstülər.Hərəkət etmədim.Açıq
şəkildə qorxdum;amma gözləməkdən yaxşı heç nə düşünə bilmədim.Bəlkə bir dəqiqə əsəbi halda otağa nəzər
saldım.Sonra işıqların yanmağa başladığını gördüm. çox yavaş-yavaş batmaq; ta ki, onlar qaranlıqda yaqutların parıltısı
kimi kiçik qırmızı od ləkələrini göstərənə qədər. Yenə də oturub seyr edirdim; bir növ xəyalpərəst laqeydlik məni oğurlayırdı;
tamamilə qovuldu. , məni tutmağa başlayan qorxu.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;. &quot;Böyük, köhnə dəbdə olan otağın ucqar ucunda mən zəif bir parıltı hiss etdim. O, getdikcə böyüyərək otağı
titrəyən yaşıl işığın parıltıları ilə doldurdu; sonra onlar tez batdı və dəyişdi - hətta şam kimi. -alovlar etdi - dərin, tutqun
qırmızıya çevrildi, o, gücləndirdi və otağı dəhşətli izzət seli ilə işıqlandırdı. İşıq son divardan gəldi və
onun dözülməz parıltısı gözlərimdə kəskin ağrıya səbəb olana qədər getdikcə daha da parlaqlaşdı. , və qeyri-ixtiyari olaraq
onları bağladım. Onları aça bilməyim bir neçə saniyə ola bilərdi. İlk diqqətimi çəkən o oldu ki, işıq xeyli azaldı və gözlərimi
sınamadı. daha da sönükləşdikcə, mən bir anda fərqinə vardım ki, mən qızartıya baxmaq əvəzinə ona və o tərəfdəki divara
baxıram.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Tədricən, bu fikrə daha çox öyrəşdikcə anladım ki, otağı bürüyən eyni tutqun alatoranlıqla işıqlanan geniş
bir düzənliyə baxıram. Bu düzənliyin nəhəngliyini təsəvvür etmək mümkün deyil. Mən onun hüdudlarını dərk edirəm.O, sanki genişləndi
və yayıldı ki, göz heç bir məhdudiyyəti dərk edə bilmədi.Yavaş-yavaş yaxın hissələrin təfərrüatları aydınlaşmağa
başladı; sonra, demək olar ki, bir anda işıq söndü və görmə - əgər görmə olsaydı - soldu və yox oldu. Birdən mən artıq kresloda
olmadığımı hiss etdim. Əvəzində elə bildim ki, onun yuxarısında süzülüb, qısılmış və səssiz bir şeyə baxırdım.
Bir azdan soyuq bir partlayış məni vurdu və mən gecə çöldə idim, qabarcıq kimi qaranlığın arasından yuxarı uçurdum.Hərəkət
etdikcə sanki buzlu bir soyuqluq məni bürüdü və titrədim.Bir müddət sonra , Sağa-sola baxdım və gecənin dözülməz qaranlığını
gördüm, uzaqdan od parıltıları ilə deşildi.İrəli, çölə doğru sürdüm. Bir dəfə arxaya nəzər saldım və yerin sol tərəfimdən
uzaqlaşdığını, mavi işığın kiçik bir aypara olduğunu gördüm. Daha uzaqda, ağ alov sıçrayan günəş qaranlığa qarşı
parlaq şəkildə yanırdı. Qeyri-müəyyən bir müddət keçdi. Sonra mən sonuncu dəfə yer kürəsini gördüm - əbədi efirdə üzən
parlaq mavi kürəcik. Və orada mən, kövrək bir ruh tozu ləpəsi, səssizcə boşluqda, uzaq mavilikdən naməlumluğun genişliyinə çırpıldı.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Böyük bir müddət mənim üzərimdən keçdi və indi heç bir yerdə heç nə görə bilmədim. Mən sabit ulduzların
kənarına keçdim və kənarda gözləyən nəhəng qaranlığa qərq oldum. Bütün bu müddət ərzində yüngüllük hissi istisna
olmaqla, çox az şey yaşadım. və soyuq narahatçılıq.Ancaq indi vəhşi qaranlıq ruhumun içinə hopmuşdu və məni qorxu və ümidsizlik
bürümüşdü.Mənə nə olacaqdı?Hara gedirdim?Düşüncələr formalaşdıqca da böyüyürdü, Məni saran əlçatmaz qaralığa
qarşı, zərif qan çalarları. O, qeyri-adi və sis kimi görünürdü; bununla belə, bir anda zülm hissi yüngülləşdi və mən daha ümidimi
itirdim. ; yaxınlaşdıqca, o, böyük, qaranlıq bir parıltıya yayıldı - darıxdırıcı və nəhəng. Yenə də irəli qaçdım
və indi o qədər yaxınlaşdım ki, o, böyük bir parıltı kimi mənim altımda uzanırdı. tünd qırmızı okean.Mən çox az şey
görə bilirdim, ancaq o, bütün istiqamətlərə sonsuz yayılıb.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Daha bir boşluqda gördüm ki, mən onun üzərinə enirəm; və tezliklə tutqun, qırmızı rəngli buludlardan ibarət böyük
bir dənizə batdım. Yavaş-yavaş onlardan çıxdım və orada, aşağıda, heyrətamiz buludları gördüm. Sükutların sərhəddində
dayanan bu evdəki otağımdan gördüyüm düzənlik.Hazırda böyük bir tənhalıq itkisi ilə əhatə olunmuş yerə endim və dayandım.Yer
elə bir təəssürat yaradan tutqun bir alatoranlıqla işıqlandı. Mənim sağımda, səmanın içində nəhəng bir sönük-qırmızı
od halqası yanırdı, onun xarici kənarından nəhəng, qıvrılan alovlar fırlanırdı. çöl gecənin qaranlığı.Mən dərhal anladım
ki, yer öz kədərli işığını bu qeyri-adi günəşdən alır.O qəribə işıq mənbəyindən yenidən ətrafıma nəzər
saldım.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;Baxdığım hər yerdə bitib-tükənməyən düzənliyin eyni yorğunluğundan başqa heç nə görmədim. Heç bir yerdə
həyat əlamətlərini təsvir edə bilmədim; hətta bəzi qədim yaşayış məskənlərinin xarabalıqları belə deyil. Tədricən, mən
düz tullantılar arasında üzən, irəli çəkildiyimi gördüm. Əbədilik kimi görünən bir şey üçün irəlilədim. Mən
heç bir böyük səbirsizlik hissindən xəbərsiz idim; baxmayaraq ki, bəzi maraq və böyük bir möcüzə daim mənimlə idi. Həmişə ətrafımda
o nəhəng düzənliyin genişliyini görürdüm; və həmişə onun monotonluğunu pozmaq üçün yeni bir şey axtarırdım; lakin heç
bir dəyişiklik olmadı - - yalnız tənhalıq, səssizlik və səhra. Hal-hazırda, yarı şüurlu bir şəkildə, səthində zəif bir duman olduğunu,
qırmızı rəngdə olduğunu gördüm.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;. Yenə də daha diqqətlə baxanda bunun həqiqətən duman olduğunu deyə bilmədim; çünki o, düzənliklə qarışaraq ona özünəməxsus
qeyri-reallıq verir və qeyri-əsas ideyasını hisslərə çatdırırmış kimi görünürdü.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Yavaş-yavaş, mən şeyin eyniliyindən bezməyə başladım. Bununla belə, mənim daşındığım yerin hər hansı bir əlamətini
hiss etməzdən əvvəl çox gözəl bir vaxt idi. Əvvəlcə gördüm ki, onu çox irəlidə, uzun bir yol kimi gördüm. Sonra yaxınlaşdıqca
səhv etdiyimi anladım, çünki alçaq bir təpənin əvəzinə, uzaq zirvələri dağlara ucalan böyük dağlar silsiləsi yaratdım. qırmızı
zülmət, onlar az qala gözdən itənədək.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;~~~ Davamı olacaq...&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/feeds/7194514776905572421/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/azerbaijani-birinci-kitab-2-ci-fsil.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/7194514776905572421'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/7194514776905572421'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/azerbaijani-birinci-kitab-2-ci-fsil.html' title=' Azerbaijani: Birinci kitab: 2-ci fəsil.   '/><author><name>Thomas &quot;Birdy&quot; McKee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09729180703317392134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8X_UwiF6R2nQ8Es9rsXuoeMccxTgO-NS-Xbc32M7HSPnDjBlycMkNzw46aBPiCBQO6UighIK-PKLftLha_xh8M8a57Kn8jv2a84y3hOpGysDhNoKCCPdh_-5lYwpuJKQ/s220/Birdy.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6465390877468062999.post-8579691157654100810</id><published>2023-05-25T13:30:00.002-07:00</published><updated>2023-05-25T13:30:08.616-07:00</updated><title type='text'> Belarusian: Първа книга: Глава 2.   </title><content type='html'>&lt;p&gt;&amp;nbsp;„АЗ СЪМ стар човек. Живея тук в тази
старинна къща, заобиколен от огромни,
запуснати градини. Селяните, които обитават
пустинята отвъд, казват, че съм луд. Това
е, защото няма да имам нищо общо с тях. живея
тук сам със старата си сестра, която също
ми е икономка. Ние нямаме слуги - мразя ги.
Имам един приятел, куче; да, по-скоро бих
имал стария Пепър, отколкото останалата
част от Сътворението заедно. Той, в поне
ме разбира - и има достатъчно разум да ме
остави на мира, когато съм в мрачните си
настроения. Реших да започна нещо като
дневник; той може да ми позволи да запиша
някои от мислите и чувствата, които не
мога да изразя на никого едно; но отвъд
това имам нетърпение да направя някакъв
запис на странните неща, които съм чул
и видял през много години на самота в тази
странна стара сграда.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„От няколко века тази къща имаше репутация,
лоша, и докато не я купих, повече от осемдесет
години никой не беше живял тук; следователно
получих старото място на абсурдно ниска
цена. не съм суеверен; но спрях да отричам,
че в тази стара къща се случват неща - неща,
които не мога да обясня; и следователно
трябва да успокоя ума си, като напиша разказ
за тях, доколкото мога ; въпреки че, ако този,
моят дневник, някога бъде прочетен, когато
ме няма, читателите само ще поклатят глави
и ще бъдат още по-убедени, че съм бил луд.
Тази къща, колко е древна! въпреки че възрастта
й поразява по-малко, може би, отколкото
причудливостта на нейната структура,
която е любопитна и фантастична до последна
степен.Малки извити кули и зъбери, с очертания,
загатващи за скачащи пламъци, преобладават;докато
тялото на сградата е във формата на кръг.Имам
чух, че има стара история, разказана сред
селските хора, че дяволът е построил мястото.
Това обаче може да бъде. Вярно или не, нито
знам, нито ме интересува, освен че може
да е помогнало да го поевтинее, преди да
дойда.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„Трябва да съм бил тук около десет години,
преди да видя достатъчно, за да оправдая
някаква вяра в историите, актуални в квартала,
за тази къща. Вярно е, че поне в дузина случаи
съм виждал, неясно, неща това ме озадачи
и, може би, почувствах повече, отколкото
бях видял. След това, с годините, които минаваха,
остарявайки ме, често осъзнавах нещо
невидимо, но безпогрешно присъстващо
в празните стаи и коридори. Все пак това
беше, както казах, много години преди да
видя някакви реални прояви на така нареченото
свръхестествено.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„Не беше Хелоуин. Ако разказвах история
само за забавление, вероятно трябваше
да я поставя в тази вечер от нощите; но това
е истински запис на моите собствени преживявания
и не бих поставил писалка на хартия, за
да се забавлявам който и да е. Не. Беше след
полунощ сутринта на 21-ви януари. Седях и
четях, както често ми е обичай, в кабинета
ми. Пепър лежеше, спи, близо до стола ми.
Тогава, без предупреждение, пламъците
от двете свещи угаснаха и след това заблестяха
с ужасно, зелено сияние. Погледнах бързо
нагоре и докато го направих, видях светлините
да потънат в матов, червен оттенък; така
че стаята светеше със странен , тежък, пурпурен
здрач, който придаваше на сенките, зад
столовете и масите, двойна дълбочина
на чернотата; и където и да паднеше светлината,
сякаш някаква светеща кръв беше пръскана
върху стаята. Долу на пода чух звук слаб,
уплашен хленч и нещо се притисна между
двата ми крака Беше Пепър, свила се под
халата ми Пепър обикновено е смела като
лъв! „Мисля, че това движение на кучето
ми даде първия пристъп на истински страх.
Бях доста стреснат, когато светлините
светнаха първо зелено, а след това червено;
но за момент бях останал с впечатлението,
че промяната се дължи на известно нахлуване
на вреден газ в стаята. Сега обаче видях,
че не е така; защото свещите горяха с постоянен
пламък и не показваха признаци на угасване,
какъвто би бил случаят, ако промяната
се дължеше на изпарения в атмосферата.
Не помръднах. Чувствах се ясно уплашен;
но не можах да измисля нищо по-добро от
това да чакам. Може би минута задържах
погледа си из стаята нервно. Тогава забелязах,
че светлините са започнали да потъне,
много бавно; докато скоро не показаха
малки петна от червен огън, като блясъка
на рубини, в тъмнината. Все пак седях и гледах;
докато някакво мечтателно безразличие
сякаш ме обземаше; прогонвайки, напълно
, страхът, който беше започнал да ме обхваща.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;. „Далеч в далечния край на огромната,
старомодна стая усетих слабо сияние.
Непрекъснато то растеше, изпълвайки
стаята с проблясъци на трептяща зелена
светлина; след това те бързо потънаха
и се промениха – дори като свещта - пламъците
се превърнаха в дълбоко, мрачно червено,
което се засили и освети стаята с поток
от ужасна слава. Светлината идваше от
крайната стена и ставаше все по-ярка, докато
непоносимият й блясък причини остра
болка в очите ми , и неволно ги затворих.
Може би минаха няколко секунди, преди
да успея да ги отворя. Първото нещо, което
забелязах, беше, че светлината беше намаляла
значително; така че вече не опитваше очите
ми. Тогава, докато ставаше още по-тъпа, изведнъж
осъзнах, че вместо да гледам червенината,
се взирах през нея и през стената отвъд.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„Постепенно, когато свикнах с идеята,
осъзнах, че гледам към обширна равнина,
осветена от същия мрачен здрач, който
пронизваше стаята. Необятността на тази
равнина едва ли може да бъде възприета.
Възприемам границите му. Сякаш се разшири
и разпростря, така че окото не успя да долови
никакви ограничения. Бавно детайлите
на по-близките части започнаха да се изясняват;
след това почти за миг светлината изчезна
и видение - ако беше видение - избледня и
изчезна. Изведнъж осъзнах, че вече не съм
на стола. Вместо това изглеждаше, че витая
над него и гледам надолу към смътно нещо,
сгушен и мълчалив. След малко ме удари
студен взрив и аз бях навън в нощта, носейки
се като мехур нагоре в мрака.Докато се
движех, сякаш ме обгърна леден студ, така
че потръпнах.След известно време , погледнах
надясно и наляво и видях непоносимата
тъмнина на нощта, пронизана от далечни
отблясъци на огън.Напред, навън, карах.
Веднъж погледнах назад и видях земята,
малък полумесец от синя светлина, да се
отдалечава отляво. По-нататък слънцето,
пръскане на бял пламък, гореше ярко в тъмнината.
Мина един неопределен период. Тогава,
за последен път, видях земята - издръжлива
топка от сияйно синьо, плуваща във вечността
на етера. И там аз, крехка люспа душевен
прах, тихо трепнах през празнотата, от
далечната синева, в простора на неизвестността.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„Сякаш мина голямо време над мен и сега
не можех да видя нищо. Бях преминал отвъд
неподвижните звезди и се потопих в огромната
тъмнина, която чака отвъд. През цялото
това време бях преживял малко, освен усещане
за лекота и студен дискомфорт. Сега обаче
ужасната тъмнина сякаш пропълзя в душата
ми и се изпълних със страх и отчаяние. Какво
щеше да стане с мен? Къде отивах? Още докато
мислите се оформяха, нарастваха, срещу
неосезаемата чернота, която ме обгръщаше,
слаб оттенък на кръв. Изглеждаше изключително
далечно и подобно на мъгла; но веднага
чувството на потиснатост изчезна и вече
не се отчайвах. Бавно далечното зачервяване
стана по-ясно и по-голямо докато, когато
се приближих, то се разпространи в голям,
мрачен блясък - скучен и огромен.Все пак
побягнах напред и в момента се бях приближил
толкова близо, че сякаш се простираше
под мен, като голям океан от мрачно червено.Могах
да видя малко, освен това, че изглеждаше
да се разпростира безкрайно във всички
посоки.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„В по-далечно пространство открих,
че се спускам върху него; и скоро потънах
в голямо море от мрачни облаци с червени
нюанси. Бавно излязох от тях и там, под мен,
видях невероятния ясно, което бях видял
от стаята си в тази къща, която стои на границите
на мълчанията. В момента кацнах и стоях,
заобиколен от голяма пустош на самота.
Мястото беше осветено от мрачен здрач,
който създаваше впечатление за неописуема
пустош. Далеч вдясно от мен, в небето, гореше
гигантски пръстен от мътночервен огън,
от външния край на който се излъчваха
огромни, гърчещи се пламъци, стрелкащи
се и назъбени. Вътрешността на този пръстен
беше черна, черна като мракът на външната
нощ. Веднага разбрах, че именно от това
необикновено слънце мястото черпи печалната
си светлина. От този странен източник
на светлина отново погледнах надолу
към заобикалящата ме среда.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;Накъдето и да погледнех, не виждах нищо
друго освен една и съща плоска умора на
безкрайна равнина. Никъде не можех да
опиша признаци на живот; дори руините
на някакво древно жилище. И постепенно
открих, че ме носят напред, носейки се по
плоската пустош. За това, което изглеждаше
цяла вечност, продължих напред. Не знаех
за голямо чувство на нетърпение; въпреки
че известно любопитство и голямо чудо
бяха с мен непрекъснато. Винаги виждах
около себе си широчината на тази огромна
равнина; и винаги търсех нещо ново, за да
разбия монотонността му; но нямаше промяна
- само самота, тишина и пустиня. В момента,
в полусъзнание, забелязах, че има слаба
мъгла, червена на цвят, лежаща върху повърхността
му.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;. И все пак, когато се вгледах по-внимателно,
не можах да кажа, че наистина е мъгла; защото
изглеждаше сякаш се слива с равнината,
придавайки й особена нереалност и предавайки
на сетивата идеята за несъщественост.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„Постепенно започнах да се уморявам
от еднаквостта на нещо. И все пак мина страхотно
време, преди да забележа каквито и да било
признаци на мястото, към което ме водеха.
Отначало го видях, далеч напред, като дълго
Тогава, когато се приближих, разбрах, че
съм сгрешил; защото вместо нисък хълм,
сега видях верига от големи планини, чиито
далечни върхове се извисяваха нагоре
към червен мрак, докато почти се изгубиха
от поглед.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;~~~ Следва продължение...&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/feeds/8579691157654100810/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/belarusian-2.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/8579691157654100810'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/8579691157654100810'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/belarusian-2.html' title=' Belarusian: Първа книга: Глава 2.   '/><author><name>Thomas &quot;Birdy&quot; McKee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09729180703317392134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8X_UwiF6R2nQ8Es9rsXuoeMccxTgO-NS-Xbc32M7HSPnDjBlycMkNzw46aBPiCBQO6UighIK-PKLftLha_xh8M8a57Kn8jv2a84y3hOpGysDhNoKCCPdh_-5lYwpuJKQ/s220/Birdy.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6465390877468062999.post-3352780793812222511</id><published>2023-05-25T13:29:00.005-07:00</published><updated>2023-05-25T13:29:36.800-07:00</updated><title type='text'> Chinese: 第一本書：第 2 章。   </title><content type='html'>&lt;p&gt;&amp;nbsp;“我是個老人。我住在這棟古老的房子裡，周圍是巨大的、雜亂無章的花園。居住在遠處荒野的農民說我瘋了。那是因為我不會與他們有任何關係。我和我的老姐姐住在這裡，她也是我的管家。我們沒有僕人——我討厭他們。我有一個朋友，一隻狗；是的，我寧願和老佩珀在一起，也不願和其他造物在一起。他，在至少，理解我——當我情緒低落時，有足夠的理智讓我一個人呆著。我決定開始寫日記；它可以讓我記錄一些我無法向任何人表達的想法和感受一個；但是，除此之外，我急於記錄下我在多年的孤獨中，在這座古怪的老房子裡聽到和看到的奇怪的事情。&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;“幾個世紀以來，這所房子的名聲一直很差，在我買下它之前，八十多年來一直沒有人住過這裡；因此，我以低得離譜的價格得到了舊地方。我我不迷信；但我已經不再否認這所老房子裡發生過一些事情——一些我無法解釋的事情；因此，我必須盡我最大的能力寫下這些事情的記述，以放鬆我的心情；儘管如此，如果我死後有人讀到我的日記，讀者只會搖頭，並且更加相信我瘋了。這所房子，多麼古老啊！雖然它的年代少了一個，也許，比它的結構的古怪要好，它的奇特和奇妙到了最後的程度。彎曲的小塔和尖頂，其輪廓讓人聯想到跳躍的火焰，占主導地位；而建築物的主體是圓形的。我有聽說在鄉下人中間流傳著一個古老的故事，大意是魔鬼建造了這個地方。然而，這是可能的。不管是真是假，我既不知道也不在乎，除非在我來之前它可能有助於降低價格。&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;“我一定已經在這里呆了大約十年，直到我看到足以讓我相信附近流傳的關於這所房子的故事為止。的確，我至少有十幾次模糊地看到了一些東西這讓我感到困惑，也許，我的感受比我看到的還要多。然後，隨著歲月的流逝，隨著年齡的增長，我經常意識到在空蕩蕩的房間和走廊裡有一些看不見的東西，但它們確實存在。不過，它就像我說過的那樣，在我看到所謂的超自然現象的任何真實表現之前很多年。&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;“這不是萬聖節。如果我是為了娛樂而講故事，我可能應該把它放在那個晚上；但這是我自己經歷的真實記錄，我不會為了逗樂而動筆任何人。不。那是
1 月 21 日上午午夜過後。我正坐在書房裡看書，這通常是我的習慣。Pepper
躺在我的椅子附近睡覺。然後，毫無徵兆地，火焰兩支蠟燭中的一根熄滅了，然後閃耀著可怕的綠色光輝。我迅速抬起頭，當我這樣做的時候，我看到燈光變成暗淡的紅光；所以房間裡閃耀著一種奇怪的光芒,
深紅色的暮光使椅子和桌子後面的影子變成了雙倍的黑暗；無論光線照到哪裡，房間裡都好像濺了一些發光的血。在地板上，我聽到了一聲微弱的，害怕的嗚咽，有什麼東西壓在我的兩隻腳之間。那是佩珀，蜷縮在我的晨衣下。佩珀，通常像獅子一樣勇敢！
“我想，正是狗的這種動作讓我第一次真正感到恐懼。當燈光先是綠色然後是紅色時，我感到非常吃驚；但我暫時認為這種變化是由於一些有毒氣體湧入房間。然而，現在我發現情況並非如此；因為蠟燭燃燒著穩定的火焰，沒有熄滅的跡象，如果變化是由於煙霧瀰漫在空氣中。我沒有動。我明顯感到害怕；但想不出比等待更好的辦法。大概有一分鐘，我緊張地環顧房間。然後，我注意到燈已經開始亮了下沉，非常緩慢；直到不久，它們在黑暗中顯現出微小的紅火斑點，就像紅寶石的閃光。我仍然坐在那裡看著；一種夢幻般的冷漠似乎悄悄籠罩了我；完全驅散了，恐懼已經開始抓住我了。&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;. “在巨大的老式房間的盡頭，我開始意識到微弱的光芒。它穩定地增長，使房間充滿顫抖的綠光；然後它們迅速下沉，並發生變化——就像蠟燭一樣-
火焰已經 - 變成了深沉、陰暗的深紅色，它加強了，並用可怕的光輝照亮了房間。光線來自盡頭的牆壁，並且變得越來越亮，直到它無法忍受的眩光使我的眼睛劇烈疼痛,
而且, 不由自主地, 我關閉了它們. 可能過了幾秒鐘我才能夠打開它們.
我注意到的第一件事是, 光線已經大大減弱了; 所以它不再考驗我的眼睛.
然後,當它變得越來越暗淡時，我突然意識到，我不是在看紅色，而是在凝視它，並穿過遠處的牆壁。&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;“漸漸地，當我對這個想法越來越習慣時，我意識到我正在眺望廣闊的平原，照亮了整個房間的陰暗暮光。幾乎無法想像這片平原的廣闊。在任何地方都無法想像我察覺到它的邊界。它似乎變寬了，展開了，以至於眼睛看不到任何限制。慢慢地，近處的細節開始變得清晰；然後，幾乎是一瞬間，光消失了，幻覺——如果它是幻覺的話——變暗了，消失了。突然，我意識到我不再坐在椅子上。相反，我似乎盤旋在它上面，低頭看著一個模糊的東西，蜷縮成一團，一言不發。不一會兒，一陣寒風襲來，夜裡我在外面，像一個泡泡一樣，在黑暗中飄浮起來。隨著我的移動，一種冰冷的寒冷似乎籠罩著我，使我不寒而栗。過了一會兒，我左右看了看，看到夜晚難以忍受的黑暗，被遙遠的火光刺穿。向前，向外，我開車。有一次，我回頭看了一眼，看到地球，一個藍色的小月牙，從我的左邊退去。更遠的地方，太陽是一團白色的火焰，在黑暗中顯得格外耀眼。一段不確定的時期過去了。然後，最後一次，我看到了地球——一個持久的發光的藍色球體，在永恆的以太中游泳。而我，一粒脆弱的靈魂塵埃，靜靜地閃爍著穿過虛空，從遙遠的蔚藍，進入未知的廣袤。&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;“很長一段時間似乎從我身邊掠過，現在我什麼也看不見了。我已經越過了恆星，陷入了等待在遠處的巨大黑暗中。在這段時間裡，除了一種輕盈的感覺，我幾乎沒有什麼經驗和寒冷的不適。然而，現在，可怕的黑暗似乎潛入了我的靈魂，我變得充滿了恐懼和絕望。我會變成什麼樣子？我要去哪裡？即使這些想法形成了，在包裹著我的無形的黑暗中，隱約有一絲血色，顯得格外遙遠，像霧一樣，但頓時，壓抑的感覺減輕了，我不再絕望。慢慢地，遠處的紅色變得越來越明顯，越來越大。
；直到，當我走近時，它散佈成一道巨大、陰沉的眩光——沉悶而巨大。儘管如此，我還是繼續向前逃跑，不久，我離得如此之近，以至於它似乎在我身下伸展開來，就像一個巨大的暗紅色的海洋。除了它似乎無休止地向四面八方蔓延之外，我什麼也看不見。&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;“在更遠的地方，我發現自己正降落在它上面；很快，我沉入了一片陰沉的紅色雲海中。慢慢地，我從這些雲中浮出水面，在我下方，我看到了巨大的很明顯，我從我的房間裡看到了這所房子，它坐落在沉默的邊界上。目前，我著陸並站著，被巨大的孤獨所包圍。這個地方被昏暗的暮光所照亮，給人的印像是無法形容的淒涼。在我的右邊，天空中，燃燒著一個巨大的暗紅色火環，從火環的外緣投射出巨大的、翻滾的火焰，呈鋸齒狀。這個火環的內部是黑色的，黑色的像外面夜晚的陰暗。我立刻明白，正是從這不平凡的太陽中，這個地方發出了淒涼的光。從那個奇怪的光源中，我再次低頭看了看周圍的環境。&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;我到處看，除了無邊無際的平原，我什麼也看不到。我在任何地方都看不到任何生命跡象；甚至連一些古代居住地的廢墟也沒有。漸漸地，我發現自己被向前推著，漂浮在平坦的荒地上。對於似乎永恆的東西，我繼續前進。我沒有意識到任何強烈的不耐煩感。儘管好奇心和巨大的驚奇一直伴隨著我。總是，我看到周圍那片廣闊的平原；而且，我總是尋找一些新事物來打破它的單調；卻沒有任何變化——只有寂寞、寂靜和荒涼。不一會兒，我恍惚間發現它的表面有一層淡淡的霧氣，顏色是紅潤的。&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;. 但是，當我仔細觀察時，我不能說它真的是霧；因為它似乎與平淡融為一體，賦予它一種奇特的不真實感，並向感官傳達了非實體的想法。&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;“漸漸地，我開始對事物的千篇一律感到厭倦。然而，在我察覺到我被送往的地方的任何跡象之前，這是一段美好的時光。起初，我看到它，在前面很遠，就像一條長長的平原表面的小丘。然後，當我走近時，我意識到我錯了；因為，我現在看到的不是一座低矮的山丘，而是一連串的大山，遠處的山峰直聳入雲紅色的陰霾，直到他們幾乎看不見。&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;~~~未完待續...&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/feeds/3352780793812222511/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/chinese-2.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/3352780793812222511'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/3352780793812222511'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/chinese-2.html' title=' Chinese: 第一本書：第 2 章。   '/><author><name>Thomas &quot;Birdy&quot; McKee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09729180703317392134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8X_UwiF6R2nQ8Es9rsXuoeMccxTgO-NS-Xbc32M7HSPnDjBlycMkNzw46aBPiCBQO6UighIK-PKLftLha_xh8M8a57Kn8jv2a84y3hOpGysDhNoKCCPdh_-5lYwpuJKQ/s220/Birdy.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6465390877468062999.post-3712911160153586553</id><published>2023-05-25T13:29:00.000-07:00</published><updated>2023-05-25T13:29:01.486-07:00</updated><title type='text'>   Croatian: Prva knjiga: 2. poglavlje.   </title><content type='html'>&lt;p&gt;&quot;JA JESAM star čovjek. Živim ovdje u ovoj drevnoj kući, okružen ogromnim, zapuštenim vrtovima. Seljaci, koji nastanjuju divljinu s one strane, kažu da sam lud. To je zato
što neću imati ništa s njima. Ja živim ovdje sama sa svojom starom sestrom, koja mi je također domaćica. Nemamo slugu - mrzim ih. Imam jednog prijatelja, psa; da, radije bih imao starog Peppera
nego ostatak Kreacije zajedno. On, na barem me razumije -- i ima dovoljno razuma da me ostavi na miru kad sam u mračnom raspoloženju. Odlučio sam započeti neku vrstu dnevnika; to bi mi moglo omogućiti
da zabilježim neke misli i osjećaje koje ne mogu nikome izraziti jedan; ali, osim toga, jedva čekam napraviti neki zapis o čudnim stvarima koje sam čuo i vidio, tijekom mnogih godina samoće, u
ovoj čudnoj staroj zgradi.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;„Nekoliko stoljeća ova je kuća imala reputaciju, lošu, i, dok je nisam kupio, više od osamdeset godina nitko nije živio ovdje; prema tome, staro sam mjesto dobio po smiješno
niskoj cijeni. nisam praznovjeran; ali prestao sam poricati da se stvari događaju u ovoj staroj kući - stvari koje ne mogu objasniti; i, stoga, moram olakšati svoj um, zapisujući izvještaj o njima,
najbolje što mogu ; iako, ako se ovaj, moj dnevnik, ikada pročita kad mene ne bude, čitatelji će samo odmahivati ​​glavama, i biti još uvjereniji da sam bio lud. Ova kuća, kako je
stara! iako njena starost pogađa manje, možda nego neobičnost njegove strukture, koja je neobična i fantastična do posljednjeg stupnja. Prevladavaju mali zakrivljeni tornjevi i vrhovi, s obrisima koji
sugeriraju skakanje plamena; dok je tijelo zgrade u obliku kruga. Imam čuo da postoji stara priča, ispričana među seljacima, da je vrag sagradio mjesto. Međutim, tako može biti. Istina ili ne,
niti znam niti me zanima, osim što je to možda pomoglo da pojeftini, prije nego što sam došao.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Morao sam biti ovdje nekih deset godina, prije nego što sam vidio dovoljno da opravdam bilo kakvu vjeru u priče, aktualne u susjedstvu, o ovoj kući. Istina je da sam, barem u desetak
prilika, vidio, nejasno, stvari to me zbunjivalo, i možda sam osjetio više nego što sam vidio. Zatim, kako su godine prolazile, stareći me, često sam postajao svjestan nečeg neviđenog, ali
nepogrešivo prisutnog, u praznim sobama i hodnicima. Ipak, bilo je, kao što sam rekao, mnogo godina prije nego što sam vidio bilo kakve stvarne manifestacije, takozvanog, nadnaravnog.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Nije bila Noć vještica. Da sam pričao priču radi zabave, vjerojatno bih je trebao smjestiti u tu noć nad noćima; ali ovo je istinit zapis mojih vlastitih iskustava i ne
bih stavljao olovku na papir da bih se zabavio bilo koji. Ne. Bilo je iza ponoći ujutro 21. siječnja. Sjedio sam i čitao, kao što je moj običaj, u mojoj radnoj sobi. Pepper je ležao, spavao, blizu
moje stolice. Zatim, bez upozorenja, plamen od dviju svijeća ugasila se, a zatim zasjala jezivim, zelenim sjajem. Brzo sam podigao pogled i, dok sam to činio, vidio sam da su svjetla potonula u mutnu, rumenu nijansu;
tako da je soba sjajila čudnim , teški, grimizni sumrak koji je sjenama, iza stolica i stolova, davao dvostruku dubinu crnine; i gdje god je svjetlo palo, bilo je kao da je neka blistava krv poprskala sobu. Dolje
na podu, čuo sam slabašno, uplašeno zacvilio, a nešto mi se utisnulo između dva stopala. Bio je to Pepper, koji se sakrio pod mojim kućnim ogrtačem. Pepper, obično je hrabar kao lav!
&quot;Mislim da je to kretanje psa izazvalo u meni prvi ubod pravog straha. Bio sam prilično iznenađen kad su svjetla gorjela prvo zeleno, a zatim crveno; ali sam na trenutak bio pod dojmom da je ta promjena posljedica
neki dotok štetnog plina u prostoriju. Sada sam, međutim, vidio da nije tako; jer su svijeće gorjele postojanim plamenom i nisu pokazivale znakove da će se ugasiti, kao što bi bio slučaj da je
do promjene došlo zbog pare u atmosferi. Nisam se pomaknuo. Osjećao sam se izrazito uplašeno; ali nisam mogao smisliti ništa bolje nego pričekati. Možda minutu, nervozno sam promatrao sobu. Zatim
sam primijetio da su se svjetla počela paliti tonuti, vrlo polako; sve dok, ubrzo, nisu pokazale, sitne točkice crvene vatre, poput odsjaja rubina, u tami. Ipak, sjedio sam i gledao; dok se činilo da me obuzima
neka snena ravnodušnost; tjerajući, potpuno , strah koji me počeo hvatati.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;. &quot;Daleko na drugom kraju goleme, staromodne sobe, postao sam svjestan slabog sjaja. Postupno je rastao, ispunjavajući sobu odsjajima drhtave zelene svjetlosti; zatim su brzo potonuli i promijenili
se - čak poput svijeće - plamenovi su postali - u duboku, mračnu grimiznu boju, koja je ojačala i osvijetlila sobu bujicom užasne slave. Svjetlost je dolazila s krajnjeg zida i postajala sve svjetlija,
sve dok njen nepodnošljivi odsjaj nije izazvao jaku bol u mojim očima , i nenamjerno sam ih zatvorio. Možda je prošlo nekoliko sekundi prije nego što sam ih uspio otvoriti. Prvo što sam primijetio
bilo je da se svjetlo smanjilo, uvelike; tako da više nije pokušavalo moje oči. Zatim, kako je postajalo još mutnije, odjednom sam bio svjestan da, umjesto da gledam u crvenilo, zurim kroz njega, i kroz
zid iza njega.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Postupno, kako sam se više navikavao na tu ideju, shvatio sam da gledam u nepreglednu ravnicu, obasjanu istim tmurnim sumrakom koji je prožimao sobu. Neizmjernost ove ravnice jedva se može
pojmiti. Ni u jednom dijelu nije se moglo zamisliti Opažam njegove granice. Činilo se da se širi i raširuje, tako da oko nije uspjelo uočiti nikakva ograničenja. Polako, detalji bližih dijelova
počeli su postajati jasniji; tada je, gotovo u trenutku, svjetlost nestala, a vizija - ako je vizija bila - izblijedjela je i nestala. Odjednom sam postao svjestan da više nisam u stolici. Umjesto toga, činilo
se da lebdim iznad nje i gledam dolje u nešto mutno, skupljen i tih. Ubrzo, udario me hladan udar, i bio sam vani u noći, lebdeći, poput mjehura, gore kroz tamu. Dok sam se kretao, činilo se da me obavija
ledena hladnoća, tako da sam zadrhtao. Nakon nekog vremena , Pogledao sam desno i lijevo, i ugledao nepodnošljivu tamu noći, probijenu udaljenim odsjajima vatre. Vozio sam dalje, prema van. Jednom sam pogledao
iza sebe i vidio zemlju, mali polumjesec plave svjetlosti, kako se udaljava s moje lijeve strane. Dalje, sunce, mrlja bijelog plamena, živo je gorjelo u mraku. Prošao je neodređeni period. Tada sam, posljednji
put, vidio Zemlju - postojanu kuglu blistavo plave boje, kako pliva u vječnosti etera. I tu sam ja, krhka pahuljica duševne prašine, nečujno treperio preko praznine, iz dalekog plavetnila, u prostranstvo
nepoznatog.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Činilo se da je veliko vrijeme prošlo preko mene, a sada nigdje nisam mogao ništa vidjeti. Prošao sam onkraj fiksnih zvijezda i uronio u ogromno crnilo koje čeka onostrano.
Sve ovo vrijeme malo sam iskusio, osim osjećaja lakoće i hladna nelagoda. Sada, međutim, užasna tama kao da se uvukla u moju dušu, i postao sam ispunjen strahom i očajem. Što će biti
sa mnom? Kamo sam išao? Čak i dok su se misli formirale, rasle su, naspram neopipljivog crnila koje me obavijalo, slaba nijansa krvi. Činilo se nevjerojatno udaljenim i poput magle; ali, odjednom, osjećaj
potištenosti je osvijetljen, i više nisam očajavao. Polako, udaljeno crvenilo postalo je jasnije i veće ; sve dok se, kako sam se približavao, nije raširio u veliki, tmuran bljesak - dosadan i
strašan. ​​Ipak, pobjegao sam dalje, i, trenutno, došao sam toliko blizu, da se činilo da se proteže ispod mene, poput velikog ocean tamne crvene boje. Malo sam mogao vidjeti, osim što
se činilo da se beskrajno širio u svim smjerovima.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;U daljnjem prostoru otkrio sam da se spuštam na nju; i, ubrzo, potonuo sam u veliko more sumornih, crvenih oblaka. Polako sam izronio iz njih, i tamo, ispod sebe, vidio sam zadivljujuće jasno,
što sam vidio iz svoje sobe u ovoj kući koja stoji na granicama Tišina. Trenutno sam sletio i stajao, okružen velikom pustoši usamljenosti. Mjesto je bilo osvijetljeno tmurnim sumrakom koji je ostavljao
dojam neopisiva pustoš. Daleko s moje desne strane, na nebu, gorio je golemi prsten mutnocrvene vatre, s čijeg su vanjskog ruba izbijali golemi, uvijajući se plamenovi, streloviti i nazubljeni. Unutrašnjost
tog prstena bila je crna, crna kao tama vanjske noći. Shvatio sam, odjednom, da je to mjesto dobilo svoju turobnu svjetlost od ovog izvanrednog sunca. Iz tog čudnog izvora svjetlosti, ponovno sam pogledao dolje u
svoju okolinu.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;Kamo god sam pogledao, nisam vidio ništa osim istog ravnog umora beskrajne ravnice. Nigdje nisam mogao uočiti nikakve znakove života; čak ni ruševine nekog drevnog naselja. I postupno
sam otkrio da me nosi naprijed, lebdeći preko ravnog otpada. Činilo mi se cijelu vječnost, nastavio sam dalje. Nisam bio svjestan nekog velikog osjećaja nestrpljenja; iako su me neka radoznalost i veliko
čuđenje neprestano pratili. Uvijek sam oko sebe vidio širinu te goleme ravnice; i uvijek sam tražio nešto novo da razbijem njegovu monotoniju; ali nije bilo promjene - - samo samoća, tišina
i pustinja. Ubrzo sam, u polusvijesti, primijetio da se na njegovoj površini nalazi blaga magla, rumene boje.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;. Ipak, kad sam pažljivije pogledao, nisam mogao reći da je to doista magla; jer se činilo da se stapa s ravnicom, dajući joj osobitu nestvarnost i prenoseći osjetilima ideju nesupstancijalnosti.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Postupno sam se počeo zamarati istovjetnošću stvari. Ipak, prošlo je dosta vremena prije nego što sam primijetio bilo kakve znakove mjesta prema kojem sam bio odveden. Isprva
sam ga vidio, daleko ispred, poput dugog brežuljak na površini ravnice. Zatim, dok sam se približavao, shvatio sam da sam bio u zabludi; jer, umjesto niskog brežuljka, razaznao sam, sada, lanac velikih
planina, čiji su se udaljeni vrhovi uzdizali u crvena tama, sve dok se gotovo nisu izgubili iz vida.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;~~~ Nastavak slijedi...&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/feeds/3712911160153586553/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/croatian-prva-knjiga-2-poglavlje.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/3712911160153586553'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/3712911160153586553'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/croatian-prva-knjiga-2-poglavlje.html' title='   Croatian: Prva knjiga: 2. poglavlje.   '/><author><name>Thomas &quot;Birdy&quot; McKee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09729180703317392134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8X_UwiF6R2nQ8Es9rsXuoeMccxTgO-NS-Xbc32M7HSPnDjBlycMkNzw46aBPiCBQO6UighIK-PKLftLha_xh8M8a57Kn8jv2a84y3hOpGysDhNoKCCPdh_-5lYwpuJKQ/s220/Birdy.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6465390877468062999.post-169780788074536154</id><published>2023-05-25T13:28:00.002-07:00</published><updated>2023-05-25T13:28:07.475-07:00</updated><title type='text'>   Dutch: Eerste boek: hoofdstuk 2.   </title><content type='html'>&lt;p&gt;&quot;IK BEN een oude man. Ik woon hier in dit oude huis, omringd door enorme, onverzorgde tuinen. De boeren, die in de wildernis erachter wonen, zeggen dat ik gek ben. Dat komt omdat ik niets met ze te maken
wil hebben. Ik woon hier alleen met mijn oude zus, die ook mijn huishoudster is. We hebben geen bedienden - ik haat ze. Ik heb een vriend, een hond; ja, ik zou liever de oude Pepper hebben dan de rest van de schepping bij
elkaar. tenminste, begrijpt me - en is verstandig genoeg om me met rust te laten als ik in een donkere bui ben. Ik heb besloten een soort dagboek bij te houden; het kan me misschien in staat stellen sommige van de gedachten
en gevoelens op te schrijven die ik aan niemand kan uiten maar afgezien daarvan wil ik graag een verslag maken van de vreemde dingen die ik heb gehoord en gezien gedurende vele jaren van eenzaamheid in dit vreemde oude gebouw.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Sinds een paar eeuwen heeft dit huis een reputatie gehad, een slechte, en tot ik het kocht, had hier meer dan tachtig jaar niemand gewoond; daarom kreeg ik het oude huis voor een belachelijk laag bedrag.
Ik ben niet bijgelovig; maar ik ontken niet langer dat er dingen gebeuren in dit oude huis - dingen die ik niet kan verklaren; en daarom moet ik mijn geest kalmeren door er naar mijn beste vermogen een verslag van op te schrijven
&quot;Maar als dit, mijn dagboek, ooit wordt gelezen als ik weg ben, zullen de lezers alleen maar hun hoofd schudden en er des te meer van overtuigd zijn dat ik gek was. Dit huis, hoe oud is het! Hoewel het er één
minder oud is, misschien dan de eigenaardigheid van zijn structuur, die in de hoogste mate merkwaardig en fantastisch is.Kleine gebogen torens en pinakels, met contouren die doen denken aan opspringende vlammen, overheersen,
terwijl het lichaam van het gebouw de vorm heeft van een cirkel.Ik heb hoorde dat er een oud verhaal is, verteld onder de plattelandsmensen, dat de duivel de plaats heeft gebouwd. Dat is echter zoals het kan zijn. Waar of
niet, ik weet het niet en het kan me niet schelen, behalve als het misschien heeft geholpen om het goedkoper te maken, voordat ik kwam.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Ik moet hier zo&#39;n tien jaar zijn geweest voordat ik genoeg zag om enig geloof te rechtvaardigen in de verhalen over dit huis die in de buurt gangbaar waren. Het is waar dat ik bij minstens een dozijn
gelegenheden vaag dingen heb gezien dat verbaasde me, en had misschien meer gevoeld dan ik had gezien. Toen, naarmate de jaren verstreken en ouder werden, werd ik me vaak bewust van iets ongezien, maar toch onmiskenbaar aanwezig,
in de lege kamers en gangen. was, zoals ik al zei, vele jaren voordat ik echte manifestaties zag van het zogenaamde bovennatuurlijke.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Het was geen Halloween. Als ik een verhaal zou vertellen ter vermaak, zou ik het waarschijnlijk op die nacht der nachten plaatsen; maar dit is een waarheidsgetrouw verslag van mijn eigen ervaringen,
en ik zou geen pen op papier zetten om te amuseren. niemand. Nee. Het was na middernacht op de ochtend van 21 januari. Ik zat te lezen, zoals vaak mijn gewoonte is, in mijn studeerkamer. Pepper lag te slapen, naast mijn stoel.
Toen, zonder waarschuwing, de vlammen van de twee kaarsen ging laag en scheen toen met een akelige, groene gloed. Ik keek snel op, en terwijl ik dat deed, zag ik de lichten wegzinken in een doffe, blozende tint, zodat de kamer
gloeide met een vreemde , zware, karmozijnrode schemering die de schaduwen, achter de stoelen en tafels, een dubbele diepte van duisternis gaf; en waar het licht ook insloeg, het was alsof er lichtgevend bloed over de kamer
spatte. Beneden op de vloer hoorde ik een zwak, bang gejammer, en iets drukte zich tussen mijn twee voeten. Het was Pepper, ineengedoken onder mijn kamerjas. Pepper, is meestal zo dapper als een leeuw! &quot;Het was deze beweging
van de hond, denk ik, die me de eerste steek van echte angst bezorgde. Ik was behoorlijk geschrokken toen de lichten eerst groen en toen rood brandden, maar had even de indruk gehad dat de verandering te wijten was aan een
stroom van schadelijk gas in de kamer. Nu zag ik echter dat het niet zo was, want de kaarsen brandden met een gestage vlam en vertoonden geen tekenen van uitgaan, zoals het geval zou zijn geweest als de verandering het gevolg
was geweest van dampen in de atmosfeer. Ik bewoog niet. Ik voelde me duidelijk bang; maar kon niets beters bedenken dan wachten. Misschien een minuut lang keek ik nerveus de kamer rond. Toen merkte ik dat de lichten waren
begonnen om heel langzaam te zinken, totdat ze weldra minieme spikkeltjes rood vuur vertoonden, als de glinstering van robijnen, in de duisternis. Toch zat ik toe te kijken, terwijl een soort dromerige onverschilligheid me
leek te besluipen; , de angst die me in zijn greep begon te krijgen.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;. &quot;Ver weg aan het einde van de grote, ouderwetse kamer, werd ik me bewust van een zwakke gloed. Het groeide gestaag en vulde de kamer met glinsteringen van trillend groen licht; toen zakten ze snel
weg en veranderden - net als de kaars - vlammen waren veranderd - in een diep, somber karmozijnrood, dat de kamer versterkte en verlichtte met een stroom van vreselijke glorie. Het licht kwam van de eindmuur en werd steeds
helderder, totdat de ondraaglijke schittering mijn ogen acute pijn deed , en onwillekeurig sloot ik ze. Het kan een paar seconden hebben geduurd voordat ik ze kon openen. Het eerste dat me opviel, was dat het licht sterk was
afgenomen, zodat het mijn ogen niet langer beproefde. Toen, terwijl het steeds saaier werd, besefte ik ineens dat ik, in plaats van naar de roodheid te kijken, er doorheen staarde, en door de muur erachter.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Naarmate ik meer aan het idee gewend raakte, besefte ik geleidelijk dat ik uitkeek op een uitgestrekte vlakte, verlicht met dezelfde sombere schemering die de kamer doordrong. De onmetelijkheid van
deze vlakte is nauwelijks voorstelbaar. Geen enkel deel kon Ik neem de begrenzing waar. Het leek zich te verbreden en uit te spreiden, zodat het oog geen enkele beperking waarnam. Langzaam begonnen de details van de dichtstbijzijnde
delen helder te worden; toen, in een oogwenk bijna, stierf het licht weg en de visie - als het visie was - vervaagde en was weg. Plotseling werd ik me ervan bewust dat ik niet langer in de stoel zat. In plaats daarvan leek
het alsof ik erboven zweefde en neerkeek op een vaag iets, ineengedoken en stil. Even later werd ik getroffen door een koude windvlaag en ik was buiten in de nacht, zwevend, als een luchtbel, omhoog door de duisternis. Terwijl
ik bewoog, leek een ijzige kou me te omhullen, zodat ik rilde. Na een tijdje Ik keek naar rechts en naar links en zag de ondraaglijke duisternis van de nacht, doorboord door vage vuurstralen.Vooruit, naar buiten, ik reed.
Eens keek ik achterom en zag de aarde, een kleine halve maan van blauw licht, zich links van mij terugtrekken. Verderop brandde de zon, een spetter van witte vlammen, levendig tegen het donker. Er is een onbepaalde tijd verstreken.
Toen zag ik voor de laatste keer de aarde - een blijvende bol van stralend blauw, zwemmend in een eeuwigheid van ether. En daar flikkerde ik, een breekbare vlok zielstof, zwijgend door de leegte, van het verre blauw naar de
uitgestrektheid van het onbekende.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Er leek een lange tijd over me heen te gaan en nu kon ik niets meer zien. Ik was voorbij de vaste sterren gepasseerd en in de enorme duisternis gestort die erachter wacht. Al die tijd had ik weinig
ervaren, behalve een gevoel van lichtheid. en koud ongemak. Nu leek de gruwelijke duisternis echter mijn ziel binnen te sluipen, en ik werd vervuld van angst en wanhoop. Wat zou er van mij worden? Waar ging ik heen? Terwijl
de gedachten gevormd werden, groeiden er, tegen de ongrijpbare zwartheid die me omhulde, een vage zweem van bloed. Het leek buitengewoon ver weg en mistachtig; toch werd het gevoel van beklemming onmiddellijk verlicht en wanhoopte
ik niet langer. Langzaam werd de verre roodheid duidelijker en groter totdat het, toen ik dichterbij kwam, zich uitbreidde tot een groot, somber schijnsel - dof en enorm. Toch vluchtte ik verder, en weldra was ik zo dichtbij
gekomen, dat het zich onder mij leek uit te strekken, als een groot oceaan van somber rood Ik kon weinig zien, behalve dat het zich oneindig in alle richtingen leek uit te spreiden.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;In een verdere ruimte merkte ik dat ik erop afdaalde; en al snel zonk ik weg in een grote zee van sombere, roodgekleurde wolken. Langzaam kwam ik hieruit tevoorschijn en daar, onder mij, zag ik de verbazingwekkende
duidelijk, dat ik had gezien vanuit mijn kamer in dit huis dat aan de grenzen van de Stilte staat. Weldra landde ik en stond, omringd door een grote woestenij van eenzaamheid. De plaats werd verlicht met een sombere schemering
die een indruk gaf van onbeschrijfelijke verlatenheid. Ver weg rechts van mij, in de lucht, brandde een gigantische ring van dofrood vuur, van waaruit enorme, kronkelende vlammen werden geprojecteerd, wegschietend en gekarteld.
De binnenkant van deze ring was zwart, zwart als de somberheid van de buitenste nacht. Ik begreep meteen dat het van deze buitengewone zon was dat de plaats zijn sombere licht ontleende. Van die vreemde lichtbron keek ik weer
naar beneden naar mijn omgeving.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;Overal waar ik keek, zag ik niets anders dan dezelfde vlakke vermoeidheid van een eindeloze vlakte. Nergens kon ik tekenen van leven ontwaren; zelfs niet de ruïnes van een oude bewoning. En geleidelijk
merkte ik dat ik naar voren werd gedragen, zwevend over de vlakke woestenij. Voor wat een eeuwigheid leek, ging ik verder. Ik was me niet bewust van een groot gevoel van ongeduld; hoewel enige nieuwsgierigheid en een enorme
verwondering voortdurend bij me waren. Altijd zag ik om me heen de breedte van die enorme vlakte; en altijd zocht ik naar iets nieuws om de eentonigheid ervan te doorbreken; maar er was geen verandering - - alleen eenzaamheid,
stilte en woestijn. Weldra merkte ik op een halfbewuste manier op dat er een vage mistigheid, rossig van tint, over het oppervlak lag.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;. Maar toen ik beter keek, kon ik niet zeggen dat het echt mist was; want het leek op te gaan in de vlakte, waardoor het een eigenaardige onwerkelijkheid kreeg en de zintuigen het idee van onwezenlijkheid
overbracht.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&quot;Gaandeweg begon ik moe te worden van de eentonigheid van het ding. Toch duurde het een geweldige tijd voordat ik enig teken zag van de plaats waarnaar ik werd vervoerd. Eerst zag ik het, ver vooruit,
als een lange heuvel op het oppervlak van de vlakte.Toen ik dichterbij kwam, merkte ik dat ik me vergist had, want in plaats van een lage heuvel ontwaarde ik nu een keten van grote bergen, waarvan de verre toppen opstegen
in de rode duisternis, totdat ze bijna uit het zicht waren verdwenen.&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;~~~ Wordt vervolgd...&lt;/p&gt;
&lt;p class=&quot;Normal&quot;&gt;&amp;nbsp;&lt;/p&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/feeds/169780788074536154/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/dutch-eerste-boek-hoofdstuk-2.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/169780788074536154'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6465390877468062999/posts/default/169780788074536154'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://inbirdyseyes.blogspot.com/2023/05/dutch-eerste-boek-hoofdstuk-2.html' title='   Dutch: Eerste boek: hoofdstuk 2.   '/><author><name>Thomas &quot;Birdy&quot; McKee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/09729180703317392134</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='//blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8X_UwiF6R2nQ8Es9rsXuoeMccxTgO-NS-Xbc32M7HSPnDjBlycMkNzw46aBPiCBQO6UighIK-PKLftLha_xh8M8a57Kn8jv2a84y3hOpGysDhNoKCCPdh_-5lYwpuJKQ/s220/Birdy.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry></feed>